I spelarväg har väldigt mycket handlat om Milan. Frågan de flesta ställde när de nya ägarna kom i april var huruvida de hade pengar att satsa omgående i sommarens mercato. Svaret på den frågan är av inledningen att döma ett rungade ja.
Den sista dagen i maj blev 27-årige mittbacken Mateo Musacchio klar från Villarreal. Han är tänkt att bilda mittbackspar med Alessio Romagnoli, efter en säsong där Milan tvingats rotera friskt bland mittlåsen.
Jag kan inte påstå mig sett så mycket av argentinaren med italo-albanska rötter, men bara det att han spelade i Villarreal vittnar om kvalité. Särskilt med tanke på att listan på mittbackar klubben sålt under 10-talet innehåller namn som Diego Godín, Gabriel, Gonzalo Rodriguez och Eric Bailly. Musacchio borde därmed inte ha några större problem att peta Palletta och Zapata.
Milan följde upp med ta in Franck Kessié på ett tvåårigt lån förra veckan. Den 20-årige ivorianen har varit en säsongens stora genombrottsmän med sitt kraftfulla och tekniska mittfältsspel i Atalanta.
Det är Milans förmodligen största prestigevärving hittills. Dels så värvar dem från en konkurrent som slutade högre upp, dels så får man in en riktig stor talang som kan blomma ut till en av Serie A:s bästa mittfältare väldigt snart.
Jag tror han blir given som ankare på Montellas mittfält i höst. Varken José Sosa, Locatelli eller Montolivo förväntar jag mig tar en startplats före Kessié. Det återstår att se hur Montella tänker formera det mittfältet, kanske kan något av ovanstående namn (okej, inte Sosa) ta en plats bredvid Kessié. Lånet har en obligatorisk köpoption på runt 280 miljoner kronor.
Milans tredje stora nyförvärv blev klart så sent som ikväll. Den schweiziske vänsterbacken Ricardo Rodriguez ansluter för 18M euro från Wolfsburg. Rodriguez har haft en tung säsong i den tyska klubben som tvingades kvala sig kvar i Bundesliga. Jag har inte följt dem i år men jag misstänker att Rodriguez påverkats av Wolfsburgs dåliga säsong och inte haft sitt bästa år i karriären.
Det kan vara en anledning till den relativt låga övergångssumman. Jag är övertygad om att en Premier Leagueklubb hade fått betala betydligt mer för spelaren och faktum är att han redan för fem år sedan kostade knappt hundra miljoner kronor, från FC Zürich till Wolfsburg.
Ricardo Rodriguez är en solid försvarsspelare, specialist på fasta situationer och har en enorm offensiv arbetskapacitet. Dessutom har 25-åringen redan erfarenhet av både EM, VM och Champions League-slutspel.
Jag tror detta kommer bli riktigt bra för Milan och jag kan inte se Mattia De Sciglio behålla vänsterbacksplatsen. Om nu ens italienaren blir kvar i klubben kanske han får flytta över till högerkanten istället.
Noterbart är att Bundesliga med några dagars mellanrum tappat två av de bästa vänsterbackarna ligan förfogat över. Schalkes Sead Kolašinac gick till Arsenal gratis, och om inte jag är ute och cyklar var även Milan intresserade av bosnierns tjänster. Men jag tror rossoneri har dragit vinstlotten som fått den mer meriterade Rodriguez.
Andra värvningar då, förutom Milans? Jo, det har helt gått under min radar att Bologna släppte en av deras bästa spelare, mittfältaren Blerim Dzemaili. Schweizaren har gått till MLS-klubben Montréal Impact på lån. En logisk flytt med tanke på att Bolognas ägare Joey Saputo även styr Impact, och Dzemaili höjer lönen antagligen rätt bra under sin vistelse där. Annars ser jag inga anledningar till att gå från Serie A till den ligan.
I avdelningen försvunna spelare och Nordamerika finns också Josef Martínez. Den unge anfallaren slog igenom i Torino säsongen 14/15 och fick en hel del speltid under deras comeback i Europa.
Sedan såg jag inte till honom och jag sms:ade min Torino-vän förra året för att fråga var Martínez befann sig. När han svarade ”Thun” blev jag arg och trodde han drev med mig (dåliga MFF-minnen) men Josef Martínez hade faktiskt lånats ut till den annan schweizisk klubb, FC Sion.
Denna vår har han tillbringat i Atlanta United som nu köper anfallaren för 4.5 miljoner euro. Vad som hände med den karriären kan jag fortfarande inte svara på.
Cagliari förlänger med tränaren Massimo Rastelli till 2019. De tappar dock Bruno Alves till Rangers och Victor Ibarbo lånas ut till Sagan Tosu i japanska J-League. Fiorentina och lagkaptenen Gonzalo Rodríguez samarbete går vägs till ända, ny klubbadress för mittbacken är ännu inte klar.
Han ersätts av brassen med författarnamnet (nästan) Vitor Hugo från Palmeiras för 8M euro. 26-åringen har bland annat vunnit cupen och en efterlängtad ligatitel med Palmeiras.
Fiorentina har också gjort klart med Stefano Pioli som ny tränare. 51-åringen återvänder till klubben där han spenderade sex år som spelare mellan 1989-1995. Det är inte det mest spektakulära namnet Viola får in men jag tror det kan vara helt rätt val.
Pioli känns som en tränare vars attribut harmoniserar med Fiorentina väl, det är inte en för stor klubb för honom och vice versa. Han flög för nära solen och brände vingarna under Interäventyret, men det är också en väldigt svårbedömd period i hans karriär.
Det såg länge bra ut för Inters Pioli innan det kapsejsade och tränaren förlorade spelargruppen. Det verkar uppenbarligen vara något seriöst fel hos samma spelare och det gör Piolis misslyckande ännu svårare att utvärdera.
På samma sätt är det inte enklare att tolka hans knappa två säsonger i Lazio, med totalsuccé och ett efterföljande antiklimax. Ett som känns ganska säkert är att det inte kommer komma fler toppjobb på ett tag om han även bränner uppdraget i Florens.
Precis som i Inter präglar en negativ stämning klubben ändå från supportrarna till ägarfamiljen Della Valle. Det är upp till Pioli att komma överens med sportchefen Corvino om hur de kan vända detta till nästa säsong.
Piolis efterträdare i Lazio, Simone Inzaghi, har som väntat fått ett förlängt kontrakt och det till 2020. Så länge är det också tänkt att Max Allegri ska sitta på Juventus tränarbänk, där en förlängning tecknades i veckan.
Det är rätt väg att gå för Juventus som satsar på kontinuitet efter att Allegri nästan vunnit alla pokaler som går att vinna under hans tre år i Turin. I vintras hade man känslan att Allegri närmade sig slutpunkten som Juventustränare, men nu känns det både logiskt och väntat att han stannar.
Två faktorer talar för att klubbledningen gör rätt val. Jag tror de ser att Allegri kan vara den som tar det sista steget med Juve ute i Europa, där han redan etablerat dem bland Europas fyra bästa lag.
Det andra är att de potentiella ersättarna, alltså de som kan göra det lika bra eller bättre, inte känns aktuella för stunden. Drömvärvningen Diego Simeone kommer köra vidare i Atleti ett år till och de italienska tränarna är antingen inte tillräckligt bra för Juventus (Spalletti) eller inte redo än (Simone Inzaghi, Spartak Moskvas Carrera).
Slutligen så bekräftar nykomligen Hellas Verona intresset för ett lån av Juvetalangen Moise Kean. Kontraktslöse Antonio Cassano har på senare tid suktat efter en återförening med Giampaolo Pazzini i Verona. Sportchefen Filippo Fusco gillade Cassanos ord, men ser inte någon anledning ”att bygga ett lag av fotbollsklistermärken”. Ouch.