Det har hänt en hel del saker under sommarens mercato värda att uppmärksamma. Milans monstersatsning, Fiorentinas devalvering, och Juventus offensiva inriktning för att nämna några. Nästan överallt sker det intressanta spelarövergångar. Förutom i Neapel.
Förra säsongens ligatrea Napoli har tagit in endast två spelare. Portugisen Mario Rui kommer från en skadefylld fjolårssäsong i Roma, tillbaka till Maurizio Sarri som han hade som tränare i Empoli. Mario Rui kommer konkurrera med Faouzi Ghoulam på vänsterbacksplatsen och lånas in för knappt fyra miljoner euro, ytterligare 5,5 miljoner betalas till Roma om ett år.
Som en backup till Napolis korta, mäktiga frontlinje är Adam Oumas köpt för 10+2M euro från Bordeaux. 20-åringen breddar en anfallsbänk som redan innehåller namn som Milik, Pavoletti och Duván Zapata.
Trots den ringa aktiviteten under transferfönstret är det väldigt få som ifrågasätter Napolis plats i topp-fyra. Snarare börjar man se de ljusblå som den stora konkurrenten till Juventus. Ordet scudetto börjar viskas i Neapel, även från spelar- och klubbledningshåll.
Den höga målsättningen är inget annat än befogad. Maurizio Sarri har tagit klubben till en andra- och tredjeplats efter flytten från Empoli, och implementerat ett anfallsspel vars synkronisering framstår som otäckt välorganiserad emellanåt.
Det går att hitta en liknelse i sättet som Napoli jobbar med i Premier League, där Sarris namne Pochettino också tagit Tottenham till en tredje- och andraplats. Precis som Napoli har Tottenham varit restriktiva under transferfönstret. Trots den senaste säsongens framgångar har Napoli misslyckats att spela in flera betydande rekryteringar (Maksimović, Tonelli, Pavoletti), just som Spurs dito Janssen och Sissoko.
Pochettino och Sarri har byggt upp varsitt grundfundament som kanske imponerat mest av alla lag i respektive liga, åtminstone i spelet på offensiv planhalva. Men framförallt har Napoli och Spurs gjort det utan att tumma på särskilt mycket i startelvorna.
Napoli skruvade in en Mertens i centerrollen som kunde fylla igen hålet Higuain lämnade efter hans 36 Serie A-mål säsongen 15/16. Tottenham värvar knappt några spelare såvida de inte kan tillföra något till startuppställningen.
Ekonomiska resurser och förhållningssätt spelar in båda fallen. Napoli-presidenten Aurelio De Laurentiis har inte varit villig att lägga några större pengar på att få in spets till laget genom åren. De Laurentiis belackare har istället fått se pengar investeras i en bredare trupp, och unga spelare (Rog, Diawara, Zielinski) som tagit stormsteg i utvecklingen under Sarri. Med eller utan större rekryteringar, båda klubbarna förväntas nå nästa, odefinierade nivå.
Dyra inköp har inte alltid kunnat hjälpa Napoli till en scudetto, med 80-talets sydamerikaner Maradona och Careca som självklara undantag. ’82-världsmästaren Dino Zoff kom från Mantova och spelade samtliga ligamatcher för Napoli mellan 1967-1972 utan att nå längre än en andraplats.
1975 värvade man Bolognas skyttekung Guiseppe Savoldi för motsvarande 10 miljoner kronor. Savoldi blev dåtidens dyraste spelare och kostade mer än vad självaste Johan Cruyff gjorde när han gick från Ajax till Barcelona två år tidigare. Napoli hade kommit trea och två innan Savoldis ankomst, men slutade aldrig högre än femma under anfallarens fyra säsonger på San Paolo.
Det var kanske med dessa historier i åtanke som Arrigo Sacchi till synes oprovocerat gick till attack mot Napolis ambitioner. Sacchi tycker att Napoli både saknar vinnarkultur och toppspelare för att tala om lo scudetto. Ett uttalande som kan tolkas som ett svar på De Laurentiis säsongsoptimism.
Presidenten intygar att harmoni råder vid Vesuvius fot och förra säsongens verbala duster mellan De Laurentiis och Sarri verkar vara förträngda minnen i deras relation. Med det sagt har Sarri fortfarande saker att slipa på om Napoli ska bli en allvarlig utmanare till Juventus.
Pepe Reinas kontraktssituation måste lösas liksom hela målvaktsfrågan. För trots spanjorens ledaregenskaper och betydelse i omklädningsrummet är det han som är lagets svaga länk.
Om Reina stannar behöver han hjälpa backlinjen med sinnesnärvaron i situationer där Napoli har resultatövertaget, som de påfallande ofta tappar av oklara anledningar. Det tillsammans med spelet på defensiva hörnor har lämnat övrigt att önska under fjolåret.
Igår fyllde SSC Napoli 91 år som förening, och det är en åldring som inte mått så här bra på över 25 år. Om en månad vet vi om De Laurentiis öppnat plånboken och spätt på entusiasmen, som under sommaren visat sig i form av ett lurigt smajl på Napolifansens ansikten.
Kanske får filmproducenten Aurelio De Laurentiis sitt Hollywoodslut nästa år, efter att ha räddat klubben för 13 år sedan. Kanske blir De Laurentiis och Sarri de som skrattar ihop till sist.