VAR har varit en kontroversiell fråga egentligen ända sedan det introducerades i engelsk och i europeisk fotboll. Det är svårt att säga om VAR fungerar bättre eller sämre i Premier League jämfört med i andra ligor men det verkar tveklöst i alla fall tveklöst som om det råder ett mycket större missnöje med VAR än i andra ligor. Eller så är det bara så att vad som händer i Premier League hörs mest och syns mest.
Värst blir det förmodligen efter matcher eller helger då det har varit mycket bråk och krångel med VAR. Och senaste helgen var onekligen en sådan helg. Det bråkades om VAR i minst fem av helgens tio matcher och i några fall, särskilt då för Newcastle och för West Ham, upplevdes det hela tämligen skandalöst. Alltså var det fest för den engelska fotbollens alla VAR-kritiker.
Man kan nog räkna in mig bland dem. Rättare sagt, jag var aldrig någon vän av idén om VAR till att börja med. Det vill säga, jag är definitivt anhängare till idén att ge domarna alla rimliga tekniska hjälpmedel för att göra sitt jobb. Men att rigga upp ett parallellt domarsystem som så att säga ska baksätesdöma engelska fotbollsmatcher? Nej, det kändes som en svag idé redan från start.
Även när VAR nu finns så gillar jag inte riktigt dess roll. Vad är det egentligen VAR ska göra och, lika viktigt, vad är det VAR inte ska göra? Det är inte enbart att detta i någon mening har definierats på fel sätt utan lika mycket att det inte verkar ha definierats på ett särskilt tydligt sätt. Otydligheten märks i VAR:s genomförande, och märks även i kritiken av VAR, där få verkar veta eller kunna lista ut vad som gäller.
Bäst hade VAR enligt mig fungerat, och man hade med detta också kommit bort från mycket av den här otydligheten, om det var enbart en rent teknisk funktion där det var domarens uppgift att själv besluta sig för att kolla med VAR, att så att säga mitt under matchen kunna beställa den tjänsten. Det vill säga, domaren promptar VAR, snarare än som nu när det är VAR som promptar domaren.
Vi hade med detta undvikit otydligheten i roller mellan domaren och VAR, och vi hade också sluppit den psykologiska mekanismen där domare av rätt naturliga skäl är ovilliga att gå emot VAR i nuläget. Förmodligen hade vi också sluppit mycket av detta petande i millimetrar som irriterar så väldigt många, eftersom domaren hade valt att prompta VAR endast i väldigt oklara och avgörande situationer.
Vad vi har fått med dagens VAR är en dåligt utformad skrivbordsprodukt, som ägnar sig åt fel saker, på fel sätt och med felaktiga syften.
Trots detta finns det också ett och annat att säga mot kritiken som nu och oftast riktas mot VAR. För det är inte en alla gånger särskilt begåvad kritik. Värst är kanske den här idén att vi med VAR skulle ha fått situationer där VAR går in och ”avgör matcher”, som om inte den stora orsaken varför vi ens har VAR var kritiken mot domarna innan att deras felaktiga domslut, rätt eller fel, ”avgjorde fotbollsmatcher”.
Hela idén om VAR kommer från en ovilja att acceptera att fotboll för domare är en form av bedömningssport, att situationer alltid kommer uppfattas och bedömas på olika sätt, att domare är människor och beslut också kan gå fel. VAR såldes på lögnen att med VAR skulle allt detta inte längre vara fallet, inte längre vara något problem, att med VAR skulle fotbollens alla ”inkonsekvenser” magiskt upphöra att existera.
Men VAR består också av människor, och fotbollens alla situationer med alla dess möjliga sätt att se dem, uppfatta dem, förstå dem och bedöma dem är fortfarande fotbollens alla situationer. Man har inte eliminerat det mer eller mindre goda omdömet från fotbollen, inte eliminerat risken för inkonsekvenser. Man har bara flyttat dessa beslut från domaren på planen till en osynlig social och psykologisk konstruktion bakom kulisserna.
Eftersom VAR utformades som något slags svar på ilskan över millimeterdomslut har det uformats med syftet och med viljan att undvika denna ilska, fastän den naturligtvis aldrig kommer gå att undvika, då den knappast var särskilt rationell till att börja med. Ilskan har inget alls med kvaliteten i domsluten att göra, utan enbart med att göra huruvida domsluten gick rätt lags väg eller fel lags väg.
Men därmed har vi kanske på sätt och vis fått precis det VAR vi förtjänar. Det gäller att vara försiktiga med vad vi önskar oss, för ofta får man det. Vägran att ge höjd för millimetrar och centimetrar i domsluten har gett oss ett VAR som går in och kontrollerar millimetrar och centimetrar på fotbollsplanen, vilket nu mer än kanske något annat är vad som irriterar alla med VAR.
Tekniskt och socialt finns alltså inget att förvånas över med detta. Inte heller rent mänskligt skulle jag vilja säga. VAR är utformat av och för domare, och domare blir i hög utsträckning människor som ”gillar regler” och som kanske inte alla gånger har det allra mest sunda förhållandet till reglers tillämpning. Från detta mänskliga subset hämtar vi sedan dem som sätter sig som VAR i Premier League.
VAR är en dålig skrivbordsprodukt. Det måste inte betyda att man slänger VAR i skräpkorgen, men allra minst måste man skicka VAR tillbaka till skrivbordet, eller möjligen ett helt annat skrivbord, och rita om det.