Året 2016 avslutades så bra för Milan. När vi gick in det nya året skulle det bli då Berlusconi-och Gallianieran tog slut, och 2017 skulle bli ett år i kinesiskt tecken. På planen skulle Milan återigen börja utmana och etablera sig bland topplagen. En månad in på året har det inte riktigt inlett så som man tänkt. Visserligen kommer nya rapporter om att nästa deposition från det kinesiska konsortiet landar nästa vecka i Milano, en summa på 320M euro. Det är fortfarande högst oklart om och när övertagandet från Sino-Europe Sports-gruppen kommer ske. Om dessa krångligheter utanför planen varit väntade så har besvikelsen varit större desto över resultaten i januari.
1-2, 1-2, 1-2. Det är inte bara en resultatrad som väcker dåliga Italienminnen hos svenska landslagsfans. Det är också vad matcherna slutat senaste tiden Milan spelat. Först hemma mot Napoli, där oavgjort kanske vore mest rättvist. Sedan i cupkvarten mot Juve, när Locatellis röda släckte cupdrömmarna. Och nu senast mot Udinese, en förlust som dessutom innebar nya skador.
Milans självbild fick sig säkerligen en törn efter cupförlusten mot Juve. Juventus Stadium var utsåld flera dagar i förväg, och både Juve och Milan ställde upp med starka lag.Förlusten tog antagligen hårdare på Milan än vad ett uttåg hade betytt för Juventus. Coppa Italia är en turnering som de vitsvarta vunnit flera gånger de senaste åren, stopp i kvartsfinalen hade kanske mötts av en axelryckning bland juventini. För Milan blev det en prestigeförlust. Man hade chansen att verkligen markera sin närvaro bland topplagen, mot ett motstånd man redan slagit i ligan och på straffar i supercupen. Istället satte Juventus ner foten och fick med sig en tidig 2-0 ledning.
Milan drabbades av mer olycka senaste helgen. Trots ledning kunde Udinese vända och vinna. Segermålet av Rodrigo De Paul kom några moment efter att argentinaren tacklat Mattia De Sciglio fult, men kommit undan med gult kort. Med 10 man på planen, under tiden De Sciglio var utanför sidlinjen, släppte sedan Milan in målet. De Sciglio blir borta en period, precis som Luca Antonelli och Davide Calabria. Det gör att Leonel Vangioni är den ende friske vänsterbacken till helgens match mot Sampdoria. Men det tyngsta avbräcket är förstås skadan på Giacomo Bonaventura.
27-åringen opererades för en lårmuskelskada och missar resten av säsongen. Bonaventura har enligt mig varit Milans bästa utespelare hittills och det är ett oerhört tungt tapp att ha honom borta. ”Jack” har med sin arbetskapacitet, inställning och förmåga att utmana legat bakom en hel av Milans framfart under höst. Ytterforwarden M’Baye Niang lånades innan skadan ut till Watford, och pressen ökar på att de inlånade Deulofeu och Ocampos presterar.
22-årige argentinaren Lucas Ocampos anländer till Milano med höga förväntningar på sig efter den succéartade perioden i Genoa. Medan Deulofeu slog igenom med dunder och brak som tonåring i Premier League har Ocampos tagit en lite mer diskret väg mot toppen. Han debuterade som 17-åring i River Plate under Italienprofilen Matías Almeydas tränarvingar, efter att River för första gången i historien blivit nedflyttade. Ocampos blev snabbt en ordinarie spelare och flyttade till Monaco och den franska andraligan 2012. Ocampos var en stor anledning till att monegaskerna gick upp igen men speltiden blev mindre efteråt. Med James, Falcao, Carrasco och Moutinho blev Ocampos roll i laget mindre viktig, och för två år sedan bytte han till Marseille, den klubb som äger honom idag. Ocampos började bra även i OM, men efter Bielsas plötsliga avgång runt säsongsstarten 15/16 tappade yttern i förtroende hos den nya tränaren och en ny utlåning väntade i Genoa.
Med andra ord är det en mycket talangfull spelare Milan får in, men som haft svårt att prestera kontinuerligt. Lite grann som Gerard Deulofeu. Nu får Ocampos fram till juni på sig att övertyga folket runt Milan och ingen skulle bli förvånad om han tog chansen under våren. Högstanivån bland ovan nämnda herrar är väldigt hög, vilket förstärks när man adderar Carlos Bacca och Suso in i blandningen. Men Milan har fortfarande bekymmer på centerpositionen. Bacca måste hitta sitt rätta målgörar-jag om kontakten med topplatserna ska behållas.
För tillfället är Milan på sjunde plats, omsprunget av Inter med fem poäng men med en match mindre spelad. På söndag väntar Sampdoria hemma. Samp vars spel så sakteliga ser bättre ut, och som slog tillbaka Roma senast med 3-2. Inget lätt läge Milan kommer från, inte heller något bra tillfälle att möta Samp. Med Bonaventura borta ökar också ansvaret på mittfältare som Locatelli, Pašalić, Sosa och Bertolacci. De tre sistnämnda har fått sparsamt med speltid under säsongen men ska ändå in och försöka vända den negativa trenden.
Är det någonting vi lärt oss av Montellas Milan är det att de framförallt har karaktär och aldrig ger upp. Det finns en vilja att åstadkomma saker, men frågan är om ovan nämnda spelare klarar av att matcha den med sina prestationer på planen. Milanisti har efter hösten börjat drömma igen. Ett fall tillbaka mot sjundeplatsen och där de befinner sig nu skulle mötas med stor besvikelse och ge flashbacks till senare års usla tabellplaceringar. En plats i Europa League är nästan ett måste för klubbens anseende och framtidstro. Milan kan bara hoppas att Bonaventuras frånvaro inte grusar dessa förhoppningar.