Dubbelmötet Sverige-Italien är en match där sydeuropéerna går in som ganska klara favoriter. Vi är ändå i ett läge där italienarnas självkänsla är stukad och de bär med sig vetskapen att Sverige var det oseedade lag de minst ville ställas mot. Gian Piero Venturas landslag har i detta favoritskap några frågetecken som måste räta ut för att det ska bli en VM-plats.
Systemfrågan
Ventura ser ut att överge sitt älskade 4-2-4 som användes i kvalet och formera ett 3-5-2. En uppställning som Ventura flitigt använde i Torino och som föregångaren på förbundskaptenposten Antonio Conte spelade med i EM senast med ett lyckat resultat.
3-5-2 ger en defensivare balans och större stabilitet än 4-2-4. Taktiskt väldigt slipade italienare ska inte ha några större övergångsproblem till detta nygamla system. Det ska dock inte uteslutas att oklarheter kommer uppstå på planen. Personligen tycker jag att 4-3-3 passar det här laget och spelarmaterialet bättre, men något sådant lär vi inte få se.
Ventura
En andraplats bakom Spanien i gruppen kan tyckas vara en acceptabel placering. Det är inte utan att förbundskaptenen blivit ifrågasatt på allvar. Främst är det sättet laget genomförde gruppfinalen i Madrid på (0-3) och det onödiga poängtappet mot Makedonien på hemmaplan som kritikerna åsyftar till.
Ventura är absolut en kapabel coach och var på flera sätt ett logiskt val när Conte slutade förra året. Det frångår ändå inte det faktum att valet gjordes när flera av de största italienska tränarna inte var tillgängliga för landslagsuppdraget.
Gian Piero Ventura vill inte bli ihågkommen som mannen som misslyckades med att leda Italien till VM, något som inte hänt sedan 1958. Ett mästerskap som spelades i Sverige, som bekant.
Insignes plats
Lorenzo Insigne är Italiens vassaste anfallsvapen, låt vara att Serie A:s skytteligaledare Ciro Immobile befinner sig i en hysterisk målform (sex mål på tio kvalmatcher). Ingen italiensk spelare når den höga frekvensen av kirurgiska passningar till medspelare i målchanslägen lika ofta som Insigne. Ändå verkar det inte finnas någon plats i elvan för neapolitanaren.
Insigne har operarat från en ytterroll under kvalet men är inte aktuell att spela som en av två renodlade strikers. Han är heller inte någon som ska spela som trequartista i det 3-5-2-system som Ventura verkar använda på fredag.
Det har inte lossnat för Insigne i landslaget än och förtroendet är långt ifrån lika grundmurat som i klubblaget Napoli. Frågan är om Italien har råd att inte använda sig av denne briljante lille ytter från start.
Jorginho
Insignes lagkamrat från Napoli Jorginho är en så kallad oriundo, en naturaliserad italienare. Som namnet antyder är mittfältaren född i Brasilien och aktuell för spel i båda landslagen. För Italien har 25-åringen bara spelat i träningsmatcher och är inte bunden för spel i den azurblå tröjan framöver än.
Brasilien planerar att kalla Jorginho till träningslandskamperna i mars nästa år, men då kan det vara för sent. Chanserna till spel i detta dubbelmöte är dock fortfarande små. Ventura menar att Jorginho inte passat in i spelsystemet 4-2-4 och det är anledingen till att mittfältaren ignorerats tidigare.
Jorginho är dock minst lika bra som Daniele De Rossi och de båda Marco: na som väntas starta på mittfältet, Verratti och Parolo. Precis som med Insigne kan detta bli en spelaruttagning som spelar Sverige i händerna till slut.
Formen på backarna
Juventus ”BBC” löstes upp i somras när det ena B:et flyttade till Milan. I landslaget får de tidigare lagkamraterna Barzagli, Bonucci och Chiellini spela tillsammans, men formen på de tre är långt ifrån vad den varit tidigare.
Leo Bonuccis inledning i Milan har varit floppartad. Andrea Barzagli, en av tre världsmästare i truppen tillsammans med De Rossi och Buffon, har under hösten visat att åldern börjar ta ut sin rätt.
36-åringens har tappat i snabbhet och blir allt oftare avslöjad för det. Som tur var för honom och Italien är Barzagli bäst lämpad att spela i en trebackslinje nu, och inte som ytterback eller en av två mittbackar.
Men även Juvekollegan Giorgio Chiellinis form går att diskutera i efterdyningarna av att Bonucci lämnade det ramstarka samarbetet. Denna trebackslinje behöver inte vara så ”italienskt stark” som den ser ut på ytan.
Twitter: @ErikHadzic