Men det var Fiorentina som visade upp en stark första halvlek där de pressade Juve högt och gästerna kom varken runt på Bernardeschis eller Mandžukićs kant. Istället för ett mål fick vi en ny VAR-situation att diskutera/svära/skratta åt.
Violas Marco Benassi slog ett inlägg på Giorgio Chiellins utsträckta arm och domare Marco Guida blåste straff. Under en evighetslång väntan stod Veretout redo med bollen på straffpunkten, Juvespelarna gick i omgångar fram och bönföll domaren som i sin tur hade en utdragen diskussion med kontrollrummet.
När denna usla reklam för videogranskning var över ångrade Guida sig och tog bort straffen. Handsen hade föregåtts av en offside på Benassi och straff till Fiorentina blev frispark till Juventus. Problemet är bara att bollen till Benassi kom från Alex Sandro – ganska tydligt på reprisbilderna, och inte någon Fiorentinaspelare. För att spä på hemmalagets oflyt sköt pigge yttern Gil Dias i stolpens insida kort efteråt.
Trots VAR:s försök till uppmärksamhet under fredagskvällen blev det Federico Bernardeschi som hamnade i allas blickpunkt. I den 56:e minuten ordnade han en frispark precis utanför Fiorentinas straffområde, som han därefter böjde in i målvaktens hörn.
Bernardeschi hade innan matchen ”stirrat” på Curva Fiesole och höll inte igen i målfirandet. Främst var det kanske gesten med armarna i kors på bröstet som två pistoler (?) som fick bägaren att rinna över för Violapubliken. Juvespelaren försvarade sig efteråt med att han ville visa sina egna fans respekt med målfirandet.
Jag är av uppfattningen att det här med återhållsamma målfiranden gått i inflation. Jag blev heller inte förvånad när jag såg Bernardeschis agerande. Redan i samband med sommarens övergång tyckte jag att han visade Juventus ”onödigt” mycket kärlek med tanke på hans bakgrund.
Det finns en poäng i hans uttalande om att också respektera de egna fansen. Samtidigt räcker det med att ställa hans agerande mot Roberto Baggios, som vägrade ta en straff som Juvespelare på Franchi, eller Batistuta som grät efter ett mål mot Fiorentina och blir det tydligt vilken typ av man Bernardeschi är i jämförelse.
Fiorentina tröttnade mot slutet av andra halvlek och i den 86:e minuten skar Chiellins passning genom det lila försvaret till en Gonzalo Higuaín som avslutade kliniskt. Argentinaren såg rörlig ut och har hittat en målstim lagom till veckans CL-åttondel mot Tottenham.
Juventus imponerade annars inte framåt men med både tur och skicklighet vinner de ändå. Imponerar gör däremot försvaret, oavsett vilka spelare Allegri ställer upp med. På de senaste 16 matcherna i alla turneringar har bianconeri släppt in ett enda mål! Det ger både Europas statistiknördar och Harry Kane något att jobba med under veckan.
Fiorentina ska också ta med sig mycket positivt från insatsen fast de återigen inte klarar av att vinna mot ett storlag under Pioli. Minns tonårige serben Nikola Milenković som markerade all sin närvaro mot Higuaín i en intim duell och dessutom såg fin ut i spelet.
Jag vill dock ge en känga till målvakten Sportiellos positionering vid 0-1-målet. Sportiello hyllas ofta bland tyckare men jag ser alltför många tveksamma ingripande för att övertygas om hans storhet. Att både Berisha och Tatarusanu petade honom under förra säsongen är med andra ord inget konstigt.
Juventus behöll serieledningen i endast 24 timmar skulle det visa sig. På San Paolo i Neapel chockade gästande Lazio Napoli med mål efter tre minuter av Stefan de Vrij, mittbackens fjärde på fyra avslut denna säsong. Lazio reagerade på bästa sätt efter två raka förluster och anförda av Immobile, den majestätiske Milinković-Savić och evigt löpande Parolo tryckte de tillbaka Napoli i första halvlek.
Marco Parolo kom sedan i en patenterad djupledslöpning och nickade sånär in 2-0 till gästerna. Hemmalaget hade Albiol borta och Chiriches skadad, in kom mittbacken Lorenzo Tonelli för hans första Serie A-start denna säsong. Och visst tog Lazio vara på Tonellis ringrostighet även om främst Immobile borde utnyttjat ett par gyllene lägen bättre.
Men inte ens det skulle stoppa Napoli. Två minuter innan paus hann laget kvittera när en lysande Jorginho hittade en fristående Callejón som placerade in 1-1. Den temperamentsfulle Maurizio Sarri blev uppvisad på läktaren och tog in Zielinski istället för Hamšik redan i halvtid.
Napolis press ökade och det dröjde bara nio minuter innan ledningsmålet kom. Callejón slog ett inlägg som Laziobacken Wallace styrde i egen kasse. Brassen har blivit stabilare under säsongen men hamnar fortfarande oroväckande ofta i situationer negativa för Lazio.
Bara två minuter senare sköt Mario Rui ett skott i Zielinskis löpväg som polacken på något sätt styrde in. Det bästa sparades till sist med ett mål som gjort för en reklamfilm med titeln ”Sarrismo”. Korta och längre pass, löpningar och ett iskallt avslut signerat Mertens, regisserat av bland andra Zielinski och Jorginho.
Napoli hade vänt underläge till 4-1-ledning på en dryg halvtimme. Det berömda vrålet från San Paolo-publiken var tillbaka och hördes ända bort till Turin. Det är ett enormt styrkebesked att kunna vända en match som Napoli kommer så snett in i.
Det är verkligen inte första gången, Napoli har vunnit sju av åtta matcher som de hamnat i underläge i. Men för varje gång de gör det, framförallt mot svårt motstånd av denna typ, känns de mer som ett lag för scudetton.
Precis som i höstmatchen på Olimpico gör Lazio en stark första halvlek men blir i slutändan utklassade med sifforna 1-4. Jag hävdar att Napoli visar tillräcklig mental styrka för att nu kunna lanseras som en trovärdig vinnare av Serie A.
Om till och med Mario Rui och Zielinski kan stå för matchavgörande insatser ser bredden på truppen kanske inte så oroväckande tunn ut. Med deras 63 poäng är det endast Inters lag från 06/07 som haft ett högre poängantal (66) efter 24 omgångar. Det finns ingen tvekan längre om att Napoli har kvalitén för att vinna.
****
Annat från omgång 24:
Åtta raka ligamatcher utan vinst fick räcka, till slut kunde Inter vinna en fotbollsmatch. Pålitlige Icardiersättaren Éder gjorde mål efter någon minut, fjärde raka matchen som anfallaren startar och gör mål i. 19-årige Yann Karamoh låg bakom målet och fick förtroendet på högerkanten istället för Antonio Candreva.
Fransmannen var en injektion med sin framfusighet och speed, men bara 25 minuter skulle gå innan Inter var tillbaka i det depressivt tillstånd. Miranda träffade snett med en rensning som frispelade Rodrigo Palacio med fem år i Inter bakom sig. Argentinaren gjorde inga misstag i avslutningsläget och nej, han firade inte framför sin gamla hemmapublik.
Precis som i tidigare matcher mot topplagen visade Bologna en stark bredd offensivt som hotade Inter. Men Bologna är också det lag som släppt in flest mål vid sidan av lagen som ligger på de fem sämsta platserna. Kämpandes mot sina demoner lyckades Inter skapa lite mer i början på andra halvlek, dock utan något som helst självförtroende i avslutslägena.
I den 58:e minuten byttes den tafatte Brozović ut och gav San Siro en ironisk applåd, fansen som högljutt visade deras missnöje med kroatens spel och inställning. Det var en bild som hade kunnat rama in en till förstörd Intereftermiddag, med ett ytterligare oavgjort resultat. Kanske om det inte hade varit för att inhopparen hette Rafinha.
Fem minuter efteråt väggspelade brassen med Karamoh som tvåfotsdribblade sig förbi en motståndare och placerade in 2-1 med vänsterfoten. Detta var alltså Karamohs första match i Inters startelva och jag ser ingen anledning att plocka av hans entusiasm därifrån. Yann Karamoh värvades från Caen för 8M euro i somras och är ytterligare ett fynd från den klubb som haft spelare som Thomas Lemar och N’Golo Kanté i sitt ägo under senare år.
Minuterna efteråt handlade mest om en Ibrahima Mbaye i total obalans hos Bologna. Högerbacken drog på sig två gula kort inom loppet av fem minuter och öppnade en liten lucka till speltid för Emil Krafth kommande helg.
Nu kunde inte Inter undvika att inte vinna?! Faktum är att Bologna inte saknade chanser efter utvisningen och jag ser deras skakiga defensiv som den största anledningen till Inters efterlängtade trepoängare. Rafinhas närvaro kan dock bli avgörande för Inters vår.
Trots att han fortfarande är matchotränad ser mittfältaren riktigt bra ut i sina aktioner på planen och kan bli det nödvändiga lyftet i den lagdelen. Vinsten tar bort ett tungt ok från svartblå axlar och de får hoppas på att energin hos Rafinha och Karamoh kompenserar för de spelmässiga bristerna i laget.
Och på tal om axlar handlande en annan märklig bild om Ivan Perišićs vänstra. Kroaten fick tidigt i andra en smäll mot den och såg ut att vädja om byte. Det enda som hände var att kylsprejen åkte fram några gånger och Spalletti valde att behålla en drös alternativ på bänken. Det ska tilläggas att Perišić under tiden såg ut som den i Interoffensiven som mest lider av dåligt självförtroende i spelet.
Härnäst väntar Genoa på bortaplan för Inter och jag ger dem inget favoritskap till den matchen. Genoa lyckades sno en seger på stopptid för andra gången på en vecka igår, och båda gångerna hette osannolikt nog hjälten Diego Laxalt.
Uruguayanens mål har skjutit Genoa till en position på betryggande avstånd från nedflyttningsstriden. Där figurerar på allvar nu seriens formsvagaste lag Chievo. Tränaren Rolando Maran kan inte sitta säkert alls när bara fem poäng skiljer till SPAL på nedflyttningsplats.
Efter succéåterkomsten med assist till Laxalts mål mot Lazio fick Oscar Hiljemark förtroende från start igen. Det blev 76 minuters spel för mittfältaren, de enda minuterna en svensk fick i omgången eftersom Filip Helander bänkades i Bologna och Marcus Rohdén petats ur Crotones elva.
Milans spelschema må vara gynnsamt för stunden men få hade kunnat tro att det skulle se så här mycket bättre ut under Gennaro Gattuso. I lördags mosades SPAL med 4-0 på bortaplan och rossoneri har fyra vinster och en oavgjord på den fem senaste.
Patrick Cutrone fick chansen på centerplatsen och stod för två riktiga måltjuvsmål. Sedan fyllde Biglia och Borini på med deras första mål för säsongen. Diskussioner ryktas tagit fart om att förlänga Gattusos kontrakt till 2020 och helt klart mår laget bättre under hans 4-3-3-system.
Bonucci och framförallt Romagnoli börjar närma sig deras riktiga standard och på mittfältet gjorde Biglia hans förmodligen bästa insats i Milantröjan. Härnäst väntar matcher mot Sampdoria, Roma och Inter, vilka blir ett eldprov på hur långt Gattuso kommit med laget.
Det blev en islossningarnas afton när Benevento gästade Olimpico med ett bortafölje stort som hela den kampanska staden. Främlingslegionen Benevento (Sagna! Sandro!) lyckades göra två mål genom Guilherme, inhämtad under mercaton från Legia Warszawa. Tyvärr för deras del släppte de in fem mål mot Roma.
Fazio kvitterade gästernas tidiga ledningsmål och i andra halvlek spelade Cengiz Ünder fram till Džekos 2-1, hans tredje mål sedan nyår. Uppenbart var att bosniern kände mer lättnad än glädje i målfirandet efter de turbulenta sista veckorna under mercaton.
Cengiz Ünder gjorde sedan både trean och fyran, och har helt plötsligt blivit en viktig del av Romas offensiv. Förra helgen avgjorde dessutom den tvåfotade turken mot Hellas Verona med matchens enda mål. Ett efter halvår präglat av svår acklimatisering (0 poäng innan Verona-matchen) har Ünder oväntat snabbt blivit bärande i Roma.
En annan som haft det tungt är Gregoire Defrel. Fransmannen stod på noll mål fram tills igår när han vänligt nog fick ta en straff på stopptid. Defrel gjorde inga misstag och noterades för sitt första mål i den gulröda tröjan. Att det skulle ge samma effekt som för Ünder vore dock att begära för mycket.
Twitter: @ErikHadzic