Erling Haaland, det norska anfallarfenomenet, är packad och klar för Man City. I alla fall om vi ska tro på The Athletics David Ornstein, och han brukar väl ärligt talat veta sina saker och inte likt vissa andra here we go-dårar twittra om precis varenda liten grej och sedan banka sig för bröstet för att ungefär hälften fastnar. Ärligt talat är det knappast heller en transfernyhet som precis kommer oväntat ur tomma luften.
Fantastisk värvning för Man City naturligtvis. Arguably finns det just nu ett fåtal andra bättre eller lika bra anfallare i världsfotbollen, men det finns knappast någon bättre eller mer spännande anfallare för den närmaste och förutsägbara framtiden. Man Citys behov av en anfallare har varit uppenbart under säsongen, Haaland passar perfekt in i Pep Guardiolas lag, och Guardiola passar förmodligen också perfekt för Haalands utveckling.
En liten triumf för Man City också, för Haaland är ju minst sagt eftertraktat byte. Å andra sidan fanns det kanske inte många andra klubbar som kunde bli aktuella för Haaland. Här kommer stor sak göras av pappans koppling till klubben, men det som faktiskt spelar roll är naturligtvis storleken på Man Citys kvalitet och kapacitet som klubb, liksom storleken på lönekuvertet som Man City med detta ger Haaland.
Inga andra engelska klubbar har känts aktuella för Haaland. Varken Chelsea eller Man Utd befinner sig för närvarande riktigt i den administrativa eller sportsliga positionen att vara attraktiva för Haaland. Liverpool har det som vi vet kämpigt nog att erbjuda Salah det kontrakt han vill ha för att förlänga, och Haalands kontrakt är ännu större. Vissa av Arsenals supportrar har hoppats på Haaland, men de får ta och kolla sina huvuden.
Återstår gör då bara de spanska superklubbarna, men deras position och pengapåsar är inte längre vad de en gång var. Real Madrid värvar till synes mest fria transfers nu för tiden, för att istället kunna konkurrera med lön. Barcelona drog någon extremt barnslig ursäkt om att de inte ville värva Haaland på grund av dennes ”livsstil”, vilket så klart låter mycket coolare än ”vi har inte råd med honom och han har redan valt en annan klubb.”
Något av ett kap är det väl också för Man City. Detta i och med att Haaland tydligen har en utköpsklausul med Dortmund som sägs ligga någonstans runt £70m. Givet vad världsspelare av den här kalibern, och för all del en och annan spelare också, har gått för under de senaste åren är det så klart tämligen billigt. Mino Raiola, Haalands nyss bortgångne agent, småler säkert från sin himmel.
Man City bankar alltså på stora trumman bara dagarna efter det minst sagt nesliga Champions League-uttåget mot Real Madrid. Det är så klart smart. Vad som annars hade kunnat vara en rätt bitter period av hård kritik, tufft ifrågasättande och möjligen hög grad av negativism har med detta rätt enkla ”bröd åt folket”-grepp vänt situationen till att mer vädras ambition och positivism för framtiden.
Man City hade värvat Erling Haaland ändå, även om de vunnit mot Real Madrid, men jag är inte säker på att timingen på beskedet hade varit densamma. Så köpet av Haaland får med detta ses som den sista eller senaste, garanterat den största och viktigaste pusselbiten i vad man kanske skulle kunna kalla för Man Citys krishantering, i den mening man kan prata om ännu ett Champions League-uttåg som en form av kris.
En tidigare pusselbit var självfallet 5-0-demoleringen av Newcastle. En vinst som gjorde både intryck och avtryck, imponerande efter det som hände i onsdags inte minst, och som tillsammans med Liverpools poängförlust mot Tottenham med största sannolikhet innebär att Man City plockar hem även den här ligatiteln. Kanske inget plåster på Champions League-såret, men ändå någon form av balsam för själen.
Men Pep Guardiola lät sig heller inte med detta riktigt nöja. Vinsten mot Newcastle följdes av vad som närmast var fighting words och en slags öppen krigsförklaring med sina ord om hur alla och varenda en i hela England, media och supportrar med flera, håller och hoppas på Liverpool och att de ska vinna, och med piken om att Liverpool trots sin fina historia i Champions League ändå bara vunnit Premier League en gång på 30 år.
På sätt och vis finns det nog en poäng i det Guardiola säger, det har varit ganska sötsliskigt att följa hur det har pratats om Liverpool framför allt i press och media de senaste månaderna. Särskilt som det ändå alltid har varit Man City som befunnit sig i förarsätet, i alla fall i ligan. Samtidigt vet jag inte om Guardiola har skäl att klaga, för det har ju gullats rätt mycket med honom också de senaste åren.
Sedan är kanske den där piken om Liverpools historik i Premier League minst sagt en aning missvisande givet att Liverpool vunnit nästan tre gånger så många ligatitlar som Man City, men visst, bara en under Premier League-eran så klart. Småttigt naturligtvis, men man får ta detta för vad det är. Guardiola vapen-iserar bara sådana uppfattningar han vet redan finns hos de egna supportrarna. Vi-mot-dem och så vidare.
Man måste ju komma ihåg att Pep Guardiola är Premier Leagues just nu och de senaste årens största skitsnackare. Man kan väldigt sällan ta vad han säger bokstavligt eller på face-value. Om Jürgen Klopp så att säga är Arsene Wenger fast på tyska, med sitt eviga gnällande om andra lags anti-fotboll och liknande, så kanske Guardiola i någon mening är Alex Ferguson fast på spanska.
Guardiola precis som Ferguson har en förmåga att hela tiden parallellt planera och agera för framtiden. Guardiolas publikfrieri och krigsretorik är ett slag för framtiden. Man Citys värvning av Erling Haaland är ett ännu större, tyngre och bättre slag för framtiden!