Högt och lågt från det italienska fotbollsåret

Årets…

Tränare: Antonio Conte. Snubblande nära att slå världsmästarna och ta sig till semi i EM, med vad som kallades det sämsta italienska landslaget i modern tid. Imponerar nu stort med PL-ettan Chelsea och har redan satt en tydlig prägel på laget.

Fall: Lilla Trapani spelade playoff-final till Serie A i våras, nu är sicilianarna sist i Serie B. Serse Cosmis bil blev uppeldad efter en dålig start, och tränaren fick ta sin gubbkeps och gå när klubbens förtroende brast i höstas.

Namnskylt på flygplatsen:  Claudio Lotito och Igli Tare, med Marcelo Bielsa som mottagare. Resultatet? Ingenting.

Snabbis: Marcelo Bielsa.

Pizza: Den neapolitanska på Da Vittorio i Romstadsdelen Trastevere. På väggarna samsades amerikanska 20-tals gangsters med Rudi Völler i Romatröja, och en halsduk från Ultras Rosenborg.

Mellanmjölk: Genualagen. Lyckas påfallande ofta vara lika bra/dåliga under samma period. Sampdoria är inte lag som för stunden väcker några större känslor. Det kan Genoa göra, men är ojämna som få. Symboliskt nog ligger lagen också efter varandra i tabellen på 12:e och 13:e plats. Lika symboliskt att Genoa tappar två av sina bästa spelare i januari.

Förlorare: Den romerska fotbollspubliken. Oavsett vilken inställning man har till barriärerna på Olimpico finns det inga supportrar som vinner på den nuvarande situationen.

Spelare: Leonardo Bonucci. Har förmodligen haft sitt bästa år någonsin och varit en centralfigur vid flera betydelsefulla matcher i klubb- och landslag. Sekvensen där han bryter och hindrar ett givet mål från Napolis Higuaín i februari är ett av årets starkaste ögonblick.

Kommentator: Det är väldigt glädjande att höra Martin Åslund i en expertroll vid stormatcherna. Jag vill ändå hylla hans Viasatkollega Claes Andersson, som varit frekvent förekommande vid Serie A-sändningarna. Inte den mest profilerade på kanalen, men alltid påläst, stabil och professionell. Oavsett om han kommenterar the Championship eller ett Milanoderby.

Nykomling: Går inte att bara att utse en, utan hela tre lag väljs i årets Serie B. Benevento, SPAL och Cittadella ligger samtliga på playoff-plats till A!

Idiot: Får tyvärr använda plural här, och syftar på alla som gör apljud på matcherna. För det förekommer fortfarande på flera italienska arenor. Problemen har inte försvunnit bara för att spelare för tillfället inte stoppar matcherna själva. Men det är lika pinsamt och skadligt för il calcios anseende.

Kvinna: Elisabet Spina. “Första kvinna som gått ut Uefas tränarkurs på fotbollsfederationens center i Coverciano som bäst i klassen”. Saxat från en Kappelin-text häromdagen.

Match: Italien-Spanien 2-0, EM-åttondelen.

Gallianislips: Den honungsgula, ni vet.

Mål: Simone Verdi mot Sampdoria. Bolognaforwarden är one to watch i 2017.

Trend: Italienska tränare på export till England. När den engelska fotbollen konsekvent misslyckas att lyfta fram spännande tränarnamn på högsta nivå så började öborna att snegla mot stöveln. Ranieri vann ligan sensationellt, och när säsongen 16/17 började fanns Conte, Mazzarri och Guidolin i Premier League, plus Zenga i Wolves. De två sistnämnda har fått sparken, men Conte gör dundersuccé och Mazzarri är helt ok i Watford.

Icke-fråga: Aurelio De Laurentiis och hans bildrättigheter. Under året har x antal övergångar antingen försenats eller avblåsts när Napolipresidenten velat bestämma över spelarnas bildrättigheter lite för mycket.

Legendar: Jag satt som ett stenansikte på Olimpico trots tre mål i första halvlek mellan Roma och Samp. När Francesco Totti började värma upp väcktes en reaktion hos mig och jag började applådera. I paus kom Totti in och vände matchen för Roma. När han själv slog in straffen med matchens sista spark var hela jag ett brett leende. Bara Andrea Belotti har ett högre snittbetyg i Gazzettan av de som spelat minst fem matcher hittills (Tottis betyg är 6.75).

Talang: Under året har Milans Donnarumma tagit sådana kliv i sin utveckling att man nu nästan ser honom som en etablerad världsstjärna mer än lovande talang. I hans lag finns också Manuel Locatelli, snart 19, och höstens genombrottsman. Fysisk, lite oitaliensk i spelstilen och har redan hunnit avgöra ett möte med Juventus.

Mario: Ballotelli hittade sig själv i franska Nice och har varit en bidragande orsak till Ligue 1-ettans formtopp.

Mario 2: Det har också funnit dagar då Balotelli inte vaknat på rätt sida. Som i comebacken mot PSG (50 sek in) då han var så arg på alla och såg ut att bli utvisad under ett kort inhopp.

Sista fråga: Hur länge behöver vi vänta innan säsong två av Gomorra sänds på SVT?

Buon capodanno a tutti!