Fansen vs presidenten: att aldrig bli nöjd i Napoli

Napoli beundras för sättet att spela fotboll, de var bara fyra poäng ifrån scudetton i våras och slog poängrekord för en tvåa. Tack vara detta kunde de rekrytera mästartränaren Carlo Ancelotti efter hans nio år långa exil från Italien.

Napolis välmående till trots är det ändå något som skaver. Fansen kräver att nästa steg tas i utvecklingen. Eftersom det inte går att utvärdera Ancelottis arbete i betydelselösa träningsmatcher är det naturligt att fokus skiftar mot transfermarknaden.

Napoli har enligt transfermarkt.com köpt respektive sålt spelare för strax under 900 miljoner kronor i sommar. Nettospenderandet ligger bara på två miljoner euro, och den meningen är en förklaring till fansens frustration mot ledningen med Napolis president Aurelio De Laurentiis i spetsen.

Tittar en på vad Napoli faktiskt behöver är bara en plats vakant i truppen. Trotjänaren Christian Maggio har sagt farväl och flyttat inåt landet till Benevento. En ny högerbacksreserv till Elseid Hysaj behövs således, annars är truppen intakt med två spelare på varje position.

Med italienska mått mätt har Napoli spenderat dyrt i sommar. 30 miljoner euro för Fabian Ruiz från Real Betis, 25M för Bolognas Simone Verdi och ungefär lika mycket för målvaktslöftet Alex Meret. Men endast den sistnämnda spelaren är i nuläget tänkt för startelvan.

Det leder oss in på den eviga De Laurentiis-kritiken. Att han och sportchefen Giuntoli bara lägger pengar på unga spelare som inte är bäst nu, utan om ett eller två år. Ruiz är ett exempel, Verdi är ett annat på någon som kostar mycket men som inte förväntas tillföra nödvändig spets. Hur är det egentligen, är ADL snål eller fansen otacksamma?

”Många tänker på scudetton och det är ok, det är så fans resonerar. Men ni måste förstå var vi var för 14 år sedan och ta hänsyn till Juventus styrka idag”.

Citatet är De Laurentiis och huvudpersonen själv befann sig i Dublin och beundrade drömskt Aviva Stadium innan Napoli slets isär av Liverpool i träningsmatchen som förlorades med 0-5. Efter att bilder spridits från ett skräpfyllt Stadio San Paolo förra veckan har presidenten liknat hemmaarenan vid en toalett.

Det är ingen hemlighet att 69-åringen vill bygga en avantgardisk ny hemmaplan till klubben, betydligt mindre än det 60 000-stora San Paolo. Mot sig har han inte bara en del fans. Jobbigt värre är även politikerna inte särskilt flexibla till De Laurentiis planer om en ny arena utanför staden.

På de 14 år som gått sedan han räddade Napoli ur konkursen har klubben ofrånkomligen tagit stora steg. Så även presidenten själv som under hård konkurrens vann slaget om konkursboet FC Bari förra veckan. Trots närvaron av Genualagens högsta höns Ferrero och Gasperini valdes De Laurentiis som ny ägare för Bari som ska starta om i Serie D. Han kommer låta sin fotbollsointresserade son Luigi sköta sydrivalen men har förstås inte undgått kritik för att ”ha fokus på fel håll”.

De Laurentiis har redan en plan för hur Bari ska nå Serie A snabbt. I samma svep ska han motarbeta och besegra de lagar som inte tillåter två klubbar med samma majoritetsägare i serierna. Med på banan i Bari ryktas presidenten få med sig Milanlegendarerna Arrigo Sacchi och Filippo Galli.

”När någon idiot säger: ’du fick så här mycket pengar för Jorginho, varför spenderar du dem inte?´, glömmer de att vi har spenderat mer men att det går in på balansräkningen för kommande tre eller fyra år”.

Tre år efter ADL:s övertagande av Napoli och tvångsnedflyttningen till Serie C1 var klubben tillbaka i A. Ytterligare fem år efter det bärgades den första titeln efter rekonstruktionen med spelare som Cavani, Lavezzi och Hamšik i laget. Att Napoli inte hållit samma takt ekonomiskt är uppenbart. Men hur lite pengar har klubben då?

De Laurentiis själv säger att han förlorade 15 miljoner euro förra året och att den siffran kommer öka nästa år, trots klubbens tillväxt. Under tiden med Walter Mazzarri som tränare i början på 10-talet låg Napolis spelarlöner på 30M euro per år. Nu har de ökat till 150M och enligt De Laurentiis har omsättningen inte fyrdubblats på samma tid.

Aurelio De Laurentiis pekar på klubbens 40 miljoner fans i världen och ansvaret de har att bidra istället för att klaga. Hemma i Neapel har säsongskortsförsäljningen gått så dåligt att den riskerar att ställas in. Publiken i staden köper i regel biljetter styckvis och över den låga siffran finns ingen nöd att raljera över. Men det säger ändå något om stämningen runt klubben.

Med andra ord släpar Napoli efter på flera fronter ekonomiskt. Samtidigt kan fansen med all rätt peka ut sättet som De Laurentiis valt att återinvestera i truppen och hur han gjort sig själv närmast enväldig och sportchefen Giuntoli en bifigur till synes.

Eller den totala bristen på satsningar till ungdomsverksamheten som lett till att unga neapolitanare tidigt plockas upp av akademier i övriga Italien. Rolando Mandragora, Armando Izzo och Danilo D’Ambrosio är några aktuella spelarexempel.

Det filmproducenten Aurelio De Laurentiis kan plocka fram som argument för sig själv är progression. Progression på planen, på tränarfronten och sakta men säkert även ekonomiskt.

Walter Mazzarri blev ett lyckodrag för knappt tio år sedan. Rafa Benitez från Real Madrid ett snedsteg som ändå tog klubbens senaste trofé. Den största fjädern i ADL-hatten är förstås Maurizio Sarri som lyckades med det stora steget från Empoli till Napoli. Dessa fakta kommer De Laurentiis alltid kunna falla tillbaka på, även om han under den senaste tiden mest baktalat Sarri.

Jag gillar inte många av De Laurentiis idéer om hur den moderna fotbollen ska skötas. Men i detta fall har jag svårt att förstå missnöjet mot honom. De Laurentiis har bevisat att han både har ett gott fotbollsöga och att han klarar av att växla upp som klubbledare. För en klubb som gick under ekonomiskt för 14 år sedan, är inte finansiell hållbarhet att föredra framför annat?

Det som kan lugna massorna är en tung värvning inom två veckors tid. Namnet med stort N kan bli Andrea Belotti, som Napoli ryktas vara överens med och är villiga att ge Torino 50 miljoner euro för. Det är ett delikat läge för båda klubbarna. Napoli behöver ett stjärnnamn men är, bevisligen, inte beredda att sträcka sig hur långt som helst.

Torino har sett lagkaptenens värde falla och får hålla till godo med bud långt under utköpsklausulen på 100M euro. Ytterligare en säsong med skador och sämre målproduktion för Belotti så lär Torino ångra att de inte tog chansen att sälja när de hade den.

Belotti hade i sådana fall gått in som spjutspets i det 4-3-2-1 som Ancelotti verkar satsa på, med Mertens och Insigne strax bakom. En sak vi ska ha klart för oss när så mycket snack handlar om Napolis eventuellt tunna trupp. Ancelotti kommer till skillnad från Sarri att använda avbytarna i mycket större utsträckning.

”Napoli fyller 92 år idag. (…) Nuet och  framtiden är vår. Framåt Napoli för alltid!”

Gratulationen hade avsändaren Aurelio De Laurentiis på Twitter i onsdags förra veckan. Med tanke på att sonen lärs upp i yrket som klubbledare i Bari går det inte att överdriva betoningen i ordet framtid ur tweeten. Napoli ska förbli De Laurentiiskt under kommande decennier.

Så länge som fotbollshierarkin ser ut som den gör i Italien lär inte titlarna bli särskilt många i Napoli under den tiden. Men både presidenten och fansen kan i alla fall trösta sig med att en trofé i Neapel räknas och firas som tre-fyra andra i resten av Italien.

Twitter: @ErikHadzic