Pengarna rullar in i italiensk fotboll också. Omsättningen ökar och nettoresultatet har inte varit så här positivt sedan år 2000. Samtidigt ökar klubbarnas skulder i en ännu snabbare takt och är över två-miljardersstrecket för första gången. Måndagens Gazzetta dello Sport kartlägger ekonomin hos de 20 Serie A-deltagarna säsongen 2016/17 och det är ingen munter läsning.
Inte nog med att skulderna är de högsta på länge, över två miljarder kronor jämfört med 1,5 miljarder säsongen 07/08, skulder mot bankerna är stadigt ökande också. På samma sätt ökar också lönerna i Serie A för varje år.
Av intäkterna till ligan kommer 56 procent ifrån tv-rättigheter. Till marknadens stora elefant, engelska Premier League, är det som bekant fortfarande långt upp till. Serie A drog förra säsongen in en femtedel av det Premier League får in på tv-rättigheter mellan 2016-2019, det räknat enbart från den brittiska marknaden.
Segmentet ”commerciale” (sponsorpengar bland annat) står för 22 procent av inflödet och arenaintäkter ger endast tio procent till lagen. I den senare kategorin är Juventus överlägset. 63,4 miljoner euro under 16/17 är mer än det dubbelt som både Inter och Roma tjänar på hemmamatcherna.
De ligger strax under 30 precis som Milan, och Napoli når nästan 20M euro. Långt ifrån toppkvintetten ligger lag som Lazio och Fiorentina under 10M-strecket euro och i botten kommer Empoli och Crotone inte ens upp i 2M euro på en säsong.
”Palatset” i norr är i särklass när det gäller det kommersiella med Inter som etta, Juventus och Milan tvåa och trea. Napoli ligger fyra och drar in 45 miljoner euro mindre än Milan i kommersiella intäkter och ligger knappt före Sassuolo. De i sin tur tjänar mer än Roma och Fiorentina och mer än dubbelt så mycket som Lazio.
I kategorin tv-intänkter är det än mer skiktat och ettan Juventus får in över två miljarder kronor mer än jumbon Crotone. Napoli kommer tvåa med 145 miljoner euro, Roma trea med 111M euro och Milanolagen hamnar båda under 100. Inga konstigheter med tanke på vilka lag som deltog i förra säsongens Europaspel. Det dystra börjar när klubbarna enskilt ska synas.
Börjar vi med de som utmärker sig positivt finns lag som Fiorentina, Napoli, Palermo och Sampdoria. Att Napoli hamnar där är logiskt efter Higuaín-försäljningen och det faktumet att de inte lagt över 32M euro på en enskild spelare (Milik), men de har med 122M euro störst eget kapital av alla i granskningen.
Lika snåla har Fiorentinas ägare Della Valle varit. De ligger lite back i nettoresultatet men har det tredje största egna kapitalet med knappt 56M euro. Precis som Napoli fick Viola börja om längre ner i seriesystemet efter ekonomiska problem i början på 2000-talet och det kan förklara försiktigheten. Hunden utan husse Palermo är ett av få lag med ett tydligt positivt nettoresultat trots det senaste årets ägarturbulens.
Tyvärr för italiensk fotbolls del ligger tre av de största klubbarna i det negativt ljus. Där har jag även Genoa som letar nya ägare men har över 76 miljoner euro i skulder. Chievo har varken en stor budget eller gör stora vinster, däremot är skuldberget uppe på 64M euro. Det är dock inget mot de största klubbarna.
Roma är klubben som går tredje mest i vinst men har skulder på över 350M euro och ett nettoresultat på minus 41M. Inter har ännu större skulder, 472M, och dessutom minus 83M i det egna kapitalet. Översatt till ren svenska betyder det att varken Inter och Roma har några pengar. De måste sälja innan de kan köpa spelare och övervakas stenhårt av Uefas Financial Fair Play-organ.
Hos Milan är de flesta staplarna röda och de lyckas göra mindre vinst än klubbar som Bologna och Palermo. De ursäktas förstås med förra säsongens pågående ägarbyte och den sinande energin under Silvio Berlusconis sista år som ägare.
Det är illa nog att så många betydande klubbar kämpar med finanserna, inte minst i ett perspektiv där de ska konkurrera i de europeiska turneringarna. Men tack vare deras starka varumärke och de stora möjligheterna till intäkter har storklubbarna mycket svårare att välta omkull ekonomiskt än mindre lag.
Det bevisas i faktumet att över tjugo italienska klubbar gått i konkurs de senaste fem åren. Ju längre ner i seriesystemet en kommer blir intäktskakan mindre att dela på för fler och fler klubbar. Serie A-klubbarna gjorde exempelvis 347 miljoner i vinst säsongen 15/16 och 690M året efter.
Det är förstås en helt annan verklighet än vad mindre italienska klubbar jobbar med. Crotone och Empoli är två exempel på klubbar med olika stor erfarenhet av Serie A men som har lika svårt att växa och ligger i botten ekonomiskt.
I slutet av förra året blev Serie C-klubben Modena utslängda från seriesystemet efter en period av sällsynt ekonomisk misskötsel. Spelarna hade då strejkat de sista fyra matcherna efter att inte ha fått lön på hela hösten.
Ungdomslaget vägrade att spela i deras ställe och klubben hade tidigare blivit utslängd av kommunen efter att inte ha betalat hyran på Stadio Alberto Braglia. Siktet fick ställas in på en plan i Forli men även där stoppades Modena på grund av ordningsskäl och tre hemmamatcher gick om intet.
Modena FC får nu börja om i Serie D till hösten med nya ägare och ändrat namn, men med bibehållen historia efter ett förbundsbeslut från 2004 som tillåter detta. En klubbhistoria som gett spel i högstadivisionen 28 gånger, senast 03-04, och fostrat spelare som Luca Toni.
Ännu tyngre blev fallet för klassiska Vicenza med 30 säsonger i Serie A, en Coppa Italia-vinst från 96/97 och en semifinal mot Chelsea i Cupvinnarcupen året därpå. Förra säsongen åkte Vicenza ur Serie B efter att ha spenderat medparten av 2000-talet där.
Även Vicenzaspelarnas lön uteblev under hösten och klubben dömdes som bankrutt i mitten av januari. Till skillnad från Modena får Venetolaget spela säsongen klart i Serie C men kommer få börja om i den högsta amatörligan Serie D till hösten.
I Vicenza har Joachim Björklund spelat och laget tränades av namn som Francesco Guidolin och Edy Reja under den senaste perioden i Serie A. Här slog Paolo Rossi igenom innan flytten till Juventus och VM-guldet 1982, och Roberto Baggio upptäcktes av Fiorentina i en rödvitrandig tröja under mitten av 80-talet.
Nyligen blev Serie B-nykomlingen Foggias ägare arresterad för penningtvätt och klubben drivs nu av en förvaltare. De senaste tre åren har klubbar som Siena, Latina, Parma och Como konkursat och fått börja om på amatörnivå.
Serie C innehåller tre regionala serier med 19 lag i varje. Kanske är tiden inne för att strypa lagantalet i tredjedivisionerna eller rent av att göra om seriesystemet på nytt. Just nu är det väldigt svårt att se fall som Foggia försvinna där ägarna misstänkts för kriminellt samröre i jakt på makt och mer pengar.
Eller att situationer som leder till att traditionsrika klubbar som Modena och Vicenza tappar greppet från näringsliv, publik och kommunen försvinner. Detta är italiensk fotboll på gott och ont. Vi är nu framme vid påsken och även för dessa klubbar som dör ut finns en återuppståndelse som väntar på andra sidan.
Twitter: @ErikHadzic