Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Vem är stjärnskottet Cengiz Ünder?

Den 20-årige turken är namnet på alla gulrödas läppar i Rom. Från nästan ingenstans har högeryttern klivit fram som en bärande pjäs i Romas offensiv och lanserats som ersättaren till Mohamed Salah.

Fyra mål på tre matcher i februari är en sak när motståndarna heter Udinese, Hellas Verona och Benevento, de sistnämnda är seriens två sämsta lag. Men i veckan klev Ünder fram även på den största av scener. Tack vare hans skott i första halvlek mot Sjakhtar Donetsk fick Roma med sig ett viktigt bortamål till Champions League-returen.

För de som följde Cengiz Ünder under hösten är utvecklingen om inte sensationell så väldigt överraskande. 13,4 miljoner euro betalde klubben i somras för en spelare som bara tillbringat en säsong i den turkiska högstaligan.

Det var en yngling med stor potential som anlände till Trigoria men som hade förtvivlat svårt att visa upp den under de första månaderna. Ünder fick sina inhopp och även några starter i Serie A men hittade aldrig självförtroendet i spelet.

I slutet av januari fick sen Cengiz Ünder spela runt 75 minuter i två matcher mot Sampdoria, ett ”dubbelmöte” som bara bringade Roma en poäng. Romas säsong hade störtdykt med sex raka matcher utan vinst och Ünder saknade fortfarande något i den sista touchen framför mål.

Sedan kom bortamötet mot Hellas Verona. Cengiz Ünder sköt ett stenhårt skott med vänstern efter bara en minut, bärgade en efterlängtad vinst och satte den egna Romakarriären på en spikrak kurs mot stjärnorna.

Det är inget konstigt att turken behövde en hel del tid att adaptera sig till det intensiva fotbollslivet i Rom. Utanför planen skulle den då nyss 20 år fyllda Ünder klara sig på egen hand utomlands i en klubb betydligt större än Istanbul Başakşehir, som han representerade under den framgångsrika debutsäsongen 16/17 i Süper Lig.

”Att flytta utomlands var en riktig kulturkrock, det involverade fler saker än jag kunde föreställa mig. Jag flyttade på egen hand och lämnade min familj, jag kände ingen och kunde inte kommunicera med någon. Att inte kunna prata med någon, jag inte beskriva hur frustrerande det är. Jag tänkte inte på dessa saker på förhand”, sa Cengiz Ünder i en intervju med The Guardian.

Turkiska spelare har en tradition av att inte lyckas i Serie A. Bara tre år tidigare hade storlöftet Salih Ucan lämnat Fenerbahce för Roma, men skrapade bara ihop tio matcher för i lupi på två år. Salih Ucan skickades tillbaka till Fener och spelar idag i schweiziska Sion.

”Det var verkligen tufft. Jag kände mig riktigt ensam för första gången, riktigt ensam. Det var första gången jag upplevde ensamhet på riktigt”, säger Ünder om de inledande månaderna.

cengiz

Högeryttern hade dock förtroende från alla inom klubben. Ünder var välscoutad av den nye sportchefen Monchi och sågs som en prioritet, en man kapabel att spela viktiga roller direkt. Spanjoren förklarade klubbens projekt för Ünder, att Roma inte är rädda för att ge unga spelare chansen och har en tränare med modet att spela dessa.

Även Romas största spelare genom tiderna välkomnade nyförvärvet till den första träningen. Francesco Totti fick Ünder att bli ”starstruck” och turken kände sig mer som ett fan som träffat sin idol (såklart postades en bild på Instagram) än ett av Romas dyraste nyförvärv under mercaton.

”Jag hade ingen aning vad han sa men det spelade ingen roll. Jag berättade för Totti att jag ville leva upp till standarden han satte i Roma och bli lika älskad av fansen”. Totti svarade då: ”Jag tror på dig, annars hade du inte varit här”, erinrar Ünder mötet med idolen.

Italienskan går framåt även om Ünder fortfarande inte kan ge intervjuer på språket. En annan förklaring till genombrottet är spelsystemsförändringen i Roma, där tränaren Eusebio Di Francesco modifierat sitt inpräntade 4-3-3 och gått över till en 4-2-3-1-formation i de tre senaste ligamatcherna.

Kanske har ändringen lättat pressen på att Edin Džeko ska leverera målen för Roma. Förra säsongens skyttekung har uttalat sig positivt till spelsystemet som innebär att Radja Nainggolan kommer närmare Džeko i en framskjuten mittfältsroll.

Klart är att Cengiz Ünder frodas i positionen till höger på offensivt mittfält. Under Di Francesco har turken fått lära sig de taktiska aspekterna i italiensk fotboll av tränaren som lagt extra tid åt Ünder.

”Han är väldigt intelligent och försäkrar sig om att hans taktik drillas in hos spelarna. Han är våghalsig och redo att ta risker. Det sägs att italiensk fotboll är defensiv men Di Francesco gillar anfallsfotboll, samtidigt som han kräver disciplin. Planeringen inför matcherna är på nivå jag aldrig upplevt tidigare”, säger Ünder om hans tränare.

under

Det är lätt att få intrycket av Cengiz Ünder som risktagande men inte alltid reflekterande. Som tioåring scoutades han av Izmirklubben Bucaspor och flyttade med familjen från lilla Sindirgi i nordvästra Turkiet.

Efter att ha gjort succé i talangfabriken Altinordu i andraligan tog Ünder nästa steg och flyttade till Istanbul som 19-årig, men inte till någon av de stora klubbarna. Med en garanti om speltid från tränaren Abdullah Avci valde Ünder Başakşehir (tidigare känd som Istanbul BB) och slog igenom när klubben högst överraskande slutade endast fyra poäng bakom segraren Beşiktaş.

Başakşehir grundades 1990 och ägs av ”Ministeriet för ungdom och sport”. Som en förebild för miljontals turkiska ungdomar har Cengiz Ünder svepts med i en nationell våg, på gott och ont, där president Erdoğan själv ringde upp spelaren och gratulerade till övergången i somras.

Efter ett av Ünders mål mot Benevento valde spelaren att fira med en honnör, riktad mot de turkiska styrkorna i Syrien. Den turkiska offensiven mot den kurdiska enklaven Afrin har skördat civila offer och Ünder blev rättmätigt kritiserad från andra läger i Italien för sin gest. Ministern för ministeriet som äger Ünders tidigare klubb, Dr Osman Asim, twitterade dock med glädje ut bilden på Ünders salut.

Det dåliga omdömet till trots ska det inte glömmas bort att Cengiz Ünder bara är 20 år. Tvärtemot andra unga spelare som får etiketten supertalang är Romayttern långt ifrån någon bekväm typ vars huvud flyger iväg med de första framgångarna. Snarare känner Ünder ett ansvar att bli Turkiets nästa superstjärna i fotboll.

”Det är en ära att bli kallad för underbarn. Jag får meddelanden på sociala medier som berättar hur stolta människor är över mig så på ett sätt känner jag mig som en ambassadör för dem och mitt land utomlands”, säger Cengiz Ünder.

En ny ramsa på Romas Curva Sud sjunger om Ünder som ”den nye Mohamed Salah”. En del tidningar har döpt honom till ”Bosporens Paulo Dybala”, fast jag kan tycka att Douglas Costa är en mer rättvis parallell.

När ingen av de andra dyra nyförvärven på ytterplatserna, Patrik Schick och Gregoire Defrel, gjort några glada har Cengiz Ünder klivit fram och tagit chansen. Ikväll väntar ett formtoppat Milan och kommande månad flera andra tuffa matcher för det Roma som jagar en Champions League-plats.

Cengiz Ünder kan under denna period visa sig bli spelaren som gör skillnad även mot det bästa av motstånd. Ingen kommer då känna sig förvånad.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Atalantas dröm slutade i ett pladask

Utgångsläget var tufft efter Michy Batshuaiys sena mål på Westfalenstadion, men Atalanta hade bestämt sig för att inte lämna säsongens största match utan att ge allt. Det gick att ta på entusiasmen som de svartblå känt under det här Europaäventyret och som kulminerade ikväll.

Fyrverkerier i regnet bakom Atalantakurvan vid inmarschen på stadion i Reggio Emilia, väl befolkad av supportrar som rest de dryga 20 milen från Bergamo. En månghövdad tysk kurva på andra sidan. Och Atalantaspelarna levde sig in i engagemanget varje minut inledningsvis.

Främst attackerade de på Papu Gomez vänsterkant. De pressande Dortmund och lät inte deras bolltrygga spelare bygga något spel. Målet kom också tidigt i den elfte minuten, men på hörna efter att BVB-målvakten Bürki kommit fel och brassebacken Toloi tåat in bollen.

Toloi var i det läget en högst oväntad matchhjälte för orobici. De som glänste mest i hemmalaget var annars deras två fejkade forwards Gomez och Iličić, och den evigt löpande Cristante. Tillsammans bildade de en gyllene triangel som gång på gång vållade den betydligt mer erfarna motståndaren problem.

Under succésäsongen 2016/17 var argentinaren Gomez en av Serie A:s bästa spelare och den självklara referenspunkten framåt. Under denna säsong har hans offensiva börda lättat betänkligt.

In har Josip Iličić kommit och spelat en viktig roll framåt med sin mångsidighet, vänsterfot och förmågan att åstadkomma det spektakulära. Den senaste tiden har slovenen till och med överglänst kapten Gomez.

Iličić är lagets bästa målskytt i serien tillsammans med Bryan Cristante. Oftast är det Cristante som avslutar anfallen i rollen som extremt löpstark box-till-box-mittfältare och likadant var det ikväll.

Atalanta gjorde en på många sätt storartad laginsats men det var denna trio som visade vägen och med handlingskraft lät lagkamraterna förstå att den tyska bjässen kunde rubbas. Dortmund fick mer boll mot slutet av halvleken men saknade en exekutor i sista tredjedelen.

Förra torsdagen tog Batshuaiy den rollen och gjorde två mål. Den här kvällen var belgaren inte alls lika framträdande och Dortmund fick vänta till sista halvtimmen innan deras räddare anlände.

Marco Reus betyddes då in mot den anonyme Christian Pulišić och gav BVB energin och skickligheten att kunna få in ett kvitteringsmål. Papu Gomez, Iličić och Cristante är tre väldigt bra fotbollsspelare. Men Atalanta har ingen renodlad målskytt som Batshuayi, och inget världsklassnamn som Reus.

La Dea fortsatte att vara intensiva även i andra halvlek och skulle få läget att kanske avgöra dubbelmötet. Med ungefär tio minuter kvar av ordinarie tid kom Cristante i ett kontringsläge och skulle bara spela bollen tvärs över straffområdet till en fristående Alejandro Papu Gomez.

Första passningen fastnade på en gulsvart back, den andra hittade fram till Papu Gomez vänsterfot men Roman Bürki räddade det öppna läget. Några minuter drev Reus upp ett anfall och sköt ett skott som Berisha tappade längs det våta underlaget, inhoppande vänsterbacken Schmelzer höll sig framme på den lösa bollen och räddade storklubben.

De berömda marginalerna. Och den berömda ineffektiviteten som straffas ute i Europa oavsett nivå. Det blev ett grymt uppvaknande ur drömmen som Atalanta levt i det senaste halvåret. Syndabocken Berisha hade tidigare gjort bra räddningar för Atalanta som åkte ut med flaggan i topp.

Bergamoklubben gjorde sitt yttersta i detta dubbelmöte. Men precis som i första mötet föll de på egna misstag och att toppinsatser från tyskarnas spetsspelare räddade Borussia Dortmund.

Möjligen är känslan så på flera håll inom laget men säsongen tog inte slut ikväll. På söndag spelar Atalanta en huvudroll i Serie A:s guldstrid när de gästar Juventus Stadium. Tre dagar senare reser de till samma arena för att vända 0-1-underläget i Coppa Italias semifinal. Trots allt har Atalanta nått nya nivåer det senaste året som gör att nya drömmar aldrig är långt borta.

****

Väldigt många blev förvånade när Napoli inte mönstrade B-laget i Leipzig efter 1-3-förlusten hemma förra veckan. Jag kan tycka att reaktionerna var överdriva, avbytare som Zielinski, Tonelli, Maggio, Diawara fanns alla med i startelvan exempelvis.

Men visst är det märkligt av Sarri att spela med Insigne, Mertens och Allan från start. Det hela förstärker bara intrycket att Napoli inte har två bra spelare på varje plats utan Sarri använder istället 16-17 man flitigt.

Ännu märkligare var att det sånär höll på att räcka. Mål av Zielinski i första halvlek och Insigne i slutminuterna öppnade för en sensationell vändning. Napoli åkte ut på bortamål men Sarri fick i alla fall vinna och kan argumentera för att laget faktiskt brydde sig om Europa League.

De som får hålla den italienska fanan under turneringens fortsättning är Milan och Lazio. De första vann programenligt hemma mot bulgariska Ludogorets. Patrick Cutrone spelade fram till Fabio Borinis 1-0 (4-0 totalt) som blev matchens enda mål.

Lazio tog revansch för 0-1-förlusten i Bukarest och körde över Steaua med 5-1 på Olimpico. Ciro Immobile gjorde mål tre, fyra och fem denna vecka (två kom mot Verona i måndags) och har 27 mål enbart i Serie A och EL.

Bastos och Felipe Anderson gjorde de övriga målen. Noterbart att Anderson är tillbaka i målprotokollet, efter bråket i omklädningsrummet med tränare Inzaghi i samband med en förlust för några veckor sen.

Att Milan ska nå Champions League är fortfarande ett långskott i ligan. Så visst borde de satsa på att vinna Europa League i vår och gå bakvägen till CL i höst? Om en knapp vecka möts Lazio och Milan i den andra cupsemifinalen. En turnering något enklare att vinna.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Glädjen är tillbaka med Gattuso i Milan

Många, inklusive mig själv, ställde sig tveksamma till anställningen av den relativt oerfarne tränaren Gennaro Gattuso. Två och en halv månad senare har Gattuso inte övertygat alla om att han är en långsiktig lösning, men 43-åringen har bringat optimism inför Milans stundande våravslutning.

Efter gårdagskvällens 1-0-vinst mot Sampdoria står Rino Gattusos tränaranseende bland milanisti på topp. Skillnaden mot det Milan som leddes av Vincenzo Montella under hösten är monumental på alla plan.

Atmosfären kring laget är annorlunda vilket var det enklaste för Gattuso att ändra på förhand anande en. Spelarna kämpar för varandra på ett sätt som verkar överträffa den rödsvarta upplagan under Montellas första säsong där, innan glöden försvann med tillkomsten av sommarens nyförvärv.

På planen börjar medparten av dessa köp äntligen se ut att vara värdiga den randiga tröjan. Den största omvandlingen har varit runt Leonardo Bonucci och Lucas Biglia, de två spelare som hade störst fiaskostämpel runt sig under den turbulenta hösten.

Bonucci har kommit mer till sin rätt sedan skiftet till fyrbackslinje och börjar likna ledaren han för dyra pengar köptes in att vara. Partnerskapet med den unge Alessio Romagnoli ser ut att gynna båda mittbackarna och bättre bör det bli.

Ett annat kritiserat nyförvärv är Ricardo Rodriguez, vänsterbacken som i tid och otid slarvar i det defensiva spelet. Det kommer schweizaren ha svårt att slipa bort, men igår var ett bevis på att Rodriguez vågar sig framåt i banan i en annan utsträckning än under Montella. För det är på offensiv planhalva hans kvalitéer ligger.

Köpet av Lucas Biglia hånades under hösten när Lazio såg ut att ha landat en ersättare, Lucas Leiva, som överglänste argentinaren och kostade en fjärdedel av hans pris. I skymundan har Biglia efter nyår tagit sig i kragen och hittat nivåerna han hade när han mittfältschefade i Lazio.

Längst fram har dock inget nyförvärv blivit lösningen. Nikola Kalinić har sprungits om av Patrick Cutrone i hackordningen, en forward som lyftes upp från Primaveralaget i somras. Cutrone kanske blir den egne anfallaren som slår igenom i A-laget till slut.

20-åringen har gjort ett ligamål mer än Kalinić men blev utbytt igår utan att hitta rätt. Jag kan tycka att Milanspelarna försåg honom med för lite bollar mot Sampdoria. Även om hans egenskaper som target är nyttiga är det främst måltjuvsauran som glänser runt Cutrone.

Matchens enda mål gjorde istället Giacomo Bonaventura efter 13 minuter. Målet var ett lysande exempel på den framåtanda som råder i laget med löpningar i djupled, crossbollar och snabba bolltransporter. Allt mer säkre högerbacken Davide Calabria slog ett välavvägt inlägg som Bonaventura mötte i straffområdet med direktavslut förbi Viviano.

För att förstå framstegen Milan har tagit under vintern räcker det att kolla på försvarsspelet mot Sampdoria. Den kritiserade backlinjen lät inte Sampdorias offensiv komma någonstans egentligen under 90 minuter. Trots att Milan tröttnade under slutkvarten kunde inte Sampdoria koppla något övertag.

Milans bästa spelare var ändå ingen av ovanstående utan den svårplacerade turken Hakan Çalhanoğlu. Igår spelade han som ytter i tremannaanfallet och hade ett finger med i det mesta med sin dödliga högerfot. Çalhanoğlu måste frustrera lagkompisarna ibland när han envisas med att skjuta från alla tänkbara lägen. Samtidigt finns det inga avstånd där Milans nummer tio inte kan pricka målet med sitt närmast unika tillslag.

Çalhanoğlus skottvillighet har möjligen också smittat av sig på andra i laget. Klart är att han pressar upp den statistik som säger att Milan under 2018 skjutit i genomsnitt 18 skott per match. Bara Real Madrid och Tottenham har skjutit mer under samma period i topp-femligorna.

Efter slutsignalen gick glädjeruset inte någon obemärkt förbi, allra minst Gennaro Gattuso själv. Tränaren slängde sig in i klungan av jublande rödsvarta, slog spelare på huvudet i triumf och eldade på publiken på samma sätt som under matchen.

Milan är nu på samma poäng som Sampdoria på den sjätte och sista Europaplatsen. Gattuso har räddat ett kantrande skepp och placerat rossoneri på rätt kurs. En delad sjätteplats och flera trögstartade nyförvärv är egentligen i fas med rimliga förväntningar på Milans säsong. Nu ska Milan ta nästa steg och Gattuso själv bevisa att han är mer än en temporär lösning.

Söndagens lunchmatch var ett Turinderby som tippades bli det jämnaste på ett par år. Det vore fel att säga att det blev så. Framförallt var det en match som präglades av fysiskt spel och underhållningsvärdet är nog det sämsta jag sett i en match av denna karaktär sedan säsongsstarten.

Med dessa förutsättningar krävdes det någon som bröt mönstret och som så många gånger tidigare under 2018 var det Federico Bernardeschi som gjorde det. Yttern kom in efter en kvart mot en skadad Gonzalo Higuaín som dessförinnan haltat runt i tio minuter på mittplan.

Bernardeschi utmanade, tog sig förbi Molinaro i straffområdet och skottpassade till Alex Sandro som stötte bollen i öppet mål. Matchens enda målskytt spelade vänsterforward i det 4-3-3 som Max Allegri återgick till efter Tottenham-matchen. Det är inte brassens bästa position även om hans fysiska förmåga kom väl till pass. Idag kommer ingen klaga när Sandro visade upp de målskyttsegenskaper han ibland påminner oss om.

Klaga kan en göra på Daniele Orsato istället. Domaren satte en hög tröskel på bedömningsnivån vilket förstärkte derbykaraktären än mer. Men Orsato blundade för ett par tacklingar som snuddade vid rött kort och gav den enda varningen under 90 minuter till Mattia De Sciglio – för en taktisk foul. Bisarrt.

Torino hade inget motmedel efter Sandros mål i den 33:e minuten och tränaren Mazzarri väntade in i det längsta med att flytta upp laget. Mazzarri slängde in M’Baye Niang och fick bara en marginell effekt på offensiven.

Allegri lät Paulo Dybala göra comeback och argentinaren fick nästan omedelbart tre bra målchanser på bara några minuter. ”La Joyas” missar skulle dock inte straffas av det fega Torino som inte mäktade med någon forcering alls.

Jag funderade på om Torino var lika långt ifrån att vinna derbyt igår som höstens 0-4-match under Mihajlović. Mötet på bortaplan förstördes av Basellis tidiga utvisning men känslan jag fick handlade om att det är lika svårt att vinna il derby della Mole med Mihajlovićs taktiska brister som under Mazzarris riskminimerande fegspel. Det hjälper heller inte att Andrea Belotti är lika långt ifrån toppformen som Dybala, allt kan inte gå igenom säsongens bästa Torinospelare Iago Falque.

Men lika mycket var vinsten ett bevis på Juventus styrka som lag när de klarar sig 50 minuter utan en renodlad anfallare och löser tre poäng. Förutom att försvaret höll nollan som vanligt i ligaspelet har Allegri sina offensiva spelare igång på alla cylindrar.

Juve klarar sig utan Mandžukić, Higuain, Cuadrado, in går Bernardeschi och Douglas Costa och visar sig mogna att axla ansvaret. Imponerande, men tyvärr för Juventus knäskadades även Bernardeschi i slutet av matchen. Trots skadebekymren kan bianconeri glädja sig över den nionde raka segern efter ännu en lurig bortamatch.

****

Annat från omgång 25:

Udinese var förvarnat om Cengiz Ünder inför lördagens match mot Roma. ”Han har den stora förmågan att ladda för ett skott samtidigt som han döljer det, precis som Montella brukade göra”, förklarade Romas Eusebio Di Francesco turkens skotteknik.

Varningen hjälpte inte motståndarna. Med en vänstermissil från ingenstans skickade Ünder in målet som bröt dödläget på Friuli. Det var turkens fjärde mål på tre matcher och bäddade för att Diego Perotti skulle spika tvåan med sitt mål i 90:e minuten.

Udinese var inte ofarliga men är helt uppenbart mitt i en formsvacka. Fem raka vinster i december har blivit en ynka seger sedan nyår. Roma har efter sju raka vinstlösa vunnit tre matcher på rad. Precis som för direktkonkurrenten Inter har motståndet varit beskedligt på sistone, men Roma vinner till skillnad från Inter matcherna mot bottenlagen i högre utsträckning.

Kanske har även Chievo brutit deras negativa trend. Första vinsten på tio matcher kom hemma mot det opålitliga Cagliari och lättade trycket på den plötsligt ifrågasatte tränaren Rolando Maran. Det förlösande målet kom från januariförvärvet Emanuele Giaccherini på en vackert skruvad frispark en kvart före slutet.

Giaccherini sågade sin förre tränare Sarri i Napoli efter övergången och menade att han har ett ”relationsproblem med truppspelare”. Mittfältaren gav sin profetia i guldstriden och tror att man måste involvera en hel trupp för att vinna titeln, ”inte bara 14-15 spelare som Sarri”.

Två minuter efter Giaccherinis mål fyllde Roberto Inglese på med 2-0 i hans första nittiominutare sedan knäskadan. Leonardo Pavoletti, säsongens farligaste huvudspelare enligt statistiken, reducerade för Cagliari. Vips är Chievo åtta poäng ovanför nedflyttningsplats.

Sarri lär lyssnat föga på Giaccherinis uttalande. Det blev programenligt en ny vinst i helgen mot SPAL. På sedvanligt Napolimanér skar sig laget igenom gästernas backlinje och Allan fick göra matchens enda mål efter sex minuter.

Napolis nionde raka vinst betyder nytt klubbrekord i Serie A och fortsatt serieledning. Mer tjuriga röster från Napoli gäller det faktum att Juventus under medparten av slutspurten kommer spela sina matcher tidigare under helgerna. Jo, det har faktiskt sina fördelar att gå vidare till Champions Leagues slutspel.

Benevento greppade det sista lilla halmstrået efter 3-2 i en galen match mot Crotone. Crotone tog ledningen som sedan kvitterades av brassen Sandro, omedelbart ny lagkapten i laget efter januari. Benevento hann göra 2-1 och Crotone kvittera men sista ordet fick ett annat nyförvärv.

Den meriterade anfallaren Cheick Diabaté gjorde segermålet i den 89:e minuten i en match där även Bacary Sagna hoppade in. Däremellan drog sig Crotone-målvakten Cordaz ut på en utflykt som passerade ett par spelare och stannade sisådär 70 meter ifrån eget mål.

Det finns en chans att Alex Cordaz blod pumpar lika intensivt i helgen. Då väntar SPAL på hemmaplan i ett streckmöte och säsongens hittills viktigaste sexpoängsmatch.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Hiljemarks succéstart i all ära, men vad händer Inter?

Som väntat skulle Inter få en tuff match när de reste till Ligurien och möte med ett besvärligt Genoa. Men det som på förhand vore godkänt med en poäng slutade med noll.

Hemmalaget inledde bäst och bland de som utmärkte sig mest första kvarten var Oscar Hiljemark. Rörelsemönstret och bollfördelandet indikerar att svensken spelar med självförtroende, och farligast var hans många djupledslöpningar mot Inters straffområde under matchen.

Några sådana var det inte allt för många som tog hos gästerna. Karamoh och Éder fick chansen från start igen och Candreva bytte kant till vänster. Den sistnämnde verkade tagit både platsbytet och förra helgens petning från elvan rätt med en energi som saknats ett tag hos Candreva.

Han skapade Inters första målchans efter en halvtimme, ett skott som Perrin gjorde en fin räddning på, och Inter såg lika idéfattigt ut framåt som tidigare under lagets svacka. Vinsten mot Bologna senast har inte förändrat något utan berodde mest på att de mötte ett svagt försvarande lag.

Därför var det inte orättvist när Genoa tog ledningen precis innan halvtid. Men när speciella saker sällan sker framåt i svartblått skapade de själva något iögonfallande bakåt. Zukanovićs vänsterinlägg singlade mot Intermålet där Škriniar vräkte sig fram för att rensa. Bollen flög på närstående Ranocchia och rikoschetterade tillbaka mot Intermålet, förbi en förbluffad Handanović.

Ledningen kom välförtjänt och Genoa var aggressivare, men det är inget sprudlande lag vi talar om. Centern Galabinov fyller nyttiga targetfunktioner i Genoas 3-5-2 men är egentligen för oteknisk och långsam i vändningarna för denna nivå.

Bredvid sig har han förre Interanfallaren Goran Pandev. Tidigare i karriären en teknisk och avig vänsterforward, men har numera utvecklat några märkliga targetegenskaper i takt med att snabbheten försvunnit och att han växt på bredden, inte på längden.

Tekniken fick vi se prov på i den 59:e minuten när makedonen dämpade ett hårt markskott, som om bollen var gjord av silke, och la upp för sig själv att behärskat placera in 2-0.

33-åringen firade dämpat, till skillnad från målet på Olimpico häromveckan när han kupade händerna bakom öronen framför ilskna Laziofans. Goran Pandev tillbringade fyra år mer i Lazio än Inter. Det lämnar sina ärr att kontraktsbråka med Claudio Lotito bevisligen.

Nästan direkt efter målet satte Luciano Spalletti in Rafinha för att väcka liv i ett mittfält där Borja Valero slet ont till lite nytta. Fram till dess hade högerbacken João Cancelo varit nerazzuris största hot i uppspelsfasen och stod för det oväntade med sin känsliga inläggsfot.

Det säger en del att en spelare i en defensiv roll på planen är det. Det säger ännu mer att Inter redan efter några matcher håller på att bli beroende av Rafinhas närvaro på planen.

Brassen har en utomordentlig touch och flyter runt på offensiv planhalva som ingen annan Interspelare. Men Rafinha är matchotränad efter långtidsskadan och har bara fått inhopp efter januariflytten från Barcelona. Både han och Cancelo är i Inter bara på lån, men det problemet får vi ta en annan gång.

Sista 20 minuterna pressade Inter tillbaka Genoa mot eget mål. Vad som blev uppenbart då var att laget saknade en målskytt i straffområdet under denna forcering. Éder kan vara det vissa dagar men deltog för lite i spelet ikväll.

Karamoh var för ojämn i prestationerna och Candreva form är trots allt för svag för de där matchavgörande sakerna. Det hjälpte heller inte med inhoppande tonåringen Pinamonti. Matchen slutade 2-0, Genoas femte raka seger mot Inter på Marassi.

Inter gav Lazio chansen att springa om dem på fjärde och sista Champions League-platsen. Genoa bjöd in stadsrivalerna Sampdoria till att på allvar blanda sig in i kampen om platserna i topp-fyra.

Det är svårt att se någon ljusning för Inters del och allt kan inte hänga på Icardis comeback eller att Rafinha får igång resten av laget. Luciano Spalletti har Benevento nästa helg innan derbyt och en rad matcher mot tufft motstånd väntar. Kanske läge för en ritiro?

För Oscar Hiljemark ser framtiden lovande ut efter tre raka starter och lika många segrar sedan återkomsten till Genoa. Som det ser ut nu behåller han startplatsen även när Miguel Veloso kommer tillbaka.

Och juste, vem sköt skottet som blev en passning till Pandevs 2-0? Jo det var såklart Diego Laxalt, uruguayanen som avgjorde två matcher på tilläggstid för Genoa förra veckan. Då har jag inte ens nämnt tränaren Davide Ballardinis jobb för att få dessa talismaner att frodas.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Rond ett som väntat till Tyskland i EL

Tyskland mot Italien i de två hetaste matcherna utifrån italiensk synvinkel. Men också två Serie A-representanter med helt olika förhållningssätt till Europa Leagues sextondelsfinaler.

Atalanta hade redan bjudits en resa på traditionstyngd europeisk fotbollsmark under gruppspelet. Nu väntade den största och svåraste upplevelsen hittills, Borussia Dortmund på Westfalenstadion.

De svartblå fansens entusiasm har spridit sig ner till spelarna under turneringen och ikväll var inget undantag när en halv kortsida fylldes av bergamasci mitt uppe i deras livs tripp. Men arenan gjorde nog också så att nervositet smög in sig bland Atalantas spelare.

Framåt visade båda lagen upp fina intentioner i anfallsspelet. När bollen var i uppbyggnadsfasen slarvade dock Atalanta med återkommande bolltapp och efter en halvtimme straffades de när André Schürrle stötte in 1-0 från nära håll.

Efter paus verkade Atalantaspelarna hitta sinnesnärvaron som krävs för den stora scenen. La Dea uppträdde mer kontrollerat och vågade spela ut. Belöningen kom nästan omedelbart från egentligen den enda svartblå med erfarenhet av spel i ett Europaslutspel.

Josip Iličić utnyttjade Jeremy Toljans missbedömning i eget straffområde när han delikat sög ner ett inlägg och avslutade iskallt intill bortre stolpen. Fem minuter senare i den 56:e minuten kontrade gästerna och Iličić hann först på en Bürkiretur.

2-1 och ett drömresultat i det läget för alla Orobici. Och det var rätt man som klev fram när tillfället kallade. Papu Gómez är inte lika effektiv i år men har samtidigt fått en helt annan avlastning där framme med Cristante i full blom och Iličić som hittat rätt i Bergamo.

Under säsongen har slovenen slipat bort den ojämnhet som kännetecknade hans år i Fiorentina och funnit en nivå där han både hjälper laget och levererar svåra individuella prestationer. Ikväll var han navet offensivt och tog det ansvaret som krävs av en spelare med den erfarenheten.

Tyvärr skulle det inte räcka för Atalanta. 30-årige Iličić snuvades på hjälterollen av en annan tvåmålsskytt. Bara nio minuter efter gästernas ledningsmål stänkte Michy Batshuayi nämligen in kvitteringen.

Mario Götze byttes in och skapade oreda hos ett bortalag som hamnade allt längre ner i planen. Till slut höll det inte. Dortmunds knattar blev för svåra att hålla koll på och storväxte Batshuayi fullbordade en galet effektiv inledning i klubben med 3-2-målet på tilläggstid.

Belgaren var en avgörande skillnad lagen emellan. Men Atalanta har tillräckligt med offensiv kraft för att kunna vända i returen, och Dortmunds defensiv kommer inte heller den vara felfri. Det är tillräckliga odds för att Gian Piero Gasperinis gäng ska tro på en fortsatt turné över berg och hav.

På förhand väntade jag mig att det entusiastiska Atalanta skulle slås tillbaka av ett superrutinerat BvB i Europa. Nu när de nu fått ordentlig smak på turneringen kommer Atalanta inte vilja ha Dortmund som slutstation.

****

Atalantas motsats när det gäller engagemang i turneringen är Napoli. På San Paolo gjorde Partenopei fem ändringar i startelvan sedan segermatchen mot Lazio. Dessa skiften medförde också andra positionsbyten för Maurizio Sarri som lappar och fixar efter två transferperioder när stiltje rått på spelarfronten.

Hysaj fick byta kant när Maggio kom in. Zielinski blev vänsterforward och Callejón agerade vice-Mertens centralt i kedjan. Mot sig hade de Red Bull Leipzig, med en ordinarie elva så när som på bänkinledande Emil Forsberg. Tyskarna vars prioritet kanske heller inte borde vara EL i en superjämn Bundesligatabell.

Stora delar av matchen var det ändå jämnt spelmässigt. Leipzig var av ovanstående skäl farligare framåt men inget av lagen skapade särskilt många målchanser. I Napoli lyckades inte spelare som Diawara, Rog och Ounas få igång ett fungerande anfallsspel.

Callejón såg faktiskt okej ut som center med sin rörlighet men involverades allt för sällan i spelet. Vid ett av tillfällena blev det dock mål när hans boll hittade Ounas som gjorde sitt första Napolimål efter ett snyggt avslut.

Detta kom bara några minuter efter paus men tyskarnas mål skulle heller inte vänta på sig. Med kvarten kvar hade RB vänt på matchen, främst genom det fina anfallsparet Timo Werner-Youssuf Poulsen.

De ordinarie Napolispelarna fanns på bänken och byttes in efterhand. Insigne förblev dock osynlig, Allan kom in precis innan RB förändrat resultatet och Mario Rui sprang bara runt och var tjurig på folk.

Ett oinspirerat Napoli på ett gapande tomt San Paolo mäktade inte ens med en forcering. 3-1 till gästerna kom istället när comebackande Emil Forsberg spelade fram till Werners andra mål på tilläggstid.

Resultatet kommer inte förändra Sarris inställning till turneringen och förvänta er inte ett mer ordinarie lag i östra Tyskland. Sarris manskap har roterat ut sig själva från ännu en turnering och kan nu bara fokusera på ligan.

På ett sätt ska de vara glada över det med tanke på den senaste mercaton. Det är på grund av inaktiviteten där som tränaren tvingas bolla med laget och flytta runt folk som de var spelpjäser att foga in i opassande hål.

Efter att spelare som Zielinski och Rui stått för avgörande insatser mot Lazio blir kvällens insats en tråkig kontrast och påminnelse som visar hur tunn Napolis trupp fortfarande är.

Leipzig såg matchen som en bra erfarenhet för deras unga lag att tillskansa sig nödvändig europeisk rutin. Napoli tvingades se på dubbelmötet som något i vägen för ett ligaspel där ingen av toppduon har råd att tappa några poäng. Utgången i denna match är därför inte förvånande.

****

De som höll den italienska fanan högt var AC Milan. 3-0 i den luriga bortamatchen mot bulgariska Ludogorets är imponerande. Till skillnad från Napoli verkar Milan satsa på Europa League, med all rätt.

Patrick Cutrone fortsätter sin målform och efter att Fabio Borini gjort sitt första ligamål i helgen kom även ett i Europa League. Tyvärr så förlorade även Lazio borta mot Steaua Bukarest med 0-1. Halvvägs in i 16-delarna känns två av fyra Serie A-lag vidare som ett godkänt resultat.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Allegri chansade, chockerade, och gick vilse

Mauricio Pochettinos unga hetsporrar var tillbaka på italiensk mark i ett Champions League-slutspel för första gången på sju år. Den här gången ställdes Tottenham mot det bästa stöveln har att erbjuda i form av spets, kunnande och slutspelsrutin.

Max Allegri valde en offensivt balanserad elva för aftonen. Åter till förra CL-vårens framgångsrika 4-2-3-1 med Khedira och Pjanić som defensiva pjäser på mitten och bort med en innermittfältare. Formmannen Bernardeschi och Mandžukić som vingar offensivt, Costa centralt bakom Higuaín. Rock’n’roll, som det står på Fede Bernardeschis nacke. Precis så öppnade föreställningen också.

En Pjanić och Pipita-Brolinare efter två minuter. En straff ordnad av Bernadeschi bara sju minuter senare, och 2-0-ledning efter två fullträffar av en Gonzalo Higuaín i målrus. Det var total kontroll inledningsvis av Juventus. Det var säkerligen den offensiva propagandafotboll fansen drömde om när de offensiva kanonerna tillkom en efter en i somras.

Med 2-0 var det dags att dra i handbromsen lite. Juventus vet hur de ska spela på resultat, men kanske blev drömstarten något som förvrängde styrkeförhållandena lagen emellan och lät hemmalaget sjunka i en falsk trygghet.

Ett chockerat Tottenham vaknade till och tog sig framåt meter för meter in på Juves planhalva. Till en början hjälpte det inte, bianconeri var som vanligt otroligt täta och organiserade. Men modet hos gästerna växte och de började hitta bollar vertikalt där de tidigare bara passade i sidled.

Juventus hade fullt upp med att försöka hänga med Christian Eriksens passningsfötter men glömde nästan bort en bländande fin Moussa Dembélé som gavs lika mycket utrymme som en bläckfisk centralt. Harry Kane behövde bara två jättelägen och sedan hade skyttekungen reducerat tio minuter innan paus.

Juventusoffensiven var som bortblåst efter de tidiga målen. Men deras största hot framåt vid sidan av Higuaín, Douglas Costa, ordnade en straff på tilläggstid. Higuaín hade gjort ett hattrick så sent som förra söndagen mot Sassuolo och fick chansen från straffpunkten igen.

Den här gången gick argentinaren på kraft istället för precision och skottet swishade förbi en stillastående Lloris vänsterarm och studsade ut från ribban. Istället för en hjälteroll och utsuddade tvivel kring hans prestationer i Europa fick Higuaín begrunda en miss som kan bli ödesdiger för fortsättningen.

2-1 var ett resultat som kunde tilltala båda lagen inför returen. Därför spelade både Juventus och Tottenham mer återhållsamt, vilket bara delvis kan försvaras i Juves fall. Kritik ska riktas mot tränare Allegri och hans taktiska drag. Även om det blev något offensivare i andra halvlek, varför belastade inte Juve Tottenhams defensivt labila högersida med Sánchez och Aurier?

Jag kan förstå att Allegri tar ut Khedira efter 20 minuter i andra, tysken hade problem att hänga med Spurs mittfältssnidare. Men sätt då in Marchisio, gå över till ett tremannamittfält och vänta med Bentancur. Marchisio ignorerades matchen ut av Allegri som istället valde kämpen Sturaro och allroundspelaren Asamoah i kritiskt läge.

För kritiskt blev det när Tottenham kvitterat med dryga 20 minuter kvar. Christian Eriksen i ett frisparksläge från cirka 20 meter är som en halv straffspark för Spurs. Svårare blev det inte för dansken som sköt förbi en flyttbar mur och en Buffon som inte kunde hänga med.

Mer än så kom inte i målväg och publiken häpnade säkert över scenomvandlingen när Juventus gick från attack till reträtt på det mest dramatiska av sätt. Max Allegri brände allt sitt offensiva krut inledningsvis, och med Dybala, Matuidi och Cuadrado skadade gick tränaren vilsen i alternativen på bänken.

Trots Juventus hemmaplansfördel fick Tottenham äga bollen 62 procent av tiden. Gudarna ska veta att de gjorde det bra, med en imponerande variation av kombinationer, genombrott och inlägg mot Harry Kane.

Vad värre är för Juventus är passningsprocenten. 71-86 slutade den statistiken i Tottenhams fördel och då slog Spurs mer än dubbelt så många passningar som Juve. En sådan som Miralem Pjanić måste höja sig och det kommer bli ett absolut krav på honom till returen.

Matchen på Wembley kommer bianconeri behöva göra mål i och de är inte längre favoriter att gå vidare från detta dubbelmöte. Trots den sprakande starten var det engelsmännen som visade mest entusiasm och mognad över 90 minuter.

Juventus har vunnit på svåra platser i kritiska lägen tidigare under säsongen. De kommer bli tvungna att ta fram den egenskapen igen.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Napolis vrål hördes till Turin i återkomsternas helg

Vi börjar med den tidiga matchen, den på Artemio Franchi mellan Fiorentina och Juventus. Mötet hade fått en extra krydda i år i och med sommarens övergång av Fiorentinauppväxte Fede Bernardeschi till arvfienden Juventus. 23-åringen som på sistone visat gryende form efter en trög start i vitsvart. Att han skulle spela en huvudroll i Florens kändes därför väldigt väntat.

Men det var Fiorentina som visade upp en stark första halvlek där de pressade Juve högt och gästerna kom varken runt på Bernardeschis eller Mandžukićs kant. Istället för ett mål fick vi en ny VAR-situation att diskutera/svära/skratta åt.

Violas Marco Benassi slog ett inlägg på Giorgio Chiellins utsträckta arm och domare Marco Guida blåste straff. Under en evighetslång väntan stod Veretout redo med bollen på straffpunkten, Juvespelarna gick i omgångar fram och bönföll domaren som i sin tur hade en utdragen diskussion med kontrollrummet.

När denna usla reklam för videogranskning var över ångrade Guida sig och tog bort straffen. Handsen hade föregåtts av en offside på Benassi och straff till Fiorentina blev frispark till Juventus. Problemet är bara att bollen till Benassi kom från Alex Sandro – ganska tydligt på reprisbilderna, och inte någon Fiorentinaspelare. För att spä på hemmalagets oflyt sköt pigge yttern Gil Dias i stolpens insida kort efteråt.

Trots VAR:s försök till uppmärksamhet under fredagskvällen blev det Federico Bernardeschi som hamnade i allas blickpunkt. I den 56:e minuten ordnade han en frispark precis utanför Fiorentinas straffområde, som han därefter böjde in i målvaktens hörn.

Bernardeschi hade innan matchen ”stirrat” på Curva Fiesole och höll inte igen i målfirandet. Främst var det kanske gesten med armarna i kors på bröstet som två pistoler (?) som fick bägaren att rinna över för Violapubliken. Juvespelaren försvarade sig efteråt med att han ville visa sina egna fans respekt med målfirandet.

Jag är av uppfattningen att det här med återhållsamma målfiranden gått i inflation. Jag blev heller inte förvånad när jag såg Bernardeschis agerande. Redan i samband med sommarens övergång tyckte jag att han visade Juventus ”onödigt” mycket kärlek med tanke på hans bakgrund.

Det finns en poäng i hans uttalande om att också respektera de egna fansen. Samtidigt räcker det med att ställa hans agerande mot Roberto Baggios, som vägrade ta en straff som Juvespelare på Franchi, eller Batistuta som grät efter ett mål mot Fiorentina och blir det tydligt vilken typ av man Bernardeschi är i jämförelse.

Fiorentina tröttnade mot slutet av andra halvlek och i den 86:e minuten skar Chiellins passning genom det lila försvaret till en Gonzalo Higuaín som avslutade kliniskt. Argentinaren såg rörlig ut och har hittat en målstim lagom till veckans CL-åttondel mot Tottenham.

Juventus imponerade annars inte framåt men med både tur och skicklighet vinner de ändå. Imponerar gör däremot försvaret, oavsett vilka spelare Allegri ställer upp med. På de senaste 16 matcherna i alla turneringar har bianconeri släppt in ett enda mål! Det ger både Europas statistiknördar och Harry Kane något att jobba med under veckan.

Fiorentina ska också ta med sig mycket positivt från insatsen fast de återigen inte klarar av att vinna mot ett storlag under Pioli. Minns tonårige serben Nikola Milenković som markerade all sin närvaro mot Higuaín i en intim duell och dessutom såg fin ut i spelet.

Jag vill dock ge en känga till målvakten Sportiellos positionering vid 0-1-målet. Sportiello hyllas ofta bland tyckare men jag ser alltför många tveksamma ingripande för att övertygas om hans storhet. Att både Berisha och Tatarusanu petade honom under förra säsongen är med andra ord inget konstigt.

Juventus behöll serieledningen i endast 24 timmar skulle det visa sig. På San Paolo i Neapel chockade gästande Lazio Napoli med mål efter tre minuter av Stefan de Vrij, mittbackens fjärde på fyra avslut denna säsong. Lazio reagerade på bästa sätt efter två raka förluster och anförda av Immobile, den majestätiske Milinković-Savić och evigt löpande Parolo tryckte de tillbaka Napoli i första halvlek.

Marco Parolo kom sedan i en patenterad djupledslöpning och nickade sånär in 2-0 till gästerna. Hemmalaget hade Albiol borta och Chiriches skadad, in kom mittbacken Lorenzo Tonelli för hans första Serie A-start denna säsong. Och visst tog Lazio vara på Tonellis ringrostighet även om främst Immobile borde utnyttjat ett par gyllene lägen bättre.

Men inte ens det skulle stoppa Napoli. Två minuter innan paus hann laget kvittera när en lysande Jorginho hittade en fristående Callejón som placerade in 1-1. Den temperamentsfulle Maurizio Sarri blev uppvisad på läktaren och tog in Zielinski istället för Hamšik redan i halvtid.

Napolis press ökade och det dröjde bara nio minuter innan ledningsmålet kom. Callejón slog ett inlägg som Laziobacken Wallace styrde i egen kasse. Brassen har blivit stabilare under säsongen men hamnar fortfarande oroväckande ofta i situationer negativa för Lazio.

Bara två minuter senare sköt Mario Rui ett skott i Zielinskis löpväg som polacken på något sätt styrde in. Det bästa sparades till sist med ett mål som gjort för en reklamfilm med titeln ”Sarrismo”. Korta och längre pass, löpningar och ett iskallt avslut signerat Mertens, regisserat av bland andra Zielinski och Jorginho.

Napoli hade vänt underläge till 4-1-ledning på en dryg halvtimme. Det berömda vrålet från San Paolo-publiken var tillbaka och hördes ända bort till Turin. Det är ett enormt styrkebesked att kunna vända en match som Napoli kommer så snett in i.

Det är verkligen inte första gången, Napoli har vunnit sju av åtta matcher som de hamnat i underläge i. Men för varje gång de gör det, framförallt mot svårt motstånd av denna typ, känns de mer som ett lag för scudetton.

Precis som i höstmatchen på Olimpico gör Lazio en stark första halvlek men blir i slutändan utklassade med sifforna 1-4. Jag hävdar att Napoli visar tillräcklig mental styrka för att nu kunna lanseras som en trovärdig vinnare av Serie A.

Om till och med Mario Rui och Zielinski kan stå för matchavgörande insatser ser bredden på truppen kanske inte så oroväckande tunn ut. Med deras 63 poäng är det endast Inters lag från 06/07 som haft ett högre poängantal (66) efter 24 omgångar. Det finns ingen tvekan längre om att Napoli har kvalitén för att vinna.

****

Annat från omgång 24:

Åtta raka ligamatcher utan vinst fick räcka, till slut kunde Inter vinna en fotbollsmatch. Pålitlige Icardiersättaren Éder gjorde mål efter någon minut, fjärde raka matchen som anfallaren startar och gör mål i. 19-årige Yann Karamoh låg bakom målet och fick förtroendet på högerkanten istället för Antonio Candreva.

Fransmannen var en injektion med sin framfusighet och speed, men bara 25 minuter skulle gå innan Inter var tillbaka i det depressivt tillstånd. Miranda träffade snett med en rensning som frispelade Rodrigo Palacio med fem år i Inter bakom sig. Argentinaren gjorde inga misstag i avslutningsläget och nej, han firade inte framför sin gamla hemmapublik.

Precis som i tidigare matcher mot topplagen visade Bologna en stark bredd offensivt som hotade Inter. Men Bologna är också det lag som släppt in flest mål vid sidan av lagen som ligger på de fem sämsta platserna. Kämpandes mot sina demoner lyckades Inter skapa lite mer i början på andra halvlek, dock utan något som helst självförtroende i avslutslägena.

I den 58:e minuten byttes den tafatte Brozović ut och gav San Siro en ironisk applåd, fansen som högljutt visade deras missnöje med kroatens spel och inställning. Det var en bild som hade kunnat rama in en till förstörd Intereftermiddag, med ett ytterligare oavgjort resultat. Kanske om det inte hade varit för att inhopparen hette Rafinha.

Fem minuter efteråt väggspelade brassen med Karamoh som tvåfotsdribblade sig förbi en motståndare och placerade in 2-1 med vänsterfoten. Detta var alltså Karamohs första match i Inters startelva och jag ser ingen anledning att plocka av hans entusiasm därifrån. Yann Karamoh värvades från Caen för 8M euro i somras och är ytterligare ett fynd från den klubb som haft spelare som Thomas Lemar och N’Golo Kanté i sitt ägo under senare år.

Minuterna efteråt handlade mest om en Ibrahima Mbaye i total obalans hos Bologna. Högerbacken drog på sig två gula kort inom loppet av fem minuter och öppnade en liten lucka till speltid för Emil Krafth kommande helg.

Nu kunde inte Inter undvika att inte vinna?! Faktum är att Bologna inte saknade chanser efter utvisningen och jag ser deras skakiga defensiv som den största anledningen till Inters efterlängtade trepoängare. Rafinhas närvaro kan dock bli avgörande för Inters vår.

Trots att han fortfarande är matchotränad ser mittfältaren riktigt bra ut i sina aktioner på planen och kan bli det nödvändiga lyftet i den lagdelen. Vinsten tar bort ett tungt ok från svartblå axlar och de får hoppas på att energin hos Rafinha och Karamoh kompenserar för de spelmässiga bristerna i laget.

Och på tal om axlar handlande en annan märklig bild om Ivan Perišićs vänstra. Kroaten fick tidigt i andra en smäll mot den och såg ut att vädja om byte. Det enda som hände var att kylsprejen åkte fram några gånger och Spalletti valde att behålla en drös alternativ på bänken. Det ska tilläggas att Perišić under tiden såg ut som den i Interoffensiven som mest lider av dåligt självförtroende i spelet.

Härnäst väntar Genoa på bortaplan för Inter och jag ger dem inget favoritskap till den matchen. Genoa lyckades sno en seger på stopptid för andra gången på en vecka igår, och båda gångerna hette osannolikt nog hjälten Diego Laxalt.

Uruguayanens mål har skjutit Genoa till en position på betryggande avstånd från nedflyttningsstriden. Där figurerar på allvar nu seriens formsvagaste lag Chievo. Tränaren Rolando Maran kan inte sitta säkert alls när bara fem poäng skiljer till SPAL på nedflyttningsplats.

Efter succéåterkomsten med assist till Laxalts mål mot Lazio fick Oscar Hiljemark förtroende från start igen. Det blev 76 minuters spel för mittfältaren, de enda minuterna en svensk fick i omgången eftersom Filip Helander bänkades i Bologna och Marcus Rohdén petats ur Crotones elva.

Milans spelschema må vara gynnsamt för stunden men få hade kunnat tro att det skulle se så här mycket bättre ut under Gennaro Gattuso. I lördags mosades SPAL med 4-0 på bortaplan och rossoneri har fyra vinster och en oavgjord på den fem senaste.

Patrick Cutrone fick chansen på centerplatsen och stod för två riktiga måltjuvsmål. Sedan fyllde Biglia och Borini på med deras första mål för säsongen. Diskussioner ryktas tagit fart om att förlänga Gattusos kontrakt till 2020 och helt klart mår laget bättre under hans 4-3-3-system.

Bonucci och framförallt Romagnoli börjar närma sig deras riktiga standard och på mittfältet gjorde Biglia hans förmodligen bästa insats i Milantröjan. Härnäst väntar matcher mot Sampdoria, Roma och Inter, vilka blir ett eldprov på hur långt Gattuso kommit med laget.

Det blev en islossningarnas afton när Benevento gästade Olimpico med ett bortafölje stort som hela den kampanska staden. Främlingslegionen Benevento (Sagna! Sandro!) lyckades göra två mål genom Guilherme, inhämtad under mercaton från Legia Warszawa. Tyvärr för deras del släppte de in fem mål mot Roma.

Fazio kvitterade gästernas tidiga ledningsmål och i andra halvlek spelade Cengiz Ünder fram till Džekos 2-1, hans tredje mål sedan nyår. Uppenbart var att bosniern kände mer lättnad än glädje i målfirandet efter de turbulenta sista veckorna under mercaton.

Cengiz Ünder gjorde sedan både trean och fyran, och har helt plötsligt blivit en viktig del av Romas offensiv. Förra helgen avgjorde dessutom den tvåfotade turken mot Hellas Verona med matchens enda mål. Ett efter halvår präglat av svår acklimatisering (0 poäng innan Verona-matchen) har Ünder oväntat snabbt blivit bärande i Roma.

En annan som haft det tungt är Gregoire Defrel. Fransmannen stod på noll mål fram tills igår när han vänligt nog fick ta en straff på stopptid. Defrel gjorde inga misstag och noterades för sitt första mål i den gulröda tröjan. Att det skulle ge samma effekt som för Ünder vore dock att begära för mycket.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Napolis misslyckade mercato kan bli ödesdiger

Juventus, Inter, Roma, Napoli och Lazio. Dessa lag inom topp-fem hade ett transferfönster där förstärkningarna uteblev på nästan samtliga håll. Det går att försvara en sådan strategi om inga betydande spelare visas dörren. Just så har varit fallet i Napoli, ändå kan klubben bli fönstrets största förlorare.

Ovanstående strategi har gällt ända sedan sommaren då det viktigaste var att behålla den fantastiska startelva som frodats under Maurizio Sarri. Ingen kan säga att det inte gett resultat då Napoli leder Serie A, men fallhöjden blir större härifrån när så mycket mer står på spel.

Prioriteringen i januari  var att få in en ytterspelare som kunde avlasta den hårt matchade anfallstrion Insigne-Mertens-Callejón. Vi ska ha klart för oss att ingen av spelarna på gång in hade petat någon av de ordinarie, vilket också är en annan problematik i Napolis transferstrategi jag kommer återkomma till.

Lösningen såg ut att bli Bolognas Simone Verdi. En tvåfotad 25-åring som gjort drömmål i parti och minut de senaste två åren. Kontraktet låg klart för ett par veckor sedan, men när resan till Neapel skulle ske fick Verdi kalla fötter och ångrade sig. Verdi ville stanna och utvecklas vidare i Bologna.

När sedan nedräkningen började till deadline-day fick Napolis president Aurelio De Laurentiis dra i sina trådar. Uppmärksamheten riktades mot Matteo Politano, Sassuolos förmodligen bästa spelare denna säsong. 24-åringen skulle kosta Napoli 28 miljoner euro över två år, men för det krävdes andra bollar i rullning.

Napoli erbjöd Sassuolo unge yttern Adam Ounas på lån, samtidigt som De Laurentiis ringde Sampdoriapresidenten  Ferrero om en eventuell försäljning av Gianluca Caprari till Sassuolo. Ferrero begärde för mycket för sin spelare och Sassuolo godkände inte avtalet med Ounas. Politiano, som väldigt tydligt ville till Neapel, fick stanna i grönsvart.

Napoli hade även en överenskommelse med tyske landslagsmannen Amin Younes i Ajax, vars kontrakt går ut i sommar. Men Younes sköt upp transfern till juni av “familjeskäl” och efterspelet har handlat om Ajaxjurister som minsann hävdar att Younes framtid ligger i Amsterdam.

Den tredje och mest otypiska affärssammanbrottet (eller typiska för Napoli) skedde med den före detta Ajaxmittfältaren Davy Klaassen, som fått en dålig start i Everton och skulle lånas ut. Affären föll på varumärkesrättigheterna som Napoli gör anspråk på hos varje nyförvärv, där klubben tar hela kakan istället för de vanliga femtio procenten.

En förundrad Sam Allardyce kunde inte förstå hindret när han skulle bli av med spelaren och Klaassen kom inte loss. Nederländaren går inte in Napolis elva men hade fungerat perfekt som ett mer erfaret mittfältsalternativ till Diawara, Rog och Zielinski under våren. Napoli fick nöja sig med 22-årige Zinedine Machach från Toulouse på den positionen i januari.

De Laurentiis erkände sig sedan lättad över att inte “slösat” pengar på Politano. Han har rätt, på sättet att spelaren inte blivit den spetsspelaren som borde efterfrågas i ett guldjagande Napoli. Behovet enligt min mening finns i att kalibrera ytterbacksplatserna under tiden Ghoulam är borta. Men det har till synes inte var något primärt fokus.

Konsekvensen kan bli att Napoli slits mer än onödigt när samma startelva ska spela varje helg under våren. Lägg då till pressen som kommer bli mer påtaglig från en stad som inte scudettofebrat på snart trettio år.

Redan under senhösten fanns tendenser till trötthet i spelarnas prestationer på planen. Europa League kommer därför definitivt prioriteras bort denna månad och Napoli föll också ur Coppa Italia för en månad sen.

Kraven på att vila spelare i rätt läge och match kommer finnas under hela vårsäsongen hos Maurizio Sarri. I detta titelrace mot Juventus har de vitsvarta helt andra förutsättningar att rotera en stor trupp och växla mellan system vid spelarfrånvaron.

Dessutom kommer ryktena om Sarris kontraktsklausul bli allt intensivare om inte presidenten snart åtgärdar den. Åtta miljoner euro får den klubb som vill ha en av Europas mest spännande tränare betala. I London finns en italiensk tränare som verkar ha bråttom därifrån och en klubb som har pengarna att anställa hans landsman.

Det kan faktiskt vara nu eller aldrig för Sarri och Napoli. Då vill det till att klubben känner att de gjort sitt bästa under januari för att inte låta scudettochansen gå förbi. Det inkluderar Aurelio De Laurentiis och hans konsekventa ovilja att lägga fram de stora sedelbuntarna.

Twitter: @ErikHadzic

 

 

Erik Hadzic

Klockan klämtar för Spalletti i Inter

För exakt två månader sedan slog Inter tillbaka Chievo med 5-0 på hemmaplan efter att stundtals ha visat upp propagandafotboll. Segern innebar serieledning i och med att Juventus vann det första slaget mot Napoli mot någon kväll tidigare.

Vid det laget skiljde 18 poäng mellan Inter och de storsatsande kusinerna i Milan. 2017 har blivit 2018, och matchen mot Chievo är fortfarande det senaste tillfället Inter tog tre poäng i Serie A.

En visselorkan av guds nåde var San Siros reaktion efter 1-1 mot Crotone ikväll. Interisti är trötta på resultaten från den senaste tiden. Inter spelade 1-1 för fjärde matchen i rad och är Serie A:s näst formsvagaste lag efter nämnda Chievo.

De är förmodligen ännu tröttare på spelet som elva pressade svartblå män bjuder på just nu. Matchen mot Crotone blev ingen lördagsunderhållning alls. Avsaknaden av självförtroende lyste igenom både individuellt bland spelarna och som ett kollektiv.

Trots det knackiga spelet såg allt ändå ut att lösa sig. Éders hörnmål där han (?) nickar bollen på en Crotoneback och in i mål var välbehövligt flyt för ett lag redan i kris. Den italienske landslagsmannen ersatte skadade kaptenen Icardi på topp men hade förtvivlat svårt att uppnå ett samarbete med övriga offensiva spelare.

Nu är alternativen inte så många på forwardsplatsen, men byten tvingades Luciano Spalletti ändå göra i andra halvlek. Efter en timme hade nämligen Andrea Barberis kvitterat för gästerna. I en turlig sekvens tråcklade nyttige Marcello Trotta med sig bollen i svartblått straffområde och Barberis gjorde inget misstag när den hamnade framför hans fötter.

Publiken kunde ha överseende med de många felpassen i uppspelsfasen vid ledning för Inter. Men efter kvitteringen blev det bråttom att hitta en snabblösning på två månaders vinsttorka. Spalletti bytte in João Cancelo istället för Dalbert på vänsterbacken, som inte bidrog tillräckligt offensivt.

Tränaren tog in tonårige fransmannen Yann Karamoh och lånet Rafinha som inte spelat en hel match på evigheter. Rafinha ser redan nu ut som ett uppköp jämfört med João Mario och kunde blivit hjälte i hemmadebuten med ett skott som duktige Alex Cordaz räddade. Samtidigt hade brassen svårt att påverka matchutgången mer än så och det är inte konstigt med tanke på den långa skadefrånvaron.

Inter lyckades pressa tillbaka Crotone till eget straffområde mot slutet men då trädde oskärpan på ett individuellt plan fram, främst symboliserat av Ivan Perišićs dipp i form och självförtroende.

Kroaten var en av höstens bästa mittfältare i Serie A och stod för sju mål och sex assist från sin ytterposition. Sedan den där Chievomatchen står Perišić på noll poäng och det såg aldrig ut att förändras ikväll.

Landsmannen Marcelo Brozović blev utbytt efter 77 minuter då han knappt uträttade någonting. Hans prestation sätter fingret på Inters problem med trequartistarollen och avsaknaden av fungerande kombinationer med centerforwarden.

Inter letade bot på problemet (förutom att skeppa iväg João Mario till West Ham) och sökte med ljus och lykta efter en offensiv mittfältare under januari. Javier Pastore blev för dyr att låna från PSG och efteråt ursäktade sig sportchefen Ausilio med att förhandlingarna aldrig ens tog fart.

De fick heller inte Bolognas Gonfred Donsah eller min personliga favorit Stanislav Lobotka från Celta Vigo som också var för dyr. Inte ens Ramires från samarbetsklubben Jiangsu Suning kunde Inter skeppa över efter månader av spekulationer. Där var det Suning (Inters majoritetsägare) som till slut satte stopp för övergången.

Ausilio och kompani fick nöja sig med Rafinha och ett fjärde mittbacksalternativ i Lisandro Lopez, en position där Inter hade tur som klarade sig med tre mittbackar under halva säsongen. Men trequartistaproblemet är inte åtgärdat och blir mer alarmerande för varje vinstlös omgång som passerar.

Frågan är hur länge Inter kan gå så dåligt utan konsekvenser. Luciano Spalletti lär ifrågasättas på allvar nu, något som var otänkbart för två månader sen. Att Spalletti skulle få förtroende även efter sommaren såg jag som självklart bara några veckor tillbaks.

Men när en förbättring i spelet är svår att skymta och laget inte vinner, då måste konsekvenserna i form av press även från klubbledningshåll på Spalletti komma. Inter har en Champions League-plats som kan förloras och förändringsalternativet är därför lättare att genomföra med den vetskapen.

Inter har gått åtta vinstlösa matcher i Serie A en gång tidigare. Vi behöver inte gå längre tillbaka än till förra året och maj månad för det. Stefano Pioli hade omgången tidigare sparkats från ett sjukt lag som förfärades av tanken med Europa League-spel och började vinna på sluttampen först att efter det alternativet var borta.

Klockan börjar nu klämta också för Piolis efterträdare. Imorgon spelar Milan i Udine, med en tränare som försäkrar alla att Milan ”inte är Brad Pitt”, om någon trodde det. Vid rödsvart vinst har stadsrivalerna ätit upp tio poäng på Inter. Och derbyt är bara en månad bort.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Hiljemark och de fem mest spännande övergångarna

Det var en low-keymånad för de allra flesta Serie A-klubbar. Medan storlagen i Premier League och La Liga slog interna transferrekord blev den dyraste spelaren inom Italien Khouma Babacar – med prislappen tio miljoner euro.

De italienska klubbarna la 50 miljoner euro på spelarköp under månaden, 20 miljoner nettospenderat enligt La Republicca, och placerade sig hästlängder bakom Premier League-lagen som konsumerade nästan det tiodubbla.

På en allt mer urvattnad och ointressant deadline-day blev Napoli den stora förloraren som inte fick loss formstarke Sassuoloyttern Matteo Politano. Men även Inter misslyckade försök att låna över Javier Pastore från PSG indikerar de italienska topplagens problem att hävda sig ekonomiskt på marknaden.

Hursomhelst saknades det inte intressanta övergångar under januari. Jag har listat de fem mest spännande och även noterat att två svenskar fått nya italienska adresser.

Rafinha, FC Barcelona → Inter, lån (köpoption 35+3 miljoner euro)

Inter ställer sitt hopp om att lösa pusslet på tremannamittfältet till brassen Rafinha. Det är något de ska vara försiktiga med. Den 24-åriga brassen långtidsskadades i april förra året och har bara spelat en ligamatch för blaugrana 17/18.

Tid kommer krävas, även om den kan kännas knapp i vår för en spelare som just återkommit från skada. Potential finns otvivelaktigen dock. Precis som hans två år äldre bror Thiago i FC Bayern är Rafinha en modern spelartyp med bra driv och fina fötter. I ett krisande Inter kommer kraven vara höga men Rafinha har alla chanser att få snurr på karriären även i den miljön.

Riccardo Orsolini, Atalanta (Juventus) → Bologna, 18-månaders lån

Den 21-årige högeryttern kunde lika gärna hamnat på en sådan här lista i somras. Halvåret i Bergamo blev dock inte som någon tänkt sig och Orsolini har bara fått spela 116 minuter i Serie A. Enda starten har kommit i Coppa Italia.

Juventus, som köpte honom från Ascoli för ett år sedan redan, insåg behovet att flytta på supertalangen från det Atalanta som orsakade polemik klubbarna emellan efter Leonardo Spinazzolas flyttvilja i somras.

Vad ska Orsolini i Bologna och göra då, som redan har en stark offensiv besättning? Jo, övergången kommer faktiskt lägligt då fixstjärnan Simone Verdi bekräftas bli borta hela februari. Riccardo Orsolini kommer inte få en bättre möjlighet att spela in sig i laget än den som uppstått, i alla fall inte före sommaren då någon av yttrarna Verdi och Di Francesco riskerar att lämna.

Jasmin Kurtić, Atalanta → SPAL, lån + 4,8 miljoner euro

Den kanske mest överraskande övergången i Serie A under månaden. Den offensive mittfältaren hade etablerat sig som en spelare för lagen strax under toppen, flyttade alltså till en nykomling som kämpar för sitt liv runt nedflyttningsstrecket.

Slovenen fyllde en viktig funktion i Gasperinis truppbygge som förra säsongen slutade fyra. Kurtić åkte in och ut ur startelvan då också, men i takt med att konkurrensen blivit ännu hårdare i Atalanta har starterna blivit färre och färre under hösten.

Klubben hade råd att släppa 29-åringen och då högg den alerta nykomlingen till. SPAL följer upp en fin sommarmercato med en ny bra under januari och detta är det främsta beviset. Jasmin Kurtić är egentligen för bra för att spela i ett bottenlag och kan således bli den spelaren som räddar kvar SPAL i Serie A.

Federico Ricci, Sassuolo → Crotone, lån

Den 23-årige Romaprodukten hade ett rörigt 2017. I takt med att kuggarna i Sassuolo återvände från skador blev speltiden mindre förra våren, och under höstens utlåning till Genoa har högeryttern inte lämnat några avtryck.

Lösningen blev att låna ut Ricci till det Crotone som han firade triumfer under två år med och tog upp till Serie A. Återkomsten dit blev en omedelbar succé. Ricci har startat båda sina matcher och gjorde i debuten ett mål och en assist i streckmötet mot Hellas Verona. Med Walter Zengas förtroende kan irrationelle Ricci bli tungan på vågen i en ny salvezza för Crotone.

 

Khouma Babacar, Fiorentina → Sassuolo, 10 miljoner euro

Ständigt knackande på dörren till Fiorentinaelvan, först bakom Kalinić och sen Simeone, har senegalesen till slut bestämt för att röra på sig. Centertanken fick aldrig chansen på allvar i la viola trots att målen kom med hyfsad regelbundenhet.

Klubbarna gör nu en deal där Babacar köps av Sassuolo och Diego Falcinelli går på lån åt andra hållet. För spelarna själva är det en win-win-situation medan Sassuolo lär få ut det bästa av deras anfallare.

Babacar är en spelartyp som mer passar tränare Iachinis sätt att spela än det som gällde under Di Francescos tid i Sassuolo till exempel. Trots erfarenheten är Khouma Babacar faktiskt bara 24 år. Vi väntar spänt på hans slutliga genombrott i Serie A under våren.

****

Efter att ha spenderat hösten i Panathinaikos är Oscar Hiljemark tillbaka i Genoa. 25-åringen värvades till il grifone för ett år sedan och inledde bra, men som tappade  startplatsen i ett dysfunktionellt Genoa.

Riktigt så illa ser det inte längre ut i klubben under nygamle tränaren Davide Ballardini. Klubben ligger fyra poäng ovanför nedflyttningsplats och har fått rejäl effekt på tränarbytet under senhösten. Ballardini är också en nygammal bekantskap för Hiljemark då båda agerade ihop under en tid i Palermo.

Det är tränaren som velat ha tillbaka Oscar Hiljemark som också ser positivt på en återkomst. Hiljemark kommer behöva Ballardinis förtroende då konkurrensen, precis som för ett år sedan, är tuff i Genoas starkaste lagdel.

Dock har den bästa innermittfältaren, den ständigt skadade Miguel Veloso åkt på en ny bristning och är borta fyra veckor. Genoas innermittfält är en intressant blandning mellan gammalt och nytt men svensken får sin chans direkt nu att visa att han kan vara något för startelvan.

Även Torinos Samuel Gustafson får ett välbehövligt miljöbyte när han lånas ut till Serie B-tolvan Perugia. Förhoppningsvis kan han räkna med en startplats på deras innermittfält ganska omgående.

****

Ett ekonomisk siffra lyckades en italienare trots allt bräcka. Det är den 16-årige anfallaren Pietro Pellegri som blev det dyraste januariköpet i Ligue 1. 25 miljoner euro fick Monaco betala Genoa, bland annat i hård (?) konkurrens med Juventus.

Övergångssumman är enormt hög för en spelare som gjort tre starter och tre inhopp i säsongens Serie A, och två mål på dessa matcher. Det går också att luras av hans fysik i förhållande till åldern, men visst är det en enormt talangfull spelare monegaskerna värvat.

Prislappen kan dock bli ett jobbigt ok om det går emot Pellegri. Samtidigt talar mycket för att italienaren får chansen bara han håller nivån i Monaco. Klubben är experter på att hitta råämnen och förädla dem, Kylian Mbappé och Thomas Lemar är två aktuella exempel. Och det kan ha sina fördelar att få Radamel Falcao som vägvisare till målet snarare än Goran Pandev.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Senaste tweets

Annons
Annons