Med halva serien spelad är det tid att kolla på hur lagen i Serie A inlett säsongen. Jag har delat in lagen i fyra olika kategorier, beroende på prestation och förväntningar inför säsongen. Höstsäsongen sammanfattas och jag blickar fram mot vad som kan väntas av lagen i vår.
Imponerat:
Atalanta, Lazio, Milan
Här återfinns lagen som överraskat klart positivt under säsongen. Atalantas framfart har inte gått obemärkt förbi för någon. Ett tecken på det är att man tappat mittfältskuggen Gagliardini till Inter, och ytterligare spelare riskerar att lämna under januari. Utmaningen blir att stoppa eventuella blödningar som försäljningar kan ge och där hitta ersättare som kan gå in i laget. För det råder ingen tvekan om att Gasperini har hittat rätt i både spel och system. Vid en okej januarimercato har laget alla förutsättningar för att utmana om en Europaplats.
Lazio har något otippat inlett på ett starkt sätt. Säsongen började med ett tränarkaos i somras, men biancocelesti är för stunden bara en poäng från CL-plats. Spelet har fungerat över hela planen. Ända från backlinjen med De Vrij som kunnat delta allt mer frekvent, till mittfältet där kaptenen Biglia stannade kvar och så anfallstrion Anderson-Immobile-Baldé som gjort mycket poäng. Startelvan är stark, men bredden är inte den bästa vilket talar emot en toppstrid. Å andra sidan har laget inget Europaspel att tänka på och Lazio har det senaste tio åren då och då slagit till med topplaceringar. Spelet i stormatcherna måste dock förbättras i så fall, det har blivit förluster mot nästan toppkonkurrenter hittills.
Milan är efter flera år av bedrövelse äntligen tillbaka i något som kan liknas vid en toppstrid. Dit har man nått genom att satsa på unga talanger och fått en fantastisk utväxling på några av dem (Locatelli, Donnarumma, Suso). Milan har hittat ett stabilt mittbackspar i Romagnoli-Palletta och allt fler faktorer pekar på att Montella är helt rätt tränare för stunden. Förutom Suso så har de övriga anfallsspelarna haft ojämna säsonger, främst symboliserat av Bacca men även Niang som dippat lite på slutet. Milan behöver en center som håller formen i vår så inte allt i anfallsväg hamnar på Suso. En annan utmaning blir att fortsätta jobba ödmjukt fastän man gjort en fin start. Fansen förväntar sig nog en placering högt upp, men det är ingen omöjlighet att ett par lag springer om ifall Milan tappar energi. Flera års misslyckade tabellplaceringar tvättas inte bort så lätt i organisationen.
Går en lugn vår tillmötes:
Bologna, Chievo, Cagliari, Genoa, Sampdoria, Udinese
Gemensamt för lagen i denna kategori är att de ligger och skvalpar i mitten av tabellen. Utan några förhoppningar om att se uppåt mot EL-platser men heller inget konkret hot om att dras in i bottenstriden. Prestationerna har varit av varierande grad hos dessa klubbar, men samtliga har tippats som mittenlag inför 16/17. Sannolikt kommer heller inte något av dessa lag uppleva någon dramatik under upplösningen av säsongen.
Bologna ligger lägst ner av dessa på 15:e plats. Efter förra säsongens återkomst till A fanns förväntningar om att ta ett steg till i år. Så har det inte blivit än för Donadonis gäng. Bologna under presidenten Saputos ledning kommer sikta högre men kan glädja sig över Simone Verdis framfart och drömmål på mittfältet. Jag förväntar mig en uppryckning under våren av de rödblå.
Nykomlingen Cagliari gjorde en stark mercato under sommaren och har placerat sig på säkert avstånd från nedflyttningsstriden. Karismatiske tränaren Rastelli siktar förmodligen på en plats i övre halvan men kommer oavsett vad ha uppfyllt målet vid nytt kontrakt. För det kommer sarderna lösa. Defensivt har man kunnat luta sig på rutinerade nyförvärven Bruno Alves, Isla och Padoin. Framåt har man det intressanta anfallsparet Borriello-Sau, där den förstnämnde visat att han fortfarande är en pålitlig målskytt med sina sju mål.
Svänglaget Chievo har förutom premiärvinsten mot Inter faktiskt inte stört toppklubbarna på samma sätt som under tidigare år. Vinsterna har mestadels kommit mot lagen på nedre halvan vilket kan vara nog så bra. Den extremt välskötta klubben kommer segla i land på ett behagligt sätt under våren, utan att kunna störa lagen som jagar EL-platserna. Tränaren Roberto Maran uppvaktas förmodligen av större klubbar och den dagen Chievo tappar honom väntar en tuff utmaning. Men ingen tror väl att Chievo inte skulle klara det också?
Genualagen ligger efter varandra i tabellen på samma poäng. Ojämna Genoa har varvat vinster mot Milan och Juve med poängtapp och förluster mot flera av bottenlagen. De har redan upplevt en spelarrotation under januari och ska försöka ersätta flyktade Pavoletti och Rincón på ett bra sätt. Tränaren Jurić är spännande och har en intressant spelidé som bevisligen har sina höga toppar. Jag ser ändå en risk att Genoa kan dala i tabellen om nyförvärven inte hittar sin plats, eller om den förre Genoaspelaren Jurićs orutin i sammanhanget visar sig. Inte så att de skulle åka ur, men klubben har inte råd att avsluta säsongen negativt på planen med tanke på hur frustrerande ägarsituationen redan är med Preziosi.
Sampdoria gör en hyfsad säsong med tanke på förra årets femtonde plats. Det kanske största samtalsämnet har varit den pånyttfödde anfallaren Luis Muriel och hans sex mål. Colombianen sågs som en stor talang i Udinese men har haft svårt att hålla en acceptabel matchvikt sedan dess. Uträknad av många, men här har Samp ett fortsatt sparkapital om han sköter sig i vår. 20-årige uruguayanen Lucas Torreira har varit spännande att följa på mittfältet. Samp har gemensamt med ett antal andra lag ett alldeles för svagt bortaspel, med bara en vinst på tio matcher. Precis som sin stadsrival har Sampdoria ett långt ifrån idealiskt ägarförhållande i Ferrero, som är en bromskloss för satsningar mot högre skikt i tabellen.
Udinese har efter ett par riktigt svaga säsonger återfunnit någon sorts optimism i klubben igen. Främst syns detta i 95:orna Fofana och Pericas framfart, men också i Thereaus åtta mål och Karnezis målvaktsspel. Efter klubblegendaren Di Natales pensionering har Delneri på något sätt fått ordning på laget och de har potential att fortsätta störa många toppklubbar i vår. Det kan inte ens en comeback av Mathias Ranegié till Friuli ändra på.
Senare under lördagen kommer del två, där jag kollar på lagen som gått enligt förväntan och de som underpresterat.