Alla och envar kommer naturligtvis inför matchen göra den numera traditionella vinkeln om världens mest värdefulla fotbollsmatch, EFL Championships playoff-final. Värdet kommer att uttryckas i form av pengar och mätas inte bara i antalet miljoner pund utan i hundratalet miljoner pund. Men för Nottingham Forests och Huddersfields supportrar på Wembley idag, eller på andra ställen i världen, är matchen värd mycket mer än pengar.
Nottingham Forest har varit utanför Premier League i 23 år nu. En väldigt lång tid för vad som mycket väl kan anses vara en av Englands mest meriterade fotbollsklubbar. Kanske inte i antalet titlar men definitivt sett till vilka titlar. Bara fyra andra engelska klubbar har vunnit Champions League, bara tre andra engelska klubbar har vunnit Champions League flera gånger, bara en annan engelsk klubb har vunnit två Champions League i rad.
Nottingham Forest har inte varit på Wembley på 30 år. Den gången var det Ligacupfinal som Nottingham Forest förlorade mot Man Utd. Då var Brian Clough fortfarande manager för Nottingham Forest. Samma Brian Clough som alltså vunnit både ligan och Champions League med Nottingham Forest över tio år tidigare. Ändå kanske Clough vid den tidpunkten hade varit Forests manager alldeles för länge.
Om Steve Cooper hade man möjligtvis kunnat säga det rakt motsatta, även om det inte kommer finnas någon anledning att säga det om Nottingham Forest vinner playoff-finalen mot Huddersfield. Men det finns ett rätt starkt case för att Cooper har varit Forests manager under för kort tid, och att om Forest anställt Cooper redan inför säsongen så hade Nottingham Forest redan varit uppflyttade till Premier League.
Huddersfield och Carlos Corberán kommer inför den här playoff-finalen säkert ha rätt goda skäl att känna ungefär på samma sätt som Man City och Pep Guardiola har känt med Liverpool, nämligen att alla älskar Nottingham Forest! Nästan alla neutrala hoppas säkert på Nottingham Forest till Premier League. Skälet till det är exakt samma som för Liverpool, nämligen respekten och romantiken som Forests framgångar skapat.
Naturligtvis har även Huddersfield sin både stolta och framgångsrika historia. Men det är självfallet ingen som längre lever som var vid liv och medvetande under Huddersfields stolta 1920-tal. Om det mot förmodan ändå skulle finnas någon så måste denne alltså vara en bra bit över 100 år gammal nu. Dessutom var det ju inte så många år sedan som Huddersfield ändå spelade i Premier League.
Här finns så mycket att uppskatta med Nottingham Forest och med att ha dem tillbaka i Premier League. Den klassiska, nästan heliga arenan i City Ground med dess många gånger fantastiska och elektriska atmosfär. Uppkäftiga unga spelare i form av Brennan Johnson, Djed Spence, James Garner med flera. Lojala långkörare som Jack Colback, Lewis Grabban, Joe Worrall etc. Profiler som målvakten Brice Samba.
Nottingham Forest tvingades gå genom skärselden för att ta sig till Wembley. Sheffield United i semifinalen gav dem ett extremt tufft test, både fotbollsmässigt och mentalt. Ett Forest som vid flera tillfällen tidigare vikt ned sig i avgörande lägen tappade en till synes trygg 3-1-ledning på hemmaplan och tvingades till straffsparkar. Kan den upplevelsen, och att ha gått vinnande ur den, hjälpa Forest på Wembley?
Målvakten Brice Samba blev Nottingham Forests stora hjälte på City Ground mot Sheffield United. Kanske något oförutsett givet att ett förvisso skämtsamt elakt omdöme om honom är att han inte gjort en enda räddning under hela säsongen. En smula elakt givet att han gjorde åtminstone två bra räddningar bara mot Sheffield United. Men i straffläggningen räddade han tre av Sheffield Uniteds straffar.
Sambas shithousery under straffläggningen höll dessutom Chiellininivåer. Samba drog medvetet ned på tempot mellan och inför straffarna. Inför första straffen tror jag han höll Oliver Norwood stekandes i sin egen ångest i närmare fem minuter. Därefter var det ett ständigt studsande, pekande, stirrande och allmänt uppförande. Onekligen fungerade det, ännu en spik i kistan för åsikten att straffar är enbart ett lotteri.
Känslan är hur som helst i och med detta att kanske har Nottingham Forest till slut även det som de kanske har saknat många gånger förut, nämligen hårdheten och tuffheten att faktiskt vinna. Andra gånger kanske inte Brice Samba hade hållit på så där. Forest spelade i själva verket rätt dåligt i semifinalen på City Ground och spelarna såg ärligt talat ut att må precis lika dåligt som Man Citys spelare gjorde i Madrid för några veckor sedan.
Ändå lyckades Forests spelare samla ihop sig, inte falla samman, och till slut alltså ändå vinna semifinalen mot Sheffield United. Rimligtvis måste Nottingham Forest kunna dra stor styrka från detta, för så värst mycket jävligare än så kan det inte gärna bli på Wembley idag. Det finns ett rätt bra case för att Nottingham Forest redan har tagit sig igenom den jävligast tänkbara situationen i detta playoff.
Alltså skulle man kunna vara ursäktad om man möjligen känner att det finns något förutbestämt med Nottingham Forest den här säsongen och inför den här matchen. Att Forest bara ska vinna och ta sig tillbaka till Premier League. Värdet i detta för Forest kan självfallet uttryckas i pengar, och kanske inte minst i vad dessa pengar betyder för Forests framtid och ambitioner. Men för Nottingham Forest vore det naturligtvis värt mycket mer än så.
23 år sedan Nottingham Forest senast spelade i Premier League, 30 år sedan Nottingham Forest senast spelade på Wembley, har nu Nottingham Forest alltså möjligheten att på Wembley ta sig tillbaka till Premier League. Vad vore det värt för Nottingham Forest? Det vore fullständigt ovärderligt!