Napoli borta följt av Olympiakos i Pireus med några dagars mellanrum. Juventus bortaresor har inte sett behagliga ut på pappret. San Paolo och Karaiskakis är snarare femstjärniga garantier på en ogästvänlig vistelse för bortalagen. Men Juventus visade all sin erfarenhet och kryssade sig förbi potentiella minor med sex poäng hem från matcherna.
I Grekland började ett rörligt Juve mycket bra med stort pondus och självförtroende. Precis som mot Napoli kom ledningsmålet med mindre än kvarten spelad av matchen. Blaise Matuidi öppnade upp grekernas försvar och hittade Alex Sandro med en djupledsboll. Brassen i sin tur spelade i sidled till Juan Cuadrado som stötte in ledningsmålet från nära håll.
Juventus totaldominerade den första halvleken med allt bollhållande och alla ytor som Olympiakos bjöd på egen planhalva. Lika lätt skulle det inte bli i den andra när Olympiakos bestämde sig för att avsluta Europaäventyret 17/18 på ett hedersamt sätt. Det bytte ut duktige mittfältaren Odjidja och satte in mer offensive Fortounis och hans briljanta högerfot.
Juventus gjorde också ett byte i samma veva med timmen spelad när Dybala gick av och ersattes av Pjanić. Argentinaren gjorde en okej första halvlek men var totalt osynlig efter pausen och fick det låga betyget 5/10 i Gazzetta dello Sport. Assisten till avgörandet i Neapel i all ära, Paulo Dybala måste hitta tillbaka till sensommarens form, helst redan mot Inter på lördag.
Olympiakos ökade tempot och orsakade en viss ängslighet i Juves försvar. Men i vägen stod Wojciech Szczesny flera gånger om och gjorde sitt bästa för att fortsätta stå även i Champions Leagues slutspel. Ett sådant blir det också, efter att Fede Bernardeschi under kort, grymt inhopp stänkt in 0-2 i den 90:e minuten.
Jobbet genomfördes även här trots den lilla dippen i andra halvlek. Försvaret höll nollan för fjärde matchen i rad och förutom målvakten stod även De Sciglio och Benatia för bra insatser. Offensivspelarna såg ganska bra ut hela matchen utan att glimra, Bernardeschi undantaget.
Jag kunde inte låta bli att tänka hur Juventus stängde ner Napoli fullständigt i 80 minuter men hade besvär att göra likadant mot Olympiakos. Med tre sådana här tuffa matcher på en dryg vecka kan dock ingen förvänta sig att laget ska gå för fullt under varje moment.
Dessa två vinster ger laget ett helt annat lugn inför Derby d’Italia på lördag. Juventus vet att de har ett försvar som byts ut från match till match men som nu börjar spelas in på allvar.
De vet också att de har en avslutare som kan matcha Icardi i offensivt straffområde. Inter kommer bli bianconeris svåraste test i december, inte minst med tanke på hur bra Inter var redan i februarimötet.
Första halvlek då var en slags spelmässig Stefano Pioli-topp som kulminerade i 7-1-vinsten mot Atalanta en månad senare. Med vetskapen att Inter är kapabla att stå upp även på Juventus hemmaplan kommer det bli en fascinerande match, och en indikation på hur överdrivna varningsklockorna runt Juventus varit under hösten.
****
Juves arvfiende Napoli är däremot borta från Champions League-slutspelet efter 1-2 mot Feyenoord. Det hjälpte inte att Piotr Zielinski gav Partenopei ledningen efter två minuter. Feyenoord kvitterade efter en halvtimme och under några minuter däremellan hade Sjakthar Donetsk gjort 2-0 på Man City. Därmed var dramatiken i gruppen mer eller mindre död till andra halvlek.
Den minimala chansen till avancemang verkade ha spridit sig till Napolispelarnas inställning efter pausen. Till slut lät de Feyenoord få sina första poäng och vinna matchen, efter St Justes hörnnick på tilläggstid med en man mindre.
Just Napolis inställning till CL har debatterats hela hösten och det känns signifikativt att spelarnas intresse fejdade iväg under den andra halvleken i Rotterdam. Med facit i hand blev förlusten i den första omgången mot Sjakhtar helt avgörande för utgången. Dessutom fick ukrainarna möta City i helt rätt läge och blev det enda laget som tog poäng av engelsmännen.
Det kommer även debatteras vidare huruvida Napolis trupp är tillräckligt bred för seriösa titelsatsningar. Uttåget från en på pappret överkomlig grupp är ett underbetyg till sommarmercaton och kommer förbli så tills våren, när vi vet hur långt Napoli klarat sig i scudettoracet.
Mot Feyenoord saknades Insigne och det märktes på neapolitanarnas spel. Europa League kommer Napoli ge blanka f-n i och istället satsa ännu hårdare på Serie A. Därmed förändras spelreglerna inför vårens scudettostrid på ett inte obetydligt sätt.
Sarris mannar kommer vara mer utvilade under helgomgångarna och knappa in på försprånget som Inter haft i det avseendet. Men, Napolis anseende på kontinenten tar stryk med tidiga uttåg som detta.
Sedan debuten 2011/12 har klubben gått till CL-slutspelet två gånger och aldrig tagit sig förbi åttondelsfinalen. Vacker och avantgardisk fotboll kan när det kommer till kritan aldrig maskera frånvaron av tunga titlar och framgång i de europeiska cuperna.
****
Höstens prestation i italiensk fotboll har istället Roma stått för, som vinner den stentuffa grupp C på samma poäng som Chelsea och före Atlético Madrid. Det är otroligt imponerande och ett examensbevis på Eusebio Di Francescos fina förstahöst i Roma. Vem kunde tro att det skulle se så här bra ut, så här snabbt?
I hemmamatchen mot Qarabag såg det inte övertygande ut, men nervknutarna löstes upp i och med Diego Perottis mål i minut 53. Samme Perotti som skickade Roma till CL-direktplats med ett sent mål i ligaavslutningen i våras. Det målet fallet lätt i glömska med tanke på att en viss kapten tackade för sig i samma match.
Och ingen kan säga att livet efter Totti blivit så pjåkigt för de gulröda. Men Roma är Roma och så kommer det förbli, oavsett vem kaptensbindeln sitter på. Just därför är jag övertygad att Roma efter allt detta drar Real Madrid eller FC Bayern på lotten på måndag. Den enkla vägen finns inte i den eviga staden.
Twitter: @ErikHadzic