Har Steve Cooper blivit så här framgångsrik med Nottingham Forest för att han har tagit sig an klubben och staden på ett sätt som påminner många om Brian Clough? Eller är det snarare så att Steve Cooper påminner om och jämförs med Brian Clough eftersom han har blivit så här framgångsrik med Nottingham Forest? Oavsett om svaret är hönan eller om svaret är ägget så är det i alla fall en just nu mycket populär jämförelse.
Är en manager framgångsrik med Nottingham Forest kanske jämförelserna med Brian Clough är om inte oundvikliga så åtminstone ofrånkomliga, managern som under fem magiska år tog Nottingham Forest från nedflyttningsstrid i andra divisionen till ligatitel och två raka Champions League-vinster. Särskilt när egentligen ingen annan manager har varit framgångsrik i Nottingham Forest sedan Brian Clough var manager.
Nu är det för all del svårt att föreställa sig samma typ av berättelser eller beteenden börja snurra runt Cooper som snurrade och fortfarande snurrar runt Clough. Cooper är en annan typ av manager och en annan typ av person, och den engelska fotbollen är så klart något helt annat nu än vad den var för 40-50 år sedan när Clough var dess främsta, mest karismatiske och kanske även eccentriske företrädare och förebild.
Vad Steve Cooper ändå verkar ha lyckats med, som är något som folk fortfarande många år senare pratar om som en av Brian Cloughs främsta kännetecken, är att ha återskapat den familjära atmosfären runt Nottingham Forest. Både Cooper själv och Nottingham Forest som spelare och som lag har byggt en relation inte bara till klubben utan kanske lika mycket till staden Nottingham och människorna där.
Vilket kanske är särskilt viktigt för en klubb som Nottingham Forest, som fastän klubben har en stor historia ändå i både själ och hjärta är en relativt liten klubb. Sådana klubbar är i högre utsträckning beroende av att ha staden och samhället i ryggen. Så har inte alltid varit fallet de senaste 10-20 åren för Nottingham Forest, men så har verkligen varit och är fallet för Nottingham Forest den här säsongen.
Här finns en många gånger bortglömd aspekt med detta att ha kontinuitet och stabilitet på managerposten. Ofta pratas det om något som ger laget ett lugn och en trygghet att utvecklas över längre sikt. Mindre ofta pratas det om hur mer långsiktiga relationer av det slaget gör det mer möjligt att känna en större gemenskap med klubben, både som samhälle och som supportrar.
Någon sådan gemenskap har varit svår att hitta i Nottingham Forest under de senaste cirka 20 åren. Och ett kännetecken för Nottingham Forest under dessa 20 år har också varit en ständigt snurrande svängdörr på managerposten. Managers har kommit och gått och mycket sällan varit där mer än något år. Några mer långsiktiga relationer med Nottingham Forest har varit svåra att skapa.
Nu är Steve Cooper själv inte precis långvarig som Nottingham Forests manager, han anställdes ju i september. Men han verkar åtminstone ha insett vad många av hans företrädare inte insett alls på samma sätt, nämligen att relationerna och gemenskapen med staden, samhället och med människorna runt klubben är viktiga eller nödvändiga för klubbens framgång.
Mark Crossley, en av Nottingham Forests veteraner säger så här: ”This has been the problem at Forest, all the managers in 20 odd years. You can’t have success without continuity and stability. He [Cooper] has embraced everything about the history and Brian Clough, he lives in the city, he speaks to the fans, he knows people by their first names. It’s so important that you keep someone like this, to take not only the club forward, but the city as well.”
Som vanligt är det ju med sådana här beskrivningar inte bara intressant vad man så att säga menar att Steve Cooper faktiskt har gjort, utan underförstått därmed även vad tidigare managers inte har gjort. Men mycket av det som Crossley pratar om är ju en fråga om både klubbens och stadens kultur, och det verkar onekligen som om Cooper förstått detta bättre och värderat detta högre än flertalet av sina företrädare.
Kanske är det just därför inte särskilt märkligt att många av Nottingham Forests supportrar nu tycker att klubben borde ge Cooper ett tioårskontrakt. Vilket man kanske får värdera mer utifrån dess andemening än dess rent intellektuella innehåll. Men Nottingham Forests supportrar har även visat sin uppskattning och gemenskap under säsongen på City Ground, som kokat på ett sätt den inte gjort på många många år.
Även Wembley kokade den här kvällen. Nottingham Forest är tillbaka i Premier League för första gången på 23 år, för första gången sedan millennieskiftet. Och ska vi prata om varför Nottingham Forest tar sig tillbaka till Premier League, så visst kan vi prata om Steve Coopers taktiska mästardrag, och visst kan vi prata om lagets många skickliga spelare som Brennan Johnson, Jack Colback, James Garner, Joe Worrall, Keinan Davies med flera.
Men Nottingham Forest har haft taktiskt skickliga managers förut, och Nottingham Forest har haft skickliga spelare och starka spelartrupper förut. Detta är inte unikt för just detta Nottingham Forest. Vad som däremot är unikt för detta Nottingham Forest, något som Nottingham Forest har saknat ända sedan Brian Cloughs dagar, är just denna kultur i klubben, denna gemenskap med staden och denna familjära atmosfär.
Om någon frågar mig vad som var viktigast för Nottingham Forest att ta sig tillbaka till Premier League så är det just denna kultur och gemenskap. Och om någon frågar mig vad som kommer vara viktigast för att hålla Nottingham Forest kvar i Premier League så blir svaret exakt detsamma. Nottingham Forest är en klassisk engelsk klubb, men en relativt liten sådan klubb, men också med en väldig historia.
Med vinsten på Wembley har Nottingham Forest plötsligt även öppnat dörren till en väldigt spännande framtid.