Magin är bruten Roma

Di Francesco (åskbollen)

Kom till Anfield med succéuppställningen 3-4-2-1 som använts sedan vändningen mot Barcelona. Till en början såg det faktiskt riktigt bra ut. Roma hade mycket boll, klarade av att hålla den inom laget längre stunder och höll Liverpools springare i schack.

Någon sorts övermod smög sig in laget sedan och förmodligen också hos Di Francesco som spelade vidare med en hög backlinje. När hemmalaget insåg att de mest handlade om att skicka upp bollar på anfallarna eller vinna bollar mot högt stötande Romaförsvarare, först då började saker hända för hemmalaget.

Jag tycker ändå inte de behövde förta sig på något sätt. Det var ingen överjordisk prestation av Liverpool, inte ens vid 5-0. De förhöll sig till en matchplan och utförde den, samtidigt som de brutalt exponerade en motståndare som inte verkade förberedd på detta.

Att Roma spelade med hög press på Camp Nou i kvartsfinalen var friskt vågat men inte särskilt mycket vunnet, inte resultatmässigt i alla fall. De gav dock Roma en tro på att katalanerna inte var orubbliga på ett spelmässigt plan och med den känslan och taktiken gick de gulröda in till denna match.

Men Barcelona är inget lag som har bråttom att komma till avslut i anfallen till skillnad från Liverpool. När väl målen började komma för de röda var Romaspelarna som förhäxade och ingen väg såg ut att undkomma en chockerande och pinsam förnedring.

Den eldige tränaren var som blixtar och dunder i regnet på sidlinjen. Efter det fjärde målet satte Di Francesco sig ner på bänken och såg ut att vilja teleporteras hem till varmare breddgrader.

Tränaren hittade till slut sitt förnuft och bytte i halvtid ut en Cengiz Ünder som inte bidrog med någonting, satte in Patrik Schick och fick in en referenspunkt bredvid Edin Džeko. DJ gick senare över till den mer ordinarie fyrbackslinjen och satte in Maxime Gonalons för att balansera upp på mitten. Han bytte in Diego Perotti som nyligen gjorde comeback efter skada, och så småningom kom två mål från ingenstans.

Detta är Eusebio Di Francescos första säsong i en toppklubb. Mycket har han redan hunnit åstadkomma men en hel del finns att lära för 48-åringen. Det som hade varit en resultatmässig katastrof och ett farväl till finalen blev något annat efter DJ:s tre mer eller mindre lyckade byten i andra halvlek.

Defensiven (helvete)

Det var cirka en kvart-tjugo minuter in i matchen som Juan Jesus drev fram med bollen vid fötterna mot mittlinjen. Snett till vänster framför sig stod Aleksandar Kolarov men brassen spelade bort bollen till en LFC-spelare, som skickade den mot ytan Jesus precis lämnat och fick älga tillbaka till.

Den sekvensen är ett typiskt exempel på hur en nervös back kan agera i en matchinledning, och någonstans var det signalen som började sprida oro i hela backlinjen och som Liverpool uppfattade som början på jaktsäsongen.

La Gazzetta dello Sport beskrev Juan Jesus som en klumpig Forrest Gump, minus lyckan, efter matchen. Det blev uppenbart snabbt att mitt- och ytterbacken var Romas svaga länk där back. Till hans försvar blev Jesus gång på gång utelämnad ensam i dueller mot den fenomenale Mohamed Salah.

Där har hans backkollegor och tränare ett ansvar men inte heller Fazio eller Manolas vaknade på rätt sida. Antalet tillfällen som de två försökte stöta runt mittplanen men inte vann bollen, för att se en passning skickas över huvudena på dem till en fri Liverpoolspelare var nästan oräkneliga.

Det är en besynnerlig försvarslinje vi har att göra med. Den har kapaciteten att stänga ner Barcelona i en match och gå längre perioder i Serie A utan att släppa in mål. Sedan kan den ha dagar som denna när alla försvararnas brister avslöjas i samma match och när de bara gör varandra sämre.

De röda förblir sig lika (ljusning)

Till alla romanistis hopp är motståndarförsvaret minst lika benägna att svaja. Okoncentration och nonchalans bjöd Roma tillbaka in i returmötet med de två sena målen. Precis det hände också i engelsmännens ligaspel i helgen när snart avsågade West Brom hämtade upp ett tvåmålsunderläge.

Resultatet 5-2 till Liverpool kommer innebära en vecka av orden ”mirakel”, ”vändning” i bästa ”Yes, we can!”-stuk till nästa match. Och jo, det där stämmer också. Roma är inte borta från finalen på något sätt.

Det har inte så mycket med vändningen i kvartsfinalen och göra. Snarare att det är långt troligare att Roma gör tre mål hemma mot ett lag som Liverpool än Barcelona. I sin tur var det på förhand ett realistiskt scenario att Liverpool skulle vinna med tre bollar hemma.

La Magica är ett av AS Romas smeknamn. De är bevisligen kapabla att utföra magiska stordåd men igår kväll var formeln bruten. Det kommer dock inte krävas några trollkonster om en vecka för att gå vidare till finalen.

Roma har en 34 år gammal finalförlust på Olimpico att ta revansch för, bara det ska räcka som bränsle och motivation. De är skyldiga att utföra en prestation som tar tillbaka hedern efter denna insats. Bara de inte glömmer bort den lille egyptiern hos motståndarna när det blir dags, någon som faktiskt kan trolla.

Twitter: @ErikHadzic