POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Titeln kommer stå mellan Napoli och Juve

När 2017 års sista matcher skulle spelas var det på Stadio Olimpico i Rom som flest cirklar slöts. Romas succétränare Eusebio Di Francesco mötte Sassuolo, laget hade basade över i fem år och etablerade i Serie A, och som alltid verkar vålla Roma problem på Olimpico.

Med sig från Sassuolo i somras tog han med U21-landslagsmannen Lorenzo Pellegrini. Mittfältaren är fostrad i Roma och kunde köpas tillbaka genom en klausul på tio miljoner euro. Som förväntat har det visat sig bli en riktigt bra affär.

Lorenzo Pellegrini har känt av tränarens förtroende och kommit närmare en fast plats i startelvan för varje månad som gått. Teknisk och med ett fint driv med bollen höll Pellegrini Kevin Strootman på bänken igår, och det kan bli en regel mer än ett undantag snart.

Efter dryga halvtimmen gav 21-åringen Roma ledningen med ett närskott och visade inga som helst känslor efteråt av respekt mot klubben han representerade i två säsonger. Däremot skickade han signaler mot Romas klubbledning som ska ta ställning om Strootmans framtid.

Nederländaren har en utköpsklausul på 45 miljoner euro som Juventus uppges vara villiga att betala. Kanske kan det vara värt att släppa Strootman för den prislappen när Roma har en spelare som Pellegrini i laget redan. Det vore inte olikt sportchefen Monchi om en ser till hans tidigare affärer.

En spelare som däremot såldes i den andra riktningen är yttern Matteo Politano. Yttern tog sig upp genom Romas ungdomslag men fick aldrig spela en match i A-laget. För två år sedan lånades han ut till Sassuolo tillsammans med Pellegrini och förra sommaren valde Roma att släppa Politano för 3,5 miljoner euro.

Igår var 24-åringen åter på Olimpico för att visa Roma att de gjorde fel som inte satsade på honom. Politano är en av seriens formstarkaste spelare och en stor anledning till att Sassuolo gick in till matchen med tre raka segrar under nye tränaren Iachini.

Framförda av den hale och initiativrike Matteo Politano märktes det i första halvlek att Sassulo hittat formen och åter ser ut som det svårslagna lag de bör vara. Roma hade trots ledningen haft svårt med udden offensivt, inte minst symboliserat i Patrik Schick tuffa halvlek.

Den dyre tjecken har ifrågasatts efter det missade friläget i slutminuterna på Juventus Stadium förra helgen. Det verkar också satt sig på anfallarens huvud och han byttes ut fyra minuter efter paus mot Stephan El Shaarawy.

Italienaren är en bättre målskytt än Schick men har långt ifrån samma unika egenskaper som tjecken. På sikt är det självklart att Schick förr eller senare måste ta en ordinarie plats i elvan.

Det blev bättre fart på Romas offensiv i andra halvlek utan att de lyckades punktera matchen. Istället kvitterade Sassuolos trotjänare Simone Missiroli i den 78:e minuten. 31-åringen som var med under hela Di Francescos era i grönsvart.

Roma trodde de hade vunnit matchen med några minuter kvar att spela. Ett instick hittade Alessandro Florenzi i straffområdet som tog emot och sköt förbi Consigli i nästan samma rörelse. Det finns inte många högerbackar i världen, eller vad Florenzi ska kallas, som kan utföra de tekniska prestationerna tänkte jag.

Men domare Orsato tillkallade videodomaren för att undersöka om Florenzi stod offside. Det gjorde han inte, däremot hittade domaren en obstruktion från inhoppande Cengiz Ünder och dömde bort målet. Långsökt och hårt mot Roma kan tyckas. Jag finner det typiskt att just ungturken Ünder låg bakom företeelsen, som haft det svårt med anpassningen till italiensk fotboll.

Roma tappade två tunga poäng i toppstriden och avståndet ökade betänkligt mot Juventus och Napoli under jul- och nyårshelgerna. Eusebio Di Francesco hade inget botemedel mot sitt förra lag som tog poäng på Olimpico som brukligt.

På planen rann även tårar nedför Paolo Cannavaros kinder. Mittbacken slutar sin aktiva karriär och reser till kinesiska Guangzhou Evergrande där han ska bli teknisk assistent åt brorsan Fabio.

Ett lag som också förlorade mark till toppduon är Inter efter 0-0 hemma mot Lazio på kvällen. Under en jämn och böljande match var det ändå frustrerande att se Inter fortsätta sin formsvacka. Frustration visade också Antonio Candreva som efter en förlupen boll spottade mot någon/några på Curva Sud och sa några väl valda ord i deras riktning.

Denna lustiga situation förklarar spelaren med ”att det spottas ofta på planen och det inte var riktat mot fansen”. Det såg verkligen inte ut så på tv men jag kan inte klandra Candreva med tanke på vilka okvädningsord folk kan få ur sig på en fotbollsläktare. Det är uppfriskande att Candreva visar känslor och det var inte en ”Evra” han gjorde direkt.

Det som på förhand skulle bli en match mellan skyttekungarna Icardi och Immobile, som skuggar varandra i målligans topp, blev aldrig någon sådan fajt. Inter hade förtvivlat svårt att hitta Icardi och Immobile kom aldrig till de heta chanserna.

Det blev istället en match mellan två av höstens absolut bästa målvakter, Inters Handanović och Lazios Strakosha. Främst fick Inters sloven svettas. Lazio som hade övertaget matchen igenom slarvade dock mycket i avsluten och med passningarna i sista tredjedelen.

Och så dök VAR upp igen. Denna gång var det Immobile som sköt ett inspel på en glidande Škrinar och bollen studsade upp på slovakens arm. Gianluca Rocchi dömde först straff men konsulterade ändå med videodomaren efteråt. Helt korrekt ändrade sig också Rocchi och tog tillbaka straffen.

En förtvivlad Simone Inzaghi kunde bara betrakta skådespelet när oturen med VAR gentemot Lazio fortsatte. Laziotränaren menar att felaktiga VAR-beslut kostat tabellfemman sju poäng under hösten. Den här gången borde han dock rikta minst lika mycket kritik mot sina offensiva spelare för bristande koncentration i avgörande lägen.

Den tuffa avslutningen på 2017 fortsatte därmed för både Lazio och Inter. Nerazzurri får nu lägga tankarna om en scudettostrid i vår vid sidan efter fyra raka matcher utan seger, inklusive veckans förlängningsförlust i cupkvartsfinalen mot Milan.

Inter inledde december med att köra över Chievo med 5-0 och klara 0-0 borta mot Juventus. Vid årets sista dag är de sju poäng ifrån Napoli och deras enda realistiska titelmöjlighet är borta.

Ännu längre bak i tabellen hittar vi Fiorentina och Milan som möttes tidigt på lördagen. Det märktes på planen då första halvlek var bland det tråkigaste jag sett under höstsäsongen. En massa felpass från båda lagen och en spelkvalité som inte motsvarar något annat än den mittenplacering Fiorentina och Milan ligger på.

Bland två lag som sedan sommaren genomgått nybyggen i truppen har ändå Fiorentina kommit längst. Framförallt utnyttjade de kanterna bättre och därifrån kom också deras mål också, i ett fint anfall där vänsterbacken Biraghi hittade Simeone med ett vänsterinlägg som nickades in. Veckans mål enligt mig.

I Milan startade veckans cuphjälte Patrick Cutrone istället för skadade Nikola Kalinić men hamnade allt som oftast långt ifrån målet när bollarna kom. Jack Bonaventura kom inte någonvart på sin kant och då brukar heller inte Milan ta några poäng.

Den här gången blev det annorlunda och rossoneri lyckades för första gången komma tillbaka från ett underläge. Tre minuter efter Simeones ledningsmål i den 71:a minuten sköt Suso ett skott från höger som Sportiello inte kunde hålla, och inhopparen Çalhanoğlu satte returen från nära håll.

Men den vändningen som Gennaro Gattuso hoppades skulle inträffa efter derbyvinsten kom aldrig. Det blev en ny uppvisning från ett lag som gjort mitten till deras mediokra rike. Det räcker bara att kolla på nyförvärvens prestation och inse vilken felbedömning jag och många andra gjorde under mercaton.

Leonardo Bonucci fortsätter med sina taffliga ingripanden och gick bort sig helt på Fiorentinas mål. Franck Kessié springer runt vilse i ett motorrum och får ingenting uträttat av värde.

På kanten har Milan varit otroligt dåliga på att utnyttja vänsterbacken Ricardo Rodriguez offensivt. Det är möjligt att han i Bundesliga gavs större ytor framåt och det är såklart skillnad på en fin tillslagsfot på fasta och en som kanslå inlägg i fart. Men ändå. Sedan finns 380-miljonersmannen André Silva som i Serie A endast skjutit fem skott på mål i höst.

Gattuso kan vråla och elda på sina spelare hur mycket han vill. Hans grinta hjälper inte när spelarnas aktioner fortsätter att vara av lågvattenmärke vecka efter vecka. Under tiden kan Vincenzo Montella småle och konstatera att han överlevde Milan och gick vidare till ett bättre lag. Tränaren är klar för La Liga-femman Sevilla och ingen tycks veta hur det gick till.

****

Annat från omgång 19:

På fredagskvällen tog Napoli sin tredje raka seger och korades till vintermästare. 1-0 blev det i Crotone efter en första halvlek där hemmalaget inte var med och Napoli borde haft en större ledning.

Marek Hamsik gjorde mål för tredje matchen, i den sjuttonde minuten med tröja nummer sjutton på ryggen och med ett speciellt märke dedikerat till honom på tröjan. Mål nummer 117 i Napolitröjan för den färske rekordhållaren.

Napolis ineffektivitet berodde delvis på målvakten Alex Cordaz storspel i Crotonemålet. En spelare som placerar sig högt bland de med ett “oestetiskt yttre” i serien. Med den chockrosa målvaktsdräkten och silverfärgade frisyren ser han ut att vara hämtad från valfri Scooter-video. Men det är också en av seriens mest underskattade keeprar.

Crotone kom ut som ett nytt lag efter paus och kämpade sig in i matchen. De skulle haft en straff när bollen togs ner med hjälp av Dries Mertens arm, men domaren tillkallade inte ens VAR. “Högst förvånande” och “skandalöst” lät det från Crotonehåll efter matchen.

Kalabrierna halkade ner under strecket men borde åter hamna på säker mark snart om de spelar som de gjorde i andra. Napolis seger innebar också att laget gick obesegrat hela 2017 på bortaplan, som enda lag i de europeiska toppligorna.

Efter en energifattig period under senhösten är laget igång på allvar igen och har dessutom fått igång den underpresterande kaptenen Hamsik. I och med omgångens resultat förstärks tron på att lo scudetto bara kommer stå mellan Napoli och Juventus.

De vitsvarta behöll enpoängsavståndet till ettan efter 3-1-segern borta mot Hellas Verona. Formstarke Blaise Matuidi gav bortalaget en tidig ledning men Hellas kvitterade efter dryga timmen genom ett långskott av förre Juvebacken Martin Caceres. Uruguayanen som för övrigt är på väg till Lazio i en snårig överenskommelse från sommaren.

Paulo Dybala fick chansen från start och gav sig själv möjligheten att komma ur formsvackan. Argentinaren gjorde två snabba mål runt den 75:e minuten och båda kom med högern! Det är förstås vitalt för Juve att Dybala åter hittar formen snarast, även om laget klarat sig bra även med honom på bänken.

Inte ens ett självmål från Danilo kunde stoppa Udineses framfart mot Bologna. Strax innan paus kvitterade duktige backen Silvan Widmer med en nick, och några minuter efter vilan gjorde Kevin Lasagna det avgörande målet efter ett flygande anfall.

Segern var Udineses femte raka under nye tränaren Massimo Oddo och Lasagna har gjort mål i alla dessa matcher. Det är första gången en Udinesespelare gör den bedriften sedan klubbikonen Antonio Di Natale gjorde det 2010.

Udinese är plötsligt med och kämpar om en Europa League-plats och Massimo Oddo varnar de andra lagen för att detta kan bli den här säsongens Atalanta.

En anledning till att Udinese klättrar så snabbt är att hittills inte spelat oavgjort någon gång. Deras motsvarighet är Torino som fick nöja sig med kryss för tionde gången efter 0-0 hemma mot Genoa. Torino spelade oavgjort 20 gånger under kalenderåret vilket är sex fler kryss än närmaste lag åstadkom i de fem bästa europeiska ligorna.

Mot Genoa hade den kritiserade M’Baye Niang flera bra målchanser men kunde inte ta granata ur deras negativa spiral. Sinisa Mihajlovic sitter inte säkrare med alla dessa kryss men får ett läge att åter kanske vända säsongen på onsdag. Då väntar Juventus borta i ett nytt kvartsfinalderby i cupen.

Halleluja! Benevento tog deras första seger i Serie A någonsin, lagom till att serien nu ska vända. Det historiska matchvinnande målet gjordes av anfallaren Massimo Coda i den 64:e minuten. Det var nyförvärvets första mål i klubben och kan komma att hålla Samuel Armenteros utanför startelvan.

Efter lagets två raka förluster slog jag fast förra helgen att chansen till överlevnad var borta för Benevento. Jag har ingen anledning att ändra mig men nu är det elva poäng upp till säker mark… bara. Tränaren De Zerbi medger att det är “galet att fortsätta tro på nytt kontrakt” men vem vet hur Benevento agerar efter detta förlösande resultat.

Det är inte förvånande att vinsten kommer mot det för stunden geistlösa Chievo. Veronalaget sjunker som en sten mot de nedre regionerna och har bara en vinst på de tio senaste matcherna.

Gott nytt år önskar jag alla läsare!

Twitter: @ErikHadzic

 

Erik Hadzic

Höstens elva i Serie A

Med en omgång kvar innan serien vänder är det tid att ta ut höstsäsongens bästa spelare. Som vanligt premierar jag jämnhet under hösten före höga toppar och djupa dalar. Paulo Dybala är ett exempel på det senare.

Kravet för att komma med är att ha spelat i minst hälften av matcherna. Därför är exempelvis en sådan som Mehdi Benatia inte aktuell. Jag tar bara hänsyn till prestationer i Serie A, inga cupspel.

Spelarbetygen kommer La Gazzetta dello Sports skala 1-10. Formationen är 3-5-2 (3-2-3-2).

Målvakt

Alisson Becker, Roma, 17 matcher/9 nollor, snittbetyg 6.22

Fick äran att ersätta en av förra säsongens bästa målvakter Szczesny i Romamålet. Vid de få tillfällen jag såg Alisson hoppa in istället för polacken såg jag verkligen inte den här höjden komma.

Den 25-årige brassen har varit seriens bästa målvakt i höst och har redan överträffat Juveflyktade Szczesny. Framförallt en otroligt lugn målvakt som inte sätter sitt försvar i onödiga bekymmer. Romas oftast opålitliga försvar har släppt in minst mål hittills mycket tack vare Alissons lugn.

Försvarare

Milan Škriniar, Inter, 18 matcher/3 mål, 6.44

Tillräckligt mycket visade slovaken förra säsongen i Sampdoria för att många skulle ana en framtida storback i sitt blivande. Men så här bra, så här snabbt? Nej, så högt sattes aldrig ribban som Milan Škriniar med råge överkommer.

Med sin pondus och ungdomliga entusiasm har mittbacken stadgat upp ett knakande Interfundament och tagit ledarrollen ifrån Miranda där bak. Škriniar visade även tidigt upp matchvinnarkvalitéer i offensivt straffområde och är tillsammans med ett antal andra den målgladaste backen i Serie A.

Kalidou Koulibaly, Napoli, 17/3, 6.41

Den snabbe och atletiske senegalesen är på väg mot sin bästa säsong i Napoli. Misstagen har blivit färre och samarbetet med mittbackskollegan Raúl Albiol fungerar oftast väldigt bra.

Om Koulibaly kan bli en mittback i yppersta världsklass får vi inte svar på än eftersom Napoli åkt ur Champions League. Med en ligatitel i vår skulle frågeställningen bli mer aktuell och mittbacken närmare en flytt till någon av de största klubbarna.

Aleksandar Kolarov, Roma, 16/2, 6.44

Milan Škriniar konkurrerar, men ser man till prislappen är Aleksandar Kolarov sommarens bästa köp hittills. För fem miljoner euro fick Roma Serie A-erfarenhet, ledaregenskaper och en fantastisk vänsterfot.

Platsen i elvan får serben visserligen enbart för att Ghoulam går sönder så tidigt. Men Kolarov är precis den typen av spelare som tränaren Di Francesco vill luta sig till i detta unga Roma.

Mittfältare

Lucas Torreira, Sampdoria, 17/3, 6.62

Fortfarande något av en sensation på Sampdorias mittfält trots genombrottet under 16/17. Uruguayanen har på kort tid klarat av omstämningen till italiensk fotboll med en förbluffande mognad.

Till det redan breda registret med hög energi, taktisk kyla och otaliga bollvinster kan vi nu lägga till en fin fot på fasta situationer. 21-åringen kommer bli nästa spelare som går dyrt från Sampdoria och är en del av den uruguayanska mittfältsframtid som ser fantastiskt spännande ut.

Allan, Napoli, 18/3, 6.56

I ett lag med de showmännen Mertens, Insigne och Callejón är det svårt att sno någon uppmärksamhet. Men brassen Allan och hans mittfältskollegor är allt som oftast de som sätter igång kombinationerna och passningen till tredje spelare som Napoli blivit berömda för.

På Partenopeis mittfälts har Allan var bäst enligt mig med löpandet, tekniken och den höga, svåra passningsskickligheten. En Allan i denna form är ett måste om Napoli ska gå hela vägen i vår.

Sergej Milinković-Savić, Lazio, 16/5, 6.41

Paris Saint-Germain sägs vara berett på att göra serben till världens tredje dyraste spelare med ett bud på 170 miljoner euro. Jo, utvecklingen har gått i raketfart sedan genombrottet förra säsongen för Milinković-Savić.

Sergej börjar mer och mer likna en enmansarmé på Lazios mittfält. Fysiken och genombrottskraften har kompletterats med ett vassare målskytte. Tvåvägsmittfältaren har redan noterat förra säsongens målskörd på sju fullträffar. Njut medan ni kan, Lazio.

Miralem Pjanić, Juventus, 15/3, 6.77

Det fick ta sina månader men Miralem Pjanić är på väg att blomma ut till en fullfjädrad regista i den djupare mittfältsrollen. Av Juventus nyckelspelare är bosniern den som visat tydligast progressionskurva under hösten. Beroende på hur det går i CL-slutspelet kan han också få sitt slutgiltiga internationella erkännande.

För att nå dit krävs ännu tydligare avtryck i de största matcherna. På vägen dit kommer han oavsett vad underhålla oss med precisionspass och Serie A:s bästa frisparksfot.

Luis Alberto, Lazio, 17/5, 6.82

Årets största förvandling. Lazio betalde 4 miljoner euro till Liverpool förra sommaren för en spanjor som fastnat i en lånecirkel på väg bort från Anfield. Med facit i hand har Lazio återigen hittat rena fyndet.

Som en släpande anfallare bakom Ciro Immobile har Luis Alberto ersatt långtidsskadade Felipe Anderson på ett formidabelt sätt. Fem mål och sju assist talar sitt tydliga språk. Visst kunde en se tendenser under Luis Albertos nio framträdanden förra säsongen. Men inte att han skulle bli här navet i Lazios offensiv på den korta tiden.

Anfallare

Lorenzo Insigne, Napoli, 17/5, 6.76

2017 blev året då Lorenzo Insigne gick från en spektakulär spelare till att bli kapabel att leverera stora titlar. Yttern tappade visserligen lite fart under höstsäsongens två sista månader precis som hela Napoli. Men tvivlen på om Insigne är redo att ta Napoli ändå in i en scudettostrid finns knappt längre.

Det är symboliskt att Napoli tappade poäng i den enda matchen Insigne inte kunde spela i under hösten. Förutom de patenterade inläggen och insticken är känslan att Insigne blivit bättre i avsluten och än mer oförutsägbar från distans.

Mauro Icardi, Inter, 18/17, 6.61

Under en period i mitten av höstsäsongen var Mauro Icardi världens kanske effektivaste avslutare. Det kvittade hur inspelen kom mot honom, nästan alltid hittade argentinaren ett sätt att få bollen på mål.

Landslagsledningen kunde inte längre ignorera centern och till slut kom kallelsen till VM-kvalets avslutning. Känslan är också att Icardi växt som lagets hänförare under Spallattis tydligare ledarskap. Chansen till fortsatt ledning i skytteligan och den andra capocannoniere-titeln är stor bara bollarna fortsätter levereras till straffområdet.

Avbytare

Samir Handanović, Inter, 18 matcher/8 nollor, 6.53

Faouzi Ghoulam, Napoli, 11 matcher/2 mål, 6.91

Germán Pezzella, Fiorentina, 16/1, 6.28

Bryan Cristante, Atalanta, 16/6, 6.25

Ivan Perišić, Inter, 18/7, 6.25

Ciro Immobile, Lazio, 16/16, 6.81

Simone Verdi, Bologna, 18/6, 6.19

Tränare

Eusebio Di Francesco, Roma

Flera tränare har övertygat under hösten. I parametern som mäter prestation utifrån förutsättningar håller jag Eusebio Di Francesco som vinnare. Med en toppstrid som tippades bli tuffare än på länge sågs Roma som ett lag där risken att tappa mark var överhängande.

Så har det inte blivit under den tidigare Sassuolotränaren, snarare ser det ovanligt harmoniskt ut för att vara Roma. Det finns utrymme för förbättring till exempel i matcherna mot övriga topplag (noll poäng mot topp-tre). Å andra sidan övertygade Di Francescos Roma i ett extremt ovisst derby mot Lazio.

Vidare har tränaren gjort försvaret till en lagdel att faktiskt lita på utan att tumma på den offensiva, bollhållande filosofin. Roterandet har DJ skött bra under en tuff Champions League-höst och gett sig själv en grym plattform att bygga vidare på under våren.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

En hyllning till de ojämna spelarna - och Juventus

Vi har alla några spelare som vi känner en viss hatkärlek till. Som både fascinerar och frustrerar på samma gång, där en inte kan låta bli att fundera på hur bra de hade varit med lite adderad jämnhet i spelet. Sampdorias Gastón Ramírez är en sådan.

Under lördagseftermiddagen behövde han bara två minuter för att vrida strålkastarnas ljus från rekordjagande Marek Hamšik och San Paolo-återvändande Fabio Quagliarella mot sig själv. En wobblande frispark från över 30 meter lurade Pepe Reina och bekräftade det vi redan visste om Ramírez talang, omgångens snyggaste mål.

Uruguayanen fick sitt genombrott under två säsonger i Bologna mellan 2010 och 2012. Prestationerna gav eko ändå till Premier League och Southampton som köpte den offensive mittfältaren för 15 miljoner euro. Fem säsonger blev det i England med adresserna Southampton, Hull och nu senast Middlesbrough.

Gastón Ramírez hittade aldrig kontinuiteten i England och återvände till Italien i somras som Bruno Fernandes ersättare i trequartista-rollen i Samp. Jag var osäker på spelarens status fast han fått stämpeln som ”bättre-i-Italien” och därmed borde kunna leva upp till förväntningarna.

Två mål och sex assist senare känns de nio miljoner euro som lades på honom berättigade. Under första halvlek igår såg Ramírez ut att ha en sådan halvlek då det mesta stämde för honom, när han faktiskt ser ut som världsklassmittfältare. Flytet med bollen och den magiska vänsterfoten gör att han i korta sekvenser ser ostoppbar ut.

Efter en kvart hade Napoli kvitterat genom en av planens bästa spelare Allan. Men i den 27:e minuten tog sig Ramírez friheten att dribbla nära Napolimålet och Hysajs minst sagt tveksamma försvarsspel mot honom orsakade en straff för gästerna.

Fram klev den förre Napolispelaren Fabio Quagliarella, fram tills detta år en hatad man på San Paolo. Gud vet vad som gick genom hans huvud sekunderna innan han stegade fram till bollen. Men Quagliarella gjorde enklast möjliga sak och krutade in straffen mitt i målet.

Den här gången lät anfallaren bli att reagera efter målet utan bara vände på klacken och promenerade mot mittcirkeln. Den mentala styrka som krävs för att sätta en straff i hans position förvånar inte med tanke på det helvete utanför planen som Quagliarella upplevt under flera år.

Kvitteringen kom bara sex minuter senare dock. Efter ett felpass på egen planhalva hos Samp kunde Mertens hitta Insigne med en lobbpassning som italienaren mycket kyligt placerade i mål på ett tillslag.

Sedan skulle dröja ytterligare sex minuter innan det var dags för nästa huvudperson att kliva fram. Napolikaptenen Marek Hamšik stötte in sitt 116:e mål i den ljusblå tröjan från nära håll och klev förbi självaste Diego Maradona i målstatistiken.

Låt vara att slovaken varit i Napoli tre säsonger mer och aldrig kommer avgudas på samma sätt som argentinaren. Detta var ett stort ögonblick och under tiden som San Paolo sjöng Hamšiks namn verkade domaren Davide Massa vänta några extra sekunder med avsparken bara för hyllningarnas skull. Fint läst av domaren i sådana fall.

Efter den spektakulära första halvleken skulle det lugna ner sig och inga fler mål tillföll. Både Napoli och Sampdoria la i handbromsen och spelade mer taktiskt efter paus. En som inte behöll kylan var Napolis ifrågasatte vänsterback Mario Rui som fick sitt andra gula kort med kvarten kvar att spela.

Men Napoliförsvaret skärpte till sig under halvleken och inte ens efter utvisningen förmådde Sampdoria att skapa något tryck framåt. Marek Hamšik blev som brukligt utbytt i andra halvlek och gavs chansen att hyllas ännu en gång. Och Gastón Ramírez?

Jo han levde upp till sitt eget rykte, i negativ bemärkelse den här gången. Efter paus försvann han från matchen och vi fick se den andra sidan av uruguayanen. Främst symboliserades det i en anfallssekvens där Samp inte får frispark och Ramírez istället för att gå in i press står fastcementerad och gestikulerar förgäves mot domaren. Men hey, Ramírez är faktiskt bara 27 år nyligen fyllda och har flera fina år framför sig.

Efter en period av energilösa och tröga insatser är Napoli tillbaka på banan och firar jul som serieledare. Sex mål har det blivit på de två senaste matcherna och det klockspelstajmade bollrullandet från inledningen är tillbaka.

För deras del kan Napoli hoppas att Hamšik nu vaknat och börjar prestera efter medioker höst. Det kommer behövas i vår eftersom omgångens resultat pekar på att syditalienarna blir Juventus största hot om lo scudetto.

En annan av mina ojämna lirare är Josip Iličić. Slovenen som gjorde det så bra i Palermo under tidigt 10-tal men som aldrig fick det att lyfta under fyra efterföljande säsonger i Fiorentina. Precis som Ramírez är han en avig offensiv spelare med ett fantastiskt tillslag på vänsterfoten.

Iličić har dock den sämre egenskapen att man tidigt under matcherna kan se vilket humör han är på och hur utgången kommer bli resten av tiden. I Fiorentina fick han förra säsongen mest nöja sig med inhopp och sökte därför en ny klubbadress i somras.

Kontraktet var klart med Sampdoria men i sista stund tvärvände Iličić och valde Atalanta och Bergamo. Samp-presidenten Ferrero sades vara förstummad av spelarens beteende och de fick hålla till godo med Gaston Ramírez på den positionen.

Under hösten har Josip Iličić tagit en ordinarie plats och använts på flera olika offensiva positioner i Atalanta. Det är befriande och härligt att se honom blomma ut under Gasperinis trygga hand, och det förtroendet har slovenen betalat tillbaka med råge. Sju mål och fyra assist har det blivit i Serie A och ytterligare två mål i Europa League.

Hans sjunde mål kom på San Siro igår och begravde Milan djupare ner i deras misär. Dessförinnan hade Milanfostrade Bryan Cristante gett Atalanta ledningen efter en halvtimme, innan Iličić som inhoppare dödade matchen med 2-0-målet i minut 71.

Veckans ritro verkade därmed inte hjälpt Milan särskilt. Silvio Berlusconi svingade i dagarna mot klubben och levererade det återkommande citatet om behovet av att spela med två anfallare. Men han sa också att Milan bara har tre top-players just nu: Donnarumma, Bonaventura och Suso.

Alltså, ingen Bonucci där (vilket också är motiverat) och inget annat nyförvärv heller. Det är inget annat än en rejäl snyting Silvio ger sportchefen Mirabelli och VD:n Fassone. Dessutom sprids rykten om att Gennaro Gattuso redan riskerar jobbet.

Enligt dessa källor hänger tränarens framtid på nästa veckas resultat i cupkvarten mot Inter och ligamötet med Fiorentina. Vincenzo Montella står redo att återvända och är fortfarande under kontrakt med klubben. Detta är så deprimerande att jag egentligen inte orkar kommentera. Jag tror inte det kommer hända den närmsta tiden men det vore samtidigt idiotiskt att avfärda uppgifterna som irrelevanta.

Atalanta tog sig med en match mer spelad upp på samma poäng som Sampdoria på sjunde plats. I skymundan gör Bergamolaget en ny riktigt fin säsong kämpandes på tre fronter. La Dea blev i veckan också klara för kvartsfinal i cupen och möter där Napoli borta efter nyår.

Helgens stormatch vann Juventus som väntat mot Roma. Det blev 1-0 precis som motsvarande möte förra december, i en match full av händelser mellan spelare med förflutet i båda lagen.

Matchens enda mål gjorde den förre Romabacken Mehdi Benatia efter en trippelchans på en hörna i den 18:e minuten. Benatia var inte lika återhållsam i sitt målfirande som Quagliarella och Batistista-sköt med händerna mot sin egen klack.

Marockanen har varit högst bidragande till att Juventus hållit nollan i åtta raka matcher i alla turneringar. Så bra som Benatia spelar nu är det få som saknar Bonucci i mittlåset. Inte heller spelar det någon roll att Allegri ofta roterar på backlinjens övriga platser, Benatia har numera blivit en trygg referenspunkt att luta sig till.

När Juventus tar ledningen tidigt finns det få lag i världen som kan försvara hem en match bättre. Det storartade försvarsspelet präglade också resten av tillställningen, ändå var Roma på vippen att sno med sig en poäng.

Först genom Florenzis ribbträff, där ett mål undviks bara för att bollen passerar honom på returen. Sedan bjöd Benatia och Chiellini, typiskt nog efter den insatsen, Patrik Schick på ett friläge sent på tilläggstid efter dålig kommunikation. Schick som alltså inte klarade sommarens läkarundersökning i Juve och fick nöja sig med en flytt till Rom.

Tjecken fick dock ”för mycket” tid och hamnade för nära Wojciech Szczesny som räddade trepoängaren till bianconeri. För att avsluta ex-pratet, Szczesny var Romas etta de senaste två åren och på den andra sidan fanns Alisson Becker, Szczesnys backup under 16/17. Båda gör det väldigt bra för stunden och polacken ger juventini hopp om en framtid efter den i nuläget skadade Buffon.

Romas förlust känns mer bitter efter Schicks sena friläge. Jag tycker ändå de är närmare Juventus den här matchen än i seriefinalen för ett år sedan, vilket Eusebio Di Francesco kan ta ära av. Avståndet klubbarna emellan kommer vara minst lika stort även i vår men Roma är helt klart på rätt väg.

****

Annat från omgång 18:

Sassuolo verkar hittat tillbaka till grunderna under nye tränaren Beppe Iachini. 1-0-segern hemma mot Inter var deras tredje raka i ligan och Diego Falcinelli gjorde sitt första mål på två månader, det blott andra för säsongen.

Mauro Icardi missade en straff i andra halvlek och precis som i förra helgens förlustmatch mot Udinese skapade Inter tillräckligt många chanser för att vinna. Kanske ligger ansvaret för tungt på Icardi som gjort hälften av lagets mål i Serie A.

Luciano Spalletti upplever sin första motgång som Intertränare och klubben kan vara på väg mot en märklig jul- och nyårsdipp precis som för två år sedan. Då ledde Inter serien vid motsvarande tidpunkt under Roberto Mancini, men åkte kana nedför tabellen under vårsäsongen. Lazio hemma dagen innan nyår blir inte den enkla vägen att vända den negativa trenden.

Beppe Iachini får ursäkta, den tränare som fått bäst effekt på sitt nya lag är Udineses Massimo Oddo. Hemma mot Hellas Verona var det inget snack. 4-0 slutade matchen och resultatet bättrade på Udineses förkrossande målskillnad under Oddo.

Den som leder den högflygande offensiven heter Antonin Barak och köptes för tre miljoner euro från Slavia Prag i somras. 23-åringen har gjort fyra mål på de tre senaste matcherna och fullständigt blommat ut med de andra offensivspelarna under Oddo.

Med en match mindre spelad är Udineklubben bara tre poäng ifrån Sampdoria på den sista Europaplatsen. Det känns bra att redan nu välkomna Udinese tillbaka till den övre halvan där de hör hemma.

Det behövdes en straff på tilläggstid för Genoa att göra mål på Benevento efter mängder av missade chanser. Gianluca Lapadula fixade straffen och sedan målet som betyder tre mycket viktiga poäng i bottenstriden. Dessförinnan hade Beneventos Chibsah missat två chanser på ett friläge och även efter straffmålet hade lagkaptenen Costa ett skott som strök utanför stolpen.

Ni hör själva, detta håller inte Serie A-nivå och efter förlusterna mot Genoa och SPAL förra helgen kan häxorna definitivt börja förbereda sig för spel i andradivisionen nästa höst. Detta var tredje gången som Benevento tappade poäng på tilläggstid dessutom.

Genoa har även de fått effekt på sitt tränarbyte och bara förlorat en gång sedan Davide Ballardini tog över i mitten av november. Segern gör att i grifoni kan andas ut något med två poäng ner till nedflyttningsplats.

Efter en tung höst har Bolognas Mattia Destro vaknat till liv den senaste månaden med fyra gjorda mål. Två av dessa kom i fredagens 3-2-seger borta mot Chievo. Hemmalaget kvitterade två gånger om och såg ut att ha fixat en poäng med Fabrizio Cacciatores mål i den 85:e minuten.

Men i minut 90 halkade Cacciatore med bollen framför eget straffområde och Destro var klinisk i avslutet förbi Mirante. På tilläggstid trodde Cacciatore att han reparerat sitt ödesdigra misstag med att nicka in en ny kvittering. Men målet dömdes bort för offside.

Destros nyfunna målform är välkommen nu när elaka rykten placerar fixstjärnan Simone Verdi i större klubbar redan i januari. 0-0-resultat hemma mot Napoli och Roma har sminkat över Chievos dystra trend den senaste tiden. Men efter lagets pigga start har Chievo bara en vinst på de nio senaste matcherna.

Slutligen vill jag önska alla en god jul!

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Förrädaren som blev förlåten återvänder till Napoli

Ikväll möter Juventus Roma i ett toppmöte som kommer väcka mångas blickar runt om i fotbollsvärlden. Under eftermiddagen tar Napoli emot Sampdoria på San Paolo och ställs mot tre blucerchiati med ett förflutet i ljusblått. Duván Zapata, Ivan Strinic och Fabio Quagliarella.

Det är den senares återkomst som kommer locka fram överlägset mest känslor hos San Paolo-publiken, trots att anfallaren bara spelade en säsong i Napoli och lämnade klubben 2010. Det är heller inte första gången sedan dess som Quagliarella återvänder till San Paolo.

Vad som hänt under året är att 34-åringen lyft bort ett stenblock från hjärtat och berättat om en stalker som plågat spelaren och hans familj under många år. Den förbjudna flytten som Fabio Quagliarella gjorde från Napoli till Juventus kan nu ses i nytt ljus, och delar av Napoli-publiken uttryckte sin empati till den tidigare så avskydde Quagliarella efter anfallarens avslöjande i vintras.

En fascinerande men vääldigt lång artikel i två delar finns på Bleacher Report, som samtalar med Sampforwarden om stalker-terrorn. För den som inte orkar läsa igenom texten på engelska har jag sammanfattat artikeln nedan. Det är bland de mest skakande jag läst under året och bäddar för en emotionell lördag i Neapel.

Född 1983 i Castellamare di Stabia några mil utanför Neapel växte Fabio Quagliarella upp som en Napolisupporter. Efter fyra Serie A-säsonger slog drömmen in för den då 26-årige strikern. Napoli köpte Quagliarella från Udinese inför 2009/10-säsongen och gav honom ett femårskontrakt.

“Jag förstod hur mycket det här betydde för min stad. Napolifansen såg sig själva i mig. Jag visste att jag inte var ensam när jag klev in på planen utan jag var där med en hel stad. Det var drömmen för många fans vilket jag också insåg”, säger Fabio Quagliarella till Bleacher Report.

Tre år tidigare hade Quagliarella varit hemma i Castellamare di Stabia under julledigheten. Han besökte stadens Vodafonebutik för ett ärende med sin egen dator, vars meddelandekonto hade hackats.

Barndomsvännen och butiksägaren Guilio De Riso hade bekantat sig med en person som kunde hjälpa kamraten med datorn. Hans namn var Raffaele Piccolo, en polis med bedrägerier och nätkriminalitet som specialområde. Raffaele Piccolo löste fotbollsstjärnans problem och blev en nära vän till Quagliarella.

Det var i alla fall så relationen verkade på ytan. Polismanen kom nämligen att terrorisera Quaglierella och göra det privilegierade livet som fotbollsproffs till ett helvete för den lågmälde anfallaren.

För att förstå hajpen runt Fabio Quaglierellas flytt till Napoli så blev anfallaren den förste spelare sedan Diego Maradona som fick en egen läktarramsa tillägnad till sig. Den lokala pressen refererade till honom som Masianello, staden Neapels ledare under den folkliga revolutionen på 1600-talet.

Men innan övergången till Napoli började spelaren motta meddelanden med anklagelser av olika slag. Det började under tiden i Sampdoria och Udinese, och blev värre och mer komplicerade för varje år. Som tur var hade Quagliarella Raffaele Piccolo som kunde hjälpa honom med trakasserierna.

Men Piccolo behövde tid för att spåra gärningsmannen. Under tiden anklagades Quagliarella för samröre med camorran, för att vara en knarkare och en pedofil. Med åren urartade de hotfulla meddelandena och blev mer avancerade i sitt slag.

Quagliarellas ansikte klipptes in i pedofilanknutna filmer på nätet och pappa Vittorio tog emot skrivna mordhot riktade mot sonen. Fler och fler familjemedlemmar involverades i trakasserierna och hindrades från att leva ett normalt liv.

Självfallet var det väldigt få personer som trodde på dessa anklagelser. Men skadan var redan skedd för Quagliarella när dessa rykten spred sig och när han blev medveten om hur illa det påverkade hans familj. Raffaele Piccolo lugnade Quagliarella med att han bara behövde ett avgörande spår till källan för att lösa brotten.

Att problemen utanför planen skulle påverka Quagliarellas spel i den ljusblå tröjan var inget konstigt. Prestationerna dalade, förväntningarna blev omöjliga att leva upp till och efter bara en säsong lånades forwarden ut till Juventus.

”Mitt huvud var någon annanstans. Jag var inte tillräckligt fokuserad på det jag gjorde som jag borde varit. Jag oroade mig alltid över faran och var rädd. Jag gick knappt ut och när det väl hände kollade jag över axeln för se om någon följde efter mig. Träningen fortsatte men jag hade inte rätt sinnesro. Det handlade inte om en dag eller två utan om månader… Det förtär och nöter ut dig”, förklarar Fabio Quagliarella säsongen i Napoli.

Han skäms inte för att berätta att han grät ofta och förundrades över vem i hans direkta närhet som var stalkern. Metoderna som han och Piccolo använde sig av för luska ut gärningsmannen blev allt mer bisarra.

På grund av utredningen lovade spelaren Piccolo att inte berätta för någon om stalkerjakten, inte ens Napolipresidenten Aurelio De Laurentiis som Quagliarella blev nära vän med. Quagliarella kunde inte ge upp sin lojalitet mot klubben. Men situationen blev ohållbar i Napoli och när flyttlasset gick till Turin började hoten istället ramla in till familjen i Castellammare di Stabia.

Spelaren gick från en hjälte i neapolitanarnas ögon till den värsta sortens förrädare. Han hade övergett Napoli för makten och pengarna i Juventus. I min värld bleknar digniteten i Gonzalo Higuaíns övergång till samma klubb i jämförelse med Quagliarellas flytt. Higuaín gjorde långt mer för Napoli än den senare. Men Higuaín sågs som en otacksam utlänning, Quagliarella var en av dem i fansens ögon. Därför ser jag Quagliarellas Juveflytt som ”värre”.

Det blev fyra säsonger i vitsvart för Quagliarella. Mestadels agerade han bänkspelare och fick nöja sig med inhopp. Men då och då fick vi se glimtar av den inneboende briljansen som oftast uttyckte sig i spektakulära mål. Målen kom dock för oregelbundet för att motivera en startplats i Juventus och 2014 såldes han till stadsrivalen Torino.

I januari 2016, ett halvår innan flytten till Sampdoria gjorde anfallaren ett straffmål i 1-2-förlusten på San Paolo för Torino. Quagliarella lyfte upp båda armarna i en försonande gest riktad mot Napolipubliken som hånat honom vid varje återkomst.

Quagliarella ville ha ett slut på fientligheterna mot honom, istället orsakade gesten upprördhet bland Torinos fans som anklagade spelaren för att vanära tröjan. Torino som Quagliarella gick till redan som tonåring.

Historien tog en vändning i juli 2010. Quagliarella, pappa Vittorio, De Riso och ett gäng familjemedlemmar åkte på en båtsemester utanför den kampanska kusten. Quagliarella var vän med Giovanni Barile, en advokat från Castellammare di Stabia och tidigare medlem i Curva B-gruppen Ultras Napoli, och tog med honom till båten.

Av en ren tillfällighet råkade Barile höra hur Vittorio Quagliarella grälade med sonen om olika slags hot mottagna via brev. Vänta nu…, tänkte Barile och kände igen proceduren som beskrevs. Advokaten hade själv nämligen fått motta allvarliga anklagelser som lett till en skiljsmässa med den dåvarande frun.

Den julidagen anade Giovanni Barile en misstänkt i fallet, den person som Quagliarella och de i hans närhet sist av alla skulle peka ut som skyldig- Raffaele Piccolo. Barile hade själv gått i skolan med polismannen och beskrivit honom som en enstöring.

Det tog lång tid innan Barile fick med alla ombord på att Piccolo verkligen var ansvarig för alla avskyvärda hot. När alla väl var på samma spår fick de vänta in rätt tillfälle att slå till mot Piccolo och försöka lura honom att Fabio Quagliarella fortfarande behövde polisens hjälp.

Den 17 februari i år dömdes Rafaelle Piccolo till fyra år och åtta månader i fängelse för förföljelse och förtal.  Quagliarella och Barile var långt ifrån de enda som blivit utsatta av honom. Mängder av olika offentliga personer hade trakasserats av Piccolo i över tio års tid.

Men tack vare ett krångligt juridiskt straffsystem kan Piccolo fortfarande jobba som polis och dessutom få straffet för trakasserierna mot Quagliarellas familj upphävt i mars nästa år. Bleacher Report träffade honom innan hans polispass skulle börja i Cava de’ Tirreni och samtalet kan läsas i den kortare del två.

Även om ett uteblivet straff kan förarga Fabio Quagliarella är den egna skadan redan skedd. Det blir förmodligen aldrig mer någon match i Napolitröjan. De 25 landskamperna han gjort borde varit fler om Quagliarella bara tillåtits fokusera på rätt saker.

Bollbegåvningen och målsinnet har alltid funnit där, därför är det inte konstigt att Fabio Quagliarella gör sin bästa säsong på länge efter det tårfyllda avslöjandet i vintras. Med nio mål på sexton matcher är han Sampdorias bäste målskytt under höstsäsongen och agerar fadersgestalt i ett charmerande lag sprängfyllt av ungdomlig entusiasm.

Kampaniern har inte många år kvar på högsta nivå och är heller inget fysiskt fenomen på något sätt. När han blickar tillbaka inser han att alla, fotbollspelare eller inte, är sårbara männsikor. Särskilt för galningar som Raffaele Piccolo.

Å andra sidan ser han sig själv som lyckligt lottad i en position som gör att han alltid kan berätta sanningen och nå ut. En chans som många andra, speciellt kvinnor aldrig får i utsatta lägen, säger Fabio Quagliarella.

På San Paolo kommer Duván Zapata kämpa för att hinna bli kvitt sin skada och visa vad Napoli går miste om. Marek Hamšik är ett mål ifrån att ensam stå som bästa målskytt i Napolis historia. Förra omgången kom han ikapp Diego Maradona med sitt första mål på nio matcher.

Men idag återvänder också Fabio Quagliarella till förra hemmaplan. Inte längre som en förrädare, inte heller som en flopp. San Paolo är redo att omfamna honom i vintermästarskrud. Bli inte förvånade om det kommer väcker störst känslor under matchen.

****

Ikväll är det dags igen för Angolo Greco. Kom och inled julfirandet på bästa sätt med stormatchen Juventus-Roma tillsammans med schysst sällskap och god mat. Välkomna!

Vad: Angolo Greco med matchen Juventus-Roma.

Var: Restaurang Kamaki, Roslins väg 19, Malmö.

När: Lördag 23 december, klockan 20 (avspark 20:45).

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Krisen i Milan, del tre

Sommarens exalterande transferfönster har mynnat ut i en rödsvart pyspunka och hjul som inte snurrar varken på tränarposten eller på klubbledningsnivå. Både jag och 118-åriga AC Milan fyllde år i lördags, men den senaste veckan bara blivit en kröning på några extremt tuffa och mörka månader.

Under denna period har jag skrivit om klubbens nya ägare och den ekonomiska ovissheten som Milan svävar i. Det har blivit dags för en sådan text igen. Förhoppningsvis den sista av detta slag jag skriver i år, denna gång berör den tyvärr också saker på planen.

Uefa säger nej

Förra fredagen kom domen från Uefa på Milans ekonomiska plan för Financial Fair Play. Milan diskuterade ett voluntary agreement, en överenskommelse som ska hjälpa nya klubbledningar att hålla sig inom ramarna för FFP, men fick nej.

Uefa förhåller sig tveksamma om klubben kan betala tillbaka lånet på 300 miljoner euro till den amerikanska hedgefonden Elliott Management nästa oktober. Uefa pekar också på osäkerheten i de finansiella garantierna hos huvudägaren Yonghong Li. Milan får istället rikta in sig på ett settlement agreement som drar åt den ekonomiska snaran och kan medföra sanktioner av olika slag.

Men detta behöver inte utvecklas till någon allvarlig skada för klubben. Enligt en tidigare president i FFP-kommittén är risken ”väldigt avlägsen” att Milan skulle uteslutas från kommande års Europaspel.

Källan ifrågasätter anledningarna till det nekande beslutet och tror att det kan ha påverkats av Milans aggressiva transfersommar. Personen tror att Milans FFP-plan hade kunnat gå igenom, men att det vid övertagandet fanns tveksamheter kring flera områden som kanske spelade in i beslutet och att dessa inte borde kollidera med ägaren Yonghong Li.

”Riktlinjen är att döma affärsplanen, inte personen bakom den. Om planen är trovärdig så ska det räcka, särskilt eftersom Milan inte kommer gå i konkurs om återbetalningen inte går igenom. Elliott kommer då fortsätta förvalta och därmed existerar inte risken för ett default-läge”.

”Angående Li handlar hans agerande antigen om all-out madness, eller så vet han att intäkterna i Kina kommer trilla in genom expolatering av varumärket Milan. För att göra Milan stort igen måste man våga”, säger källan.

Caso Donnarumma fortsätter…

… eller så tog det aldrig slut. Problemen från försommaren dök upp innan förra veckans cupmatch mot Hellas Verona. Uppgifter hade då kommit att målvaktens advokater försökt häva det nya kontraktet från i somras. Pressen att skriva på, efter att först ha nekat, ska beskrivits av Donnarumma själv som ”moralisk våldsamhet”.

Orden tog återigen hårt på Milans supportrar. En stor banderoll på Curva Sud påminde målvakten om att han under detta ”lidande” tjänar sex miljoner euro per år och att det var ”dags att försvinna, tillsammans med din parasit till bror”, tredjemålvakten Antonio Donnarumma som värvades i somras för att stötta lillebrodern i vardagen uppenbarligen.

Detta har lett till en intern pajkastning av sällan skådat slag inför öppen ridå. Sportchefen Massimo Mirabelli gick ut och försvarade ”Gigio” och klargjorde att den som vill köpa Donnarumma måste möta Milans krav – men att klubben inte behöver sälja någon.

Mirabelli fortsatte med att mana alla till att ”fortsätta skydda Donnarumma, eftersom vi vet var roten kommer från”. Denna tjockhudade rot är Donnarummas agent Mino Raiola och Mirabelli fortsatte ordkriget som pågått under ett halvår.

”En dag kommer Gigio inse vad det goda och onda verkligen är. Det finns en gentleman som håller på att utvecklas till en ”showman” mer än något annat. Vi kan skratta bort det men vi får inte låta honom komma undan”, sa Mirabelli om Raiola.

Stjärnagenten Raiola svarade med ett uttalande i Gazzetta dello Sport. Italo-nederländaren pekade på det personliga problemet Mirabelli har med Raiola själv och ifrågasatte varför klubben inte kommenterade den berörda banderollen på San Siro. Enligt Raiola passar kontroversen Mirabelli bra ”eftersom den tar uppmärksamhet från Milans riktiga problem- den tekniska biten på planen”.

Mitt i allt detta står en 18-åring som grät i omklädningsrummet inför cupvinsten. En 18-åring som är i en skör fas av karriären och som minst av allt behöver dålig rådgivning. Gianluigi Donnarumma har ändå sedan sommarens U21-EM inte kunnat leva upp till förväntningarna som hans tidigare storartade spel skapat.

I slutändan riskerar Milan att tappa bort ett råämne utan dess like och förlora pengar som en framtida försäljning hade inneburit. Det är alltid enklast att skylla på Raiola. Men Milan måste i första hand skapa en omgivning och ett lag som är konkurrenskraftigt nog att minimera riskerna för situationer som dessa.

Dit har Milan en lång väg att gå trots 3-0-vinsten hemma mot Hellas Verona. För när de rödsvarta skulle åka till Bentegodi på söndagen för ligamatch blev de både påminda om egna tillkortakommanden och ett gammalt spöke.

Fatala Verona

Frasen kommer från de tillfällen, 1973 och 1990, då ett guldjagande Milan förlorat i Verona under slutspurten och missat lo scudetto. Även i nutid har Hellas borta orsakat Milan problem, som under premiärmatchen 13/14 när Hellas vann i deras återkomst efter mer än ett årtionde utanför Serie A.

Milan anno 2017 är långt ifrån den titelstrid som det bland vissa läger talades om inför säsongen, men började förtroendeingivande på Bentegodi i söndags. Även om Hellas var vassa i sina sporadiska attacker hade Milan taktpinnen och skapade tillräckligt många chanser för att gå till paus med ledning.

Istället blev det hemmalaget som fick göra det efter Antonio Caracciolos stenhårda hörnnick halvvägs in i första halvlek. Trots underläget kunde milanisti hoppas att spelet på planen nått en vänt och rundat bottenmärket efter tre halvlekar mot Hellas Verona på en vecka. Milan hade till slut över 20 avslut i matchen. Men ärligt, är inte det vad som kan förväntas när man möter ett lag på nedflyttningsplats som släppt in näst flest mål i serien hittills?

Milan inledde starkt även efter pausvilan men hade inte orken att resa sig efter att Juvelånet Moise Kean rullat in 2-0 i den 55:e. En annan inhoppare, Daniel Bessa, spikade slutresultatet 3-0 och fullbordade säsongens största förnedring för rossoneri. 0-3 mot en nykomling och problem kan även förklaras med faktumet att Milan endast har en vinst på de sex senaste matcherna mot nyuppflyttade lag.

Vad som är mer oroväckande är att laget förlorat samtliga sju matcher där de hamnat i underläge. Den starka moralen och comebackförmågan från 16/17 verkar som bortblåst sedan dussinet nya spelare ramlat in under sommaren.

Förlusten tog så hårt att klubben kände sig tvungen att svara på rubriken till Gazzetta dello Sports förstasida på måndagen. Den som beskriver ett Milan med ”noll dignitet”. ”Bollen är fortfarande en boll och vår värdighet förblir något annat”, lät det i pressmeddelandet. Att Milan ens känner sig manade att svara på en tidningsrubrik säger mycket om tillståndet i klubben.

Nye tränaren Gennaro Gattuso fick på pappret ett överkomligt spelschema utan motstånd från topp-sex i tabellen. Snart halvvägs in i dessa matcher har Gattuso bara plockat fyra av nio poäng och det som skulle blivit en mjukstart kan få en total moteffekt.

Champions League-drömmarna är över och ingen kan kräva att Gattuso ska ta laget hela vägen i Europa League för att uppnå det målet. Gattuso behöver ändra förlorarmentaliteten som präglat säsongens Milan och ge klubben en gnutta optimism inför det nya året.

Härnäst väntar Atalanta och Fiorentina innan nyår, två lag som ligger och guppar i samma ingemansland som Milan. I mellandagarna väntar ett kvartsfinalderby i cupen mot Inter. Ingenting vore bättre för Gattuso och laget än att slå ut kusinerna och se fram emot åtminstone en titelmöjlighet under 2018. Men i dessa tider ska Gattuso och de andra vara väldigt försiktiga med ens lova något som indikerar tillförsikt.

****

På lördag är det dags igen för Angolo Greco. Kom och inled julfirandet på bästa sätt med stormatchen Juventus-Roma tillsammans med schysst sällskap och god mat. Välkomna!

Vad: Angolo Greco med matchen Juventus-Roma.

Var: Restaurang Kamaki, Roslins väg 19, Malmö.

När: Lördag 23 december, klockan 20 (avspark 20:45).

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Tränarkarusellen igång på allvar i Serie A

Vi är inte ens framme vid höstsäsongens slut och redan har sju klubbar bytt ut huvudtränaren. För vissa klubbar innebär ett tränarbyte mer risk än andra. I Serie A finns nämligen regeln att en klubb inte får ha mer än två olika tränare per säsong.

Med andra ord innebär det en större chansning att sparka en halvt fungerande men inte tillräckligt bra tränare när utbudet är mindre och risken finns att man måste ta tillbaka denne om ersättaren inte fungerar.

Jag har gått igenom samtliga tränarbyten under hösten och vad som förväntas av ersättarna, från Benevento i söder till Udinese i norr.


Benevento

Bytet: Marco Baronis giftermål med Benevento fick ett abrupt slut efter lagets nionde raka förlust mot Fiorentina i slutet av oktober. Baroni hade dessförinnan fört Benevento till deras första säsong i Serie A – under klubbens debut i Serie B. Tidigare Palermotränaren Roberto De Zerbi ersatte. Även sportchefen Salvatore di Somma fick lämna.

Det blev en tuff inledning på alla sätt för De Zerbi. Utanför Stadio Ciro Vigorito hälsade en grupp fans den nye tränaren välkommen med banderollen De Zerbi zingaro (Zigenar-De Zerbi). Säsongen före anställningen i Palermo tränade De Zerbi Foggia i Serie C som då tampades med Benevento om uppflyttningsplatserna. Benevento vann den kampen och gick upp säsongen 15/16, men De Zerbi hade några uttalanden mot klubben som inte föll i god ton och som supportrarna inte glömt.

På planen såg ”häxorna” ut att ha säkrat klubbens första Serie A-poäng i De Zerbis debutmatch efter ett övertidsmål borta mot Cagliari. Istället fick de se Cagliari göra vinstmålet minuten efteråt. De Zerbi inledde med fem förluster, varav ett till knytnävsslag på övertid mottogs mot Sassuolo i omgång 13.

Prognosen: Men på det sjätte försöket under den nye tränaren kom den historiska poängen, efter en redan klassisk 2-2-match hemma mot Milan. Benevento var dock tillbaka i deras verklighet omgången efter, när Udinese hemmaslog kampanierna med 2-0.

Prognosen är ändå försiktigt positiv nu när den första poängen är bärgad. Otroligt nog är Benevento inte avsågade tack vare övriga bottenlags skrala poängfacit. Men då gäller det att snarast ordna första vinsten.

Ypperliga lägen för det kommer i matcherna mot SPAL och Genoa innan jul. Trepoängaren måste, måste komma i någon av dessa matcher och helst båda. I så fall kanske De Zerbi kan se fram emot en vårsäsong med den minsta av möjligheter att klara sig kvar. I annat fall blir våren en transportsträcka inför Serie B-spel nästa höst.


Cagliari

Bytet: En vecka innan Beneventos tränarbyte hade Cagliari genomfört höstens första tränarsparkning. Massimo Rastelli förde förra säsongens nykomling till en säker elfteplats men hamnade tidigt i en ond spiral i höstas.

Fyra raka förluster med en på pappret medioker trupp fick räcka som varningssignal, och in kom före detta tränaren Diego Lopez. Uruguayanen tränade Cagliari 13/14 och fick under tio matcher i våras äran att styra det sjunkande skeppet Palermo. Samma tränarpost som alltså inleddes med De Zerbi förra säsongen.

Prognosen: Cagliari har fått en önskad effekt på bytet och är nu sex poäng ovanför nedflyttningsplatserna. De har tagit livsviktiga segrar mot Benevento och Hellas Verona, och visade stark moral som på några få minuter hämtade upp ett tvåmålsunderläge hemma mot Sampdoria senast.

Detta trots att förstamålvakten Cragno spelade småskadad efter att reserven Rafael gått sönder på uppvärmingen. På det fick Cagliari tre nya skador, alla innan pausvilan! Plus är att Lopez fått igång målskytten Pavoletti som nätat tre gånger efter tränarbytet.

Minus är förstås det pinsamma nederlaget i Coppa Italias sextondelsfinal mot Serie C-laget Pordenone. Ett lag som höll koll på Cagliarispelarna via Fantasy Football. Cagliari bör ändå undvika den värsta nedflyttningsstriden med detta försprång och om Pavoletti fortsätter göra sina mål.


Crotone

Bytet: Höstens utan konkurrens mest överraskade. I början på förra veckan sipprade ryktena ut om att Davide Nicola lämnat in ett uppsägningsbesked. Nicola som på de mest spektakulära av sätt räddade kvar Crotone kvar i Serie A från ett hopplöst läge. Så prekärt att tränaren lovade att cykla ändå till Turin om nytt kontrakt genomfördes, ett löfte som Nicola senare höll.

Crotone ligger alltjämt just över strecket och hade ”bara” tre raka förluster innan tränarens avgång. Dessförinnan hade Crotone ett hyfsat poängsnitt tack vare förmågan att ta poäng i matcher mot lagen på undre halvan.

Klubbens version är att tränaren tröttnade efter presidenten Gianni Vrenna stampat in i omklädningsrummet i halvtid under Nicolas sista match mot Udinese (0-3). Min teori är att Davide Nicola tar en chansning i tränarkarriären och smider järnet medan det fortfarande är varmt.

Han hoppas på ett stabilare lag högre upp i tabellen och lämnar Crotone innan den riktiga krisen infinner sig. Nicolas namn är stärkt efter vårens mirakulösa spurt men det är fortfarande en tränare som hade ett stort frågetecken över sig när han kom efter Ivan Jurić inför 16/17.

Ny tränare i Crotone blev förre Inter- och landslagsmålvakten Walter Zenga. Senast 57-åringen tränade ett Serie A-lag var under 2015 i Sampdoria. En inledande 0-4-förlust hemma mot serbiska Vojvodina i Europa League lämnade ett öppet sår som aldrig läkte under Zengas tid i Samp och tränaren fick sparken några månader efteråt.

Förra säsongen började Zenga i hårdsatsande Championshipklubben Wolverhampton, som han fick lämna efter knappt tre månader när Wolves befann sig först på 18:e plats. Mest känd är den bereste Zenga för Palermosejouren 09/10, när rosanero sånär knep en CL-kvalplats.

Prognosen: Osäker. Walter Zenga säger sig inte vilja förändra särskilt mycket så här långt in på säsongen. Förlust blev det i helgens debut borta mot Sassulo (1-2). Känslan är att Crotone rent mentalt är bättre förberedda än förra säsongen och har en god chans att hänga kvar, trots att truppen inte imponerar.

Med det sagt har klubben flyttat fram positionerna efter det förnyade kontraktet och anställningen av den respekterade Walter Zenga är ett bevis på det. Tränarens bana är svår att förutspå men Zenga kan göra klokt i att ta över en liten klubb för att få fart på den egna karriären.


Genoa

Bytet: Kroaten Ivan Jurić fick sparken två gånger från Genoa 2017. Först i februari och sedan i början på november, efter endast sex poäng på tolv matcher. En usel start förstärktes av den tredje raka derbyförlusten mot Sampdoria och situationen blev ohållbar med Jurić.

In kom tränarnomaden Davide Ballardini. 53-åringen har haft tio olika jobb de senaste tio säsongerna, men kan få klubbar bättre än Genoa. Det är inte första gången han ska reda ut en jobbig situation i den liguriska hamnstaden.

Ballardini tog över halvvägs in i säsongen under 09/10 och 12/13. Båda gångerna ordnade han nytt kontrakt för Genoa, båda gångerna släpptes han på sommaren efter oenigheter med presidenten Enrico Preziosi. Jag tror dock på VD:n Perinetti när han säger att Ballardini var det enda namnet som diskuterades.

Prognosen: Den gode Ballardini kan det här och Genoa fick en dundereffekt på bytet. Efter tre matcher hade laget plockat mer poäng än vad de tidigare gjort på hela säsongen. Senast blev det förvisso hemmaförlust mot Atalanta men Genoa är åtminstone uppe på säker mark nu.

Den mer pragmatiske Ballardini är en klart kortsiktigare lösning än Jurić och lär inte få stanna efter sommaren den här gången heller. Hans spelidé tillsammans med en hyfsad trupp ska räcka för att undvika bottenstriden och förhoppningsvis har de säsongssvackan nu bakom sig.


Milan

Bytet: Var det som alla gick och väntade på i stort sett hela hösten. Fyra hemmamatcher i rad utan mål fick räcka och Milanledningen sparkade den starkt ifrågasatte Vincenzo Montella efter den sista helgen i november.

In kom den relativt oerfarne tränaren tillika Milanlegendaren Gennaro Gattuso från Primaveralaget. Här har jag skrivit mer utförliga tankar om Gattuso som sedan fick en bedrövlig start. 2-2 mot superjumbon Benevento och 0-2 borta mot Rijeka som inte lyckades ta sig vidare från Milans Europa League-grupp.

Prognosen: I ”Rinos” tredje match kom första vinsten, 2-1 hemma mot Bologna, och i veckans cupmatch städades Hellas Verona undan med en klar 3-0-seger. Ett kvartsfinalderby i cupen mot Inter är därmed ordnat till mellandagarna, men det är fortfarande enormt mycket kvar att jobba med.

Gattuso har börjat spela med en fyrbackslinje för att stabilisera det skakiga försvaret och flyttat Giac Bonaventura till en ytterposition i tremannaanfallet, den platsen där han för tillfället gör mest nytta.

Gattuso har även svingat mot Montellas ledarstab med uttalanden som menar att det kommer dröjer innan vi får se Milanspelarna i fysisk toppform. Oroväckande, men under tiden kommer spelarna få allt i form av den energin som kalabriern Gattuso utstrålar. Mot Bologna kunde vi se det i sättet han kramade om varje spelare innan laget höll om varandra i en ring på planen.

Gennaro Gattuso är fortfarande ett väldigt osäkert kort och lär också han ryka under sommaren till förmån för ett mer etablerat namn. Jag tror Europa League kan bli en räddning för honom om Milan tar sig långt, och om energin hos Gattuso finns kvar mot slutet av våren.


Sassuolo

Bytet: Neroverdi inledde säsongen med chansningen Christian Bucchi som efterträdare till Eusebio Di Francescos dynasti i Reggio Emilia-trakten. Bucchi kom från en bra säsong i Serie B-klubben Perugia men hade aldrig varit uppe på högre höjder.

Bucchi fick precis som förväntat det svårt i Serie A och lämnade Sassuolo strax ovanför strecket när han sparkades efter 0-2 hemma mot Hellas Verona. För ett par veckor sen tog kepsmannen ”Beppe” Iachini över, en 54-åring som specialiserat sig på att ta upp lag till Serie A. Chievo, Brescia, Sampdoria och Palermo har alla lyckats med uppgiften under Iachini.

Prognosen: President Squinzi kommer hoppas att den nye tränaren återuppbygger ytterligare ett lag vars bana satts ur spel. För Iachini själv känns detta som rätt val. Han kommer till en klubb som har resurser och ambitioner att ligga i mitten, men där arbetsmiljön är behagligare än flera av hans tidigare destinationer.

För saken är att Beppe Iachini aldrig lyckats i Serie A. Senast var han i Udinese under några månader förra året men kunde inte lyfta Friulierna från deras dvalliknande tillstånd innan han sparken i oktober ifjol.

Det blev vinst mot bottenkollegan Crotone i Iachinis andra match och den enda vägen härifrån ska vara uppåt. För andra hösten i rad har Sassuolo stått för en undermålig höst och säsongen riskerar att mynna ut i ett ingenting igen.

Läget är ändå ganska skönt för Iachini som “bara” ska landa laget någonstans mellan plats 11-15 och undvika bottenstriden. Om det däremot mer drar åt senare kommer tränarens Serie A-kompetens nå en allvarlig diskussionspunkt.


Udinese

Bytet: Den som efterträdde Iachini tidigt under 16/17 var Luigi Delneri och den rutinerade tränare såg ut att kunna vända de senaste årens trista utveckling i Udinese. Men ynka tolv poäng på 13 matcher i höst, och en medioker mercato, grumlade framtidstron i Udine. Delneri fick sparken 0-1-förlusten på hemmaplan mot Cagliari i slutet av november. Den tidigare högerbacken från Lazio- och Milan, Massimo Oddo, tog över.

41-åringen förde under sin första säsong som huvudtränare Pescara upp till Serie A och fick ryktet om att vara en av landets intressantaste unga tränare. Väl i högstaligan fick Oddo det enormt svårt dock med ett begränsat spelarmaterial.

I februari avgick Oddo självmant från uppdraget i sin hemstad Pescara, med ynka nio inspelade poäng dittills under en säsong som präglades av problem på och utanför planen.

Prognosen: God. Oddo kan till och med vara exakt den tränare som Udinese behöver för att lyfta ifrån mittenträsket. Efter den inledande förlusten mot Napoli har Udinese tre raka segrar med målskillnaden 13-3, däribland en 8-3-mangling av Perugia i cupen.

Oddo har en långt bättre trupp än han förfogade över i Pescara och ska inte behöva blicka neråt i tabellen mer. Snarare bör han placera Udinese i mitten, kanske övre halvan, och verkligen ge klubbledningen skäl till att låta Oddo bli en långsiktig lösning.

Med talanger som tjeckerna Jankto, Barack och mittfältaren Seko Fofana finns potential att växla upp även på planen. Och visst vore det ironiskt om Massimo Oddo blev den före detta Milanspelare som lyckades bäst som tränare säsongen 17/18.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Genomgång av Serie A-lagens lottning i Europa

Slutspelslottningen i Champions League och Europa League är avklarad. De sex kvarvarande italienska lagen har fått på pappret gynnsamma lottningar. Nedan går jag igenom mötena som Serie A-lagen har framför sig i februari.

Champions League 1/8

Juventus – Tottenham

Förra årets drömlottning upprepade sig inte för Juventus. Bianconeri fick istället det näst bästa engelska laget i turneringen, eller det tredje bästa, eller det sämsta till och med? Vem vet egentligen, för på två månader kan mycket ha förändrats i båda klubbarnas säsongsprognoser.

Oavsett blir det en väldigt tuff inledning på slutspelet för Juventus. De går in till dubbelmötet med all deras erfarenhet från tidigare slutspel men fortfarande bara som en outsider till slutsegern.

Lagdel för lagdel är det inte mycket i kvalitet som skiljer Juve och Spurs enligt mig. Skillnaden finns på bänken där Juve har fler alternativ och kan rotera på ett fördelaktigare sätt under vintern jämfört med Spurs.

Det som i slutändan kan avgöra är anfallskampen. Gonzalo Higuaín mot Harry Kane kommer bli en otroligt häftig duell mellan två av kontinentens skyttekungar. För de vitsvartas skull hoppas jag inte att engelsmannen kommer stjäla rubrikerna efteråt.

Chans till avancemang i procent: 60-40

Sjakhtar Donetsk-Roma

En på pappret klart gynnsammare lottning för Roma än Juve. Med det sagt blir det förmodligen inte lättare. Roma inleder med en februarimatch i Ukraina mot Sjakhtar som imponerade i gruppspelet. Ukrainarna slog som bekant ut Napoli efter vinsten på hemmaplan och är det enda laget som besegrat Manchester City i höstens turneringar.

Sjakhtars 0-3-resultat i Neapel speglade inte matchbilden och Roma kommer med stor respekt till detta dubbelmöte. Så länge giallorossi får med sig ett okej resultat från bortaplan ska de fixa detta. Om det inte blir så kommer Romas slutspelsnerver testas på allvar. Det vet vi sedan tidigare, och såg även under matchen mot Qarabag, att det inte är en romersk paradgren.

Chans till avancemang i procent: 40-60

****

Europa League 1/16

Borussia Dortmund-Atalanta

Atalantas första Europaresa på 25 år har sannerligen bara erbjudits prominenta destinationer. Efter att ha asfalterat gruppen med motstånd som Lyon och Everton fortsätter äventyret med en Ruhr-resa för La Dea.

Atalanta hade helst velat att matchen spelats innan nyår med tanke på kaoset som uppstått i Borussia Dortmund. Med nye tränaren Peter Stöger är det omöjligt att spå åt vilket håll BVB tar sina kliv fram till februari. Om laget hittar tillbaka till spelet de visade upp under säsongsinledningen kommer Dortmund bli en övermäktig uppgift för Atalanta.

Men det är ett stort om, och Atalanta kommer gå in till uppgiften med lika stor entusiasm som under gruppspelet. Serie A har Atalanta skött okej samtidigt som de lyckats ta sig vidare från en tuff EL-grupp. Allt därefter känns bara som en bonus för de svartblåas säsong.

Atalanta kommer definitivt bjuda BVB på en match och förhoppningsvis två. Men utgången i detta möte styrs inte av Papu Gomez genialitet eller Caldaras mittbacksspel. Dortmund kommer diktera och bara tyskarna kan sätta käppar i hjulet för sig själva.

Chans till avancemang i procent: 65-35

Napoli-RB Leipzig

I motsats till Atalanta är detta två lag som inte kommer visa något engagemang i denna turnering. Särskilt inte Napoli, och vi kan kallt räkna med en drös avbytarsspelare i detta möte.

Rent kvalitetsmässigt är det dock ett intressant test framförallt på var Leipzig står i en europeisk konkurrens. Deras debuthöst i CL blev inte som de tänkte sig i en klart överkomlig grupp. Förmodligen kommer Leipzig bära en större känsla av revanschlusta till detta möte än Napoli, som säkert tyckte det var skönt att åka ur och kunna gå fullt i ligan framöver.

Kvalitetsmässigt ska Napoli vara bättre och det blir ytterligare ett test för lagets breddspelare som kritiserats under säsongen. Jag tror dock inte de och övriga laget räcker till här. Men ett uttåg kommer inte röra Napoli i ryggen.

Chans till avancemang i procent: 45-55

Steaua Bukarest-Lazio

Steauas kontroversielle ägare Gigi Becali förlorade striden om klubbnamnet mot den rumänska armén tidigare i år och laget heter numera FCSB. De verkar också förlorat en massa fans på vägen. Vid en hemmamatch på den väldiga Nationalarenan nyligen dök endast runt 500 åskådare upp.

På planen Steaua kom tvåa i sin EL-grupp efter Viktoria Plžen, efter att först åkt ur Champions League-kvalet med 1-5 mot Sporting. Med andra ord verkar Steaua inte vara en klubb i harmoni och det ska givetvis Lazio utnyttja.

Lazio är definitivt en utmanare till slutsegern i vår och kan känna sig nöjda med lotten. De slipper också fundera på hur namnet Steaua egentligen uttalas den här gången.

Chans till avancemang i procent: 25-75

Ludogorets Razgrad-Milan

Bulgarerna från landsbygden slog ut just Lazio i Europa Leagues åttondelsfinal för ett par år sedan. Förra hösten chockade de också PSG och lyckades spela oavgjort i Paris. I gruppspelet kom Ludogorets tvåa bakom Braga och knappt före Istanbul BB och Hoffenheim.

Milan kommer möta bulgarerna som storfavoriter och Europa League kommer med all sannolikhet bli deras enda chans till CL nästa höst. Vi kan därför förvänta oss ett Milan som satsar helhjärtat på cupen om topp-4 i ligan förblir lika orealistiskt som det är nu. För deras skull hoppas jag att spelet förbättrats fram tills dess.

Chans till avancemang i procent: 30-70

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Försvaren vinnare när Inters titelambitioner bekräftades

Juventus mot Inter och ett hemmalag som ställde upp med en lite kaxig startelva. Den här gången 4-3-3, utan skadade Buffon och med formjagande Dybala på bänken. Istället fick Mandžukić och Cuadrado sällskapa Higuaín längst fram, och bli matchens förgrundsfigurer.

Juventus approach inledningsvis var dock långt ifrån kaxig. De sjönk djupt, föll tillbaka med ovanstående yttrar och lät Inter rulla runt bollen på Juves planhalva. Det var också mest det Inter gjorde, att rulla runt, eftersom Juve inte tillät någon i Inters fronttrea att komma in i matchen.

Vägen till Icardi var stängd och Juventus tog över taktpinnen på sitt eget speciella sätt ju längre halvleken led. När de kom nära Intermålet kändes de klart farligare och närmast kom Mario Mandžukić med en ribbnick precis innan paus.

Juventus ökade intensiteten ännu mer efter halvtidsvilan. Mandžukić fick nya lägen men var det inte fotfästet som inte höll stod en storspelande Samir Handanović i vägen. Målvakten i bra form när det vankas stormatch på bortaplan, känns det bekant?

Jo, lika matchavgörande var slovenen mot Napoli för snart två månader sen. Precis som då skulle Inter behöva försvara sig till ett 0-0-resultat. Under en 20-minutersperiod i andra halvlek kunde, borde Juventus gjort ett förlösande mål.

Men uppgiften blev också svårare med gästernas individuella försvarsinsatser. Jag tänker på mittbackarna Škriniar och Miranda som stretade emot och höll den värsta anstormingen borta mot slutet.

Men även D’Ambrosio som allt oftare uppträder som en stabil högerback. Och Davide Santon, i sin fjärde start för säsongen, tvingade Juan Cuadrado att mest slå tidiga (förvisso grymma) inlägg på den andra kanten.

Santon skulle linka av skadad efter en timme och ersättas av Dalbert. Rakt i in hetluften för brassen som matchats mycket försiktigt under hösten. Även Dalbert klarade sig och gjorde en okej insats på vänsterbacken.

Juventus kommer givetvis vara besviket som aldrig fick inte segermålet och därmed missar chansen att överta serieledningen från Inter. De kan dock inte vara besvikna med insatsen även om det är ojuventinskt att leta ljustecken i två tappade poäng mot fienden Inter.

Precis som i Inters fall är det försvaret som sticker ut, eller snarare mittbackarna. De Sciglio och Asamoah blandade och gav men höll mestadels rent på varsin kant. I Benatia och Chiellini kan Juve däremot äntligen hittat sitt mittbackspar. De plockade fullständigt bort en frustrerad Icardi som byttes ut strax innan slutsignalen.

Det är ett problem för Inter att en av världens bästa avslutare knappt får en halvchans under matchen, eller bollar att jobba på. I detta avseendet svek Candreva (inte med överhuvudtaget) och Perišić som aldrig kom loss under kvällen.

Men även offensive mittfältaren Brozović ska tillskrivas ett stort ansvar för att Inter inte ens får iväg ett skott på mål. Kroaten hade en sådan kväll där han ständigt var steget efter och saknade skärpan i nästan varenda bolltouch. En typ av otillräcklighet, eller oförlöshet som måste varit jobbig att se på för interisti. Av någon anledning behöll Spalletti honom kvar på planen.

Det slutade 0-0 i en intensiv och pulserande match där båda försvaren stod som vinnare. De argentinska skyttekungarna avväpnades effektivt och Paulo Dybala hann inte uträtta något som inhoppare under slutkvarten.

Det vore magstarkt att kalla båda lagen för vinnare i och med utgången, det vore inte rättvist mot Juventus. Men de vitsvartas fortsättning har ganska kvickt vänts till något att se fram emot under våren.

Femte raka nollan mot övervägande högklassigt motstånd, då kan de leva med att ännu en fantastisk svit sprack. Detta var första gången på 44 ligamatcher som de inte gjorde mål på Juventus Stadium, alltså sedan augusti 2015!

Inter är dock gladast över nollan som betyder att serieledningen är intakt, åtminstone tills Napolis match imorgon eftermiddag. Inter har en större ojämnhet i de individuella prestationerna än Juve. Men den kollektiva och mentala styrkan är tillräckligt stark för att stå upp även på de svåraste av arenor.

Interfansen kan bara tacka Luciano Spalletti för allt jobb och hoppas att han kan utveckla det offensiva spelet på bortaplan under vårsäsongen, och sin egen förmåga att styra matcherna åt rätt håll. Just nu räcker kvällens resultat som en tydlig bekräftelse. Inter är redo att på allvar slåss om lo scudetto.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Juve visar gryende form och Roma gör höstens bedrift

Napoli borta följt av Olympiakos i Pireus med några dagars mellanrum. Juventus bortaresor har inte sett behagliga ut på pappret. San Paolo och Karaiskakis är snarare femstjärniga garantier på en ogästvänlig vistelse för bortalagen. Men Juventus visade all sin erfarenhet och kryssade sig förbi potentiella minor med sex poäng hem från matcherna.

I Grekland började ett rörligt Juve mycket bra med stort pondus och självförtroende. Precis som mot Napoli kom ledningsmålet med mindre än kvarten spelad av matchen. Blaise Matuidi öppnade upp grekernas försvar och hittade Alex Sandro med en djupledsboll. Brassen i sin tur spelade i sidled till Juan Cuadrado som stötte in ledningsmålet från nära håll.

Juventus totaldominerade den första halvleken med allt bollhållande och alla ytor som Olympiakos bjöd på egen planhalva. Lika lätt skulle det inte bli i den andra när Olympiakos bestämde sig för att avsluta Europaäventyret 17/18 på ett hedersamt sätt. Det bytte ut duktige mittfältaren Odjidja och satte in mer offensive Fortounis och hans briljanta högerfot.

Juventus gjorde också ett byte i samma veva med timmen spelad när Dybala gick av och ersattes av Pjanić. Argentinaren gjorde en okej första halvlek men var totalt osynlig efter pausen och fick det låga betyget 5/10 i Gazzetta dello Sport. Assisten till avgörandet i Neapel i all ära, Paulo Dybala måste hitta tillbaka till sensommarens form, helst redan mot Inter på lördag.

Olympiakos ökade tempot och orsakade en viss ängslighet i Juves försvar. Men i vägen stod Wojciech Szczesny flera gånger om och gjorde sitt bästa för att fortsätta stå även i Champions Leagues slutspel. Ett sådant blir det också, efter att Fede Bernardeschi under kort, grymt inhopp stänkt in 0-2 i den 90:e minuten.

Jobbet genomfördes även här trots den lilla dippen i andra halvlek. Försvaret höll nollan för fjärde matchen i rad och förutom målvakten stod även De Sciglio och Benatia för bra insatser. Offensivspelarna såg ganska bra ut hela matchen utan att glimra, Bernardeschi undantaget.

Jag kunde inte låta bli att tänka hur Juventus stängde ner Napoli fullständigt i 80 minuter men hade besvär att göra likadant mot Olympiakos. Med tre sådana här tuffa matcher på en dryg vecka kan dock ingen förvänta sig att laget ska gå för fullt under varje moment.

Dessa två vinster ger laget ett helt annat lugn inför Derby d’Italia på lördag. Juventus vet att de har ett försvar som byts ut från match till match men som nu börjar spelas in på allvar.

De vet också att de har en avslutare som kan matcha Icardi i offensivt straffområde. Inter kommer bli bianconeris svåraste test i december, inte minst med tanke på hur bra Inter var redan i februarimötet.

Första halvlek då var en slags spelmässig Stefano Pioli-topp som kulminerade i 7-1-vinsten mot Atalanta en månad senare. Med vetskapen att Inter är kapabla att stå upp även på Juventus hemmaplan kommer det bli en fascinerande match, och en indikation på hur överdrivna varningsklockorna runt Juventus varit under hösten.

****

Juves arvfiende Napoli är däremot borta från Champions League-slutspelet efter 1-2 mot Feyenoord. Det hjälpte inte att Piotr Zielinski gav Partenopei ledningen efter två minuter. Feyenoord kvitterade efter en halvtimme och under några minuter däremellan hade Sjakthar Donetsk gjort 2-0 på Man City. Därmed var dramatiken i gruppen mer eller mindre död till andra halvlek.

Den minimala chansen till avancemang verkade ha spridit sig till Napolispelarnas inställning efter pausen. Till slut lät de Feyenoord få sina första poäng och vinna matchen, efter St Justes hörnnick på tilläggstid med en man mindre.

Just Napolis inställning till CL har debatterats hela hösten och det känns signifikativt att spelarnas intresse fejdade iväg under den andra halvleken i Rotterdam. Med facit i hand blev förlusten i den första omgången mot Sjakhtar helt avgörande för utgången. Dessutom fick ukrainarna möta City i helt rätt läge och blev det enda laget som tog poäng av engelsmännen.

Det kommer även debatteras vidare huruvida Napolis trupp är tillräckligt bred för seriösa titelsatsningar. Uttåget från en på pappret överkomlig grupp är ett underbetyg till sommarmercaton och kommer förbli så tills våren, när vi vet hur långt Napoli klarat sig i scudettoracet.

Mot Feyenoord saknades Insigne och det märktes på neapolitanarnas spel. Europa League kommer Napoli ge blanka f-n i och istället satsa ännu hårdare på Serie A. Därmed förändras spelreglerna inför vårens scudettostrid på ett inte obetydligt sätt.

Sarris mannar kommer vara mer utvilade under helgomgångarna och knappa in på försprånget som Inter haft i det avseendet. Men, Napolis anseende på kontinenten tar stryk med tidiga uttåg som detta.

Sedan debuten 2011/12 har klubben gått till CL-slutspelet två gånger och aldrig tagit sig förbi åttondelsfinalen. Vacker och avantgardisk fotboll kan när det kommer till kritan aldrig maskera frånvaron av tunga titlar och framgång i de europeiska cuperna.

****

Höstens prestation i italiensk fotboll har istället Roma stått för, som vinner den stentuffa grupp C på samma poäng som Chelsea och före Atlético Madrid. Det är otroligt imponerande och ett examensbevis på Eusebio Di Francescos fina förstahöst i Roma. Vem kunde tro att det skulle se så här bra ut, så här snabbt?

I hemmamatchen mot Qarabag såg det inte övertygande ut, men nervknutarna löstes upp i och med Diego Perottis mål i minut 53. Samme Perotti som skickade Roma till CL-direktplats med ett sent mål i ligaavslutningen i våras. Det målet fallet lätt i glömska med tanke på att en viss kapten tackade för sig i samma match.

Och ingen kan säga att livet efter Totti blivit så pjåkigt för de gulröda. Men Roma är Roma och så kommer det förbli, oavsett vem kaptensbindeln sitter på. Just därför är jag övertygad att Roma efter allt detta drar Real Madrid eller FC Bayern på lotten på måndag. Den enkla vägen finns inte i den eviga staden.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Galenskapen i Benevento kan även bli Milans vändpunkt

Botten var redan nådd i Benevento efter deras fjortonde raka förlust i måndags. Botten är nu nådd i Milan, efter att detta stackars Benevento kvitterat på övertid och fixat säsongens första poäng. Gennaro Gattuso kunde inte fått en tuffare start på jobbet som Milantränare, och hela fotbollsitalien kommer hånskratta åt Milan minst lika mycket som de gläds med det tappra Benevento.

Matchbilden var inledningsvis en förväntad sådan. Milan förde spelet och skapade för ovanlighetens skull målchanser. Benevento kontrade och spelade fotboll på sitt sätt. Med en stundals hög press och mycket folk med i anfallsförsöken.

Deras chansartade spel är en anledning till deras jumboplats. De släpper till mycket lägen men de skapar också en hel del framåt. Att Milan med detta spelutrymme skulle göra mål förr eller senare var inget konstigt alls.

Ledningsmålet kom i den 38:e minuten. En för dagen helt okej Franck Kessié grävde fram ett inlägg som ”Jack” Bonaventura fick in efter två nickförsök. Bonaventura var tillbaka i en tremannakedja med Kalinić och Suso och den som bar Milans offensiv. Klart delaktigare i matchen än spanjoren på andra kanten.

Beneventos målmissar till trots var ledningen inte säker på något sätt alls. De är lätt att tycka synd om nykomlingen som faktiskt tar sig till bra målchanser under matcherna. Men poängnollan har också berott på oskicklighet i avslutslägena, inte bara otur.

Därför kändes kvitteringen på något konstigt sätt logisk när den kom i 50:e minuten. Efter ett distansskott som Donnarumma räddade stötte George Puscas in bollen på returen. Rumänen som gjorde matchens enda mål på Stadio Ciro Vigorito i playoff-finalen mot Carpi i våras. Var symboliken tillräcklig för att innebära en eventuell poäng och en vändning på säsongen för Benevento?

Nej, sa Milan och replikerade bara sju minuter senare. Hemmalagets tillkortakommanden i försvaret gjorde sig åter påminda när alla blev bolltittande och Nikola Kalinić omarkerad från fem meter nickade in 1-2.

Sedan kommer en situation som får stora konsekvenser för utgången. I minut 75 halkar Milans Romagnoli in i en duell mot en Beneventospelare som kommer i full fart. Domare Mariani ger Milanbacken hans andra gula kort i matchen och en livlina till Benevento.

Båda varningarna är det som britter skulle benämna som ”harsh”. I den första halvleken håller Romagnoli armen utanför kroppen och får ett skott på den. Frispark ja, men gult är väldigt hårt.

Vid det andra kortet dömer Mariani antagligen på effekten av tacklingen vilket fick situationen att se mer brysk ut än vad avsikten var. Mariani kunde dock visat mer spelkänsla och sett att Romagnoli inte gjorde en konventionell misslyckad satsning.

Milan blev mer tillbakatryckta ju längre slutkvarten led men såg ändå ut att reda ut en sällsynt bortavinst. Fem tilläggsminuter visades, vilket Benevento haft väldigt dålig erfarenhet av under hösten. Två gånger har ett kryss förvandlats till noll poäng efter insläppta mål på stopptid.

Men den här gången bar vinden äntligen ”häxorna” åt rätt håll. Inbytte Abate drog ner en hemmaspelare på vänsterkanten med en minut kvar av tilläggstiden. Frisparken slungas in mot straffpunkten och där möter målvakten Alberto Brignoli (!!) bollen med en språngnick som seglar in vid bortre stolpen.

Lyckan är total bland hemmaspelarna som samlas i en stor hög vid sidlinjen. För att strå mer salt i såren så ägs Brignoli av Juventus och är den förste målvakten att göra mål i Serie A sedan Massimo Taibi gjorde det – den första april 2001.

Milan hann med ett resultatlöst anfall till och Beneventospelarna kunde driva bollen mot mittplan under de sista sekunderna. Redan innan domaren blåst av sträckte deras duktige ytter D’Alessandro armarna i luften. Det var inte för tidigt den här gången. Domaren blåste av och Benevento ordnade till slut en historisk första Serie A-poäng.

Kritiken mot Gennaro Gattuso kommer inte vara nådig och hans uppförsbacke är lika brant som de irpinska bergen bakom Ciro Vigorito.  Poängtappet är ändå inte ”Rinos” fel. Tränaren ställde upp med ett 3-4-3 som kan bli bra i längden med Bonaventura och Suso närmare målet.

Den här dagen svek dock spelarna och det blev väldigt tydligt att Gattuso bara hunnit förändra detaljer i Milans spel under veckan. När försvarsspelet visar så tydliga brister, vilket tidigare sett okej ut jämfört med offensiven, mot ett lag som Benevento uppenbaras det hur illa ställt det är i Milan.

Detta resultat kan paradoxalt nog bli en vändpunkt för Milan 17/18. Problemen blir så uppenbara att Gattuso och hans tränarstab inte har något annat val än att verkligen ta tag i det lösryckta Milanpusslet.

En vinst idag hade inneburit en skön start, inget annat, men en käftsmäll som denna kan bli det som får alla runt AC Milan att inse allvaret i stunden.

Champions League-platserna är bara att glömma redan efter femton omgångar. Det som gäller för Gattuso är att hitta ett fundament som fungerar, och som ger någon trovärdighet till projektet Milan överhuvudtaget.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Vem tror egentligen på serieledarna mot Juventus?

Det är som att både Napoli och Juventus har väntat på denna match under flera veckor. Napoli har efter en extremt imponerande start sett klart mänskligare ut på slutet. En City-knock två gånger om trots bra spel, och poängtapp mot tvåan Inter och allas boogeylag Chievo.

Juventus har puttrat på under hösten i väntan på att något ska ta fart. Hösten har varit väldigt Allegrisk både poängmässigt och spelmässigt, detta är inte Juventus favoritårstid. Juventus med Allegri blommar under våren men likväl vill ingen vitsvart se just Napoli och Inter före i tabellen.

Till synes går Napoli in till matchen med bättre förutsättningar i form av tabelläge och en lägstanivå som varit högre än Juventus. Men inget av det kommer spela någon roll på fredag kväll tror jag. Matchen kommer bli Napolis största utmaning under hösten. Inte spelmässigt, för Man City är bättre än Juventus just nu, utan att hantera det falska favoritskapet som en fyrapoängs-ledning ner till Juve kan innebära.

Napolis senhöst och den tydliga inbromsning laget gjort har till stor del handlat om rotation. Att tränare Sarri vilar nyckelspelare för sällan, att han gör det för mycket i Champions League, och att reserverna är långt ifrån startspelarnas nivå.

Jag köper inte snacket om att Napolis trupp är för tunn. När de förlorade Gonzalo Higuaín förra sommaren spenderades medparten av pengarna på att bredda laget. I somras fick Napoli behålla en väl insmord startelva och tog bara in två stycken backupspelare, Adam Ounas för Callejón och Mario Rui till den nu långtidsskadade Ghoulam. Ett slags plus/minus noll över hela sommaren.

Om Napoli nu börjar vackla beror det inte på att de inte breddat truppen, utan hur de valt dessa breddspelare. Det är enkelt att konstatera att Arkadiusz Milik var fel spelare att lägga över 300 miljoner kronor på efter två korsbandsskador på ett år.

Men om spelare som Rog, Zielinski och Mario Rui inte når upp till en Napolistandard enligt Sarri är det ett misslyckande av sportchefen Giuntoli som då inte rustat bänken för ett trefrontskrig. Det är förstås tunnare is bakom Mertens och Reina i dagsläget men på de andra positionerna har Napoli på ett tydligt sätt breddat under de senaste 1,5 åren.

Några som tvärtemot de ljusblå köpt mycket men förlorat spets under sommaren är antagonisterna Juventus. De har finslipat offensiven (förutom på en sårbar centerplats) och blir än mer komplettare framåt när Marko Pjaca snart återvänder från långtidsskadan.

Men spets tappades när Bonucci försvann och än har inte den vitsvarta backlinjen hittat de senaste fem-sex årens trygghet. Inte har det blivit enklare när Allegri behövt pussla ihop laget utan Lichtsteiner i Champions League och med allroundlösningen Höwedes ständigt skadad (gick sönder igen efter helgens debut).

Bonucci-Barzagli-Chiellini har blivit Benatia-Barzagli-Chiellini, och 4-2-3-1 verkar övergetts till förmån för 3-4-3. Spelarna som ställer upp i det senare kommer inte skrämma Napoli. Lichtsteiner och Mandžukić är borta, Higuaín är tveksam med sin handfraktur. Och Juventus backlinje kan bli Napolis stora chans.

Det ska bli väldigt intressant att se om Juveförsvaret håller stången när Napolis offensiv varvar upp. För det kommer den göra förr eller senare under matchen. Napolis stora chans kommer bli att såra denna backlinje som släppt in fler mål än deras egna, mindre namnkunniga dito.

På motsvarande sätt resonerar säkert juventini om den vitsvarta anfallskraften. Den som gett flest mål i ligan (40, fem fler än Napoli) och som på en vanlig dag definitivt ska vålla ett hemmalag på San Paolo problem.

Napolis försvar är dock inte sitt ”vanliga” jag, utan har snarare en ganska brant utvecklingskurva på flera backar och släppt in minst mål i ligan. Nu är en av dessa Ghoulam och inte disponibel, och lämnar ett stort frågetecken huruvida Rui eller Hysaj kan lappa igen det i algerierns frånvaro.

Juventus inleder en decembermånad där de tre största hoten om scudetton går upp mot laget. Inter nästa helg, Roma dagen före jul och dessutom ett CL-avgörande mot Olympiakos nästa vecka.

Jag tror att Juve är den sista klubben att stressa upp sig inför ett sådant spelschema eller vad en eventuell negativ utgång kan bli av det. Men Max Allegri behöver en stor vinst för att väcka liv i det låga hösthumöret som många juventini befinner sig i. Ju snarare desto bättre.

Napoli å sin sida behöver en vinst som kan ge den framgångsrika hösten en bekräftelsestämpel. Ett kvitto på att laget verkligen är redo att inte avvika allt för mycket från sitt höga poängsnitt under vårsäsongen. De behöver för att tala klarspråk en vinst mot arvfienden Juventus. Väldigt mycket.

På något sätt har jag svårt att se det hända. Jag tror chansen är större att Juventus stänger ner Napoli och får med sig ett oavgjort resultat som de skulle känna sig nöjda med. Minns bara hur bianconeri absorberade trycket från ett ilsket San Paolo i våras under Higuaíns återkomst och klarade 1-1.

Jag hoppas för allt i världen att Napoli vinner den här matchen dock. För ligans skull och för att ge toppstriden ytterligare glöd.  För att Juventus är en klubb som vid en förlust inte kommer se sju poäng till Napoli som en hög stege att bestiga.

****

Napoli-Juventus ser ni bäst på Angolo Greco i Malmö, med Roma-Spal som uppvärmning. Kom förbi för ett trevligt häng och möjligheten att äta god medelhavsmat. Varmt välkomna!

Vad: Angolo Greco med tidiga kvällsmatchen Roma-Spal och senare Napoli-Juventus.

Var: Restaurang Kamaki, Roslins väg 19, Malmö.

När: Fredag 1 december, 18:00- (avspark 18:30 & 20:45).

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Senaste tweets

ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå