Serie A-klubbarna har tillsammans lagt över tio miljarder kronor i sommar, endast ouppnåeliga Premier League är före. Italienarna har köpt för över en miljard mer än förra sommaren. En stor kontrast jämfört med tidigare år, under 2014 spenderades det 335 miljoner euro och året efter 609M euro som en jämförelse.
Jag har skrivit listan utifrån parametrar som prislapp och kvalité förstås. Men också hur mycket rekryteringen lyfter den befintliga positionen och om värvningen stärker laget på längre sikt.
15. Marko Pjaca, anfallare/ytter, Juventus→Fiorentina (lån, 2 miljoner euro)
Kroaten hade en tuff återhämtningsperiod efter korsbandsskadan förra vintern. Inte många kommer minnas hans bidrag i Schalketröjan under våren, dit han lånades ut och gjorde comeback.
Pjaca tog ändå en plats i Kroatiens VM-trupp och fick en del speltid. Det säger en del om råämnet Pjaca. I Fiorentina kommer han jobba med en erkänt bra talangutvecklare i Stefano Pioli som inte kommer tveka över att ge 23-åringen chanser från start.
14. Bryan Cristante, mittfältare, Atalanta→Roma (20M plus tio i bonusar)
Den italienska landslagsmittfältaren är ingen billig affär för huvudstadsklubben. Men förutom det stora spelregistret bär köpet av Cristante fördelen att han kan användes överallt på det tätbefolkade Romamittfältet. 23-åringen lär ändå fungera som länken mellan den defensiva och offensiva spelaren på tremannamittfältet i Di Francescos system så småningom.
13. Kwadwo Asamoah, ytterback/mittfältare, Juventus→Inter (fri transfer)
Den en gång så lovande innermittfältaren användes nästan bara på kanten under hans sex år i Juventus. Förra säsongen var ghananens bästa på länge när han under långa perioder konkurrerade ut Alex Sandro på Juventus vänsterbacksposition.
Någon liknande allt-i-allo-roll väntas 29-åringen också få i nerazzurri. Initialt tänker jag att Asamoah ska avsluta Inters långa vänsterbacksbekymmer. Men om Dalbert visar sig redo för år två kan Asamoah få en roll högre upp i planen. Oavsett vilket kommer Asamoah täta igen och sticka ut med sin energi och vilja.
12. Marco Sportiello, målvakt, Atalanta→Frosinone (lån)
En drös av nyförvärv har landat i Frosinone, staden mellan Rom och Neapel. Det mest förvånade av dessa är Marco Sportiello som förra säsongen spenderade sin tid som Fiorentinas förstamålvakt. Att bli nobbad vidare förtroende både där och i Atalanta som äger honom är tufft. Att skickas till en nykomling måste vara ännu jobbigare för självförtroendet.
Frosinones förhoppning är att Sportiello knyter målvaktsnäven i fickan och återgår till tidigare höjder som fick folk att tro på honom som en ny stormålvakt. I sådana fall kan skillnaden mellan nytt kontrakt och nedflyttning stavas Marco Sportiello.
![Sportiello]()
11. Leonardo Bonucci, mittback, Milan→Juventus (spelarbyte med Caldara)
Juventus vilja att ta tillbaka Leo Bonucci var så stor att de offrade påläggskalven Mattia Caldara i ett rakt byte, utan att hinna ge den senare chansen i tävlingssammanhang. Det luktar både kortsiktighet och Champions League-desperation över affären, vilket gör den svårbedömd.
Bonuccis eftermäle i återkomsten till Juve kommer avgöras av prestationen i CL. Bonucci erbjuder laget ett uppspelsalternativ och byggde upp ett suveränt samarbete med Chiellini under deras sju säsonger tillsammans. Kvalitetsmässigt är Bonucci inget steg upp mot Benatia, däremot har 31-åringen ett psyke och vinnarskalle som kan leda Juve närmare slutmålet.
10. Alban Lafont, målvakt, Toulouse→Fiorentina (7,5M)
Den Burkina Faso-födda målvakten var inte 17 år fyllda när han tog över målvaktströjan i ett Toulouse som kämpade mot nedflyttning i Ligue 1. Tre år senare blev Lafont mogen ett klubbyte och valet föll på Fiorentina.
Om den kattliknande fransmannen fortsätter sin blixtsnabba utveckling har Viola inte bara hittat en ny stjärna. De kan då även räkna med att sälja målvakten för det mångdubbla priset i framtiden. Att Lafont inte blev dyrare den här gången får också ses som ett fynd.
9. Justin Kluivert, ytter, Ajax→Roma (17,25M)
Haussen som följt 19-åringen under sommaren har mer bottnat efternamnet än i de tio ligamål som Kluivert gjorde i Eredivisie 17/18. Men mycket av tvivlet kring hans ålder och konkurrensen i hemlandets liga har raderats efter 20 briljanta minuter i Serie A-debuten mot Torino.
Kluivert tar för sig, är trygg med bollen och vågar utmana. Dessa egenskaper är mer än välkomna i Roma trots att det inte råder någon brist på yttrar. Om Kluivert dessutom erbjuder ett målgöraralternativ ligger en startplats inom kort räckhåll.
8. João Cancelo, högerback, ytter, Valencia→Juventus (40,4M)
Portugisen är bortsett från Ronaldo Juventus dyraste nyförvärv i sommar. Förväntningarna är höga efter en stark vårsäsong i Inter och priset blev därefter. För den summan får Juventus en spelare som kan spela överallt på högerkanten.
Defensiven har slipats under ett år i Serie A men de offensiva kvalitéerna är 24-åringens signum. I den fruktade högerfoten får bianconeri ett backvapen de saknat sedan Dani Alves flyttade därifrån förra sommaren.
7. Duván Zapata, anfallare, Sampdoria→Atalanta (tvåårigt lån+14M)
Atalanta har under två säsonger nått spel- och resultatmässiga höjder trots frånvaron av en effektiv målgörare i centerrollen. Petagna och Cornelius gjorde för få mål, Barrow är alltjämt ung och valpig, och Iličić fick vikariera på en plats som inte är hans naturliga. Lösningen som alla bergamasci hoppas på heter Duván Zapata.
Colombianen gjorde elva mål på 31 matcher förra säsongen i Sampdoria och återupprättade ryktet som målgörare efter några tuffa år i Napoli. Med flera fina passningsfötter i Atalanta finns alla förutsättningar för fortsatt succé för 27-åringen.
6. Roberto Inglese, anfallare, Napoli→Parma (lån+3M)
Parma är tillbaka där de hör hemma men är uträknade av många, inklusive undertecknad. Det sena lånet av Napolis Roberto Inglese, utlånad förra säsongen till Chievo, kommer underlätta i uppdraget att fixa nytt kontrakt. Inglese är kapabel att göra minst tio mål även i ett bottenlag, vilket kan bli helt avgörande för Parma som länge under sommaren saknade ett självklart centeralternativ i dessa sammanhang.
5. Mattia Caldara, mittback, Juventus→Milan (spelarbyte med Bonucci)
Det finns en oskriven teori i Italien som lyder att de största talangerna som Juventus inte snappar upp alltid sker med en baktanke, de är inte tillräckligt bra om Italiens bästa klubb inte vill ha dem. Fallet Mattia Caldara delar teorin dock och är närmast unikt.
Oavett vad Juventus egentligen tänkte om 24-åringen som de värvade i januari förra året från Atalanta är det bara att tacka och ta emot för Milan. Nu är det de som sitter på Italiens mittbacksframtid.
![Caldara]()
4. Gonzalo Higuaín, anfallare, Juventus→Milan (lån, 18M)
Målmässigt var förra säsongen en tillbakagång för 31-åringen. Konsekvensen blev att Higuaín flyttades ner i Juvehierarkin efter att ha varit klubbens både dyraste och bäst betalda spelare fram till sommaren. Såvida inte argentinaren tjurar mer än vanligt är detta är grymt tillskott för Milan, låt vara att låneavgiften är hög. Milan har på pappret inte haft en så högklassig forward sedan Zlatans dagar i klubben.
3. Steven Nzonzi, mittfältare, Sevilla→Roma (27+4M)
Tre säsonger med mycket tydlig progression i Sevilla efter flytten från Stoke talade för en övergång till Spaniens största klubbar. Så blev det inte när Romas sportchef Monchi utnyttjade relationen med den tidigare arbetsgivaren och köpte Nzonzi för ett kompispris.
Den 1,96 långa balansspelaren är den självklara ersättaren till Daniele De Rossi den dagen Romakaptenen slutar i klubben. Med ett Amerikaäventyr ständigt i tankarna hos 35-åringen är det scenariot inte långt borta. Passnings- och tacklingsstyrkan hos den fem år yngre Nzonzi talar för att De Rossi-cirkeln sluts redan i höst.
2. Šime Vrsaljko, högerback, Atlético Madrid→Inter (lån, 6,5+17,5M)
I samtliga övergångar på listans topp-fem är det en viss logik som rubbas. Spelare som är eftertraktade och håller hög, hög standard men byter till en arbetsgivare som inte nödvändigtvis håller den nivån. Vrsaljkos val att lämna en ordinarie plats i ett av världens bästa lag för Inter är ett klockrent exempel.
Inter får en modern högerback som är bra i båda riktningarna och har sina bästa år framför sig. Dessutom är kroaten redan inkörd i Serie A efter åren i Sassuolo. 26-åringen är en klar uppgradering mot D’Ambrosio och förmildrar tappet av Cancelo. Superklipp av Inter.
![Vrsaljko]()
1: Cristiano Ronaldo, anfallare, Real Madrid→Juventus (100M)
Odiskutabelt val som etta på listan. Portugisen tillför både stjärnglans och kvalitéer som till och med är ovanliga för en klubb av Juventus storlek. Ronaldo innebär en målgaranti och till skillnad från Higuaín erbjuder han ett hot utanför straffområdet också.
Jag undrar vilken framtid den här Ronaldohysterin kommer ta Juventus till. Med tanke på Ronaldos uppenbara spets är inte ens en miljard någon dyr övergångssumma. Då har vi inte räknat med vilka marknadsmässiga fördelar varumärket Cristiano Ronaldo ger Juve utanför planen.
****
Lägger man de bästa rekryteringarna vid sidan är det svårt att hitta floppvarningar som känns självklara. Bland affärerna jag fört till skamvrån är huvudanledningen inte alltid att spelaren kommer prestera dåligt, snarare en kombination av förväntningar, prislapp och kvalité som på något sätt riskerar att hämna nyförvärvet.
Diego Falcinelli, anfallare, Sassuolo→Bologna (10M)
Efter att ha varit tongivande i Crotones mirakelöverlevnad förra året blev det bara två mål när Falcinelli återvände till Sassuolo. 27-åringen såldes ändå för relativt dyra pengar till Bologna där konkurrensen är högst mänsklig på centerplatsen. Känslan är ändå att Falcinelli är inne i en dålig spiral och inte kommer motsvara varken förväntningar eller prislapp.
Robin Olsen, målvakt, FC Köpenhamn→Roma (8,5+3,5M)
Debuten mot Torino hade utvecklat sig till en mardröm om det där Baselliskottet som slank mellan händerna hamnat under och inte över ribban. I slutändan var det en tacksam målvaktsinsats för Olsen som tog det kan skulle ta resten av matchen. Prestationen kommer ändå inte lugna majoriteten av Romafansen. Roma har vant sig vid målvakter av högsta klass under ett par säsonger nu och den nivån är Olsen inte uppe på än.
Javier Pastore, mittfältare, PSG→Roma (25M)
Vilken sida kommer Roma få se av den gänglige argentinaren? Pastore har fått en nyckelroll i Di Francescos lag men det är väldigt få romanisti som kan känna sig säkra på hans leverans. Något i 29-åringens kroppsspråk förstärker den sköra och ojämna bilden av Pastore, vilket kan försvåra saker mer i den krävande Roma-piazzan.
Federico Marchetti, målvakt, Lazio→Genoa (fri transfer)
Många lag har skiftat på den sista utposten i sommar och inget byte känns mer tveksamt än Genoas. Där har den förre landslagsmålvakten Marchetti tagit plats tillsammans med två andra keeprar i tjugoårsåldern. Marchetti har inte spelat i Serie A sedan februari 2017 och användes inte ens som cupmålvakt i Lazio förra säsongen. Vilken nivå håller han egentligen?
Gervinho, anfallare, Hebei→Parma (fri transfer)
Bara två och halvt år har gått sedan ivorianen lämnade Roma för spel i Hebei China Fortune. Under den tiden blev det bara 29 matcher i den kinesiska ligan och formen känns väldigt osäker när den trixige yttern återvänder till Serie A. Självförtroendet verkar det inte vara något fel på dock. Gervinho presterades i Parma iklädd keps med hans eget namn på.
Twitter: @ErikHadzic