Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Milan börjar äntligen se ljuset

Det var en matchöppning få hade förutspått på San Paolo mellan Napoli och Bologna. Med mindre än en halv minut spelat hade gästerna tagit ledningen. Förre detta Napolimittfältaren Blerim Dzemaili, återvändande efter ett halvår i Montreal, drev upp en kontring som via Federico Di Francesco hittade Rodrigo Palacios veteranpanna.

Återigen skulle Napolis position som serieledare testas och det skulle även backlinjen med Chiriches (stora problem i första) och Mario Rui från start. Bara några minuter senare skulle Rui få sin revansch efter det yrvakna uppträdandet vid baklängesmålet.

Vänsterbacken slog ett inlägg mot bortre stolpen och Bolognas Ibrahima Mbaye, som med en snedträff skickade bollen förbi målvakten Mirante. Mer drama följde när den mest omtalade spelaren på förhand, gästernas Simone Verdi, åkte på en sträckning och utgick direkt efter kvitteringen.

Verdi som i mitten av januari tackade nej till en övergång för de 25 miljoner euro som Napoli hade bjudit till Bologna. Den flärdfulle 26-åringen ville utvecklas vidare i Bologna och vi fick aldrig se hans konster mer än i fem minuter.

Förmodligen var det klokt av honom att stanna. Verdi hade inte fått någon startplats och Napoli behöver i första hand spelartyper som gör skillnad från start, inga fler breddspelare. Igår briljerade dock ingen av Napolis offensiva kanoner, med undantaget Dries Mertens.

Belgaren gav Napoli ledningen i den 36:e minuten på straff. Callejón föll momentet innan i straffområdet efter en handpåläggning av Bolognas vänsterback Masina. En väldigt billig straff som dock inte ursäktar Masinas hand på Callejóns axel. Domaren valde att inte kolla VAR och det blev en av många omdiskuterade domslut från omgången.

Napoli hade vänt matchen och det inte på något självklart sätt. Snarare hade jag imponerats av Bolognas första halvtimme och den offensiva kraft laget visade upp. Allt från Pulgars löpstyrka till Palacios smarta rörelsemönster och Di Francescos kreativa ansvar när Verdi utgick.

Jag ställde mig frågan hur detta lag inte ligger högre i tabellen med den slagstyrkan framåt, och fick svaret bland annat i ytterbackarnas klumpiga ingripanden vid baklängsmålen. Bologna är för virrigt defensivt för att i längden hålla mot storlagen. Filip Helander, den enda ordinarie svensken för tillfället i Serie A, gjorde dock en godkänd insats som mittback.

Mer klarhet från Napoli kom vid avgörandet efter 59 minuter. Dries Mertens vek in från vänster och sköt in veckans vackraste intill Mirantes vänstra stolpe. Napolicentern klev med sitt trettonde ligamål in bland topp-fem i skytteligan och det blir fundamentalt för de ljusblå att Mertens konserverar målformen under våren.

Bologna tröttnade i andra halvlek och fortsätter den negativa trenden med bara två vinster på de åtta senaste. Napoli visar upp nya delar av sitt register för varje vecka som går och känns som alltmer trolig scudettokandidat. Med bara två dagar kvar av mercaton får vi se om Verdi blir en nobb med möjliga konsekvenser för denna scudettojakt, eller om klubben hittar ett alternativ som förstärker guldförutsättningarna.

Några placeringar längre ner i tabellen hittar vi formstarka lagen Milan och Lazio som möttes på San Siro. Även i denna match kom ett inkorrekt domarbeslut som inte granskades av domaren. På Hakan Çalhanoğlus precisa frispark styrde Patrick Cutrone in bollen med armbågen efter en kvart. Extremt svårt för domarna att se i realtid men ett mål som skulle få ödesdigra konsekvenser för Lazio.

Gästerna kom tillbaka bara fem minuter senare efter ett mål av Adam Marušić, en i raden av Lazionyförvärv som överraskat positivt under säsongen. Den här kvällen skulle dock handla mest om Milans rekryteringar som sent omsider börjar komma in i den rödsvarta dressen.

Hakan Çalhanoğlu verkar äntligen hittat sin offensiva position under Gennaro Gattuso. Frank Kessié var stark på mittfältet och Leo Bonucci återhämtar sig sakta men säkert från höstens trauma med Romagnoli som parhäst i fyrbackslinjen.

Bäst av alla var högerbacken Davide Calabria, med en insats som jag tidigare inte sett honom göra. Hans skruvade högerinlägg en minut innan paus hittade den evigt löpande Jack Bonaventuras skalle som gjorde segermålet för Milan.

Lazio såg i sina kombinationer bättre ut än Milan men verkade också lida av att ha spelat mitt i veckan. Ciro Immobile saknades och i hans ställe var Felipe Caicedo alltför stationär eller om man så vill, alldeles för immobile.

Då räckte inte ens en formtoppad Sergej Milinković-Savić på planen. Inte för att serben gjorde någon av hans bästa matcher. Men mittfältarens självförtroende och den enorma fysiska närvaron frångår inte någon. Även på denna nivå ser det i vissa sekvenser ut som 22-åringen möter juniorspelare.

Lazio får en ny chans till revansch redan på onsdag när den första cupsemifinalen går av stapeln på San Siro, arenan där Romlaget inte vunnit i ligan på snart 30 år. Milan stannar kvar på sin sjundeplats men närmar sig lagen på Europaplatserna.

Det är uppenbart att Gennaro Gattuso förändrat lagandan under hans två månader som Milantränare. Det som var Milans styrka under fjolåret försvann spårlöst i takt med att nyförvärv efter nyförvärv skulle etablera sig i laget efter den intensiva sommarmercaton.

Gattuso lämnar fortfarande övrigt att önska rent taktiskt men har lyckats nå ut till gruppen och spelarna på ett individuellt plan. För två helger sedan lyckades Milan vända en match för första gången den här säsongen. Inför denna omgång hade Milan dessutom skjutit flest skott på mål av alla lag, under Gattusos sju matcher räknat.

”Spelarna har lärt sig i första hand att hårt arbete kan leda till något. De var mottagliga för dubbla träningspass, något som vanligen inte övervägs hos stora lag. Efter det gick spelarna tillsammans ut och åt”, beskrev Gattuso atmosfären i laget.

****

Annat från omgång 22:

Gällande mentalitet är Inter på väg åt Milans rakt motsatta håll. De svartblå kan inte ta sig ur krisen och 1-1 borta mot SPAL betyder nionde raka utan vinst i alla turneringar, deras sämsta facit på nästan sex år.

Ett impotent Inter tog ledningen genom Vicaris självmål, men hemmalaget pressade på och hittade en kvittering i 90:e minuten genom Milanfostrade Alberto Paloschi. Framspelare var Mirco Antenucci som gör succé efter att ha spenderat större delen av karriären i Serie B. 33-åringen är SPAL:s klart mest inflytelserika forward trots sällskapet av mer etablerade Borriello, Floccari och Paloschi.

Barcelonalånet Rafinha fick göra debut för Inter men är inte mannen att förvänta sig omedelbara underverk av. Snarare ställs återigen frågetecken kring Inters agerande i de senaste transferfönstren. Igår startade João Cancelo till vänster i backlinjen trots tre tillgängliga vänsterbackar i truppen. Hur kunde saker sluta utvecklas till detta? Hur lågt är förtroendet för Dalbert?

Nästan lika mycket bekymmer som Luciano Spalletti har hans efterträdare Eusebio Di Francesco i Roma. Från veckans dubbelmöte mot Sampdoria hämtade giallorossi bara en poäng och har därmed sex raka utan seger i Serie A.

Deras januarifönster verkar ha infekterat stämningen i truppen så till den grad att laget slutat vinna under tiden nyckelspelarna Džeko och Nainggolan ryktats bort. Det konkreta som händer i transferväg är att Emerson Palmieri ser ut att vara klar för Chelsea för 20M euro.

På planen saknade inte Roma chanser att bryta dödläget på Olimpico. Men en storspelande Viviano i Sampdoriamålet stod i vägen när Romaspelarna inte var kliniska nog framför mål. Den stundtals ifrågasatte Viviano räddade dessutom en straff från Florenzi i första halvlek.

I det andra målet var Alisson Becker minst lika bra när Sampdoria främst hade sina farligheter i första halvlek. Men inte ens säsongens bästa målvakt kunde stå emot när Dúvan Zapata fick öppet mål och satte matchens enda tio minuter före full tid. Den colombianske tanken är extremt nyttig i spelet på planen och gjorde här sitt första mål på nästan två månader.

Ett rasande Olimpico buade ut Roma efter slutsignalen och Di Francesco tog raka vägen ut till omklädningsrummet. Vem vet hur den här veckan kommer sluta med upplösningen på mercaton, men Roma har inget annat val än att lita på tränaren i detta läge.

Sampdoria är bara fyra poäng bakom Roma och har hittat formen igen efter flera ojämna resultat mot slutet av 2017. Prestationen blir än mer imponerande med tanke på att de klarar sig utan Quagliarella och Praet för tillfället. Och till skillnad från Roma ”behöver” laget inte sälja sina bästa spelare även detta transferfönster.

Kom säsongens mest överraskande resultat i helgen? Om någon hade sagt att Hellas Verona skulle slå Fiorentina borta med 4-1 hade den personen avfärdats som komplett galen. Hellas som sett ut som ett lag i spillror med en tränare som undgått sparken på ett remarkabelt konstigt sätt.

Men en veckas ritiro verkade göra nykomlingen gott. En uppvisning i bedrövligt försvarsspel av Viola ledde till detta resultat där supertalangen Moise Kean gjorde två mål och gav Hellas lite kontakt med lagen ovanför strecket. Men 2-7 på de två senaste matcherna, vad händer med Fiorentina?

Mer VAR-kalabalik? Häng med på händelserna under Crotone-Cagliari, för domare Tagliavento hade en riktigt usel dag på jobbet. Först gav Trotta Crotone ledningen på straff, efter en videogranskning där Cagliaribacken till synes inte ens fäller sin motståndare.

På tilläggstid i första halvlek får sedan Cagliaris Pisacane rött kort efter en brytning där han tar bollen men ”visar sulan”. Beslutet fastställs även det efter videogranskning. Minuten innan hade gästerna dessutom fått sin målvakt Cragno skadad och utbytt.

Men i förmodad frustration skruvar Luca Cigarini in kvitteringen för ölaget, på sju minuters tilläggstid i första. Efter en välbehövlig andningspaus skulle oturen drabba Crotone i andra halvlek.

Ceccerini nickar in 2-1 till Crotone, tror han. VAR-granskningen dömde bort målet för offside trots att Ceccerini står solklart på rätt sida. Matchen slutar 1-1 och inte en enda människa kan varit nöjd med utgången på Ezio Scida. Förutom de som förespråkar en sport utan videogranskning då. För detta var ett nytt bottenmärke för den redan ifrågasatta teknologin.

Juventus fortsätter att skugga Napoli efter 2-0 mot Chievo. Bianconeri går dock inte på högsta växeln och gör egentligen bara det som krävs för stunden. På Bentegodi bjöds inget skönspel och Chievo åkte på två utvisningar innan målen kom.

I första halvlek stod unge belgaren Bastien för en av de mest korkade dubbla varningarna på länge. I andra åkte även Cacciatore ut och demonstrerade sitt missnöje med att sätta händerna framför kroppen som ett handfängsel.

Khedira och Higuaín gjorde Juves mål och laget höll sin tolfte nolla på 13 matcher. Gigi Buffon var spelklar men Allegri gav Szczesny förtroendet igen. Segern åsido var den stora vitsvarta händelsen att Buffon fyllde 40 år i söndags. Tanti auguri campione!

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Inzaghi gör fotbollseuropas största tränarprestation

Att Lazio efter deras femteplats förra säsongen skulle ligga bland topp-sex och kanske blanda sig in i Champions League-diskussionen kunde förväntas av laget, trots deras notoriska svaghet att prestera två framgångsrika säsonger på rad. Men att de skulle ligga trea efter 21 omgångar, tre poäng före Inter och fem framför Roma, förvånar nog de flesta runt klubben. Undantaget kan bara vara tränare Simone Inzaghi.

För även om Lazio anno 2017/18 är en framgångssaga ändå från president Lotito och sportchef Tare ner till spelarna är det Simone Inzaghi som varit kittet som fått huvudaktörerana att prestera vecka ut och in.

Givet de strama ekonomiska förutsättningarna klubben har, med svårigheter att växa trots kapital in genom spelarförsäljningar och ett par CL-resor det senaste decenniet, står lillebror Inzaghi för den enskilt största tränarprestationen bland Europas toppligor. Framförallt med vetskapen om att det är svårast att bryta sig in bland toppen i dessa ligor kan jag inte se någon annan tränare som gjort ett bättre jobb hittills.

Lazio är Serie A:s målgladaste lag med 56 fullträffar hittills, sex respektive elva fler än Juve och Napoli. De har gjort fler mål under säsongsinledningen än någon annan Lazioupplaga på 20 år, klart fler än till och med Erikssons lag som dundrade fram med Boksić, Vieri och Signori i slutet av 90-talet. Aldrig tidigare i klubbens historia har Lazio plockat 46 poäng under de 21 första matcherna heller.

I hängmatchen från omgång 12 mötte igår Lazio Udinese på Olimpico. En tuff uppgift mot en motståndare som revitaliserats efter ett tränarbyte? Inledningsvis såg det trögt ut mot Udineses fembackslinje och Lazio tvingades vara utan ljumskskadade 20-målsmannen Ciro Immobile.

Men ett självmål av Udineses Samir i den 22:a minuten luckrade upp knutarna för Lazio som kunde spela ut resten av matchen. Inzaghi valde att vila Luis Alberto och satsa på tidigare långtidsskadade Felipe Anderson. Direkt efter paus sprang brassen i sin första säsongsstart igenom gästernas backlinje och spelade fram till Nanis 2-0-mål.

Den portugisiske EM-vinnaren gjorde också sin första Serie A-match från start och har nu gjort mål i två raka matcher. En hyfsad ersättare att slänga in på Immobiles position. Udinese kom ingenvart i deras jakt på en kvittering mot ett superstabilt Lazioförsvar.

Jag blev besviken på Udinese och deras brist på närvaro i Lazioboxen. Vi pratar ändå om ett lag som vann fem raka matcher under december och gjorde 14 mål på dessa. Efter nyår har Oddoeffekten klingat av med bara två av nio poäng tagna och endast två mål framåt.

Några minuter innan full tid kontrade Felipe Anderson själv in 3-0 och skickade i laziali vidare i den Inzaghi-himmel de befinner sig i. Samarbetet Anderson-Nani är också ett exempel på hur väl tränaren roterar detta lag och får det att fungera mer eller mindre friktionsfritt oavsett vem som står på planen. En uppväxling i Lazios bredd märktes redan under Inzaghis första hela säsong 16/17. Igår kunde även ordinarie Lulić och Marušić vilas och in kom yttrarna Basta och Lukaku och fortsatte jobbet i samma stil som de förstnämnda.

Truppens bredd är ett resultat av scoutingen hos Igli Tare och hans nätverk, som inte bara värvat in sensationerna Luis Alberto och Milinković-Savić. Som defensivt ankare har Lucas Leivas arbete gjort att ingen saknar hans namne Biglia i huvudstaden längre. Också rekryteringarna av Nani och Felipe Caciedo visar att Igli Tare kan få avstannade karriärer att ta ny fart i den harmoniska Laziomiljön.

Mest av alla frodas Sergej Milinković-Savić under Inzaghis ledarskap. I en intervju satte mittfältaren fingret på Inzaghis karisma som ledare.

”Omedelbart när han kom tog han med sig en positiv energi som fick oss att må bra. Han skapade en atmosfär där alla litar på deras lagkamrater. Det finns inga grupperingar, där jag exempelvis bara skulle prata med Basta och Djordjević”, sa Milinković-Savić till serbisk media i juni förra året.

Den 22-årige serben har utvecklats till en av Serie A:s bästa mittfältare under sina 2,5 år i klubben och kommer garanterat flytta i sommar. Bli inte förvånade om prislappen hamnar runt miljarden, och Claudio Lotito gnuggar redan sina händer över tanken på vilka pengar som kan landa in på Formello i sommar.

Allt talar också för att mittbacken Stefan de Vrij lämnar oavsett om kontraktet förlängs eller inte. En mindre spelarflykt kan därmed vara på gång i sommar, även om ingen längre betvivlar klubbledningens förmåga att hitta nya, kapabla ersättare.

Och så länge de har Simone Inzaghi vid rodret behöver Lazio inte oroa sig över resultaten på planen. På bara något år har den förre Lazioanfallaren lyckats vända en negativ stämning präglad av misstro runt klubben till att fansen nu bär på realistiska drömmar om Champions League. Det är en bedrift om något.

****

När Edin Džeko gick på samma inlägg på bortre stolpen som Mirko Antonucci förhindrade han inte bara en drömdebut av 18-åringen och en kvittering för Roma. Störd av att båda gick på bollen sköt Antonucci utanför öppet mål, och sekvensen kunde tolkas som att den bosniske skyttekungen just nu står i vägen för Roma.

Giallorossi hade tidigare fått sina moment av frustration i detta möte som regnade bort i omgång tre. Strax före paus ramlade Kevin Strootman på en back i en enligt mig väldigt svårbedömd situation (såg ut som frispark live dock) nära Sampdorias straffområde.

Domare Orsato friade till Strootmans ilska, Samp kontrade och slog ett inlägg som landade på Aleksandar Kolarov. Efter lång betänketid tillkallade Orsato VAR och hittade en hands på Kolarov. Fram klev Fabio Quagliarella och sköt en perfekt straff i mål, hans 16:e för säsongen.

I en mycket underhållande match hade Roma tidigt greppet men tillät Samp störa det egna försvaret med långa bollar från finfina mittfältarna Torreira och Praet. Den senare åkte på en muskelskada i andra halvlek och tvingas vara borta mellan 6–8 veckor. Ett tungt avbräck för Sampdoria.

Även Roma störs av skador och Eusebio Di Francesco lät Cengiz Ünder och Gregoire Defrel flankera Džeko. Ingen av dessa herrar tog chansen. Ünder har ett bra driv med bollen men misslyckas allt som oftast i den sista touchen. Defrel, ett centeralternativ om Džeko försvinner, är bara en fattigmans Kylian Mbappé.

Di Francesco tog således ut båda två i andra halvlek och iscensatte en anfallsaudition i gulrött. Schick, Gerson och nämnde Antonucci fick alla chansen när Roma jagade en kvittering. Patrik Schick lyckades bäst och visade upp hela repertoaren med dribblingar, inlägg och nickskarvar.

Men det var egna produkten Mirko Antonucci som slog vänsterinlägget i minut 91 som Edin Džeko höll sig framme på och nickade in. Ett lyckligt slut i hans sista Romamatch? Poängen var i vilket fall välförtjänt men den vinstlösa sviten fortsätter. Roma har nu inte vunnit på fem matcher i Serie A.

Det som oroar mest är att försvaret börjat darra igen. Fazio är en skugga av den förhållandevis stabile mittback han var förra säsongen. Kolarov gjorde kanske sin sämsta insats i Roma och Manolas hade fullt sjå att hålla koll på dessa lagkamrater och Samps anfallsduo med supersmarte Quagliarella och oxen Zapata.

Försvarets ansikte räddas ofta av Alisson i målet. Det återstår att se om resten av klubben återhämtar sig under våren om en januariutförsäljning blir realitet.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Krysset bara fortsätter Inter och Romas formsvacka

Det var en helg där målkungarna och målvakterna hamnade i blickpunkten. I omgång 21:s första match Atalanta-Napoli var Napolis speciella målgörare tillbaka i protokollet. Dries Mertens iskalla avslut i den 65:e minuten blev matchens enda och var belgarens första ligamål sedan oktober.

Tidigare under veckan hade en Mertens i badshorts laddat upp ett foto på Instagram och försäkrat sina fantasyföljare att han ”vilat ut” under uppehållet. Både Atalanta och Napoli såg ut att vara i ett semester-mode då matchen präglades av kamp och många felpass.

Till lagens försvar såg just det defensiva arbetet väldigt bra ut vilket ledde till knappt några målchanser under 90 minuter. Det är inget Napoli kommer bry sig om i efterhand. Segern var blytung och kom på bortaplan mot det som är något av ett boogeyteam för Partenopei.

Atalanta hade vunnit tre av de fyra senaste mot Napoli och slog ut dem ur cupen så sent som efter nyår. Även om det inte sprakade på något sätt om Napoli var detta ett stort steg åt scudettoriktningen.

Juventus har gått fram som en ångvält de senaste två månaderna men Napoli själva är nu uppe i fem raka segrar. För att ha en chans vinna striden om förstaplatsen måste Dries Mertens leverera mål och därmed kan segern kännas ännu skönare med vetskapen att anfallaren åter är igång.

Hans anfallskollega Lorenzo Insigne fann inte målet men hittade ett läge att ta en selfie med frugan just när kameran zoomade in paret på San Siros läktare. Insigne hade dröjt sig kvar i Lombardiet för att se Inter-Roma och bjudas på målvaktsspel i världsklass.

För en gångs skull behövde inte Inters Samir Handanović var den mest aktive keepern i en stormatch. När Romas försvar sjunk djupare och blottade sig mer ju längre tiden gick räddade Alisson Becker gästerna med allt svårare räddningar.

Framförallt sticker paraderna på Mauro Icardis två sena avslut ut. Jag lovar, Icardi missar aldrig två sådana lägen annars med den formen han haft under säsongen. Roma försvarade då en 1-0-ledning i matchen som Alisson själv faktiskt låg bakom.

Hans långa utspark 31 minuter in missbedömdes av Davide Santon som satte hemåtnicken för löst, Stephan El Shaarawy hann ifatt bollen och chippade över Handanović. Efter matchen fick Santon ta emot så mycket spott och spe att han stängde sina konton på sociala medier.

Hans svaga försvarsspel tar inte ifrån det tjusiga i El Shaarawys avslut. Med Edin Džeko eventuellt på väg bort lämnas en enorm lucka längst fram i planen. El Shaarawy kommer inte fylla hans närvaro och mål, men har ändå en helt annan avslutsgaranti än både Defrel och Schick bland anfallsalternativen.

Varken hans mål eller Alissons storspel skulle räcka dock. I den 86:e minuten fick Marcelo Brozović ensam motta ett inlägg som en framrusande Matías Vecino skarvade in i mål. En välförtjänt kvittering för Inter som tryckte ner Roma i andra halvlek.

Ändå kan inget av lagen vara nöjt med en poäng. Snarare fortsatte det oavgjorda resultatet lagens vinstlösa svit. Roma har fyra raka utan seger, Inter nu sex. Första halvlek präglades av en medioker spelkvalitet som bara bekräftade lagens formsvackor.

Krisen är just nu störst i Inter, samtidigt har Luciano Spalletti byggt upp en grund som alltjämt gör laget svårslaget. De vinner visserligen inte men ett bräckligare lag hade definitivt förlorat minst en av de senaste kryssmatcherna mot Lazio, Fiorentina och Roma. Detta var ett fall framåt men borde slutat med en efterlängtad vinst.

****

Annat från omgång 21:

Om en toppduo utkristalliserats har detsamma hänt i tabellens motsatta ände. Benevento föll med 0-3 i Bologna och med samma siffror förlorade Hellas Verona mot Crotone. Där Benevento hade en del oflyt och spelmässigt är på klar uppgång är krisen total nu hos i butei.

Förlusten gör att Crotone nu är fem poäng före Hellas på säker mark. Kalabrierna stod för en chockstart på Bentegodi när Barberis skruvade in veckans mål efter tre minuter på frispark. Spännande Federico Ricci spelade fram till Stoians 2-0 tidigt i andra och punkterade matchen själv med sitt 3-0-mål.

Däremellan hade Veronas Bruno Zuculini stått för en huvudlös tackling och fick ett direkt rött kort. Låter det bekant? Jo, detta var den förre Man City-mittfältarens tredje röda, denna säsong endast räknat.

Den digra poängskörden är en sak, värre är att spelet ser så idéfattigt ut i Verona. Hemmalaget hade i första halvlek 77 procents bollinnehav men skapade ingenting i öppet spel. Tränaren Fabio Pecchia väntade en timme med att slänga in Giampaolo Pazzini, när matchen redan var körd, och Moise Kean kom aldrig in.

Det var som att se ett mittenlag i Serie B möta ett sämre lag i A, det korta poängavståndet inför till trots. Otroligt nog har inte Fabio Pecchia fått sparken än. Hellas Verona har nu gått på ritiro och pålagts med silenzio stampa. Alltså, laget tränar på annan ort och talar inte med media inför helgens bortamatch mot Fiorentina.

Det är beundransvärt ibland med kontinuitet och fullt förtroende för en tränare. I detta fall har det dock gått för långt och intrycket förstärks efter helgens spelmässigt värdelösa insats. Hellas-ledningens besked är att de utvärderar tränarfrågan och kommer göra så även efter Fiorentinamatchen.

Ur en svensk synvinkel var det tråkigt att se Marcus Rohdén petas från Crotones tremannamittfält. Januariförvärvet Ahmad Benali från Pescara tog hans plats och ger oss en indikation på att Rohdéns startplats inte alls är given. Visst var Benali en av de bättre spelarna i ett uselt Pescara förra året men detta var ändå oväntat.

Helgens man är utan större konkurrens Fabio Quagliarella i Sampdoria. 34-åringen gjorde ett äkta hattrick i 3-1-vinsten hemma mot Fiorentina och har med sina 15 mål redan åstadkommit karriärsbästa i Serie A.

Det är ingen tillfällighet att målskyttet skulle blomstra efter hans avslöjande om stalkern som terroriserade Quagliarella i många år.  Men att det skulle gå så här bra kunde nog inte ens spelaren själv förvänta sig.

Fabio Quagliarella har alltid varit känd som en smart anfallare som nästan bara kunde göra snygga mål. Under 17/18 har Quagliarella lärt sig att till och med göra vanliga målskyttsmål och leder den emellanåt sprudlande Sampoffensiven. Hatten av.

Tyngre har det gått för storlöftet men ack så skadedrabbade Domenico Berardi. Kanske är vändpunkten kommen även för Sassuoloyttern som gjorde 1-1 mot Torino, hans första Serie A-mål på tio matcher.

Även hans anfallskompis Diego Falcinelli har gått trögt. Centern var kanske den främsta anledningen till Crotones great escape förra säsongen med sina 13 mål. Tillbaka i Sassuolo har Falcinelli bara gjort två mål på 19 matcher och missade öppet mål från nära håll i inledningen. Sedan råkade han spela fram Joel Obi som sköt in ledningsmålet för Torino.

Matchen slutade 1-1 och Sassuolo ser återigen så där svårslagna ut som de ska vara på deras hemmaplan. Därför bör Torinos Walter Mazzarri vara nöjd med krysset, även om det innebär att Toro spelat oavgjort elva gånger under säsongen.

Trea i tabellen ligger Banda Inzaghi och Lazio. 5-1 blev det mot Chievo i en match där resultatet inte speglade matchbilden. Chievo gjorde spelmässigt en bra match på en arena där de inte sällan vinner. De hade 1-1 och blev nekade en straff efter en VAR-granskning i mitten av första halvlek.

Sedan gjorde Sergej Milinković-Savić två raka mål för Lazio. På det första ser det ut som att Sorrentino i Chievomålet är för sent nere på marken. Men på reprisen slår det mig hur finurligt och välplacerat distansskottet från serben är, han vet exakt vad han gör. Hans andra var ännu snyggare, en direktvolley efter ett fint pass av Lucas Leiva. Hur mycket säljs Milinković-Savić för i sommar?

Detta var andra omgången i rad som Lazio gjorde fem mål i samma match, och fjärde gången den här säsongen. Detta trots att en ljumskadad Ciro Immobile fick utgå efter 35 minuter.

Har Franck Kessié trummat igång sig själv och Milan äntligen? Med två mål varav ett på straff såg han till att Milan vände underläge till ledning på några minuter innan pausvilan mot Cagliari. Ivorianen är en viktig pusselbit om Gennaro Gattuso ska få ihop något av detta Milan och en del talar för att tränaren är på rätt väg.

Det som oroar mest i Milan (och det är bland mycket) kan annars vara formen på Gigio Donnarumma. Målvakten fumlade tidigt in ett skott av formstarke Nicola Barella men Milan lyckades för första gången under 17/18 vände underläge till seger. Enligt whoscored.com har Donnarumma flest misstag som leder till mål av alla spelare i säsongens Serie A.

Juventus skyttekung Gonzalo Higuaín var kanske argast av alla när han frustrerad stormade ut till omklädningsrummet efter 1-0-vinsten på måndagskvällen mot Genoa. Anfallaren var förmodligen besviken på lagets insats i andra halvlek, i en match där Juve bara gjorde precis tillräckligt för att haka på Napoli.

Juventus hade ändå full kontroll i första halvlek och då kom målet genom Douglas Costa. En spelare som växt sakta men säkert under säsongen och kan vara på väg mot höjderna han periodvis visade upp i Bayern München.

Det och att laget på nytt höll nollan är det enda Juve kan ta sig med från matchen. Den södra kurvan var avstängd på Juventus Stadium och stämningen var lika sval som underhållningsvärdet på planen.

Genoa skapade ett visst tryck mot slutet men centerförsöken med Pandev, Taarabt och inhoppande Galabinov och Lapadula föll platt under matchen. Laget har ändå gjort stora framsteg under tränaren Ballardinis spelfilosofi där defensiven alltid kommer prioriteras.

Roligast var att se Taarabt skälla ut och peka med fingret mot en liggande Lichtsteiner utanför sidinjen. Det kändes på förhand som en duell med en hög procentchans för munhuggande spelarna sinsemellan. Och visst, Taarabt passade på att agera Lichtsteiner-svinigt när chansen gavs.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Oron är tillbaka i Roma

Två sent tappade poäng mot Sassuolo, en oväntad förlust mot Atalanta och en nyårsglad belgare som ville ringa in 2018 på sitt eget lilla sätt. Var det allt som krävdes för att Roma skulle börja skaka och falla till deras normaltillstånd?

Gick luften ur Romas säsong i samma ögonblick som unge Patrik Schick missade friläget borta mot Juventus dagen före julafton? Antagligen inte, men Roma har gått från en dark horse-position som topp-trekandidat till att nu behöva slita för fjärdeplatsen. En förvandling som aldrig är otänkbar i Roma men som likväl förbryllar till sättet.

Det såg så bra ut under andra halvåret av 2017. Roma klarade ett liv utan Totti för första gången på 24 år. De gjorde det med en tränare utan erfarenhet av tränarjobb i storklubbar men som verkade väldigt kapabel att hantera den krävande piazzan.

Nye sportchefen Monchi levde upp till hajpen under sitt första transferfönster och levererade spännande namn till fyndpriser – precis som i Sevilla. På planen skuggade Roma toppduon och stod för en mindre bragd som vann Champions League-gruppen före Chelsea och Atlético Madrid.

Men en poäng på de senaste tre matcherna har förändrat en hel del. Radja Nainggolan bad om ursäkt för nyårsbeteendet (berusad, rökte och svor på Instagram) och fick se rykten åter börja svärma kring honom. Nainggolan jagas av en kinesisk klubb bara ett halvår efter att han förlängde med Roma och förstärkte bilden av en spelare som på allvar tagit till sig klubben.

Även om det troliga är att Nainggolan inte rör på sig innan sommaren har flyttstämningen spridit sig till resten av föreningen. Vänsterbacken Emerson Palmieri, korsbandskadad sedan sista dagen 16/17, är i det närmaste att skriva på för Chelsea för 20-25 miljoner euro.

Brassen spelade väldigt bra på sin vänsterkant förra säsongen men har för tillfället en överman på positionen i Aleksandar Kolarov. Det rättfärdigar en försäljning för ekonomiskt prövade Roma. Vad värre är att Emerson kanske inte blir den enda som går till Chelsea i januari.

Från ingenstans egentligen kom ryktet att Antonio Conte också ville ha skyttekungen Edin Džeko till Londons blå delar. Uppgifterna spretar och Monchi talar bara om att truppen ”inte ska försvagas”. Signalerna en försäljning skulle ge är tydliga. Roma säljer av sina bästa spelare varje år och Monchi är ingen som står i vägen för det.

På planen kommer därmed en ligatitel inte vara aktuell. Det är Eusebio Di Francescos minsta problem nu dock. Hans 4-3-3 har kört fast när bollarna inte kunnat nå Džeko och defensiven börjat skaka för första gången under säsongen egentligen.

Den allt mer pressade tränaren får kanske ompröva tanken på att ge upp sitt kära spelsystem. Di Francesco har gått i Zdenek Zemans 4-3-3-skola men medger att tränare ”inte bör vara några fundamentalister”, vilket är en subtil pik (eller hyllning) till den tjeckiske tränaruven.

Di Francesco har märkt av tonläget runt klubben och vägrar låta svängningarna förbli ett romerskt default-läge. ”Om vi accepterar att Roma alltid fungerar så här kommer vi aldrig förändra något. Jag är övertygad om att vi kan göra det”, säger tränaren som vet vad en storm i Roma innebär efter alla år som spelare och ledare i klubben.

Roma kommer behöva den sortens vägledning i ångestmötet på San Siro mot Inter. Om giallorossi har väckts abrupt ur den trygga inskolningen under Di Francesco och Monchi så är krisen redan ett faktum hos Inter. Men på deras tränarbänk sitter en viss Luciano Spalletti med alla verktyg och kunskaper som behövs för att slå Roma.

Jag tror mig se en stabilitet i Eusebio Di Francescos lagbygge som jag inte finner på samma sätt i Spallettis lag, och det kan tala för Roma ikväll. Matchen kommer inte bli avgörande för Champions League-platserna så här tidigt. Men en förlust för gästerna skulle ytterligare demoralisera laget, och tre tappade poäng kan bli lika många förlorade spelare inom en snar framtid.

Vindarna som blåser runt klubben vore inte fullständiga om presidenten heller var inblandad. Och visst har James Pallotta också upprört folk runt klubben den senaste tiden. Roma fick äntligen klartecken för att bygga nya Stadio della Roma men presidenten drog upp gamla ärr från den supporterbojkott som placerade ett grått filter över Olimpico i nästan två år.

Har Roma mognat som klubb det senaste halvåret med nytt blod på tränarbänken och sportchefsrollen, utan ikonen Totti? Eller är allt precis som vanligt med gamla misstag som går i spiral? En försmak kommer när deras nye nemesis Luciano Spalletti ska visa allt han lärde sig om Roma och få sin andra revansch för säsongen ikväll.

****

Hur det slutar i Inter-Roma kan ni uppleva på Restaurang Kamaki, där årets första Angolo Greco hålls. Kom dit och känn på stämningen!

Vad: Angolo Greco med matchen Inter-Roma.

Var: Restaurang Kamaki, Roslins väg 19 Malmö.

När: Söndag kl 20, avspark 20:45

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Detta har svenskarna presterat i säsongens Serie A

Den här upplagan av Serie A är ingen där svenska spelare sätter några större avtryck i. Det går att se i faktumet av vi saknar en svensk fixstjärna i serien – ingen av svenskarna är en ordinarie spelare i landslaget.

Det finns heller inga svenskar som kan räknas som ordinarie bland lagen på Serie A:s övre halva. Det är mest det som det skriks efter, en svensk som kan spela en roll i ett ambitiöst lag, post-Zlatan. Det närmaste vi kommit en sådan de senaste fem åren är Albin Ekdal, som ändå åkte ur med Cagliari i hans sista säsong innan flytten till Tyskland.

Likväl har vi ett gäng svenskar i ålderspannet 19-27 år i Serie A. Det är positivt att italienska scouter upptäcker talanger och bekräftar Sverige som talangpool. Bra är också att fler spelare därmed kommer till en mer kvalitativ miljö istället för att som många andra landa in i mellanstationer som Nederländerna och Belgien.

Jag har gått igenom svenskarnas säsong och listat deras genomsnittsbetyg hittills från La Gazzetta dello Sport.

Samuel Armenteros, Benevento

9 matcher/1 mål (5 starter), snittbetyg 5.38

Göteborgaren slutade på tredje plats i den nederländska skytteligan med 19 mål för Heracles och såldes till nykomlingen för två miljoner euro. För besväret blev Armenteros Serie A:s bäst betalda svensk med en nettolön på 400 000 euro årligen i en klubb där anfallskonkurrensen inte var direkt mördande.

Trots det har inte lyft för Armenteros hos häxorna. Det enda målet kom i oktobermatchen mot Sassuolo och kunde bli ett historiskt poängvinnande sådant, men Sassuolo vann efter ett avgörande på tilläggstid.

När väl första poängen kom för Benevento mot Milan gjorde anfallskonkurrenten George Puscas ett av målen och Armenteros befann sig utanför truppen. Sensationellt nog har Benevento vunnit sina två senaste matcher där ett annat sommarförvärv, Massimo Coda, gjort tre mål.

Samuel Armenteros är nu på väg att återvända till Eredivisie och FC Utrecht på lån. Affären har dock stött på problem eftersom 27-åringen gjorde en match för Heracles reservlag i augusti och juridiskt sett inte får representera tre klubbar under en och samma säsong.

Om Armenteros tvingas stanna kommer konkurrensen inte bli enklare då rutinerade maliern Cheick Diabaté anslutit från Osmanlispor på lån. Det är ganska talande för svenskarnas ljummenhet i Serie A att en forward med landslagsambitioner inte kan ta plats i en nykomling som inledde säsongen rekorddåligt, låt vara att detta är anfallarens första höst i Italien.

armenteros

Samuel Gustafson, Torino

4 matcher/0 mål (0 starter), snittbetyg 5.25

Den 23-åringe mittfältaren har haft en tuff omställningsperiod efter flytten från BK Häcken förra sommaren. Under 16/17 blev det en startplats och fyra inhopp, efter det har förtroendet bara blivit marginellt högre för Samuel Gustafson.

Gustafson är åtminstone ofta på bänken för Torino och fick för två omgångar sedan göra ett 27 minuter långt inhopp mot Genoa. Inte många Torinofans lär ha något minne av det, snarare var det ytterligare ett deprimerande kryssresultat som sedermera ledde till sparkingen av Siniša Mihajlović.

Av sex alternativ till Toros tremannamittfält är Gustafsson längst ner i hierarkin. Spelaren närmast ovan honom, Mirko Valdifiori, har i jämförelse gjort sex starter under hösten. Konkurrensen är hård bland dessa långt mer etablerade Serie A-spelare och det är svårt att tippa vilken inställning nye Walter Mazzarri kommer ha till svensken.

Om våren fortsätter på samma sätt för Gustafsson har vi en flytt av något slag att vänta i sommar. Ingen ung spelare mår bra av två år med sporadiska inhopp.

Filip Helander, Bologna

17 matcher/0 mål (16 starter), snittbetyg 5.74

Malmöiten inledde premiären på bänken mot just Torino men hoppade in i redan i andra matchen efter en skada på mittbackskollegan Maietta. I startelvan har han också förblivit, undantaget två matcher för ett par månader sedan där Helander bänkades. Men Helander återtog sin plats i fyrbackslinjen även efter de matcherna.

24-åringen är inne på sin tredje Serie A-säsong och håller på att etablera sig för fullt. Helander har fortfarande mycket kvar att lära men också bevisat att han har en hög nivå i sig. Minns främst 2-2-mötet mot Inter i september där han fullständigt plockade bort Mauro Icardi.

Tillsammans med Marcus Rohdén är Filip Helander den enda svensk som hade kunnat gå in i ett lag på övre halvan. Hans lag brottas dock med dålig form och det gäller för mittbacken att hålla en standard även när laget är ur slag.

Om Bologna kommer ur den här negativa trenden kan det vara helt rätt plats att stanna och utvecklas vidare på. Laget är fullt av unga stjärnor som Masina, Donsah och Di Francesco, och det kan fungera både som skyltfönster och garanti för kommande satsningar.

helander

Svante Ingelsson, Udinese

2 matcher/0 mål (1 start), snittbetyg 6

Ingelsson sågs som en talangfull men även med allsvenska mått mätt oprövad spelare när han i somras lämnade Kalmar FF och följde tidigare svenskspår i Friulien. Det har i mina ögon gått ganska fort för den långa yttern under hans första halvår i Udinese.

19-åringen har förekommit på bänken i alla matcher förutom en och fick spela en timme i debuten mot Atalanta under förre tränaren Delneri. Ingelsson fick ett godkänt omdöme i Gazzettan som påpekade att ”det som fattas i snabbhet finns i fysiken”.

Ingelssons största avtryck kom i cupvinsten mot Perugia då han bidrog med ett målpass och gjorde ett snyggt mål under ett halvtimmeslångt inhopp. Generellt får tillräckligt bra unga spelare chansen i Massimo Oddos lag och många talanger har tränaren att välja mellan.

Därför är det positivt att Svante Ingelsson visat lite närvaro i laget och inte lånats ut än som mängder av Udineselöften fått göra genom åren. Watch this space.

Pa Konate, SPAL

0 matcher

Noll matcher i Serie A är inte tydligt nog? I Pa Konates andra cupstart mot Cittadella gjorde vänsterbacken självmål tidigt, åkte på en fotfraktur i andra halvlek och SPAL föll ur cupen mot Serie B-laget. Den skadan har hållit Lorensborgspågen borta sedan dess och håller honom ännu längre ifrån startelvan.

Jag anade att det skulle bli tufft att ta en ordinarie tröja som ung utlänning i en nykomling. Pa Konate hade dock försvarskvalitéerna och Champions League-erfarenheten på sin sida liksom förmågan att höja sig mot kvalificerat motstånd. Men en så här lång väg till speltid trodde jag inte på.

Ska jämförelsen göras med Sauli Väisänen så har finnen fått starta i sex matcher sedan flytten från AIK i somras. Visserligen finns tre mittbackströjor att ta i SPAL men det förklarar inte Konates tillkortakommande.

23-åringen hade mått bra av en utlåning men den möjligheten känns långsökt på grund av skadan. Under januari har Spal tagit in Boukary Dramé från Atalantas frysbox för att ytterligare göra livet svårare på vänsterbacksplatsen. Utrymmet för misstag kommer inte vara stort när Pa Konate får chansen i ett kontraktsjagande SPAL.

Emil Krafth, Bologna

9 matcher/0 mål (8 starter), snittbetyg 5.22

Den spelare vars horisont är svårast att förutspå. 23-åringen växlar med veterangreken Vassilis Torosidis på högerbacken men fick göra sin första start på flera veckor senast mot Torino.

Jag har inte övertygats av Krafth de gånger jag sett honom spela för Bologna. Det är lite för mycket valpighet i positionsspelet för att jag ska känna sig säker. Samtidigt vet vi vad han går för med insatserna i A- och U21-landslaget i åtanke (om inte, fråga valfri supporter till Gli Azzurri).

Precis som med Helander tror jag att Bologna är rätt miljö att utvecklas på under tränaren Roberto Donadoni. Emil Krafth kan skapa sig lika stora framtidsförutsättningar som sin backkollega bara han gör högerbacksplatsen till sin. En utlåning till ett pressat lag längre ner i tabellen tror jag inte på som lösning.

Marcus Rohdén, Crotone

18 matcher/2 mål (15 starter), snittbetyg 5.75

En och halv säsong in i äventyret i den udda destinationen Crotone har räckt för att göra Marcus Rohdén till det närmaste vi kommer ett svenskt affischnamn i Serie A. Den förre elfsborgaren blev ordinarie i laget som mirakelräddade sig kvar under debutsäsongen i högstadivisionen, och som nu försöker avancera både på och utanför planen.

26-åringen är en del i denna framgångssaga och hans bidrag kommer förstärkas ännu mer om Crotone fixar kontraktet även i år.  Marcus Rohdén känns numera inkörd i sin position till höger på mittfältet. Han bidrar i båda riktningarna och har en teknik som fungerar väl i Serie A.

Till hösten lär Rohdén vara redo för nästa steg. Frågan är hur högt upp klubben som vill värva honom kommer befinna sig? Är det en satsande piazza som Atalanta eller Sassuolo? Eller ett lag i ett ingemansland, typ Chievo? Känslan just nu är mer den senare. Men med goda förutsättningar för både nytt kontrakt och VM-spel ser även det förstnämnda alternativet ljust ut.

rohdén

****

På söndag är det dags för årets första Angolo Greco. Inter och Roma drabbar samman i ett ångestmöte och matchen ser ni bäst på Restaurang Kamaki. Kom dit och känn på stämningen!

Vad: Angolo Greco med stormatchen Inter-Roma.

Var: Restaurang Kamaki, Roslins väg 19 Malmö.

När: Söndag kl 20, avspark 20:45

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Höstens succélag är redan avhängda från titelstriden

Ett två veckor långt vinteruppehåll väntar i Serie A och två av klubbarna som mest ser fram emot det är Inter och Roma. På en månads tid har klubbarna gått från att vara kandidater till vårens scudettorace till att plötsligt sluta vinna och köra åt motsatt håll.

Den klubb som klarade sig lindrigast i helgen var Inter som fick med sig en poäng borta mot Fiorentina. Med betoning på fick. Interbilen satt inte alls ihop under första halvlek och Fiorentina spelade sig oroväckande enkelt förbi ett passivt svartblått mittfält.

Precis som mot Milan senast skulle dock Violas ineffektivitet straffa dem själva. Stefano Pioli har byggt upp ett fint grundspel men i dessa två matcher har oskärpan varit uppenbar. Dessa termer borde inte behöva användas om anfallstrion Thereau-Simeone-Chiesa. Men faktum är att Violaoffensivens tillkortakommanden är det som hindrar laget från att vinna mot topplag och avancera högre i tabellen.

Inter utnyttjade detta tidigt i andra halvlek. Deras oorganiserade anfallsspel såg något bättre ut och med skyttekungen Mauro Icardi kan det ibland vara tillräckligt. På en frispark från pigge João Cancelo kom argentinaren högst och nickade in sin egen retur i den 55:e minuten.

Inter hade ett par fina chanser att avgöra tillställningen sedan, främst genom Borja Valeros öppna nickläge. Spanjoren hann nog tänka ett och annat under den halvsekund eller så bollen var i luften innan den träffade hans panna, men nicken seglade över Sportiello. Borja Valero som hyllades både före och efter matchen av sin tidigare hemmapublik, bland annat med banderoller som hälsade honom ”välkommen hem till Florens”.

Ju längre halvleken gick desto mer överrumplad blev jag över det att Inter var på väg hem med alla poängen. Federico Chiesa ville annat och förde ett eget korståg mot Milanoklubben. 20-åringen gjorde allt för att sänka Handanović i Intermålet och inte sällan sina lagkamrater besvikna i beslutsfattandet nära mål.

Handanović gjorde på nytt en storartad insats men kunde till slut inte stå emot. I den 91:a minuten borrade Giovanni Simeone in en välförtjänt kvittering från nära håll på pass från inhopparen Valentin Eysseric.

Simeone undvek det frustrerande offsidespringandet under matchen och ska ha beröm för att återigen gjort ett sent, viktigt mål. Eysseric gjorde ett bra inhopp och visade upp en högerfot i klass med landsmannen Veretouts.

Fransmannen har inte startat på över två månader och hans förmåga att luckra upp matcher behövs i ett Fiorentina som lyckats spela oavgjort sex gånger på det åtta senaste. Det blev bara en halv revansch där här gången för Stefano Pioli mot sitt tidigare lag.

Inter är inne i en period med dålig poängskörd som det inte är första gången vi ser laget drabbas av under denna tid på året. Ändå kan jag tycka det är godkänt av Inter att klara oavgjort mot både Lazio och Fiorentina när man lika gärna kunnat förlora båda matcherna. Men det kommer aldrig interisti acceptera mot bakgrund av de tidigare förlusterna mot Udinese och Sassuolo, och cupnederlaget mot Milan. Inter har inte lyckats vinna under full tid sedan lanseringen av jullåten Inter Bells om man ska dra sviten i ett annat sammanhang…

Med en trupp som fungerat bra stora delar av säsongen är det väldigt förvånande att se effekten som ett par bortfall får på prestationerna, även utan det Europa League-spel som Inter väldigt ogärna ville delta i.

Den mest ifrågasatte reserven, Andrea Ranocchia, har gjort det förvånansvärt bra i Mirandas skadefrånvaro. Men även han fick linka av efter paus och med Davide Santon som färsk mittback bredvid Škriniar är det inte alls förvånande att målet till slut kom för Fiorentina.

Men det största frågetecknet är vad som hänt med offensiven under denna period. João Mario fick chansen istället för Antonio Candreva och gjorde en insats som placerade honom på sociala medier-giljotinen.

Hoppet om att alla de 400 miljoner som Inter betalde Sporting inte ska hamna i sjön är nästintill borta. Både Spalletti och klubbledningen kommer ge de offensiva mittfältspositionerna en tanke under januarimercaton och se över alternativ som kan bromsa denna färd bakåt.

Liknande anfallsproblem som Inter brottas med gäller i högsta grad även Roma. Detta trots att Edin Džeko bröt sin måltorka i andra halvlek. Men då hade redan Atalanta gjort två mål på Olimpico inom loppet av fem minuter i första halvlekens inledning.

Danske centertanken Andreas Cornelius golfstötsplacerade in 1-0 bakom Alisson och Marten De Roon studssköt in 2-0 mot ett chockat hemmalag. Lika chockade var publiken som fick se Atalantaspelarna med minsta möjliga ansträngning såga sig förbi ett icke närvarande Roma.

Om João Mario fick bära Interfansens hundhuvud fick Maxime Gonalons göra detsamma för Romas dito. I alla fall under en bedrövlig första halvlek för efter paus räddade Gonalons lite av sin heder. Då hade Roma fått en biljett tillbaka in i matchen efter De Roons väldigt hårt tilldelade andra kort (varför kollas inte VAR där?).

Roma lastade på framåt och bytte in Schick, Ünder och Peres. Men det blev aldrig någon press mot Atalantamålet och Bergamoklubben försvarade hem segern. På läktaren satt en gissningsvis skamsen Radja Nainggolan med en hood på huvudet, avstängd och bötfälld av klubben efter lite för hårt nyårsfirande.

Med även De Rossi borta klarade inte Gonalons och tidigt utbytte Pellegrini av att hålla en i närheten lika hög nivå. Sportchefen Monchi riskerar att för första gången bli ifrågasatt efter nio väldigt behagliga månader på jobbet. Framförallt är det Patrik Schick samarbete med Džeko och oförmåga att påverka Romas spel som ger mest huvudbry.

Vi visste att Schick behövde en inkörningsperiod i gulrött men inte att så lite skulle uträttas under en visserligen skadefylld höst. Roma är nu bakom Lazio i tabellen vilket förstås svider. Direkt efter slutsignalen, i samma ögonblick som Radja Nainggolan reste sig närmade sig en man på hedersläkaren och gjorde en gest mot den flyende belgaren. Besvikelsen i mannens gest gick inte att misstolka och Roma får rikta in sig på att klara en CL-plats efter omstarten.

Lite i skymundan av andra lag är Atalanta på väg på en minst lika rolig säsong som ifjol. Vinsten igår krönte en fantastisk vecka där även Napoli slogs på San Paolo och ett dubbelmöte med Juventus väntar i Coppa Italias semifinal.

Därefter väntar Dortmund i Europa League och La Dea är nu på samma poäng som Sampdoria på sjätteplatsen. All heder åt Gasperini och hans mannar.

****

Annat från omgång 20:

Chievo gick in till omgången med en vinst på tio matcher, Udinese med fem raka segrar under nye tränaren Massimo Oddo. Ändå var det nära att Chievo hade en 2-0-ledning redan efter kvart på Bentegodi. Men domare Chiffi dömde bort Cacciatores nickmål efter videogranskning, uppenbarligen för offside.

Udinese som överhuvudtaget inte haft något framåt i matchen bjöds också på en kvittering strax innan paus. Guiseppe Pezzallas vänsterinlägg styrdes in i eget mål av olycksfågeln Nenad Tomović i Chievo.

1-1 slutade matchen och Oddo fick se vinstraden brytas efter det han beskriver som ”den sämsta insatsen under min Udinesetid”. Mer oroväckande är det för Chievotränaren Roberto Maran, vars lag spelar bra men kommer till förtvivlat lite chanser.

Det kommer inte bli lättare om bäste målskytten Roberto Inglese lämnar i januari. ”Robbie English” köptes av Napoli i somras men Chievo behöll strikern på lån. Napoli är nu suget att ta tillbaka honom i förtid för att täcka upp deras tunna centerbesättning. Varningen är utfärdad i Chievo.

Med 20 mål och sju assist är Ciro Immobile den första spelaren att komma över 25 poäng i Europas toppligor. Fyra av målen kom i 5-2-segern borta mot SPAL, där Lazio ännu en gång drabbades av otur med VAR. Dušan Basta blev skyldig till ett väldigt hårt straffdomslut och Mirko Antenucci kvitterade Luis Albertos tidiga supermål.

Sedan var det dags för Ciro Immobile show. SPAL är inget dåligt lag, men när han och spelare som Luis Alberto och Milinković-Savić växlade upp fanns ingen chans för hemmalaget att hänga med.

Till skillnad från den sistnämnde, som kommer säljas väldigt dyrt i sommar, borde Immobile verkligen överväga att stanna på Formello för hans egen karriärs skull. Om inte, ja då kan president Lotito göra nettovinster för långt över miljarden i sommar.

Oturen såg att grina Benevento i ansiktet så som många gånger förr. Med en 1-0-ledning för Sampdoria hade Massimo Coda haft avslut både i ribban och stolpen i andra halvlek. Men i den 69:e minuten skruvade forwarden i ett vänsterskott i krysset, en kvart senare sköt han in en frispark med högern.

3-1-målet gjordes av 18-åringen Enrico Brignola. Anfallaren har bara fått speltid under de tre matcher Benevento tagit poäng under säsongen och blivit en högst otippad talisman. 3-2-segern innebär att Benevento nu är åtta poäng ifrån säker mark. Som en jämförelse hade Crotone nio vid samma tidpunkt förra året innan deras klättring påbörjades.

Sampdoria är ytterligare ett lag som gjorde succé under hösten men som på senare tid utvecklats till ligans kanske ojämnaste lag. Sedan vinsten mot Juventus i november har Genualaget förlorat fem av sju matcher.

Efter den floppartade höstsäsongen kan Milans Leonardo Bonucci le igen. Matchens enda mål mot Crotone var mittbackens första i den rödsvarta tröjan. En i övrigt bra Alex Cordaz misstajmade en hörna som landade via Bonucci i mål.

Bonucci har fått acceptera skiftet från tre- till fyrbackslinje i Milan och det verkar ha stabiliserat laget något. Segern var Gennaro Gattusos andra i ligan som tränare för Milan.

Samtidigt har Walter Zenga fått en tuff start som Crotonetränare. Sedan Davide Nicolas avhopp har laget bara en seger av fem och befinner sig under strecket. Visserligen med ett svårt spelschema bakom sig, och visst har spelet förtjänat mer än de tre poäng som tagits dessa matcher.

Juventus ångar på och slog tillbaka Cagliari med 1-0 borta. En Fede Bernardeschi med nyfunnen form gjorde målet och bianconeri fortsätter flåsa Napoli i nacken. Med Gigi Buffon skadad har Wojciech Szczesny varit ett utropstecken mellan stolparna. Blandat med matchavgörande räddningar har polacken hållit nollan i sju av de åtta matcherna under Buffons frånvaro.

Juventus har åtta poäng ner till trean Inter och därmed hakat av samtliga utmanarlag. Kvar återstår Napoli och det kan bli ett rafflande upplopp mellan rivalklubbarna om lo scudetto i vår. Napoli är alltjämt en poäng före Juve efter 2-0 mot Hellas Verona igår.

Enligt tidningen Il Mattino har 68 procent av lagen som varit vintermästare stått som slutsegrare. Under tio av de elva senaste säsongerna har detta gällt. Undantaget? Napoli förstås, som ledde två poäng före Juventus för två sedan men till slut hamnade nio poäng bakom.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Mihajlović var aldrig mannen att ta Torino framåt

Gårdagskvällens kvartsfinalförlust i Coppa Italia blev Siniša Mihajlovićs sista insats på Torinos bänk. Efter 0-2 på bittra rivalen Juventus arena meddelade klubben att den 48-årige serben sparkas.

Mihajlović lämnade Torinoscenen furiös efter att Juventus fått sitt andra mål felaktigt tilldömt trots en VAR-granskning. Mihajlovićs uppdrag är nu avslutat och känslan är att han alltid arbetade i motvind.

Detta trots att Torino inledde Serie A starkt under hans debutsäsong där i fjol. Vårsäsongen var inte lika positiv och Toro hamnade först på nionde plats. Godkänt, men minst ett par placeringar ifrån det klubben egentligen siktar mot.

Även i medvind kändes det aldrig tryggt med serbens spelfilosofi. 71 gjorda mål 16/17 och ett supergenombrott av Andrea Belotti säger en sak. 66 insläppa och en defensiv som inte gick att lita på säger något att. Främst symboliserat i felrekryteringen av Joe Hart, som klubbledningen med sportchef Petrachi i spetsen får ta på sig.

Med en Belotti i full blom (värderad till en miljard av klubben) och en positiv sommarmercato i ryggen såg Torino ut att kunna ta steget mot topp-sex inför den här säsongen. Det har också blivit annorlunda nu jämfört med i fjol, men på det stora hela inget annat än flera steg i sidled.

Mihajlović har stadgat upp försvaret fast på bekostnad av offensiven. Torino har kryssat mest av alla lag i Serie A och Andrea Belotti, skadad och ur slag, har endast gjort fyra mål på 15 matcher. Siniša Mihajlović har alltid varit bra på att lyfta in talanger i startelvan, ändå kan ingen säga att vårprognosen för Torino ser ljus ut.

Särskilt mycket ljusare ser inte serbens tränarframtid heller ut att vara. I sin sjätte Serie A-klubb fick Mihajlović sparken för fjärde gången. Oturligt nog är det andra gången i rad han får gå efter en match mot Juventus. Som Milantränare fick Mihajlović sluta efter en Juvetorsk i april 2016.

Däremellan hade tränaren ett misslyckat kval till EM 2014 som serbisk förbundskapten som blev mest känt för dispyten med Adem Ljajić. Ni vet, den nuvarande Torospelaren som inte sjöng nationalsången och uteslöts därför av Mihajlović.

De framgångsrika 1,5 åren i Sampdoria efter Serbien ledde honom till Milanjobbet. De var inte nog att lyfta in Gigio Donnarumma och Manuel Locatelli i A-truppen, sjundeplatsen var en missräkning men tillräckligt för att locka intresse från en klubb steget neråt i hierarkin.

Nu blir det dock svårt att ta några steg i sidled ens för samma trappa. Jag kan inte se att Siniša Mihajlović ska vara aktuell för några klubbar på övre halvan framöver. Den flerdimensionerade men alltför ojämna perioden i Torino avskräcker tillsammans med hans taktiska tillkortakommanden.

Då kan inte karaktäristisk grinta och talangutvecklande hjälpa honom. De sista månaderna i Torino lyckades han inte ens implementera någon grinta i truppen.

Samtidigt är hans egen självbild antagligen större än de bottenlag som kan tänkas vara intresserade av hans tjänster nästa säsong. Lösningen kan vara att blicka mot Premier League, en liga som borde passa Mihajlović bättre som tränartyp. Men serben känns väldigt Italienkär och jag är tveksam till om han är typen som vill byta kultur i denna fas av karriären.

Från Premier League kommer Mihajlovićs ersättare, den 56-årige Walter Mazzarri. Italienaren hade precis som sin föregångare en bra start och tveksam avslutning på säsongen i Watford. Med största sannolikhet vägde den svaga våren som tyngsta skäl när Mazzarri fick gå från Watford i somras.

I Torino kan det däremot bli lyckat för den tidigare Inter- och Napolitränaren. Hans försiktiga spelstil passar ett mittenlag bättre än ett topplag och försvaret bör få en helt annan långsiktig kontinuitet under Mazzarri.

Toropresidenten Urbano Cairo hymlar inte med att Mazzari varit på deras radar länge och det bekräftar bara uppgifterna om att Petrachi och han var missnöjda redan i höstas med Mihajlović.

Det är upp till bevis för dessa två herrar och Mazzari nu. Den senare är långt ifrån någon exotisk lösning, men förmodligen precis det Torino behöver nu. Till att börja med ska Mazzarri få granata att vinna matcher och nå en Europa League-plats som ligger inom ett antal poängs räckhåll.

Kravbilden är inte svårare än så i dagens Torino. Mazzarri är kapabel att möta dessa kortsiktiga krav snarare än att sikta på att bli långlivad som Gian Piero Ventura. Den här ärofyllda klubben brottas alltid med sitt framgångsrika och till synes ouppnåeliga förflutna. Walter Mazzarri är nästa man att ta sig an jobbet med hela historien skavandes på axlarna.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Försöket med videodomare är ett misslyckande

En halv säsong har gått med verktyget som skulle revolutionera, eller åtminstone förenkla mycket i sporten. VAR, det vill säga granskningen med videodomare. Detta har berört allt ifrån spelare och supportrar till klubbledare och tränare. VAR har frustrerat de inblandade, tagit ifrån dem någon poäng här, gett dem någon straff där. Men har något blivit bättre?

I inledningen blev jag positivt överraskad av den nya teknologin. Visst, det kunde ta tid från det att videodomaren i hytten utanför arenan kom överens med domaren på planen om denne skulle granska situationen på tv-skärmen vid sidlinjen.

Det kunde dröja uppemot en halvminut från det att det berörda laget gjort mål till att huvuddomaren med brådskande steg skulle ta sig till sin lilla skärm. Det irriterade mig att målfiranden ibland blev förgäves, samtidigt som det gladde mig om beslutet var rätt.

För det är den ständiga jakten på rättvisa som gör att vi står med teknologin här. Offsidemål kunde dömas bort och fula efterslängar som i vanliga fall varit nästintill omöjliga att hinna se straffades. Just den rättvisefaktorn fick mig att till en början anamma VAR, trots att teknologin inte var redo för en smärtfri lansering.

Men vad händer om VAR precis som all annan bedömning blir godtycklig? Kan vi någonsin nå den här rättvisan om domarna själva inte använder verktyget på en konsekvent nivå? Bara från den senaste omgången finns två exempel som förklarar problematiken med videodomarsystemet.

I matchen mellan Crotone och Napoli flög en hörna mot Dries Mertens som på ett tydligt sätt dämpade bollen med sin högra arm intill kroppen. Tydligt för alla, förutom domarteamet.

Det kan vara så att domaren Maurizio Mariani inte ser att bollen hamnar på Mertens arm. Alternativet är inte troligt dock eftersom domaren står bra placerad. Eller så är Mariani osäker och drabbas av beslutsångest, och undviker att använda livlinan VAR.

Detta övergår dock mitt förstånd lika mycket som att videodomaren inte kan framföra till Mariani att situationen måste granskas. Det är för att granska lägen som dessa som den nya teknologin överhuvudtaget införts.

Jag vill dock inte förminska huvuddomarens auktoritet och ge VAR-personen mer makt. Det senare har varit fallet i Bundesliga och gjort att huvuddomarna förutom att bedöma alla situationer på planen måste hålla uppe en intensiv dialog med videodomaren under 90 minuter plus. Koncentrationen blir sämre och det blir svårare att vara konsekvent från fall till fall.

Sedan har vi Alessandro Florenzis mål för Roma mot Sassuolo. Ett väldigt fint mål som senare granskades eftersom Florenzi låg i en misstänkt offsideposition. Reprisen visade att så inte var fallet. Däremot hittade domarna en obstruktion från Romas Cengiz Ünder några meter ifrån Florenzi och målet dömdes bort. Då hade Florenzi redan hunnit sätta sig framför kurvan och fira i tron om att han avgjort matchen.

Beslutet i sig är långsökt men korrekt. Det leder oss in på en annan risk, att allt möjligt på planen ska granskas. Det finns en situation från Atalanta-Juventus tidigare i höstas där ett Juvemål döms bort efter VAR-granskningen.

Då hittar domarna felet i uppspelsfasen, i en armbåge från Lichtsteiner på mittplan som rättskiparna först släppte eller inte såg. Hur långt tillbaka i anfallen kan man tillämpa teknologin egentligen? Finns det ens några klara direktiv för det?

Ju mer av bedömningar som de två senare exemplen desto närmare kommer vi det som jag fruktar mest. Nämligen att andra situationer ute på planen ska granskas och inte bara de i avgörande lägen runt straffområdena.

Det blir mer uppenbart för varje vecka att videoteknologin inte varit flygfärdig nog att ge domarna den hjälpen som krävs i deras tuffa jobb. Vi kommer antagligen dras med VAR under en överskådlig framtid och det lär också ploppa upp i andra ligor så småningom.

Fotbollen behöver inte bli sämre eller dö bara för det. Jag hoppas bara att andra domarförbund lär av Italiens och Tysklands misstag under denna försöksprocess. Jag hoppas de själva slipper den ilska som pyrt bland klubbfolk och alla frågetecken som vi åskådare fortfarande sitter med.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Senaste tweets

Annons
Annons