Lazio med en avvärjd mittbackskris spelade 5-3-1-1 med tydliga Balkaninslag. En serb, en montenegrin, en alban och en bosnier som lagkapten. Lazio visade prov på ett säkert bollhållande på det fina innermittfältet med Lucas Leiva, Parolo och Milinković-Savić men det tog oftast stopp framför det vitsvarta straffområdet. Med wingbackarna Lulić och Marusićs tillbakadragna positioner blev Lazios spel alldeles för centrerat och kanterna utnyttjades knappt.
Juventus skulle ta ledningen i den 23:e minuten. Comebackande Khedira sköt ett skott som Strakosha inte kunde hålla och returen stötte Douglas Costa in, brassens första mål i klubben. Costa har åkt in och ut ur elvan i inledningen och varit lika skottvillig som under Bayern-tiden. Nu var han aktiv i högsta grad framåt och tog också ett förtjänstfullt defensivt ansvar. Costas mål var också startpunkten på en sällad skådad förvirring i videoverktyget VAR (han stod i knapp offsideposition).
Juventus hade bra kontroll på matchen och lät inte Lazio komma till några farliga målchanser. Higuaín involverades mer än brukligt och var nära ett ytterst dråpligt mål när han styrde en Strakosha-rensning upp i ribbans underkant.
Två minuter efter var det dock utjämnat. Milinković-Savić, Luis Alberto och Ciro Immobile sågade sig igenom ett trögt Juveförsvar och Immobile placerade kyligt bollen förbi Buffon. Några minuter senare skulle han också fixa straff för Lazio, med betoning på fixa. Fri mot Buffon fick han möjligen en liten touch men förstärkte också väldigt mycket när han petade bollen förbi målvakten. Domaren Mazzoleni var säker på sin sak och dömde straff. Immobile tog själv hand om den och sköt in sitt elfte mål, och klev därmed förbi Dybala i skytteligatopp.
Precis som vid Costas offsidemål var domarna väldigt säkra på sin sak, så pass säkra att de inte ville använda sig av videogranskning. Det är upp till domaren att tillämpa det verktyget. Men när inte det sker, trots otvivelaktigt diskutabla situationer, blir allting väldigt fel och inget rätt. Det blir en total förvirring när domaren inte vill använda sig av ett verktyg som utformats just för att tveksamma situationer ska kunna granskas.
Efter Lazios ledningsmål böljade matchen i ett högt tempo. Juventus pressade på, bytte in Dybala och Bernardeschi, men lät inte Douglas Costa få mer än 54 minuter. Varför Allegri lät en sådan som Sturaro komma in och avsluta matchen men inte Costa övergår mitt förstånd.
I matchens absoluta slutskede höll det ändå på att belönas för Juventus. Ytterbacken Patric hade bytts in för Lazio tio minuter tidigare och valt att tjonga bollen långt varje gång ett Juveinlägg singlat in i straffområdet. När ett ytterligare sådant kom försökte Patric behålla bollen inom laget men passningen hamnade åter hos Juve. Det föranledde situationen där Bernardeschi bröt sig in i straffområdet och Patric tog både honom och boll i en idiotisk satsning. Mazzoleni kollade den här gången till VAR och dömde straff till Juve.
Dybala kunde gå upp på samma målantal som Immobile, men Strakosha var omutlig vid straffen och styrde undan. Andra straffmissen i rad som Dybala stått för sent i matcherna. Lazioeufori utbröt hos ”Banda Inzaghi”. Deras första seger borta mot Juventus på 14 år var ett faktum. För hemmalaget stannade den mäktiga sviten med förlustfria ligamatcher på Allianz Stadium vid 41 raka.
Juventus gör inte någon dålig match men straffas för individuella misstag. I försvaret märks det att Barzagli blivit till åren kommen och inte har snabbheten kvar. Det har blivit dags att spela in någon av Benatia eller Rugani mer frekvent. Rugani har saker kvar att slipa på men Benatia kan komma upp i hög nivå bara Allegri satsar på honom bredvid Chiellini. För Barzagli borde endast vara ett alternativ när en trebackslinje spelas.
Längst fram har inte Gonzalo Higuaín rosat marknaden under hösten. Vid ställningen 1-1 bommade han ett friläge som Strakosha gjorde en benparad på. Juventini kräver mer än de tre ligamål han gjort hittills, samtidigt ges Higuaín återkommande förtroende eftersom laget knappt har några centrala anfallare.
Segern för Lazio är av monumental betydelse. Dels på sättet den kommer till när de faktiskt står pall för Juves 40 minuter långa slutforcering. Dels också att just de blev laget som bröt Juves galna hemmasvit. Jag tror Lazio kommer leva på denna seger länge och intrycken att detta är ett lag för Champions League-platserna förstärktes än mer.
När man lyfter fram spelare kan man välja skytteligaledaren Immobile, så het att inte ens Juventus är något hinder som stannar upp målformen. Thomas Strakosha gör en ganska vanlig Strakosha-insats. Bitvis briljant men också osäker vid något agerande. Den här gången vägde de matchavgörande räddningarna på Higuaín och Dybalas skott upp fumligheten som nästan resulterade i 0-2 i första halvlek. Albanen kan bli da Big.
Men där Immobile är fantastisk i ett lag som Lazio (och bör hålla sig där) och Strakosha alltjämt är oerfaren och kan slipa på saker i målvaktsspelet, så ser jag inga gränser för Simone Inzaghi och hans tränarkarriär. Lazio kan skratta sig lyckliga över att de fick honom och inte Bielsa som tränare. Kanske säkrade Inzaghi i och med triumfen också sitt framtida jobb som Allegris efterträdare, mitt framför de styrande vitsvarta männen Agnelli och Marotta.
Nästa toppmöte spelades också på lördagen mellan Roma och Napoli. Roma inledde hatmötet piggt genom att stå högt med laget och centrera spelet, allt för Napoli inte skulle få igång sitt passningsspel. Det höll i sisådär en kvart. Några minuter senare hade bollen studsat på De Rossi och frispelat Insigne som behärskat gjorde matchens enda mål.
Napoli varvade upp och Roma kunde inte hänga med. Hemmalagets yttrar tvingades ta hemjobbet och det ledde till att Džeko konstant blev isolerad på topp. Roma hamnade i tidsnöd när de väl hade bollen och Napoli såg otroligt säkra ut under hela mittendelen av matchen. Det är lätt att peka på Romas tillkortakommande här. Jag ville hellre lyfta fram Napolis otroligt höga nivå som gör att Roma ser så svaga ut.
Matchbilden efter paus var densamma, fast sämre kvalitet, och Roma skulle bjudas in mot slutet ändå. Giallorossi tryckte upp laget och skapade en del oroligheter framför Napolis mål, tillräckligt många för att nå en högst oväntad kvittering. Diego Perotti kom till slut in i matchen och hittade ett bra samspel med Aleksandar Kolarov, som vi redan nu kan titulera som ett bra köp av Monchi.
För Napoli var det samma problem som laget haft under tidigare stormatcher med Sarri. De har av någon svårförklarlig anledning svårt att stänga matcher de leder mot bra motstånd. Kontringslägen som hade dödat matchen missades. Defensivt smög sig en oro in ju närmare slutsignalen vi kom, som accentuerades av flashbacks från liknande lägen under tidigare år.
Nu höll det ändå. Napoli tog den åttonde segern av åtta och leder serien två poäng före Inter och framförallt hela fem före Juventus. Drömmen om en scudetto blir mer realistisk för varje helg som går.
Slutligen har jag några reflektioner från det extremt underhållande Milanoderbyt. Vi börjar med Inter:
– Mauro Icardi. Vilken otrolig avslutare det är. Det spelar ingen roll att passningen från Candreva vid 1-0 är millimeterprecis, eller att Perišić hittar honom i röran av Milanförsvarare vid 2-1, hans avslut är hundraprocentigt kyliga på en svårighetsnivå som få andra anfallare i världen behärskar. Att Icardi sedan har psyket att göra ett hattrick på straff i 90:e minuten gör att interisti kan njuta lika mycket över derbysegern som att ha argentinaren i sitt lag ett bra tag framöver.
– Mittfältsfrågan. Det klaraste svaret jag får är att Matías Vecino är Inters bästa mittfältare just nu. Borja Valero har fina fötter och en del bra aktioner men nja, jag är inte övertygad att han är rätt man där för stunden. Antonio Candreva ska ha en eloge fast han fick abdikera som derbykung idag. Snackar vi psyken kan man konstatera att Candreva klarar av att sätta återkommande avtryck i Milanoderbyn, trots hans ojämnhet i övrigt. Handanović stod för några avgörande räddningar och har en stor del i denna symboliskt väldigt viktiga seger.
– Att Inter skulle vara ett mer färdigt lag än Milan är inget konstigt. Jag blev ändå förvånad att klasskillnaden skulle vara så stor i en hel halvlek. Detta trots att Ivan Perišić överhuvudtaget inte involverades på sin vänsterkant i första. Perišić fick mer bollar i andra halvlek och visade varför han är avgörande för Inters anfallsspel. Spalletti slapp ett tredje raka 2-2 derby mot Milan. Det återstår att se om Inter kan växla upp ytterligare de närmaste månaderna. Just nu är känslan att Spalletti gett laget en ny, högre lägstanivå (som resulterat i fler poäng) och att det måste gå att vinna på mer övertygande sätt framöver.
Milan:
– Under första halvlek visade Milan att de inte är bättre än den tiondeplats de delar med Chievo. Det var samma tafatta och initiativlösa spel som visats upp de senaste matcherna mot Sampdoria och Roma. Desto mer glädjande var det att se uppryckningen i andra. Milan kom ut som ett nytt lag och återfann moralen som var så signifikativ för förra säsongens lag. Det kan vara just det som räddar Montella ytterligare någon vecka trots den blytunga förlusten.
– Leonardo Bonucci är Serie A:s största flopp alla kategorier under säsongsinledningen. När man ser hans agerande vid Icardis andra mål förstår man att Musacchio och Romagnoli inte har en enkel uppgift att forma ett nytt försvar när ledaren inte är i närheten av den nivån han ska exemplifiera. Är det någon som kan resa sig från detta är det Bonucci, men det ser inte alls bra ut.
– Giacamo Bonaventura. Vilken kämpe det är. Bland alla prestigenamn som kommit in håller jag honom fortfarande som Milans bästa spelare. Ingen annan förtjänade att böka in kvitteringsmålet mer än ”Giac” och det är glädjande att se honom på väg mot nivån han höll före den svåra skadan i februari.
– Jag gillade köpet av Ricardo Rodriguez men undrade hur Wolfsburgs dåliga fjolårssäsong påverkade spelaren. Vi kan konstatera att defensiven inte ser att ha blivit bättre på något sätt i alla fall. Straffen kan tyckas hårt dömd. Samtidigt, varför tar Rodriguez risken att omfamna D’Ambrisio, när bollen dessutom är flera meter bort? Beröm till domare Tagliavento som har ögonen att se situationen och modet att blåsa straff där många andra hade tvekat.
****
Tack till alla som kom och såg derbyt på premiären av Angolo Greco! Det var en lyckad tillställning och jag hoppas på lika bra uppslutning nästa gång på Kamaki. Återkommer längre fram med vilken söndag som blir aktuell i november månad.
Twitter: @ErikHadzic