Förra säsongens sensation och seriefyra Atalanta har haft en intressant sommar inför en säsong där helt andra förväntningar kommer ställas på laget än tidigare. I förra veckan köpte klubben Stadio Atleti Azzurri d’Italia från Bergamos kommun och blev blott det fjärde laget i Serie A som äger sin egen arena. Juventus, Udinese och Sassuolo är de andra, och det är på de senares Mapei Stadium som Atalanta får spela Europa League-gruppspel i höst. Arenan i Bergamo uppfyller inte kraven och kommer efter köpet för 8,6 miljoner euro att renoveras.
Andra goda nyheter är att klubben fortsatt behållit spelare som Papu Gomez och Andrea Petagna. Dessa spelare, tillsammans med mittfältaren Bryan Cristante och stjärnskottet Mattia Caldara, har Gr Sports som agentgrupp. Andra spelare i Gr Sports stall är Roberto Gagliardini och Marco Sportiello, som båda lämnade Atalanta under januarifönstret.
Helt säkra kan därför klubben inte på att spelarna råds till att stanna den närmaste tiden i svartblått, fastän flera redan lämnat under sommaren. Den mest villrådiga och komplicerade kontraktstvisten handlar just nu om Leonardo Spinazzolas vara eller inte vara i säsongens Atalanta.
Den 24-åriga vänsterbacken gjorde succé den gångna säsongen under det första av två utlåningsår från Juventus. Enligt avtalet ska Spinazzolla köra vidare ytterligare en säsong i Bergamo, men envisa rykten om en Alex Sandro-försäljning drar Spinazzola närmare en tidig återkomst till Turin. Italienarens frånvaro i träningsmatchen mot Valencia förstärkte den känslan, något som också tränaren Gasperini bekräftade.
Att tappa Spinazzola i denna invecklade affär vore ett hårt slag för laget. Inte bara för att Atalanta då förlorar ett av Serie A:s bästa ytterbackspar, högerkantens Andrea Conti har redan gått till Milan. De kommer också lämnas med en känsla av att bli lite överkörda och framstå som en mindre betydande spelare i förhandlingarna med mäktiga Juventus. Spinazzola ska egentligen vara kvar, men när Juve kallar lyssnar både spelare och klubbledare med lyhörda öron.
Mittfältsmotorn Frank Kessié har också lämnat för Milan vilket gör att tre tungt bärande spelare från startelvan förra säsongen försvunnit om även Spinazzola lämnar. Lägg då till att Caldara går till Juventus nästa sommar och att Atalanta fick klara sig utan Gagliardini hela vårsäsongen.
In har Atalanta värvat sydamerikanerna José Luis Palomino och João Schmidt. Timothy Castagne och Andreas Cornelius kommer från Genk respektive FC Köpenhamn. Vidare valde Josip Iličić Atalanta, likaså storlöftet Riccardo Orsolini, och Marten De Roon återvände från Middlesborough. Etrit Berisha, som petade Sportiello, köptes för 5M euro efter lånet från Lazio och Atalanta har åtminstone kontinuitet på målvaktspositionen.
Priset att locka tillbaka De Roon efter bara en säsong i England blev 13,5M euro. Bland övriga ovanstående spelare kostade alla mellan 3-6 miljoner euro. Ingen av dessa är dessutom äldre än Iličićs 29 år. Att det unga Atalanta, med en av Italiens främsta akademier, fortsätter på den inslagna vägen syns tydligt bland rekryteringarna. Flera av nyförvärven är svårbedömda då de ansluter från mindre ligor. Men faktum är att en redan fin trupp breddats, allt för att vara redo för spel på tre fronter.
Men då får inte fler bärande spelare förloras. Gasperini talar om ett problem när man blir för konkurrenskraftiga och kanske då behöver ändra ambitionsnivån för laget. Under sommaren har vi haft ett liknande exempel fast värre, beroende på hur man ser det, på ett lag som för blivit för bra för sitt eget bästa och köpts sönder. Monaco har sålt av spelare efter deras ligaguld i en takt som slagit rekord i antal inkomna transfermiljoner under en övergångsperiod någonsin.
Vad kan man då förvänta sig av Atalanta kommande säsong? Det råder inga tvivel om att de numera kan placeras i klungan strax bakom topplagen som aspirerar på Europaplatserna, tillsammans med Torino, Fiorentina, Sampdoria och Sassuolo. Det är en ny sits för Orobici, som bara har en Coppa Italia-titel från 1963 i prisskåpet.
Nästa säsong blir bara den sjunde i rad i Serie A för Atalanta. Under dessa år har de slutat mellan 12:e till 17:e plats innan förra säsongens sensationella positionering som fyra. Men positionen som en pålitlig plantskola är intakt i Bergamo. Ett bevis på det är att Juventus fortsätter ge Atalanta förtroende att förvalta några av deras största talanger, nu senast i fallet med Orsolini.
Knäckfrågan kan bli platsen i Europa League. Har sportchefen Giovanni Sartori byggt en trupp som klarar spel både torsdagar och söndagar under flera höstveckor? Entusiasmen över klubbens första Europadeltagande på 25 år är stor bland fansen. Men de kommer inte ens kunna spela på hemmaplan under hösten.
På Mapei Stadium blev Sassulo ifjol ett bra exempel på ett lag som inte pallade ett historiskt första deltagande i Europa. Skadeskjutna under en tung höst kom de trea i EL-gruppen och sladdade i ligan, farligt nära nedflyttningsplats innan jul. Inte fören matcherna blev mindre framåt våren och spelare började komma tillbaka återgick Sassuolo till deras någorlunda normala jag. Sassuolo som hade en kvalitetsmässigt jämförbar trupp med Atalanta förra säsongen.
Inledningen av 17/18 kunde knappast blivit tuffare för Bergamolaget med Roma hemma och Napoli borta. Trots ökade förväntningar i år är det inte många som förväntar sig mer än någon poäng dessa matcher. Tvivlen finns där, precis som under hela förra säsongen. Men bli inte förvånade om Atalanta visar styrka och sätter ner foten tidigt under hösten.