Paul Pogba lämnar Man Utd, sex år sedan han värvades som världens just där och då dyraste spelare att vara den centrala pjäsen i Man Utds nya lagbygge. För andra gången på tio år lämnar Pogba dessutom Man Utd som fri transfer, det vill säga sedan hans kontrakt med klubben löpt ut. Man kan bara konstatera att Man Utds och Pogbas återförening blev varken lyckad eller särskilt lycklig.
Något positivt omdöme är det självfallet inte om Man Utd att de tappar en spelare som Pogba på fri transfer, dessutom för en andra gång. Det säger kanske det mesta om vad som har varit fel med klubben under dessa år. Men det är så klart heller inget positivt omdöme för Pogba att han blev i princip tvungen att sitta ut kontraktet med Man Utd eftersom ingen annan klubb ansåg det vara värt att värva honom tidigare.
Man Utd uttryckte de normala artigheterna när det stod klart att Paul Pogba skulle lämna Man Utd men det är svårt att tro något annat än att de nog är rätt nöjda med att det här kapitlet nu är över för dem. När det kommer till Man Utds supportrar verkar det vara den dominerande uppfattningen sedan rätt lång tid tillbaka att det skulle bli skönt att säga adjö till Paul Pogba. Man var och är rätt trötta på spelaren.
Man kan på sätt och vis förstå dem. Under Pogbas sex år i klubben behövs det inte många händer för att på fingrarna räkna Pogbas verkligen minnesvärda matcher och insatser i Man Utd-tröjan. Varje ny säsong har börjat likna den förra, där Pogba startar säsongen med några bra och några dåliga insatser, därefter blir antingen skadad eller ”skadad” och är borta under lång tid samtidigt som det ryktas och rapporteras.
Paul Pogba är en väldigt bra fotbollsspelare. Rättare sagt, det finns en väldigt stor fotbollsspelare i Paul Pogba. Men det är alldeles för sällan som det är den Pogba som visar upp sig på planen. Och det är ett enormt problem inte minst i Premier League där det är en nödvändig förmåga att prestera på högsta möjliga nivå vecka efter vecka, där konsistens och kontinuitet är helt nödvändiga egenskaper.
José Mourinho kritiserade just detta med Paul Pogba under sommaren 2018. Då var det många som tyckte att Mourinho pratade i nattmössan. Kanske var tillfället illa valt, givet att Pogba just den sommaren vann VM tillsammans med Frankrike. Men Mourinhos poäng var just att Pogbas problem med bristande fokus gjorde att han fungerade bättre i ett landslag och i ett mästerskap som VM, men sämre i Man Utd och i ligaspelet.
Man kan ifrågasätta Mourinhos timing liksom man kan ifrågasätta vad Mourinho egentligen uppnådde med att dryfta just den frågan i öppet solljus, men om man där och då tvivlade på om vad Mourinho sade faktiskt stämde så har vi därefter fått ytterligare fyra års bekräftelse på att det Mourinho sade i själva verket stämde i allra högsta grad. Men att Mourinho hade rätt betyder så klart inte att Mourinho var in the right.
Med Pogbas brister och förmågor följer även andra mer omfattande problem. Pogba har obestridligen både till status och lön varit en av Man Utds stora stjärnor under dessa sex år och därmed ofrånkomligen även en av lagets stora förebilder. Men det är självfallet inte särskilt positivt med en förebild som inte bara saknar nödvändigt fokus och stabilitet i sin prestation, utan som dessutom inte verkar se något problem med detta.
Mycket av kulturen runt Man Utd som lag kan anses komma härifrån, som i hög utsträckning tar sig uttryck i bristande arbetsvilja både i match och på träning. Man Utd har både värvat och därefter belönat ledande spelare som i hög utsträckning format den här kulturen, och Pogba har varit den kanske främsta av dessa spelare. En klubb utan substans har försökt bygga ett lag runt spelare utan substans.
Sedan är det som vanligt när det gäller Man Utd och spelare, vad är egentligen hönan och vad är ägget? Om Paul Pogba nu är denna inkonsekventa stjärnspelare som det blivit alltmer uppenbart att han är, så kom han också till den absolut sämsta klubben han kunde komma till för att ändå maximera sig själv som spelare, till Englands och Europas mest inkonsekventa klubb under dessa år – Man Utd.
Men där det går att ha rätt stor sympati för andra spelare som så att säga drabbats av samma öde, att vara sämre spelare i Man Utd än vad de varit innan eller därefter i andra klubbar, så är det betydligt svårare att känna sådan sympati för Pogba. Helt enkelt för att Pogba är ett av de stora skälen varför Man Utd har varit så inkonsekvent. Omgivningen har gjort Pogba sämre, men Pogba har även gjort sin omgivning sämre.
Paul Pogba är nog inte alldeles omedveten om detta. Han har hört buropen som riktats mot honom från de egna supportrarna. Helt säkert är det även utifrån detta perspektiv man måste förstå det här rätt genomskinliga teaterstycket mot slutet där han medveten om att han var på väg att lämna Man Utd igen försökte smila in sig hos fansen genom att försöka framställa det som om han tackat nej till Man City.
Tyvärr symboliserar och sammanfattar detta rätt mycket av Paul Pogbas sex år med Man Utd i Premier League – mycket yta men inte särskilt mycket innehåll.