Det blev ett lyckat veckospel för de italienska klubbarna i Europa. Två segrar under tre bortamatcher är ett facit klart över förväntan. Mest iögonfallande var Romas kross på den spanska östkusten.
Båda lagen ställde upp med starka elvor. Villarreal brottades med dålig form och hade bara en seger efter nyår. Samtidigt har man spelat lika mot både Barcelona och Sevilla under samma period, att det var ett klasslag Roma ställdes mot råder ingen tvekan om. Matchen började också på ett sätt som visade marginella skillnader i kvalitet mellan lagen.
Roma hade mycket boll och vågade spela deras passningsspel på Villarreals planhalva. I försvarsställning var de aggressiva och alerta, spanjorerna hade väldigt svårt att bryta ner och skapa chanser mot gästernas försvar. Ju längre halvleken led kändes Roma än mer spelförande och belöningen kom också efter en halvtimme. Vänsterbacken/yttern Emerson Palmieri gav sig iväg framåt på sin kant, vek av inåt och hade inget annat val än att testa högerdojjan. Skottet blev ett sådant vänsterbackar får till med fel fot högst en gång om året, den här gången letade den sig in i krysset och till Romaledning.
Emerson imponerade vidare på sin vänsterkant och har haft en brant utvecklingskurva det senaste halvåret. Säsongen började med ett rött kort i den ödesdigra kvalreturen mot Porto som innebar att huvudstaden inte skulle serveras Champions Leaguefotboll under hösten. Brassen fick hittade sin plats i laget när Spalletti gick över till en trebackslinje och placerade Emerson som en lateral framför. Utvecklingen har sedan dess varit väldigt positiv i båda riktningarna av planen, och nådde någon sorts kulmen igår.
Efter paus såg Villarreal vassare ut framåt och spelade upp sig under en böljande kvart. Man fick dock inte utdelning på någon av chanserna man skapade, något som skulle straffa sig. Edin Džeko hade missat ett bra läge i första halvlek, men efter paus var han hänsynslös. På 21 minuter gjorde Serie A:s skytteligaledare tre mål. Med det är han bästa målskytt även i Europa League för stunden.
Trots att han gjort många mål efter nyår är känslan att det varit mycket ”tre chanser/ett mål” över Džekos spel under 2017. Nu visade han upp det register som Romafansen blev bortskämda med under stora delar av hösten. Bosniern missar fortfarande målchanser för ofta i tid och otid. Men jämfört med den första Romasäsongen och åren i Man City så har Džeko höjt sin lägstanivå avsevärt, vilket är den största skillnaden.
Överlag gör Roma en nästan felfri match i defensiven och på mittfältet. Att man dessutom gör fyra mål på Villarreal är anmärkningsvärt i sig. La Ligasexan har, efter FC Bayern, släppt in minst mål av alla lag bland kontinentens toppligor. Det finns ingen chans att Roma släpper det här försprånget och det är tveksamt om Villarreal ens kommer matcha bästa laget på Olimpico. Därmed har Roma redan eliminerat ett av de största hoten till en turneringsseger.
Lyckan strålade även mot Italiens andra lag i turneringen, Fiorentina. Första halvlek i mötet med Borussia Mönchengladbach präglades av lågt tempo och ett bortalag som inte fick igång något anfallsspel. Hemmalaget hittade främst lägen på deras vänsterkant bakom Carlos Sanchez och Tello. Men tyskarnas ineffektivitet blev Fiorentinas räddning. Minuten innan paus skruvade en dittills anonym Bernardeschi in matchens enda mål på en spektakulär distansfrispark.
I andra halvlek fortsatte Florenslaget ha svårt att skapa målchanser. Defensivt hade de bra koll på ’Gladbach tills tyskarna ökade trycket sista 20. Trots att försvarsinsatsen till en början lämnade mycket i övrigt att önska löste de uppgiften med en okej insats i andra. Nikola Kalinić ser dock inte ut att vara i form och byttes ut Babacar med kvarten kvar. Den senare har sina targetegenskaper men de tappar i rörlighet offensivt när Kalinić bänkas.
Uppgiften är långt ifrån slutförd för detta märkliga Fiorentina. I sina anfallsintentioner såg Mönchengladbach vassare ut, med mer snabbhet och genombrottsförmåga. Med lite mer skärpa kommer de göra minst ett mål i returen. Men Fiorentina får gälla som favorit att gå vidare med resultatet i åtanke och hemmaplansfördelen.
Italiens ena Champions Leaguehopp spelade som bekant på Bernabeu i onsdags. Förutom Insignes mål inledde Napoli bra med bollen inom laget och skapade kontringslägen. Anfallen blev mer sporadiska sedan när Real Madrid la in den högsta växel. Det stod ganska tidigt klart att Napoli sällan spelar matcher i den typen av furiöst tempo i Serie A.
Trots en bra spelmässig insats är Real Madrid otroligt bra den kvällen och får in tre välförtjänta mål. Mot slutet skapas det ändå chanser åt båda håll men Real fick nöja sig med 3-1. Jag kan tycka att Sarri kunde gjort sina byten och gått över till 4-2-3-1 ännu tidigare. Dels för att täta till i mitten och dels för att kunna behålla fronttrean men med Milik som spets framför. Allan kom in bredvid Diawara men Hamšik borde bytts ut tidigare mot Milik.
Chanserna till avancemang för Napoli är mindre nu än när vi gick in i dubbelmötet. Men jag tror inte att Real Madrid kommer vara så explosivt bra igen i returen. Ett mål i den 70:e för Napoli kommer räcka för att San Paolo ska mullra och marängvita ben börja darra en aning. Men 1-3 mot Real är vad det är, varken mer eller mindre. Det var inte det resultatet Napoli önskade ta med hem till en retur, men det kunde varit värre.