Juventus mot Inter och ett hemmalag som ställde upp med en lite kaxig startelva. Den här gången 4-3-3, utan skadade Buffon och med formjagande Dybala på bänken. Istället fick Mandžukić och Cuadrado sällskapa Higuaín längst fram, och bli matchens förgrundsfigurer.
Juventus approach inledningsvis var dock långt ifrån kaxig. De sjönk djupt, föll tillbaka med ovanstående yttrar och lät Inter rulla runt bollen på Juves planhalva. Det var också mest det Inter gjorde, att rulla runt, eftersom Juve inte tillät någon i Inters fronttrea att komma in i matchen.
Vägen till Icardi var stängd och Juventus tog över taktpinnen på sitt eget speciella sätt ju längre halvleken led. När de kom nära Intermålet kändes de klart farligare och närmast kom Mario Mandžukić med en ribbnick precis innan paus.
Juventus ökade intensiteten ännu mer efter halvtidsvilan. Mandžukić fick nya lägen men var det inte fotfästet som inte höll stod en storspelande Samir Handanović i vägen. Målvakten i bra form när det vankas stormatch på bortaplan, känns det bekant?
Jo, lika matchavgörande var slovenen mot Napoli för snart två månader sen. Precis som då skulle Inter behöva försvara sig till ett 0-0-resultat. Under en 20-minutersperiod i andra halvlek kunde, borde Juventus gjort ett förlösande mål.
Men uppgiften blev också svårare med gästernas individuella försvarsinsatser. Jag tänker på mittbackarna Škriniar och Miranda som stretade emot och höll den värsta anstormingen borta mot slutet.
Men även D’Ambrosio som allt oftare uppträder som en stabil högerback. Och Davide Santon, i sin fjärde start för säsongen, tvingade Juan Cuadrado att mest slå tidiga (förvisso grymma) inlägg på den andra kanten.
Santon skulle linka av skadad efter en timme och ersättas av Dalbert. Rakt i in hetluften för brassen som matchats mycket försiktigt under hösten. Även Dalbert klarade sig och gjorde en okej insats på vänsterbacken.
Juventus kommer givetvis vara besviket som aldrig fick inte segermålet och därmed missar chansen att överta serieledningen från Inter. De kan dock inte vara besvikna med insatsen även om det är ojuventinskt att leta ljustecken i två tappade poäng mot fienden Inter.
Precis som i Inters fall är det försvaret som sticker ut, eller snarare mittbackarna. De Sciglio och Asamoah blandade och gav men höll mestadels rent på varsin kant. I Benatia och Chiellini kan Juve däremot äntligen hittat sitt mittbackspar. De plockade fullständigt bort en frustrerad Icardi som byttes ut strax innan slutsignalen.
Det är ett problem för Inter att en av världens bästa avslutare knappt får en halvchans under matchen, eller bollar att jobba på. I detta avseendet svek Candreva (inte med överhuvudtaget) och Perišić som aldrig kom loss under kvällen.
Men även offensive mittfältaren Brozović ska tillskrivas ett stort ansvar för att Inter inte ens får iväg ett skott på mål. Kroaten hade en sådan kväll där han ständigt var steget efter och saknade skärpan i nästan varenda bolltouch. En typ av otillräcklighet, eller oförlöshet som måste varit jobbig att se på för interisti. Av någon anledning behöll Spalletti honom kvar på planen.
Det slutade 0-0 i en intensiv och pulserande match där båda försvaren stod som vinnare. De argentinska skyttekungarna avväpnades effektivt och Paulo Dybala hann inte uträtta något som inhoppare under slutkvarten.
Det vore magstarkt att kalla båda lagen för vinnare i och med utgången, det vore inte rättvist mot Juventus. Men de vitsvartas fortsättning har ganska kvickt vänts till något att se fram emot under våren.
Femte raka nollan mot övervägande högklassigt motstånd, då kan de leva med att ännu en fantastisk svit sprack. Detta var första gången på 44 ligamatcher som de inte gjorde mål på Juventus Stadium, alltså sedan augusti 2015!
Inter är dock gladast över nollan som betyder att serieledningen är intakt, åtminstone tills Napolis match imorgon eftermiddag. Inter har en större ojämnhet i de individuella prestationerna än Juve. Men den kollektiva och mentala styrkan är tillräckligt stark för att stå upp även på de svåraste av arenor.
Interfansen kan bara tacka Luciano Spalletti för allt jobb och hoppas att han kan utveckla det offensiva spelet på bortaplan under vårsäsongen, och sin egen förmåga att styra matcherna åt rätt håll. Just nu räcker kvällens resultat som en tydlig bekräftelse. Inter är redo att på allvar slåss om lo scudetto.
Twitter: @ErikHadzic