Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons
26v

Säsongens två största vinnare delade kexet på Olimpico

Om Juventus dagar i Rom hade varit en bröllopsvecka skulle cupfinalens 4-0 mot Milan varit det alltför utflippade förfesten. Känslan var att Juve kom lite bakfulla till den stora dagen, i söndags när klubbens sjunde raka ligatitel skulle säkras. Men eftersom bianconeri både är välklädda och kan hålla masken blev den stora festen lyckad ändå. Juve fick sin ring i form av en ny scudetto, och bara tre fingrar återstår innan båda händerna är fulla av trikolorer.

Biscotto är det italienska ordet för kex men kan också referera till en match som är uppgjord på förhand (större chans till det senare om du frågar som svensk…), och det diskuterades på förhand om rivalerna Roma och Juventus skulle dela på kakan under söndagens kvällsmatch.

En poäng räckte för att Juventus matematiskt skulle vinna ligan, oavgjort för Roma innebar Champions League-spel även nästa säsong. Nu förlorade Inter kvällen innan och med det resultatet blev Roma klara för CL i vilket fall. Det lättade förmodligen på Romaspelarnas nerver något mot ett för kvällen trögt Juventus.

Juventus kom med inställningen att plocka hem den där poängen som krävdes för titeln. Än tydligare blev det när Radja Nainggolan åkte på sitt andra gula kort i minut 68. Juventus mer än något annat fortsatte att kontrollera dess öde och lät inte Roma på något sätt förstöra festen. Gåfotboll räcker för att beskriva matchens sista 20 minuter.

Likväl kunde Juventus fira klubbens 34:e ligatitel och gå om Real Madrid bland toppligornas giganter. Förra årets ”Le6end” på tröjorna blev ”My7h” den här gången, och förnyelse är nyckelordet även i år.

Det går att se i sättet som Massimiliano Allegri tagit sig an ytterligare en säsong som lett till dubbla titlar. På hösten trixar och fixar han med olika spelsystem, och låter nyförvärven få mjukastarta i klubben. Eller ok, Allegri har av olika anledningar faktiskt spelat 36 olika startelvor under säsongens 37 matcher.

Men det hindrar inte huvudpoängen från att komma fram. Juventus har råd att starta höstsäsongerna trögt, för när våren kommer är laget alltid bäst förberedda och har truppen som orkar prestera på hög nivå. Fem olika lag hade gjort minst två mål mot Juve under säsongens första två månader. Under vintern hade laget kalibrerat och släppte in ett ynka mål på sexton raka matcher i alla cuper.

Juventus kan kosta på sig att åka till Neapel för en tidig seriefinal och känna sig trygga med att Napoli leder ligan med fyra poäng. De jagar inte upp sig när titelkonkurrenten vinner returmötet och blåser liv i guldstriden. Juve släcker effektivt ner densamma genom att vara Juve och fortsätter vinna fotbollsmatcher som om ingenting har hänt.

Den här mentala styrkan visas bland spelarna trots att få vitsvarta glimrat under säsongen. Nu senast med Mehdi Benatia som petades ur elvan efter misstag mot Real Madrid och Napoli i avgörande lägen av säsongen, men som revanscherar sig med två mål i cupfinalen mot Milan.

Det går att kolla på Paulo Dybala som bänkats efter mediokra prestationer vid ett par skeenden under säsongen men som ändå smällt in 22 mål, bland dem inte minst stopptidsmålet borta mot Lazio, det som tydligast under 17/18 förklarar att Juve är herre på täppan.

Även Gonzalo Higuaín har varit kritiserad och bänkad under tillfällen denna vår. Likväl är det han som dyker upp och nickar in 3-2-målet mot Inter på San Siro, det som visade sig vara dödsstöten för Napolis titeldrömmar. Men orkesterledaren bakom denna finstämda skara spelare är förstås tränaren Max Allegri.

Inte heller han har undkommit hård kritik och tvivel under säsongen. Allegri har svarat upp så som han brukar göra, med att vinna de mesta som går och stå högst upp på tronen med sitt märkliga Moe Szyslak-leende. Juventus Romvecka fastställde klubbens fjärde raka dubbel, en prestation inget lag tidigare klarat, precis som deras sjunde scudetto i följd förbättrade rekordet Juve slog förra året.

Max Allegri har under tiden i Juventus gjort Italien till sitt expertområde så till den grad att det framstår som en naturlag att bianconeri ska vinna allt där. I Champions League har det blivit två finaler på fyra år och att vinna den turneringen fortsätter vara tränarens sista lilla morot i Juventus. För inte lämnar han innan den pokalen är vunnen?

Allegri själv säger att han ska prata med klubbledningen först, ryktena går flitigt om en flytt till Premier League och någon av storklubbarna som ska byta tränare i sommar. Men efter matchen mot Roma utvecklade Allegri resonemanget.

”Imorgon beger jag mig till havet, men om dem inte skickar iväg mig är jag tillbaka nästa säsong… Några människor kommer lämna, andra kommer ansluta. Vad som än händer vill vi ha fler vinster”, sa Max Allegri.

Om han stannar kommer utmaningarna vara lika tuffa som inför denna säsong. Ikonen Buffon slutar. Vinnarskallen Lichtsteiner försvinner och det kan även någon av Khedira, Asamoah, Mandžukić och Dybala också göra. Barzagli blir inte yngre som mittbacksvikarie.

Samtidigt är planeringen inför 18/19 redan i full fas. Backarna Mattia Caldara och Leonardo Spinazzola kommer från Atalanta, Emre Can som eventuell Khedira-ersättare från Liverpool. Samtliga är spännande namn som har potentialen att bygga upp ett nytt stort Juve och fler lär tillkomma.

Men vikten av att förlora flera av vinnarskallarna ovan ska verkligen inte förringas. Det finns bara en Gigi Buffon med allt vad det innebär. Om Allegri stannar har dock Juventus fortfarande bästa tänkbara förutsättningar att spinna vidare på detta. Att ha en av världens främsta tränare är få förunnat, även en gigantklubb som Juventus.

Oavsett vad som händer i den sista omgången tycker jag det är ganska självklart att den största vinnaren förutom Juventus varit Roma. Nu har visserligen Lazio chansen att gå om i sluttabellen, men det förändrar inte helhetsbilden av Roma 2017/18.

Under ett osäkert ombyggnadsår klarade klubben en på förhand långt ifrån given CL-plats. De gick till semifinal i den turneringen och spelade in runt 100 miljoner euro som förändrar förutsättningarna under sommarens mercato till det klart bättre.

De gör det med en tränare som genomför sin första säsong i en storklubb och som övertygat tillräckligt många om att hans personlighet passar som handsken i den svåra Rommiljön. Då har fortfarande långt ifrån alla Monchis värvningar visat sig lyckade under spanjorens första säsong som sportchef.

Som ni märker finns det en plattform att jobba vidare på och göra något stort av. Om Roma inom kort kommer igång med byggandet av den nya arenan är det väldigt många stjärnor som står rätt i Rom plötsligt.

****

Annat från omgång 37:

Atalantas ineffektivitet har straffat laget i två raka matcher mot Lazio och Milan. På en regnsjuk plan i vad som såg ut som ett Bergamo redo för domedagen gav Frank Kessié Milan ledningen efter en timme mot sitt förra lag.

Fem minuter senare lyckades Atalantabacken Toloi med att glidtackla och ironiapplådera till sig två gula kort i samma sekvens. Tio minuter efter det fick Milans Montolivo syna det röda, i vad som verkade vara världens oskyldigaste ”visa-sulan-tackling”. Totalt blev det tio varningar förutom utvisningarna i säsongens hittills fulaste match.

Det skulle hjälpa hemmalaget för Masiello nickade in kvitteringen efter två minuters stopptid. Donnarumma gjorde ingen tavla likt de två han orsakade i cupfinalen, men Masiellos nick var inte direkt otagbar.

En väldigt tuff situation för den unga målvakten som inte blir bättre av att han har Mino Raiola som rådgivare. Konflikten mellan Donnarumma och fansen är igång igen dessutom. När Gigio gick fram till bortasektionen för att ge bort tröjan bad ultrasledare honom att behålla den rapporteras det.

För Milan räckte poängen till en plats i nästa säsongs Europa League. Det ska till ett smärre mirakel om sjuan Atalanta inte går dit igen efter Fiorentinas chockförlust hemma mot Cagliari. Atalanta är tre poäng och sju plusmål bättre än åttan La Viola.

Leonardo Pavolettis mål strax innan paus kan vara det som räddar sarderna kvar i Serie A. Nickspecialisten gjorde sitt nionde mål på huvudet och är med det delad etta bland Europas toppligor. Cagliari möter just Atalanta i den sista omgången och har en poäng till godo till nedflyttningsstrecket.

En poäng ovanför Cagliari befinner sig Udinese och Chievo. Udineses vinstlösa svit slutade på 13 matcher efter Antonin Baracks avgörande mål borta mot Hellas Verona. Chievo tog den andra raka vinsten efter 2-1 borta mot Bologna.

Giaccherini kvitterade Verdis ledningsmål med en briljant vänstervolley som den senare till och med hade varit stolt över. ”Full Metal Giaccherini” brast kommentatorn fyndigt ut i som en hyllning till Vietnamkrigsfilmen. Inglese gav senare Chievo ledningen med sitt elfte mål och säkrade förmodligen ett nytt kontrakt till de flygande åsnorna.

Chievo hade tre vinster sedan november när Roberto Maran sparkades och Lorenzo D’Anna tog över. Den gamle Chievobacken har tagit två raka vinster efter det och kommer erbjudas ett kontrakt över nästa säsong som tack är gissningen.

De som befinner sig under strecket är nu Crotone efter 2-2 hemma mot Lazio. Milinković-Savićs sena kvitteringsmål hjälpte någon föga. Lazio hade behövt en vinst för att säkra CL-platsen, Crotone en seger för att skicka SPAL under strecket. Nu är kalabrierna på samma  poäng som SPAL och med sämre inbördes möten gentemot alla förutom Chievo i botten.

Lazio tog inte chansen trots att Inter blev Pazza Inter i helt fel läge på säsongen. Eller hur förklarar en 1-2 hemma mot redan klara Sassuolo?! Det är ett debacle av den typen som var Inters signum under en lång tid.

Det är verkligen oförklarligt och San Siro fick för andra gången på två veckor känna hur Champions League-biljetten var redo att kastas ner i Mordors lågor. Laget har fått en sista inbjudan till CL tack vare Lazios poängtapp och då krävs vinst på Olimpico i säsongens sista match.

Det är svårt att förstå hur Inter lyckas parodisera sig självt gång på gång, samtidigt bör frågan ställas om någon egentligen är förvånad? Sassuolo tog trots allt lagets sjätte seger på de sju senaste mot Inter.

CL-fighten mot Lazio blir inte bara en säsongsdefinierande match, den bestämmer mycket av framtiden ekonomiskt också. Det kommer bli otroligt intressant att se hur Inter tacklar matchen mentalt.

Vid sidan av Inter skedde helgens märkligaste incident på Luigi Ferraris i Genua. Napoli vann matchen mot Sampdoria med 2-0 efter mål av Milik och Albiol. Men på grund av anti-neapolitanska ramsor från hemmafansen fick matchen stoppas under flera minuter.

Sampdoriapresidenten Massimo Ferrero klev ner från läktaren till planen för att lugna ner stämningen, bara för att se hemmasupportrarna byta måltavla och börja häckla honom istället.

Det har varit en dyster, dyster vår för Samp som under ett bra tag hotade om en Champions League-plats. Nu ligger de nia, 18 poäng efter fyran Lazio. För ramsorna kommer klubben böta 20 000 euro och klackläktaren riskerar att stängas av i en match.

Det är lätt av avfärda den ”territoriella rasismen” som ett ickeproblem och inget som har med huliganism att göra. När det går så här långt och får spelet att stoppas blir det mest löjligt. Hur många nidvisor ska egentligen till för att göra den negativa stämingen till något centralt i matchen?

Twitter: @ErikHadzic

Publicerad 2018-05-15 kl 22:54

Senaste tweets

Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons