Halvtidsutvärdering, del två

Går enligt förväntan:

Juventus, Inter, Napoli, Roma, Crotone

Det är inte ett alltför välspelande Juventus som leder ligan med fyra poäng och en match i hand dessutom. Hösten har präglats av skador på nyckelspelare och man har råkat ut för några oväntade förluster. Med Dybala skadad en period och nyförvärvet Pjanić som inte motsvarat förväntningarna så har det gnisslat på den kreativa biten offensivt. Att man ändå leder så klart är naturligtvis en styrkedemonstration såväl som ett svaghetstecken för övriga toppkonkurrenter i serien. Alla förväntar sig en sjätte raka ligatitel, vilket vore nytt rekord. Alla förväntar sig också att det spelmässigt ska ske en utväxling under våren. Om den uteblir så kanske det kan bli en kamp om scudetton trots allt. Men det vore förödande för spelet i Champions League om den spelmässiga höjningen uteblir. Det är trots allt i Europa Juve vill visa att man är kan leka med de stora pojkarna.

Jag är kanske snäll som placerar Juves antagonister Inter i denna kategori. Stora delar av hösten har Inter underpresterat och det med ett lag som rimligen kan slåss om CL-platser. Men under Stefano Pioli har det blivit en markant uppryckning. Inter är faktiskt bara tre poäng efter Milan och CL är ett fullt realistiskt mål. Det nykomponerade mittfältet börjar så sakteliga att sätta sig och framåt har Icardi, Candreva och Perišić kommit igång ordentligt den senaste perioden. Gagliardini in och Melo ut är dessutom ett uppköp på mittfältet. Inter måste dock skärpa sig i spelet på bortaplan där man är sämst bland topplagen hittills.

I Napoli har nästan allt handlat om centerforwarden Miliks korsbandsskada i oktober. Den skapade ett stort hål i startelvan och gjorde den efterföljande månaden till en mörk sådan för Napoli. Inte förrän Dries Mertens började ösa in mål under december kände vi igen Napoli, med den allt som oftast väldigt attraktiva passningsfotbollen. En annan viktig faktor till höjningen var Lorenzo Insigne, som länge under hösten hade svårt att hitta målet men nu ser livsfarlig ut med sina inspel och skott. Milik väntas mirakulöst bli spelklar väldigt snart och laget kan se fram emot en Madridresa om en månad. Napoli ska defintivt sikta på att behålla topp-treplaceringen de har. Man har breddat truppen inför och under säsongen och kan därför rotera på ett smidigt sätt för att klara spel på flera fronter.

Roma har som vanligt blandat och gett. På bortaplan har tunga segrar mot Napoli och Lazio varvats med förluster mot Fiorentina, Torino och Atalanta. Hemma är man däremot otroligt starka och har nio raka segrar. Inledningsvis pratade vi väldigt mycket Francesco Totti, något som mattats av i takt med att laget blivit jämnare under hösten. För under den senaste tiden har vi kunnat skönja en annan sida av giallorossi. Med Salah borta har de spektakulära inslagen varit färre framåt, men defensiven har stabiliserats och man har gnetat till segrar med nollan intakt. Bruno Peres och Emerson Palmieri har tagit hand om kanterna på ett förtjänstfullt sätt och gett skydd till den vanligtvis sårbara trebackslinjen. Mittfältet är redan urstarkt, kan Spalletti behålla sin försvarsstabilitet behöver inte scudetton vara en ouppnåbar dröm.

Nykomlingen Crotone parkerar på näst sista plats och har åtta poäng upp till säker mark. För en klubb som gör sin första säsong i högsta serien har de presterat ungefär som förväntat. Säsongsinledningen var väldigt tung och laget led förstås av att få spela de inledande hemmamatcherna på bortaplan i Pescara. Sedan de kom hem till Kalabrien så har hemmaspelet blivit betydligt bättre och två vinster har tagits på den nyrenoverade arenan. På bortaplan har spelet dock varit under all kritik och man har bara tagit en poäng. Nu senast mot Lazio höll man 0-0 ända till den 90:e minuten, och något säger mig att Crotone inte kommer ge upp detta så lätt. Ljuspunkter finns i Diego Falcinellis fem mål och Marcus Rohdén som medverkat i samtliga matcher, varav medparten från start. Tränaren Nicola fick fortsatt förtroende trots den dåliga starten vilket kan ha varit klokt, även om Nicola kändes som en tveksam lösning efter Jurić i somras. Men allt annat än plats ner till Serie B vore en enorm överraskning.

Underpresterat:

Empoli, Fiorentina, Sassuolo, Palermo, Pescara, Torino

Det kan tyckas hårt att placera åttan Torino bland lagen som underpresterat. Kanske hade jag lika gärna kunnat byta plats på de och Inter. Det som gjort mig besviken är att Torino inte lyckats gå vidare till nästa plattform i och med tränarbytet. Efter Gian Piero Venturas tillbakadragna spel och stora taktiska fokus har Siniša Mihajlović kommit med sin grinta och flödande anfallsspel. Och jo, det har betytt en massa mål framåt. Men försvaret har serben inte fått ordning på och det är tveksamt om han kommer få det framöver. Kontentan är att Torino stått kvar på perrongen och spelmässigt inte kunnat gå vidare till nästa nivå. Den vanligtvis utmärkte sportchefen Petrachi har tillsammans med presidenten Cairo förmodligen formulerat som mål att Toro ska utmana om Europaplatserna framöver. I nuläget finns inget som talar för att Torino når upp dit, och det skulle inte tretton mål till av Andrea Belotti ändra på.

Empoli ligger sju poäng ovanför nedflyttningsplatserna men är det lag som gjort minst mål hittills. Endast elva stycken har man mäktat med vilket är en förklaring till att de ligger på 17:e plats. Massimo Maccarone har räddat laget vid några tillfällen, medan Alberto Gilardino förblev mållös i den blå tröjan och försvann till Pescara i veckan. Empoli blev av med Sarri inför förra säsongen men lyckades ändå hamna på en imponerande tiondeplats. Den nivån har man inte ens varit nära i år, men kontraktet bör Empoli säkra med tanke på försprånget man skaffat till bottenlagen. Ett utropstecken har varit Skorupski och hans fina målvaktsspel under första halvan.

Fiorentina har inte stått för någon rejäl underprestation. Klubben har däremot förmedlat en känsla av bristande sportlig ambition och dysfunktionellt ledarskap uppifrån presidenten Andrea Della Valle som spridit sig ner till Paulo Sousa och hans lag. Vissa matcher har laget gett ett likgiltigt intryck vilket helt förståeligt retat upp fansen i Florens. Fiorentina behöver definitivt lösa en plats till Europa League nästa säsong men det ser inte ljust ut poängmässigt. Kanske kan den turneringen bli en räddningsplanka för deras säsong, dock stöter man på tufft motstånd direkt i form av Mönchengladbach. Situationen med Paulo Sousa är ett kapitel för sig och ingen vet vad som kommer hända med tränaren framöver. Skulle det bli fortsatt kräftgång vore det mest logiska att sparka portugisen i god tid innan slutomgången, så den nye tränaren får en chans att sätta sin prägel på laget under ett par vårmånader åtminstone. En viss Cesare Prandelli är ledig för att nämna ett alternativ. Men det finns ljusglimtar även på den florentinska himlen. Federico Bernardeschi har stundtals varit strålande när han fått spela på rätt position. Hans namne Chiesa har också visat framfötterna och Nikola Kalinić längst fram fortsätter att göra mål.

Sassuolo började bra men kom in i en lång formsvacka som man egentligen inte kommit ut ur än. Under klubbens tre första Serie A-säsonger har laget stått för ganska snabba klättringar uppåt, således var förväntningarna att man åtminstone skulle ligga på övre halvan. Det är en målsättning som blir nog så tuff att klara. Parallellt med det hackande ligaspelat har man för första gången spelet i Europa League, där man inte överlevde en ganska tuff grupp. Visst, det var betydande spelare Sassuolo blev av med under sommaren i Sansone och Vrsaljko. Man fick ändå in Politano, Matri och Sensi bland annat och har i övrigt en trupp som absolut inte ska vara i närheten av någon bottenstrid. Jag tror inte de grönsvarta kommer dras med i nedflyttningskampen heller. Utmaningen för tränare Di Francesco blir istället att hamna på en så hedersam placering som möjligt för att inte riskera att tappa den plats man jobbat till sig i fotbollshierarkin. Sassuolo är ju på en nivå där man får ta hand om och förädla spelare som Stefano Sensi innan denne är mogen för den största scenen, i detta fall Juventus.

Palermo låg pyrt till länge även förra säsongen, kontraktet säkrades med en vinst i sista omgången. 16/17 har fortsatt ännu sämre och läget är kritiskt efter förlusten senast mot Empoli. Zamparini hann avverka både Ballardini och De Zerbi innan Corini tog över laget i december. Spelmässigt kan man se en förbättring men det har fortfarande inte lett till så många poäng under Corini. Det har varit väldigt ojämna prestationer både försvars- och anfallsmässigt under säsongen. Centern Nestorovski inledde starkt med sju mål men har hamnat i en målsvacka. Det är då inte så konstigt att laget ligger där de ligger när deras målskytt spelar utan självförtroende. Bakåt är det endast Cagliari som släppt in fler mål hittills. Nyckeln för Palermo blir att låta Corini fortsätta jobba utan att ständigt floreras av rykten kring eventuella avsked och tränare som åter tas till nåder. Att på typiskt Zamparinimanér kasta in ett nytt kort i leken (i detta fall en tränare) tror jag verkligen inte kommer lösa ett nytt kontrakt för sicilianarna. Särskilt inte om den nye tränaren skulle bli en som tidigare misslyckats i Palermo.

Men jobbigast av alla lag måste det vara för Pescara. Jumbon har inte vunnit sedan andra (!) omgången, men inledde med ”bara” två förluster de sex första omgångarna. De har i all sin uselhet sedan haft en del oflyt med flera uddamålsförluster. Men formsvackan är så djup och mörk att det är svårt att se hur de ska få rätsida på säsongen innan maj. Inte mycket går med Pescara, senaste matchen mot Fiorentina blev uppskjuten efter att snökaos drabbat Adriatiska kusten av alla ställen. Möjligtvis fick laget en liten men betydande moralboost när de kvitterade på stopptid borta mot Palermo i omgången innan. Kanske finns det energi kvar i laget som kan komma fram på samma sätt som under den pigga starten. Frågan är om Massimo Oddo är tränaren som kan få spelarna att börja prestera igen. Det dröjde länge innan Oddo började ifrågasättas på allvar, men nu kan den förre högerbacken inte ha särskilt många livlinor kvar. Det vore väldigt förvånande om Pescara klarar Serie A-kontraktet.