Newcastle har spelat oavgjort i sina två senaste ligamatcher, men det är två oavgjorda matcher som uppfattats på två helt olika sätt. Den ena och första oavgjorda matchen sågs som något av ett bakslag i Newcastles ambitioner den här säsongen. Den andra och senaste oavgjorda matchen däremot som något av ett framsteg. I dessa båda oavgjorda matcher hittar vi däremot både Newcastles potential och problem.
Nog för att oavgjort borta mot Brighton, som vunnit mot både Man Utd och West Ham redan den här säsongen, inte behöver ses som något dåligt resultat. Men matchen slutade 0-0 och det var en match i vilken Newcastle inte riktigt fick spelet att stämma, och där Newcastles anfall hade en blek dag. Vad som oroade var alltså inte så mycket resultatet som prestationen i sig.
Den oavgjorda matchen hemma mot Man City såg däremot en helt annan prestation, från Newcastle som helhet och från Newcastles anfall i synnerhet. 3-3 slutade en match som nog inte skulle skämmas för sig på en kommande bruttolista över säsongens matcher, och det var nog i slutänden en poäng med mersmak för Newcastle, som hade 3-1 i andra halvlek och kan ha känt att de både kunde och borde ha vunnit matchen.
Här finns som en slags bisats också något av en replik på de experter och opinionsbildare som innan Newcastles uppköp ansåg att deras supportrar hade orealistiska krav och förväntningar på klubben. Men var det egentligen mer än just detta som Newcastles supportrar egentligen förväntade sig, att deras lag skulle kunna möta vilka som helst hemma på St James Park och ge dem en rejäl match?!
Potentialen i Newcastles anfall demonstrerades väldigt tydligt under matchen mot Man City, av Miguel Almiron, av Callum Wilson och särskilt av Allan Saint-Maximin som gjorde en alldeles fantastisk match. Det var en match och ett anfall som på väldigt många sätt säkert fick både en och annan räv på St James Park att minnas Newcastles entertainers under Kevin Keegan på 1990-talet.
Problemen demonstrerades däremot även de, både direkt och indirekt. Direkt genom att Callum Wilson såg till att bli skadad under matchen, något som varit ett återkommande orosmoment med Wilson under hans tid i Newcastle. Indirekt genom att det var svårt att se anfallets insats mot Man City, och då i synnerhet Saint-Maximins, och förstå hur det kunde se så väldigt mycket blekare ut några dagar tidigare mot Brighton.
Fram till i fredags hade Newcastles nya ägare investerat ungefär £150m i spelartruppen sedan i januari. Sju spelare har kommit till Newcastle, men Newcastles primära anfallstrio är oförändrad. Chris Wood köptes i januari, men i övrigt har Newcastle prioriterat lagets defensiva ryggrad med kloka och smarta värvningar som Kieran Trippier, Nick Pope, Sven Botman och Bruno Guimaraes.
Egentligen finns inga stora skäl att ifrågasätta klokheten i detta så långt. Det ger Newcastle en slags stadga och en grund att stå på, men det gör också Newcastle ojämna och kanske lite humörberoende i sina prestationer. Miguel Almiron är skicklig men kan anklagas för att inte vara särskilt effektiv. Callum Wilson är skadebenägen. Och Allan Saint-Maximin är ojämn, blandar högt och lågt, inkonsistent på ren svengelska.
Om Newcastle ska utmana tabelltoppen, och kanske kunna slå sig in bland de sex bästa redan den här säsongen, så krävs jämnhet och en förmåga att prestera bra fotboll match efter match, vecka efter vecka, med så få och så korta undantag som möjligt. Och just det är den största frågan om Newcastle den här säsongen, kommer de kunna upprätthålla en tillräckligt hög nivå under tillräckligt lång tid?
Efter matchen mot Man City sade Eddie Howe att det var Allan Saint-Maximins bästa match för Newcastle under hans tid som manager. Saint-Maximins svar var rätt intressant där han påpekade att Howe kanske tyckte han gjorde en bra match eftersom han passade bollen två-tre gånger och det blev mål, men att han i andra matcher kanske också passat bollen två-tre gånger men då blev det inte mål.
Onekligen lite attityd i det svaret. Svårt att förstå det på något annat sätt än att Saint-Maximin nog tycker att han har gjort jobbet i tidigare matcher, men att lagkamraterna inte riktigt lyckats göra sitt jobb. Vilket kanske visar att Saint-Maximin utöver att vara lite ojämn även verkar vara lite lynnig. Men som sagt, kanske ingår det i paketet att vara en slags humörspelare, styrd av inspiration.
Kanske var Saint-Maximins omdöme också en slags uppmaning till Newcastle att investera i anfallet. Vilket Newcastle nu alltså gjort sedan i fredags genom att ha betalat £70m för Alexander Isak. Den svenske landslagsanfallaren är nu alltså den som ska göra det som Saint-Maximin alltså inte verkar tycka att Newcastles anfallare hittills har gjort i tillräcklig utsträckning, göra mål på hans passningar.
Alltså är det ingen helt lätt situation som Alexander Isak har kommit till i Newcastle. Han kommer slängas in i hetluften tämligen omedelbart. Om Newcastle ska kunna utmana om och uppnå europeiskt cupspel redan den här säsongen så måste Newcastles anfall prestera och leverera varje match eller nästan varje match, inte enbart varannan match som kanske har varit fallet i för hög utsträckning under Eddie Howe.
Kan Alexander Isak bli spelaren som gör målen på Allan Saint-Maximins anfall och framspelningar, och även bli spelaren som får Saint-Maximin att vara Saint-Maximin inte bara i en match här och där utan i match efter match? I så fall var Alexander Isak sannerligen värd sina £70m.