Efter gårdagskvällens 1-0-vinst mot Sampdoria står Rino Gattusos tränaranseende bland milanisti på topp. Skillnaden mot det Milan som leddes av Vincenzo Montella under hösten är monumental på alla plan.
Atmosfären kring laget är annorlunda vilket var det enklaste för Gattuso att ändra på förhand anande en. Spelarna kämpar för varandra på ett sätt som verkar överträffa den rödsvarta upplagan under Montellas första säsong där, innan glöden försvann med tillkomsten av sommarens nyförvärv.
På planen börjar medparten av dessa köp äntligen se ut att vara värdiga den randiga tröjan. Den största omvandlingen har varit runt Leonardo Bonucci och Lucas Biglia, de två spelare som hade störst fiaskostämpel runt sig under den turbulenta hösten.
Bonucci har kommit mer till sin rätt sedan skiftet till fyrbackslinje och börjar likna ledaren han för dyra pengar köptes in att vara. Partnerskapet med den unge Alessio Romagnoli ser ut att gynna båda mittbackarna och bättre bör det bli.
Ett annat kritiserat nyförvärv är Ricardo Rodriguez, vänsterbacken som i tid och otid slarvar i det defensiva spelet. Det kommer schweizaren ha svårt att slipa bort, men igår var ett bevis på att Rodriguez vågar sig framåt i banan i en annan utsträckning än under Montella. För det är på offensiv planhalva hans kvalitéer ligger.
Köpet av Lucas Biglia hånades under hösten när Lazio såg ut att ha landat en ersättare, Lucas Leiva, som överglänste argentinaren och kostade en fjärdedel av hans pris. I skymundan har Biglia efter nyår tagit sig i kragen och hittat nivåerna han hade när han mittfältschefade i Lazio.
Längst fram har dock inget nyförvärv blivit lösningen. Nikola Kalinić har sprungits om av Patrick Cutrone i hackordningen, en forward som lyftes upp från Primaveralaget i somras. Cutrone kanske blir den egne anfallaren som slår igenom i A-laget till slut.
20-åringen har gjort ett ligamål mer än Kalinić men blev utbytt igår utan att hitta rätt. Jag kan tycka att Milanspelarna försåg honom med för lite bollar mot Sampdoria. Även om hans egenskaper som target är nyttiga är det främst måltjuvsauran som glänser runt Cutrone.
Matchens enda mål gjorde istället Giacomo Bonaventura efter 13 minuter. Målet var ett lysande exempel på den framåtanda som råder i laget med löpningar i djupled, crossbollar och snabba bolltransporter. Allt mer säkre högerbacken Davide Calabria slog ett välavvägt inlägg som Bonaventura mötte i straffområdet med direktavslut förbi Viviano.
För att förstå framstegen Milan har tagit under vintern räcker det att kolla på försvarsspelet mot Sampdoria. Den kritiserade backlinjen lät inte Sampdorias offensiv komma någonstans egentligen under 90 minuter. Trots att Milan tröttnade under slutkvarten kunde inte Sampdoria koppla något övertag.
Milans bästa spelare var ändå ingen av ovanstående utan den svårplacerade turken Hakan Çalhanoğlu. Igår spelade han som ytter i tremannaanfallet och hade ett finger med i det mesta med sin dödliga högerfot. Çalhanoğlu måste frustrera lagkompisarna ibland när han envisas med att skjuta från alla tänkbara lägen. Samtidigt finns det inga avstånd där Milans nummer tio inte kan pricka målet med sitt närmast unika tillslag.
Çalhanoğlus skottvillighet har möjligen också smittat av sig på andra i laget. Klart är att han pressar upp den statistik som säger att Milan under 2018 skjutit i genomsnitt 18 skott per match. Bara Real Madrid och Tottenham har skjutit mer under samma period i topp-femligorna.
Efter slutsignalen gick glädjeruset inte någon obemärkt förbi, allra minst Gennaro Gattuso själv. Tränaren slängde sig in i klungan av jublande rödsvarta, slog spelare på huvudet i triumf och eldade på publiken på samma sätt som under matchen.
Milan är nu på samma poäng som Sampdoria på den sjätte och sista Europaplatsen. Gattuso har räddat ett kantrande skepp och placerat rossoneri på rätt kurs. En delad sjätteplats och flera trögstartade nyförvärv är egentligen i fas med rimliga förväntningar på Milans säsong. Nu ska Milan ta nästa steg och Gattuso själv bevisa att han är mer än en temporär lösning.
Söndagens lunchmatch var ett Turinderby som tippades bli det jämnaste på ett par år. Det vore fel att säga att det blev så. Framförallt var det en match som präglades av fysiskt spel och underhållningsvärdet är nog det sämsta jag sett i en match av denna karaktär sedan säsongsstarten.
Med dessa förutsättningar krävdes det någon som bröt mönstret och som så många gånger tidigare under 2018 var det Federico Bernardeschi som gjorde det. Yttern kom in efter en kvart mot en skadad Gonzalo Higuaín som dessförinnan haltat runt i tio minuter på mittplan.
Bernardeschi utmanade, tog sig förbi Molinaro i straffområdet och skottpassade till Alex Sandro som stötte bollen i öppet mål. Matchens enda målskytt spelade vänsterforward i det 4-3-3 som Max Allegri återgick till efter Tottenham-matchen. Det är inte brassens bästa position även om hans fysiska förmåga kom väl till pass. Idag kommer ingen klaga när Sandro visade upp de målskyttsegenskaper han ibland påminner oss om.
Klaga kan en göra på Daniele Orsato istället. Domaren satte en hög tröskel på bedömningsnivån vilket förstärkte derbykaraktären än mer. Men Orsato blundade för ett par tacklingar som snuddade vid rött kort och gav den enda varningen under 90 minuter till Mattia De Sciglio – för en taktisk foul. Bisarrt.
Torino hade inget motmedel efter Sandros mål i den 33:e minuten och tränaren Mazzarri väntade in i det längsta med att flytta upp laget. Mazzarri slängde in M’Baye Niang och fick bara en marginell effekt på offensiven.
Allegri lät Paulo Dybala göra comeback och argentinaren fick nästan omedelbart tre bra målchanser på bara några minuter. ”La Joyas” missar skulle dock inte straffas av det fega Torino som inte mäktade med någon forcering alls.
Jag funderade på om Torino var lika långt ifrån att vinna derbyt igår som höstens 0-4-match under Mihajlović. Mötet på bortaplan förstördes av Basellis tidiga utvisning men känslan jag fick handlade om att det är lika svårt att vinna il derby della Mole med Mihajlovićs taktiska brister som under Mazzarris riskminimerande fegspel. Det hjälper heller inte att Andrea Belotti är lika långt ifrån toppformen som Dybala, allt kan inte gå igenom säsongens bästa Torinospelare Iago Falque.
Men lika mycket var vinsten ett bevis på Juventus styrka som lag när de klarar sig 50 minuter utan en renodlad anfallare och löser tre poäng. Förutom att försvaret höll nollan som vanligt i ligaspelet har Allegri sina offensiva spelare igång på alla cylindrar.
Juve klarar sig utan Mandžukić, Higuain, Cuadrado, in går Bernardeschi och Douglas Costa och visar sig mogna att axla ansvaret. Imponerande, men tyvärr för Juventus knäskadades även Bernardeschi i slutet av matchen. Trots skadebekymren kan bianconeri glädja sig över den nionde raka segern efter ännu en lurig bortamatch.
****
Annat från omgång 25:
Udinese var förvarnat om Cengiz Ünder inför lördagens match mot Roma. ”Han har den stora förmågan att ladda för ett skott samtidigt som han döljer det, precis som Montella brukade göra”, förklarade Romas Eusebio Di Francesco turkens skotteknik.
Varningen hjälpte inte motståndarna. Med en vänstermissil från ingenstans skickade Ünder in målet som bröt dödläget på Friuli. Det var turkens fjärde mål på tre matcher och bäddade för att Diego Perotti skulle spika tvåan med sitt mål i 90:e minuten.
Udinese var inte ofarliga men är helt uppenbart mitt i en formsvacka. Fem raka vinster i december har blivit en ynka seger sedan nyår. Roma har efter sju raka vinstlösa vunnit tre matcher på rad. Precis som för direktkonkurrenten Inter har motståndet varit beskedligt på sistone, men Roma vinner till skillnad från Inter matcherna mot bottenlagen i högre utsträckning.
Kanske har även Chievo brutit deras negativa trend. Första vinsten på tio matcher kom hemma mot det opålitliga Cagliari och lättade trycket på den plötsligt ifrågasatte tränaren Rolando Maran. Det förlösande målet kom från januariförvärvet Emanuele Giaccherini på en vackert skruvad frispark en kvart före slutet.
Giaccherini sågade sin förre tränare Sarri i Napoli efter övergången och menade att han har ett ”relationsproblem med truppspelare”. Mittfältaren gav sin profetia i guldstriden och tror att man måste involvera en hel trupp för att vinna titeln, ”inte bara 14-15 spelare som Sarri”.
Två minuter efter Giaccherinis mål fyllde Roberto Inglese på med 2-0 i hans första nittiominutare sedan knäskadan. Leonardo Pavoletti, säsongens farligaste huvudspelare enligt statistiken, reducerade för Cagliari. Vips är Chievo åtta poäng ovanför nedflyttningsplats.
Sarri lär lyssnat föga på Giaccherinis uttalande. Det blev programenligt en ny vinst i helgen mot SPAL. På sedvanligt Napolimanér skar sig laget igenom gästernas backlinje och Allan fick göra matchens enda mål efter sex minuter.
Napolis nionde raka vinst betyder nytt klubbrekord i Serie A och fortsatt serieledning. Mer tjuriga röster från Napoli gäller det faktum att Juventus under medparten av slutspurten kommer spela sina matcher tidigare under helgerna. Jo, det har faktiskt sina fördelar att gå vidare till Champions Leagues slutspel.
Benevento greppade det sista lilla halmstrået efter 3-2 i en galen match mot Crotone. Crotone tog ledningen som sedan kvitterades av brassen Sandro, omedelbart ny lagkapten i laget efter januari. Benevento hann göra 2-1 och Crotone kvittera men sista ordet fick ett annat nyförvärv.
Den meriterade anfallaren Cheick Diabaté gjorde segermålet i den 89:e minuten i en match där även Bacary Sagna hoppade in. Däremellan drog sig Crotone-målvakten Cordaz ut på en utflykt som passerade ett par spelare och stannade sisådär 70 meter ifrån eget mål.
Det finns en chans att Alex Cordaz blod pumpar lika intensivt i helgen. Då väntar SPAL på hemmaplan i ett streckmöte och säsongens hittills viktigaste sexpoängsmatch.
Twitter: @ErikHadzic