Laget som är för bra för rasisternas eget bästa

Bakgrunden ligger i italienska fotbollsförbundets beslut att stänga Lazios klacksektion Curva nord under två matcher för upprepade rasistiska tillmälen. Den första matchen med en tom läktare spelades mot Cagliari i förra söndagen, men klubben valde att sälja biljetter på Romas curva sud vilket ledde att Lazioklacken helt sonika bytte sida på Olimpico.

Väl på fiendens sida kunde några laziali inte låta bli att lämna avtryck. På ett av plexiglasen sattes många klistermärken upp med Ultras Lazios motiv men även mer stötande med texten Romanista Ebreo (Jude-romanista), och så några med Anne Frank iklädd en Romatröja. Ett klistermärke som för övrigt hittades på Roms gator redan 2013.

Reaktionerna blev därefter. Lazios president Claudio Lotito pratade om ett beteende ”hos femton idioter som inte visste vad de gjorde”. Presidenten själv tog initiativet att besöka en romersk synagoga under inledningen på veckan. Besöket slog bakut dock. Lotito irriterade sig över att bara vice-rabbinen fanns tillgänglig för tidpunkten, och ertappades i en ljudinspelning av tidningen Il Messagero suckandes med orden ”låt oss bara fortsätta med denna charad”. Kransen som Lotito la i synagogan hittades sedan slängd i floden Tibern.

Blåsvädret hos Lotito har sedan blivit ännu värre. Fotbollsförbundet har väckt åtal mot Lazio på två punkter. Dels för att Lotito olovligt ”flyttade” på Curva nord mot Cagliari, dels för dessa supportrars agerande på Curva sud. 13 personer har stängts av från läktaren efter skandalen, varav sex är medlemmar i ultrasgruppen Irriducibili.

Inför veckoomgången bestämde förbundet att det skulle läsas upp rader från Anne Franks dagbok på samtliga arenor i de tre högsta serierna, och en minut för reflektion uppmandes. Men det skulle inte gå okänsligt till på alla platser. På Olimpico sjöng en grupp Romafans sånger under uppläsandet från Franks dagbok och i Turin drog ett antal Juveultras igång nationalsången.

Lazio själva skulle åka och möta Bologna. Vänsterstaden Bologna, där namnet på bortaläktaren är Arpad Weisz. Weisz var en judisk ungrare som vann två titlar som tränare för Bologna. Raslagarna fick honom att fly det fascistiska Italien och Weisz dog i Auschwitz 1944.

Den ledande ultrasgruppen på Curva nord, Irriducibili (de oreducerbara på svenska), bojkottade matchen efter söndagens händelser. Trots det kom en stor bortaklack där en mindre grupp supportrar ska ha väntat med att gå in på Renato dall’Ara tills efter uppläsningen. Utanför Arpad Weisz-läktaren sträckte de upp händerna i romerska saluter och sjöng Me ne frego (Jag bryr mig inte)- en kampsång bland Mussolinis svartskjortor.

Irriducibili menar att allt handlar om ”banter”, en läktarjargong som får stor medial uppmärksamhet eftersom det handlar om Lazio, och som inte får samma proportioner när andra lags ultras gör liknande saker. Gruppen hänvisar också till en nyare lag som säger att det inte är kriminellt att nedvärdera någons religion, i detta fall den judiska.

En ska också påminnas om att Irriducibili som inte är din vanliga ultrasfalang. Under gruppens storhetstid för 15 år sedan beskrev huliganexperten Benito Montorio de som ”världens mäktigaste firma”. Lazios dåvarande president Sergio Cragnotti lät de sköta biljettförsäljningen i curvan och gav de exklusiv licensrätt att sälja klubbens produkter (många hade både gruppens och klubbens logga på).

2006 försökte IRR, gruppens förkortning, kuppa sig in på klubbledningsnivå med hjälp av Laziolegendaren Giorgio Chinaglia. Kort därpå valde den nye presidenten Lotito att sätta hårt mot hårt och kapade banden helt med IRR. Lotito blev en hatad man i stora kretsar av Curva nord. Men efter att ha först räddat klubben från fritt fall gjorde han detsamma med läktarmonstret Cragnotti var med och skapade.

IRR:s kommuniké ringar in en problematik som finns på italienska läktare landet runt. Rasismen är inte bara ett italienskt samhällsproblem. Det är i lika stor grad ett bekymmer som hela den romerska fotbollen brottas med. Bland Romas fans finns också fascistiska strömningar som är lätta att negligera eftersom deras curva av tradition lutat mer åt vänster politiskt sett. Klotter med texten Laziale Ebreo har hittats i huvudstaden och i Romalojala stadsdelen Testaccio kunde man läsa att ”Anna Frank håller på Lazio”.

Italien brottas med dubbelmoralen hos mäktiga och bestämmande personer ändå ner till folket som står på fotbollsläktarna på söndagar. Denna dubbelmoral får mig tro att det är svårt med förändringar som baseras på upplästa texter. Vi kan se det hos förbundets president Carlo Tavecchio som pratade om ”okvalificerat beteende som kränker ett samhälle och hela vårt land”. Samme Tavecchio som under sin valkampanj beklagade sig över ”bananätarna som svämmar över de italienska serierna”.

Mitt i allt detta finns ett fotbollslag som stundtals spelar fantastiskt fin fotboll under ledning av Italiens näste stortränare Simone Inzaghi. Aquile, örnarna, har flugit upp och klamrat sig fast på en Champions League-plats strax bakom topptrion Napoli, Juventus och Inter.

Med Inzaghi vid rodret har Lazio fått snurr på flera spelare på ett sätt som gör att vi snart kan tvätta bort stämpeln med ordet ”överprestation” från laget. Här finns mittfältsjuvelen Milinković-Savić, skytteligaledaren Immobile, målvaktstalangen Strakosha och pånyttfödda Lucas Leiva och Luis Alberto, för att nämna några.

Det har inte sett så här bra ut i Lazioland på många år, med en stark spelartrupp och en ännu starkare tränare. Så bra att till och med Irriducibili gjort avbön från en av deras normer på läktaren.

Inför Europa League-matchen i Nice förra veckan uppmanade Irriducibili fansen att sluta göra apljud mot mörkhyade spelare. Inte för att de tycker det är något fel på rasismen, utan för att slippa ytterligare sanktioner från Uefa som in förlängningen hade kunnat skada laget.

Det är symboliskt att se IRR backa från sina normer nu när läget ser så ljust ut för laget. Det skickar signalen att de inte har råd att förstöra mer för klubben, även om gruppen aldrig kommer kliva undan offerrollen när händelser liknande klistermärksskandalen sker.

För att få ytterligare överblick över situationen kan man ta hjälp av den äldre mannen i solbrillor på Lazios bänk. Han heter Maurizio Manzini, är team manager och den som varit längst i klubben. Manzini började jobba för klubben 1972 och medverkat i Lazios båda ligatitlar. När han i Offside nr 8/06 beskriver hur det är att vara laziale sätter han fingrarna mot tinningarna som två pistoler.

”Det är ett mentalt tillstånd. Det kallas för lazialità och det är detta tillstånd som gör att den här klubben trots alla toppar och dalar faktiskt överlever”, säger Manzini.

Dessa ord kan vara värda att ta till sig även när Lazio går så bra. Precis som under scudettoåret 2000 när Lazio köpte spelare från fotbollens gräddhylla, samtidigt som Sergio Cragnottis skuldberg i skymundan växte till miljarder och mörka krafter frodades på läktaren.

Ravinen är aldrig långt borta i Roms ljusblå del. Låt oss hoppas att samtliga inblandade har tagit lärdom och inte faller i gamla misstag.

Källor: Football Italia, The Guardian, Offside, lazionews24.com

Twitter: @ErikHadzic