POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Välkommen Olsen till det största derbyt, med ett sällsynt favoritskap

Robin Olsen har under sin målvaktskarriär fått spela Skånederby mot Helsingborgs IF, derby i Byen mellan FCK och Bröndby, och det heta rivalmötet mellan PAOK och AEK i Grekland. Ingen av dessa matcher kommer dock i närheten av Derby della Capitale. Romderbyt är sett till intensitet, atmosfär och betydelse för klubbarna och deras supportrar det bästa Italien har att erbjuda i derbyväg.

Romas vecka har präglats av två saker sedan chockförlusten mot Bologna förra helgen. Ritiron, det självvalda träningslägret laget åkt till under veckan för att svetsa samman gruppen och hålla fokus under en av årets viktigaste veckor.

Sedan har vi släppet av klubbdirektören Francesco Tottis självbiografi i torsdags, på Er Pupones födelsedag 27 september. 42-årigen riktar bland annat hyllningar och salvor mot Luciano Spalletti som tränade Totti under ikonens sista säsong förra året.

Redan nu kan självbiografins svallvågor spridit sig när rykten cirkulerar att den Londonbaserade klubbdirektören Franco Baldini kommer hoppa av från sitt uppdrag i Romas styrelse. Totti har avslöjat att det var Baldini som drog fram giljotinen och såg till  att kaptenen inte erbjöds ett nytt kontrakt. Vem som skulle vinna en strid bland dessa två Romasymboler bland allmänheten är en icke-fråga.

Det är i detta klimat och på en tiondeplats Roma tar sig an Lazio. 4-0-segern mot nästjumbon Frosinone i veckoomgången har kanske höjt moralen men var absolut nödvändig inför derbyt. I och med den har i giallorossi kravlat sig upp på övre halvan, men fortfarande präglas laget av obalans, hattande med laguppställningar och en glöd som uppenbarligen saknas bland spelarna.

Detsamma går inte att säga om Lazio. Biancocelesti har hämtat sig från två inledande knocksmällar mot Napoli och Juventus och har efteråt vunnit fyra raka matcher, fem med Europa League inräknat. Presidenten Claudio Lotito slår sig för bröstet och hävdar att Lazio numera är en förebild bland klubbar.

Lotito pekar på hur klubben blivit självgående, har en framstående ungdomsverksamhet, och förtydligar att ”fotboll inte längre handlar om en klubbpatron som öser in pengar utan att det handlar om att hitta nya intäktskällor med de medel som står till buds”.

Det sistnämnda behöver Lazio ytterligare vässa om de ska växa som klubb. Det hade också varit enklare om laget hållit undan för Inter under de sista minuterna på Olimpico i vårens slutomgång. Men trots uteblivna Champions League-intäkter har Lotito och sportchefen Igli Tare breddat truppen så den känns mer redo för toppstrid för varje år som går.

Det är med dessa förutsättningar i åtanke som känslan är att det var länge, länge sedan Lazio var så här stor favorit i ett derby. Varje Derby della Capitale har sin egen logik och många gånger har slutresultatet motbevisat formkurvorna och oddsen som legat klara på förhand.

Jag har ändå svårt att se hur det haltande Roma ska övervinna den senaste tidens motsättningar och vinna mot ett Lazio som uppenbarligen mår väldigt bra. Det är tveksamt om disciplinen kan återupprättas i en skakig defensiv eller vad som talar för att tränaren Di Francesco hittar rätt uppställning i just denna match.

Klubbens president James Pallotta sa sig vara ”äcklad” efter insatsen mot Bologna och röster säger att Di Francesco har veckans matcher att bevisa om han är värd att behålla jobbet. I så fall är det högst tveksamt om vinsten senast räcker i poängväg, och det är med den pressen på axlarna Di Francesco och hans lag går in till denna match.

Robin Olsen har sakta spelat in sig i målvaktsrollen trots förlusterna och kan falla tillbaka på en heroisk insats på Bernabeu förra veckan, som ändå slutade med tre baklängesmål mot Real Madrid. Olsen kan också vända på myntet det finns inget bättre tillfälle att vinna fansen förtroende än att göra en stormatch i ett Romderby.

Kritiken mot sportchefen Monchis gamblande med försäljningar av kulturbärare som Nainggolan och Strootman har inte varit nådig från supporterhåll och lyftes av mig tidigt på säsongen. En av klubbens sista fanbärare, lagkaptenen Daniele De Rossi, hade sitt eget sätt att försvara tränaren förra helgen.

”Du ska inte behöva Guardiola på bänken för att slå Bologna och Chievo”, sa 35-åringen. Vad för typ av tränare som krävs för att vinna derbyn är mer svårdefinierat. Di Francesco kan statuera med den meriten på sitt CV och behöver motbevisa oddsen igen på lördag om han ska få fler derbychanser.

****

Poddario, en podcast med mig och SvenskaFans Johan Stistrup, snackar upp Romderbyt och stormatchen Juventus-Napoli i det senaste avsnittet. Vi diskuterar även Inter som kanske puttrat igång säsongen, vilket lag som borde passa Antonio Conte bäst, och sensationen Gervinho i Parma. Lyssna på iTunes och Acast

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Napoli behöver poäng mot Juve, för klubbens och hela ligans skull

Juventus mot Napoli igen. En tidig seriefinal som de gästande syditalienarna borde komma rejält stärkta till efter Kalidou Koulibalys famösa slutminutsavgörande i samma möte för fem månader sen. Men saker har förändrats i takt med att månaderna sprungit förbi.

Napoli har bytt tränare och ändrat spelformation. Klubbens president har närapå inlett inbördeskrig mot de egna fansen och kritiserat Uefas seedningsregler i Champions League hårt, en turnering där det redan ser mörkt ut för de ljusblå.

Juventus har rustat som aldrig förr och värvat Cristiano Ronaldo. Samtidigt som de numera räknas som en av huvudfavoriterna till slutsegern i Champions League har rädslan funnits hos övriga Serie A-fans att ligaspelet bara skulle handla om defilering.

Är det ens rätt att tala om detta möte som en seriefinal av den anledningen? Juventus har vunnit samtliga sex matcher i ligaspelet (med ett beskedligt spelprogram) och tagit en urstark seger i Valencia. Napoli behöver få med sig något från Juventus Stadium på lördag kväll. En poäng åtminstone, som kan legitimera klubbens nystart under Carlo Ancelotti och ge hopp om att Juve inte står där med ett tiopoängsförsprång innan jul.

Trots käbblet runt klubben och presidenten Aurelio De Laurentiis ser förutsättningarna goda ut inför stormötet. Napoli har haft ett betydligt svårare spelschema men klarat sig med fem segrar och en förlust mot svårspelade Sampdoria.

Carlo Ancelotti har hunnit sätta sin prägel på laget i sättet som han använder hela spelartruppen. Carletto har i skadade Alex Merets frånvaro alternerat mellan Orestis Karnezis och David Ospina i målet, ibland från match till match.

Den senaste tiden har tränaren gått över till en 4-4-2-formation och inte alls varit främmande för att delegera sina spelare nya uppgifter på planen. Piotr Zielinski från en central position till någon slags fri kantroll. Marek Hamšik som en tillbakadragen mittfältare och Dries Mertens på alla möjliga positioner offensivt.

Mot Parma i veckoomgången bytte 59-åringen ut nästan hela startelvan efter förra helgens 3-1-seger borta mot Torino. Det spelade mindre roll när Napoli för andra matchen i rad körde över sin motståndare. 3-0 slutade det efter två mål av Arek Milik och ett av Lorenzo Insigne.

Den förändringen som främst kan hota Juventus är kanske just Insignes. Neapelsonen har gått från sin kantroll i 4-3-3 till en plats som en av två forwards. Målsuccén har inte låtit vänta på sig med mål i tre raka matcher och sammanlagt fem fullträffar.

Anfallskollegan Milik har åtnjutit stort förtroende från Ancelotti och står på tre mål hittills. Polacken har förmodligen inte 15-20 ligamål i sig som Insigne och Mertens bör ha men är väldigt nyttig som referenspunkt och underskattad i passningsspelet.

För Juventus del har mycket den senaste tiden handlat om avstängningar. Ronaldos hårkrafs på Valencias Murillos som gör att portugisen är avstängd i kommande CL-matcher, och Douglas Costas spottloska/armbåge/skalle på Sassuolos Di Francesco som renderade i fyra matchers avstängning.

Enligt mig ett milt straff för ett totalt omdömeslöst beteende som borde gett minst en match till på läktaren. Nu kanske så blir fallet ändå, och det är inte bara för att Costa går skadad i några veckor till. Brassen kan ha brutit mot klubbens uppförandekodex, det berömda lo stile Juve, och istället för att ge yttern en intern avstängning är det inte otänkbart att Juventus väljer att sälja Costa i januari.

Bekymmersamt har också läget varit med den kreativa nyckeln Paulo Dybala. Argentinaren har inte alls fungerat på kanten i tränare Allegris 4-3-3 och blivit petad efter Fede Bernardeschis strålande säsongsinledning.

Hemma mot Bologna i onsdags kväll fick Dybala chansen mer centralt tillsammans med Ronaldo på topp när Juve växlade till ett 3-5-2. Bianconeri behövde bara en kvart innan de avgjort matchen med mål från just Dybala och Blaise Matuidi. Dybala var påtagligt lättad efter sitt första mål för säsongen och det återstår att se om det hjälper honom att lösa upp knutarna som ligger virade runt ”juvelen”.

Matchen är också som alltid intressant utifrån en tränaraspekt. Kommer den alltid lika höstexperimenterande Allegri ställa upp med formationen han i första hand tror på? Blir det lättare för Napoli att jobba till sig en poäng under den nye tränarens ledarskap jämfört med Maurizio Sarris?

I mötena mot Juventus under Sarris tre säsonger i Napoli var det påtagligt hur ofta Allegri fick matchen på vitsvarta villkor. Vårmatchen avgjordes på en fast situation som grusade Allegris försiktiga approach men ett oavgjort resultat vore mer rättvist sett till spelbilden.

Med Ancelotti har Napoli en tränare som inte har en lika klar identitet i spelet som Sarri men med betydligt större erfarenhet från stora matcher och krävande lägen. Är detta lösningen som krävs för att Napoli ska nå nästa nivå, med start på lördag?

****

Poddario, en podcast med mig och SvenskaFans Johan Stistrup, snackar upp helgens stormatch och Romderbyt i det senaste avsnittet. Vi diskuterar även Inter som kanske puttrat igång säsongen, vilket lag som borde passa Antonio Conte bäst, och sensationen Gervinho i Parma. Lyssna på iTunes och Acast

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Den euforiska vändningen som kanske vänder Inters oroliga säsongsstart

Matías Vecino vet sannerligen när han ska välja rätt tillfällen att göra mål. Framförallt är målen hans motvapen mot kritiker som inte vill se honom starta i Inter så ofta som han gör. Jag tillhör en av dessa och extra känsligt blir det med tanke på petningen av Roberto Gagliardini ur den FFP-åtdragna Champions League-truppen, en spelare som borde vara bättre lämpad att spela med Brozović och Nainggolan på tremannamittfältet.

Men Vecino kan alltid falla tillbaka på målen på Stadio Olimpico förra säsongen. Det i den första bortamatchen mot Roma som ledde till en seger som satte kurs mot en lyckad Intersäsong. Sedan nickmålet mot Lazio med mindre än tio minuter kvar av säsongen, som skickade Inter till klubbens första CL-deltagande på sex år.

Och så i tisdags kväll mot Tottenham dök Vecino upp som gubben i lådan och skarvnickade in 2-1 på tilläggstid på pass från Stefan De Vrij, han som lämnade Lazio och orsakade straffen som inledde Inters vändning den majkvällen i Rom.

Matías Vecinos väg till toppen har heller aldrig varit spikrak. Som fjortonåring förlorade han sin far Mario, elitfotbollsspelare hemma i Uruguay, i en bilolycka. Efter dödsfallet döptes arenan i San Jacinto om till hans minne, men sonen Matías hade ett trauma att bearbeta och en rutt på fem mil till Montevideo varje vecka där han tränade med laget Central Español.

26-åringen hamnade så småningom i Italien och idag håller han på och formar en kultstatus bland Inters supportrar. Så viktigt kan nämligen tisdagens mål bli, från den tidiga nyckelmatchen mot tippade andraplatskonkurrenten Tottenham Hotspur.

Och visst var det mäktigt att se San Siro lysa upp och supa in Champions League-hymnen för första gången på åratal. Det är något speciellt med kvällsmatcher på den arenan och som mest storslaget blir det i den finaste av turneringen, med de båda Milanoklubbarnas tunga internationella historia i baktanke.

Det såg tidigt ut som att Inter skulle få alla förutsättningar att utnyttja momentumet med knappt 65 000 entusiastiska åskådare bakom sig. Tottenham hade stora problem i uppspelsfasen men Inter hittade inte kvalitén att exponera engelsmännens slarv.

När Spurs väl kom förbi mittplan kunde de ganska enkelt ta sig förbi Inters försvarslinjer. En halvlek fattig på målchanser försattes i ett ovisst läge och det blev mer av samma vara i början på den andra. Med undantaget att Christian Eriksen svingade trollspöet och skickade in ledningsmålet via en bollbana som förbryllade Handanović i Intermålet.

Inte mycket talade för nerazzurri i detta läge. Dålig stämning rådde på sina håll och det såg väldigt grinigt ut bland de svartblå tröjorna. Vid sådana här tillfällen krävs det att en ledare visar vägen, och den omdiskuterade i Inter heter Mauro Icardi.

Argentinaren är ingen typisk ledarfigur med en särskild aura, utan visar vägen med sitt slit på planen och framförallt sina mål. Under första halvlek hade Icardi varit bland planens mest anonyma. Men i den 86:e minuten dundrade Asamoah, med massvis av CL-erfarenhet från Juventus, fram på vänsterkanten, hittade Icardi vid halvmånen utanför straffområdet som mötte med en mästerlig direktvolley in i mål.

Fansen kände vittring och tränaren Spalletti hade sinnesnärvaron att byta in Borja Valero och verkligen gå för segern. Spanjoren blev ett hot med sitt lugn och inlägg, och efter en Candrevahörna kom också Vecinos segermål.

San Siro exploderade och kanske innebär euforin i slutminuterna vändningen för Inters tunga säsongsstart? Den bristande moralen har medfört bortkastade poäng mot Torino och Parma på hemmaplan i Serie A, och gnället vid 0-1 var konsekvensen av ett pressat lag med en ifrågasatt tränare.

När Inter för första gången kunde slå ur underläge blev det seger och massvis av tyngd har lättat från spelarnas och Spallettis axlar, trots en långt ifrån perfekt insats. Höjden från förra säsongen finns fortfarande där och Marcelo Brozović liknade sitt vår-jag igen. Med mer tid till att spela in Nainggolan i systemet kan detta Inter bli bra. Om inte får de kasta in Matías Vecinos matchvinnaregenskaper vid nödfall igen.

****

När Ronaldo brutit målnollan i ligan trodde jag på nya mål på välbekant mark i hans tidigare hemland Spanien. Så blev inte fallet när Juventus inledningsvis inte var kapabla att göra mål mot Valencia (tre missade jättelägen) och Ronaldo själv fick ett sällsynt rött kort i slutet av första halvlek.

Om den franske domaren Clement Turpin och hans kollegor höll en ojämn nivå i Inter-Spurs var det inte mycket mot det tyska domarteamet med Felix Brysch i spetsen. Straffområdesdomaren på Mestalla såg en eftersläng men Ronaldos utvisning kommer till på högst oklara grunder. Det vore väldigt synd om han skulle missa dubbelmötet med Man United.

Precis innan paus missade João Cancelo ett nytt öppet läge i återkomsten till apelsinstaden, men ordnade en straff i läget efter när Dani Parejo misstog portugisens huvud för en boll. Miralem Pjanić stegade fram och satte 1-0 bakom tidigare Juvetvåan Neto.

Jeison Murillo var den som lyckades visa ut Ronaldo men mittbackens tur skulle vända när han drog ner en Juvespelare och orsakade en till straff efter paus. Pjanić gjorde inget misstag den gången heller och spikade en komfortabel bortaseger.

Valencia skulle bli det första riktigt svåra testet för Juventus under hösten. Förutom under de inledande tio har Juventus full kontroll på matchen och imponerar trots en man mindre den sista timmen. Federico Bernadeschi gör en riktigt bra första halvlek och håller återigen Paulo Dybala på bänken. En bänkplats Dybala kanske får börja vänja sig vid?

****

Samma kväll förlorade Roma programenligt med 0-3 på Santiago Bernabeu mot Real Madrid. Trots Robin Olsens ökade självförtroende i Romamålet fick svensken släppa in tre bollar. Eusebio Di Francesco startade med tonårige Nicolò Zainolo på mittfältet, ett löfte som ingick i Nainggolan-dealen och togs ut i Roberto Mancinis Nations League-trupp – trots att han inte fått spela i Serie A. Jag vet dock inte hur tankarna går när Zainolo får starta mot världens bästa lag, före konkurrenterna i det som är Romas främsta lagdel?

Nere i Belgrad fick Napoli bara 0-0 mot ett överraskande starkt Röda Stjärnan. De två tappade poängen lär bli ödesdigra och chansen till vidare avancemang minskar med sisådär femtio procent utan full pott mot den tippade gruppjumbon. Jag kan verkligen inte se Napoli ta tillräckligt många av de poängen som krävs mot Liverpool och Paris Saint-Germain för att gå vidare.

****

Poddario, en podcast med mig och SvenskaFans Johan Stistrup, har ett nytt avsnitt ute där vi kikar på förväntade och mer överraskande namn i Serie A:s skytteliga. Vi diskuterar om en liga som eventuellt blivit jämnare bakom Juventus med fler lag som kan utmana om Europa, och vad Aurelio De Laurentiis egentligen sysslar med i Napoli? Finns på iTunes och Acast.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Ronaldos första Juvemål ökar pressen på rivalerna Inter och Icardi

Topplagen i Serie A har denna säsong lyxen att unna sig riktiga kvalitetsstrikers med den sällsynta stämpeln målgaranti över sig. Hösten är ännu tidig och sommaren vill inte släppa sitt grepp, men skytteligan har flera objekt värda en tidig säsongsvarning.

Om vi tar de negativa, det vill säga de som inte är med i målprotokollet överhuvudtaget, är det omöjligt att inte börja med förra säsongens skyttekung Mauro Icardi. Argentinaren gjorde 29 mål förra säsongen men fick inleda helgens match mot Parma på bänken efter att inte ha kunnat medverka i 3-0-segern mot Bologna dessförinnan.

Monacolånet Keita Baldé startade precis som då men missade sitt enda öppna läge under en halvlek då Inter borde gjort minst ett mål. Flytet i hemmalagets anfallsspel var bättre jämfört med de föregående matcher, låt vara mot ett ganska virrigt Parmaförsvar.

Men gästerna, som inte hade vunnit borta mot Inter sedan 1999, var desto tryggare med bollen i ägo och stack upp med farliga kontringar. Gervinho ser inte alls matchotränad ut och är Parmas största hot offensivt. Tillsammans med Roberto Ingelse leder han ett anfall som kan störa alla försvar i serien.

Mauro Icardi kom in men har inte killerinstinkten i straffområdet för stunden. Inters lagkapten har inte bara en målbörda att bära. I detta kritiska läge måste mer krävas av honom som ledare även om självförtroendet vacklar som bänkad anfallare. Lördagens protagonist skulle inte bli han, utan Federico Dimarco som kom in samtidigt som Icardi från Parmabänken.

20-åringen stod först i vägen för Ivan Perišićs avslut från nära håll, uppenbart med hjälp av den egna armen men domare Manganiello valde egendomligt nog att inte VAR-granska situationen själv. Det var inte hans enda konstiga beslut då båda lagen hade kunnat åka på varsin utvisning efter ett par stenhårda tacklingar.

Vackrare var då Dimarcos avgörande. Med en vänstermissil från distans gav kantspringaren Parma klubbens första seger i Serie A och skottet i den 79:e minuten medförde liknelser till Roberto Carlos vänstersläggor. Dimarco har gått den långa vägen från pojk- till primaveralag i Inter, ägs fortfarande av klubben och fick äntligen göra mål på San Siro, men inte för laget i sitt hjärta.

Inters press avtog efter målet och Parma hade faktiskt bud på ett till. Den bräckliga mentaliteten är inga nyheter i det svartblå lägret men måste klargöras snarast. Härnäst väntar Tottenham hemma i en efterlängtad Champions League-återkomst.

Två lag med stukade självförtroenden möts i en match som kan bli avgörande för vidare avancemang i gruppen. Luciano Spalletti kan inte kompromissa med startelvan på tisdag och Icardi måste starta som den ledarfigur han är. Vi vill inte missa en centerduell mot Harry Kane. Inter vill ta sig upp från diket när de för första gången den här säsongen kan slå ur underläge.

Icardi

Lorenzo Insigne är ingen stor målskytt och kom från en jobbig vecka i landslaget, som han oftast har. Hans mål för Napoli räckte ändå till seger mot Fiorentina senare under lördagskvällen. Insigne fick spela tillsammans med Dries Mertens på topp när Carlo Ancelotti drog ner José Callejón till en mer tillbakadragen högermittfältsroll.

Bytet till något som liknade 4-4-2 blev inte lyckat för Napoli. Det såg riktningslöst ut och Fiorentina gavs mycket plats centralt. Vad bättre var för hemmalaget är att mittbacksparet Koulibaly-Maksimović fullständigt stängde ner Giovanni Simeone och delvis även Fede Chiesa.

På Stadio San Paolo gapade mängder av stolar tomma och endast 20 000 dök upp när delar av supportergrupperingarna ordnade en bojkott mot Aurelio De Laurentiis styre. Presidenten lyckades under en och samma vecka uttrycka önskemålet att flytta CL-matcherna till Bari (hans andra lag, ADL ligger i fejd med Neapels borgmästare över San Paolo), hinta om att även köpa Hajduk Split och värst av allt, höra rykten spridas att hans arenaprojekt ska heta ”McDonalds Stadium”.

Mitt i den här ogästvänliga stämningen var det den 27-årige Insigne som räddade Napoli elva minuter före slutet. Ancelotti tog av en blek Mertens och bytte in Arek Milik som ensam forward. Polacken gjorde ett bra inhopp, bidrog med finess, rörlighet och spelade fram till segermålet.

Frågan är då vem som ska bli Napolis stora målskytt? Milik har stort förtroende hos tränaren men lär knappast komma upp i Mertens målfacit från de två senaste åren. Belgaren har spelat bättre men tog inte chansen från start. Kan Insigne öka målskörden om han får ligga närmare centern?

Fiorentinas första halvlek lovande mycket men de lila avslutade svagt sista kvarten. Stefano Pioli bytte ur Veretout och Gerson redan efter en timme och ersättarna Dabo och Edimilson klarade inte av att hålla samma nivå. Optimismen efter två inledande segrar kan bytas ut mot något helt annat när målsprutande Sampdoria väntar på bortaplan i nästa veckas hängmatch.

****

Annat från omgång 4

Sampdoria har 8-0 i målskillnad på de två senaste matcherna. Efter Quagliarellas ledningsmål hade hemmalaget Frosinone ett par gyllene lägen att kvittera. I andra halvlek växlade Giampaolos lag upp och till slut hade tre andra offensiva spelare (Caprari, Defrel, Kownacki) gjort mål när Samp segrade med 5-0.

Defrel gjorde två stycken igen och toppar skytteligan på fyra mål. Förra säsongen gjorde fransmannen ett ynka straffmål för Roma. ”Det handlar om självförtroende” är Defrels tidiga förklaring, och ibland är spelarprestationer inte mer svåranalyserade än så.

Defrel

Genoa Cricket and Football Club firade 125 år som Italiens äldsta klubb med en 1-0-vinst hemma mot Bologna. Den som ordnade segerpresenten heter Krzyztof Piatek och leder numera skytteligan tillsammans med stadsrivalens Defrel.

Piatek gjorde sitt fjärde mål i Serie A och har även gjort lika många mål i en och samma Coppa Italia-match. 23-åringen är fortfarande relativt okänd efter transfern från Cracovia Kraków i somras för fyra miljoner euro. Om polacken kan fortsätta göra mål är det den perfekta gåvan till ett Genoa som skriker efter en målskytt.

Bologna är i ett alarmerande behov av en sådan då laget fortfarande inte gjort mål än. Filip Helander skadade sig under träning och är borta en månad, Mattias Svanberg fick dock göra Serie A-debut under matchens sista tredjedel. Frågan är hur länge svenskduon får behålla Filippo Inzaghi som tränare. Rykten spekulerar kring en tidig sorti om inte Bologna börjar vinna matcher snart.

320 minuter och 28 avslut senare har Cristiano Ronaldo gjort sina första Juventusmål. Fem minuter efter halvtidsvilan mot Sassuolo stötte portugisen in Juves ledningsmål från en halvmeter efter Boatengs misslyckade hemåtnick. Tvåan, en kvart senare, var snyggare när Ronaldo avslutade en blixtrande kontring med ett distinkt vänsteravslut.

Gästernas Babacar kunde reducera på tilläggstid men Sassuolo var aldrig nära när Juventus satte hög press mot deras något övermodiga backlinje. Förlusten kommer inte rucka på Sassuolos självförtroende dock. Även vid den svåraste av bortamatcher vågar de spela ett bollhållande och kvickt anfallsspel som lär belöna sig i längden.

Ronaldos självförtroende är det, som bekant, inget fel på och en mindre tagg har lämnat den välputsade kroppen. 33-årigen har erkänt att han blivit påverkad och angelägen om de extrema förväntningarna kring flytten, och bad förbundskaptenen Fernando Santos om ledighet i Nations League för att istället komma i form.

Ett lika stort samtalsämne är Douglas Costa. Inte för en ny bänkning, utan för brassens psykbryt i slutet av matchen. Innan loppet av någon minut försökte Costa ge Federico Di Francesco en dansk skalle, sedan en eftersläng och allt avslutades med en spottloska i ansiktet på Sassuoloyttern.

Har Costa någon förklaring ens till detta beteende? Vill vi höra om den eller provokationens natur? Juvespelaren lär oavsett åka på en lång avstängning, inte minst av sin egen klubb.

Något kännbart straff slapp Chievo efter att ha fifflat i samband med spelaraffärer med Serie B-klubben Cesena (som gick i konkurs i somras). Veronalaget fick tre minuspoäng och tilläts stanna i Serie A till Crotones stora förtvivlan trots att åklagaren yrkade på det femdubbla antalet minuspoäng – till förra säsongens tabell.

Chievo snodde också med sig en poäng från Olimpico efter att ha hämtat in ett tvåmålsunderläge mot Roma. I slutminuterna tvingades Robin Olsen sträcka sig ordentligt och rädda Roma från en pinsam förlust mot jumbon.

Romas defensiv fortsätter darra och med fem poäng på fyra matcher har i giallorossi tangerat den lika dåliga poängskörden som innebar början på amerikanernas styre i huvudstadslaget 2011/12. På onsdag kväll väntar Real Madrid på Bernabeu i en match där det bara gäller att överleva är känslan.

Det första målet i Milantröjan har till slut kommit även för prestigelånet Gonzalo Higuaín. Argentinaren utnyttjade kliniskt Cagliariförsvarets dubbla misstag och rullade in kvitteringen på Sardegna Arena. Hemmalaget hade tagit ledningen genom João Pedro under en mycket stark matchinledning med massor av energi och en Leonardo Pavoletti som vann nästan allt som skickades upp mot honom.

Milan tog över matchen helt sista timmen och borde också hittat segermålet mot ett tröttkört Cagliari. Men laget hade svårt att skapa målchanser och Higuaín missade ett bra nickläge i slutminuterna.

Fortfarande har rossoneri problem framåt när Suso inte får till inläggen och skotten. Vänstersidan med Rodriguez, Bonaventura och Çalhanoğlu var väldigt anonym offensivt och till nästa match bör inhoppande Castillejo peta någon av de två sistnämnda.

****

Veckans lag (3-4-3):

Strakosha (Lazio)

Cancelo (Juventus), Koulibaly (Napoli), Dimarco (Parma)

Caprari (Sampdoria), Barella (Cagliari), Can (Juve), Lulić (Lazio)

Insigne (Napoli), Quagliarella (Samp), Ronaldo (Juve)

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Klubbtränarnas ansvar i den misslyckade landslagssatsningen

Italien kommer gå segerlöst från tävlingsmatcher ett helt kalenderår för första gången på 60 år. Landslaget missade VM (i Sverige 1958) även då. Nej, Roberto Mancinis första betydande uppdrag som förbundskapten blev ingen succé. Nations League-matcherna mot Polen och Portugal stannade vid en poäng bara(1-1 och 0-1).

En trött insats i Bologna mot Polen följdes av ett nederlag i Lissabon när André Silva av alla människor sänkte ett till laguppställningen förändrat Gli Azzurri. Roberto Mancini fick ta emot sin första kritikerstorm som förbundskapten för valet att spela en matchotränad Mario Balotelli från start i den första matchen.

Anfallaren gjorde en geistlös insats och hånades än mer än Mancini, i synnerhet för hans otränade figur efter en sommar av Marseilleflörtande som lett till att Balotelli knappt haft en försäsong med Nice. Mycket riktigt väljer också hans franska klubb att ställa över honom i helgens match mot Rennes på grund av övervikten.

Mot Portugal roterade Mancini rejält och en azurblå elva helt utan Juventusinslag mönstrades för första gången på 20 år. Till de som fick chansen från start finns spelare som Donnarumma, Lazzari, Romagnoli, Caldara, Chiesa och Cristante. Två sidospår går att härleda ur dessa meningar.

Den tidigare förbundspampen Carlo Tavecchio avslöjade en påstådd agenda mot Lorenzo Insigne under VM-kvalet mot Sverige förra året. Juventusfraktionen i landslaget ska ha påverkat förbundskapten Ventura när Napolispelaren fick minimalt med speltid mot Sverige, dessutom i en diffus roll som inhoppare.

Det andra är frågan om talangutvecklingen i landet. Enligt Mancini har Italien nått den lägsta punkten och aldrig haft så få inhemska talanger i Serie A. Mancini eftersträvar mod, men vems är ansvaret egentligen?

Det går att plocka flera poänger ur hans uttalande och ringa ännu intensivare i alarmklockorna. Men faktum är att Italiens landslagshistoria gått i cykler där stora framgångar följts av dåliga perioder och vice versa.

Gli Azzurri blev världsmästare 1982 efter en halvdant landslags-sjuttiotal och producerade sedan fantastiska spelargenerationer under de två följande decennierna som mynnade ut i ett nytt VM-guld 2006.

Den här generationen med spelare som just Balotelli, Bonucci och Immoblie i spetsen har inte haft samma lycka. Undantaget de två somrarna med Conte och Prandelli är Italien under 10-talet ett landslag som inte klarar att gå vidare från mästerskapens gruppspel, eller ens ta sig dit.

Ett mer extremt exempel är Nederländerna som fram till 1960-talet inte var någonting inom europeisk fotboll. En fantastisk ledar- och spelargeneration mejslades fram och nådde tvärstopp först i och med missade mästerskap både 2016 och 2018.

Nederländerna har gått i samma tankebanor under decennier gällande spelfilosofier. Nu när de plötsligt är ett landslag i B-kategorin är förvirringen stor på vad som behövs göras för att inte samma misstag upprepas igen.

Gällande förtroende för spelare som räknas till ålderskategorin U21 är föga överraskande lagen i franska Ligue 1 överlägsna under säsongsinledningen bland toppligorna. Enligt gårdagens La Gazzetta dello Sport har 52 franska spelare i den åldersgruppen redan fått speltid under säsongen. Tyskarna i Bundesliga är tvåa med 24 stycken medan de tre bästa ligorna knappt når upp till 20 U21-spelare var.

Den Serie A-tränare som varit bäst på att lyfta upp inhemska spelare de fem senaste åren är Gian Piero Gasperini.  Inte bara för att den utmärkta akademin i Atalanta varit tacksam att jobba med och där tränaren förvaltat en ovanligt framgångsrik kull. Även under tiden i Genoa dessförinnan gav Gasperini spelare som Perrin, Mandragora, Izzo och Sturaro chansen.

Långt efter Gasperini kommer Eusebio Di Francesco (Sassuolo, Roma) och Siniša Mihajlović (Samp, Milan, Torino) på andraplatsen. Både Mihajlović och hans efterträdare Vincenzo Montella har fått rättmätig kritik för insatserna på Milanbänken, men de lämnade åtminstone avtrycket i att ha gett akademispelare chansen i A-laget. Under ungdomskoordinatorn Filippo Galli, nu i Bari, har Milan fostrat namn som Cutrone, Calabria, Locatelli och Cristante.

Sämst i granskningen är Rolando Maran (Catania, Chievo, nu Cagliari) vars talangförtroende i princip bara är koncentrerat till Biraghi från Cataniatiden och Chievos Depaoli. Men även mer etablerade namn som Luciano Spalletti och Walter Mazzarri utmärker sig negativt. Trots att Torino, Roma och Inter vunnit de fyra senaste Primaveramästerskapen är det sällan dessa tränare vågat chansa med ungdomar inom den egna organisationen.

Felet är givetvis inte bara tränarnas. I en fotbollsvärld som snurrar snabbare än någon hinner stava till ordet Settore giovanile (sv. Ungdomssektion) finns oftast inte tid att slussa in spelare från de egna leden till A-laget.

Tränarna står under hårt tryck från klubbledning och fans som premierar kortsiktiga mål. För att ta det yttersta exemplet så finns det snart inte plats för renodlade lagbyggare och visionärer som Arsène Wenger kvar inom fotbollen. Tränarna har sina egna karriärer att tänka på och om en klubbledning prioriterar ”säkrare” spelarnamn kommer de inte sätta sig på tvären.

Ibland räcker inte ens en välrenommerad ungdomsverksamhet för att övertyga klubbledningar. Tar man ett fall från den andra änden av Wenger och Arsenal har Manchester City under 2000-talet haft en av Englands bästa akademier. Det hindrar inte klubben från att lägga miljarder på namn som Sterling, Jesus, Sané, Stones och Silva, där ingen är över 23 år. Förra säsongen var den 18-årige Fonden Citys enda egna talang som fick speltid.

Det Roberto Mancini pekar på är en komplicerad process och något som han sannerligen inte har mycket makt över. Punkten där Serie A-lagen insett att dyrare och utländskt inte behöver betyda bättre är vi inte framme vid. Samtidigt har topplagen närmat sig resten av Europaeliten och det är inte tack vare inhemsk talang.

På många sätt är känslan att italiensk fotboll dras åt två olika håll. Topplag som investerar åt det ena hållet, klubbar som konkursar och landslag som floppar åt det andra. Roberto Mancini har en trupp som inte är i närheten av bredd och spets med de som Frankrike och Spanien kan ställa upp med. Han får helt enkelt forma sitt eget landslagsöde med hjälp av kunnande som inte bara sträcker sig till spelartalang.

****

Podcasten Poddario är tillbaka med mig och SvenskaFans Johan Stistrup. Förutom att vi summerar de inledande omgångarna tar vi även upp Ronaldohysterin som råder i Italien, svenskinsatserna och firma Berlusconi-Gallianis kommande klubbköp. Finns på iTunes och Acast

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Ekdals succéstart och sökandet efter en Juveutmanare

Det gick inte många veckor av säsongen innan Napoli hade lanserats som Juventus främsta utmanare om scudetton, precis som under 2017/18. Två imponerade vändningar mot Lazio och Milan skapade optimism under nye Carlo Ancelotti, men Napoli fick smaka asfalt efter 0-3 mot Sampdoria i söndags.

Det var en av dem där matcherna som Sampdoria får till på Marassi några gånger per säsong. Kvällar då i blucerchiati ser ut som ett Champions League-lag och där de kan slå vilket Serie A-motstånd som helst. Förra säsongens tvåa hade enorma problem med Samps intensiva presspel och metodiskt snabba bollförflyttningar.

I en match som spelades i hysteriskt tempo första timmen dröjde det bara elva minuter innan målnollan var spräckt. Hemmalaget kom i en kontringsvåg där nyförvärvet Riccardo Saponara hittade Gregoire Defrel på ett tillslag, och fransmannen stötte in ledningsmålet rasande vackert på uppstuds med fel fot.

Defrel var inte färdig. 20 minuter senare hittade Fabio Quagliarella, mycket bra i targetspelet, honom i straffområdet och Defrel fann målet igen. Det tog bara två matcher för 27-åringen att dubblera målskörden från det misslyckade fjolåret i Roma.

Anfallarna fick stor hjälp av Saponara som numera får räknas som ordinarie i trequartistarollen, särskilt efter Gastón Ramírez misslyckade inhopp. Tyvärr så sträckte Saponara lårmuskeln i första halvlek och kommer bli borta i tre veckor.

Längre ner på Sampdorias mittfältsdiamant gjorde Albin Ekdal hemmadebut. Svensken gjorde en strålande första halvlek där han såg trygg ut med boll och var säker i både det korta och långa passningsspelet. Ekdal fick precis som hela Sampdoria se mindre av bollen efter paus och byttes slutkörd ut efter 83 minuter. Han kan dock räkna med en startplats igen efter landslagsuppehållet.

Föga oväntat tröttnade Samp i andra halvlek och Napoli satte tryck mot hemmalagets unge och ännu osäkre målvakt Emil Audero. Bollen hittade aldrig nätet och det blev ingen tredje raka vändning för Partenopei. Istället stal Fabio Quagliarella showen, så som han gjort så många gånger tidigare.

På ett inlägg från högerbacken Bereszinsky valde 35-åringen att klacka in bollen bakom en paralyserad Ospina i gästernas mål. Ett helt ofattbart avslut och förmodligen årets snyggaste mål, alla kategorier. Denna inofficiella världsmästare i drömmål nöjde sig med att konstatera att ”det hamnar på min topp-tre” efteråt.

Anfallssituationen har inte varit okomplicerad under sommaren. Fjolårssuccén Duván Zapata skickades till Atalanta medan Samp gick bet på både Palermos La Gumina och Zaza i Valencia. Lilla Empoli och deras nya sportchef Pecini (tidigare scoutingansvarig i Sampdoria) tog La Gumina och Torino norpade Zaza efter dramatik på deadline-day. Kvar blev Quagliarella och in kom Defrel med stukat självförtroende. Idag kan ingen Doriasupporter misströsta de uteblivna värvningarna.

quagliarella

Det jag ser som positivt med Napolis tre första matcher är att Ancelotti satt sin egen prägel på laget. Tränaren plockade av en blek Insigne i halvtid och behöll Hamšik och Callejón på bänken matchen ut. Det var första gången på över tre år som någon av dessa spelare inte fick speltid i Napoli som ombytta.

Man kan tycka precis vad man vill om Ancelottis beslut, framförallt det tveksamma i att bänka Mertens än en gång och starta med Verdi och Milik. Jag gillar ändå att Ancelotti väljer att visa bredden som finns i truppen, i skarp kontrast till hur Maurizio Sarri hanterade den. Ett glädjeämne är Ounas som gjorde en pigg halvlek som Verdiersättare (och som knappt användes av Sarri).

Det bekymmersamma under Ancelottis första veckor är defensiven. Napoli har fått sex skott emot sig på mål – och släppt in samtliga. I Alex Merets skadefrånvaro har Karnezis och Ospina delat på målvaktssysslan men kan knappast klandras för den usla statisktiken. Koulibaly och Albiol ser mänskliga ut i mittförsvaret, Hysaj är Hysaj, och Mario Rui har varit direkt dålig inledningsvis.

Med tre raka segrar har Juventus redan fått ett försprång gentemot de andra storlagen. Milan, Roma, Napoli, Inter och Lazio har samtliga förlorat en match var redan, Lazio två. Jaja, det är fortfarande väldigt tidigt och Juve har ett generöst spelprogram fram till omgång sju då Napoli väntar på hemmaplan.

Senare år har dock visat att inte ens en vansinnig start på säsongen räcker. Napolis åtta inledande vinster förra hösten pressade Juventus men räckte inte framåt våren. För fem år sedan vann Roma de tio första matcherna under nye Rudi Garcia, men slutade 17 poäng bakom Juve i sluttabellen.

Någon av utmanarna behöver rycka upp sig rejält om det ska bli någon dramatik under våren. Just nu har jag inget svar på vilket det laget kan tänkas bli.

****

Annat från omgång tre:

Milan lär inte bli det laget men optimismen är tillbaka efter 2-1 i hemmapremiären mot Roma. Leonardo, Maldini och Kaká (ny scoutroll) på hedersläktaren såg rossoneri spela ut Roma i första halvlek med ett fyndigt anfallsspel och ledningsmål av Kessié.

Çalhanoğlu var tillbaka och Higuaín involverades på ett mycket mer tillfredsställande sätt i centerrollen mot ett passivt Roma. Gästerna slopade 3-4-3-uppställningen i halvtid och gick över till det mer bekanta 4-3-3. Matchen jämnade ut sig och Federico Fazio kvitterade efter knappa timmen.

Trots det hade i giallorossi svårt att hitta fram till anfallstrean med El Shaarawy, Džeko och Schick. De hade svårt att överhuvudtaget hitta en klar roll för Javier Pastore offensivt och argentinaren har inlett Italiencomebacken på ett föga övertygande sätt.

Hans landsman Gonzalo Higuaín och Milan skulle få det sista ordet. Higuaín hittade inhoppande Patrick Cutrone med en listig passning och ynglingen satte 2-1 kliniskt i matchens slutsekunder. Dessförinnan hade El Pipita fått ett mål bortdömt för offside efter VAR-granskning, i en sekvens där Robin Olsen kom fel på sin utrusning.

Olsens match var trots det ett klart fall framåt jämfört med de två första. Olsen hann göra flera räddningar och spelet med fötterna blev inte lika märkbart när de mötte ett lag som ville föra matchen.

Trycket och oron ökar dock efter bara fyra poäng på tre matcher för Roma. I huvudstaden sågs en banderoll riktad mot klubbledningen efter matchen, med besk kritik mot de tunga sommartappen.

”Vilken scudetto, vilken Champions League, era troféer är plusresultat och försäljningar!!”

Ett experimenterande Juventus kom undan med tre poäng i Parma och har för ovanlighetens skull gått rent i en säsongsinledning. Parma var överraskande bra i första halvlek och lyckades kvittera Mario Mandžukićs tidiga ledningsmål.

En Gervinho på spelhumör gjorde mål och skapade farligheter med sin karaktäristiska avighet, tillsammans med den för Parma vitale centern Inglese. Även nye mittfältsslovenen Leo Štulac har tagit sig an Serie A utan några acklimatiseringsproblem och Parma hade bud på fler mål i första.

Segermålet gjorde dock Blaise Matuidi när han avslutade ett fint anfall i den 59:e minuten. Ronaldo blev mållös igen och det går att säga tre saker om det: Ronaldo ges mindre ytor i Serie A och har snabbt underordnat sig en lagspelarroll, liknande den Mandžukić har i skiftandet mellan vänster- och centerforwardsplatsen de två emellan. Sedan var Ronaldo precis lika trögstartad målmässigt förra hösten i Real Madrid.

Allegri har ett större bekymmer och det är hur han ska hitta plats åt både Douglas Costa och Paulo Dybala i elvan? Costa har inte fått spela en hel match än trots en urstark vår och Dybala fick bara tio minuter mot Parma.

Tränaren kommer fortfarande blanda trollformler under hösten och det är upp till konkurrenterna att samla ihop poäng. När Allegri hittat sin optimala uppställning kan det redan vara för sent.

Inter lyckades göra tre mål i Bologna trots en Mauro Icardi på läktaren. Radja Nainggolan fick göra debut och löste upp nerverna med ledningsmålet i den 67:e minuten. Målet är ett fint exempel på hur belgaren hittar ytan mellan Bolognas mittfält och backlinje och straffar det försvarande laget. Inters mittfält lämnar fortfarande övrigt att önska men Nainggolans närvaro kan påskynda processen framåt.

Antonio Candreva och Ivan Perišič satte 2-0 och 3-0 strax innan full tid. Den förstnämnde firade målet i lyckan av en nyfödd bebis och att han slipper gå en säsong mållös igen. Bolognas Filip Helander hade ett bra nickläge som räddades vid 0-0 men Mattias Svanbergs debut får vänta. Märkligt med tanke på att Bologna ännu inte gjort något mål.

Radja

Tillsammans med Juve är Fiorentina det enda laget som gått rent. Andra vinsten kom hemma mot Udinese i en händelsefattig historia efter Marco Benassis vackra skott i 73:e minuten. Landslagsmittfältaren toppar skytteligan med sina tre mål tillsammans med Genoas polska överraskning Piatek.

Fiorentina kontrollerade mötet mot ett Udinese som hade problem med konstruktiviten, och tydligt redan nu är den ökade bredden i La Violas trupp. Trots kritiken under sommarens mercato startade Fiorentina med tre nyförvärv och ytterligare två hoppade in. Förra säsongens till stora delar nykomponerade lag har fått ett år tillsammans och en förbättring av åttondeplatsen då är mycket trolig.

****

Helgens lag (3-4-3):

Sorrentino (Chievo)

Klavan (Cagliari), N’Koulou (Torino), Romagnoli (Milan)

Nainggolan (Inter), Barella (Cagliari), Benassi (Fiorentina), Saponara (Sampdoria)

Defrel (Sampdoria), Higuaín (Milan), Quagliarella (Samp)

****

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Senaste tweets

ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå