Detta har svenskarna presterat i säsongens Serie A

Det finns heller inga svenskar som kan räknas som ordinarie bland lagen på Serie A:s övre halva. Det är mest det som det skriks efter, en svensk som kan spela en roll i ett ambitiöst lag, post-Zlatan. Det närmaste vi kommit en sådan de senaste fem åren är Albin Ekdal, som ändå åkte ur med Cagliari i hans sista säsong innan flytten till Tyskland.

Likväl har vi ett gäng svenskar i ålderspannet 19-27 år i Serie A. Det är positivt att italienska scouter upptäcker talanger och bekräftar Sverige som talangpool. Bra är också att fler spelare därmed kommer till en mer kvalitativ miljö istället för att som många andra landa in i mellanstationer som Nederländerna och Belgien.

Jag har gått igenom svenskarnas säsong och listat deras genomsnittsbetyg hittills från La Gazzetta dello Sport.

Samuel Armenteros, Benevento

9 matcher/1 mål (5 starter), snittbetyg 5.38

Göteborgaren slutade på tredje plats i den nederländska skytteligan med 19 mål för Heracles och såldes till nykomlingen för två miljoner euro. För besväret blev Armenteros Serie A:s bäst betalda svensk med en nettolön på 400 000 euro årligen i en klubb där anfallskonkurrensen inte var direkt mördande.

Trots det har inte lyft för Armenteros hos häxorna. Det enda målet kom i oktobermatchen mot Sassuolo och kunde bli ett historiskt poängvinnande sådant, men Sassuolo vann efter ett avgörande på tilläggstid.

När väl första poängen kom för Benevento mot Milan gjorde anfallskonkurrenten George Puscas ett av målen och Armenteros befann sig utanför truppen. Sensationellt nog har Benevento vunnit sina två senaste matcher där ett annat sommarförvärv, Massimo Coda, gjort tre mål.

Samuel Armenteros är nu på väg att återvända till Eredivisie och FC Utrecht på lån. Affären har dock stött på problem eftersom 27-åringen gjorde en match för Heracles reservlag i augusti och juridiskt sett inte får representera tre klubbar under en och samma säsong.

Om Armenteros tvingas stanna kommer konkurrensen inte bli enklare då rutinerade maliern Cheick Diabaté anslutit från Osmanlispor på lån. Det är ganska talande för svenskarnas ljummenhet i Serie A att en forward med landslagsambitioner inte kan ta plats i en nykomling som inledde säsongen rekorddåligt, låt vara att detta är anfallarens första höst i Italien.

Samuel Gustafson, Torino

4 matcher/0 mål (0 starter), snittbetyg 5.25

Den 23-åringe mittfältaren har haft en tuff omställningsperiod efter flytten från BK Häcken förra sommaren. Under 16/17 blev det en startplats och fyra inhopp, efter det har förtroendet bara blivit marginellt högre för Samuel Gustafson.

Gustafson är åtminstone ofta på bänken för Torino och fick för två omgångar sedan göra ett 27 minuter långt inhopp mot Genoa. Inte många Torinofans lär ha något minne av det, snarare var det ytterligare ett deprimerande kryssresultat som sedermera ledde till sparkingen av Siniša Mihajlović.

Av sex alternativ till Toros tremannamittfält är Gustafsson längst ner i hierarkin. Spelaren närmast ovan honom, Mirko Valdifiori, har i jämförelse gjort sex starter under hösten. Konkurrensen är hård bland dessa långt mer etablerade Serie A-spelare och det är svårt att tippa vilken inställning nye Walter Mazzarri kommer ha till svensken.

Om våren fortsätter på samma sätt för Gustafsson har vi en flytt av något slag att vänta i sommar. Ingen ung spelare mår bra av två år med sporadiska inhopp.

Filip Helander, Bologna

17 matcher/0 mål (16 starter), snittbetyg 5.74

Malmöiten inledde premiären på bänken mot just Torino men hoppade in i redan i andra matchen efter en skada på mittbackskollegan Maietta. I startelvan har han också förblivit, undantaget två matcher för ett par månader sedan där Helander bänkades. Men Helander återtog sin plats i fyrbackslinjen även efter de matcherna.

24-åringen är inne på sin tredje Serie A-säsong och håller på att etablera sig för fullt. Helander har fortfarande mycket kvar att lära men också bevisat att han har en hög nivå i sig. Minns främst 2-2-mötet mot Inter i september där han fullständigt plockade bort Mauro Icardi.

Tillsammans med Marcus Rohdén är Filip Helander den enda svensk som hade kunnat gå in i ett lag på övre halvan. Hans lag brottas dock med dålig form och det gäller för mittbacken att hålla en standard även när laget är ur slag.

Om Bologna kommer ur den här negativa trenden kan det vara helt rätt plats att stanna och utvecklas vidare på. Laget är fullt av unga stjärnor som Masina, Donsah och Di Francesco, och det kan fungera både som skyltfönster och garanti för kommande satsningar.

Svante Ingelsson, Udinese

2 matcher/0 mål (1 start), snittbetyg 6

Ingelsson sågs som en talangfull men även med allsvenska mått mätt oprövad spelare när han i somras lämnade Kalmar FF och följde tidigare svenskspår i Friulien. Det har i mina ögon gått ganska fort för den långa yttern under hans första halvår i Udinese.

19-åringen har förekommit på bänken i alla matcher förutom en och fick spela en timme i debuten mot Atalanta under förre tränaren Delneri. Ingelsson fick ett godkänt omdöme i Gazzettan som påpekade att ”det som fattas i snabbhet finns i fysiken”.

Ingelssons största avtryck kom i cupvinsten mot Perugia då han bidrog med ett målpass och gjorde ett snyggt mål under ett halvtimmeslångt inhopp. Generellt får tillräckligt bra unga spelare chansen i Massimo Oddos lag och många talanger har tränaren att välja mellan.

Därför är det positivt att Svante Ingelsson visat lite närvaro i laget och inte lånats ut än som mängder av Udineselöften fått göra genom åren. Watch this space.

Pa Konate, SPAL

0 matcher

Noll matcher i Serie A är inte tydligt nog? I Pa Konates andra cupstart mot Cittadella gjorde vänsterbacken självmål tidigt, åkte på en fotfraktur i andra halvlek och SPAL föll ur cupen mot Serie B-laget. Den skadan har hållit Lorensborgspågen borta sedan dess och håller honom ännu längre ifrån startelvan.

Jag anade att det skulle bli tufft att ta en ordinarie tröja som ung utlänning i en nykomling. Pa Konate hade dock försvarskvalitéerna och Champions League-erfarenheten på sin sida liksom förmågan att höja sig mot kvalificerat motstånd. Men en så här lång väg till speltid trodde jag inte på.

Ska jämförelsen göras med Sauli Väisänen så har finnen fått starta i sex matcher sedan flytten från AIK i somras. Visserligen finns tre mittbackströjor att ta i SPAL men det förklarar inte Konates tillkortakommande.

23-åringen hade mått bra av en utlåning men den möjligheten känns långsökt på grund av skadan. Under januari har Spal tagit in Boukary Dramé från Atalantas frysbox för att ytterligare göra livet svårare på vänsterbacksplatsen. Utrymmet för misstag kommer inte vara stort när Pa Konate får chansen i ett kontraktsjagande SPAL.

Emil Krafth, Bologna

9 matcher/0 mål (8 starter), snittbetyg 5.22

Den spelare vars horisont är svårast att förutspå. 23-åringen växlar med veterangreken Vassilis Torosidis på högerbacken men fick göra sin första start på flera veckor senast mot Torino.

Jag har inte övertygats av Krafth de gånger jag sett honom spela för Bologna. Det är lite för mycket valpighet i positionsspelet för att jag ska känna sig säker. Samtidigt vet vi vad han går för med insatserna i A- och U21-landslaget i åtanke (om inte, fråga valfri supporter till Gli Azzurri).

Precis som med Helander tror jag att Bologna är rätt miljö att utvecklas på under tränaren Roberto Donadoni. Emil Krafth kan skapa sig lika stora framtidsförutsättningar som sin backkollega bara han gör högerbacksplatsen till sin. En utlåning till ett pressat lag längre ner i tabellen tror jag inte på som lösning.

Marcus Rohdén, Crotone

18 matcher/2 mål (15 starter), snittbetyg 5.75

En och halv säsong in i äventyret i den udda destinationen Crotone har räckt för att göra Marcus Rohdén till det närmaste vi kommer ett svenskt affischnamn i Serie A. Den förre elfsborgaren blev ordinarie i laget som mirakelräddade sig kvar under debutsäsongen i högstadivisionen, och som nu försöker avancera både på och utanför planen.

26-åringen är en del i denna framgångssaga och hans bidrag kommer förstärkas ännu mer om Crotone fixar kontraktet även i år.  Marcus Rohdén känns numera inkörd i sin position till höger på mittfältet. Han bidrar i båda riktningarna och har en teknik som fungerar väl i Serie A.

Till hösten lär Rohdén vara redo för nästa steg. Frågan är hur högt upp klubben som vill värva honom kommer befinna sig? Är det en satsande piazza som Atalanta eller Sassuolo? Eller ett lag i ett ingemansland, typ Chievo? Känslan just nu är mer den senare. Men med goda förutsättningar för både nytt kontrakt och VM-spel ser även det förstnämnda alternativet ljust ut.

****

På söndag är det dags för årets första Angolo Greco. Inter och Roma drabbar samman i ett ångestmöte och matchen ser ni bäst på Restaurang Kamaki. Kom dit och känn på stämningen!

Vad: Angolo Greco med stormatchen Inter-Roma.

Var: Restaurang Kamaki, Roslins väg 19 Malmö.

När: Söndag kl 20, avspark 20:45

Twitter: @ErikHadzic