Pepe Reina till Milan, men varför?

Förra veckan bekräftade Milan att de kontaktat Napoli om Pepe Reina och det enda som återstår är läkarundersökningen rapporteras det. Det har spekulerats om en Milanoflytt under en längre tid för Reina och vi kan kallt räkna med att den blir av. Det är inte utan att dealen väcker många frågetecken.

Affären kan tolkas som att Milans Gianluigi Donnarumma är på väg bort. Relation mellan hans agent Mino Raiola och Milan är som bekant dålig och redan tidigt i höstas tydliggjorde stjärnagenten att han inte tror på klubbens satsning. Nu verkar även familjen Donnarumma med pappa Alfonso i spetsen tröttnat på klubbledningen med sportchef Mirabelli i spetsen.

Paris Saint-Germain sägs ligga i förarsätet för en signatur och en försäljning kan vara oundviklig för Milan. Personligen hade jag gärna sett 19-åringen stanna ytterligare en säsong, få regelbunden speltid och utvecklas vidare. Donnarumma har hittills varit en bra bit ifrån den fantastiska formen under 16/17-säsongen.

Om han stannar då? Då har han en rejäl konkurrenssituation att vänta med Reinas närvaro. Men med tanke på den spanske landslagsmålvaktens karisma och pondus kan det bli en hälsosam sådan och göra ”Gigio” till en bättre målvakt.

Mer tveksamt är vad Reina skulle tycka då som flyttar från ett scudettoaspirerande lag till en klubb som slåss de sista Europaplatserna? Jag förstår inte övergången ur det perspektivet och det är ytterligare ett argument för att Donnarumma kommer lämna.

Å andra sidan, Pepe Reina har spelat andrafiol tidigare i en storklubb. Säsongen 14/15 var han backup till Manuel Neuer i Bayern München innan han lämnade för Napoli. Denna konstiga transferhistoria kan dock sänka drömmarna om ett nytt Grande Milan hos fansen ifall den uttalade supportern Gianluigi Donnarumma tar sitt pick och pack i sommar.

I sådana fall kan de åtminstone glädjas över en skicklig ersättare. Om inte Reinas Napoli mot alla odds motbevisar folk och vinner lo scudetto så är flytten logisk ur en synvinkel. Pepe Reina har gjort en bra säsong men är ingen världsklassmålvakt för ett titelvinnande lag. Där är inte Milan och därför kommer den arbetsmiljön passa Reina bättre än Napolis.

****

Under gårdagskvällen föll Milan med 1-3 på Emirates mot Arsenal och åkte ur Europa Leagues åttondelsfinal med dunder och brak. Dundrade gjorde det med all sannolikhet i rossoneris omklädningsrum i paus också.

I den 39:e minuten föll Danny Welbeck i straffområdet när han kände vinddraget av Ricardo Rodriguez bakifrån. Domaren Jonas Eriksson konsulterade med straffområdesdomaren Stefan Johannesson som gav klartecken för straff till Arsenal.

Welbeck tog själv hand om den och dödade de rödsvarta förhoppningar som väckts tre minuter tidigare efter Hakan Çalhanoğlus 1-0. Ur det som verkade vara en billig straff i realtid synliggjordes en solklar filmning av Welbeck på reprisen.

Milanspelarna blev med rätta vansinniga men efter matchen behöll Gennaro Gattuso lugnet. Tränaren hävdade att domaren som alla andra kan göra misstag och att matchen inte förlorades där utan på San Siro.

Likväl är det väldigt bittert för Milan som hade Arsenal i brygga efter ledningsmålet. Även efter straffen fortsatte Gunners försvar att uppträda konstigt och Milan saknade inte målchanser när tempot vreds upp. Dessa förvaltades inte och istället gjorde Xhaka 2-1 efter ett märkligt Donnarumma-agerande och 3-1 kom med några minuter kvar av antagonisten Welbeck.

Jag kan tycka att det såg alldeles för passivt ut första halvtimmen i Milan trots något som liknade en 4-2-4-uppställning. Ofta på senare tid går det för långsamt i Milan offensivt och spelaren som förkroppsligar det är Hakan Çalhanoğlu.

Turken är varken en ytter som går på genombrott eller någon som tekniskt manövrar ut en ytterback. Çalhanoğlu litar väldigt mycket på sitt skott och tillslag och fullträffen igår belönade allt skjutande.

Jag hade ändå velat se en mer traditionell ytter testas på positionen som André Silva exempelvis. Den försiktiga taktiken kunde ändå lönat sig precis som den gjorde för Di Francescos Roma häromkvällen.

För att återgå till straffen är det inte förvånande att just Rodriguez blev otursgubbe. Även om straffen är feldömd är det schweizarens val att springa mot Welbeck som gör det möjligt för forwarden att filma. Till skillnad från ytterplatserna har Milan inga andra alternativ för omväxling där.

De som får bära den italienska fanan i turneringen är istället Lazio. Örnarna vann på ett mycket övertygande sätt i Kiev mot Dynamo med 2-0 efter 2-2-resultatet förra torsdagen. Lazios olycksförföljde spelare den senaste tiden heter Luiz Felipe, en 20-årig brasiliansk mittback.

I Coppa Italias semifinal var det Felipe som missade den avgörande straffen i straffavgörandet mot Milan. I helgen orsakade han straffen som föranledde Cagliaris 2-1-mål men räddades av Ciro Immobiles fantastiska klacklobb i 95:e minuten.

Luiz Felipe fick starta igen och bättre gick det den här gången. I den 83:e minuten kom han högst på en hörna som skarvades till Stefan de Vrij. Nederländaren stötte in sitt femte mål för säsongen och visade återigen upp förmågan att göra viktiga mål.

I första halvlek hade Lucas Leiva gett gästerna ledningen, också då på hörna. Efter de Vrijs 2-0 blev Simone Inzaghi så glad att han på ett komikeraktigt sätt halkade vid målfirandet. Inzaghi hade fog för det. Segern är urstark mot ett lag som inte förlorat på hemmaplan i Europa sedan hösten 2016.

I kvartsfinal får Lazio möta Red Bull Salzburg och börjar på Olimpico. Biancocelesti slapp de värsta lotterna och får sägas vara ganska klara favoriter mot ett lag som aldrig nått så här långt under nuvarande ägarförhållande.

För första gången sedan säsongen 98/99 kommer båda Romlagen spela i europeiska cupkvartsfinaler. Den här säsongen ser också två Red Bull-lag vidare till kvarten i samma turnering. Något säger mig att det senare inte kommer dröja 19 år tills nästa gång. Jag ger ändå Lazio en 70-procentig chans att nå semifinal.

****

Francesco Totti har haft svårt att hålla ansiktet som klubbdirektör i Roma. Under lottningen till Champions Leagues gruppspel i augusti drog Romaikonen Barcelona till Juventus grupp och brast ut i ett garv när blicken mötte Gigi Buffons ögon i salen.

Igår fick Totti själv stå på nitlottsidan. Tottis min när Romas drogs som Barcelonas motståndare i CL-kvarten sa det mesta om vad 41-åringen tyckte om utsikterna. Roma får möta turneringens huvudfavorit i mitt tycke och börjar på Camp Nou.

Försvarsspelet som sett bra ut under stora delar av säsongen ställs mot absolut svårast tänkbara offensiva motstånd. Prövningen kommer bli enorm och att endast förlora med uddamålet vore ett bra resultat till returen för Roma.

Desto mer positiv är jag till Juventus chanser att slå ut Real Madrid. Historien talar för Juve som inte förlorat ett dubbelmöte mot marängerna under turneringens nuvarande format. Finaler lagen emellan är en annan sak dock.

Mycket kommer handla om hur Juventus tacklar frånvaron av Benatia och Pjanić som är avstängda till matchen i Turin. Kommer Allegri våga ge Rugani chansen bredvid Chiellini? Spelas det säkra kortet Barzagli istället, och hur kommer han klara löpduellerna mot Ronaldo?

Juventus utan Pjanić kan få problem med kreativiteten på hemmaplan. De borde spela ett tremannamittfält för att matcha Reals dito. Samtidigt är Khedira i riskzonen att bänkas efter prestationerna mot Tottenham där tysken hade svårt att hänga med.

En sådan som Bentancur är heller inte en mindre chansning till en sådan här match. Känslan är ändå att Juventus är ganska nöjda att få Real Madrid i detta läge när spanjorerna visat allt annat än osårbarhet under säsongen.

Procentchanser? Barcelona-Roma 85-15 och Real-Juve 55-45. Men jag tror på avancemang för Juventus.

Twitter: @ErikHadzic