POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Romas kulturbärare försvinner, en efter en

Kevin Strootmans övergång från Roma till Olympique de Marseille är inte någon av mercatons mest spektakulära. Roma säljer en 28-åring som glidit längre ner i den välbemannade gulröda mittfältshierarkin det senaste året. De får bra betalt, 25 miljoner euro plus tre i bonusar, och spelaren återförenas med sin tidigare tränare Rudi Garcia i Frankrike.

Ändå är det något i denna övergång som skaver bland många romanisti. Strootman är ingen romare som Florenzi, De Rossi eller Pellegrini. Men nederländaren anammade klubben och dess mentalitet under de fem år han tillbringade i Rom efter flytten från PSV. Två av åren försvann på grund av allvarliga knäskador, men Strootman har visade järnvilja, kom tillbaka och hittade så småningom nivån hade under den lyckade debutsäsongen.

I den Monchiska revolutionen som präglat AS Roma sommaren 2018 finns ingen plats för sådana som Strootman. Inte för Alisson eller Radja Nainggolan för den delen heller. Sportchefen Monchi kom supervälrenommerad från Sevilla för snart 1,5 år sedan och var där aldrig främmande för att sälja stjärnor.

Men det handlar inte bara om att se allt i euro och vinstmarginaler. Strootman, precis som Nainggolan samlade ihop en erfarenhet och attityd som bara lagets ”senatorer” kunde matcha. Ekonomiskt må det vara befogat och läget rätt att släppa nederländaren.

Samtidigt förlorar Roma en spelare som gjort mål i derbyt mot Lazio, varit med och vunnit mot Juventus, och lyckats med en rimonta mot Barcelona. Sådant kan inte ens en slug klubbledning köpa för pengar.

Med tillkomsten av Steven Nzonzi kan även Daniele De Rossis dagar i klubben snart vara räknade. Här finns en åldersskillnad på sju år mellan lagkaptenen och hans mittfältspartner Strootman, visst. Men trots ett på pappret jättefint och lovande mittfält befarar jag att något oersättligt försvinner från omklädningsrummet som inte gynnar laget, om Monchi och kompani avverkar spelare köpta av den tidigare sportchefen i denna takt.

Här och nu har dock Roma tillräckligt med problem enbart på planen. I gårdagens hemmapremiär mot Atalanta blev det bara en poäng. En kväll som skulle sluta i moll anade inte romanisti när de såg Javier Pastore genialiskt klacka in ledningsmålet från straffpunkten i den andra minuten.

Atalanta hade tankarna på torsdagens EL-playoffretur i Köpenhamn (0-0 mot FCK hemma) och mönstrade ett rent B-lag. Men inom loppet av tre minuter i mitten på halvleken vände Bergamolaget, först genom Timothy Castagne och sedan Emiliano Rigoni i hans Serie A-debut.

Det 25-åriga Zenitlånet var inte färdig och gjorde sitt andra för kvällen strax innan paus. Det var svårt att inte tycka synd om Robin Olsen i Romamålet. Han kan inte lastas för något, samtidigt är målen inte otagbara. Framförallt hade han ett haveri till backlinje framför sig i första halvlek, en försvarsinsats som snuddade en uselhet man sällan ser på denna nivå.

Det fanns ändå en känsla av osäkerhet kring Olsens hemmadebut. Svensken kände säkert att han var arenans mest granskade person, i synnerhet när det kom till spelet med fötterna där Roma uppenbart förlorat en dimension efter försäljningen av Alisson.

Den här gången löste det sig ändå för Roma och Olsen slapp stå som förlorare. Giallorossi etablerade ett tryck efter halvtidsvilan ledda av kapten De Rossi som försökte tackla och springa igång ett chockat hemmalag. Florenzi sprang in reduceringen efter en timme och Manolas kom högst på en frispark och kvitterade med mindre än tio minuter kvar.

Symboliken känns stor när Strootman tvingas iväg samtidigt som urromarna De Rossi och Florenzis eldiga spelstil räddar laget, och Manolas (som kom ett år efter Strootman) kvitterar. Romantikens plats i toppfotbollen av idag är klart undanskymd. När Roma ska jaga iväg demonerna från tio titellösa år finns inte några ursäkter längre för Monchi.

****

Annat från omgång två:

Häxjakten på den förre Romatränaren Luciano Spalletti har börjat efter en poäng på de två inledande omgångarna för Inter. Nerazzurri hade full kontroll inför storpubliken på San Siro efter att Perišić och De Vrij gjort mål i första halvlek mot Torino. Men gästerna kom ut som ett annat lag efter vilan och Inter kändes lojt och nonchalant.

Anförda av Iago Falque, Belotti och inhopparen Ljajić började Toro spela vägvinnande fotboll. Reduceringen kom till skänks efter att Intermålisen Handanović totalt missbedömt en crossboll och låtit Belotti springa in bollen i öppet mål. En tavla så grov att Interlegendaren Sandro Mazzola hävde ur sig att målvakten ”bör testa synen”.

Handanović var inte heller tillräckligt snabbt ner på Meïtes debutmål i Serie A som innebar slutresultatet 2-2. En mycket onödig poängförlust som på många sätt är svårförklarlig, men en händelseutveckling som drabbat Inter så många gånger genom åren.

Matchen var ett fall framåt från premiärtorsken mot Sassuolo men Inter är långt ifrån det ”Anti-Juve” de utmanarstämplats som under sommaren. Gazzetta dello Sport körde den fyndiga rubriken efter matchen att ”Inter är Anti-Inter” bara. Till helgen är Nainggolan redo för spel och pressen är stor på belgaren att lösa sakerna framåt för Inter.

En rad makalösa mål gjordes i helgen som definitivt kan konkurrera med Pastores klack. Nikola Milenković öppnade målskyttet i Fiorentinas 6-1-seger mot Chievo med att nicka bollen till sig själv och båga in den på uppstuds i mål.

Marco Benassi stod för två klassavslut och Giovanni Simeone fick näta på stopptid framför familjen med pappa Diego i spetsen på läktaren. Mest emotionellt blev det när Nenad Tomović gjorde Chievos tröstmål.

Den tidigare Fiorentinabacken har frustrerat många Violafans genom åren men fick en varm applåd efter sitt mål när han formade en etta och en trea med händerna. Nummer 13, den tidigare parhästen Davide Astoris tröjnummer.

Leonardo Pavoletti gjorde två nickmål för Cagliari mot Sassuolo och såg ut att ge sarderna säsongens första trepoängare. Men djupt inne på tilläggstiden hittade domaren en hands efter VAR-granskning och i den 99:e minuten satte Kevin-Prince Boateng 2-2 för Sassuolo.

Tyskghananen har redan axlat en betydande roll i laget som ”falsk” nia i det svartgröna tremannaanfallet. Och på tal om målgörare, Domenico Berardi nätade för andra matchen i rad för Sassuolo. Är detta säsongen då han äntligen gör 15+ mål?

Min röst på omgångens snyggaste mål får ändå SPAL:s Mirco Antenucci. 33-åringen stod för ett tekniskt mästerverk när han volleyvred in matchens enda mål mot Parma. Emilia-Romagnaderbyt hade lite cupfinalskänsla då det gick på neutral mark i Bologna, i väntan på att SPAL:s arena ska bli färdig med ansiktslyftet.

Efter vinsten med samma siffror mot just Bologna förra veckan har SPAL vunnit två regionderbyn i rad och fått en flygande start. Laget kommer förstås inte hålla samma takt men det ser väldigt stabilt ut än så länge.

Parma har fått klen utdelning sett till spelet mot Udinese (2-2) och SPAL. I slutet av matchen missade Fabio Ceravolo öppet mål och det kommer laget knappast ha råd med i nästa match. Då väntar Juventus hemma på ett Ennio Tardini som varit slutsålt sedan flera dagar.

Efter en sådan här sommar trodde ni väl inte att något märkligt och typiskt italienskt skulle undvaras?! Udinese vann mot Sampdoria efter ett Rodrigo De Paul-mål och Albin Ekdal gjorde en okej debut för gästerna med 20 minuter kvar.

Men det iögonfallande var Udinesemittfältaren Rolando Mandragoras svordom mot högre makter som fångades på kamera och gav läppläsarna ett uppdrag. 21-åringen stängs av i nästa match för sin ”blasfemiska svordom”, den värsta sortens svärande i det katolskt präglade Italien.

****

Veckans lag (3-4-3):

Sportiello (Frosinone)

Milenković (Fiorentina), Chiellini (Juventus), Bonucci (Juventus)

Zielinski (Napoli), Benassi (Fiorentina), Pjanić (Juve), Gerson (Fiorentina)

Iago Falque (Torino), Pavoletti (Cagliari), Rigoni (Atalanta)

****

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Allas ögon på Ronaldo men Bonuccis närvaro delar Juvefansen

Juventus Stadium var draperat i CR7-förväntan igår kväll när miljardförvärvet skulle göra hemmadebut mot Lazio. Cristiano Ronaldo-hysterin har redan lett till att Juventusaktien ökat med 55 procent sedan den första juli och Turinklubben har för första gången över en miljard euro i eget kapital.

Men initialt var det en annan av festdeltagarna som fick folks ögonbryn att höjas. När Leonardo Bonucci skulle skjuta några bollar mot Juves ultras på Curva Sud på uppvärmingen svarade kortsidan med busvisslingar. När mittbacken sedan fick bollen under matchen var de spridda men tydliga missnöjesyttringarna kvar, dock överröstades de av gladare tillrop mot återvändaren.

Det är inget konstigt att det blir så här och jag kan tycka att det är rimligt att Bonucci får veta att han lever efter att ha firat målet i Milantröjan på samma arena några månader tidigare. Gissningsvis var detta en markering, de mest hårdföra fansen lär oavsett vad ha svårt att acceptera Bonuccis närvaro under en lång tid framöver. Men om splittringen förblir lika öppen kan det innebära problem för 31-åringen och påverka stämningen runt klubben.

Några större problem hade inte bianconeri annars när de avfärdade Lazio med 2-0. Gästerna var bra med under första halvtimmen och såg vassa ut i både press- och duellspel, medan Juventus såg okoncentrerat och sensommarsegt ut i speluppbyggnaden.

Många laziali bävade för brassebacken Wallace återkomst i trebackslinjen efter landsmannen Luiz Felipes skada. Men Wallace var Lazios bästa försvarare och stack ut negativt egentligen bara en gång, när han nickade undan ett inlägg i gapet på Miralem Pjanić som utanför straffområdet vackert placerade in 1-0.

Lazio tröttnade i andra halvlek och trots fina intentioner och manövrar med bollen under kontroll hade de svårt med konstruktiviteten i den sista tredjedelen. Juventus behövde inte förta sig när den andra raka trepoängaren bärgades och Mario Mandžukić satte 2-0 med kvarten kvar.

Min prognos är att många av Juventus matcher under de första höstmånaderna kommer se ut så här. De behöver inte spela på den högsta vitsvarta växeln och tränaren Allegri kommer pilla med främst den offensiva uppsättningen (Dybala bänkad hela matchen, Costa bara inhoppare) långt in på hösten.

För tre poäng kommer det räcka mot de allra flesta typer av motstånd ändå. Igår mötte Juve ändå ett Lazio som ska konkurrera om CL-plats men visade att fjolårets tre stenhårda matcher i liga och supercup var ett minne blott. Då kan Juve kräva ännu mer av deras superstjärna.

Ronaldo hade sin utgångsposition som center men växlade ibland med Mandžukić på vänsterkanten. 33-åringen blixtrade till ett par gånger och var nära att göra mål när Cancelos inlägg träffade hälen på honom och Mandžukić sedan satte bollen på returen.

Ronaldos närvaro verkade inspirera andra. Cancelo försökte sig på en elastico-fint som misslyckades men ändå tog honom förbi försvararen och kanske imponerade på sin äldre landsman. Det finns mycket mer att hämta av Ronaldo men klart är att han erbjuder ett hot både i boxen och utanför straffområdet som inte Gonzalo Higuaín kunde.

Lazio har inlett Serie A med två raka förluster trots okej spel både igår och mot Napoli. Biancocelesti har haft en jobbig vecka sedan ett ultrasskrivet flygblad med stenåldersretorik delades ut på Curva Nord inför hemmapremiären och uppmanade kvinnor att hålla sig borta från de ”heliga främre raderna” på klackläktaren.

Straff är att räkna med och några dagar senare läcktes en telefoninspelning där president Lotito skäller ut sin tränare efter förlusten. Simone Inzaghi bagatelliserade den påstådda kontroversen efteråt men tränaren har inte fått den starten han velat. Det är nog dags att rotera lite i offensiven och ta ett steg ifrån förra säsongens succéuppställning.

****

Sprickan i Neapel var varit total mellan stadens lag och borgmästaren Luigi De Magistris. Stadio San Paolo står under renovering och endast 35 000 åskådare kom in till matchen mot Milan igår. Den reformvänlige och progressive De Magistris har anklagat Napolipresidenten De Laurentiis för att inte investera en enda euro i stadion.

Napoli pekade i sin tur på de ”oräkneliga administrativa katastroferna” som San Paolo utsatts för och klubben kommer hyra stadion på veckobasis under säsongen. Som en följd satt båda kortsidorna knäpptysta under hela första halvlek mot Milan. Ett konstavslut av Giac Bonaventura gav Milan ledningen och den totala tystnaden på San Paolo förstärkte Napolis lidande.

Partenopei gav inte Milan någon ro och fortsatte den sedvanliga pressen mot en obekväm rödsvart backlinje. Milan löste den oftast men saknar helt klart Bonuccis uppspelsfot som ett alternativ. Läktarna mullrade igång efter paus men tystades snabbt av ett nytt Milanmål.

Biglias crossboll fann lagets bästa spelare Suso som hittade Calabria och 2-0 med ett mål enligt principerna för det första. Där och då såg Milan ut att vara i kontroll och på väg mot en oförskämt bra säsongsstart.

Men offensiven tog slut och försvaret började skaka efter femtio minuter. Någon minut senare slarvade Musacchio med ett uppspel och Zielinski kunde placera in reduceringen. Carlo Ancelotti tog ut Hamšik och gick över till ett 4-2-3-1 när Mertens kom in som understöd till Milik. Efter det handlade allt om Napoli.

I den 67:e minuten kvitterade Zielinski med en volleyhöger och byttes ut några minuter senare. Diawara kom in och lyckades vertikalisera Napolis spel ännu mer. Tydligaste blev det när 21-åringen hittade en framstormande Allan med en superpassning i djupled, brassen i sin tur fann Mertens som fullbordade vändningen med tio minuter kvar.

Ancelottis lag har varit trögstartat två matcher i följd men står ändå med sex poäng trots motstånd som Lazio och Milan. 59-åringens största glädjebesked är kanske ändå att förmågan att ändra matcher finns där. Inte bara i honom själv utan också hos avbytarna.

Prestationerna av Mertens och Diawara rättfärdigar en plats i startelvan nästa vecka och Zielinski kan vara på väg mot det stora genombrottet. Sparkapital som Fabián Ruiz och Simone Verdi har ännu inte utnyttjats. Napolis truppbygge har kritiserats hela sommaren, men om Ancelotti lyckas få den effekt på avbytarna som Sarri aldrig fick är en ny stark säsong att vänta.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Topp 15: Bästa värvningarna och fem floppvarningar

Det italienska transferfönstret öppnade och stängde ovanligt tidigt den här sommaren. Förmodligen ledde det till att Serie A-klubbarna tänkte ett varv extra under mercatons planering. Samtidigt har det spenderats mer än någonsin på nyförvärv.

Serie A-klubbarna har tillsammans lagt över tio miljarder kronor i sommar, endast ouppnåeliga Premier League är före. Italienarna har köpt för över en miljard mer än förra sommaren. En stor kontrast jämfört med tidigare år, under 2014 spenderades det 335 miljoner euro och året efter 609M euro som en jämförelse.

Jag har skrivit listan utifrån parametrar som prislapp och kvalité förstås. Men också hur mycket rekryteringen lyfter den befintliga positionen och om värvningen stärker laget på längre sikt.

15. Marko Pjaca, anfallare/ytter, Juventus→Fiorentina (lån, 2 miljoner euro)

Kroaten hade en tuff återhämtningsperiod efter korsbandsskadan förra vintern. Inte många kommer minnas hans bidrag i Schalketröjan under våren, dit han lånades ut och gjorde comeback.

Pjaca tog ändå en plats i Kroatiens VM-trupp och fick en del speltid. Det säger en del om råämnet Pjaca. I Fiorentina kommer han jobba med en erkänt bra talangutvecklare i Stefano Pioli som inte kommer tveka över att ge 23-åringen chanser från start.

14. Bryan Cristante, mittfältare, Atalanta→Roma (20M plus tio i bonusar)

Den italienska landslagsmittfältaren är ingen billig affär för huvudstadsklubben. Men förutom det stora spelregistret bär köpet av Cristante fördelen att han kan användes överallt på det tätbefolkade Romamittfältet. 23-åringen lär ändå fungera som länken mellan den defensiva och offensiva spelaren på tremannamittfältet i Di Francescos system så småningom.

13. Kwadwo Asamoah, ytterback/mittfältare, Juventus→Inter (fri transfer)

Den en gång så lovande innermittfältaren användes nästan bara på kanten under hans sex år i Juventus. Förra säsongen var ghananens bästa på länge när han under långa perioder konkurrerade ut Alex Sandro på Juventus vänsterbacksposition.

Någon liknande allt-i-allo-roll väntas 29-åringen också få i nerazzurri. Initialt tänker jag att Asamoah ska avsluta Inters långa vänsterbacksbekymmer. Men om Dalbert visar sig redo för år två kan Asamoah få en roll högre upp i planen. Oavsett vilket kommer Asamoah täta igen och sticka ut med sin energi och vilja.

12. Marco Sportiello, målvakt, Atalanta→Frosinone (lån)

En drös av nyförvärv har landat i Frosinone, staden mellan Rom och Neapel. Det mest förvånade av dessa är Marco Sportiello som förra säsongen spenderade sin tid som Fiorentinas förstamålvakt. Att bli nobbad vidare förtroende både där och i Atalanta som äger honom är tufft. Att skickas till en nykomling måste vara ännu jobbigare för självförtroendet.

Frosinones förhoppning är att Sportiello knyter målvaktsnäven i fickan och återgår till tidigare höjder som fick folk att tro på honom som en ny stormålvakt. I sådana fall kan skillnaden mellan nytt kontrakt och nedflyttning stavas Marco Sportiello.

Sportiello

11. Leonardo Bonucci, mittback, Milan→Juventus (spelarbyte med Caldara)

Juventus vilja att ta tillbaka Leo Bonucci var så stor att de offrade påläggskalven Mattia Caldara i ett rakt byte, utan att hinna ge den senare chansen i tävlingssammanhang. Det luktar både kortsiktighet och Champions League-desperation över affären, vilket gör den svårbedömd.

Bonuccis eftermäle i återkomsten till Juve kommer avgöras av prestationen i CL. Bonucci erbjuder laget ett uppspelsalternativ och byggde upp ett suveränt samarbete med Chiellini under deras sju säsonger tillsammans. Kvalitetsmässigt är Bonucci inget steg upp mot Benatia, däremot har 31-åringen ett psyke och vinnarskalle som kan leda Juve närmare slutmålet.

10. Alban Lafont, målvakt, Toulouse→Fiorentina (7,5M)

Den Burkina Faso-födda målvakten var inte 17 år fyllda när han tog över målvaktströjan i ett Toulouse som kämpade mot nedflyttning i Ligue 1. Tre år senare blev Lafont mogen ett klubbyte och valet föll på Fiorentina.

Om den kattliknande fransmannen fortsätter sin blixtsnabba utveckling har Viola inte bara hittat en ny stjärna. De kan då även räkna med att sälja målvakten för det mångdubbla priset i framtiden. Att Lafont inte blev dyrare den här gången får också ses som ett fynd.

9. Justin Kluivert, ytter, Ajax→Roma (17,25M)

Haussen som följt 19-åringen under sommaren har mer bottnat efternamnet än i de tio ligamål som Kluivert gjorde i Eredivisie 17/18. Men mycket av tvivlet kring hans ålder och konkurrensen i hemlandets liga har raderats efter 20 briljanta minuter i Serie A-debuten mot Torino.

Kluivert tar för sig, är trygg med bollen och vågar utmana. Dessa egenskaper är mer än välkomna i Roma trots att det inte råder någon brist på yttrar. Om Kluivert dessutom erbjuder ett målgöraralternativ ligger en startplats inom kort räckhåll.

8. João Cancelo, högerback, ytter, Valencia→Juventus (40,4M)

Portugisen är bortsett från Ronaldo Juventus dyraste nyförvärv i sommar. Förväntningarna är höga efter en stark vårsäsong i Inter och priset blev därefter. För den summan får Juventus en spelare som kan spela överallt på högerkanten.

Defensiven har slipats under ett år i Serie A men de offensiva kvalitéerna är 24-åringens signum. I den fruktade högerfoten får bianconeri ett backvapen de saknat sedan Dani Alves flyttade därifrån förra sommaren.

7. Duván Zapata, anfallare, Sampdoria→Atalanta (tvåårigt lån+14M)

Atalanta har under två säsonger nått spel- och resultatmässiga höjder trots frånvaron av en effektiv målgörare i centerrollen. Petagna och Cornelius gjorde för få mål, Barrow är alltjämt ung och valpig, och Iličić fick vikariera på en plats som inte är hans naturliga. Lösningen som alla bergamasci hoppas på heter Duván Zapata.

Colombianen gjorde elva mål på 31 matcher förra säsongen i Sampdoria och återupprättade ryktet som målgörare efter några tuffa år i Napoli. Med flera fina passningsfötter i Atalanta finns alla förutsättningar för fortsatt succé för 27-åringen.

6. Roberto Inglese, anfallare, Napoli→Parma (lån+3M)

Parma är tillbaka där de hör hemma men är uträknade av många, inklusive undertecknad. Det sena lånet av Napolis Roberto Inglese, utlånad förra säsongen till Chievo, kommer underlätta i uppdraget att fixa nytt kontrakt. Inglese är kapabel att göra minst tio mål även i ett bottenlag, vilket kan bli helt avgörande för Parma som länge under sommaren saknade ett självklart centeralternativ i dessa sammanhang.

5. Mattia Caldara, mittback, Juventus→Milan (spelarbyte med Bonucci)

Det finns en oskriven teori i Italien som lyder att de största talangerna som Juventus inte snappar upp alltid sker med en baktanke, de är inte tillräckligt bra om Italiens bästa klubb inte vill ha dem. Fallet Mattia Caldara delar teorin dock och är närmast unikt.

Oavett vad Juventus egentligen tänkte om 24-åringen som de värvade i januari förra året från Atalanta är det bara att tacka och ta emot för Milan. Nu är det de som sitter på Italiens mittbacksframtid.

Caldara

4. Gonzalo Higuaín, anfallare, Juventus→Milan (lån, 18M)

Målmässigt var förra säsongen en tillbakagång för 31-åringen. Konsekvensen blev att Higuaín flyttades ner i Juvehierarkin efter att ha varit klubbens både dyraste och bäst betalda spelare fram till sommaren. Såvida inte argentinaren tjurar mer än vanligt är detta är grymt tillskott för Milan, låt vara att låneavgiften är hög. Milan har på pappret inte haft en så högklassig forward sedan Zlatans dagar i klubben.

3. Steven Nzonzi, mittfältare, Sevilla→Roma (27+4M)

Tre säsonger med mycket tydlig progression i Sevilla efter flytten från Stoke talade för en övergång till Spaniens största klubbar. Så blev det inte när Romas sportchef Monchi utnyttjade relationen med den tidigare arbetsgivaren och köpte Nzonzi för ett kompispris.

Den 1,96 långa balansspelaren är den självklara ersättaren till Daniele De Rossi den dagen Romakaptenen slutar i klubben. Med ett Amerikaäventyr ständigt i tankarna hos 35-åringen är det scenariot inte långt borta. Passnings- och tacklingsstyrkan hos den fem år yngre Nzonzi talar för att De Rossi-cirkeln sluts redan i höst.

2. Šime Vrsaljko, högerback, Atlético Madrid→Inter (lån, 6,5+17,5M)

I samtliga övergångar på listans topp-fem är det en viss logik som rubbas. Spelare som är eftertraktade och håller hög, hög standard men byter till en arbetsgivare som inte nödvändigtvis håller den nivån. Vrsaljkos val att lämna en ordinarie plats i ett av världens bästa lag för Inter är ett klockrent exempel.

Inter får en modern högerback som är bra i båda riktningarna och har sina bästa år framför sig. Dessutom är kroaten redan inkörd i Serie A efter åren i Sassuolo. 26-åringen är en klar uppgradering mot D’Ambrosio och förmildrar tappet av Cancelo. Superklipp av Inter.

Vrsaljko

1: Cristiano Ronaldo, anfallare, Real Madrid→Juventus (100M)

Odiskutabelt val som etta på listan. Portugisen tillför både stjärnglans och kvalitéer som till och med är ovanliga för en klubb av Juventus storlek. Ronaldo innebär en målgaranti och till skillnad från Higuaín erbjuder han ett hot utanför straffområdet också.

Jag undrar vilken framtid den här Ronaldohysterin kommer ta Juventus till. Med tanke på Ronaldos uppenbara spets är inte ens en miljard någon dyr övergångssumma. Då har vi inte räknat med vilka marknadsmässiga fördelar varumärket Cristiano Ronaldo ger Juve utanför planen.

****

Lägger man de bästa rekryteringarna vid sidan är det svårt att hitta floppvarningar som känns självklara. Bland affärerna jag fört till skamvrån är huvudanledningen inte alltid att spelaren kommer prestera dåligt, snarare en kombination av förväntningar, prislapp och kvalité som på något sätt riskerar att hämna nyförvärvet.

Diego Falcinelli, anfallare, Sassuolo→Bologna (10M)

Efter att ha varit tongivande i Crotones mirakelöverlevnad förra året blev det bara två mål när Falcinelli återvände till Sassuolo. 27-åringen såldes ändå för relativt dyra pengar till Bologna där konkurrensen är högst mänsklig på centerplatsen. Känslan är ändå att Falcinelli är inne i en dålig spiral och inte kommer motsvara varken förväntningar eller prislapp.

Robin Olsen, målvakt, FC Köpenhamn→Roma (8,5+3,5M)

Debuten mot Torino hade utvecklat sig till en mardröm om det där Baselliskottet som slank mellan händerna hamnat under och inte över ribban. I slutändan var det en tacksam målvaktsinsats för Olsen som tog det kan skulle ta resten av matchen. Prestationen kommer ändå inte lugna majoriteten av Romafansen. Roma har vant sig vid målvakter av högsta klass under ett par säsonger nu och den nivån är Olsen inte uppe på än.

Javier Pastore, mittfältare, PSG→Roma (25M)

Vilken sida kommer Roma få se av den gänglige argentinaren? Pastore har fått en nyckelroll i Di Francescos lag men det är väldigt få romanisti som kan känna sig säkra på hans leverans. Något i 29-åringens kroppsspråk förstärker den sköra och ojämna bilden av Pastore, vilket kan försvåra saker mer i den krävande Roma-piazzan.

Federico Marchetti, målvakt, Lazio→Genoa (fri transfer)

Många lag har skiftat på den sista utposten i sommar och inget byte känns mer tveksamt än Genoas. Där har den förre landslagsmålvakten Marchetti tagit plats tillsammans med två andra keeprar i tjugoårsåldern. Marchetti har inte spelat i Serie A sedan februari 2017 och användes inte ens som cupmålvakt i Lazio förra säsongen. Vilken nivå håller han egentligen?

Gervinho, anfallare, Hebei→Parma (fri transfer)

Bara två och halvt år har gått sedan ivorianen lämnade Roma för spel i Hebei China Fortune. Under den tiden blev det bara 29 matcher i den kinesiska ligan och formen känns väldigt osäker när den trixige yttern återvänder till Serie A. Självförtroendet verkar det inte vara något fel på dock. Gervinho presterades i Parma iklädd keps med hans eget namn på.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Säsongsranking Serie A 2018/19: Plats 1-6

En toppkvartett som är starkare än på mycket länge. Två utmanarlag strax bakom som bröstat upp sig under sommaren. Men så finns det där mästarlaget som eventuellt kan jämna Serie A med marken, eller?

Juventus otroliga mercato och den gamla damens otypiska beteende under sommaren har nästan skapat 90-talsvibbar kring laget och hela Serie A. Samtliga konkurrenter (nåja) har hakat på i upprustningen och kommer göra allt för att förhindra en åttonde raka vitsvart scudetto.

6. Milan

Säsongen 2017/18: sexa. Tränare: Gennaro Gattuso, 40 år. Bästa målskytt 17/18: Patrick Cutrone (tio mål i serien)

En sommar som inleddes på värsta sätt med Yonghong Li-röra, Europauteslutning och Alen Halilović var gjort en U-sväng efter mercatons mest oväntade affär. Den möjliggjordes av Elliott Managements övertagande av klubben efter Li, och ägarbytet var det som lugnade ner Uefa som släppte rossoneri in i Europa League igen.

Hedgefonden Elliott verkade initialt en osentimental och föga intresserad ägare, men deras treårsplan och värvningar har byggt upp ett förtroende milanisti kan leva med. Förtroendet för tränaren Gennaro Gattuso kan dock vara vecka-till-vecka-baserat. Ständiga rykten går om en Antonio Conte som väntar i skuggorna och är redo att ta över vid minsta Gattuso-motgång.

Hur förhåller sig klubben och nye sportchefsduon Leonardo-Maldini egentligen till situationen? Är Gattuso mer pressad än han borde vara? En annan frågeställning i kölvattnet av flera starka värvningar är hur mycket bättre Milan har blivit jämfört med ifjol?

Caldara-Romagnoli är på sikt ett jättebra mittbackspar men här och nu är de inte bättre än fjolårets Bonucci och Romagnoli. Higuaín är världsklasscentern som Milan letat efter i flera år men jag är inte säker på om resten av laget klarar av att förse honom med bollar i tillräckligt hög utsträckning.

Om fyrbackslinjen tar snabba steg framåt och mittfält/anfall lägger av att vara så ojämnt i prestationerna kan Milan utmana om en Champions League-plats. Om inte ser jag inte Milan som starkt nog att förbättra vårens tabellplacering.

Nyckelspelare: Suso

Äntligen får spanjoren en klassavslutare att sikta sina precisa inlägg mot. Mycket av Milans spel går genom 24-åringens vänsterfot och den kommer ansvara för en hel del av lagets välmående. Fungerar inte Suso fungerar oftast inte Milan.

Håll ögonen på: Diego Laxalt

25-åringen visade upp sina kvalitéer för den stora publiken under VM och belöningen kom i form av ett kontrakt med Milan. Med outtröttliga löpningar, stabil defensiv och en vilja att utmana kommer uruguayanen försöka ta Ricardo Rodríguez vänsterbacksplats.

5. Lazio

Säsongen 17/18: femma. Tränare: Simone Inzaghi, 42 år. Bästa målskytt: Ciro Immobile (29)

Biancocelesti förlorade Champions League-platsen i säsongens slutminuter på det snöpligaste av sätt. Istället för många garanterade miljoner och en attraktivare plattform att lyftas upp på har Lazio istället fått bredda och behålla nyckelspelare i laget. De har gjort det riktigt bra.

Sportchefen Igli Tare imponerar mer för varje fönster som går och är en av stövelns skickligaste i ämbetet. Tillsammans med president Claudio Lotito har ledningen skapat ett förtroende som det var mycket länge sedan i laziali kände mot klubben.

Budet på Felipe Anderson var svårt att säga nej till och i hans ställe har Tare hittat Joaquín Correa från Sevilla för mindre än hälften av pengarna. Valon Berisha från RB Salzburg är ett spännande alternativ på vänsterkant och innermittfält, där nye Milan Badelj får agera vice-Lucas Leiva. Det säger något om bredden på Lazio av idag.

Ett par orosmoln finns över statusen på lagkapten Senad Lulić och Stefan Radu bakom honom i backlinjen. Lulić gjorde bort sig med sin utvisning mot Inter i avslutningen och Radu ser i vissa matcher ut att vara på nedgång. Lazios försvarsbredd är inte lika stark och De Vrijs efterträdare Acerbi ska för första gången patrullera i ett topplag.

Men så länge Simone Inzaghi tränar Lazio är jag säker över fortsatt progression. Trots det hastiga genombrottet finns delar som Inzaghi kan utveckla, matchcoachingen till exempel. Vid en bra säsong ska Lazio utmana om Champions League igen och snacket om ”överprestation” kommer försvinna.

Nyckelspelare: Sergej Milinković-Savić

Jag är förvånad över att 23-åringen blev kvar i Lazio. Men så är den envise Lotito en av de svårare typerna att förhandla med i italiensk fotboll. Milinković-Savić själv verkar inte ha något emot att stanna i Rom och den mogna personligheten är bara ett av alla framstående drag i den 1,91 cm långa kroppen. Lazio kommer fortsatt bli att räkna med om Sergej tar sina snabba kliv vidare i utvecklingen.

Håll ögonen på: Luiz Felipe

På två år har Luiz Felipe gått från brasilianska Serie D till en ordinarie plats i ett av Italiens bästa lag. Resan i Lazio via ett år i Salernitana har inte varit enkel. Mittbacken fick en tuff start i klubben men 21-åringen har visat att psyket är lika starkt som talangen är stor.

4. Napoli

Säsongen 17/18: tvåa. Tränare: Carlo Ancelotti, 59 år. Bästa målskytt: Dries Mertens (18)

Kraven höjs och jargongen är ännu hårdare i Napoli. Med den grandiosa rekryteringen av Carlo Ancelotti i maj hoppades fansen att tränaren skulle locka till sig stora namn och övertyga presidenten Aurelio De Laurentiis att öppna plånboken. Så blev det inte och det är inte särskilt positiva vibbar kring Partenopei trots en urstark fjolårssäsong.

Att Ancelotti kunde räkna med en tuff höst ansåg jag givet från början. Spelarnas reaktion på tränarbytet kan antigen bli en sorts post-Sarri förvirring eller att något släpper och de känner sig ”friare” på planen. Ancelotti själv har en del att bevisa i återkomsten till Italien.

Att han är en stor tränare är alla överens om, men var förra höstens farsartade uttåg från FC Bayern början på en nedåtgående kurva i tränarkarriären? Då tog han över ett Guardiola-lag, nu förvaltar Ancelotti Sarris supertrimmade vinstmaskin. En inte helt enkel uppgift av den förra erfarenheten att döma.

På pappret ser det ändå tillräckligt bra ut för Carlettos Napoli. Alternativ finns på varje position och bortsett från tappet av Jorginho är startelvan intakt. Men vad är tillräckligt bra för Napoli egentligen?

Detta är ett lag som potentiellt kan utmana om guldet lika gärna som de kan missa en Champions League-plats. Jag tror på ett mellanting, en liten tillbakagång men att Napoli löser CL-biljetten ändå. Kan detta istället bli säsongen då laget med en av världens bästa cuptränare går långt i Champions League?

Carlo

Nyckelspelare: Marek Hamšik

Lagkaptenen tar ett steg tillbaka i banan och ska agera som en mer djupt sittande mittfältare. Förra säsongen var en besvikelse för slovaken trots att han gick förbi Diego Maradona i klubbens målliga. Positionsbytet kan bli nytändningen som 31-åringen behöver i en roll som varit väldigt viktig för Napoli under Sarri.

Håll ögonen på: Simone Verdi

Under några år har 26-åringen underhållit oss med drömmål och spektakulära frisparkar i Bologna. Nu ska han upp och bevisa att han kan dansa med de stora pojkarna. Verdi kommer inte vara en startspelare inledningsvis. Men med höjden Verdi bevisligen sitter inne med kan han bli det. Inte minst kan yttern erbjuda något så ovanligt i Napoli som ett direkt hot från avbytarbänken.

3. Roma

Säsongen 17/18: trea. Tränare: Eusebio Di Francesco, 48 år. Bästa målskytt: Edin Džeko (16)

Det har varit en Monchisommar i Roma. Mängder av nyförvärv kom tidigt under mercaton och sportchefen passade på att rensa bort det mesta som hans företrädare Walter Sabatini värvat. Det inkluderade både Alisson och Radja Nainggolan, två av Romas mest framträdande spelare.

Metoden är inte okontroversiell men jag tycker Monchi kommer ut stärkt på den andra sidan av mercaton. Med tanke på hur många poäng som Alisson räddade åt Roma förra säsongen går det inte att begära något liknande av Robin Olsen. Kravet kommer istället hamna på Di Francesco att undvika svackor som de i vintras när Roma slösade bort poäng även mot sämre lag.

Tränaren har fått väldigt bra förutsättningar att klara det. Jag gillar verkligen sättet som denna trupp byggts upp, med en intakt försvarslinje och ett breddat mittfält/anfall med alternativ på varje position.

Som en blixt från klar himmel kom beskedet att Monchi kommit överens med sin förra arbetsgivare att flytta Steven N’zonzi från Sevilla. Vips så har Daniele De Rossi ingen självklar plats i startelvan, ett år efter att det sista ordet i Capitano Futuro strukits när Francesco Totti la skorna på hyllan.

Roma rör på sig och visade under förra säsongens Champions League-äventyr vilken höjd laget har. Den här säsongen tror jag inte Roma når fram och slåss om lo scudetto riktigt. Men det finns inga ursäkter längre för att inte göra en stark insats på samtliga fronter.

Nyckelspelare: Aleksandar Kolarov

Serben visade att han inte på något sätt var slut efter flytten från England. En lysande höstsäsong följdes av en blekare vår, men hela tiden hade Kolarov stort inflytande på Romas spel med den precisa vänsterfoten. I en trupp under konstruktion är hans lugn och rutin ovärderlig.

Håll ögonen på: Javier Pastore

Sju år i den franska huvudstaden lämnade oss med många frågor och färre svar om den argentinska mittfältseleganten. Pastore är trots det bara 29 år och borde fortfarande ha mycket kvar att ge. I Roma kommer han få förtroendet han aldrig fick över längre tid i PSG, kan det få igång gnistan hos Pastore igen?

Pastore

2. Inter

Säsongen 17/18: fyra. Tränare: Luciano Spalletti, 59 år. Bästa målskytt: Mauro Icardi (29)

Oj, vad Inter har gjort allt rätt sedan det där sena målet av Matías Vecino på Olimpico i vårens slutomgång. Champions League har boostat självförtroendet och det var länge sedan Inter förde sig så här kaxigt och bestämt. Det blev ingen kulmen på mercaton, ingen Luka Modrić, men laget ser klart bättre ut än ifjol.

Försvaret borde bli deras mest förbättrade lagdel med tre nyförvärv som ser ut att gå rakt in i fyrbackslinjen. Mittfältet fungerade som ett klockspel mot slutet av vårsäsongen men är mer känsligt för skador och avstängningar än övriga lagdelar. Inter kommer ångra att de vaskade Arturo Vidal och får fortsatt hålla till godo med João Mario och en åldrande Borja Valero som mittfältsalternativ.

I anfallet däremot blir det en huggsexa om platserna. Detta sedan Inter värvat Sassuolosensationen Matteo Politano och sent lånat in Keita Baldé. Senegalesen ger alltså upp en ordinarie plats i Monaco för att bli avbytare i Inter? Klart är att Antonio Candreva inte verkar vara en prioritet på högerkanten längre, men bredden i Inters anfallsuppsättning lär bara sporra en sådan som Ivan Perišić och möjligen slipa bort hans ojämnhet.

Kan Inter utmana om ligatiteln redan? Svaret på den frågan avgörs i mångt och mycket av nästa lag på listan och dess prestation. Inter har i alla fall bredden och spetsen för att klara det. Om Luciano Spalletti slutligen kan visa sig vara da scudetto är långt ifrån lika säkert.

Nyckelspelare: Radja Nainggolan

Alla som såg Inter under den evighetslånga vintersvackan såg ett lag som körde fast i anfallspelets sista tredjedel. Radja Nainggolan ska se till att det inte händer igen från sin offensiva position på tremannamittfältet. Kan belgaren dessutom addera lite vinnarskalle till laget behöver tappet av Rafinha inte bli så betydande.

Håll ögonen på: Lautaro Martínez

En enorm hype har byggts upp kring det argentinska nyförvärvet på försäsongen. Well, gör man mål av den där höga skolan är det inte alls konstigt. Lautaro har dessutom klickat väldigt bra med lagkapten Icardi och kommer underlätta för dennes forwardsspel. 20-åringen kan inte räkna med en startplats direkt men det blir svårare för varje sommarvecka som går för Spalletti att stå emot.

1: Juventus

Säsongen 17/18: etta. Tränare: Massimiliano Allegri, 51 år. Bästa målskytt: Paulo Dybala (22)

Juventus har inte känts som Juventus under sommaren. De har köpt spelare för över två miljarder kronor, tagit tillbaka tidigare syndare och värvat Real Madrids bästa spelare. Det är kanske ett sådant agerande som krävs för att Juve ska bli bäst i Europa igen.

För det råder inga tvivel om att det är det uttalade målet. Med Ronaldo i laget har inte bara miljoner människors fotbollsfokus vridits mot Turin. Juventus har nu en mästare ombord, en Guldbollenvinnare som enbart kommer kräva det bästa ur sitt lag. Det ska bli intressant att följa hur Juve hanterar den enorma bevakning som följer med Ronaldos intåg och om dynamiken i klubben förändras med en så enorm persona.

På pappret har Juventus en fantastisk trupp med två starka alternativ på varje position, i klass med de allra svulstigaste lagbyggena på kontinenten. Det bäddar för rotation i ligaspelet när Champions League börjar bli allvar och det ska givetvis samtliga spelare i truppen klara av.

Juventus kommer anstränga sig för den åttonde raka scudetton och enkelt blir det inte. Men det är Juve som bestämmer takten och de andra får hänga med, så gott det går

Nyckelspelare: Miralem Pjanić

Det kreativa navet på mittfältet får visserligen avlasting i form av Leo Bonuccis uppspelsfot. Fortfarande är det ändå bosnierns höger som ska ha det sista ordet när Juventus bygger anfall, och förutsättningarna för lyckat resultat har aldrig varit bättre.

Håll ögonen på: João Cancelo

Portugisen var under våren Serie A:s bästa högerback i Inter som inte lyckades lösa en permanent övergång från Valencia. Juventus tackade för Inters finslipning av Cancelo, la 40 miljoner euro och har nu en spelare redo för den vitsvarta startelvan.

C-Ron

Twitter: @ErikHadzic

 

Erik Hadzic

Säsongsranking Serie A 2018/19: Plats 7-13

Säsongsguiden fortsätter med sju lag i mittens rike där det kvalitetsmässigt ska det vara stor skillnad mellan dessa. Lagen i den nedre delen av mittskiktet är för bra för att åka ur men kan som bäst hoppas på en plats på övre halvan.

De lite bättre klubbarna däremot kommer sikta mot spel i Europa League. Bara det är tufft eftersom vi har sex topplag som känns cementerade högst upp i tabellen. Med lite tur för dessa mittenklubbar kommer sjundeplatsen också ge en kvalplats till Europa League, om Juventus vinner cupen som vanligt det vill säga

13. Udinese

Säsongen 2017/18: 14:e plats. Tränare: Julio Velázquez, 36 år. Bästa målskytt: Kevin Lasagna (12 mål i serien)

Det på förhand mest svårtippade laget stod för en berg- och dalbanesäsong som höll på att sluta i nedflyttning. En intetsägande inledning förra hösten ledde till sparkningen av Luigi Del Neri och nästan omedelbar succé följde när nye tränaren Massimo Oddo vann fem raka matcher.

Efter nyår slutade laget att vinna och förlorade 13 raka innan Igor Tudor tog över från Oddo och säkrade kontraktet i slutomgångarna (och sedan fick lämna). Hans efterträdare är en spanjor som beskrivits som ”mystisk” i pressen. I det här fallet är det ingen komplimang.

Julio Velázquez kommer från spanska Segunda och har inga meriter att tala om. Med samma narrativ går det att beskriva spelarförvärven. Udinese har återupptäckt Sydamerika och köpt flera spelare från Argentina och Brasilien som känns väldigt svårbedömda.

Blir det flipp eller flopp? Trots att familjen Pozzo på många sätt monterar ner Udineklubben för att satsa på Watford finns signaler som tyder på annat. Främst tänker jag på köpet av Juventus defensiva ankare Mandragora (i Crotone senast) för 20 miljoner euro.

Det är inget litet statement av Pozzo och något säger mig att Udinese med en stabil inledning kan landa en mittenplacering. De får göra det utan svenskar resten av året. Svante Ingelsson är knäskadad och Melker Hallberg såld till danska Velje.

Nyckelspelare: Antonin Barak

23-årig tjeck som fick ett stort genombrott under höstsäsongen ifjol. Når han den formen igen har Udinese en farlig offensiv mittfältsduo med honom och kantspringaren Rodrigo de Paul. Stor och fysiskt stark men ändå tekniskt begåvad.

Håll ögonen på: Rolando Mandragora

För säkerhets skull la Juventus in en återköpsklausul på 26 miljoner euro för mittfältaren. 21-åringen har en fin blick för spelet och härliga crosspassningar i sitt alster. Mandragora ska se till att ersätta kvalitéerna Hallfredsson och Jankto hade i mitten på ett fungerande sätt.

12. Bologna

Säsongen 17/18: 15:e plats. Tränare: Filippo Inzaghi, 45 år. Bästa målskytt: Simone Verdi (10)

Tre års sidsteppande med Roberto Donadoni är över och en ny era har börjat med ”Pippo” Inzaghi i Bologna. Inzaghi gick den långa vägen efter en svår säsong i Milan och började om i Serie C med hårdsatsande Venezia. Första säsongen innebar uppflyttning med klar marginal och i våras snubblade laget först i Serie B:s play-offsemifinal.

Inzaghi skapade en solid defensiv i Venediglaget och han har att göra om Bolognas försvar ska bli någorlunda säkert. Uppgiften blir inte enklare av att Mirante flyttat till Roma och Skorupski ska spelas in som ny förstamålvakt. Inzaghis val blir en trebackslinje där Filip Helander enligt rapporterna inte har en plats och där Emil Krafth skickats på lån till franska Amiens.

Ett nästan lika stor utmaning finns offensivt. Fixstjärnan Verdi har lämnat precis som energiske yttern Di Francesco. Inzaghi kan välja den av Donadoni öppet kritiserade Destro, fjolårsbesvikelsen Falcinelli eller FCK-köpet Santander som alternativ bland anfallsduon. Ni ser, inte särskilt upplyftande läsning.

Bologna kan också hoppas på Riccardo Orsolinis genombrott eller varför inte en Mattias Svanberg som överraskar? Filippo Inzaghi har mycket att jobba med. Men större erfarenhet efter det första Serie A-äventyret tror jag att Inzaghi med ny energi lyckas föra Bologna några placeringar uppåt i tabellen.

Och förresten, Bologna möter lillebror Simones Lazio på annandag jul.

Nyckelspelare: Blerim Dzemaili

Schweizeralbanen gjorde en udda utflykt till ägaren Joey Saputos hemmaklubb Montreal Impact under höstsäsongen. Dzemaili hann under våren visa något av det Bologna saknat, med hans fältherrestil på mittfältet och fantastiskt hårda skott.

Håll ögonen på: Erick Pulgar

Mittfältet är den lagdel som hållits intakt under sommaren i Bologna. Jag vill flagga för att den rivige chilenaren Pulgar kommer ta nästa steg här. Håll utkik efter 24-åringens vassa frisparksfot.

11. Sampdoria

Säsongen 17/18: tia. Tränare: Marco Giampaolo, 51 år. Bästa målskytt: Fabio Quagliarella (19)

Sampdoria har bytt centrallinje under sommaren där frånvaron av Torreira och Zapata lär märkas, precis som tålamodet kommer prövas med ett nytt mittbackspar och ny målvakt. Vi kan knappast heller räkna med att 34-årige Quagliarella snuddar vid 20-målsgränsen än säsong till.

Men viktigast kan ändå vara att Samp fått behålla tränaren Giampaolo, som närmast geniförklarats av nye klubbdirektören Walter Sabatini. Eller? Vårens Sampdoria var en skugga av höstens succélag som var uppe på Europaplatserna med en charmig framåtanda. I blucerchiati kan bara hoppas på att tränaren inte kört slut med sina idéer.

Giampaolo har fått en del nya ansikten som kan blåsa liv i hamnstaden. Romalånet Gregoire Defrel behöver inte vara så tokig som Zapataersättare och 20-årige Ronaldo Viera från Leeds är en spännande box-till-boxspelare på mittfältet.

Förra säsongens unga mittfält borde bli ännu bättre och en forward som Dawid Kownacki har avklarat debutsäsongen i Serie A. Jag tror att försvaret kommer skaka under hösten och det kommer kosta Sampdoria många poäng. Giampaolos magi är inte slut men säsongen blir en tillbakagång.

Nyckelspelare: Fabio Quagliarella

Quagliarella lättade på hjärtat och berättade den fasansfulla historien om stalkern som terroriserade anfallaren och hans familj under nästan ett decennium. Något släppte i Quagliarellas spel och han presterade ett karriärsbästa i målväg. På ålderns höst har de snygga målen blivit färre och Quagliarella har blivit en effektiv boxspelare. En nödvändig egenskap i Samps frontlinje som har mycket talang men färre mål i sig.

Håll ögonen på: Gianluca Caprari

Kan denna Romaprodukt bli spelaren som tar nästa steg målmässigt? Förra säsongens fem mål talar inte för det, men 25-åringen är en spelartyp jag gillar skarpt. Kvick, avig och med ett skott som borde resultera i fler mål.

Caprari

10. Sassuolo

Säsongen 17/18: elva. Tränare: Roberto De Zerbi, 39 år. Bästa målskytt: Matteo Politano (10)

Två säsonger i rad har det ambitiösa Sassuolo kraschat under hösten och fått kämpa för ära och heder under resterande månader. För att det inte ska hända igen har klubben gjort sig av med den defensive tränaren Iachini och tagit in lovande De Zerbi.

Den senare tog över Benevento i ett hopplöst läge förra hösten och kunde förstås inte stoppa häxornas utstakade rutt mot nedflyttning. Men Benevento under De Zerbi var inte seriens sämsta lag. De visade prov på en väl utvecklad offensiv och De Zerbi styrde upp den inledningsvis katastrofala defensiven. Slitjobbet där har belönats med uppdraget i ett Sassuolo som tappat både sin bästa målskytt Politano och lagkapten Acerbi.

Trots det känner jag stor optimism i klubben. Nyförvärven är en fin mix av breddspelare (Đuričić, Trotta, Brignola) och spets (Locatelli, Marlon, Di Francesco). De har dessutom hittat överflödiga storklubbstalanger som Chelseas Boga och Ödgaard från Inter.

Ett stort frågetecken finns fortfarande över Domencio Berardis status, men även Khouma Babacars mindre imponerande vår. Dessa två behöver liva upp sina karriärer som tyngts ner av höga förväntningar. Jag tror De Zerbi är mogen uppgiften att hjälpa dem och skicka Sassuolo på rätt väg.

Nyckelspelare: Andrea Consigli

Försvaret ser okej ut i Sassuolo, men en del av Iachinis fundament rycks bort när den mer våghalsige De Zerbi tar vid på tränarbänken. Målvakten Consigli har en viktig uppgift här och besitter egenskaperna att kunna rädda ett sårbart försvar. Den lugne och rutinerade 31-åringen är en av seriens mest underskattade målvakter.

Håll ögonen på: Kevin-Prince Boateng.

Tysk-ghananen har återvänt till landet där han upplevde sin bästa period när han vann lo scudetto med Milan i början på 10-talet. En säsong som ordinarie i cupmästarna Eintracht Frankfurt indikerar att 31-åringen har mycket kvar att ge. Känslan är att Boateng gillar det nya äventyret och det kittlar lite att se honom i Serie A igen.

9. Atalanta

Säsongen 17/18: sjua. Tränare: Gian Piero Gasperini, 60 år. Bästa målskytt: Josip Iličić (11)

Den sensationella fjärdeplatsen från 16/17 följdes upp med en säsong där laget faktiskt såg ännu starkare ut. Atalanta balanserade spel i Europa League med att höja ribban i Serie A, vilket räckte till en ny EL-biljett. Dessutom kom La Dea till semi i Coppa Italia där slutsegraren Juventus blev för svår.

Atalantas mest lyckade drag under 17/18 var sättet de avlastade den stora stjärnan ”Papu” Gomez offensivt. Josip Iličić gjorde sin bästa säsong sedan genombrottet i Palermo och visade sig ett större hot än kapten Gomez. Anfallet ser ännu starkare ut när de äntligen verkar ha adresserat frånvaron av mål från centerplatsen genom lånet av Duván Zapata.

Tappet av Bryan Cristante behöver inte heller bli så stor med tanke på De Roons och Freulers starka fjolårssäsonger, dessutom står förra Milanlånet Pašalić redo på tur. Jag tror dock att Bergamolagets konkurrenter kommer höja sig denna säsong och då kommer Atalanta lida av spel på tre fronter på ett mer synbart sätt.

Men oerfarenheten som visades när de snöpligt slogs ut av Dortmund i sextondelsfinalen ska inte upprepas år två. Jag tror Atalanta den här gången kan gå ännu längre i EL, med bekostad på en hög placering i ligan. 8-0-demoleringen på bortaplan mot stackars FK Sarajevo för ett par veckor sedan visar den ständigt växande kraften i svartblått.

Nyckelspelare: Andrea Masiello

För sex år sedan var mittbackens namn bland de mest bespottade i italiensk fotboll. Barispelaren Masiello hade styrt in en boll i eget mål i regionderbyt mot Lecce och erkände efteråt att han erbjöds 50 000 euro mot att förlora mot nedflyttningsrivalen. Masiello fick ett straff på 2,5 år och dök upp i Atalanta efter avstängningen. Ett par imponerande säsonger senare är han lagets defensiva stöttepelare och ska göra saknaden efter Mattia Caldara så liten så möjligt.

Masiello

Håll ögonen på: Mousa Barrow

Den 19-åriga gambiern fick en del speltid under våren och svarade med tre mål i Serie A. En smidig forward med fin teknik och bevisat målsinne som kommer få ännu fler chanser i höst. Tre mål i returmötet mot Sarajevo säger något om Barrows potential.

8. Torino

Säsongen 17/18: nia. Tränare: Walter Mazzarri, 56 år. Bästa målskytt: Iago Falque (12)

Målbilden överensstämde aldrig med spelet under Siniša Mihajlović och Torino var under större delen av förra hösten ett deppigt lag att kolla på. Särskilt mycket roligare fotboll blir det sällan under Walter Mazzarri men hans Toro hintade åtminstone om progression och stabilitet.

Med ligans sjunde största lönebudget går granatafansen i väntans tider och missnöjet pyr mot ägaren Urbano Cairo. Till skillnad mot tidigare somrar har Torino inte sålt några nyckelspelare utan mest hållit på och aktiverat köpklausulerna på N’Koulou, Rincon och Niang. Den mest namnkunniga förstärkningen är Genoas skicklige back Armando Izzo, en annan som häromåret var avstängd för matchfixning.

Jag litar på Mazzarris förmåga att sätta fundament och skapa vägvinnande lag. Detta Torino ser på pappret bra ut i försvaret och längre fram finns både bredd och spets. Men harmonin har varit ett problem och inte blir det lättare med svåra typer som Adem Ljajić. Serben petades under Mazzarri men visade upp en kreativ nyckel som Toro saknat när han väl fick förtroende igen.

Det verkar som Ljajić inte har en plats i 3-5-2-uppställningen och det blir ett problem för tränaren så bra som mittfältaren stundtals var i våras. Ett annat frågetecken att räta ut är Andrea Belotti. Var målformen under 16/17 bara en tillfällighet och vilken nivå är Belottis egentligen? Löser Torino dessa problem kan det bli en rolig säsong och en EL-plats som är fullt möjlig.

Nyckelspelare: Iago Falque

När Ljajić inte var med i startelvan bar den 28-årige spanjoren ett tungt lass i granatas offensiv. Stundtals gjorde han det briljant och visade målfarlighet i kombination med känsliga framspelningar. Men ibland kändes han isolerad och överambitiös i sitt kantspel. Nu verkar Falque få en anfallsroll bredvid Belotti och närmare målet borde han generera ännu fler poäng.

Iago

Håll ögonen på: Soualiho Meïté

24-årig balansspelare sprungen ur Auxerres berömda akademi. För tio miljoner euro köptes Meïté från Monacos överskottshylla och väntas gå rakt in Toros centrala mittfält. En polerad och tacklingssäker fransman som kan bli en succé om han klarar den tekniska nivån i Serie A.

7. Fiorentina

Säsongen 17/18: åtta. Tränare: Stefano Pioli, 52 år. Bästa målskytt: Giovanni Simeone (14)

Drama och tragik har präglat det senaste året i Florens. Först var den extremt röriga sommaren 2017 där en hel centrallinje byttes ut och mängder med nya spelare (de flesta okända) kom in. Sedan satte lagkaptenen Davide Astoris död tonen för våren, där Viola inledningsvis fann styrka men till slut hamnade utanför Europaplatserna.

Denna mercaton har inte varit lika omtumlande utan sportchefen Pantaleo Corvino har metodiskt hittat nyförvärv som kommer hjälpa detta unga lag vidare i utvecklingen. Bryan Dabo får ett tungt uppdrag som Milan Badeljs ersättare på innermittfältet. Men han får hjälp av fjolårssuccén Veretout (tio mål från mittfältet) och mångsidiga Romalöftet Gerson som anländer på lån.

Framåt ser det ännu starkare ut. Fiorentina har stått emot stora bud på Federico Chiesa och ”Cholito” Simeone, och kan numera formera ett av hela seriens mest spännande anfall med Juventuslånet Marko Pjaca. Dessutom finns Cyril Théréau och nye Kevin Mirallas som en aning trötta men kompetenta bakgrundsalternativ.

Fiorentina har vunnit den svåraste matchen av alla hittills när de fick spela klart vårsäsongen i sorg efter Astoris död. Den endå vägen ska vara uppåt och Stefano Pioli känns som rätt man att leda detta lag mot nästa nivå. Europa League kan nås, mycket tack vare att Viola slipper lägga energi på turneringen denna säsong.

Nyckelspelare: Germán Pezzella

Argentinaren visade stor skicklighet när han tillsammans med Astori dirigerade ihop en helt ny försvarslinje förra hösten. 27-åringen har fått ta över kaptensbindeln efter Badelj och i Violas mest bräckliga lagdel finns ändå en garant för stabilitet i Germán Pezzella.

Håll ögonen på: Nikola Milenković

En konsekvens av den ödesdigra marsdagen i Udine blev att den 20-åriga mittbacken slängdes in i hetluften – till höger i försvaret. Serben visade upp stor mognad och kyla, som belöning fick Milenković starta som högerback i VM. En typisk Corvino-värvning, som inom tid står redo för större uppdrag.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Säsongsranking Serie A 2018/19: Plats 14-20

Serie A-starten är bara några dagar bort och det är hög tid att ge sig på ett tabelltips. I en ovanligt skiktad upplaga av den italienska högstaserien börjar jag med lagen längst ner. Ett konkret nedflyttningshot hänger över samtliga dessa lag, och med förhållandevis starka nykomlingar kan ingen klubb ta ut något i förskott.

20. Frosinone

Säsongen 2017/18: 3a (Serie B). Tränare: Moreno Longo, 42 år. Bästa målskytt 17/18: Camilo Ciano (14 mål i serien)

Laget från Lazioregionen söder om Rom är ett av många som haft en sommar full av kontroverser och anklagelser. I den avgörande playoff-finalen mot Palermo fick de rosasvarta en straff som domaren senare tog tillbaka. Slutminuterna var en uppvisning i italiensk fotboll från dess värsta sida, när bollar medvetet kastades in på planen i ett sätt att förstöra för gästande Palermos kvitteringsjakt.

Frosinone kontrade till slut in 2-0 och vände uddamålsförlusten på Sicilien, och har jobbat hårt för att ta sig tillbaka till Serie A. Senast var säsongen 15/16 och den här gången har Frosione värvat friskt, lite som Benevento förra året.

Sassuolos Goldaniga förstärker en stark Serie B-defensiv och mittfältet innehåller flera nya ansikten, både yngre (Chibsah, Crisetig) och rutinerade profiler som Hallfredsson och Molinaro. Tränaren Moreno Longo behövde bara en säsong för att gå upp med ”Frossarna” men allt annat än nedflyttning vore en stor skräll.

Frosinone är en liten förening med ett bra driv just nu, som också köpt loss och renoverat hemmaarenan Benito Stirpe. En lika offensiv mercato är deras hopp, tyvärr för deras del tror jag på en jumboplats precis som fallet med Benevento var förra säsongen.

Nyckelspelare: Marco Sportiello

Den 26-årige målvakten blev förra vintern ratad av Atalanta och på nytt nekad i våras, när Fiorentina inte valde att köpa loss den dåvarande förstamålvakten från Atalanta. Nästa karriärsteg blev ett drastiskt sådant i och med sommarens flytt till Frosinone.

Sportiello är för stunden inte en målvakt för lag på den övre halvan. Att han skulle sjunka så lågt som till en nykomling var desto mer oväntat och kan bli Frosinones lycka. En revanschsugen Sportiello kan vara skillnaden mellan nytt kontrakt och nedflyttning.

Höll ögonen på: Camilo Ciano

Ciano är bördig från lilla Marcianise, en stad några mil utanför Neapel vars boxningsklubb fostrat OS-medaljörer över flera decennier. Nu ska anfallaren med den magiska vänsterfoten äntligen göra debut i Serie A vid 28 års ålder. I kvalfinalen var det hans stopptidsmål som delade ut knockoutslaget på Palermo och inledde Frosinones festligheter.


19. Parma

Säsongen 17/18: 2a (Serie B). Tränare: Roberto D’Aversa, 43 år. Bästa målskytt: Emanuele Calaiò (13).

Parma är ett annat lag som fått Palermos överklaganden efter sig under sommaren. I det här fallet gällde det sms-konversationen anfallaren Calaiò hade med två före detta lagkamrater i Spezia, inför den sista matchen i Serie B lagen emellan.

Trots den oskyldiga tonen i meddelandena dömdes Parma inledningsvis till fem minuspoäng och Calaiò stängdes av två år för att påstått ha uppmanat Speziaspelarna att ”inte ta i för mycket”. 36-åringens straff sänktes till sist rejält och han är åter tillgänglig efter nyår, Parma slapp dessutom alla minuspoäng.

Sommarens drama adresserar ändå två stora problem. Parma har inte kunnat satsa ordentligt för överlevnad eftersom klubben inte garanterats en Serie A-plats förens långt inne i juli månad. I Calaiòs frånvaro har klubben sökt målgörare och kanske hittat lösningen när de tagit in Napolis Roberto Inglese på ett sent lån.

En kan undra varför Parma alltid dras in i problem av olika slag. Den här gången kommer Parma med kinesiska majoritetsägare och lokala affärsmän som backar upp ekonomin. Pengar finns och kommer spenderas om läget är prekärt i januari. Just nu ser truppen för tunn ut för att comebacken i Serie A ska bli längre än ett år.

Nyckelspelare: Leo Štulac

Slovensk 23-åring som representerat landets alla ungdomslandslag. Štulac började den italienska resan i tredjedivisionen med Venezia för två år sedan och växte ut till en av Serie B:s mest framträdande mittfältare förra säsongen. En teknisk och spelintelligent mittfältstyp som kommer bli viktig för Parma.

Håll ögonen på: Amato Ciciretti

23-årigt yrväder med en uggla på strupen och tatueringar i ansiktet. Den Napoliägda yttern gjorde en stark höst i Benevento förra året men lånades ut till Parma under våren. Det blev ingen succé där, undantaget den sista matchen då Ciciretti gjorde ett mål och en assist.

Napoli lånade på nytt ut Ciciretti som får en ny chans att visa upp sig i Parma. Med ett halvårs nödvändig erfarenhet från Serie A förväntas han ta en plats i startelvan och fortsätta underhålla oss.

CeeCeeRetty


18. Chievo

Säsongen 17/18: 13:e plats. Tränare: Lorenzo D’Anna, 46 år. Bästa målskytt 17/18: Roberto Inglese (12)

Är detta säsongen då sannsagan om kvartersklubben från Verona tar slut? Jag tror faktiskt det. Det var väldigt nära att det hände redan i våras, då klubben nådde vägs ände med tränaren Rolando Maran och tvingades sparka honom i ett prekärt läge med tre matcher kvar.

Förre Chievoveteranen Lorenzo D’Anna kom från ungdomsleden och lyckades med tre segrar styra laget upp på en trettonde plats. Imponerande, ändå kvarstår frågetecken kring tränarens kompetens på denna nivå. Minst lika tveksam är jag till det alltjämt anonyma lagbygget.

Trotjänare som Gobbi och Dainelli har lämnat och lämnar en viss osäkerhet i backlinjen. Framåt är den stora frågan vem som ska göra målen efter att Roberto Inglese lämnat? Unge polacken Mariusz Stepinski kom igång sent omsider, men utan Ingleses tolv mål hade Chievo förmodligen inte klarat sig.

Jag gissar att varken den förre, eller hans anfallskamrater Đorđević, Floro Flores, Pellissier eller Pucchiarelli klarar att axla manteln. Pressen kommer bli stor på de offensiva kreatörerna Birsa och Giaccherini att hålla miraklet som heter Chievo vid liv.

Nyckelspelare: Valter Birsa

Just Giaccherinis ankomst i januari avlastade Birsa något i offensiven. Men fortfarande är ansvaret stort på slovenen att vara den kreativa nyckeln framåt för Chievo. 31-åringens vänsterfot är en av seriens mest underskattade och kommer låta höras även denna säsong.

Håll ögonen på: Joel Obi

Ett färskt nyförvärv bredvid de gamla ansiktena Radovanovic och Hetemaj på mittfältet. Tre säsonger i Torino gav inte den en gång lovande nigerianen det riktiga genombrottet. Kan det äntligen komma nu i ett lag där han får spela ordinarie vecka efter vecka?


17. SPAL

Säsongen 17/18: 17:e plats. Tränare: Leonardo Semplici, 51 år. Bästa målskytt: Mirco Antenucci (11)

Ferraraklubben lyckades stanna uppe i den första Serie A-visiten på 49 år. Säsongen var jobbig med många kryss och ett ständigt balanserande kring nedflyttningsstrecket, till slut blev marginalen till Crotone på 18:e plats ändå tre poäng.

SPAL har sakta men säkert växt som klubb de senaste åren och fortsätter att göra intressanta rekryteringar. Schweiziske VM-spelaren Johann Djourou är ny från Turkiet och längst fram har klubben gjort ett spektakulärt köp i Atalantas stridsvagn Andrea Petagna för nästan 150 miljoner kronor.

Petagna är mannen som kan ta SPAL till en något säkrare plattform, men någon målpålitlighet visade 23-åringen aldrig i Bergamo. I övrigt är Leonardo Semplicis lag närmast intakt och förberett för ännu en tuff säsong.

Det kan man lugnt säga att Malmöpågen Pa Konate hade ifjol. Det blev inte en minut i Serie A för vänsterbacken som gjorde självmål och blev utbytt i hans andra Coppa Italia-match. SPAL har lyckats dumpa honom i Cincinnati på lån ett år – ett lag som börjar i MLS först 2019.

Nyckelspelare: Mirco Antenucci

33-åringen har mest varit en målgörare i Serie B under karriären och var därför en av förra säsongens överraskningar när han lyckades med elva mål och sex assist. Trots närvaron av de större namnen Paloschi, Borriello och Floccari var den finurlige Antenucci lagets kapten och viktigaste anfallsspelare.

SPAL2

Håll ögonen på: Alfred Gomis

24-åringen fick en plats i Senegals VM-trupp efter en stark säsong bakom stolparna. Gomis fick på grund av Alex Merets skador stå under stora delar av säsongen, på ett sätt som gjorde att få saknade förstamålvakten. Konkurrens blir det trots att Meret flyttat till Neapel. Sergejs lillebror Vanja Milinković-Savić kommer med sin frisparksfot och är redo att göra om Gomis bedrift från förra säsongen.


16. Empoli

Säsongen 17/18: 1a (Serie B). Tränare: Aurelio Andreazzoli, 64 år. Bästa målskytt: Francesco Caputo (27)

Laget från den lilla staden i Toskana vann Serie B i överlägsen stil med ett fyndigt och offensivt spel. Empoli bytte på tränarposten i december och lyckas bli ännu bättre under den mystiske Aurelio Andreazzoli, en tränare som mest figurerat i Romas organisation tidigare.

Kombinationen av Andreazzolis spännande hantverk och den mångåriga Serie A-erfarenheten får mig att tro att Empoli klarar sig som enda nykomling. Att Empoli växer även vid sidan av planen syns bland annat på utnämningen av Sampdorias tidigare scoutingansvarige, den hyllade Riccardo Pecini som ny General Manager.

Empoli är en nykomling som satsar vilket inte minst köpet av Palermos Antonino La Gumina för nio miljoner euro visar. 22-åringen ersätter förra säsongens 21-målsskytt Alfredo Donnarumma som stannat kvar i Serie B i och med flytten till Brescia.

Nyckelspelare: Matías Silvestre

Empolis defensiv imponerade inte lika mycket som offensiven förra säsongen och där får Matías Silvestre en nyckelroll när laget ska hänga kvar. Det fanns ingen plats för argentinaren när Sampdorias backlinje skulle generationsväxla efter våren. Silvestre har inte blivit snabbare med åren men hans Serie A-rutin kommer väga tungt.

Håll ögonen på: Francesco Caputo

Skyttekung i Serie B och har gjort en bra bit över hundra mål i serien. I högstaligan har det bara blivit ett ynka mål under en kort sejour i Bari för 31-åringen. Var förra säsongen en lyckoträff eller finns mer att hämta även på denna nivå? Med La Gumina finns förutsättningarna att Empoli kalibrerar även förra säsongens radarpar Caputo-Donnarumma.


15. Cagliari

Säsongen 17/18: 16:e plats. Tränare: Rolando Maran, 55 år. Bästa målskytt: Leonardo Pavoletti (11)

Ett jobbigt 17/18 med tidigt tränarbyte slutade med bottenstrid och en ny tränare efter att kontraktet säkrats. Rolando Maran kommer från mångårigt arbete i Chievo och ska försöka maximera potentialen i en ung och talangfull men tunn trupp. På pappret ser det åtminstone starkare ut än ifjol.

Försvaret har förstärkts med Sjakhtar Donetsk-ikonen Darijo Srna. Kroaten har varit avstängd för doping men är ändå en betydligt mindre chansning än förra årets högerbacksflopp Van der Wiel. Mittfältet har spetsats med Lucas Castro från Chievo och kroatiske landslagsmannen Filip Bradarić från Rijeka.

Längst fram gjorde Juventusägde Alberto Cerri 15 mål och 10 assist för Perugia i Serie B, han kommer få chansen att sätta avtryck även här. Får Maran styr på de unga spelarna ska nedflyttningsstrid undvikas. Men var står Maran själv efter att ha lämnat tryggheten i Chievo?

Nyckelspelare: Leonardo Pavoletti

29-åringens elva mål var en stor anledning till nytt kontrakt för ölaget och Pavoletti var faktiskt seriens vassaste på huvudet. Nu har avlastning kommit i den 1,94 cm långe Cerri. Men Pavoletti, som köpts ut från Napoli, och hans roll som målgaranti förblir minst lika viktig.

Håll ögonen på: Nicolò Barella

Mångsidig mittfältare som fick det stora genombrottet efter bland annat sex ligamål ifjol. Fortsätter utvecklingen kommer sarden bli högvilt inom det närmsta årets transferfönster. Mycket talar med andra ord för att detta är sista säsongen öborna får njuta av Barella i Cagliari.

Barella


14. Genoa

Säsongen 17/18: tolva. Tränare: Davide Ballardini, 54 år. Bästa målskytt: Gianluca Lapadula (6)

Äntligen fick Ballardini stanna i Genoa! I den tredje vändan i Genuaklubben belönades tränaren med ett nytt kontrakt, en man som annars aldrig är långvarigare än en säsong i sina klubbar. Kontraktet var välförtjänt då Ballardini stabiliserade upp Genoa när Ivan Jurić sparkades efter en dålig start.

Precis som vanligt har snurret på spelare i Genoa varit stort under sommaren. 31-årige mittbacken ”Mimmo” Criscito är hemma efter åren i ryska Zenit, men klubben har tappat målvakten Perrin och krafter som Veloso, Izzo, Bertolacci och Taarabt under sommaren.

Genoa är ett pragmatiskt och målsnålt lag som inte lär glädja många neutrala under säsongen. För att i grifonis fans ska le behöver laget hitta en pålitlig målskytt, annars finns risken att det blir bottenstrid igen. Under tiden kommer Oscar Hiljemark fortsätta springa på mittfältet och se fram emot en svenskduell i ett av Italiens häftigaste derbyn.

Nyckelspelare: Sandro

När Benevento sköt vilt och jagade spelare från världens alla hörn blev värvningen av Sandro från turkiska ligan den mest spektakulära. Den förre Tottenhamspelaren klarade av omställningen till italiensk fotboll galant och var tabelljumbons bästa spelare.

Som nyförvärv i ett stabilare men långt mindre frejdigt Genoa har brassen ett stort ansvar att hitta Pandev och Lapadula med bollar. Den tacklingsstarke 29-åringen inleder dock säsongen knäskadad, samma öde som allt som oftast drabbade hans företrädare på positionen Miguel Veloso.

Håll ögonen på: Andrea Favilli

Pisafödd anfallare som fostrats i värsta rivalen Livornos ungdomsled. Den långe 21-åringen värvades för 7,5 miljoner euro av Juventus från Ascoli i somras och gjorde stor succé under försäsongen. Nu är han utlånad till Genoa och ska fylla talanghålet som Pietro Pellegri lämnade efter flytten till Monaco i januari.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Sista chansen för Ekdal att nå den italienska drömmen

I söndags fyllde UC Sampdoria 72 år. En sen present till fansen av president Massimo Ferrero är köpet av Albin Ekdal. 29-åringen kommer för runt 25 miljoner kronor och återvänder till Italien efter tre år i Tysklands mest kaotiska klubb.

Från Hamburg landar svensken i en stad som sörjer. Födelsedagsfirande har på ett par dagar bytts mot tragedi efter motorvägsolyckan där en bro kollapsade igår och 35 personer avled. Kondoleanser har trillat in från fotbollssetablissemanget samtidigt som politiska partier försöker göra populistiska poänger i eget syfte.

Som tonåring anlände en ung Ekdal från BP till Juventus och hann också avverka spel i Siena, Bologna och Cagliari. Flytten till Hamburg planerades lagom till karriärens bästa år. Men de återkommande skadorna, bristen på långsiktigt tänk i klubben och HSV:s ständiga nedflyttningshot gjorde Tysklandssejouren till något som Albin Ekdal inte alls föranade.

Nedflyttingen för HSV blev ett faktum i våras och gav honom också en ursäkt att lämna Tyskland. Ekdals val föll på Italien igen. Ett bottenlag mot ett mittenlag. Kanske också en sista chans för landslagsmannen att bevisa för den italienska publiken att han är en högklassig mittfältare även i Serie A.

För det finns alla möjligheter att ta en ordinarie plats i förra säsongens tabelltia. Sampdoria sålde den eftertraktade uruguayanen Lucas Torreira till Arsenal för 30 miljoner euro och för hälften av pengarna köpte klubben den flyfotade tjecken Jakub Jankto från Udinese.

Trots att Ekdal ännu inte fyllt trettio år kommer han tillhöra det rutinerade gardet i Sampdoria. Jankto är 22 år, de andra ordinarie mittfältarna Linetty och Praet är 23 respektive 24 år. Det är ett ungt lag Sampdoria ställer upp med i höst och där kommer Ekdals Serie A-rutin vara välbehövlig.

Blucerchiati har lånat den 21-årige målvakten Federico Audero från Juventus. Framför honom ska ett nytt mittbackspar spelas in med 22-årige dansken Joachim Andersen och förre Djurgårdaren Omar Colley. Laget kan få vissa defensiva bekymmer under inledningen och det återstår att se om det gör Ekdals väg till startelvan enklare.

Jag är inte hundra på hans plats i förstaformationen. Den offensivt skicklige belgaren Dennis Praet är given på tremannamittfältet och jag har svårt att se hur den dyre Jankto inte får en startplats. Ekdal kan konkurrera ut slitvargen Linetty, i vilket fall kommer svenskens tvåvägsegenskaper passa väldigt bra in på Sampdorias mittfält.

Två saker ska vi ha klart för oss. Samp är ett spelande lag och Ekdals förmåga att sätta igång spelet kommer värderas högt. Det andra är att tränaren Marco Giampaolo är offensiv tränare vars 4-3-1-2-system inte ligger långt ifrån en sådan som Maurizio Sarris sätt att spela, rent ideologiskt.

Till skillnad mot Sarri gillar Giampaolo (som hade Ekdal ett år i Siena) att rotera i laget. Så även om Ekdal inte tar en ordinarie plats direkt lär speltid i höst inte bli något problem. Det kan låta som låga förväntningar att inte se spelchanserna som större. Men Sampdorias mittfält är spelskickligt, och Brommasonen Ekdal har i princip bara spelat ordinarie i lag på nedre tabellhalvan under hela karriären.

Sampdoria blir ett vägskäl. En ordinarie plats och möjligheterna att växa ytterligare är stora, detta givet att Ekdal slipper skadehelvetet han upplevde i Hamburg. Innan flytten till Tyskland var det snack om lag som Roma och Fiorentina för den kloke svensken.

Karriärsvalet då ledde honom totalt fel. Men ett par bra säsonger vid Liguriska kusten och kanske, kanske kan Ekdal bli aktuell för klubbar högre upp i pyramiden. Ekdal valde att inte gå från kaos till ännu mer av samma vara när det inte blev någon affär med portugisiska Sporting tidigare i somras.

På sikt kan det löna sig att välja bort en rörig klubb med titelambitioner för Sampdoria som vid en maxprestation möjligen kan nå en Europaplats. Den bästa tiden är nu förmodar jag att Albin Ekdal tänkte när han lämnade Italien för Tyskland. Tre års besvikelse senare får han upprepa samma mantra och hoppas det slår in i en något tryggare miljö.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Fansen vs presidenten: att aldrig bli nöjd i Napoli

Med undantag från cupfinalvinsterna mot Juventus 2012 och Fiorentina två år senare har Napoli aldrig mått bättre sedan Maradonas dagar i klubben. Åtminstone har de inte haft ett så högt anseende sedan dess.

Napoli beundras för sättet att spela fotboll, de var bara fyra poäng ifrån scudetton i våras och slog poängrekord för en tvåa. Tack vara detta kunde de rekrytera mästartränaren Carlo Ancelotti efter hans nio år långa exil från Italien.

Napolis välmående till trots är det ändå något som skaver. Fansen kräver att nästa steg tas i utvecklingen. Eftersom det inte går att utvärdera Ancelottis arbete i betydelselösa träningsmatcher är det naturligt att fokus skiftar mot transfermarknaden.

Napoli har enligt transfermarkt.com köpt respektive sålt spelare för strax under 900 miljoner kronor i sommar. Nettospenderandet ligger bara på två miljoner euro, och den meningen är en förklaring till fansens frustration mot ledningen med Napolis president Aurelio De Laurentiis i spetsen.

Tittar en på vad Napoli faktiskt behöver är bara en plats vakant i truppen. Trotjänaren Christian Maggio har sagt farväl och flyttat inåt landet till Benevento. En ny högerbacksreserv till Elseid Hysaj behövs således, annars är truppen intakt med två spelare på varje position.

Med italienska mått mätt har Napoli spenderat dyrt i sommar. 30 miljoner euro för Fabian Ruiz från Real Betis, 25M för Bolognas Simone Verdi och ungefär lika mycket för målvaktslöftet Alex Meret. Men endast den sistnämnda spelaren är i nuläget tänkt för startelvan.

Det leder oss in på den eviga De Laurentiis-kritiken. Att han och sportchefen Giuntoli bara lägger pengar på unga spelare som inte är bäst nu, utan om ett eller två år. Ruiz är ett exempel, Verdi är ett annat på någon som kostar mycket men som inte förväntas tillföra nödvändig spets. Hur är det egentligen, är ADL snål eller fansen otacksamma?

”Många tänker på scudetton och det är ok, det är så fans resonerar. Men ni måste förstå var vi var för 14 år sedan och ta hänsyn till Juventus styrka idag”.

Citatet är De Laurentiis och huvudpersonen själv befann sig i Dublin och beundrade drömskt Aviva Stadium innan Napoli slets isär av Liverpool i träningsmatchen som förlorades med 0-5. Efter att bilder spridits från ett skräpfyllt Stadio San Paolo förra veckan har presidenten liknat hemmaarenan vid en toalett.

Det är ingen hemlighet att 69-åringen vill bygga en avantgardisk ny hemmaplan till klubben, betydligt mindre än det 60 000-stora San Paolo. Mot sig har han inte bara en del fans. Jobbigt värre är även politikerna inte särskilt flexibla till De Laurentiis planer om en ny arena utanför staden.

På de 14 år som gått sedan han räddade Napoli ur konkursen har klubben ofrånkomligen tagit stora steg. Så även presidenten själv som under hård konkurrens vann slaget om konkursboet FC Bari förra veckan. Trots närvaron av Genualagens högsta höns Ferrero och Gasperini valdes De Laurentiis som ny ägare för Bari som ska starta om i Serie D. Han kommer låta sin fotbollsointresserade son Luigi sköta sydrivalen men har förstås inte undgått kritik för att ”ha fokus på fel håll”.

De Laurentiis har redan en plan för hur Bari ska nå Serie A snabbt. I samma svep ska han motarbeta och besegra de lagar som inte tillåter två klubbar med samma majoritetsägare i serierna. Med på banan i Bari ryktas presidenten få med sig Milanlegendarerna Arrigo Sacchi och Filippo Galli.

”När någon idiot säger: ’du fick så här mycket pengar för Jorginho, varför spenderar du dem inte?´, glömmer de att vi har spenderat mer men att det går in på balansräkningen för kommande tre eller fyra år”.

Tre år efter ADL:s övertagande av Napoli och tvångsnedflyttningen till Serie C1 var klubben tillbaka i A. Ytterligare fem år efter det bärgades den första titeln efter rekonstruktionen med spelare som Cavani, Lavezzi och Hamšik i laget. Att Napoli inte hållit samma takt ekonomiskt är uppenbart. Men hur lite pengar har klubben då?

De Laurentiis själv säger att han förlorade 15 miljoner euro förra året och att den siffran kommer öka nästa år, trots klubbens tillväxt. Under tiden med Walter Mazzarri som tränare i början på 10-talet låg Napolis spelarlöner på 30M euro per år. Nu har de ökat till 150M och enligt De Laurentiis har omsättningen inte fyrdubblats på samma tid.

Aurelio De Laurentiis pekar på klubbens 40 miljoner fans i världen och ansvaret de har att bidra istället för att klaga. Hemma i Neapel har säsongskortsförsäljningen gått så dåligt att den riskerar att ställas in. Publiken i staden köper i regel biljetter styckvis och över den låga siffran finns ingen nöd att raljera över. Men det säger ändå något om stämningen runt klubben.

Med andra ord släpar Napoli efter på flera fronter ekonomiskt. Samtidigt kan fansen med all rätt peka ut sättet som De Laurentiis valt att återinvestera i truppen och hur han gjort sig själv närmast enväldig och sportchefen Giuntoli en bifigur till synes.

Eller den totala bristen på satsningar till ungdomsverksamheten som lett till att unga neapolitanare tidigt plockas upp av akademier i övriga Italien. Rolando Mandragora, Armando Izzo och Danilo D’Ambrosio är några aktuella spelarexempel.

Det filmproducenten Aurelio De Laurentiis kan plocka fram som argument för sig själv är progression. Progression på planen, på tränarfronten och sakta men säkert även ekonomiskt.

Walter Mazzarri blev ett lyckodrag för knappt tio år sedan. Rafa Benitez från Real Madrid ett snedsteg som ändå tog klubbens senaste trofé. Den största fjädern i ADL-hatten är förstås Maurizio Sarri som lyckades med det stora steget från Empoli till Napoli. Dessa fakta kommer De Laurentiis alltid kunna falla tillbaka på, även om han under den senaste tiden mest baktalat Sarri.

Jag gillar inte många av De Laurentiis idéer om hur den moderna fotbollen ska skötas. Men i detta fall har jag svårt att förstå missnöjet mot honom. De Laurentiis har bevisat att han både har ett gott fotbollsöga och att han klarar av att växla upp som klubbledare. För en klubb som gick under ekonomiskt för 14 år sedan, är inte finansiell hållbarhet att föredra framför annat?

Det som kan lugna massorna är en tung värvning inom två veckors tid. Namnet med stort N kan bli Andrea Belotti, som Napoli ryktas vara överens med och är villiga att ge Torino 50 miljoner euro för. Det är ett delikat läge för båda klubbarna. Napoli behöver ett stjärnnamn men är, bevisligen, inte beredda att sträcka sig hur långt som helst.

Torino har sett lagkaptenens värde falla och får hålla till godo med bud långt under utköpsklausulen på 100M euro. Ytterligare en säsong med skador och sämre målproduktion för Belotti så lär Torino ångra att de inte tog chansen att sälja när de hade den.

Belotti hade i sådana fall gått in som spjutspets i det 4-3-2-1 som Ancelotti verkar satsa på, med Mertens och Insigne strax bakom. En sak vi ska ha klart för oss när så mycket snack handlar om Napolis eventuellt tunna trupp. Ancelotti kommer till skillnad från Sarri att använda avbytarna i mycket större utsträckning.

”Napoli fyller 92 år idag. (…) Nuet och  framtiden är vår. Framåt Napoli för alltid!”

Gratulationen hade avsändaren Aurelio De Laurentiis på Twitter i onsdags förra veckan. Med tanke på att sonen lärs upp i yrket som klubbledare i Bari går det inte att överdriva betoningen i ordet framtid ur tweeten. Napoli ska förbli De Laurentiiskt under kommande decennier.

Så länge som fotbollshierarkin ser ut som den gör i Italien lär inte titlarna bli särskilt många i Napoli under den tiden. Men både presidenten och fansen kan i alla fall trösta sig med att en trofé i Neapel räknas och firas som tre-fyra andra i resten av Italien.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Även utan Vidal, kan Inter fortsätta som främsta Juve-utmanare?

En intensiv vecka svartblå vecka är på väg mot sitt slut. Det har varit dagar där interisti tillåtits att drömma. Om fornstora dagar, med stjärnnamn i laget och realistiska scudettoambitioner.

Om vi börjar kronologiskt blev den kroatiske högerbacken Šime Vrsaljko klar från Atlético Madrid tidigt under veckan. En affär som jag ärligt talat hade väldigt lite förståelse för. Varför skulle 26-åringen lämna ett av världens bästa lag och en högerbacksplats han tagit från Juanfran (ingen liten bedrift det)?

Kanske var det Italien och närheten till hemlandet som lockade. Kanske var landsmännen Brozović och Perišić en avgörande faktor, och en dröm att upprätta en kroatisk koloni i Inter. I vilket fall som är nerazzurri bara att gratulera till en högerback som med värdighet kan ta över João Cancelos nyckelroll förra säsongen.

Vrsaljko kommer dessutom billigt. Lånet med en köpoption nästa sommar kostar Inter mindre än 250 miljoner kronor. Men Milanoklubben var inte färdig innan nästa fynd dök upp. I ett generationsväxlande FC Bayern fanns Arturo Vidal på en överfull mittfältsbänk norr om Alperna.

Inter kom överens med chilenaren och hans tyska arbetsgivare om ett lån med köpoption även här. 31-årigen skulle gå för vrakpriset 20 miljoner euro och allting såg klart ut. Då började Inter blicka mot den iberiska halvön igen och såg Luka Modrićs ansikte i horisonten.

Om Modrić stannar vid en hägring låter jag vara osagt. När Inter vaknat igen hade Vidal hunnit fundera ett varv och en katalansk drake kom och norpade mittfältaren framför den svartblå ormen. FC Barcelona lockade Vidal mer och Inters velande kostade klubben en mittfältare i den absoluta världsklassen.

Det är ett högt spel Inter håller på med som prioriterar Modrić och låter Vidal glida ur händerna. Det finns mycket som talar för att den 32-årige kroaten är en fullständigt orealistisk spaning. Dels är det den höga prislappen Real-presidenten Pérez satt, dels kan en undra varför marängerna skulle vilja skicka iväg lagets två bästa spelare under en och samma sommar?

Lägg till att tränaren redan slutat och att väldigt lite tid finns för att köpa ersättare till dessa. Inte tar Florentino Pérez den risken? Samtidigt är Modrić uppenbarligen sugen på en ny utmaning och Inter är i så fall platsen att söka sig till. Vid förhandlingsbordet kan Luka från Zadar alltid dra fram ett gäng pokaler han vunnit åt Pérez som ett sätt att argumentera fram en flytt.

Lägger vi Modrić-drömmen åt sidan och inväntar utgången kan frågan istället ställas på vad Inter förlorat med tappet av Arturo Vidal? Det går att se den uteblivna transfern ur två synvinklar. Den första är att en spelare som Vidal, till det priset, inte går att tacka nej till. Han går in i vilket lag som helst i världen och så får man bara hitta en lämplig mittfältsplats.

Det leder oss in på det andra sättet att se på saken, att Inter redan har ett välbefolkat och fungerande tremannamittfält. I synnerhet påminner Vidal väldigt mycket om Radja Nainggolan i spelstilen även om belgaren hade fått den offensivare rollen.

En tolkning av Vidals icke-vara i Inter är att han inte var värd att satsas på eftersom han i förhållande till Modrić inte varit en supertydlig uppgradering på mittfältet. Då risken att Inter inte får loss Modrić är större än chansen att de lyckas enligt mig har sportchefen Ausilio gjort en rejäl chansning.

Laget kanske inleder säsongen med Gagliardi-Brozović-Nainggolan på planen och Vecino, Valero och João Mario som bänkalternativ. Det kan bli hur fint som helst med tanke på att tränaren Spalletti till slut hittade rätt mittfältstrea under slutet av förra säsongen. Men frånvaron av absolut spets, läs Vidal eller Modrić, kan vara det som hindrar Inter att på allvar slåss med Juventus om lo scudetto.

Men även utan dessa två har Inter gjort i det närmaste en perfekt mercato hittills. De har gått om både Napoli och Roma i utmanarledet och stoltserar nu med en stark startelva och kompetenta ersättare. Som slutord vill jag lyfta fram ett annat nyförvärv som redan verkar satt avtryck i Intertröjan.

Argentinaren Lautaro Martínez fyller 21 år efter premiärhelgen och lovordas stort på försäsongen. 16 miljoner euro från Racing Club verkar även det vara ett klipp för en anfallare som kan vara en förbättring av Kinaflyktade Éder.

Lautaro beskrivs som en forward som opererar över stora ytor men är skarpsinnig framför mål. Han har redan klickat med landsmannen Icardi både på och utanför planen, och kan ge Spalletti huvudbry huruvida han ska starta med båda samtidigt i premiären.

I en sådan uppställning hade Lautaros närvaro gynnat Icardi som kunnat koncentrera sig på spelet i boxen i ännu högre utsträckning. Ett vettigt alternativ till den argentinske skyttekungen har länge saknats i Inter och hindrat lagets utveckling.

Lösningen kan vara här, till ett pris som går i linje med alla andra smarta nyförvärv och som skickar en tidig varning till samtliga lag i Serie A.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Bonuccibytet signalerar att CL-titeln ska vinnas till varje pris

Följetongen i sommarens märkligaste och mest otippade spelaraffär är avslutad. Lika oväntad som Leonardo Bonuccis flytt till Milan var förra sommaren, lika svårt har jag haft att tro på att han verkligen ska återvända till Juventus.

Affären blir än konstigare givet det faktum att Juventus byter bort stjärnskottet Mattia Caldara mot den sju år äldre Bonucci – utan att Caldara ens fått chansen att tävlingsspela i Juvetröjan.

Mer logiskt är att Gonzalo Higuaín skulle offras efter Cristiano Ronaldos återkomst. Det blev dock ingen återförening med Maurizio Sarri i Chelsea. Higuaín, den anfallare som gjort flest mål i Italien de senaste fem åren, lånas istället ut till ett lag som slutat på sjätte plats de två senaste säsongerna.

Hmm, inte heller det känns särskilt rättfärdigat. Men bakom den initiala skepsisen finns flera argument som samtliga parter kan dra fram, och som jag ska försöka bryta ner i jakten på förståelse för denna jätteaffär.

Till att börja med fortsätter Juventus på det kortsiktiga spåret med Bonucci efter att en 33-årig Ronaldo värvats för rekordsumman en miljard kronor. De tar dessutom tillbaka en mittback som utifrån sett bråkade sig bort från Juve under 2017. I våras skrev jag om en flagnande Stile Juve efter det stora verbala bråket i efterdyningarna av uttåget mot Real Madrid.

Juventus tar nu tillbaka en besvärlig karaktär vars bråk inför öppen ridå med tränaren Allegri ledde till en matchs avstängning. Har Juve blivit desperat och struntat i sitt eget hederkodex? Nja, det känns svårt att slå fast det i detta läge. Allegri sa nyligen att det inte finns problem mellan honom och Bonucci (kunde han säga något annat?). Men inte verkar heller övriga vitsvarta spelare motsatt sig bytet.

Den signal affären starkast skickar är Juventus suktande efter Champions League-pokalen. Världens bästa spelare är redan på plats. Och klubbledningen med Agnelli och Marotta i spetsen har insett att det är lättast att bli bäst i Europa med Bonucci och Chiellini som mittbackspar.

Vårens storspel räcker inte för Mehdi Benatia, inte efter ett par misstag i avgörande matcher under samma period. Inte när Leo Bonucci sett sin familj flytta tillbaka till Turin under våren och själv känner ånger över att han någonsin lämnade den gamla damen.

Bonucci istället för Benatia är en chansning av Juventus och kan leda till att den jämngamle och speltekniskt lika begåvade marockanen söker sig vidare i missnöje. Bonucci har dessutom en hel del skeptiska fans att vinna över i sin återkomst. Mittbacken har psyket som krävs för att återfå deras förtroende igen, något som Benatia antagligen saknar.

Bytet Bonucci-Caldara är rakt och utan några övergångssummor inblandade. Juve köpte Bergamosonen Caldara för knappt 200 miljoner kronor i januari förra året men lät honom spela kvar i Atalanta ända tills denna sommar.

Bonucci kostade Milan det dubbla några månader senare, ändå värderar Juventus de båda mittbackarna till lika mycket i euro. Till en början lät det otroligt skevt men jag kommer senare in på varför det inte spelar Milan i handen.

Caldara själv har under tiden i Atalanta varit medveten om den stundande konkurrensen och sa så sent som i maj att han inte kan lova Juvefansen något. Hans fortsättning blir i Milan där han kommer bilda mittbackspar med Alessio Romagnoli. Ett synnerligen intressant sådant och kanske rent av Italiens framtida landslagsduo i det centrala försvaret.

Juventini kan inte vara nöjda med att klubben släpper en spelare som vid den unga åldern gjort två så framträdande säsonger i ett starkt Atalanta. Det lär betyda av Daniele Rugani inte säljs och om jag gissar mig till resultatet i en utfrågning bland fansen tror jag stannasidan hade vunnit i Caldaras fördel.

Det tredje hjulet (mer välsmort än på länge?) är Gonzalo Higuaín och får räknas som Milans mest prestigefyllda värvning sedan Zlatan Ibrahimović. Rossoneri betalar 18 miljoner euro till Juventus för att låna El Pipita ett år och har en köpoption på ytterligare 36M euro nästa sommar.

Centertanken behåller sin nuvarande lön på 7,5M euro om året och ersätter mer eller mindre Bonuccis driftskostnad i Milan (som själv kommer tjäna tio miljoner kronor mer per år jämfört med senaste vändan i Juve).

Higuaíns lånavgift på 18M euro gör att Juventus inte behöver förlora pengar och hamna i fokus hos Financial Fair Play, därav att Milan inte ska se sig som förlorare ekonomiskt i bytet Bonucci-Caldara.

Milan har fått gehör i idrottens skiljedomstol CAS och spelar Europa League i höst. Elliott Management har tagit över som en garant för att de senaste årens misstag inte ska upprepas och potensen i denna hedgefond är huvudanledningen till att CAS ändrade Uefas tidigare bannlysning.

Den kortlivade Yonghong Li-regimens Fassone och Mirabelli har fått ge plats åt Leonardo och nye presidenten Paolo Scaroni. Även om mina känslor kring Elliotts verkliga engagemang för Milan är tveksamma går det inte att komma ifrån att klubben haft ett par suveräna sommarveckor och att fortfarande tre återstår innan fönstret stänger.

Det är Milan som är vinnaren i detta triangeldrama. Men bara för stunden. Om Juventus tar tillbaka pokalen med de stora öronen och Bonucci är på planen, då kommer alla bianconeri släppt Marottas beslut att skicka iväg storlöftet och ta tillbaka syndaren.

****

Mer om denna affär och mycket annat av den senaste veckans händelser finns i senaste Poddario. En podcast med mig och SvenskaFans Johan Stistrup som behandlar det viktigaste i den italienska fotbollen. Finns att lyssna på iTunes och Poddtoppen.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Senaste tweets

ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå