I veckan blev så den stora affären inom Romas organisation klar. Sevillas förre sportchef Monchi byter slutligen till Italien efter att ha förhandlat med Romklubben sedan sommaren. Det är en oerhört respekterad och välrenommerad sportchef AS Roma får in, med ett tydligt uppdrag. Roma ska ta ytterligare kliv som förening, till en nivå som folket kring klubben vet att de är kapabla till.
Ramón Rodríguez Verdejo som Monchi egentligen heter, lämnar Sevilla efter 26 år, där 17 av dem spenderades som sportchef. Målvakten Monchi gjorde över 100 A-lagsmatcher för Sevilla under 90-talet innan han klev på sportchefssysslan år 2000.
Sevilla FC var då nedflyttade till Segundan och genomled en ekonomisk kris i klubben. Klubben hade bara fyra titlar under bältet, där den senaste kom 1948. Under snickarsonen Monchi tog sig Sevilla tillbaka till La Liga och så småningom ut i Europa. Monchis facit i klubben blev 14 finaler på 10 år. Fem Uefacuper/EL, två Copa del Rey, spanska och europeiska supercupen var hans lag med och vann.
Bedriften blir större i ljuset av att Sevilla alltid var en säljande klubb. Monchi köpte unga talanger billigt och sålde dem vidare dyrt. Som exempel tjänade klubben 40 miljoner euro vid köpet och försäljningen av Dani Alves. De egna produkterna Sergio Ramos, José Antonio Reyes och Jesús Navas såldes tillsammans för nära 75 miljoner euro. Gång på gång lyckades klubben dessutom ersätta den störste stjärnan med någon ny spelare som tog över taktpinnen. Likväl fortsatte Sevilla att vinna titlar.
Det finns en anekdot från Monchis spelarkarriär som kapslar in mycket av hans sportchefsgärning. Under tiden Diego Maradona spelade i Sevilla blev han och Monchi nära vänner. En dag fick argentinaren syn på målvaktens klocka och gav komplimanger. Monchi började skratta och förklarade att det var en falsk Rolex, köpt på Ramblan.
Några dagar senare gav Maradona spanjoren en gåva, och inuti fanns en äkta Rolexklocka. Köpa billigt, få in kvalité. Ungefär på det sättet Monchi gör spelaraffärer.
Jag tror att Monchi kan vara den pusselbit som till slut gör att Roma kan utmana om de tunga titlarna på allvar. Sevilla garanterades några av världens största talanger, både inhemska och utländska, under Monchis tid där. Den garantin kommer kanske inte vara säker till en början i Roma, men Monchi kommer inte glömma sitt hantverk och metoder bara för han byter land och liga.
Hans företrädare på Romaposten, Walter Sabatini, lyckades också med några bra värvningar. Spelare som Lamela, Marquinhos och Benatia köptes för lägre summor och skeppades vidare till några av Europas kapitalstarkaste aktörer. Men det blev lite för mycket köpa-och-sälja och för lite kontinuitet under Sabatinis över fem år långa period i Roma. Spelaromsättningen varje år gjorde att klubben fick svårare att spela ihop lag som kunde utmana över tid och det viktigaste av allt, att vinna titlar.
Någon trofé vann inte Sabatini i Roma och lämnade för några månader sen. Ricky Massara har fungerat som en övergångslösning under säsongen i väntan på att ett större namn ska komma. Men trots namnet och meriterna är inte alla övertygade om Monchi i Roma.
Ett argument mot rekryteringen är arbetsmiljön han kommer jobba i. Roma är en piazza som både är hetlevrad och svårjobbad. Den kombinationen är en faktor till att det bara blivit tre ligaguld genom åren, och att stadens gulröda stått titellösa sedan 2008. En av Monchis adepter i Sevilla, mittbacken Federico Fazio, insisterar på att även Sevillas fans var krävande och att sportchefen kommer lyfta Roma med sin närvaro.
Visst finns likheterna mellan de två klubbarna i en titelovana rent historiskt och att de båda har några pjäser som är ännu mäktigare i respektive fotbollsetablissemang. Men Rom som stad är både större och har en kravbild som är mer komplex än Sevillas. Romanisti ser att klubben egentligen ska vara på samma nivå som “palatset” i norr, samtidigt som de är medvetna om att de fotbollspolitiskt släpar efter.
Något annat som talar mot spanjoren är just hans nationalitet och frånvaron av erfarenhet av italiensk fotboll. Monchi kan vara hur bra som helst i sitt yrke, men när han kommer till Italien ställs han för svårigheter och problem som han tidigare förmodligen aldrig stött på.
Sedan har spanjorer av tradition haft svårt att etablera sig i fotbollsitalien, även om det håller på att luckras upp på senare år. Man behöver inte gå särskilt många år tillbaka för att hitta exemplet Luis Enrique. Tränaren misslyckades med att implementera sin “spanska” spelmodell och fick bara en säsong i Roma. Vad som hände med Luis Enrique i Celta och Barcelona är sedan välkänt.
Jag ger ändå Monchi goda chanser att komma förbi dessa hinder och göra Roma till en maktfaktor. Detta eftersom hans yrkesskicklighet i slutändan kommer överskugga allt annat och framträda så som den gjorde efter några säsonger i Sevilla. Jag tror också Monchi vet exakt vad han gör när han väljer att ta steget till Roma. Han väljer en klubb som hierarkiskt och ekonomiskt ligger högre än hans förra, och stannar dessutom i Sydeuropa. Efter ett antal år i Rom kan han, om det vill sig väl, jobba för någon av kontinentens allra största klubbar. För vi ska inte inbilla oss att Roma blir någon slutstation för 48-åringen.
Det kommer krävas ett, förmodligen två eller kanske tre år innan Roma blir den vinnande klubb de vill vara. Även Juventus så hyllade sportliga ledning behövde några hundår innan de kunde visa resultat både på planen och vid sidan om den. För att vinna lo scudetto nästa säsong hjälper nog inte ens en stark mercato Roma. Juventus är så överlägsna på alla plan just nu att de till att börja med måste svikta för att konkurrenterna ska ha en chans att komma ikapp.
Monchi har spelaraffärerna och meriterna som bekräftar hans storhet. Lyckas han även i en italiensk kontext är Roma att gratulera. Och även vi andra som vill se en större kapprustning i toppen och en mer kvalitativ Serie A. Spelplanen är redo att ändras inom italiensk fotboll.