Inter har gått vilse i tränarjakten

Då har jag inte ens nämnt prestationerna i Europa League. Inter inledde med 0-2 hemma mot israeliska Hapoel Be’er Sheva (vem hade hört talas om dem innan?!) och förlust i Prag mot Sparta. Tabelläget ser något gynnsammare ut efter 1-0 senast på San Siro mot Southampton, men det var också en match där Inter var utspelade av engelsmännen. Det är en sak att det går mindre bra i Europa League, men när det samtidigt havererar även i ligan så kan man förstå de negativa tongångarna på Appiano Gentile.

De Boer anställdes i början av augusti efter att Roberto Mancini fått gå efter 1,5 år som nygammal Intertränare. Tränarbytet skedde en bra bit inpå försäsongen vilket alltid innebär risker i säsongsförberedelserna. De Boer kom som ett spännande tränarnamn på kontinenten efter att ha blivit historisk med fyra raka ligatitlar med Ajax 2011-2014. Tränaren slutade i Ajax i våras efter att ha förlorat ligatiteln de två senaste åren till PSV. Inters fans verkade delade, men försiktigt optimistiska till anställningen av den förre backgeneralen.

46-åringen skulle ändå jobba i motvind från start av olika anledningar. Med säsongspremiären ett par veckor efter anställningen skulle han inte hinna påverka laget i den grad han velat under försäsongen. Detta var hans första tränaruppdrag utomlands och det i ett erkänt svårmanövrerat italienskt klimat, med allt vad det innebär som stort taktiskt fokus, nytt språk och annorlunda mentalitet. Det kändes givet att tränaren skulle ges tålamod att bygga på dessa saker och komma in i det italienska tänket.

Jag var själv på San Siro den 18:e september och såg Inter vända matchen och slå Juventus med 2-1. Inter övertygade med ett riktigt bra presspel som la grunden till den första vinsten mot Juve på flera år. Där och då såg laget ut att vara på gång. De hade dessutom fått in flera intressanta spelare under sommaren som Joao Mário, Gabriel Barbosa, Ansaldi, Ever Banega och Candreva. Sedan dess har man både haft otur i kombination med spelare som underpresterat. Att lagkaptenen Icardi sedan dissade Inters ultras i sin självbiografi och startade en fejd med dessa fans gjorde inte harmonin i klubben bättre.

Jag kan förstå att klubbledningen väljer att göra sig av med tränaren efter den usla resultatraden. Under dessa sex matcher var det bara Roma man mötte i kategorin storlag också. Men det framstår som att klubben gjorde en chansning med de Boer som man inte vågade hålla kvar vid och visa tålamod. Inskolningen till italiensk fotboll blev precis så svår som många anade på förhand för tränaren. Ändå gav man inte ens honom tid året ut, och klubbledningen med sportchef Ausilio framställer sig själva i minst sagt konstig dager.

Efter trippelsäsongen 09-10 med José Mourinho så har nerazzurri avverkat inte mindre än åtta tränare. Benítez, Leonardo, Gasperini, Ranieri, Stramaccioni, Mazzarri, Mancini, och nu de Boer. Alla har de mer eller mindre misslyckats på jobbet eller inte varit värda att satsats på. De Boers avsked kan nästan jämföras med den komiskt tidiga sparkningen av Gasperini (nu i Atalanta) hösten 2011.

På spelarfronten har sportchefen Piero Ausilio i mångt och mycket lyckats sedan hans tillträde 2014. Det är inte spelartruppen som är det huvudsakliga felet. Spelmässigt såg det i stunder bättre ut under de Boer än med föregångaren Mancinis stela system. Men bevisligen finns det fortfarande någon form av oro i spelartruppen som visar sig i Icardis dumhet, Brozovics bristande attityd och utfrysningen av Jovetic och Gabriel.

Inter ska försöka göra något som de inte lyckats med på 10-talet, att hitta en tränare som är framgångsrik både på kort och lång sikt. Tränaralternativen som finns känns inte superheta. En utlänning som inte verkat i Serie A känns också uteslutet. Men med kinesiskt kapital i ryggen och namnet Inter som lockbete kommer intressenterna till posten inte vara få.