Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons
46v

Resereportage del 2: En galen, eller helt normal dag i södra Italien

Tarantino pezzo di merda!

Ett antal utav fansen på Stadio Simonetta Lamberti gormar om att dagens gäster är skithögar. Men det är inte den amerikanske stjärnregissören med italienska rötter som de åsyftar.

De skriker åt fansen till Taranto FC, rivaler till deras eget lag Cavese. Jag befinner mig i Cava de´ Tirreni, en stad med runt 50 000 invånare som ligger femton kilometer utanför Salerno. Cavese mot Taranto betyder toppmöte i Serie D mellan två av seriens formstarkaste lag. Det betyder också ett känslomässigt möte mellan två fanskaror som verkligen inte gillar varandra.

När Tarantospelarna lämnar uppvärmningen rusar några män mot stängslet nedanför långsidan där jag befinner. De ropar skällsord och spottar mot gästernas spelare ett tiotal meter bort. De som gör det är män mellan 40 och 65 år gissar jag.

Jag kan inte låta bli att förundras över det jag ser. Vad är det för ställe jag hamnat på? Varför alla dessa känslor mellan två obskyra lag i Serie D?

Det är dagen efter Napoli-Milan. Jag och polaren Emil har bestämt oss för att ta tåget söderut till Salerno, 35 minuter bort på andra sidan Sorrentohalvön. På agendan står ovanstående match i Serie D. Men också Salernitana-Cremonese i den näst högsta divisionen.

Framme på Salernos centralstation går vi till en spelkiosk för att först köpa biljetter till Salernitana-matchen. Den utdragna biljettjakten två dagar tidigare i Neapel skulle inte upprepas tänkte vi. Det gjorde den inte heller, däremot stötte vi på andra problem på stationen.

När Emil halade fram sin 50-eurosedel uppmärksammade kassapersonalen oss snabbt på att sedel var falsk. En falsk 50-eurosedal, hur stor är chansen?! I kontanternas förlovade land fick vi betala matchbiljetterna med mer moderna medel istället. Men när Emil skulle kompensera för kontantbristen kom nästa motgång.

Uttagsautomaten på centralstationen spottade ut hans betalningskort men inga sedlar. Automaten slocknade och blev svart, därefter kom en Windows XP-liknande startsida upp på den lilla skärmen. Omstarten hjälpte inte den stackars maskinen och den förblev ”tillfälligt ur funktion”. Som tur var drogs aldrig pengarna från Emils konto.

Vi tog en snabb måltid på ett ställe längs med hamnpromenaden (bilden nedan). Redan under den korta promenaden dit märktes de stora skillnaderna mellan Kampaniens två största städer. Lugnare tempo, renare och inte lika gammal stadskärna som i Neapel.

Tillbaka på centralen skulle vi ta tåget till Cava de’ Tirreni. Men det kom aldrig något sådant. Med 50 minuter kvar till avspark i Cavese-Taranto fick vi besluta om det istället skulle bli taxi till grannstaden. Förmodligen är jag inte helt normal som bestämde att vi skulle åka dit, när vi ändå var i Salerno. 15 euro per skalle blev det. Men i bilen sa jag att vi i alla fall fick sköna vyer på den bergiga kampanska landsbygden.

Salerno

USD Cavese är något av en minion inom italiensk fotboll. Senast de var uppe i Serie B var under tidigt 80-tal, sex decennier efter den förgående vistelsen i näst högsta divisionen. Det blev tre raka säsonger i Serie B på 80-talet med en sjätteplats som bästa placering, kryddat med en 2-1-vinst på San Siro mot Milan den säsongen.

2010-talet har gått tyngre. 2011 skickades Cavese ner till femtedivisonen efter ekonomiska problem, liknande trubbel som drabbar många mindre italienska lag. Nu i Serie D låg ”de små örnarna” bara en poäng bakom Potenza på direktuppflyttningsplatsen.

Desto rikare historia har Taranto FC med 32 säsonger bakom sig i Serie B. Taranto ligger mitt i hålfoten geografiskt, i regionen Apulien, och är en betydligt större stad med dess 200 000 invånare. Taranto åkte ur Serie C i våras och mötet med Cavese skulle bli ”delfinernas” första möte med dem på flera år.

Men det är till synes inte på planen Cavese har gjort sig ett namn. Det är på internet. Läktarramsan Dale Cavese har sedan den laddades upp på Youtube nått över fyra miljoner visningar. Den har blivit något av en global fotbollsanthem tack vare den svängiga rytmen, och tack vare att den är inte innehåller någon text och därmed kan sjungas av alla.

Supportar till lag som Ajax och Beşiktaş har adopterat den. Ramsan har spontansjungits även på min hemmaplan, ståplatstorget på Nya Malmö Stadion, i euforin efter MFF:s historiska CL-avancemang 2014.

Melodin till Dale Cavese kommer från den venezuelanska 50-talslåten Moliendo Café och gjordes mest känd i Julio Iglesias version från 1976. Argentinska Boca Juniors fans var först med ”Dale Boca” på läktarna, när en Cavesesupporter besökte Buenos Aires för tio år sedan.

Supportern köpte en skiva med Bocalåtar och fastnade för melodin till Moliendo Café. Han spred ramsan på Curva Sud Catello Mari, den första provsjungningen fastnade på dåtidens nya fenomen Youtube, och resten är supporterhistoria.

Cavese1

Vi skymtade samma kortsida när taxin blev invinkad av en polis. Taxichauffören saktade in, konstapeln böjde sig mot bilen och undrade var vi skulle. ”Tågstationen” svarade chauffören, ”stadion” svarade jag. Polismannen blev något konfunderad och han frågade oss var vi kom ifrån. ”Sverige” svarade jag, och då vinkade han oss vidare. Tydligen skulle vi nekats tillträde om jag svarat ”Taranto”.

Jag och Emil släpptes av utanför Curva sud, på en gata med låga hus som mer såg ut att vara hemmahörande i Storbritannien än Italien. Trafiken verkade avstängd och gatan kantades av ett gäng hårdföra typer i Caveses marinblå färger.

Jag vet inte om det var en grupp avstängda, vanliga ultras eller några som letade efter bråk (matchen skulle börja om 30 min). Men de kollade på oss med blickar som väldigt tydligt sa: ”ni är inte härifrån”. Jag visste att detta var en fet provinskurva, men deras stolta uppenbarelse ramade in matchen till något större än vad jag någonsin kunde vänta mig.

”Acid Boys” stod det på en väggmålning bakom några av grabbarna. Det behövdes dock ingen syra för att tagga igång dessa supportrar till ett möte med Taranto. Det ryckte i mig, men jag insåg att denna gata inte var ett ställe att stanna upp och ta kort på. Vi gick vidare och köpte biljetter för tio euro var till ena långsidan.

Stadion tog 7000 åskådare och jag uppskattar att kanske 2000 var på plats. Långsidan fungerade som en levande sittplats där alla stod upp matchen igenom, vilket också tre fjärdedelar av stadion gjorde.

Jag trodde att Taranto skulle komma med en större klack trots det relativt långa avståndet till Kampanien. Men 30-40 tarantini räckte för att maximera hetsnivån och folk klättrade upp på stängslet som skiljde bortaläktaren åt för att kivas med gästerna.

Spelet på planen höll inte lika hög klass som underhållningen på läktarna. Det märktes att majoriteten av spelarna är amatörer och ljusår skiljde från matchen vi bevittnade på San Paolo kvällen innan.

Det påverkade ändå inte upplevelsen på något sätt. Snarare förstärkte det något som man sällan ser på matcher live i vanliga fall. En sliten stadion, engagerad publik på flera läktare och extremt tydlig lokal stolthet. Enklare supporterval som Napoli, Salernitana eller Juventus skulle aldrig gälla för dessa människor på plats. De var Cavese, oavsett vilken division laget låg i.

Denna stolthet fångade mig och jag njöt av varje sekund på denna Serie D-match. Och när felpassningarna blivit för många och skotten för skeva kunde man bara kolla upp mot bergen bakom ena läktaren för att fyllas av värme. En vidunderlig utsikt som förstärkte det oförstörda i tillställningen.

Matchens enda mål gjorde Cavese strax innan pausvilan, mot Curva sud. Folk blev alldeles till sig och en man sprang över hela långsidan bort mot Tarantoklacken för att håna. Målet innebar Caveses åttonde raka seger och en dröm om Serie C som lever.

cavese2

Under pausen gick jag fram till två killar i 25-årsåldern som uppenbart inte såg ut som några locals. De kom från Helsingforsområdet och var supportrar till Jokerit och FC Honka, två lag som för övrigt inte ens spelar i finska högstaligan.

De berättade att de även mött fans till Hansa Rostock under matchen. Det bisarra i att åka på en Serie D-match förstärktes när man insåg att ytterligare 5-10 turister gjorde samma sak. Finnarna skulle också se Salernitana och vi kom överens om att dela en taxi tillbaka till Salerno.

För att vara säkra på att hitta en sådan gick vi strax innan slutsignalen. Cava de´Tirreni verkade öde under den tio minuter långa gången till tågstationen. Och lika öde som folket var på gatorna innan stationen, lika frånvarande var taxibilarna på dess parkering.

Det var en timme kvar till avsparken 17 kilometer bort på Stadio Arechi. Inget av två nummer på taxiskylten gick att nå. Jag frågade på stationens cafeteria om hjälp men fick bekräftelsen att det verkligen inte fanns några taxibilar i staden, samma varning som våra finska vänner fått inför Cavese-Taranto.

Nu började det bli nervöst på riktigt. Det var ändå Salernitana som var resans fotbollsmässiga höjdpunkt efter Napoli, och tåget till Salerno skulle inte gå inom en överskådlig tid.

Jag googlade ”Taxi Salerno” och beställde en bil som skulle hämta oss i Cava de’ Tirreni. 25-30 minuter sa mannen i andra linjen och föreställ er lättnaden när taxibolaget höll den tidsprognosen. Alla fyra var på väg till Salerno, mörkret hade lagt sig över Sorrentobukten och vi kunde njuta av ännu vackrare kustvyer.

Salernitana

Salernitana är en klubb jag alltid tittat extra efter i tabellerna av en enkel anledning; de var uppe i Serie A en säsong i slutet av 90-talet när jag började titta på Uno Kryss Due (deras blott andra säsong i A). Sedan dess har Salernitana pendlat mellan Serie B och D efter både finansiella och juridiska problem.

Hoppet om uppflyttning är dock tillbaka i den kampanska kuststaden. Förra säsongen kom Salernitana tia och inför matchen mot Cremonese låg granata på en playoff-plats. Delägare i klubben är Lazios president Claudio Lotito och möjliggör därför ett utbyte av spelare mellan klubbarna.

Nykomlingen Cremonese har börjat ännu bättre och låg på en femteplats inför mötet på Arechi. I våras hämtade laget in Alessandrias stora försprång och vann Serie C:s norra division. Därmed avslutade laget från Lombardiet i norr en elva år lång ökenvandring i tredjedivisonen.

Jag, Emil och killarna från Finland kom till fram till ett Stadio Arechi i elljus några minuter efter avspark och missade en pyroshow från Curva Sud Siberiano. Vi gick upp och satte oss högt på ena långsidans branta läktare. Från mina Uno Kryss Due-minnen kommer jag väl ihåg just denna arena och närheten till planen.

Till skillnad från de två övriga arenorna vi besökte på resan finns inga löparbanor på Arechi. Men precis som de andra två är den väldigt sliten och saknar dessutom tak. Arechi är dock sliten på ett charmigt sätt som vissa äldre italienska arenor fortfarande är.

Mindre charmig var toaletten på stadion med ett rum där man fick vada i vatten som av någon anledning sprutades ut i höjd med skosulorna. Försäljningsstånden bestod av mindre bord på läktaren fyllda med uppställda saker. Plus var att de sålde Peroni där, minus att jag inte kunde avgöra om det var folk- eller starköl.

Curva Sud var välfylld och stod för en ordentlig sånginsats, med minst lika hög nivå där som deras rivaler i Napoli om man bara jämför matcherna jag såg. Budskapet stod målat på en banderoll: “Med modet att våga, fortsätt få oss att drömma!”

Och visst märktes det att vi besökte en klubb i medgång. Deras dröm blev än mer realistisk när Romaägde mittfältaren Matteo Ricci sköt ledningsmålet efter dryga halvtimmen. I superjämna Serie B kan ett mål eller en vinst betyda flera hopp i tabellen. I nuläget skiljer endast sex poäng mellan tvåan Parma och Pescara på 14:e plats.

Cremonese tog över initiativet efter paus och fixade fram en rättvis kvittering genom Mariano Arini i den 70:e minuten. De dryga 50 personer som gjort den långa resan från Cremona fick jubla över ett resultat som skulle stå sig matchen ut. Kvalitetsmässigt var skillnaden markant jämfört med den tidiga matchen. Jag skulle säga det motsvarade nivån på en allsvensk toppmatch.

I den kalla Salernokvällen tog vi tåget tillbaka in mot centrum. Vi hade ett par timmar att slå ihjäl innan hemfärden till Neapel. Det blev ett restaurangbesök där vi serverades pasta alla puttanesca och en lokal fisk. När vi förklarade att halva sällskapet kom från Sverige gjorde kyparen en lurig min och gestikulerade med handen. “Sweden…”, sa kyparen och det var uppenbart vilket landslagsfiasko han syftade på.

Salerno kändes helt annorlunda jämfört med Neapel och mer turistvänligt på något sätt. Kanske för att den ligger närmare den populära Amalfikusten, kanske för att Salerno verkade mer som en “vanlig” italiensk stad än det speciella Neapel.

Jag och Emil sa hejdå till våra finska vänner och tåget tillbaka norrut. Dramatiken stannade där. Inga mer falska sedlar, inga platsbyten, bara en lugn färd in mot Neapels stadskärna.

Kanske var allt vi upplevde något av normaltillståndet i södra Italien. Det är inte ett lika väloljat maskineri som det rika norr, än mindre som hos oss i Norden. Det är att ta dagen som den kommer, bokstavligen, och inget mer med det.

Klart är att passionen för fotboll inte svek oss någonstans i denna region. Jag kan inte ens ställa mig tveksam till en Serie D-match längre. Fotboll utan filter, det är vad fotboll i Kampanien handlar om.

cavese3

Efter en fin premiärkväll är Angolo Greco tillbaka på fredag. Då bjuds det på Roma-Spal och höstens stormatch Napoli-Juventus. Kom och häng med andra intresserade, ät god medelhavsmat och missa inte höstens match! Varmt välkomna!

Vad: Angolo Greco med tidiga kvällsmatchen Roma-Spal och senare Napoli-Juventus.

Var: Restaurang Kamaki, Roslins väg 19, Malmö.

När: Fredag 1 december, 18:00- (avspark 18:30 & 20:45).

Twitter: @ErikHadzic

Publicerad 2017-11-28 kl 07:00

Senaste tweets

Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons