Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Laget som är för bra för rasisternas eget bästa

Ett förintelseoffer och hennes 74 år gamla dagbok och har varit veckans stora diskussionsämne i italiensk fotboll. Den nederländska flickan Anne Franks ansikte, avliden som femtonåring i ett tyskt koncentrationsläger, har rivit upp gamla sår i Italien och olösta problem inom deras fotboll.

Bakgrunden ligger i italienska fotbollsförbundets beslut att stänga Lazios klacksektion Curva nord under två matcher för upprepade rasistiska tillmälen. Den första matchen med en tom läktare spelades mot Cagliari i förra söndagen, men klubben valde att sälja biljetter på Romas curva sud vilket ledde att Lazioklacken helt sonika bytte sida på Olimpico.

Väl på fiendens sida kunde några laziali inte låta bli att lämna avtryck. På ett av plexiglasen sattes många klistermärken upp med Ultras Lazios motiv men även mer stötande med texten Romanista Ebreo (Jude-romanista), och så några med Anne Frank iklädd en Romatröja. Ett klistermärke som för övrigt hittades på Roms gator redan 2013.

Reaktionerna blev därefter. Lazios president Claudio Lotito pratade om ett beteende ”hos femton idioter som inte visste vad de gjorde”. Presidenten själv tog initiativet att besöka en romersk synagoga under inledningen på veckan. Besöket slog bakut dock. Lotito irriterade sig över att bara vice-rabbinen fanns tillgänglig för tidpunkten, och ertappades i en ljudinspelning av tidningen Il Messagero suckandes med orden ”låt oss bara fortsätta med denna charad”. Kransen som Lotito la i synagogan hittades sedan slängd i floden Tibern.

Blåsvädret hos Lotito har sedan blivit ännu värre. Fotbollsförbundet har väckt åtal mot Lazio på två punkter. Dels för att Lotito olovligt ”flyttade” på Curva nord mot Cagliari, dels för dessa supportrars agerande på Curva sud. 13 personer har stängts av från läktaren efter skandalen, varav sex är medlemmar i ultrasgruppen Irriducibili.

Lotito

Inför veckoomgången bestämde förbundet att det skulle läsas upp rader från Anne Franks dagbok på samtliga arenor i de tre högsta serierna, och en minut för reflektion uppmandes. Men det skulle inte gå okänsligt till på alla platser. På Olimpico sjöng en grupp Romafans sånger under uppläsandet från Franks dagbok och i Turin drog ett antal Juveultras igång nationalsången.

Lazio själva skulle åka och möta Bologna. Vänsterstaden Bologna, där namnet på bortaläktaren är Arpad Weisz. Weisz var en judisk ungrare som vann två titlar som tränare för Bologna. Raslagarna fick honom att fly det fascistiska Italien och Weisz dog i Auschwitz 1944.

Den ledande ultrasgruppen på Curva nord, Irriducibili (de oreducerbara på svenska), bojkottade matchen efter söndagens händelser. Trots det kom en stor bortaklack där en mindre grupp supportrar ska ha väntat med att gå in på Renato dall’Ara tills efter uppläsningen. Utanför Arpad Weisz-läktaren sträckte de upp händerna i romerska saluter och sjöng Me ne frego (Jag bryr mig inte)- en kampsång bland Mussolinis svartskjortor.

Irriducibili menar att allt handlar om ”banter”, en läktarjargong som får stor medial uppmärksamhet eftersom det handlar om Lazio, och som inte får samma proportioner när andra lags ultras gör liknande saker. Gruppen hänvisar också till en nyare lag som säger att det inte är kriminellt att nedvärdera någons religion, i detta fall den judiska.

En ska också påminnas om att Irriducibili som inte är din vanliga ultrasfalang. Under gruppens storhetstid för 15 år sedan beskrev huliganexperten Benito Montorio de som ”världens mäktigaste firma”. Lazios dåvarande president Sergio Cragnotti lät de sköta biljettförsäljningen i curvan och gav de exklusiv licensrätt att sälja klubbens produkter (många hade både gruppens och klubbens logga på).

2006 försökte IRR, gruppens förkortning, kuppa sig in på klubbledningsnivå med hjälp av Laziolegendaren Giorgio Chinaglia. Kort därpå valde den nye presidenten Lotito att sätta hårt mot hårt och kapade banden helt med IRR. Lotito blev en hatad man i stora kretsar av Curva nord. Men efter att ha först räddat klubben från fritt fall gjorde han detsamma med läktarmonstret Cragnotti var med och skapade.

IRR:s kommuniké ringar in en problematik som finns på italienska läktare landet runt. Rasismen är inte bara ett italienskt samhällsproblem. Det är i lika stor grad ett bekymmer som hela den romerska fotbollen brottas med. Bland Romas fans finns också fascistiska strömningar som är lätta att negligera eftersom deras curva av tradition lutat mer åt vänster politiskt sett. Klotter med texten Laziale Ebreo har hittats i huvudstaden och i Romalojala stadsdelen Testaccio kunde man läsa att ”Anna Frank håller på Lazio”.

Italien brottas med dubbelmoralen hos mäktiga och bestämmande personer ändå ner till folket som står på fotbollsläktarna på söndagar. Denna dubbelmoral får mig tro att det är svårt med förändringar som baseras på upplästa texter. Vi kan se det hos förbundets president Carlo Tavecchio som pratade om ”okvalificerat beteende som kränker ett samhälle och hela vårt land”. Samme Tavecchio som under sin valkampanj beklagade sig över ”bananätarna som svämmar över de italienska serierna”.

irr

Mitt i allt detta finns ett fotbollslag som stundtals spelar fantastiskt fin fotboll under ledning av Italiens näste stortränare Simone Inzaghi. Aquile, örnarna, har flugit upp och klamrat sig fast på en Champions League-plats strax bakom topptrion Napoli, Juventus och Inter.

Med Inzaghi vid rodret har Lazio fått snurr på flera spelare på ett sätt som gör att vi snart kan tvätta bort stämpeln med ordet ”överprestation” från laget. Här finns mittfältsjuvelen Milinković-Savić, skytteligaledaren Immobile, målvaktstalangen Strakosha och pånyttfödda Lucas Leiva och Luis Alberto, för att nämna några.

Det har inte sett så här bra ut i Lazioland på många år, med en stark spelartrupp och en ännu starkare tränare. Så bra att till och med Irriducibili gjort avbön från en av deras normer på läktaren.

Inför Europa League-matchen i Nice förra veckan uppmanade Irriducibili fansen att sluta göra apljud mot mörkhyade spelare. Inte för att de tycker det är något fel på rasismen, utan för att slippa ytterligare sanktioner från Uefa som in förlängningen hade kunnat skada laget.

Det är symboliskt att se IRR backa från sina normer nu när läget ser så ljust ut för laget. Det skickar signalen att de inte har råd att förstöra mer för klubben, även om gruppen aldrig kommer kliva undan offerrollen när händelser liknande klistermärksskandalen sker.

För att få ytterligare överblick över situationen kan man ta hjälp av den äldre mannen i solbrillor på Lazios bänk. Han heter Maurizio Manzini, är team manager och den som varit längst i klubben. Manzini började jobba för klubben 1972 och medverkat i Lazios båda ligatitlar. När han i Offside nr 8/06 beskriver hur det är att vara laziale sätter han fingrarna mot tinningarna som två pistoler.

”Det är ett mentalt tillstånd. Det kallas för lazialità och det är detta tillstånd som gör att den här klubben trots alla toppar och dalar faktiskt överlever”, säger Manzini.

Dessa ord kan vara värda att ta till sig även när Lazio går så bra. Precis som under scudettoåret 2000 när Lazio köpte spelare från fotbollens gräddhylla, samtidigt som Sergio Cragnottis skuldberg i skymundan växte till miljarder och mörka krafter frodades på läktaren.

Ravinen är aldrig långt borta i Roms ljusblå del. Låt oss hoppas att samtliga inblandade har tagit lärdom och inte faller i gamla misstag.

Källor: Football Italia, The Guardian, Offside, lazionews24.com

Parolo

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Higuaín firade hundra när Milans kris fördjupades

När jag fick syn på laguppställningarna inför Milan-Juventus igår kväll kom känslan direkt att Juve skulle defilera hem det. Vincenzo Montella fortsatte spela en trebackslinje och satte Zapata och Rodriguez bredvid vice-Bonucci Romagnoli. Ett stort frågetecken restes från min sida där över beslutet att lira Ricardo Rodriguez centralt och inte på en ytterplats, dessutom ackompanjerad av den ständigt oförutsägbare Christian Zapata.

Juve formerade ”CL-uppställningen” från i våras. Fyrbackslinje, två sittande i Pjanić och Khedira, och som yttrar Mandžukić och Cuadrado. Farhågan över Milan skulle inledningsvis inte alls stämma. Rossoneri tog initiativet och satte sig direkt i respekt hos Juventus. Offensivt såg det bättre ut i första halvlek än i flera av de andra matcherna mot topplagen.

Det skulle ändå inte hjälpa för att ta ledningen. I den 23:e minuten skar en Pjanićpassning igenom Milans försvarslinje, Biglia tappade bort Dybala som hittade Higuaín, och avslutet i steget var kliniskt och otagbart för Donnarumma. Argentinarens hundrade mål i Serie A.

Det har inte varit någon enkel väg för Gonzalo Higuaín att nå tresiffrigt. Först kom han som ratad Real Madrid-center till Napoli och gjorde 71 mål på tre säsonger där. När han bestämde sig för att slåss om de största titlarna i Europa utnyttjade Juventus en 900-miljonerstagg i hans kontrakt.

Eftersom Higuaín inte är en centerforward som involveras särskilt mycket i spelet har bedömningen av honom nästan bara kretsat kring målen han gjort. Säsongsinledningen var länge tung för hans del och Higuaín stod på bara tre ligamål innan veckans två spelomgångar.

Higuaín kämpade vidare och hittade nätet i onsdagens 4-1 seger mot SPAL. Igår kom mål nummer 100 och 101 i Serie A från den Higuaín vi vant oss att se. Spelarens vars effektivitet i avsluten gjorde att han slog Gunnar Nordahls gamla rekord och smällde in 36 mål på 35 matcher under den sista Napolisäsongen.

En som fortfarande står på tre mål vid veckans slut är Milans Nikola Kalinić. Kroatens insats igår kan summeras med ribbträffen från nära håll i första halvlek, och ett par tillfällen när inspelen hittade in framför mål men där anfallaren var halvsekunden för sen.

Kalinić missade en månad av säsongsinledningen på grund av skada och det är för tidigt att utvärdera Milans val att satsa på honom som förstestriker. Men igår fick vi ett tydligt bevis på skillnaden i effektivitet mellan honom och Higuaín, och mellan Milan och Juventus.

Bianconeris andra mål kom också det från Higuaín när han kroppsfintade bort Rodriguez och placerade in bollen stolpe in. Juventus åt sig in i matchen och lyckades ta kontrollen. Efter det andra målet tillät de inte Milan sätta någon som helst press mot Buffon.

Kritiken mot Vincenzo Montella kommer fortsätta efter denna förlust. Inte i huvudsak mot spelet, för det såg länge positivt ut för Milan, utan för matchcoachningen. Två minuter innan det avgörande målet gjorde tränaren ett dubbelbyte där han plockade av Abate mot Antonelli och bytte ut Biglia till förmån för Locatelli.

Jag har synpunkter på beslutet att göra ett rakt byte på ytterpositionen, när Montella likagärna kunde ta ut den osynlige Çalhanoğlu eller flytta upp Rodriguez. Det är konstigt att turken fick vara på planen en kvart längre än Lucas Biglia. Visst, Biglia spred omkring sig bollar men han var involverad på ett sätt som Çalhanoğlu inte var. Bytet Çalhanoğlu-André Silva borde kommit direkt efter 0-2 och inte i 77:e minuten.

Sen är inte Manuel Locatelli riktigt mannen som dyrkar upp ett lågt Juventusförsvar, men alternativen var få. Varför fick inte Patrick Cutrone chansen att böka i Juves straffområde? Större klarhet behövs från Montellas sida om det ska vända någon gång under hösten.

Nästa helg kräver alla en vinst mot det sladdande Sassuolo. Efter landslagsuppehållet väntar Napoli borta och sedan Torino hemma. Efter slutsignalen hördes spridda busvisslingar på San Siro mot laget. Lite oförtjänt, för det var bara spetsen som skiljde lagen igår. Men tar Milan inte sex poäng i kommande tre ligamatcher kommer missnöjet utvecklas till en storm, och då ligger Montella riktigt illa till.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Bråk och comebacker kunde inte stoppa Lazio och Inter

I veckoomgångens mest intressanta match tog Inter, med chans på serieledning, emot svårspelade Sampdoria. En match som efter framgångsrikt hämtade poäng från derbyt och i Neapel ytterligare kunde indikera åt vilket håll Inter säsong skulle gå.

Bortalaget inledde piggt men snart skulle Inter ta över helt. En Ivan Perišić som den här matchen var igång från start gav Samps högerback Bereszynski stora problem. På den andra kanten utstrålade Antonio Candreva stort självförtroende i sina attacker mot vänsterbacken Murru. Under de tre senaste matcherna har Candreva tillsammans med Icardi varit Inters bästa spelare, även om denna insats var lite mer lågmäld. En oväntad formtopp.

Mer oväntat, eller inte, var att Škriniar skulle spräcka nollan mot sitt förra lag i den 18:e minuten. Femton minuter senare utökade kapten Icardi ledningen med en volley värdig den världsklassavslutare argentinaren är. Första halvlek stannade vid 2-0 trots propagandafotboll från Inter.

Det är fint att se hur Spallettis arbete med offensiven gett stora framsteg under de två senaste veckorna. Inter hotade och vågade anfalla på så många olika sätt. Via deras farliga yttrar, med Vecinos och Valeros fötter centralt, eller crossbollar som drog isär Sampdoria som inte kom någon vart efter de första tio.

Bättre skulle det bli för blucerchiati. Men först skulle Inter göra trean. Ett flödande anfall i djupled avslutades av Icardi på passning av Perišić. Med nästan 40 minuter kvar att spela såg det hopplöst för gästerna. Men en ska aldrig säga aldrig när Marco Giampaolos lag står för motståndet (eller när Inter spelar fotboll för den delen).

Under pausen kom Gianluca Caprari in för den misslyckade Gastón Ramirez. Efter tredje målet tog Giampaolo ut Dúvan Zapata och satte in ynglingen Dawid Kownacki. Inter hade läget att avgöra matchen när Perišić prickade ribban med ett vänsterskott.

Istället reducerade Kownacki efter några minuter inne när Handanović agerade slappt på ett skott vid närmsta stolpen av polacken. Det är sådana konstiga ageranden som gör att slovenen inte växer ut till en världsmålvakt. Och det känns typiskt att de kommer när han agerat poängräddare mot både Napoli och Milan.

Sampdoria var nu ordentligt på gång och imponerade med en fin rörlighet framåt. Caprari som köptes från Inter i somras var en injektion, Kownacki spännande i sitt inhopp och längst fram sköt Fabio Quagliarella på allt. Det skulle också belönas, men på en nick i 85:e minuten. Quagliarella var så het att han tacklade undan Handanović i jakt på bollen efter målet och fick en varning.

Forceringen från Samp nådde dock inte ändå fram. Inter kunde pusta ut med segern i behåll efter en match med två ansikten. Inters hade sin briljanta första halvlek men Sampdorias starka comeback höll på att straffa nerazzuri. Det kan förklaras med en kombination av att Inter slappnar av och Giampaolo får effekt på sina byten.

Sampdoria visade vilken fin bredd i truppen de har, men förmodligen valde tränaren fel spelare som skulle starta den här gången. För Inter innebar segern klubbens bästa säsongsstart på 20 år. Resultatraden är precis som då 8-2-0, att jämföras med raden 6-3-1 som Inter hade 2015/16 när de under Roberto Mancini ledde ligan över nyår.

Inter har därmed tagit sju poäng i de tre senaste matcherna, vilket jag höll som maxutdelning inför dessa möten. Det ska Inter vara väldigt nöjda med och kunna känna tillförsikt över framtiden. Spelmässigt har stora steg tagits och de har en av Europas hetaste strikers i Icardi.

1997/98 var säsongen när Ronaldo anlände som världens bästa spelare till Milano. Det kommer antagligen aldrig Mauro Icardi bli, men han har ett målsnitt som matchar brassens. Det räcker för att få interisti att drömma om en säsong målad i svartblått 17/18.

En annan som får folk att drömma är Simone Inzaghi. Hans Lazio åkte till Bologna för en tuff bortamatch mot ett lag som hade tre raka segrar innan helgens torsk mot Atalanta. Uppgiften underlättades efter smakstarten som huvudstadslaget fick. Redan efter fyra minuter hittade Senad Lulić Milinković-Savić i straffområdet som styrde in 0-1 med ett behärskat avslut.

Lagets specielle målskytt Ciro Immobile, 13 mål ligamål hittills, skulle ha en afton där han faktiskt såg mänsklig ut. Efter en kvart träffade han stolpen från snäv vinkel med Bolognamålvakten Mirante bortspelad. Några minuter senare träffade Immobile den andra stolpen från straffpunkten. Det var inte slut med bombardemanget från gästerna där.

Immobile fick ett till friläge där avslutet träffade stolpen igen, via Mirantes fot. Och Luis Alberto skruvade sedan en hörna i stolpens insida. Som tur var för Lazio hade de gjort ett till mål däremellan. Luis Alberto slog en läcker djupledsboll som Lulić hann före en utrusande Mirante på. Från cirka 20 meters håll valde bosniern att nicka bollen förbi målvakten till Bolognaförsvarets stora förtret.

Dock såg Lulić ut att befinna sig knappt offside. Men VAR tillkallades aldrig av huvuddomaren och de stora prostesterna uteblev också från Bolognas håll. Att Lazio förtjänade ett andra mål är givet men återigen, konsekvensen i när VAR ska tillämpas har saknats under hösten. Lulićs stund i rampljuset tog däremot inte slut där.

Fem minuter efter vilan kom ett lågt vänsterinlägg från Bologna som Pulgar och Lulić slängde sig efter i straffområdet. På något märkligt sätt fick bosniern bollen på sig och skickade den i en bana över Lazios målvakt Strakosha.

Nio minuter senare valde Inzaghi att byta ut sin kapten. Lulić var allt annat än glad över det och gestikulerade vilt mot tränaren. Inzaghi vände sig om mot bänken och stirrade på den arge Lulić. När sedan kameran en minut senare skiftade fokus mot en lugnare Lulić, stod Inzaghi där fortfarande och blängde mot kaptenen på bänken! Otroligt underhållande, och ovärdigt en lagkapten.

Inzaghi beskrev efter matchen Lazios första halvlek som perfekt och det är svårt att säga emot. Bologna är inte på något sätt ett oävet lag offensivt, tvärtom. Men de hade inte mycket att komma med mot det giftiga Lazio. Simone Inzaghis lag spelade en flödande fotboll i första halvlek som hotade Bolognas försvar precis överallt på deras planhalva.

Bologna lyckades pressa tillbaka gästerna först under slutminuterna, men ett försiktigare Lazio försvarade sig bra i andra. Simone Verdi hittade inte sitt spektakulära jag och på centerplatsen saknades Rodrigo Palacio.

Där var Mattia Destro tillbaka efter skada men det är uppenbart att anfallaren har långt kvar till formen. Det ska bli intressant att se hur Bologna hanterar nyckelspelaren Destro under årets sista månader. Nu när Palacio spelar så bra som han gör finns chansen att klubben säljer Destro i januari så länge hans marknadsvärde är någorlunda högt.

Bäst i Bologna var ungerske landslagsmannen Adam Nagy som kom in redan i 42:a minuten för Godfred Donsah. Nagy bidrog till att jämna ut matchen med sitt driv och fina fötter på mitten. Att han inte är ordinarie vittnar om bredden på Bolognas mittfält och förutsättningarna som finns för att åtminstone nå en plats på övre halvan.

Svenskarna då? Emil Krafth får ta ansvar för 0-2-målet när han inte hängde med Lulićs löpning. Högerbacken blandade och gav men deltog inte tillräckligt i offensiven. Filip Helander har tagit en ordinarie mittbacksplats men såg precis som sina kollegor yrvaken ut vid Lazios tidiga ledningsmål. I andra halvlek spelade malmöiten upp sig och hade bra koll på Ciro Immobile.

Bologna är inne i en svår period där deras kapacitet ställs på prov. På lördag kväll väntar Roma borta och en tredje raka förlust skulle kännas som ett lätt knytnävsslag för Donadonis ambitioner med detta lag.

Slående från omgången är annars att Inter och Lazio båda vinner dels efter starka första halvlekar, dels på sätt som är typiska för klubbarnas sätt att vara. I Pazza Inter är en ledning aldrig säker även vid 3-0 (3-2 mot Sampdoria väcker galna minnen). Och med la lazialità vet man att avståndet till ravinen aldrig är långt borta även när allt ser perfekt ut. För stunden räcker dessa tillstånd till mycket fina andra- respektive fjärdeplatser för Inter och Lazio.

****

Annat från omgång tio:

Så var det de här med VAR som inte tillkallas igen. I Roma-Crotone föll Aleksandar Kolarov i straffområdet utan att bli nuddad av en Crotoneback. Domare Manganiello stod perfekt placerad och tolkade situationen som en fällning och straff till Roma. Diego Perotti förvaltade den och gjorde matchens enda mål i den tionde minuten. VAR eller inte till trots så var segern långt ifrån orättvis.

Roma dominerade och puttrar på i en stabil Di Francesco-takt. Unge högerbacken Rick Karsdorp gjorde en debut i Romatröjan som slutade mardrömsaktigt. Mot slutet av matchen drog han korsbandet, efter att ha varit borta fem månader för knäproblem sedan flytten från Feyenoord. Väldigt beklagligt, men han kan åtminstone hitta styrka hos lagkamraten Alessandro Florenzi som gjort en likadan resa senaste året.

Det var mycket ”släkten är värst” över omgången. Fiorentinas Marco Benassi menade att han blev borttvingad från Torino i somras. I matchen mot sitt gamla lag tog det en knapp halvtimme innan han nätade på Artemio Franchi. Giovanni Simeone gjorde tvåan med ett klassmål och Babacar satte 3-0 på straff.

Torino hade otur men är alltjämt ineffektiva utan Andrea Belotti. Snart är centerstjärnan tillbaka och förmodligen vänder pendeln igen för laget då. Det kan bli det som räddar Mihajlovićs jobb i slutändan, även om antagandet är att Torinoledningen utåt sett vill ha kvar tränaren säsongen ut. Femte raka utan vinst för Toro.

Den negativa trenden bröts (tillfälligt?) för Milan i veckan. Det blev klara 4-1 i den luriga bortamatchen mot Chievo efter att en briljant Suso visat vägen. Från sin favoritposition till höger böjde han in både ledningsmålet och inlägget som Bostjan Cesar styrde i eget mål.

Valter Birsa reducerade mot sitt gamla lag i andra halvlek men det var aldrig något snack. Backlinjen utan avstängde Bonucci klarade sig bra men väntar betydligt svårare motstånd när Juventus gästar San Siro på lördag kväll.

Efter Inters tillfälliga serieledning återtog Napoli, trots problem, den med en vinst på Marassi. Genoa chockade broderklubben när Taarabt gav de ledningen med ett snyggt avslut efter bara några minuter. I avslutskategorin hade Taarabt dock en överman ikväll.

Dries Mertens skruvade först in en frispark tio minuter efter Genoas mål. Sedan gjorde han omgångens mål när han tog emot en crossbolli flykten och i samma rörelse avslutade med vänstern ribba in. Magnifikt. Mertens bidrog också i högsta grad till trean som Zukanović styrde i eget mål.

Genoa skulle återigen reducera och det genom en speciell målskytt. Neapelsonen Armando Izzo (gissa var förnamnet kommer från?) var avstängd i sex månader efter sin inblandning i en matchfixningsskandal. I sin blott tredje match efter avstängningen gjorde 25-åringen mål och kan förhoppningsvis sikta mot tidigare höjder utan involvera sig i fel saker.

Cagliari mötte Benevento i en match där båda lagen gick i med usla formkurvor. Faragó gav Cagliari en tidig ledning och Marco Sau kostade på sig att skjuta en straff över. Lagens vidöppna försvar resulterade i en massa (brända) målchanser och Cagliari såg ut att ta en viktig seger i bottenstriden.

I den 94:e minuten fick dock Benevento en straff som Pietro Iemello förvaltade och nykomlingens första Serie A-poäng var en hårsmån bort. Men det slutade i tragik för Benevento. Anfallet senare gav Pavoletti Cagliari segern med en fenomenal nick som fick Sardegna Arena att explodera.

Det blev bara nästan en De Zerbi-effekt i tränarens första match på Beneventobänken. För Diego Lopez räckte det med två matcher innan han återtog Cagliari på det vinnande spåret.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Spallettis försvarsmur ger Inter hopp om framtiden

Helgens stormatch mellan Napoli och Inter ramade in omgång nio när ettan tog emot tvåan i tabellen. Det blev en väldigt bra match också, mellan två bra lag. Napoli som tidigt fick igång det flödande passningsspelet och flera gånger hotade med Hamšiks instick. Slovaken som efter en svag insats mot City i veckan kanske börjar hitta formen trots allt.

Men i vägen stod en svartblå mur. I det första skiktet med en fyrbackslinje som stod upp väldigt bra mot ljusblå spelare som virvlade omkring dem. Till hjälp fick de mittfältet och även anfallarna, slitandes lojalt för laget långt nere på egna planhalvan. Att Spalletti beordrat säkerhet bakåt och omställningsspel tycktes givet.

I första halvlek lyckades Napoli ändå skapa tillräckligt många chanser för ett ledningsmål. Men när Inters försvarslinje var bortspelad stod Samir Handanović i vägen, en av kvällens absolut bästa spelare hos gästerna. Napoli tycktes ha skakat av sig CL-förlusten i veckan och var närmast ledningen.

Andra halvlek blev jämnare. Napoli orkade inte hålla uppe det höga tempot och anfallen kom med allt ojämnare mellanrum. Interförsvaret fortsatte på det ramstarka spåret och lät hemmalaget skjuta från distans mestadels. Inter fick mer tid att andas men satsade bara på omställningar ju längre matchen led.

En matchbild som passade Borja Valero (trequartista igen) med sin lugnande effekt på spelet. Hans mittfältskollegor stod också för fina insatser. Roberto Gagliardini med sitt slit och den superbe Matías Vecino som hotade med sina bollrusher ändå mot slutet. Uruguayanen kom närmast ett Intermål i andra men hans skott nickades undan av Raúl Albiol (bäst i Napoli?) nära mållinjen.

Maurizio Sarris val att rotera två ordinarie mittfältare i CL-matchen blev flitigt diskuterat. Mot Inter valde han att byta ut Allan, Hamšik och Insigne inom loppet av åtta minuter. Tyvärr för Sarris del kunde inte någon av inhoppande Zielinski, Rog och Ounas luckra upp matchen till Napolis fördel. Det slutade 0-0. Napoli är fortfarande capolista, serieledare, men har nu tre lag bakom sig inom tre poängs räckvidd.

För tio dagar sedan spekulerade jag kring hur syditalienarna skulle stå sig under den här tuffa raden av matcher. Svaret blev fyra poäng i ligan och en torsk i Champions League. Det kan tyckas ganska skralt, men som Martin Åslund sa under matchen så har Napoli bara en dålig halvtimme mot City i dessa tre matcher. Med facit i hand borde kanske Sarri roterat ännu mer mot Man City för Napoli såg trötta ut mot slutet här. Det förändrar inte det faktum att topparna i dessa matcher visar att Napoli är ett lag att frukta, för alla.

Inters motsvarande utvärdering får vi ta efter veckoomgången. Just nu är det mungiporna uppåt på ett helt annat sätt än för bara någon vecka sen. Derbyvinsten och försvarsinsatsen här har sminkat över alla problem laget haft i sista tredjedelen under matcherna som föregick dessa två. Därför ska det bli riktigt spännande att se hur Inter hanterar det svårspelade Sampdoria på tisdag.

Därifrån kom Milan Škriniar i somras och interisti ska vara väldigt glada över den affären. Slovaken överglänste sin mittbackskollega Miranda igen och ser mer ut som en nyckelspelare för varje helg som går. Nagatomo var med sin speciella stil helt okej i duellen mot Callejón och D’Ambrosio visade att han stundtals är en riktigt bra högerback.

Poängen är också en seger för Luciano Spalletti. Insatsen visade att han kan sätta ett ifrågasatt försvar och det mot ett offensivt enormt starkt lag. Dessutom vinner han coachkampen mot den så hyllade Sarri. Spalletti har på kort tid lyft Inter på flera olika nivåer. Det ska bli väldigt intressant att följa hur mycket mer han kan åstadkomma framöver.

Söndagens mest intressanta match spelades mellan ett Torino på väg ner och Roma som en fortfarande inte riktigt var vi har. Om Napoli såg påverkat ut av CL-matchen i veckan så gällde det i ännu större utsträckning Roma igår.

Mexikanske landslagskaptenen Héctor Moreno gjorde där sin första start som mittback i Romatröjan. Florenzi flyttade ner till högerbacken och Di Francesco övergav, för ett tag i alla fall, sitt älskade 4-3-3. Tränaren flyttade fram Nainggolan ett hack i en julgransformation där belgaren och El Shaarawy agerade understöd till Džeko. Alltså samma position som Nainggolan hade i våras under Spalletti.

Matchen var dock inget att glädjas åt. Varken Torino eller Roma fick igång spelet under första halvlek och skapade målchanser ytterst sporadiskt. I Belottis skadefrånvaro spelade Romaägde Sadiq Umar och till en början hittade Torino ynglingen ganska lätt med djupledsbollar. Men andra halvlek ägnade Umar åt att tappa bollar och stå offside (stod för 2/3 av alla offsideavblåsningar i matchen).

Yttrarna i Torino var ännu större besvikelser. M’Baye Niang blev utbuad när han gick av i andra, och Iago Falque och Adem Ljajić kom inte heller upp i någon nivå. Ett segt Roma försökte öppna matchen med att involvera Nainggolan närmare Toros straffområde. Cengiz Ünder fick en halvtimme på kanten men ser ut att behöva mycket tid i sin acklimatisering till Serie A.

Den som klev fram och räddade Roma blev istället Aleksandar Kolarov. På en distansfrispark skruvade serben in matchens enda mål i den 69:e minuten. Jag har berömt vänsterbackens inledning i Roma flera gånger tidigare och behöver inte upprepa mig igen. Det är bara att konstatera att Kolarov är grymt nyttig för Roma och gör helgens mål.

Inte ens i underläge kunde Torino skapa farligheter framåt. Det var länge sedan jag såg Torino så geistlöst och trubbigt, ett lag annars känt för sin frejdighet i offensiven. Passningsspelet var under all kritik och de verkar lida mycket utan Belotti.

Efter den smärtsamma 0-4-förlusten mot Juventus har Toro reagerat på ett mycket tveksamt sätt. 2-2-matcher mot bottenlagen Verona och Crotone följdes upp med detta 0-1-resultat, och den positiva inledningen mynnade ut till fyra matcher utan vinst. Börjar Mihajlović rentav tappa omklädningsrummet? Fansens tålamod ställer han definitivt på prov i alla fall.

****

Annat från omgång 9:

Problemet med Leonardo Bonucci förvärras i Milan. Mittbacken följde upp den dåliga säsongsinledningen med att få rött kort efter 25 minuter i hemmamatchen mot Genoa. Utvisningen, en armbåge på offensiv frispark, renderar i en avstängning på två matcher. Därmed missar Bonucci hemmamötet mot sitt förra lag Juventus på lördag.

Det är en situation som gått långt förbi ett worst case-scenario när det gäller Milan, om man ser till realistiska förhandsförväntningar. Milans backlinje har inte bara haft problem. Den nytillträdde lagkapten Bonucci har inlett svagare än något trott och inte alls uppfyllt den förväntade ledarrollen. Kanske är det bästa som kan hända i dagsläget att mittbacken får den här pausen för att rensa negativa tankar?

Bonucci, som annars är en bara-ut-och-kör typ, borde inte grubbla så pass att det fortsatt ska hämna honom i spelet tänker jag. Nu ställs Montella inför valet att byta spelsystem till 4-4-2 eller fortsätta med en trebackslinje och ta in någon av Paletta, Zapata eller Gustavo Gomez…

Som tur var för Milan mötte de ett uddlöst Genoa som inte kunde utnyttja det numerära övertaget de hade under 65 minuter. Matchen slutade mållöst och Milan är nedpetade till undre halvan, på samma poäng som Torino. Till råga på allt kom bisarra uppgifter från Corriere dello Sport att Paulo Sousa kan ta över Milan om Montella ryker. Två matcher till denna vecka gäller för Montella där han kan rädda sitt jobb, Chievo närmast på onsdag.

Chievo borta kommer sannerligen inte bli en enkel uppgift för Milan. De flygande åsnorna spelade Derby dell’Arena på Bentegodi mot Hellas Verona. Daniele Verde gav Hellas en tidig ledning med sitt första ligamål för klubben. Chievos Roberto Inglese vände sedan på steken med sina två mål i mitten på halvleken. Det andra kom efter en straff som Hellas Bruno Zuculini klumpigt orsakat.

Argentinarens oaktsamhet tog inte slut där. I den 40:e minuten gick Zucolini vårdslöst in i en glidtackling och fick sitt andra gula kort. Hellaskaptenen Pazzini kvitterade på straff i den 55:e minuten. Sedan skulle ärrade Chievoveteranen Sergio Pellissier visa att gammal är äldst.

38-åringen har inte startat en match än i säsongens Serie A. Men i derbyt behövde anfallaren bara elva minuter innan han petade in 3-2 och avgjorde matchen åt Chievo. Kvartersklubben från Verona ligger nu på en sjundeplats. Chievo gör inget revolutionerade och är inte fräscht på något sätt. Men de är en otroligt välskött klubb med en duktig tränare i Roberto Maran. Chievo på en sjundeplats är bara så häftigt att se.

Sassuolo tog en oerhört viktig seger borta mot SPAL, den blott andra för säsongen. Ett fatalt försvarsmisstag direkt efter avspark hos SPAL gav Politano ett friläge och matchens enda mål. Då kunde Sassuolo kosta på sig att både missa en straff genom Berardi och få en utvisning på Cassata mot slutet, som då varit inne på planen i tre minuter. De grönsvarta gick upp på en 13:e plats, ett par poäng före en hel radda av mindre bra lag i botten. Det är tillräckligt för att ge nye tränaren Bucchi välbehövlig arbetsro.

Helgens mest oväntade? Att Sami Khedira skulle göra tre mål i Udine förstås. I en svängig match kunde Juventus kosta på sig att hamna i underläge och få Mandžukić kontroversiellt utvisad efter 26 minuter. Kroaten faller i straffområdet och anklagas för att filma av Udineses Ali Adnan. Inspark döms, de båda slänger käft och får varsin varning, men Mandžukić klagar vidare och får ett andra gult för protest.

Max Allegri vill ändå tacka anfallaren, vars utvisning fick Juve att ”vinna genom försvar och lidelse för resultatet” enligt tränaren. Matchen slutade 6-2 till slut. Mittbacken Rugani fick både göra mål och spela fram till Khediras andra efter pausen.

Helgens mest väntade var att Ciro Immobile skulle göra mål igen. Skytteligaledaren fixade straff och gjorde mål redan efter sju minuter. Andra målet kom några minuter innan paus och Bastos fastställde slutresultatet 3-0 ett fåtal minuter efter vilan. 13 mål är Immobile uppe på i ligan.

Lazio tog sjätte raka vinsten i liga och cup (vann däribland EL-gruppfinalen i Nice) och är på samma poäng som Juventus. För Cagliari var detta deras femte raka förlust. Förra veckan blev Massimo Rastelli höstens första tränarsparkning. Nu är det upp till Diego Lopez att rädda kontraktet i sitt nygamla lag. Lopez som i våras inte kunde rädda det sjunkande skeppet Palermo från nedflyttning.

Det kan ingen levande människa heller göra med Benevento. Ny förlust hemma mot Fiorentina med 0-3 betyder att Marco Baroni gjort sitt på den kampanska tränarbänken. In kommer Roberto De Zerbi som inledde förra säsongen i, just det, Palermo. Nåväl, Benevento kunde fått in ersättare ännu mindre kapabla till jobbet.

De Zerbis uppdrag blir att först vinna onsdagens krismöte på Sardinen mot Cagliari. Benevento har nio raka förluster och 2-22 i målskillnad. Askungesagan med avancemang från Serie C till historiska deltaganden i B och A ser ut att vara slut redan nu.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Edin Džekos engelska revansch

Jag har skrivit om Edin Džeko tidigare och hans krokiga karriärsbana, som skulle sättas på nya prov under onsdagskvällen. Džeko och Roma var tillbaka på engelsk mark, i London mot Chelsea. Džeko med bitterljuva minnen från sin tid i Manchester City och Roma med mestadels deprimerande resultat från de brittiska öarna (en vinst på tolv matcher).

Inget av detta skulle märkas av under denna match. Giallorossi satte högsta fart och pressade Antonio Contes Chelsea långt nere på de blåas planhalva. Förvåningen var därför stor när David Luiz placerade in ledningsmålet för Chelsea efter att Juan Jesus inte fått iväg bollen tillräckligt.

Roma fortsatte att skapa målchanser men också att slarva bakåt. I den 37:e minuten drällde Bruno Peres med bollen på mittplan och Chelsea kontrade. Juan Jesus hade inte koll på var Eden Hazard lurade och belgaren stötte in 2-0.

Aleksandar Kolarov var även han tillbaka i England och fortsatte med sina långa löpningar offensivt. Efter att serben vid ett sådant tillfälle inte frispelades av Diego Perotti valde han att ta saken i egna händer några anfall senare. Kolarov petade bollen förbi två Chelseaspelare och drämde in reduceringen via Christensen.

Andra halvlek skulle bli Edin Džekos show. I Citytröjan spelade bosniern sju matcher mot Chelsea utan att göra mål. I Romas dito behövde han bara 70 minuter för att göra två. Det första kommer gå till historien som ett klassiskt Romamål.

Den svepande djupledsbollen från Fazio. Vänstervolleyn från Džeko i flykten. En bortaläktare som exploderade i eufori bakom Courtois mål (vilken sånglektion av Romafansen under matchen!). Vrålet hemma hos mig när jag bevittnade målet från mannen som jag delar hemstad med.

AS Roma är verkligen inte är mitt lag i den italienska huvudstaden, men det var omöjligt att hålla igen känslorna jag unnar förra säsongens dubbla skyttekung. Van Basten kom på tal direkt men eftersom målet gjordes i en gulröd tröja bör jämförelsen alltid ställas mot Francesco Totti, mind you. Ett av mina favoritmål all-time.

Sex minuter senare hade matchen vänt. Kolarovs precision på vänsterfrisparken och en Džeko sprängfylld av självförtroende nickade in 3-2. Anfallarens 31:a mål på 36 matcher under 2017 och Džeko hade motbevisat sina engelska belackare.

Men Roma vore inte Roma om de skulle göra saker den enkla vägen. I den 75:e minuten tappade Romaförsvaret markeringen och inbytte Pedro hittade Hazard i straffområdet som nickade (!) in 3-3.

Och Džeko vore inte Džeko om han missade någon bra chans per match. Nu var det en nick mot slutet som kunde, borde, gått i mål. Gary Cahill avslutade chanskavalkaden och iscensatte en viral granskning bland lustigkurrar som hittade alla möjliga historiska figurer med Cahill-esque huvudbandage.

En fantastisk match (säsongens mest underhållande?) slutade med en viktig poäng för Roma. Det var en match de borde vunnit sett till dominans och mängden skapade målchanser, ändå blir det svårt att behandla denna insats i några negativa tankegångar. Detta var ett nästintill perfekt svar efter den tama insatsen i helgen mot Napoli.

Några spelarinsatser sticker ut. Jag skrev det för några dagar sen senast och upprepar igen, Kolarov är ett av Serie A:s absolut bästa köp. I ett urstarkt Romamittfält sticker Nainggolan ut men också Gonalons. Fransmannen spelade istället för De Rossi och visade vilken fin backup han kan vara till kaptenen. Diego Perotti ser ut att vara tillbaka på allvar och i en sådan här form spelar det nästan ingen roll att Roma dras med frågetecken på den andra anfallskanten.

Försvarslinjen är däremot fortsatt känslig, vilket blir än mer uppenbart i skadade Manolas frånvaro. Och då ska gudarna veta att Manolas inte är världens jämnaste mittback direkt. Roma har släppt in minst mål hittills i Serie A (fem stycken) tillsammans med Inter och Napoli, ändå är det svårt att peka på lagdelen utan att se riskerna med spelare som Juan Jesus och Bruno Peres. Med det sagt har exempelvis Jesus stått för en överlag positiv säsongsinledning. När får nyförvärvet Hector Moreno chansen igen?

****

För sex år sedan gjorde två entusiastiska lag debut i Champions League på Eastlands i Manchester. City mötte Napoli i en match som slutade 1-1, där målen gjordes av Cavani och Kolarov, två spelare som befinner sig på helt andra platser idag. Napoli skulle eliminera City från gruppspelet så småningom, men problemen mot Premier League-lag har fortsatt. I de sex efterföljande matcherna på engelsk mark har Napoli inte tagit en enda poäng, tisdagens drabbning inkluderat.

Den här gången blev de straffade två gånger inom ramen för den första kvarten. David Silva rann igenom straffområdet och bollen hittade nätet efter Sterlings retur i den nionde minuten. Några minuter senare stod Albiol för en misslyckad nickrensning som hamnade hos helt fel person sett med neapolitanska ögon, Kevin de Bruyne, som spelade fram till Gabriel Jesus och 2-0.

Detta var långt ifrån den spirande optimism som infann sig hos Napolispelarna för sex år sedan. Serie A-ettan slarvade med bollen och spelade bort passningar med en felprocent vi sällan ser hos Napoli, både på offensiv och defensiv planhalva. Det var tacksamt för Guardiolas City att möta ett lag spelandes med så hög press, och det kunde stått 4-0 till hemmalaget efter en halvtimme.

Det blev dock ingen överkörning. Napolispelarna skulle istället börja dyka upp under föreställningen och belönades med en straff innan paus. Den vanligtvis säkre Dries Mertens missade dock från straffpunkten och hade i övrigt ingen lyckad match.

Napoli fick få en ny chans från straffpunkten med lite mer än kvarten kvar av andra. 20-årige Amadou Diawara tog hand om straffen och denna gång kunde målvakten Ederson inte göra något. City drabbades av lite övermod och under andra halvlek fick Napoli alltmer boll.

Men engelsmännens försvar stod för en solid och bra insats matchen igenom och plockade bort Napolis fronttrio. Manchester City höll ut och kopplade ett järngrepp om förstaplatsen i grupp F i och med 2-1-resultatet.

Inför matchen hamnade Napolipresidenten De Laurentiis i fokus när han uppmanade Sarri att vila några av de mest slitna spelarna, och betonade att lördagens match mot Inter är ”väldigt viktig”. Att Napoli prioriterar ligan före Champions League under hösten har inte varit någon hemlighet. Ändå så gjorde Sarri bara två ändringar inför tisdagens match. Allan och Jorginho gick ut och Diawara ersatte tillsammans med Zielinski.

Detta är två spelare som var med i åttondelen mot Real Madrid i februari men som till synes hade problem att hänga med Cityspelarna under delar av matchen. Diawara ska ha beröm för kylan vid straffen, som lite indikerar vilken stor talang guineanen är. Men tydligt var också hur viktiga Allan och Jorginho är för Napolis spel, trots att mittfältsynglingarna gör framsteg.  Allan som kom in i andra och lyfte laget med sitt inhopp.

Förlusten berodde därmed inte på någon rotering. Ändå går det inte att utesluta att denna fråga satt sig mentalt på spelarna. Det går inte bara att ignorera orden från klubbens starke man även fast Sarri förstås ger andra budskap till spelarna. Lyckligtvis för de ljusblå är de i en överkomlig grupp och ska i slutändan kunna passera Sjakhtar Donetsk. Oavsett roterande.

****

Juventus tog en nödvändig seger mot hemma mot Sporting i onsdags. Portugiserna tog ledningen efter ett dråpligt självmål av Alex Sandro i den tolfte minuten. I mitten av halvleken skulle Miralem Pjanić kvittera med en patenterad frispark. Det dröjde sedan till minut 84 innan Mario Mandžukic nickade in vinstmålet för Juventus. En hyfsad kväll för fyra Balkanlirare som gjorde fyra väldigt viktiga mål i både Juve och Romas matcher.

Vinsten var viktig inte bara poängmässigt utan också moraliskt. Efter tappade ledningar i två raka matcher mot Atalanta och Lazio fick Juve vända denna mot Sporting. Allegri gick tillbaka till 4-2-3-1 uppställningen och spelade Sturaro som högerback och Benatia i mittlåset. En vinst i Lissabon och Juventus får en livlina i kampen om gruppsegern när Barcelona väntar hemma i näst sista omgången.

Erik Hadzic

Sverige bör inte frukta detta Italien

Sverige och Italien drog nitlotten när de lottades mot varandra i VM-kvalets playoff. Med namnen, traditionen och vanan att spela under press på sin sida går Italien in som klar favorit i dubbelmötet. Betyder det att svenska landslagsspelare och fans ska gå med ångesttankar fram till den tionde november? Absolut inte.

Faktum är att Sverige är det landslag som går in till playoff-mötet med flest positiva vindar bakom sig. Italien har under olika former varit både kritiserade och ifrågasatta ända sedan uttåget från dödens grupp (Godin, Suarez och Chiellini ni vet) i VM 2014.

När gli azzurri anlände till Frankrike förra sommaren talades det om det sämsta italienska landslaget i modern tid bland fotbollsfolk på stöveln. Italien motbevisade kritikerna och var bara en högdramatisk straffläggning från att slå ut både regerande världs- och europamästarna Tyskland och Spanien på vägen till finalen.

Från det kunde vi lära oss två saker. Antonio Conte är en fantastisk tränare som efter EM skulle återgå till att göra fantastiska saker på klubblagsnivå. Han var den enskilt största anledningen till Italiens lyckade EM.

Det andra är att man aldrig ska räkna bort ett uppretat och ifrågasatt italienskt landslag. När skepticismen och olyckstecknen är som störst har italienarna en mäktig förmåga att knyta näven och ena sig. Likt förra sommaren, likt VM-guldåret 2006.

Kommer detta lag resa sig på samma sätt mot Sverige? Det är möjligt, men vi ska ha klart för oss att det är ett lag som på pappret inte överhuvudtaget kan mäta sig med världsmästartruppen för elva år sedan till exempel. Italien idag har lagdelar som det ofta skojas om inte ser tillräckligt ”italienskt bra” ut. Det kan vara bristen på världsklassforwards eller bredd på innermittfältet.

Det Italien främst har en generation unga spelare som antigen knackar på gränsen till landslagstruppen eller startelvan. Namn som Donnarumma, Gagliardini, Chiesa, Caldara och Rugani, för att nämna några, vittnar om att en ny italiensk storhetsperiod kan vara i sitt lindande. Men där är vi inte än och det kan Sverige vara glada för.

Tränaren som efterträdde Conte heter Gian Piero Ventura och kom från fem framgångsrika säsonger i Torino. 69-åringen etablerade Toro som ett ambitiöst lag på övre halvan och tog det tidigare jojo-laget ut till en efterlängtad Europa League-plats på bara tre år.

Ventura blev i Torino känd för sin taktiska noggrannhet och lagets solida försvarsspel. På senare tid har han försökt implementera sitt favoritsystem 4-2-4 i landslaget, med varierad framgång. När Ventura ställde upp den formationen på Bernabeu i gruppfinalen mot Spanien hånades han för sin naivitet i 0-3 förlusten.

1-1 resultatet på hemmaplan mot Makedonien för elva dagar sen var dock det som fick en allt mer högljudd opinion att vända sig mot förbundskaptenen. Jag uppskattar Ventura för hans arbete i Torino och tyckte han var ett rimligt val som förbundskapten, trots frånvaron av storklubbsjobb (han hade Napoli i Serie C1). Med det sagt så var de allra bästa italienska tränarna upptagna med andra jobb när förbundet skulle välja rätt person förra året.

Men okej, 4-2-4 hit, tränare utan erfarenhet av toppnivå dit. Självklart kommer alla förväntningar ligga på ett italienskt avancemang mot Sverige. Om Chiellini, Bonucci och Buffon stänger igen där bak, och Insigne hittar Belotti med sina magiska passningar framför mål, då har Sverige väldigt få halmstrån att greppa efter. Eller om Ventura tar till förnuftet och kallar in den neutraliserade mittfältaren Jorginho (grym!) till truppen.

Sverige får lita på nyfunnen inspiration under Janne Andersson och den kollektiva styrkan. U21-landslaget slog ut Italien på väg mot guldet i EM för två år sedan och det ska hellre hämtas styrka därifrån snarare än den deppiga insatsen i Toulouse förra sommaren när Eder gav Italien segern i ländernas senaste möte.

Det ska bli förbannat tråkigt att se något av dessa lag missa VM. Italien bär favoritskapet men Sverige har visat på senare tid mot Frankrike, ett lag som är längre fram än Italien, att det går att till och med slå de allra bästa. Så vad säger vi i procentchans, 70-30 till Italien?

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Inzaghi och Icardi blev storhelgens frälsare

Vi blev bortskämda med hela tre stormatcher i Serie A denna helg, men enligt mig överträffade inget dramatiken och det sensationella som hände på Allianz Stadium i lördags kväll. Juventus mötte Lazio och Max Allegri ställde den här gången upp med en 4-3-3 uppställning. Tre centrala mittfältare i Pjanićs frånvaro, Asamoah som vänsterback och Dybala på bänken.

Lazio med en avvärjd mittbackskris spelade 5-3-1-1 med tydliga Balkaninslag. En serb, en montenegrin, en alban och en bosnier som lagkapten. Lazio visade prov på ett säkert bollhållande på det fina innermittfältet med Lucas Leiva, Parolo och Milinković-Savić men det tog oftast stopp framför det vitsvarta straffområdet. Med wingbackarna Lulić och Marusićs tillbakadragna positioner blev Lazios spel alldeles för centrerat och kanterna utnyttjades knappt.

Juventus skulle ta ledningen i den 23:e minuten. Comebackande Khedira sköt ett skott som Strakosha inte kunde hålla och returen stötte Douglas Costa in, brassens första mål i klubben. Costa har åkt in och ut ur elvan i inledningen och varit lika skottvillig som under Bayern-tiden. Nu var han aktiv i högsta grad framåt och tog också ett förtjänstfullt defensivt ansvar. Costas mål var också startpunkten på en sällad skådad förvirring i videoverktyget VAR (han stod i knapp offsideposition).

Juventus hade bra kontroll på matchen och lät inte Lazio komma till några farliga målchanser. Higuaín involverades mer än brukligt och var nära ett ytterst dråpligt mål när han styrde en Strakosha-rensning upp i ribbans underkant.

Två minuter efter var det dock utjämnat. Milinković-Savić, Luis Alberto och Ciro Immobile sågade sig igenom ett trögt Juveförsvar och Immobile placerade kyligt bollen förbi Buffon. Några minuter senare skulle han också fixa straff för Lazio, med betoning på fixa. Fri mot Buffon fick han möjligen en liten touch men förstärkte också väldigt mycket när han petade bollen förbi målvakten. Domaren Mazzoleni var säker på sin sak och dömde straff. Immobile tog själv hand om den och sköt in sitt elfte mål, och klev därmed förbi Dybala i skytteligatopp.

Precis som vid Costas offsidemål var domarna väldigt säkra på sin sak, så pass säkra att de inte ville använda sig av videogranskning. Det är upp till domaren att tillämpa det verktyget. Men när inte det sker, trots otvivelaktigt diskutabla situationer, blir allting väldigt fel och inget rätt. Det blir en total förvirring när domaren inte vill använda sig av ett verktyg som utformats just för att tveksamma situationer ska kunna granskas.

Efter Lazios ledningsmål böljade matchen i ett högt tempo. Juventus pressade på, bytte in Dybala och Bernardeschi, men lät inte Douglas Costa få mer än 54 minuter. Varför Allegri lät en sådan som Sturaro komma in och avsluta matchen men inte Costa övergår mitt förstånd.

I matchens absoluta slutskede höll det ändå på att belönas för Juventus. Ytterbacken Patric hade bytts in för Lazio tio minuter tidigare och valt att tjonga bollen långt varje gång ett Juveinlägg singlat in i straffområdet. När ett ytterligare sådant kom försökte Patric behålla bollen inom laget men passningen hamnade åter hos Juve. Det föranledde situationen där Bernardeschi bröt sig in i straffområdet och Patric tog både honom och boll i en idiotisk satsning. Mazzoleni kollade den här gången till VAR och dömde straff till Juve.

Dybala kunde gå upp på samma målantal som Immobile, men Strakosha var omutlig vid straffen och styrde undan. Andra straffmissen i rad som Dybala stått för sent i matcherna. Lazioeufori utbröt hos ”Banda Inzaghi”. Deras första seger borta mot Juventus på 14 år var ett faktum. För hemmalaget stannade den mäktiga sviten med förlustfria ligamatcher på Allianz Stadium vid 41 raka.

Juventus gör inte någon dålig match men straffas för individuella misstag. I försvaret märks det att Barzagli blivit till åren kommen och inte har snabbheten kvar. Det har blivit dags att spela in någon av Benatia eller Rugani mer frekvent. Rugani har saker kvar att slipa på men Benatia kan komma upp i hög nivå bara Allegri satsar på honom bredvid Chiellini. För Barzagli borde endast vara ett alternativ när en trebackslinje spelas.

Längst fram har inte Gonzalo Higuaín rosat marknaden under hösten. Vid ställningen 1-1 bommade han ett friläge som Strakosha gjorde en benparad på. Juventini kräver mer än de tre ligamål han gjort hittills, samtidigt ges Higuaín återkommande förtroende eftersom laget knappt har några centrala anfallare.

Segern för Lazio är av monumental betydelse. Dels på sättet den kommer till när de faktiskt står pall för Juves 40 minuter långa slutforcering. Dels också att just de blev laget som bröt Juves galna hemmasvit. Jag tror Lazio kommer leva på denna seger länge och intrycken att detta är ett lag för Champions League-platserna förstärktes än mer.

När man lyfter fram spelare kan man välja skytteligaledaren Immobile, så het att inte ens Juventus är något hinder som stannar upp målformen. Thomas Strakosha gör en ganska vanlig Strakosha-insats. Bitvis briljant men också osäker vid något agerande. Den här gången vägde de matchavgörande räddningarna på Higuaín och Dybalas skott upp fumligheten som nästan resulterade i 0-2 i första halvlek. Albanen kan bli da Big.

Men där Immobile är fantastisk i ett lag som Lazio (och bör hålla sig där) och Strakosha alltjämt är oerfaren och kan slipa på saker i målvaktsspelet, så ser jag inga gränser för Simone Inzaghi och hans tränarkarriär. Lazio kan skratta sig lyckliga över att de fick honom och inte Bielsa som tränare. Kanske säkrade Inzaghi i och med triumfen också sitt framtida jobb som Allegris efterträdare, mitt framför de styrande vitsvarta männen Agnelli och Marotta.

Nästa toppmöte spelades också på lördagen mellan Roma och Napoli. Roma inledde hatmötet piggt genom att stå högt med laget och centrera spelet, allt för Napoli inte skulle få igång sitt passningsspel. Det höll i sisådär en kvart. Några minuter senare hade bollen studsat på De Rossi och frispelat Insigne som behärskat gjorde matchens enda mål.

Napoli varvade upp och Roma kunde inte hänga med. Hemmalagets yttrar tvingades ta hemjobbet och det ledde till att Džeko konstant blev isolerad på topp. Roma hamnade i tidsnöd när de väl hade bollen och Napoli såg otroligt säkra ut under hela mittendelen av matchen. Det är lätt att peka på Romas tillkortakommande här. Jag ville hellre lyfta fram Napolis otroligt höga nivå som gör att Roma ser så svaga ut.

Matchbilden efter paus var densamma, fast sämre kvalitet, och Roma skulle bjudas in mot slutet ändå. Giallorossi tryckte upp laget och skapade en del oroligheter framför Napolis mål, tillräckligt många för att nå en högst oväntad kvittering. Diego Perotti kom till slut in i matchen och hittade ett bra samspel med Aleksandar Kolarov, som vi redan nu kan titulera som ett bra köp av Monchi.

För Napoli var det samma problem som laget haft under tidigare stormatcher med Sarri. De har av någon svårförklarlig anledning svårt att stänga matcher de leder mot bra motstånd. Kontringslägen som hade dödat matchen missades. Defensivt smög sig en oro in ju närmare slutsignalen vi kom, som accentuerades av flashbacks från liknande lägen under tidigare år.

Nu höll det ändå. Napoli tog den åttonde segern av åtta och leder serien två poäng före Inter och framförallt hela fem före Juventus. Drömmen om en scudetto blir mer realistisk för varje helg som går.

Slutligen har jag några reflektioner från det extremt underhållande Milanoderbyt. Vi börjar med Inter:

– Mauro Icardi. Vilken otrolig avslutare det är. Det spelar ingen roll att passningen från Candreva vid 1-0 är millimeterprecis, eller att Perišić hittar honom i röran av Milanförsvarare vid 2-1, hans avslut är hundraprocentigt kyliga på en svårighetsnivå som få andra anfallare i världen behärskar. Att Icardi sedan har psyket att göra ett hattrick på straff i 90:e minuten gör att interisti kan njuta lika mycket över derbysegern som att ha argentinaren i sitt lag ett bra tag framöver.

– Mittfältsfrågan. Det klaraste svaret jag får är att Matías Vecino är Inters bästa mittfältare just nu. Borja Valero har fina fötter och en del bra aktioner men nja, jag är inte övertygad att han är rätt man där för stunden. Antonio Candreva ska ha en eloge fast han fick abdikera som derbykung idag. Snackar vi psyken kan man konstatera att Candreva klarar av att sätta återkommande avtryck i Milanoderbyn, trots hans ojämnhet i övrigt. Handanović stod för några avgörande räddningar och har en stor del i denna symboliskt väldigt viktiga seger.

– Att Inter skulle vara ett mer färdigt lag än Milan är inget konstigt. Jag blev ändå förvånad att klasskillnaden skulle vara så stor i en hel halvlek. Detta trots att Ivan Perišić överhuvudtaget inte involverades på sin vänsterkant i första. Perišić fick mer bollar i andra halvlek och visade varför han är avgörande för Inters anfallsspel. Spalletti slapp ett tredje raka 2-2 derby mot Milan. Det återstår att se om Inter kan växla upp ytterligare de närmaste månaderna. Just nu är känslan att Spalletti gett laget en ny, högre lägstanivå (som resulterat i fler poäng) och att det måste gå att vinna på mer övertygande sätt framöver.

Milan:

– Under första halvlek visade Milan att de inte är bättre än den tiondeplats de delar med Chievo. Det var samma tafatta och initiativlösa spel som visats upp de senaste matcherna mot Sampdoria och Roma. Desto mer glädjande var det att se uppryckningen i andra. Milan kom ut som ett nytt lag och återfann moralen som var så signifikativ för förra säsongens lag. Det kan vara just det som räddar Montella ytterligare någon vecka trots den blytunga förlusten.

– Leonardo Bonucci är Serie A:s största flopp alla kategorier under säsongsinledningen. När man ser hans agerande vid Icardis andra mål förstår man att Musacchio och Romagnoli inte har en enkel uppgift att forma ett nytt försvar när ledaren inte är i närheten av den nivån han ska exemplifiera. Är det någon som kan resa sig från detta är det Bonucci, men det ser inte alls bra ut.

– Giacamo Bonaventura. Vilken kämpe det är. Bland alla prestigenamn som kommit in håller jag honom fortfarande som Milans bästa spelare. Ingen annan förtjänade att böka in kvitteringsmålet mer än ”Giac” och det är glädjande att se honom på väg mot nivån han höll före den svåra skadan i februari.

– Jag gillade köpet av Ricardo Rodriguez men undrade hur Wolfsburgs dåliga fjolårssäsong påverkade spelaren. Vi kan konstatera att defensiven inte ser att ha blivit bättre på något sätt i alla fall. Straffen kan tyckas hårt dömd. Samtidigt, varför tar Rodriguez risken att omfamna D’Ambrisio, när bollen dessutom är flera meter bort? Beröm till domare Tagliavento som har ögonen att se situationen och modet att blåsa straff där många andra hade tvekat.

****

Tack till alla som kom och såg derbyt på premiären av Angolo Greco! Det var en lyckad tillställning och jag hoppas på lika bra uppslutning nästa gång på Kamaki. Återkommer längre fram med vilken söndag som blir aktuell i november månad.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Inför superhelgen: Visar Inter sitt rätta ansikte i Milanoderbyt?

Efter sju omgångar i Serie A hittar vi Inter på delad andraplats med Juventus, två poäng bakom Napoli. Sex segrar och en oavgjord match i Bologna gör att Inter fått sin bästa start sedan 2002, då andraplatsernas mästare (sorry) Héctor Cúper tränade nerazzurri. Allt frid och fröjd då inför derbyt mot Milan? Inte riktigt.

Resultatraden kan ingen klaga på. Inte heller nye tränaren Spallettis sätt att stabilisera upp laget. Så pass bra att Inter kan vände ett underläge på Olimpico mot Roma trots mediokert spel dessförinnan. Eller få med sig en poäng mot Bologna när de borde förlorat med ett par bollar. Maxutdelning rent poängmässigt med andra ord.

Men spelet har hackat och känns långt ifrån lika övertygande som resultatraden. Uddamålssegrar mot jumbolagen Benevento och Genoa senaste två matcherna skrämmer ingen, lägg därtill ett sent avgörande mot bottenlaget Crotone i omgång fyra.

Spalletti kan förstås vifta ifrån sig med att vi bara är i inledningen på hans första Intersäsong. Det kan visa sig väldigt tacksamt att möta nästan enbart lag från undre halvan och alltjämt peka på att poängen kommit fast spelet inte suttit. Men nu är Inter i ett annat läge över kommande veckor.

Efter Milanoderbyt väntar Napoli borta och Sampdoria hemma. Ett realistiskt scenario är att Inter får med sig sju poäng från dessa tre matcher och seglar vidare i höstmörkret som en dark horse. En nästan lika tänkbar utveckling är att det stannar på en poäng. Då är Spalletti tillbaka på ruta ett och jobbiga frågor om vinnarmentaliteten i laget lär tas upp igen.

Till derbyt går Inter in som favorit och får ett ytterligare test på om laget är redo att sätta prägel även i stormatcher. Att vinna igen mot Milan vore symboliskt oerhört viktigt efter två stycken 2-2 möten förra säsongen.

Ett återkommande problem har varit kreativiteten framåt och försöken att stoppa in João Mário i trequartistarollen på tremannamittfältet. Den portugisiske EM-mästaren har sett trubbig ut och i de två senaste matcherna har Marcelo Brozović tagit hans plats. Mot Benevento var det kroaten som gjorde Inters båda mål (varav en tjusig frispark) och såg ut som lösningen på problemet.

Sedan kom landslagsuppehållet där Brozović gick sönder och hans muskelproblem kan hålla honom borta flera veckor. Förvånande nog har Brozovićs mål en oväntat avgörande effekt på Inter. Under de nio matcher 24-åringen gjort mål i Intertröjan har laget vunnit åtta och bara förlorat en.

Landslagskollegan Ivan Perišićs betydelse är ännu tydligare. Vid Perišić-mål har Inter bara förlorat en gång på 19 matcher (tolv segrar och sex kryss). Yttern har varit Inters kanske bästa spelare i offensiven med tre mål, tre assist och höga snittbetyget 6,43 hittills av Gazzetta dello Sport (Brozović snittar 6.25). Men kroaterna har gjort mål i samma match vid endast ett tillfälle, i vårens slutomgång mot Udinese. Vinst där förstås.

Ansvaret vilar nu ännu mer på Perišićs axlar, som nekade en övergång till Manchester United i somras och förlängde istället med Inter. Kroatens utköpsklausul ligger nu på 60 miljoner euro. Som en jämförelse ligger Brozovićs på 50M euro och Icardis på 110.

Att João Mário skulle få chansen igen på mittfältet kan inte vara den bästa lösningen. Spalletti kan då välja att flytta upp Borja Valero ett steg och spela honom framför Vecino och Gagliardini. Balansen blir defensivt bättre och det är samma uppställning som användes i segern mot Roma.

Samtidigt är känslan att Borja Valero inte är i någon matchavgörande form just nu efter hans succéartade premiär mot ett förvirrat Fiorentina. Ett tredje alternativ kan vara att spela Candreva som trequartista.

Yttern må vara ojämn som få, men är någon sorts tillfällig derbykung i Milano också. Ett sent kvitteringsmål i höstmötet och ytterligare ett till i våras är beviset. Den typen av matchvinnande egenskaper ska tas till vara på mot ett Milan med ringa erfarenhet av il Derby della Madonnina. I sådana fall kanske 19-årige fransmannen Yann Karamoh får smaka på en av Italiens största matcher från ytterplats.

Milan då? Vincenzo Montella fäktas mot kritiker bland fans, press och Silvio Berlusconi. Den tidigare presidenten sågade tränaren och påstod att han kördes över av styrelsen när Milan skulle välja ny tränare efter Mihajlović sommaren 2016.

Jag tycker Montella sköter kritiken på ett bra sätt och jag skulle verkligen tycka synd om honom vid förlust på söndag. Det är inte hans fel att de egna fansen och många andra blåst upp detta lag som något som skulle revolutionera Serie A. Han kan inte ansvara för höga förväntningar, däremot är det hans uppgift att få ordning på spelet som lämnar väldigt mycket att önska både offensivt och defensivt.

Jag hoppas för hans skull att de rödsvarta tar sig i kragen och spelar för sin tränare på söndag. Det kommer bli en stenhård match fysiskt och det är ett område som Milan kan matcha Inter på. I övrigt har Inter en fördel när det gäller formkurvan, startelvan och derbyerfarenheten. Ett perfekt läge för Milan att ruska om säsongen kan man också se det som.

80 000 förväntansfulla åskådare, slutsålt flera veckor i förväg, kommer spänt se på vilket avstamp deras randiga lag tar mot resten av höstsäsongen. Inter mot en efterlängtad CL-plats och Milan mot avgrunden?  Det är dags för lagen att ta av sig förklädnaderna och maskerna, och visa upp deras riktiga jag på idrottens la Scala.

****

Startar ett nytt calciohäng i Malmö till helgen. Har döpt det till Angolo Greco (grekiska hörnet) och platsen är Kamaki, en grekisk restaurang/sportbar. Tanken är att samla fotbollsintresserade för ett schysst häng i en trevlig lokal med god medelhavsmat. Angolo Greco är tänkt att hållas ungefär en gång i månaden, vid stormatcher på söndagar.

Vad: Premiär för Angolo Greco med Milanoderbyt Inter-Milan

Var: Restaurang Kamaki, Roslins väg 19, Malmö

När: Söndag 15:e oktober kl 20 (avspark 20:45)

Varmt välkomna!

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Inför superhelgen: Första stora testet för Napolis titelambitioner

I somras började ordet scudetto viskas på Neapels gator och torg. Stadens stolthet hade behållit alla nyckelspelare medan flera av direktkonkurrenterna fått bygga om bland lagdelarna och/eller tränarpositionen. Sju vinster av sju möjliga senare viskas inte längre ordet. Scudetton har blivit ett reellt mål. Det är nu eller aldrig för Napoli.

Det handlar inte bara om att Napoli leder Serie A och tagit full pott. Flera av motståndarna har varit lag på undre halvan där tre poäng förväntas. Utan det är sättet som Napoli har spelat till sig dessa poäng.

De har till att börja med den helt galna sviten med minst tre gjorda mål i varje ligamatch. De har också gjort fler mål än någon av de senaste säsongsinledningarna. De har skjutit fler skott, släppt in färre mål och minskat målchanserna bakåt. De har ökat sitt bollinnehav och snittar 64,7 procent!

Under säsongsinledningen har laget gått till halvtidsvilan tre gånger i ledningen. Napoli har oftare malt sönder motståndarna ju längre matcherna lidit, vilket tydligast visade sig i den hittills svåraste uppgiften, bortamatchen mot Lazio. På Olimpico var Lazio det klart bästa laget i första halvlek och ledde med 1-0. Ändå så gjorde Napoli fyra mål efter paus och detroniserade en sargad försvarslinje i hemmalaget.

Flera av spelarna har behållit samma höga nivå eller till och med höjt sig. Mittbacksparet Raul Albiol och Kalidou Koulibaly är alltjämt solida. Lorenzo Insigne fortsätter med sina magiska ögonblick och på andra anfallskanten har José Callejón hittat målformen med fyra ligamål utöver hans övriga slit.

Dries Mertens är i samma målstim som tidigare och mittfältsnavet Jorginho, underskattad här, måste räknas bland seriens bästa mittfältare. Då kan Napoli kosta på sig att lagkaptenen Hamšik fått kritik för sin inledning och att Pepe Reina är Pepe Reina längst bak- med allt vad det innebär i målvaktsspel.

Arkitekten bakom detta Napoli heter Maurizio Sarri och har börjat sin tredje säsong i klubben. Under de två första har laget slutat tvåa respektive trea. Dags att höja ambitionsnivån ett snäpp till nu? Nja, Sarri är än så länge försiktig och tonar ner betydelsen av succéstarten.

I måndagens Gazzetta dello Sport talar han om inledningen som en kort sträcka på en lång säsong. Att huvudkonkurrenten till scudetton Juventus har sitt bästa lag på sju-åtta år. Sarri kan ändå inte dölja det faktum att Napolis namn börjar nämnas med allt större respekt. Inte bara i Italien utan också i Europa har den fartfyllda offensiven vunnit anhängare.

Sarrismo kallas 58-åringens spelfilosofi och utmärks i det vertikala spelet med extremt många passningskombinationer och djupledslöpningar, såväl som en hög press när motståndarna har bollen. Under tre år i Empoli finslipade Sarri detta spel innan han för första gången fick chansen i en storklubb. Inte enda ljusblå själ kan ha ångrat tränarvalet sedan dess (Berlusconi valde Mihajlović till Milan istället).

Enligt tränaren själv är Sarrismo summan av flertalet mognade erfarenheter genom åren. Han beskriver sig som mindre fundamentalistisk än tidigare och ser till spelarnas egenskaper mer än någonsin. Det har gett 199 mål sedan hans tillträde, varav 25 stycken kommit bara under 17/18.

Neapelfödde Sarri (uppvuxen i Toscana) har en utköpsklausul på åtta miljoner euro som han inte vill spekulera kring. Efter en upptinad relation med presidenten De Laurentiis är den senare beredd att ha Sarri tio år på tränarbänken. Även på spelarfronten ser det långsiktig bra ut för Napoli.

Anfallstrion med Callejón-Mertens-Insigne har samtliga förlängt sina kontrakt. Klubben sitter även på höga utköpsklausuler på flera spelare, vilket kan skrämma bort intressenter vid första anblick. Högerbacken Hysaj har en utköpsklausul på 50 miljoner euro. Rogs ligger på 60, Mertens på 28, Zielinski 65 och Ghoulam 35. Förra sommarens floppköp Maksimović har en tagg på 50M euro. I nästan samtliga fall gäller klausulen enbart utländska klubbar.

Dessa står i vissa fall i kontrast till spelarnas faktiska värde. Maksimovic och Hysaj anses ha ett spelarvärde på 15M euro till exempel, och Mertens ligger på 50M. Vad värdet på denna säsongsstart har kommer vi få en fingervisning på under kommande matcher.

Napoli har på en vecka att möta, i tur och ordning, Roma borta, Man City borta och Inter hemma. Den första matchen är del av en superhelg i Serie A (och övriga Europa) där även Juventus-Lazio och Inter-Milan möts.

Napoli förväntar sig säkert sex poäng mot Roma och Inter, två lag som man inte lika tydligt vet var man har än. Mötet i Manchester kommer bli kittlande på ett helt annat sätt. Sarri mot Pep och två lag som visat prov på en skyhög anfallskapacitet under hösten. Men också två lag som förmodligen löser första- och andraplatsen i gruppen, trots Napolis förlust mot Sjakhtar.

Själv ser jag ännu mer fram emot lördagens möte. Mycket för att vi antigen kan vänta oss en ny styrkedemonstration av Napoli, eller så visar Di Francesco att han kommer längre med Roma än vad få trodde var möjligt så tidigt.

Napoli (tre raka vinster på Olimpico mot Romlagen) innehar dock favoritskapet och ska under denna period bevisa att dem är redo för en kamp mot Juventus ändå in på mållinjen. Var beredda på att bli underhållna längs vägen.

****

Startar ett nytt calciohäng i Malmö till helgen. Har döpt det till Angolo Greco (grekiska hörnet) och platsen är Kamaki, en grekisk restaurang/sportbar. Tanken är att samla fotbollsintresserade för ett schysst häng i en trevlig lokal med god medelhavsmat. Angolo Greco är tänkt att hållas ungefär en gång i månaden, vid stormatcher på söndagar.

Vad: Premiär för Angolo Greco med Milanoderbyt Inter-Milan

Var: Restaurang Kamaki, Roslins väg 19, Malmö

När: Söndag 15:e oktober kl 20 (avspark 20:45)

Varmt välkomna!

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Fortfarande stor osäkerhet runt Milans nya ägare

För knappt tre månader skrev jag om de kinesiska ägarna i Italien, med störst fokus på de nya i Milan. Sedan dess har saker hänt som rättfärdigar en uppdatering i fallet. Milan har inlett knackigt på planen och frågetecknen från i somras har inte blivit färre kring ägarsituationen.

Vd:n Marco Fassone talade om klubben som en Ferrari. En Ferrari som hållits i ett garage och behöver luftas på körbanan för att vara fri. Gamla Zlatanskämt om Ferraris och Fiats behöver inte dras igen för att beskriva situationen. Men trots upphottandet av Milan är laget inte i närheten av de bästa aktörernas körfält.

Vad som tidigare hänt

Efter över tre decenniers ägande sålde Silvio Berlusconi i april klubben till Rossoneri Sports Investment, ett Luxemburgbaserat holdingföretag lett av kinesiske entreprenören Yonghong Li. Övertagandet kostade 740 miljoner euro, den största kinesiska investeringen i ett europeiskt fotbollslag.

Till sin hjälp använde de nya ägarna den amerikanska hedgefonden Elliott Management. Elliott lånade ut 180 miljoner euro till själva övertagandet och ytterligare 128M som skulle investeras i laget och sänka Milans stora skuldbörda. Milan gick back 75M euro under 2016 och sifforna förväntas vara röda även i år. Totalt har Milan förlorat nästan 600M dollar över de senaste elva åren. Om ett år ska lånet betalas tillbaka till Elliottfonden med en räntesats på just under tio procent.

Tack vare dessa ekonomiska injektioner spenderade rossoneri 230M euro på spelarköp i somras, endast brädade av de närmast gränslösa skattkistorna i Paris Saint-Germain och Manchester City.

53-årige Marco Fassone, med tidigare poster i Juventus, Inter och Napoli, förklarar i en intervju med The Observer hur han resonerade när det kinesiska konsortiet kontaktade honom förra sommaren.

”Jag gick in till projektet med tveksam inställning i början eftersom jag ville veta exakt vad deras vision var och varför de ville göra denna enorma investering. För mig som europé var det viktigt att förstå visionen som kinesiska entreprenörer kan ha bakom deras dröm. Efter månader av samarbete med dem började jag förstå. Det var ett väldigt spännande projekt”, säger Marco Fassone.

milan1

Tillståndet just nu

Samtidigt som spelarinvesteringarna väckte hopp om fornstora dagar i Milanos rödsvarta del riktades också misstänksamma blickar från övriga fotbollsitalien. Romas president James Pallotta tvingades be om ursäkt efter att anklagat Milan för att ”tappa huvudet” som spenderar så mycket med dessa enorma skulder i klubben. En reporter från Sky Italia bannades i samband med säsongsstarten när denne kallade Milans investeringar för ”ohållbara”.

Det har kommit till kännedom nu att Yonghong Li söker andra investerare till klubben. Med tiden har Li blivit den ende investeraren eftersom hans affärspartners backat ur. Detta sedan den kinesiska regeringens tillslag mot utländska köp, som särskilt riktats mot äganden i fotbollsklubbar. Uppenbarligen verkar Li inte vela stå ensam med alla riskerna som finns i att driva AC Milan.

Samtidigt jobbar Lis rådgivare med en refinansiering av lånet med Elliotfonden. Elliott har beskrivits som en vulture fund, med vana att köpa upp skulderna hos krackelerande företag eller länder för kanonpriser, som i fallen Peru, Kongo-Brazzaville och Argentina. Att betala tillbaka till amerikanerna kommer ske som planerat enligt Marco Fassone.

”Vi jobbar redan med att ersätta räntorna och kommer göra det väldigt tidigt, möjligen i början på nästa år. Räntesatsen som Milan betalar är hög förstås men inte hemsk. Jämfört med lånen Roma eller Inter tog hos Goldman Sachs när de finansierade, som låg på runt 6,5 procents ränta, är den såklart högre men inte avskyvärd. Hos kineser är det fullt normalt att se på lån med dubbla siffror”.

”Innan nya affärer börjar kommer ett par år där man fortfarande förlorar pengar. Detta och nästa år har vi prognosen fler förluster för klubben och Mr Li tar hand om detta. Han har ökat kapitalet och skjutit in pengar. Fansen uppskattar denne man, som inte syns så mycket här men spenderar pengar”, säger Fassone.

Vad händer framöver?

För att öka omsättningen ska Milan expandera i Asien genom dotterbolaget AC Milan China, som ska jobba med marknadsföring, licensiering och handel. Ett annat sätt kan vara att sätta upp klubben på den kinesiska börsen inom ett par år, vilket kan locka nya investerare, även italienska sådana.

Om restriktionerna för utländskt ägande mjukas upp kan kinesiska investerare åter dyka upp. Vid det kinesiska kommunistpartiets kongress med start 18 oktober kommer ärendet att diskuteras. Skulle restriktionerna stramas åt kan Milan istället bli återbetalningsskyldiga till regeringen. Runt 200M euro som investerats av två kinesiska fonder kan i så fall behöva betalas tillbaka till staten.

Trots dessa oklarheter har Milan fortfarande sin dragningskraft kvar. Några månader efter övertagandet värderade Forbes Milan till 802M dollar, 13:e bäst i världen. Som titelförsvarare i Champions League för tio år sedan värderades Milan till 824M dollar vilket då gav en femteplats på listan.

De är fortfarande beroende av framgångar på planen dock. För att öka omsättningen är Champions League-intäkter ett krav och en plats i topp-fyra ett måste. På ett sportsligt plan kan det vara för mycket att begära det av Milan efter den tveksamma inledningen. Men betalas inte lånet tillbaka till Elliott kan hedgefonden istället ta över klubben om ett år. Ett worst-case scenario enligt Fassone, som är säker på en fortsättning med Li.

”I värsta fall kan ni vara ändå vara lugna eftersom Elliott är inga ”desperados”- det är en av de största hedgefonderna i världen som kan behålla klubben eller sälja. De skulle då bara betalat 300M euro, ett väldigt lågt pris, och deras jobb är att göra affärer vilket de kan”, säger Marco Fassone.

En hållbar skiss till Uefa ska presenteras inom ramarna för Financial Fair Play därtill. Fassone talar om en plan A och B som inkluderar scenariot där Milan inte kvalificerar sig till Champions League.

”I sådana fall kommer marknadsinvesteringarna nästa sommar inte vara höga och vi kommer behöva överväga en försäljning på en av toppspelarna. (…) Investerarna och jag vill vara i CL men vi är redo om det inte sker. Vi kommer försäkra att klubben är skyddad, säger Fassone.

Klubben träffade Uefa endast 20 dagar efter köpet i april. Milan fick då sex månader på sig att presentera en trovärdigare plan för FFP, den första klubben som skriver på ett sådant frivilligt avtal som tidigare inte var möjligt. FFP-kommissionen ska träffa Milan i november och Fassone hoppas lägga fram en plan där förluster på högst 30M euro inte tillåts.

milan2

Om planen och projektet Milan är hållbart återstår att se. Milanisti får leva i fortsätt ovisshet, över det som händer på planen och det som sker i styrelserummen. De har valet att antingen lita på Fassone, Li och sportchefen Mirabelli, eller inte.

En som inte gör det är Mino Raiola, agent åt bland andra Gianluigi Donnarumma. En inte helt obetydlig röst i sammanhanget, med tanke på alla tentakler som stjärnagenten har i Milan, och som inte lugnar supportrars oro över projektet. Pressen kunde inte vara högre på Milan, men Fassone är säker på sommarens taktik.

”Till slut var det vårt beslut. Vi kunde bestämt oss för att signa tre eller fyra spelare detta år och samma sak nästa år igen, vilket förmodligen hade gett en enklare integrering i laget, men tillsammans med sportchefen bestämde vi oss för en stor revolution i år. Vi vet att det kan ta ett år eller så att spela in alla nyförvärv men till nästa säsong kommer vi vara i en position där vi bara behöver ändra på två eller kanske tre som inte presterar på bästa möjliga sätt. Det är en kalkylerad risk, enligt oss”, avslutar Marco Fassone.

Källor: The Guardian, Reuters, Forbes, Football Italia

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Romas styrkebesked och Atalanta är på riktigt (igen)

Söndagens stormatch mellan Milan och Roma bjöd på flera intressanta ändringar i startuppställningarna. Montella kunde inte längre blunda för André Silvas Europa League-succé och tog in honom på Susos anfallsplats. Çalhanoğlu ersatte Bonaventura och på högerkanten valdes Borini före Abate. I Roma backade Florenzi och El Shaarawy upp Džeko längst fram i Perottis frånvaro.

I en seg matchinledning befriad från farliga målchanser var det Roma som hade de bättre intentionerna i anfallsspelet. Matchen öppnade upp sig i andra halvlek när Milan återtog kontrollen och Hakan Çalhanoğlu börjat synas i sin roll till vänster på mittfältet. Ricardo Rodriguez kom till slut i sina patenterade offensiva löpningar och det började lukta ett Milanmål.

I den 72:a minuten fick då Edin Džeko bollen utanför straffområdet och vände upp mot mål. Bosniern sköt ett skott som touchade Romagnoli och letade sig in bakom Donnarumma. Ett förlösande mål för Roma och säkerligen för anfallaren med.

Förra säsongens diskussion huruvida Džeko är en stor bomber kan tyckas tröttsam då det slutade med att han till sist vann skytteligan i både Serie A och Europa League. En känsla man haft kring Džeko är att han ändå haft för svag närvaro i stormatcherna.

Av 29 ligamål kom sex stycken mot övriga lag i topp-6. Ett okej facit, men man kan begära mer av en forward av Džekos kaliber. Därför tror jag att det är viktigt att han återigen startar säsongen bra och lyckas göra mål mot en direkt konkurrent, på bortaplan dessutom. Kan han fortsätta i den stilen i andra stormatcher lyfter det Romas anfallsdimension ett snäpp till, trots tappet av Salah.

Fem minuter efter Džekos ledningsmål skulle Alessandro Florenzi göra 2-0 på en målvaktsretur som Donnarumma borde hanterat bättre. Florenzi tog sig för ansiktet i ren glädje och det är enkelt att förstå de stora känsloyttringarna.

För ett år sedan drog romaren korsbandet på en träning. När han var väldigt nära en comeback i februari var olyckan framme igen. Två korsbandsskador efter varandra hade kunnat knäcka många. Men Florenzi bet ihop, missade ett friläge i andra halvlek men fick till slut in sitt första mål på 1,5 år. Vackert ögonblick för Romas högerkantsallt-i-allo.

För Milan tvärvände matchen på fem minuter. Några minuter senare var den också kraschad. Çalhanoğlu fick bära hundhuvudet efter att ha gjort en taktisk foul med ett gult kort i bagaget redan. Turken blev ingen lösning på anfallsspelet och läget är verkligen oroande nu.

Kessié har tappat fjolårsformen och har svårt med passningsspelet. Biglia fick ett för stort ansvar offensivt och Bonuccis luftpastejer mot Kalinić vanns nästan alltid av en för kvällen riktigt bra Manolas. Hotet kom istället från högerkantens Fabio Borini som var förvånansvärt bra som Conti-ersättare. Men det säger också en del om dagens Milan. Borini är en nyttig spelare som är lätt att göra narr av, men har definitivt sina begränsningar också.

För en vecka sedan skrev jag att en förlust mot Roma skulle innebära en första kritikerstorm mot Vincenzo Montella. Saker blåser upp snabbt i dagens resultatfixerade fotboll och min tanke nu är om Montella ens kan jobba vidare vid en tredje raka torsk i Milanoderbyt 15:e oktober? Det är svår situation där Montella måste ges tålamod, men där tid rusar och förtroende bryts ner snabbt. En Ancelottiåterkomst tror jag definitivt inte skulle fungera och ”Carletto” har redan aviserat ett tio månaders break från fotbollen.

För Di Francesco var det den första stora segern på Romabänken. Ingen imponerande insats men giallorossi har med en match mindre spelad idel segrar efter den tunga hemmapremiären mot Inter. ”DJ” kan ta med sig det och en gryende form hos spelare som Pellegrini och Alisson. I nästa omgång väntar ett hyperintressant hemmamöte med Napoli, där jag förväntar mig besked från båda lagen som kan ligga som fundament för resten av säsongen.

Besked från Atalanta har vi redan fått. Bergamolaget gick igenom åtta tuffa dagar som började med en slutminutskvittering i Florens och följdes upp med två starka comebacker mot Lyon och Juventus.

I torsdagens Europa League-match var Atalanta utspelade i första halvlek på Parc OL men Lyon gick till paus med uddamålsledning bara. De skulle bli straffade efter paus när en Papu Gomez-frispark letade sig in mål och frälste tusentals bergamasci som firade den första bortamatchen i Europa på 25 år. Och straffade vid ledning skulle också Juventus bli på söndagskvällen.

Fede Bernardeschi fick göra sin första start i vitsvart och såg till en början ut att bli kvällens store man när han satte ledningsmålet och några minuter senare spelade fram till Higuaíns kliniska 2-0 avslut. Atalanta såg trötta ut och hängde mot repen, men fick nytt liv när framtida Juvespelaren Caldara reducerade efter en halvtimme.

Tränaren Gasperini är inte rädd för rockader i den hårt matchade Atalantatruppen och bytte bekymmerslöst ut danske forwarden Cornelius efter 32 minuter och satte in Iličić som falsk nia, för tredje gången på kort tid. Slovenen var inledningsvis väldigt pigg och ser faktiskt ut att kunna lämna den ojämna form som präglat hans spel efter flytten från Palermo.

Två argentinare hittade vi i varsitt lag och två ska också spela VM-kval kommande vecka. Ingen av dem heter Gonzalo Higuaín, men väl Papu Gomez och Paulo Dybala. Matchen de båda tiorna emellan vann också Atalantas Gomez. I den 62:a minuten slog han ett välplacerat vänsterinlägg som Bryan Cristante dundrande fram och nickade in bakom Buffon.

Då hade Juventus blivit blåst på ett 3-1 mål av Mandžukić. Domare Damato upptäckte en armbåge från Lichtsteiner på Papu Gomez i anfallets tidiga skede och bedömde det som en del av målsituationen. Juventus skulle få en billig straff istället i minut 84 med sig. Men detta var inte Dybalas kväll och Berisha räddade den argentinska ”juvelens” straff. Matchen slutade precis som i våras 2-2, efter en mycket stark uppryckning av Atalanta sista timmen.

Hemmalaget klarade av den svåra veckan utan att förlora, trots att de såg ut att göra det i alla tre matcherna. Det vittnar om en otrolig stark moral som Gasperini präntat in och ett grundspel som i allra högsta grad håller fortfarande.

Atalanta kommer förstås inte sluta på en fjärdeplats igen. Men de verkar ha en trupp som klarar av spel på flera fronter, där de unga nyförvärven ser bättre och bättre ut. Truppen ska definitivt ta dem till en plats på övre halvan och de har visat att man ännu vållar storlagen problem.

I Juventus kommer det även i fortsättningen diskuteras kring lagets försvarsproblem. Det är väldigt ojuventinskt att tappa en 2-0 ledning mot ett provinslag och låta motståndarna komma in i matchen så som Atalanta gjorde. Det roteras friskt och uppenbart är att Allegri saknar Bonucci på planen och de backar som går omkring skadade.

****

Annat från omgång 7:

Vi har en ny serieledare efter Juves poängtapp. Napoli hade inga problem att avfärda Cagliari på hemmaplan och gick upp två poäng före Juventus och Inter. 3-0 slutade det mot Cagliari och för ovanlighetens skull kom två mål redan i första halvlek. Napoli som under inledningen malt sönder motståndarna och oftast hittat nätet efter paus.

Deras vansinniga målfacit fortsätter därmed. Napoli har gjort minst tre mål varje match i ligan hittills! De har bara släppt in fem, och visst är det uppfriskande att se ett annat lag än Juve högst upp i tabellen. Jag kan inte minnas om Juventus ens släppte sin serieledning någon gång förra säsongen.

Hur högt är Lazios tak denna säsong? I söndags såg de ut att gå till halvtid med underläge 0-1 hemma mot Sassuolo, när Luis Alberto gjorde omgångens mål på en läcker frispark under tilläggstiden. Efter paus revanscherade sig De Vrij för straffmålet han tidigare orsakat och gav Lazio ledningen. Sedan var det proppen ur.

Luis Alberto gjorde ett till, Marco Parolo två, och Ciro Immobile som inte går mållös från matcher hösten 2017 dunkade in slutresultatet 6-1 på straff. Spanjoren Luis Alberto gjorde en anonym figur tidigare i karriären på Anfield (liknande Suso) men har nu ersatt skadade Felipe Anderson på ett förträffligt sätt.

Lazio har fått maxutdelning på spelare hämtade från Liverpools fyndhörna, med Lucas Leiva som ett annat exempel. Vilka andra kan Liverpool skicka till Formello för en revitalisering? Kan Alberto Moreno lära sig försvara igen och hitta Sevillaformen? Dejan Lovren?

En annan som hittat nytt liv till synes är Udineses ärrade nyförvärv Maxi Lopez. Mot det så hyllade Sampdoria gjorde argentinaren två mål, det andra med en delikat chippstöt över målvakten. Udinese gjorde tre straff mål i 4-0 segern på hemmaplan, som tills vidare räddar tränaren Del Neris jobb.

Det var Udineses andra vinst bara och nog krävs det att Maxi Lopez hittar målet då och då. Den ende forwarden som gjort mål förutom honom är Kevin Lasagna, som också står på två i denna dystra säsongsinledning från Udinese. Sampdoria visade att ojämnheten inte försvunnit från förra säsongen och stjälptes i lördags av Barretos utvisning fem minuter innan paus.

På samma poäng som Sampdoria kliver Chievo upp på niondeplatsen efter 2-1 mot Fiorentina. Gästerna tog en tidig ledning genom Giovanni Simeone, men hemmalaget lyckades vända efter två mål av mittfältaren Lucas Castro. Det går inte och låta bli att imponeras av Chievos noggranna arbete med små medel, säsong efter säsong.

Fiorentina känns lite som de är tillbaka på ruta ett efter fem inledande omgångar som innehöll en hel del positivt. Det är å andra sidan den här typen av svängiga prestationer som kan förväntas under hösten när Pioli ska spela ihop en i stora delar ny startelva. Och vilka har inte förlorat mot Chievo borta när man minst förväntat det, liksom?

Något muntrare är det också hos grannen Hellas i Verona efter deras 2-2 borta mot Torino. Hellas började överraskande starkast i inledningen och hade flera bud på 0-1. Trots det tog Toro ledningen efter en halvtimme i ett snyggt anfall som Iago Falque avslutade. M’Baye Niang fyllde på till 2-0 minuten innan paus.

Men under en galen avslutning skulle Hellas ändå få med sig en poäng. Minuten innan full tid rikoschettstyrde Moise Kean in sitt första mål i gulblått. Ett par minuter senare fick Molinaro bollen på handen, och Pazzini (åter bänkad) sköt in kvitteringen på straff.

När glädjen och lättnaden lagt sig i Verona tror jag att känslan av besvikelse är desto större i Torolägret. Det var exakt denna respons laget inte skulle ge efter 0-4 i derbyt förra helgen. Fler frågor över Mihajlović, mer orostecken i försvaret, som bevisligen inte ens håller mot Hellas på en dålig dag. En vinst i Crotone härnäst är absolut nödvändigt om Torinos höga ambitioner inte ska hamna i en negativ spiral.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Senaste tweets

Annons
Annons