Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

17v

De mörka åren är över i Inter

Förutom under de få, men extremt framgångsrika åren efter Calciopoli har de inte varit lätt att vara interista. Det tog Massimo Moratti 15 år av besvikelser, hånskratt och massor av bortkastade oljemiljoner innan han upprepade pappa Angelos bedrift som Interpresident på 1960-talet och vann allt som gick att vinna.

De Interåren under 90- och början på 2000-talet är ändå inget jämfört med vad som hänt efter trippeln 2010. Inter spelade i Champions League senast 2011-12 och har sedan dess slutat på fjärdeplats som bäst men också stått för avskyvärda placeringar på åttonde och nionde plats.

Fansen har fått ställa sina hopp till spelare som Fredy Guarín, Zdravko Kuzmanović, Ezequiel Schelotto och Rolando, vilka värvades för stora pengar men som aldrig kom i närheten av prestationer värdiga en Intertröja.

Nu är de åren över och ljuset kan skymtas efter vandringen i totalt mörker. Efter en osannolik vändning i det avgörande mötet mot Lazio på Olimpico är Inter klart för Champions League till hösten. Pengarna det innebär lättar på den hårt åtdragna FFP-snaran som virats runt il Biscione, ormen, och möjliggör omfattande investeringar i sommar.

Inter vore inte Inter om de skulle bjuda supportrarna på en stillsam kväll. Lazio var bättre under 75 minuter och visade det med all tydlighet från början. Interisti bjöds till och med på en käftsmäll då. Ett av Lazios många succéköp Adam Marušić smällde upp bollen på Ivan Perišićs nylle och förbi en fastfrusen Samir Handanović.

Övningen i Balkanuttal fortsätter. Senad Lulić tog ledaransvaret som Laziokapten och matade med inlägg från sin vänsterkant. Sergej Milinković-Savić vann allt som oftast duellerna innan dessa inspel kom fram, med huvudet eller helt enkelt genom att ta emot dem på bröstet med sin överlägsna fysik.

Serben såg ut att omfamna den här typen av avgörande match och jag är mer säker än någonsin på att han kommer bli en av världens bästa spelare framöver. Lazio var mer strukturerade i anfallsspelet och Inter såg virrigt ut defensivt. Men Inter hade sina dolda hjältar.

I den 29:e minuten skyfflade vänsterbacken Danilo D’Ambrosio in kvitteringen på en hörna. En spelare som har tendensen att bli hackkyckling hos fansen men som likväl varit tillräckligt stabil för att behålla en plats i startelvan, om än på fel kant.

Fyra minuter innan paus tog Lazio rättvist tillbaka ledningen efter att just D’Ambrosio inte hängt med Felipe Andersons sprinterrusch som avslutades på bästa sätt. Inter förlorade de mesta av duellerna på mittplan och trion Brozović-Rafinha-Vecino hade ingen bra kväll tillsammans.

Den här matchen handlade på förhand nästan bara om ett namn. Stefan de Vrij fick chansen från start, trippade runt och spelade nästan felfritt för att behålla diskretionen. Ändå tills den 78:e minuten.

Mittbacken hängde inte med i Mauro Icardis tvära vändning och gjorde ner argentinaren i straffområdet. Icardi som hade dittills varit iskall placerade säkert in kvitteringen på den efterföljande straffen.

Motsatsen till iskall var Lulić som hettade över och drog på sig sin andra varning minuten efter straffmålet. Två minuter senare var chocken för Lazio total. Matías Vecino, en spelare som inledde säsongen starkt men som hamnade utanför elvan efter vintern, tilläts att knoppa in segermålet på hörna.

De Vrij byttes ut kort efter målet och filmades gråtande på bänken med en tröja över huvudet efter slutsignalen. Den blivande Interspelaren hade gjort allt för att slippa huvudrollen han motvilligt tilldelats. Ändå blir han på något sätt en syndabock för Lazio.

Som laziale hade jag en dålig känsla inför matchen. I mitt huvud fanns på förhand bara scenarion som innebar en Intervinst. Simone Inzaghi tog med kvarten kvar ut en förmodligen slutkörd Ciro Immobile istället för den överhettade galenpannan Lulić.

Jag kan bara hoppas att den tidigare lårskadan hämmade skyttekungen (29 mål tillsammans med Icardi, andra skytteligavinsten för båda) och att Inzaghi tog beslutet på rätt grunder. Med Immobile på planen är jag inte säker om vi fått detta utfall.

Segern för Inter är i slutändan väntad i min värld. Laget är och förblir Pazza Inter, vilken tidsepok och vilka svartblå spelare det än handlar om. Den här kvällen var Lazio också Lazio, en klubb som bekant har svårigheter att stava till ordet vinnarkultur.

Segern möjliggjordes av Luciano Spallettis byten när han bland annat tog ut besvikelserna Rafinha och Candreva (noll mål hela säsongen!), satte in Éder och Karamoh som rörde om offensivt och slutligen även Andrea Ranocchia för att hota i luften.

Glädjen hos Ranocchia efter 2-3-målet framför över ett Curva Sud fullpackat av interisti gick inte att ta miste på. Mittbacken kom till klubben efter trippelvinsten som ett av landets mest lovande försvarslöften, men har snarare kommit att symbolisera otillräckligheten i Inter post-Mourinho.

När Spalletti presenterades som Intertränare för ett år sedan var jag övertygad om att han skulle föra laget till Champions League på första försöket. Tyvärr för egen del fick jag rätt. Inför matchen försökte jag hitta trösten i att en Intervinst faktiskt skulle vara bra för Italien och Serie A.

Lidandet har varat länge. Men nu är Inter redo att flexa musklerna på den högsta nivån i Italien. Det vann på ett sätt som är väldigt typiskt laget och Lazio ramlade ur topp-fyra, efter att ha tillbringat större delen av säsongen där, på inbördes möten.

Lazio och Inter fick världens blickar på sig för en kväll och stod för en dramaprestation utöver det förväntade. Inter fick revansch för klubbtragedin på Olimpico den femte maj 2002 med en nästan lika känslosam insats. Charmtrollen Lazio och Inter, sluta aldrig att underhålla oss.

****

Annat från omgång 38:

Sannsagan Crotone tog slut för den här gången. ”Hajarna” strandade efter mirakelöverlevnaden förra året och gör Benevento och Hellas Verona sällskap till Serie B. Det blev för mycket begärt att åka till Neapel och tvunget hämta poäng.

Napoli förtog sig inte på något sätt i första halvlek. Men ett felpass av Marcus Rohdén mitt på egen planhalva hittade via Mario Rui och Lorenzo Insigne till Arek Miliks panna, polacken styrde elegant in ledningsmålet för Napoli.

Efter det började hemmalaget spela ut. Tvåan kom kort senare genom en deras kanske vanligaste anfallsvapen: inlägg från Insigne, avslutet från Callejón, mål för Napoli. Crotone hade väldigt svårt att komma till målchanser och ett bortamål dröjde till den nittionde minuten av Tumminello.

Personligen tycker jag det är tråkigt att ett charmigt lag som har en svensk landslagsman åker ur Serie A. Kortfattat blev 1-2-förlusten borta mot Chievo för två omgångar sedan avgörande för degraderingen och det avslutande spelschemat mot Lazio och Napoli för svårt.

Ser man över hela säsongen blev heller inte tränarbytet lyckat när Walter Zenga tog över efter avgående Davide Nicola i början på december. Zengas Crotone har varit oberäkneligt och under stunder spelet bra fotboll, men Nicolas defensiva struktur har saknats.

Laget har flera intressanta spelare som lär försvinna till större klubbar. Jag hoppas dock att Walter Zenga tar sina excentriskt blå glasögonbågar och fortsätter med laget i Serie B, där de givetvis får utnyttja bollförarkvalitéerna laget har mer. Zengas tränarkarriär hade också mått bra av lite framgång och mindre press i en lägre serie.

Rohdén då? Jag räknar inte honom till spelarna med störst chans att röra på sig i sommar, inte så länge han agerar bänkspelare för Sverige i VM. Säsongen har varit upp och ner för den förre elfsborgaren men jag beundrar sättet som han tagit sig tillbaka till startelvan efter nio raka matcher utanför den i början på året.

Låt vara att konkurrenten Ahmad Benali skadades under våren, eller att det finns all anledning till att ifrågasätta valet av Rohdén före Ken Sema i VM-truppen. Mittfältaren har visat att hårt jobb lönar sig och jag unnar honom en plats på planet till Ryssland.

För Napolis del innebar segern ett nytt poängrekord och för första gången kommer ett lag tvåa med över 90 inspelade poäng. Men nu är kanske tiden med tränaren Maurizio Sarri förbi. Aurelio De Laurentiis sa efter matchen att tidsfristen gällande hans eventuella förlängning är slut. Sarri själv vill ha mer till eftertanke då ”det är presidenten som vill ändra mitt kontrakt”.

På Crotones bekostnad stannade nykomlingen SPAL kvar i högsta serien. Redan i den fjärde minuten tog Ferraralaget ledningen på straff mot Sampdoria på hemmaplan och försatte Crotone i ett läge där de var tvungna att ta poäng mot Napoli.

Uppgiften underlättades av att bortalagets Gianluca Caprari fick sitt andra gula kort i den 33:e minuten. Matchen slutade komfortabla 3-1 till SPAL och deras första och sista mål gjordes av Mirco Antenucci.

Den 33-årige anfallaren har överglänst större namn som Marco Borriello och Alberto Paloschi i laget och varit den mest bidragande spelaren offensivt. Med sina elva mål är han en stor anledning till att SPAL fixade kontraktet i klubbens första Serie A-säsong på 49 år.

SPAL hade faktiskt en vinst färre än Crotone och de många (14) kryssen såg länge ut att bli ödesdigra i kampen om överlevnad. Men under intressante tränaren Leonardo Semplici hittade laget den rätta formeln mot vårkanten och Serie A-kontraktet är välförtjänt.

SPAL har sunda ägarförhållanden, stabil ekonomi och en lovande sportchef i Davide Vagnati. Det finns möjligheter att rent av slippa den värsta bottenstriden nästa säsong, men frågan är om de gör det med Pa Konates hjälp. Jag förmodade att han skulle få det svårt i SPAL:s 3-5-2 men vänsterbacken fick inte en enda Serie A-minut den gångna säsongen.

Samtliga bottenlag ovanför Crotone vann under årets mest kritiska dag. Precis som Antenuccis mål varit fundamentala för SPAL:s överlevnad var Roberto Ingelses 13 mål för Chievo också det. Den blivande Napolianfallaren gjorde matchens enda mot Benevento och jag är väldigt tveksam till om Chievo hade klarat kontraktet utan Ingleses målform.

Färske huvudtränaren Lorenzo D’Anna tar alltså tre av tre segrar under inhoppet på Chievobänken. Det blev också vinster för Udinese och Cagliari, lag som båda gjort extremt ojämna säsonger men som nu kan andas ut och samla sig under sommaren.

Förutom Lazio går också Milan och Atalanta till Europa League, där de senare får kvala sent i juli. Milan krossade Fiorentinas strimma av EL-hopp i 5-1-vinsten på San Siro och kommer precis som förra året på sjätte plats. Men för första gången i klubbens historia hamnar Milan utanför topp-fem under fem raka säsonger.

Det är en något märklig avslutning Milan får på den första säsongen med kinesiskt ägande. Efter en dålig inledning under både Montella och senare Gattuso peakade säsongen under tidig vår. Sedan försvann den lilla chansen till CL-spel, Milan åkte ur EL i åttondelen och förlorade cupfinalen stort mot Juventus.

Pressen kommer vara stor på Gattuso att få en bra start på 18/19-säsongen och fansen får fortsätta våndas över de finansiella oklarheterna som råder i klubben. Gattusos förlängning är logisk men hade föga överraskande ingen positiv effekt på resultaten när den kom mitt under våren.

Twitter: @ErikHadzic

Publicerad 2018-05-21 kl 10:55

Senaste tweets

Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER