POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Pengar rullar, klubbar ramlar, kaoset större än någonsin

Imorgon kväll lottas spelschemat till kommande säsongs Serie A. En trevlig tillställning som direktsänds i italiensk tv där klubbdirektörer eller presidenter från varje klubb närvarar och frågas ut inför säsongen. Frågan är bara vilka som egentligen ska spela i höstens Serie A?

Ett stort frågetecken hängde över nyuppflyttade Parma och de alltjämt flygande åsnorna i Chievo. Parma misstänktes för fusk efter anfallaren Emanuele Calaiòs ödesdigra sms inför vårens Serie B-avslutning mot Spezia, där Calaiò skämtsamt uppmanade Filippo De Col och Claudio Terzi, tidigare lagkamrater i Spezia, att ”inte anstränga sig för mycket”.

Uppmaningen togs på allvar av fotbollsförbundet trots att närvaron av emojis hintade om en oskyldighet i meddelandena. 36-årige Calaiò fick en två år lång avstängning och Parma inleder nästa säsong i Serie A med fem minuspoäng.

Chievo hotas med femton minuspoäng av en åklagare efter att spelaraffärer med Cesena inte skötts på rätt sätt bokföringsmässigt. Skulle Chievo få den bestraffningen kommer den gälla förgående säsong, alltså åker Veronaklubben ur Serie A och 18:e-placerade Crotone får stanna kvar.

Men detta är bara en inledning på kaoset. I Serie B har nämnda Cesena och klassiska Bari redan gått i konkurs. ”Sjöhästarna” i Cesena spelade i högstaserien så sent som 2014/15 men en skuld på 73 miljoner kronor har sänkt klubben till avgrunden i amatörligan.

FC Bari, från en av södra Italiens största städer, spelade i Serie A två säsonger runt det senaste decennieskiftet. Klubben har haft ekonomiska bekymmer ända sedan dess på grund av en notoriskt orolig ägarsituation och nu är det definitivt över där. Förhoppningsvis hittar Bari ett sunt ägarförhållande i Serie D men det är inget annat än tragiskt att så många människor ska lida för en rad klubbstyrelsers oansvarighet.

Även Avellino har blivit av med licensen  för att få spela Serie B nästa säsong. Kampaniernas öde fastställs på fredag dock när de två högsta serierna ska vara spikade. Åtminstone är det sagt så. Vilka tar dessa klubbars plats i Serie B då?

Reglerna är snåriga och bestäms via ett slutgiltigt omdöme som baseras på klubbens resultat, storlek, finansiella situation och ett antal andra faktorer. Redan nedflyttade Ternana sägs ligga bra till att få stanna och Siena, förloraren i Serie C:s playoff-final, kan flyttas upp.

I skarp kontrast till detta spenderar toppklubbarna friskt i Serie A. Med knappt en månad kvar till transferfönstrets stängning har Serie A-lagen lagt över 815 miljoner euro på spelarköp under sommaren. Med det är förra sommarens totala transfermiljard på väg att bräckas, och redan nu är summan högre än något av åren 2012-2016 enligt gårdagens Gazzetta dello Sport.

Inte bara Juventus och de andra topplagen investerar. En klubb som Udinese har lagt 40 miljoner euro i sommar, däribland hälften på Juventus mittfältsankare Rolando Mandragora, förra säsongen i Crotone. Torino har spenderat en halv miljard kronor på nyrekryteringar och återköp, och lilla nykomligen Empoli har lagt nio miljoner euro bara på Palermoanfallaren Antonio La Gumina.

Serie A attraherar bevisligen bra fotbollspelare och har bara Premier League framför sig i sommarens spenderingstabell. De brittiska lagen har köpt för över 100M euro mer i sommar men italienarna har värvat för nästan 300M euro mer än La Liga-klubbarna.

Det leder till nästa frågeställning, hur mycket bättre Serie A-lagen faktiskt blir av investeringarna? Inte ens den värsta italofilen kan tro att lagen kommer prestera bättre än de spanska klubbarna under kommande års Europaspel.

Serie A har blivit mer attraktivt för utländska spelare. Men de som profiterar mest på övergångar likt Ronaldos är den köpande klubben. Juventus ökar sin egen attraktionskraft mer än att de höjer konkurrenternas.

Intäktsproblemet försvinner inte heller inte bland de mindre lagen. Det är den största anledningen till att ett antal klubbar faller omkull varje år och tvingas börja om amatörgyttjan. Intäkterna i Serie B är små, i de lägre divisionerna är de minimala.

Utgifterna hade heller inte behövt vara lika stora om klubbarna satsat på inhemska spelare i högre grad. Det gäller framförallt storlagen men även mindre aktörer med ekonomier beroende av talangförädling och försäljning. Diskussionen om att storlagen ska få delta med reservlag i Serie B- eller C har förts av röster för en större inhemsk talangprioritering.

För att återgå till Parmadomen är det ett typiskt exempel på när ingenting blir rätt. Förbundet i det här fallet vill värna om italiensk fotbolls rykte och sätta ner foten mot ”fuskarna”. Det leder till en oproportionerligt hård dom som absolut inte gynnar någon.

Parma känner sig orättvist behandlat som blir straffat som klubb, i ett fall där det är väldigt diffust att vifta med några pekpinnar. Men förbundet kan ändå göra så eftersom det handlar om Parma. En klubb som agerat fel tidigare och är lättare att statuera exempel mot än någon traditionell maktfaktor.

Från den andra sidan kommer missnöje över att domen blivit ett mellanting. Palermos president Maurizio Zamparini (jo, han lever) kallar utslaget för både ”dumt och absurt”. Zamparinis Palermo känner sig särskilt förfördelat eftersom de hamnade bakom Parma i tabellen.

Enligt honom borde bestraffningen tagit hänsyn till den dåvarande tabellsituationen och inte nästa säsongs. Parma kunde fått minuspoängen retroaktivt och då hade Palermo tagit dess uppflyttningsplats. Nu har istället Parma överklagat. Färre minuspoäng och en kortare avstängning på Calaiò är ett realistiskt scenario i kommande dom.

Juventus må sälja triljoner Ronaldotröjor i minuten och Roma kan göra en nettovinst på 550 miljoner kronor i tidernas dyraste målvaktsaffär. Strukturen i il calcio som enhet håller inte den takten och därför dör klubbar, samtidigt som misstankarna om fusk aldrig försvinner.

Detta är inget nytt Calciopoli, men en större röra så nära inpå en säsongsstart har sällan skådats.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Roligt men enormt tufft för Olsen i Roma

Det sägs att VM är världens bästa skyltfönster. Ett bra mästerskap och vips gör du korstecknet på Santiago Bernabeu istället för Levantes hemmaarena som i Keylor Navas fall, VM 2014:s bästa målvakt. Samtidigt har glorifieringen kring ett individuellt starkt VM urvattnats i praktiken.

Med all framstående scouting och analysverktyg är allt färre klubbar som tar chansningen att värva en VM-bra spelare, åtminstone på den högsta europeiska nivån. Men allt det bryr sig Robin Olsen föga om just nu.

Vid 28 års ålder har han prickat in karriärens bästa form och varit en av hela världsmästerskapets bästa målvakter. Istedgade och Pusher Street från MFF-fansens gamla hyllningsramsa blir nu Via del Corso och lyxbutiker vid Spanska trappan. Resan från lilla IFK Klagshamn nära Öresundsbrofästet för sju år sedan har nu tagit svensk-dansken till ett lag som slutade i Champions League-semi förra säsongen.

Det är många sätt en drömflytt för Robin Olsen. För svensk fotboll är det otroligt stort att vi har en förstamålvakt i en framstående europeisk klubb, för det var verkligen inte igår. Med detta kommer ett enormt ansvar och karriärens största prövning för malmöiten.

För lite mer än ett år sedan hade AS Roma världens bästa målvaktsuppsättning. Ettan Wojciech Szczesny, på lån från Arsenal, övertygade så pass under sin Romaperiod att Juventus valde honom som Gianlugi Buffons arvinge i Turin.

Bakom honom infann sig Alisson Becker. Köpt för åtta miljoner euro från brasilianska Internacional spenderade han ett år på bänken innan han förra säsongen slog igenom och spelade bättre än någon annan keeper i Europa. Det räckte för att bli såld till Liverpool som världens dyraste målvakt genom tiderna med en prislapp i 650-miljonersklassen.

Romas sportchef Monchi kunde tagit pengarna och återinvesterat i ett större namn än Olsen. PSG:s Alphonse Areola nämndes länge, en 25-åring som agerade tredjemålvakt i den franska världsmästartruppen och som samlat på sig mycket erfarenhet redan vid den åldern.

Areola hade kostat Roma hälften av Alissonsumman i runda slängar. Men spanjoren Monchi valde bort det alternativet. Som den målvakt han själv var under spelarkarriären har Monchi sett något i Olsen som rättfärdigar svensken en målvaktströja i gulrött. Framförallt i kontrast till den betydligt dyrare Areola.

Drygt ett år in på ämbetet har Monchi satt sin tydliga prägel på Roma. Mestadels unga stjärnor värvas och stora namn som Radja Nainggolan och Alisson har fått ge plats under samma sommar. Det är i en osäker miljö Robin Olsen landar och däri ligger hans största utmaning.

Kraven kommer vara höga och missnöjet påtagligt om Roma inleder säsongen på ett tveksamt sätt. Än återstår några veckor av transferfönstret men Roma blidkar inte direkt fansen genom att sälja två nyckelspelare för dryga miljarden, när klubben spelade in en lika stor prissumma under förra säsongens CL-äventyr.

Pressen som Olsen får uppleva kommer, oavsett säsongsinledning, inte likna något tidigare. Det skriver jag med all respekt för grekiska PAOK, klubben där målvakten spenderade ett halvår efter MFF-genombrottet 2015. Olsen inledde som PAOK:s etta men tappade platsen och lånades ut till FC Köpenhamn i början på 2016.

Med den vetskapen är det svårt att känna sig övertygad om en ljus period för Olsen i Roma. Han måste själv bevisa att han håller på denna nivå, ett övertygande kvalspel och VM för Sverige räcker inte.

Ett nytt språk ska läras in och framför sig har Olsen en backlinje av erfarna spelare, men som har egenskapen att vika ner sig vid oregelbundna tillfällen. Florenzi (Karsdorp)-Manolas-Fazio-Kolarov är ändå en backlinje med kvalitéer och en trygghet som Olsen aldrig tidigare jobbat med.

Förstamålvakt i Roma blir han, det råder inget tvivel om saken. Fladdrige 35-årigen Mirante köptes från Bologna och är inget startmaterial för en topp-fyraklubb. I Alissons fotspår har Roma också värvat 21-årige Fuzato från Palmeiras för en halv miljon euro, kaffepengar i dagens fotbollsvärld.

Allt detta kokas ner i en fotbollsmiljö som beskrivs som Italiens svåraste att verka i bland de traditionella topplagen. Robin Olsen kan luta sig tillbaka på talangen och viljan som tagit honom så här långt i karriären. I romanisti får lita på Monchis målvaktsöga som hittade Andrés Palop och Diego López i Sevilla och gav dessa storartade karriärer i Andalusien.

Få trodde att en Arsenalratad Szczesny på två år skulle växa ut till en av Serie A:s bästa målvakter. Ingen utanför Brasilien kunde förutspå Alissons extrema utveckling och plats i Champions League-finalisten. Turen har kommit till Robin Olsen att motbevisa både logik och kritiker.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Trots stjärnvärvningarna knappar konkurrenterna in på Juve

Ingen kan ha missat Juventus köp av Cristiano Ronaldo, sommarens stora transferhändelse. Utöver portugisen har Juventus också värvat ett koppel andra spelare av dignitet.

Landslagsmålvakten Mattia Perin från Genoa, Liverpools mittfältsdynamo Emre Can, och João Cancelo från Valencia, som Inter ”hjälpte” till att bli Serie A:s bästa högerback, bara för att Juventus skulle betala 40 miljoner euro och lägga beslag på portugisen. Dessutom tillkommer de redan etablerade försvararna Mattia Caldara och Leonardo Spinazzola från Atalanta.

Är det klappat och klart redan nu? Blir det tio raka ligatitlar för Juventus nu när Ronaldo också är där? Fastän känslan av uppgivenhet finns hos en del motståndarsupportrar är jag övertygad om att så inte blir fallet.

Juve står inför en säsong utan lagkaptenen och ikonen Gianlugi Buffon som flyttat till PSG. Den frånvaron kommer vara påtaglig överallt, även om få numera betvivlar Wojciech Szszesnys kompenens som Buffon-arvinge. Kwadwo Asamoahs allt-i-alloegenskaper kommer också saknas.

Men framförallt ser jag även direktkonkurrenter som rustat, som ser mer förberedda ut på en titelstrid mot Juventus än för ett år sedan. Jag har fokuserat på de övriga Champions League-lagen och hur läget är i respektive klubb, när lite mer än en månad återstår av mercaton.

Napoli

En ny vår, eller höst, nalkas under Carlo Ancelotti. Mästartränarens återkomst till Italien har profilerat Napoli och tycks gjort laget till en klart mer attraktiv destination. Lagets förre tränaren Maurizio Sarri ser ut att ersätta sparkade Antonio Conte i Chelsea och ta med sig Jorginho till London.

Aurelio De Laurentiis spelar sitt spel och förkastade Manchester Citys bud på mittfältaren under en månads tid, för att sedan ge efter till ett högre Chelseabud och göra trätobrodern Sarris ankomst i Chelsea lite enklare.

På Jorginhos ställe har Napoli köpt Fabian Ruiz från Real Betis för 30M euro, en spelare jag ärligt talat aldrig har sett. Ersättare till Pepe Reina är hyperintressante Alex Meret från SPAL och Watfords våretta Orestis Karnezis. Duon kostar 25M euro varav Merets del är den dominerande förstås.

Det blev ett mycket spännande målvaktsval efter flera månaders jakt. 21-årige Meret kastas rakt in i den neapolitanska elden men har rutinerade Karnezis bakom sig, som säkerligen inte ger upp starttröjan på förhand.

Napoli har även breddat anfallet med Bolognas virvelvind Simone Verdi och ”engelsmannen” från Chievo, Roberto Inglese. Den extremt märkliga affären med Ajax tyske ytter Amin Younes verkar också sluta med en ankomst till Neapel.

Truppen ser jättefin ut, men utan det där spetsnamnet kommer Napoli inte ta igen poängen som krävs för att nå Juventus. Jag har dock väldigt svårt och tro att De Laurentiis lockade Ancelotti utan några garantier om friskt spenderande.

Då menas inte namn som Ruiz eller Meret, utan en riktigt stor spelare som det går att vinna ligan med. Blir det en återkomst för Cavani? Eller Ancelottis tidigare Realadept Di Maria?

Roma

Sevillastilen är påtaglig när sportchefen Monchi avverkat sin första hela säsong i Roma. Det säljs stjärnnamn, och unga och formbara spelare köps in för att eventuellt ge avkastning i framtida affärer.

Kluivert, Ćorić och Bianda kan räknas till den kategorin och på dessa ska därmed ingen större press läggas. Cristante och Pastore är intressanta lösningar på försäljningen av Nainggolan, om än chansningar på olika sätt.

Romanistis vrede har redan väckts med utfasningen av Nainggolan, jag vill inte tänka hur det blir om Alisson också säljs i sommar. Att brassen lämnar för en större klubb i något skede är oundvikligt, men denna sommar är inte riktigt rätt tillfälle att casha in stort.

På ett sätt känns Roma lika osäkert som inför förra säsongen. Men, Monchi ska ha cred för att ha tagit in dessa nyförvärv så tidigt under mercaton. Tränare Di Francesco har avverkat sin första storklubbssäsong och Roma visade under 17/18 vilken höjd laget besitter. Dessutom har Bruno Peres återvänt till Brasilien, bara en sådan sak.

Inter

Vid sidan av Juventus har Inter övertygat mest under mercaton. Förutom att vinnarskalle och spets i form av Nainggolan tillkommer finns flera andra nyförvärv värda att uppmärksamma. 20-årige Lautaro Martínez kommer från argentinska Racing och ska avlasta Icardi längst fram.

Sedan tidigare är Stefan de Vrij klar och bildar tillsammans med Milan Škriniar och Miranda en mittbackstrio av högsta Serie A-klass. Nederländaren kommer gratis precis som Asamoah från Juventus som ska täcka upp för tappet av Cancelo.

Mer överraskande var köpet av kantspringaren Matteo Politano för 27M euro, särskilt med tanke på att Antonio Candreva i nuläget inte verkar vara på väg bort. Känslan är att den fjärde CL-biljetten är i goda händer hos Inter och att klubben växlar upp på ett väldigt tydligt sätt. Ingen nyckelspelare har lämnat, bara trotjänarna Nagatomo (Galatasaray) och Santon (Roma).

****

Att något annat lag som ska blanda sig in i kampen om lo scudetto kan jag inte se. Efter att ett Europaomfattande dominofall verkar satts igång av Juves CR-köp finns också en italiensk hållhake i fallet Sergej Milinković-Savić.

Om serben enligt förväntan säljs och Lazio även gör sig av med Felipe Anderson, då har Romklubben potentiellt nästan två miljarder kronor till sitt förfogande. Inte för att Lazio skulle scudettosatsa med de pengarna, eller kanske inte ens investera medparten i spelartruppen.

Men med så mycket kapital är det oundvikligt att spelare i större utsträckning skulle röra på sig. Frågan är då om Lazio kommer ha en eller tre veckor på sig att spendera dessa pengar. Det nya kortare transferfönstret har skapat en annan dynamik på spelarmarknaden och tvingat flertalet aktörer att agera tidigare och mer planerat.

Än återstår några sommarveckor och förhoppningen är stor att vi på alla sätt får se en starkare toppklunga i nästa säsongs Serie A.

****

Lyssna på mer diskussioner om mercaton, Ronaldoövergången och det kaotiska läget i Milan i Poddario. En podcast med mig och SvenskaFans Johan Stistrup där vi samtalar om högt och lågt i den italienska fotbollen. Finns att lyssna på iTunes.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Juve är åter i världstoppen, och bryter ny mark med Ronaldo

Det var inte bara spekulationer. Det var inget spel för några luxuösa gallerier. Cristiano Ronaldo, 33 år från Madeira, ska spela fotboll för Juventus de kommande fyra åren.

Cirka en miljard kronor betalar Juventus till Real Madrid, ytterligare tolv miljoner euro skickas till hans tidigare klubbar Manchester United och portugisiska Sporting. Nytt italienskt transferrekord, två år efter att Juve betalade utköpsklausulen på 94 miljoner euro för Napolis Gonzalo Higuaín.

Mer än något annat är det en varumärkeshöjande affär, åtminstone är det känslan i tider som dessa när inte särskilt mycket fotboll spelas. Ögonbryn har höjts över Ronaldos framspekulerade lön på 300 miljoner kronor om året.

Men sedan ryktesbomben briserade har Juveaktien ökat med 35 procent på börsen och så blev den löneutgiften ett mindre problem. Det säger någon om explosiviteten i denna affär, den som får Serie A-presidenten att förkunna övergången som ”historisk för all italiensk idrott” och tvingar La Liga-bossar att försäkra allmänheten om att inga tv-bolag krävde att Ronaldo eller Messi skulle spela i Spanien vid rättighetsförhandlingarna.

Miljoner och åter miljoner fotbollsanhängare kommer byta fokus från Madrid till Molespiran och Turin, av den enkla anledningen att de följer Cristiano Ronaldos fotsteg och inte nödvändigtvis älskar klubben han representerar. Men nog skrivet om varumärken och modernt fotbollskonsumerande, vad betyder över på ett sportsligt plan? Finns det något negativt för Juventus i denna rekordtransfer?

Hur jag än vrider och vänder kommer jag inte fram till något annat svar än nej på den senare frågan. Det är självfallet inom rimlighetens gränser att ett lag som värvar världens kanske bästa spelare inte blir sämre av det. OK, men hur kommer det påverka hans blivande medspelare?

Till att börja med innebär detta med stor sannolikhet slutet på Gonzalo Higuaíns omtvistade Juventuskarriär. Chelsea ryktas buda över halvmiljarden på argentinaren och blir Maurizio Sarri de blåas nye tränare kommer han stå med famnen öppen för en återförening med forwarden.

Ronaldo har mer och mer spelat som en renodlad center sedan han passerade trettiostecket och den rollen ser ut att vara perfekt sydd för honom i vitsvart. Higuaín gjorde sina mål och kunde då och då kliva fram i viktiga matcher.

Men i spelet utanför straffområdet har Higuaín varken varit lyckosam eller haft någon påverkan. Med Ronaldo kommer det bli ändring på det, både när det gäller rörligheten och bevakningen som nyförvärvet kommer åtdra i ännu högre grad.

Dessutom kommer Juves fokus på kant- och inläggsspel komma den ”nye” Ronaldo och hans nickstyrka till nytta. Uppvaktningen som Ronaldo får kan frigöra Paulo Dybala kreativa geni ännu mer på planen.

Spelarna som offras för Ronaldoplatsen ser ut att bli nämnde Higuaín, mittfältskämpen Stefano Sturaro och mittbacksreserven Daniele Rugani. Om Higuaín och Rugani säljs i paket till Chelsea kan priset nå dryga miljarden. Det är i sådana fall bara att gratulera Vd:n Beppe Marotta och de andra.

Higuaíns mål kommer täckas upp av Ronaldo och då är vi framme vid den sista pusselbiten. Ronaldo kommer göra de viktiga målen. De som inte bara vinner lo scudetto åt Juventus år efter år, utan också avslutar en över 20 år gammal jakt på Champions League-pokalen.

Om det målet förverkligas blir Ronaldoeffekten total också på planen. Det är då världens bästa spelare kommer lockas till Juventus, för att klubben bröt ny mark genom att värva Ronaldo och slutade vara en klubb som släpper nyckelspelare till stora klubbar varje sommar.

Av Juventus tio dyraste nyförvärv genom tiderna är det bara Douglas Costa som köpts från en utländsk storklubb (João Cancelo kan inte räknas här). Resten är köp av Serie A:s talangfullaste spelare (Bernardeschi, Dybala) eller affärer från mindre storklubbar som omöjligen kunde motstå buden (Buffon, Thuram, Nedved).

Nu har Juventus tagit sig utanför systemet och hämtat galaxsamlarnas finaste stjärna. Under några år kommer den glänsa på slitna italienska arenor och brinntiden kommer inte vara något problem. Det är bara att vänja sig. Ronaldos Siiii är lika gångbart på den här sidan Medelhavet.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Kan Svanberg bli det efterlängtade affischnamnet?

För ett halvår sedan sammanfattade jag Serie A-svenskarnas höstsäsong och konstaterade att vi saknar den riktiga profilen i ligan. Jag gav Marcus Rohdén bäst chanser att utmärka sig under våren men landslagsmannen blev istället utan speltid följande tre månader.

Oscar Hiljemark återvände från Grekland och tog över stafettpinnen med en ordinarie plats i Genoa och omedelbart förtroende från tränaren Davide Ballardini. Men mittlaget Genoa är ett av lagen som gör minst väsen av sig i Serie A och det är svårt för Hiljemark att bli någon rubrikspelare i ett så pragmatiskt spelande lag.

I väntan på att Albin Ekdal återvänder ”hem” till Italien (hoppas på ett bättre lag än Cagliari) ligger fokus nu på Bolognas köp av Mattias Svanberg för 46 miljoner kronor. Pengarna Malmö FF får signalerar att Bologna ser en stor potential i Svanberg. Är han redo att sätta avtryck redan kommande säsong?

Jag tror det och känslan kring övergången är väldigt bra. Bologna spelade ett 4-3-3 under tidigare tränaren Roberto Donadoni och det är också ersättaren Filippo Inzaghis föredragna spelsystem. Svanberg har spelat både inner- och yttermittfältare i MFF och kan tekniskt sett användas på fyra positioner i en sådan formation.

Enligt mig råder dock ingen tvekan om att 19-åringen är bäst lämpad på kanten. En stor anledning till övergången är att Bologna sålt förra säsongens två ordinarie yttrar. Tränarsonen Federico Di Francesco till Sassuolo och storstjärnan Simone Verdi lämnar för 25 miljoner euro för att spela i Napoli.

Luckorna efter dem kommer bli stora och svåra för Bologna att ersätta. Svanberg har också av den anledningen en större chans som ytter snarare än på det tätbefolkade och skickliga innermittfältet.

Största konkurrenter just nu är tjecken Ladislav Krejcí och storlöftet Riccardo Orsolini. Den senare ägs av Juventus och spås en lysande framtid, men gjorde egentligen inget avtryck alls förra säsongen i först Atalanta och sedan Bologna. Därför har Juve valt att låna ut 21-åringen ytterligare en säsong till Rossoblu.

Det finns flera likheter mellan Orsolini och Svanberg. Båda älskar att utmana deras försvarare, låt vara att Orsolini är än mer spektakulär i stilen. Men Svanbergs respektlöshet är det som gör mig mest övertygad om en framgångsrik tid i Bologna.

Med oräddheten och det steget, tillsammans med den fina tekniken och skottet ser jag inte varför Mattias Svanberg på sikt inte skulle ta liknande kliv som stortalanger från andra mindre ligor gjort i Serie A.

Anpassningsproblemen kommer i någon grad men han har två unga svenskar på plats i klubben redan. Landslagsmännen Emil Krafth och Filip Helander har visat att chansen ges i Bologna och kommer göra det enklare för Svanberg att komma in i fotbollstänket.

Svårare blir det att lyfta Bologna ur klubbens fastkörning i nedre botten. Sedan återkomsten till Serie A har de rödblå först slutat på 14:e plats och på 15:e de senaste två säsongerna. Det är inte vad den kanadensiske ägaren Joey Saputo hoppats på och sommarmercaton hittills ger inte något större hopp om förbättring.

Den stora stjärnan 18/19 ser istället ut att bli Filippo Inzaghi. Tränaren ser ut att komma med rätt sorts energi och entusiasm, och sätter sin tilltro till ”varma bollar” i hoppet om att möta lillebror Simones Lazio i premiären.

Bologna största problem under förra säsongen var det svaga försvaret. Donadoni löste aldrig det och nu kommer den förre måltjuven med ett imponerande defensivt facit från hans två år i Venezia.

Vi kan inte lita på att ett framgångsrikt VM kommer köpa loss ytterligare svenskar till Serie A. De som redan är där måste profilera sig ännu mer först, annars finns risken att flödet från Allsvenskan till Serie A att avstannar.

Ingen kan klandra Svanberg för att pröva vingarna, med den höjden är allting möjligt.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Cristiano Ronaldo är så välkommen till Serie A

Det sista steget. Under de senaste åren har de vitsvarta funderingarna i stor grad handlat om hur Juventus ska ta det sista steget och erövra Europa. Finns det tillräcklig med spets i laget? Är Allegri en tränare kapabel att vinna Champions League? Var det rätt att sälja Pogba?

Nu verkar Juventus ha tankarna klara. De ska bli bäst i Europa – genom att värva planetens kanske bästa spelare.

Om Italien drabbats av VM-pyspunka så har de senaste dagarnas Ronaldorykten varit som helium som blåst upp en vitsvart ballong. Överallt talas det om den tänkta transfern. Kan den verkligen bli av?

Det vi kan konstatera är den stora sprickan mellan den ene huvudpersonen Ronaldo och den andre, Real Madrids president Florentino Pérez. Juventus ska förbreda ett bud på 100 miljoner euro för att locka dit portugisen, något som Ronaldos agent Jorge Mendes också bekräftar.

Den stora knäckfrågan är lönen. Ronaldo vill bli bäst betald i världen och få 30 miljoner euro om året. De italienska skattelagarna är betydligt tuffare än i Spanien (no pun intended) och det kommer krävas otroligt mycket av Juventus för att lösa detta ekonomiskt. Den årslönen är fyra gånger mer än vad Gonzalo Higuaín tjänar, Juves bäst betalda spelare i nuläget.

Förutom det ekonomiska ska också en brasklapp läggas in för huruvida detta egentligen bara är ett spel kring ett omförhandlat Real-kontrakt för Ronaldo. Från ett ”It was nice to have played for Real” efter CL-finalen mot Liverpool så kan detta vara Ronaldo och Mendes nästa aggressiva drag mot president Pérez. Det är dock inte otänkbart att huvudpersonerna mäklar fred.

Juventus titelkonkurrenter Napoli, Inter och Roma har inlett mercaton på ett sätt som liknar gemensam kapprustning mot deras stora fiende. Juves svar kan bli ett sensationsköp från ingenstans som inte bara bekräftar att de är störst och bäst, de är till synes rikast också.

Fans från dessa klubbar misströstar nu. Serie A kommer bli än mer ojämnt, Juventus kommer komma upp till tio raka titlar under Ronaldos år där, dessutom är det en filmande diva som lär stjäla både rubriker och poäng från det egna laget.

Jag ser det så här: om Ronaldo kommer så är det den största värvningen som hänt sedan Ronaldinho anlände till Milano för mer än tio år sedan. Brassen var då sakta men säkert på väg ner i karriären, något som definitivt inte kan sägas om den 33-årige portugisen i nuläget.

Det gör att transfern skulle bli den största i sitt slag sedan hans namne, O Fênomeno, gick från Barcelona till Inter sommaren 1997. När jag gick på lågstadiet var nummer tio-tröjor med Ronaldo minst lika vanliga som Juventus trots att Inter i jämförelse vann en bråkdel av titlarna under 1990-talet.

Det leder oss in på den andra sidan av det finansiella myntet. Cristiano Ronaldo i Juventus skulle innebära ett jätteuppsving för Juventus i form av sålda tröjor, starkare varumärke och i slutändan också stjärnglans.

Det är bara att titta på effekten som Neymars övergång till Paris Saint-Germain inneburit för Ligue 1. Det är inte nog att kolla enbart på tröjförsäljning. Ligans tv-rättigheter har ökat i värde och utländska investerar lockas i högre utsträckning till Frankrike. Då pratar jag inte om de fyra bästa, utan om lagen strax därunder.

Ronaldo i Turin vore därmed bra för hela Serie A. Namnet i sig skulle locka ytterligare stjärnspelare, fler seriösa investerare (kan en hoppas åtminstone…) och lukrativare sponsorkontrakt. Ronaldos närvaro skulle spetsa till en liga på tydlig frammarsch, som drömmer om guldåren innan Calciopoli.

En anekdot från Real Madrids innandömen beskriver jargongen mellan Florentino Pérez och en annan högt uppsatt person när David Beckham skulle presenteras sommaren 2003. Pérez får frågan om engelsmannen var värd de cirka 350 miljonerna som Real betalade Manchester United.

”Om han är värd pengarna? David Beckham är värd… tre och en halv miljard”, skrockade presidenten.

Har du räknat rätt den här gången Florentino?

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Senaste tweets

ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå