Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Sjätte raka, var ligger höjden i detta Inter?

Match eller inte match? Med fåtalet timmar kvar till kvällsmötet mellan Lazio och Inter hade det bestämmande organet fortfarande inte beslutat om avsparken skulle bli av. Meteorologerna talade om en alerta rossa, röd varningsflagg, på grund av storm och regnovädret som lamslagit stora delar av Italien och tvingat skolor att hålla stängt under dagen.

Visst, det blåste väl lite konstaterade jag som invånare i det ständiga blåshålet Malmö. Sedan under promenaden upp mot Olimpico såg jag stora nedfallna grenar längs vägen, vid det laget pekade ändå allt på att matchen skulle spelas.

Nåväl. Lazio-Inter var det, ett möte som sedan i våras blivit extra infekterat och känsligt. Ni minns den direkt avgörande matchen om sista Champions League-platsen i slutomgången. Lazios Stefan de Vrij som skulle bestämma sitt öde med ett Inter-kontrakt redan påskrivet.

Lazio med ledningsmålet, de Vrijs som orsakar en straff, Vecinos nick med mindre än tio kvar som fullbordade vändningen och säkrade CL-spel för Inter. De Vrij i tårar efter matchen med ansiktet gömt i tröjan. Nederländaren var tillbaka på Olimpico igår och hans namn blev kraftigt utbuat när speakern ropade upp lagen.

Men de Vrij skulle inte spela en minut. Luciano Spalletti ville inte utsätta mittbacken för en till emotionell prövning och medgav att spelaren är en ”påtagligt känslig person”. Miranda in istället på hans position och raka vägen från frysboxen till tremannamittfältet gick João Mario.

Ändringarna skulle inte skada Inter på något sätt. Gästerna kontrollerade matchen och var hypereffektiva när chanserna väl kom. 1-0 genom Icardi efter en smart touch av Vecino i minut 28. 2-0 innan vilan från distans med fel fot av en strålande Brozović. Lazio skapade en del lägen och Inter spelade inte bländande på något sätt.

Det behövs oftast inte när en måljägare som Mauro Icardi finns att tillgå. Avgörande 3-0 med 20 minuter kvar var som hämtat från skolboken för en målgörare. Med argentinaren i toppslag har Inter mer och mer utvecklats till en maskin som hittat den höga lägstanivån.

Detta trots att Radja Nainggolan är skadad. Men Brozović och Vecino kompenserar det tillsammans med ett dynamiskt mittfältsspel i alla riktningar, och ännu bättre blir det om belgaren hittar nivån. Inter går upp på en delad andraplats med Napoli, sex poäng bakom Juventus.

Den nivån är en sådan som Inter absolut inte ska trilla ifrån just nu. Men finns det mer att hämta från detta lag? Kanske inte som Juveutmanare, men om spelare som Politano och Perišić i högre grad avlastar Icardi kan resten av säsongen bli väldigt ljus. Jag vet dock inte om Inter kan hitta den höjden och prestera så över tid.

De verkar definitivt ökat gapet till Lazio i alla fall under månaderna som flutit sedan vårmötet på Olimpico. Lazio har fortfarande förtvivlat svårt mot storlagen och det blir inte enklare att göra något under dessa matcherna när Milinković-Savić är höstdålig och Immobile avslutsform är dagsbaserad.

Luis Alberto bänkades till och med och där spelade den på läktarna uppskattade Felipe Caicedo. Han innebär dock mer inställning än spets och med facit i hand borde inhoppande Joaquin Correa startat strax bakom Immobile.

Lazio-Inter har annars varit ett möte som präglats av vänskapsbanden fansen emellan, men inte utan att relationen har testats några gånger. Som i sista omgången 2002 när Lazio ”oförskämt” vann mot Inter och skickade en efterlängtad svartblå scudetto till Turin istället. Av gårdagen att döma kan även motsvarande omgång 2018 läggas i det facket.

Det var lite mer hätska toner från Curva Nord mot spelarna i Inter. Det drogs ett par ”Inter, Inter, vaffanculo!” från klacken, även om ramsan aldrig fick fäste bland majoriteten. Det är speciellt det här med vänskapsbanden i Italien.

Bland gatuköken närmast Olimpicos bortaläktare rörde sig interisti helt fritt trots att mängder av hemmasupportrar passerade på väg till arenan. På Laziofansens uppladdningskvarter vid Ponte Milvio såg jag flera svartblå beblanda sig ogenerat. Inget stök inom synhåll, aldrig någon hotbild.

Matcherna mellan Lazio och Inter kanske gnager relationen något i kanterna framöver. Dessvärre för Lazios del ser också styrkeförhållande på planen ut att gå åt separata håll.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Olsens definitiva Romagenombrott i turisttäta Neapel

– Bastardo Romano!

Romasupportern på metron mot Stadio San Paolo hade hållit en låg profil nästan hela tågresan innan lagsympatierna röjdes. Jag träffade ett ihopklumpat internationellt sällskap på väg till gårdagens match som romanistan, en tysk, beskrev som ”stökigt” till mig.

Det var hans nyfunna engelska vän som avslöjade Romasympatierna och fick en lokal supporter att på ett väldigt tydligt sätt distansera sig från tysken som han minuterna innan haft ett normalt samtal med. Engelsmannen hade väldigt roligt åt att neapolitanaren kallat tysken för bastardo romano (det rimmar ju nästan!) och för ett ögonblick var stämningen väldigt oklar på tåget.

Napolisupportern, en ung färgad kille som beskrev sig som neapolitanare och inte italiensk, skämtade sedan bort det hela med att tysken klarade sig för att han kommer utifrån och inte är romare. Det finns fog för denna rivalitet.

För fyra och ett halvt år sedan mördades Napolisupportern Ciro Esposito av en Romaultrà inför cupfinalen mot Fiorentina på Olimpico. Sedan dess har Romafansen varit bannlysta från San Paolo, och det heta Derby del Sole har eskalerat till ett av Italiens mest brännande hatmöten.

När matchen drog igång la det formtoppade Napoli in högsta växeln från start. Anfall efter anfall sköljde mot ett spretigt Roma som knappt kom över mittlinjen. Därför var förvåningen stor när Stephan El Shaarawy gav gästerna ledningen efter knappa kvarten.

Napolis dominans skulle dock inte avta. Ett par gångerna vardera räddade Robin Olsen och mittbacken Kostas Manolas de gulröda vid kritiska lägen. En märklig första halvlek slutade 0-1 trots att Roma haft svårt att ens etablera några anfall. Men när de väl gjorde det skapades chanser, främst mot försvarande Mario Ruis vänsterkant.

De brända lägena fortsatte i andra halvlek. Detta var inte Arek Miliks afton och sannerligen inte superformtoppade Lorenzo Insignes heller. Frustrationen från San Paolo märktes även mot Neapelsonen Insigne som gjorde sin kanske sämsta match under hösten. Den kom som en följd av tabelläget förstås. Skulle Napoli låta Juventus rycka åt sig en sjupoängsledning i toppen igen?

Roma sjönk djupare och försvarade mer organiserat i andra halvlek. Men de tvingades byta ut Manolas mot Fazio med kvarten kvar, och innan dess hade Carlo Ancelotti gjort sitt återkommande byte med Milik ut och Mertens in på topp.

I 90 minuter höll försvarsinsatsen från Roma. Sedan dök Dries Mertens upp på bortre stolpen och styrde in en skarv från Callejón. Läktarna exploderade och hemmalagets förlustfria svit förlängdes till fem matcher i alla turneringar. Trots lättnaden är det Napoli som ska vara besviket och Roma glada över den delade poängen.

Roma hösten 2018 är ett lag som är väldigt svårt att förstå. De verkar inte ha något mellanläge. Antigen vinner laget matcherna med flera bollar eller så står de för häpnadsväckande dåliga insatser, även mot svagt motstånd. Gårdagen var en annan dimension där ett dysfunktionellt lag ändå visade spår av den inneboende potentialen.

Detta trots att spelare som Edin Džeko aldrig kom in i matchen och en Steven Nzonzi exempelvis långt ifrån inlett Romakarriären på ett övertygande sätt. Detsamma kan inte längre sägas om ett annat nyförvärv, Robin Olsen.

Skåningen var Romas bästa spelare och hade blivit den stora hjälten om tre poäng bärgats. Olsens hade en miss i kommunikationen med Davide Santon som ledde till hörna och en retur som motades ut lite väl centralt, och det är allt, det enda som ens kan vidröra ordet tveksamheter.

Spelet med fötterna har blivit bättre och egentligen ligger Robin Olsen i fas med vad som kan förväntas av honom två och en halv månad in i tävlingsspelet i ett nytt land. För mig har han fått sitt definitiva genombrott med insatsen mot Napoli och under den senaste månaden.

Frågetecknen är inte berättigade på samma sätt längre och det är dags att se Olsen som en målvakt värdig den ordinarie platsen i ett stort Serie A-lag. Dessa bör istället riktas mot andra nyförvärv, de finns redan runt sportchefen Monchi som värvade spelarna, och kommer inte släppa tränaren Eusebio Di Francesco än på ett tag.

I första halvlek var känslan att nej Eusebio, ditt lag kommer inte bli tillräckligt stabilt. När slutsignalen gått kände jag mig mer förvirrad och insåg att det är svårt att sparka en tränare när resultaten går vägen då och då i alla fall. Roma delar femteplatsen med fyra andra lag trots kräftgången och framförallt är alternativen till ”DJ” på tränarbänken inte de bästa.

När vi ändå är inne på svenskar så hörde jag svenska talas både utanför stadion och vid tunnelbanan på väg dit. Bredvid mig på långsidan satt ett gäng fransmän och på metron efter matchen stod några nederländare närmast mig. Jag kunde inte låta bli att fråga mig själv om Neapel blivit en del av Europas fotbollsturism?

Bevisligen så har stadens mytomspunna rykte, kulturella fenomen som Gomorra och Elena Ferrante, tillsammans med attraktionskraften hos Maurizio Sarris tidigare lagbygge fått internationellt genomslag. Neapel gör det sannerligen inte lätt för fotbollsturisterna som verkar komma i mer eller mindre stora massor.

Fortfarande finns det vad jag vet ingen officiell biljettlucka på San Paolo under matchdag så det gäller att söka upp någon av fåtalet tabacchi, tobakshandlare, i staden dagen innan och köpa där. De jag träffade på väg till matchen hade Braunschweig, Aberdeen och Newcastle som lagtillhörigheter, plus en kanadensare som reste runt i Italien för första gången.

Bara en av de hade biljett och när vi sa hejdå utanför stadion skulle deras jakt på svarta börsen börja. Gud vet om alla lyckades komma in och njuta av stämningen, hettan och spelkvalitén som ett besök på San Paolo numera innebär.

Olsen

****

Annat från helgens matcher:

Trots den sena kvitteringen kan Napolis poäng kännas som en förlust av fler skäl än bara till spelbilden. Juventus hade kvällen tidigare vänt och vunnit mot Empoli borta trots en dålig insats, och har en behaglig ledning på sex poäng så här tidigt på säsongen.

Empolis Caputo gav hemmalaget ledningen i första halvlek innan Cristiano Ronaldo satte kvitteringen på straff efter paus och avgjorde matchen med ett kanonskott från distans. Portugisen knappar in på Krzyztof Piątek i skytteligan och är bara två mål efter polackens nio fullträffar. Piątek gick mållös för andra matchen i rad när hans Genoa spelade 2-2 mot Udinese, där formstarke Rodrigo De Paul gjorde helgens snyggaste mål.

Bra form har glädjande nog också Mattias Svanberg i Bologna. Mittfältaren har startat i fyra av de sex senaste matcherna och var aktiv när Bologna spelade 2-2 borta mot Sassuolo i ett av många Emilia-Romagnaderbyn denna säsong. En kallelse till A-landslaget måste komma redan vid nästa samling? Matchens roligaste var annars sekvensen där en Bolognaspelare först nickar i ribban, Sassuolo kontrar blixtsnabbt med Di Francesco och Berardi som fria från halva planen mot målvakten lyckas att inte göra mål.

Milan är på ett vinnande spår igen efter förra helgens tunga derbyförlust och 1-3 hemma mot Real Betis i Europa League, en insats där spanjorerna ”förstörde” Milan enligt Gennaro Gattuso. Tränaren ville därför se ”elva rabiata hundar på planen mot Sampdoria” som brann för ansvaret att spela med Milanmärket på bröstet.

Patrick Cutrone gav hemmalaget en tidig ledning men med halvtimmen spelad hade Sampdoria vänt genom Milan-exet Saponara och ett nytt fantastiskt mål av Quagliarella. Fem minuter senare stod Gonzalo Higuaín på rätt ställe och satte kvitteringen, och i andra halvlek revanscherade sig  Suso sig för en svag derbyinsats när han bände in segermålet 3-2 från distans.

Segern innebär att Milan är femma med en match mindre spelad och tabelläget kan se ännu ljusare ut vid vinst i hängmatchen mot Genoa på onsdag. Om inte annat köper vinsten Gennaro Gattuso lite mer tid. Jag regerar ändå när Milantränaren pratar om att taktiken får komma i andra hand inför matchen.

I detta fall visade det sig lyckat att påtala för allmänheten att inställningen för och främst skulle vara den rätta från lagets sida. Men kanske är det just det taktiska tillkortakommandet i kombination med spelarmaterialet som gör att Gattuso till slut inte blir långvarig i Milan.

Milan

Liket lever. Frosinone, ett lag som jämförts vara sämre än fjolårets superjumbo Benevento till och med, tog den första segern efter överraskande 3-0 borta mot SPAL. Hemmalaget prickade både stolpen och ribban men denna match skulle äntligen skulle gå nykomlingens väg.

Lagets hopp och bästa målskytt Camillo Ciano gjorde sitt tredje mål för säsongen och inlånade Interlöftet Andrea Pinamonti avslutade målskyttet med ett vackert avslut. Frosinones Moreno Longo har varit närmast farozonen bland tränare som riskerar sparken. Nu klarar han sig ytterligare en helg åtminstone.

Släkten är värst resonerade säkert många i Chievo efter en ny förlust i helgen. Den kom mot Cagliari som sedan i somras tränas av Rolando Maran, med fyra år i Chievo innan han fick sparken i våras. Det avgörande målet 2-0-målet gjorde Gonzalo Castro, nyförvärv till Cagliari i somras från just Chievo.

En mardrömsstart för Gian Piero Ventura som förlorat sina två första matcher i klubben. Frågan är om han ens ges en chans innan det är över för Chievo. Laget står fortfarande på en minuspoäng och redan nu är det tio poäng upp till säker mark.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Dags för Milan att bänka Donnarumma

Derbyspöken, finns det ordet på italienska? Vi behöver varken googla det eller fråga Özcan Melkemichel, en dag som denna vet de flesta i Milano vem det syftar på. 90 minuter hade passerat och vi såg ut att få ett kalenderår med mållösa Milanoderbyn.

Då dök Mauro Icardi upp som en annalkande Halloweenfest och placerade sig högst upp på derbytronen i Milano, igen. För nästan exakt ett år sedan hemsökte han Milan med ett hattrick där det avgörande målet även då kom på tilläggstid.

Matías Vecino, som tog en tung biroll med sina offensiva löpningar och energi, slog ett inlägg från högerkanten mot mitten av Milans straffområde. Där väntade Icardi som lurat Musacchio och med en nick förlöste stadens svartblå halva.

Antagonisten på San Siro kändes självklar. Gianluigi Donnarumma hade felbedömt inlägget och hamnat på mellanhand utan någon chans att nå bollen. Vecinos inlägg kommer plötsligt, men Donnarumma har också tiden att ta ett beslut som inte är lika förödande för laget.

Frågeställningen efter den missen är tydlig. När ska Milan bänka 19-åringen och åtminstone ge den skickliga och betydligt mer erfarna andramålvakten Pepe Reina en chans i ligaspelet?  Ett sådant beslut vore känsligt men situationen blir än mer svårnystad med Reina i bakgrunden.

Motiven till flytten från scudettojagande Napoli till en plats bakom Donnarumma i Milan är fortfarande oklara för mig. Fick Reina starka indikationer på att Donnarumma skulle flytta i sommar, trots att han förlängde sitt Milankontrakt så sent som 2017?

Fallet Donnarumma håller på att formas till ett av de mest komplicerade tonårskarriärer än italiensk spelare haft. Siniša Mihajlović gav en då 17-åring långskånk chansen våren 2016 och Donnarumma visade sig vara förbluffande komplett för sin ålder.

Under sin första hela säsong som förstamålvakt i Milan var Donnarumma hela Serie A:s bästa målvakt enligt mig. Det handlade om ett fenomen. För att jämförelserna inte skulle bli för uppenbara och jobbiga fick målvakten smeknamnet ”Gigio” och inte ”Gigi” efter ni-vet-vem.

Sedan kom kontraktsbråket i juni 2017. Gigio och agenten Mino Raiola mäklade fred med Milan till slut och skrev ett nytt avtal. Men prestationerna höll inte en alls lika hög nivå förra säsongen vilken accentuerades med avgörande misstag i cupfinalen mot Juventus.

Det hjälpte inte hans utveckling att hämta dit storebror Antonio till laget förra året, och bevisligen har inte säsongens betydligt hårdare konkurrens från Reina vänt Donnarummas negativa trend. En petning betyder inte att Gigios målvaktskarriär är över innan han ens fyllt 20.

Det kan tvärtom bli väckarklockan han behöver för att inse att en ordinarie tröja i Milan och en framtida flytt till ett av Europas bästa lag inte står skrivet i stjärnorna. Än irriterande för milanisti blir det faktum att en underpresterande tonåring tjänar näst bäst i truppen efter Higuaín . Men framförallt negligerar Gattuso både situationen och Reinas kunskaper om han inte testar spanjoren.

Tränare Gattuso kommer heller inte undan kritiken. Milan var fegt, saknade verktyg för att involvera en frånvarande Higuaín längst fram och satsade på att säkra en poäng istället. Den här gången gick det inte vägen, och insatsen var lika intetsägande som den ofta varit i stormatcher under Gattuso.

På förhand tänkte jag att en förlust inte skulle ta lika hårt inom det rödsvarta lägret som för Inter, ett resonemang jag är beredd att ompröva nu. Jag vet ärligt talat inte hur Milan ska bli så mycket bättre under Gattuso med denna trupp. Det går inte att hoppas på 20+ mål från Higuaín som en säsongsräddning när bara några enstaka i laget har förmågan att hitta forwarden.

Inters seger var välförtjänt och de belönades för viljan att anfalla hela matchen. Skadan på Nainggolan sårade dock nerazzurri och Spalletti får återigen forma om tremannamittfältet de kommande veckorna.

Ankaret Brozović har en given plats, det borde Vecinos matchvinnaregenskaper också ha. Längst fram har Inter en av världens farligaste boxspelare, som bara hade 15 bolltoucher i matchen men ändå sätter två bollar i nät (första avblåst för offside). Inget försvar går säkert med Icardi på planen och igår gav han fansen den skönaste av derbyvinster igen.

derby

Annat från omgång nio:

”Ett halvt mirakel” krävdes enligt Genoas Mimmo Criscito på förhand för att slå Juventus borta. Nu inträffade inget överjordiskt i Turin på lördagskvällen men Genoa tog gladeligen emot poängen de spelat till sig efter 1-1 mot serieledarna. Vinstsviten för Juventus stannade på åtta matcher och Romas rekord med tio raka i säsongsinledningen från 2013/14 står sig ännu.

Det var Daniele Bessa som chockade Juventus Stadium i den 67: e minuten efter att Ronaldo gett hemmalaget en tidig ledning. Under ett Genoaanfall tog hela Juvebacklinjen en andningspaus och slutade spela när bollen såg ut att studsa ut till hörna. Icke, tänkte pigge Christian Kouamé som hann upp bollen och hittade Daniel Bessa som smugit in bland förvånade Juventusförsvarare.

Juventus borde gjort ytterligare mål även innan detta men det blev en ineffektivitetens afton på många håll skulle det visa sig. ”Efter kvitteringen gick vi från sovläge till frenetisk desperation”, var Max Allegris hårda omdöme efteråt och medgav att laget aldrig tidigare försvunnit ur en match på det här sättet under hans tid som Juvetränare.

Det blev heller inget nytt rekord för Krzyztof Piątek som för första gången lämnade planen mållös i höst. Genoas nya tränare Ivan Jurić fick bästa tänkbara start efter det plötsliga tränarbytet och Oscar Hiljemark fick nöja sig med ett kort inhopp efter att ha varit en av den sparkade Davide Ballardinis favoriter.

Cristiano Ronaldos fullträff innebar att portugisen är den första att nå 400 mål i de europeiska toppligorna. Om 400 inte är remarkabelt nog går det att bryta ner siffran i olika säsongsnoteringar:

31 mål i Man United 2007/08. 46 mål i Real Madrid 11/12 och 48 säsongen 14/15. Aldrig färre än 25 fullträffar under något år i La Liga. Fullständigt häpnadsväckande siffror. Och vi snackar bara mål i ligaspel för denna utomjording.

Roma kom med fyra raka segrar i alla turneringar och SPAL med fyra ligaförluster på rad inför mötet på Olimpico. Ett trendbrott som låg och väntade, sa någon det? Tja, hos Roma under hösten 2018 verkar det inte finnas något mellanläge. Inte heller råder någon hemmafördel att falla tillbaka på. SPAL vann med 2-0 och orsakade Di Francescos sjunde förlust på 24 hemmamatcher som Romatränare.

Andrea Petagna inledde målskyttet strax innan paus när han förvaltade en straff efter ett diskutabelt domarbeslut. Efter paus nickade Kevin Bonifazi in tvåan på hörna och vore det inte för ett par lysande räddningar av Robin Olsen hade Petagna haft fler mål i protokollet.

Matchens lirare var ändå högeryttern Manuel Lazzari. 24-åringen togs ut i Roberto Mancinis första Nations League-trupp men föll bort ur den senaste. Lazzari tog petningen på bästa sätt och hans namn kommer låta höras framöver. Det kommer också Sergej Milinković-Savićs lillebror Vanja också göra.

Den 21-årige målvakten slog ut Roma ur cupen förra säsongen med Torino i sitt första besök på Olimpico. Serben var en vägg här med, tills han fick dubbla varningar efter en bisarr sekvens med kvarten kvar. Den första för maskning vid en inspark. Sedan kastade Milinković-Savić bort bollen i frustration när han upptäckte att en annan redan låg på planen, vilket var tillräckligt för att få en andra varning av domaren.

Men inte ens efter utvisningen kunde ett tamt Roma skapa någon tillstymmelse till tryck. Det finns offensiva problem men återigen var Olsen utelämnad av försvaret med Kolarov och De Rossi icke disponibla. Låt oss dock ära SPAL:s bedrift istället.

Efter 49 år utanför Serie A och flera säsonger av dessa i periferin fick Ferraraklubben vinna på en av Italiens stora arenor. De hade inte vunnit mot Roma borta sedan 1965 och tränaren då hette Francesco Petagna, farfar till lördagens målskytt Andrea. Under dagens mister Leonardo Semplici ser dessutom SPAL ut att ha tagit tydliga kliv framåt sedan återkomsten förra året.

SPAL3

Två lag som bäst trivs på kontring möttes på Ennio Tardini när formstarka Parma tog emot Lazio. Utfallet blev en match nästan befriad från målchanser när Parma saknade omställningshotet Gervinho och Lazio kämpade med att få igång Luis Alberto och Milinković-Savić i fjolårsform.

Denna gång löste det sig för Lazio. Halvsvensken Riccardo Gagliolo hade i 80 minuter gjort en nästintill perfekt match i Parmas mittförsvar när han rev ner inhopparen Valmir Berisha i straffområdet. Ciro Immobile satte straffen och Joaquin Correa utökade till 2-0 på tilläggstid.

Filip Helander gjorde comeback i Bologna efter den månadslånga skadan. Malmöiten pressade Torinos Iago Falque förgäves när spanjoren gjorde helgens mål med ett vackert placerat distansskott. En briljant Iago spelade fram till Basellis 2-0 efter paus och matchen verkade stängd.

Kort efteråt gjorde Santander mål igen för Bologna på en hörna, och efter försvarsslarv hos gästerna kvitterade backen Calabresi i den 77:e minuten. Torino har tillsammans med Cagliari kryssat mest i Serie A och har frustrerande svårt att både stänga bakåt och vara effektivt nog framåt.

Roligare då att Helander verkar åtnjuta Filippo Inzaghis fulla förtroende i backlinjen. Mattias Svanberg fick denna gång nöja sig med inhopp och Bologna parkerar fortfarande bara två poäng ovanför nedflyttningsplats.

Sist i tabellen ligger Chievo, fortfarande på en minuspoäng. En ödesmatch låg för dörren mot krisande Atalanta, men det var aldrig något snack om saken under Gian Piero Venturas debut på Chievobänken. Atalantas Josip Iličić gjorde bara sin andra start för säsongen efter sjukdom och bänkningar.

Facit? En timmes spel och ett äkta hattrick av slovenen, det andra på den arenan under 2018. Jag är övertygad om att La Dea kommer klättra snabbt i tabellen bara Iličić ges regelbunden speltid. Trots allt skiljer bara fem poäng till Fiorentina på den sista Europa League-platsen. Ventura ser många ändringar framför sig i Chievo och insåg redan efter fem minuter ”hur matchen skulle arta sig”…

****

Helgens lag (3-4-3):

Cragno (Cagliari)

Calabresi (Bologna), Bonifazi (SPAL), Pisacane (Cagliari)

Lazzari (SPAL), Allan (Napoli), Vecino (Inter), Iago Falque (Torino)

Iličić (Atalanta), Icardi (Inter), Ciofani (Frosinone)

****

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Underdog i derbyt men Milan kan äntligen vara på rätt väg

Milan har inte vunnit ett ligaderby sedan januari 2016 när det är dags för nästa chans ikväll. De är inte på något sätt favorit mot Inter ikväll heller trots två raka vinster i ligaspelet. Derbyresultatet spelar en kortsiktig roll och inverkar på moralen, ändå kan det viktigaste för Milan vara det som händer utanför planen, oavsett utgång ikväll.

Efter ett år av turbulens i styrelserummet lämnade bluffen Yonghong Li ansvaret som klubbägare, och Elliott Management som kinesen belånade sig hos vid övertagandet fick ratta Milan tidigare än förväntat. Det har fortsatt dåligt för Li som fått passet beslagtaget på grund av sitt skuldberg. Enligt Paolo Berlusconi, Silvios bror, förlorade Li totalt 500 miljoner euro under tiden som Milans ägare.

Milan kan efter det senaste årets fadäser fortfarande inte andas ut. De beviljades spel i Europa League efter att ha överklagat Uefas avstängning hos idrottens domstol CAS, men åtstramningar kan vara att vänta under en överskådlig tid framåt. Då är det väl att klubbens nya ägare både verkar seriösare och mer potenta än det kortlivade kinesiska styret.

Elliott Managements tillgångar beräknas vara värda cirka 30 miljarder euro och hedgefonden kommer ge Milan ett tillskott på 170 miljoner euro under hösten. Den fotbollspassionerade 72-årigen Paul Singer växte upp i en apotekarfamilj på Manhattan och grundade Elliott 1977. Hans 43-årige son Gordon, en Arsenalentusiast, leder Elliotts europeiska avdelning från London och har den tätare kontakten med Milano.

Ikväll väntas Gordon Singer närvara på San Siro för andra gången i höst och amerikanen lyckades värva Vd:n Ivan Gazidis från ”sitt” Arsenal förra månaden. Elliott är en så kallad ”vulture fund” som specialiserat sig på att köpa upp krisande ekonomier och stater. Det första intrycket i somras av den nya ägaren var därför både opersonligt och kallt.

Elliott har dock vänt många skeptiker till dess sida genom handlingskraft och utan att behöva skrika högt. Värvningen av Gazidis är ett exempel, ett annat är brasilianska supertalangen Lucas Paquetas ankomst nästa år. Viktigast har Leonardos nya roll som sportchef inom klubben varit. Men det som blidkat fansen mest är självfallet att Paolo Maldini nu är vid hans sida som klubbdirektör.

Maldini, som förövrigt har spelat fler derbyn (56 stycken) än samtliga i Milans förväntade startelva, väntade nästan tio år med att hoppa på ett jobb i sin älskade klubb. Det är en legitimitet i sig för Elliott att Maldini ansluter i detta nu.

För några veckor sedan bekräftade Milans nya president Paolo Scaroni att Elliotts plan för Milan är ”medellång”, det vill säga på 3-5 år. Förmodligen kommer amerikanerna efter det sälja till högstbjudande, och under tiden försöka öka intäkterna och höja värdet på spelartruppen.

Men även om det ser ljusare ut i de styrande rummen är det på planen framsteg ska nås för Milan. För att öka intäkterna kan klubben behöva köpa loss San Siro från kommunen tillsammans med Inter (diskussioner förs) och spelarnas värde höjs om de får spela i Champions League.

Den turneringen är egentligen truppen för svag för denna säsong. Men två öppningar finns som tillåter milanisti att drömma om den finaste av cuper. Ponerar vi att rådande topptrio cementeras med Juventus, Napoli och Inter kan den sista CL-platsen utvecklas till en huggsexa mellan Lazio, Milan och det svikande Roma.

Då måste någon form av överprestation ske i rödsvart, eller att en X-faktor dyker upp. Länge har Suso stått för det överraskande och spontana i ett baktungt Milan med få kreativa inslag. Spanjoren går dock inte att lita på i varje match och gick mållös ändå från februari tills Milans 4-1-vinst mot Sassuolo för tre veckor sen.

Det kan bli så enkelt att Gonzalo Higuaíns mål blir avgörande då. 31-åringen har gjort fyra mål i Serie A, ett färre än Cristiano Ronaldo som tvingade argentinaren att söka en ny adress efter sommarankomsten till Juve. Higuaín är den enda i Milan som håller högsta världsklass, och en strid ström av målet kan räcka långt för rossoneri.

Skulle det bli förlust mot Inter vore det ett bakslag för Milanfansen och en känsla av att återigen behöva börja om. Det här Milanlaget söker ständigt en bekräftelse för den egna kvalitén. Inte blir det lättare när år efter år går utan spel i Champions League, turneringen som är klubbens ”hem”.

Återkomsten dit kan dröja ytterligare. Men med nuvarande ägande som av allt att döma verkar sunt kan den påskyndas. Det är inte längre ambitionslösheten som präglade Berlusconis sista år som klubbpresident, det saknas inte ekonomiska garantier som under Li-styret. Milan kan vara på rätt väg, och det med ett par av klubbens största hjältar i olika huvudroller.

****

Podcasten Poddario tar pulsen på Milanoderbyt med SvenskaFans Johan Stistrup och milanista Vicki Blommé. Vi diskuterar Italiens efterlängtade seger i Nations League, statusen på damfotboll i Italien, och om Milan äntligen är på rätt väg som klubb? Avsnittet finns på iTunes och Acast.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Dagarna då Inter blir avslöjat?

En stor vecka väntar Inter. Som om det inte vore nog med Milanoderbyt på söndag åker nerazzurri till Barcelona nästa vecka för att hålla den förlustfria Champions League-inledningen intakt. Sex raka vinster varav två i den turneringen gör Milanos svartblå halva småfebrig inför de kommande stormötena.

Ett utsålt San Siro på söndag gör att Inters publiksnitt under hösten landar runt 62 000 åskådare. Intäkterna från derbyt kommer snudda vid Serie A:s högsta för en enskild match, rekordet är från vårens möte mellan Inter och Juventus.

Ekonomin som stabiliserats och satts i rullning börjar märkas nu. Sedan det kinesiska holdingbolaget Suning köpte klubben 2016 har de investerat 530 miljoner euro i klubben och Inters varumärke har ökat och värderas till 389 miljoner euro. Som en jämförelse är det mer än hundra miljoner över Milans varumärke.

Det är inga astronomiska summor i dagens hyperkommersialiserade fotbollsvärld. Men Inter har kunnat unna sig ett eller två ögonbrynshöjande nyförvärv under sommarens mercato, som en följd av garanterade prispengar till det första CL-deltagandet sedan 2012. Och mer finns att hämta ekonomiskt framöver.

Suning Holdings omsätter 63 miljarder euro, vilket är 15 miljarder mer än när koncernen köpte Inter, och har 180 000 anställda runt om i världen. Grundaren Zhang Jindong kommer från en kinesisk fiskeby och började 1990 sälja värmefläktar i sitt nystartade företag. Nu är Zhang Jindong världens 85:e rikaste man enligt den kinesiska penninglistan Hurun och har överlåtit driften i Milano till 27-årige sonen Steven som bosatt sig i staden.

Steven Zhang jobbar hårt för lära sig ämbetet och står laget nära. Zhang den yngre reser överallt med laget, även i Europa, och försöker expandera Inters räckvidd i världen Nu har det lett till att il Derby della Madonnina blivit en angelägenhet mellan affärsmän från två globala supermakter. Kineserna i Inter möter den sedan i somras amerikanskägda klubben AC Milan.

På planen kommer Inter vara favoriter även fast Milan är gång med tre raka segrar i ligan och Europa League. Inter har den bredare och vassare truppen, en derbykung i Icardi och den lilla fördelen att stå som hemmalag på söndag kväll. Samtidigt finns mer att önska av spelet i matcherna även om det räckt till sex segrar i rad, däribland högklassigt motstånd som Tottenham.

Jag är ännu inte övertygad om att Luciano Spalletti är på rätt väg med Inter efter den tuffa inledningsmånaden. Matcherna mot Milan och Barcelona blir en prövning på en nivå som egentligen borde vara stimulerande för de svartblå.

Milan har inte vunnit den lilla Madonnans derby på länge och Barcelona spelar en tidig seriefinal mot Sevilla imorgon med en osedvanligt trög höstmånad bakom sig. Risken finns att Inter maskerat de spelmässiga bristerna med trepoängare den senaste tiden och blir avslöjat i båda matcherna som ett lag med en bra bit till toppformen alltjämt.

Samtidigt är detta en chans att verkligen ge säsongen en skjuts i rätt riktning. Undantar vi derbylogiken bör Inter vinna mot Milan sett till alla aspekter. Chansen till poäng på Camp Nou har inte varit bättre sedan, eh…2010, mot ett Barcelona som med all tydlighet under hösten visat att laget är sårbart.

Serie A-trean Inter kan redan nu glömma en scudettokamp mot Juventus om de vitsvarta håller detta tempo. Men ett avancemang från den stenhårda Grupp B vore en framgång nog så stor att rida på en längre tid framöver. Och en derbyvinst smakar förstås bättre än det allra mesta.

****

Podcasten Poddario tar pulsen på Milanoderbyt med SvenskaFans Johan Stistrup och milanista Vicki Blommé. Vi diskuterar Italiens efterlängtade seger i Nations League, statusen på damfotboll i Italien, och om Milan äntligen är på rätt väg som klubb? Avsnittet finns på iTunes och Acast.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Pistolmannen Piatek siktar mot nya storslagna rekord

Italien ska möta Polen på bortaplan i Nations League. Bland raden av anfallsstjärnor på planen är inte Robert Lewandowski den med flest ögon på sig just ikväll. Inte heller spelaren som gjort näst flest mål i Serie A under hösten, den formtoppade Lorenzo Insigne. På Italiens motsatta planhalva kommer nämligen Krzyztof Piątek stå, skytteligaledaren från Genoa som med sina nio mål på sju matcher tagit Serie A med storm.

Det finns en anekdot som berör Piątek, den sju år äldre Lewandowski och Genoa. 2010 befann sig Lewandowski, som då öste in mål i Lech Poznan, på plats i Genua för att se stadsderbyt på Marassi. Polacken hade genomfört en läkarundersökning och Genoas dåvarande tränare Gian Piero Gasperini berättade att de skakat hand på hotellet.

Men allt föll samman när Genoa, då ett mittenlag på övre halvan, meddelade att affären inte skulle gå igenom på dess officiella hemsida. Genoas president Enrico Preziosi skyllde på en provision som affärens mellanhand dragit upp. Men enligt dåvarande sportchefen Stefano Capozucca fanns en annan version.

”När presidenten såg honom på läktaren blev han föga imponerad av den fysiska uppenbarelsen. Lewandowski hade en mindre imponerande figur då och såg inte ut som en klassisk centerforward”, sa Capozucca.

Kanske var det den efterföljande ångern från denna förhandling som fick Preziosi att agera handlingskraftigt mot slutet av våren. Krzyztof Piątek hade gjort 21 mål i den polska ligan för Cracovia Kraków och köptes för runt fyra miljoner euro av Genoa.

Men, Ekstraklasa är en liga med bruten självbild och placerar sig bakom både Allsvenskan och Tippeligan i Uefas ligaranking, främst symboliserat av Legia Warszawas totala misslyckande i sommarens Europakval. Det var alltså inte med några större förväntningar Piątek anlände som Genoas femte dyraste nyförvärv i somras.

Just därför är utvecklingen som följt så häpnadsväckande. I säsongens första tävlingsmatch gjorde Piątek fyra mål på 37 minuter mot Lecce i cupen. Det tog honom sex minuter innan debutmålet i Serie A kom mot Empoli, det snabbaste en utländsk spelare åstadkommit sedan Napolis Luis Vinicio gjorde mål efter en minut 1955.

Efter fyra matcher stod Piątek på fem mål, en lika bra inledning som i Andrij Sjevtjenkos första Milanmatcher hösten 1999. Mot Parma förra helgen gjorde Piątek mål i sin första bolltouch och blev den första spelaren att göra mål i de sju inledande omgångarna sedan Christian Vieri i Inter 2002.

Polacken har ett nytt rekord att sikta mot, det smått osannolika som innehas av Gabriel Batistuta med mål i elva raka matcher under debutsäsongen i Fiorentina 1994/95. Batigol satte Florenshjärtan i brand med maskingeväret han signifikativt använde som målgest.

Även här finns en liknelse till Genoaanfallaren. Piątek har firat sina mål med att korsa armarna och forma händerna som två pistoler, som avfyrar förödande skott mot motståndaren. Enligt Piątek är det en hyllning till polsk forwardstradition, där anfallarna ses som prickskyttar.

Även i landslagets senaste Nations League-match mot Portugal öppnade 23-åringen målskyttet, det 14:e målet på tio matcher under hösten. Piątek har en förbluffande statistik när det gäller antalet skott han behöver för att göra mål. Det mesta ser väldigt naturligt ut för tillfället. Bollmottagningarna, finurligheten, placeringsförmågan.

”På planen tänker jag hela tiden på hur en rörelse kan utvecklas, var jag måste positionera mig själv för att mottaga en passning”, säger Piątek till La Gazzetta dello Sport.

Intervjun gjordes inför Genoas match mot Bologna, när Piątek skulle stöta på en anfallsförebild på Bolognas tränarbänk. Piątek har noterat hur bollen ”verkade söka sig till Filippo Inzaghi” under spelarkarriären och önskar att han själv blir likadan.

Anfallaren insisterat på att hans enda mål är att göra mål i varje match och säger sig inte vara förvånad över den egna framfarten. Det är inte heller Cracovia-coachen Michal Probierz, som menar att likheterna med Lewandowski finns där och att Genoa är rätt plats för Piątek att uppfylla sin potential.

”Han har mål i blodet och en fantastisk positionsförmåga. Genoa gjorde en grym affär med ett riktigt snabbt handlande, säger Michal Probierz.

Huruvida den liguriska klubben är den bästa för Krzyzsof Piąteks utveckling är knäckfrågan efter en sådan remarkabel höst. Genoa gör det som brukligt inte lätt för sig, men klubbdirektören Giorgio Perenetti insisterar på att anfallaren inte kommer säljas i januari, inte ens för halvmiljarden.

Om Piątek kan konservera formen i hamnstaden framöver känns aningen mer osäkert efter veckans händelser i klubben. Från mer eller mindre ingenstans valde Preziosi att sparka tränaren Davide Ballardini trots att Genoa ligger elva i tabellen med en match till godo. Ballardini fick äntligen förlängt i Genoa efter att ha styrt upp laget förra säsongen, men blev i slutändan sparkad för tredje gången av Preziosi.

Anledningen? Kort och gott att Ballardini är ”kass” enligt presidenten. Leksakskungen Enrico Preziosi höll inte tillbaka och beskrev Ballardini ”bara duglig som en caretaker vid komplicerade situationer och inte kapabel att träna ett lag från säsongens början”. Insikten blev till handling efter att Genoa förlorat med 1-3 mot nykomlingen Parma förra helgen.

Ballardinis företrädare Ivan Jurić ska för tredje gången träna Genoa. Förutsättningarna för att han ska lyckas är bättre nu med Piątek och 20-åriga yrvädret Christian Kouamé som leder frontlinjen, och åldermannen i sammanhanget Goran Pandev strax bakom dessa två.

Ofrånkomligen kommer ryktena om en storklubbsflytt fortsätta snurra kring Krzyzsof Piątek om målformen fortsätter. Framfarten påstås ha väckt intresse från Juventus, Arsenal, Chelsea och det FC Bayern där Lewandowski fortfarande agerar skarpskytt.

Ett annat alternativ kan vara Napoli, som för två år sedan hade Piątek på radarn men valde bort den unga anfallaren. Napoli har goda relationer med Genoa och Piąteks agentfirma, dessutom kan de locka med landsmännen Piotr Zielinski och Arkadiusz Milik i laget.

Krzyztof Piątek kan sätta nästa avtryck i italiensk fotboll genom att göra mål mot Italien och skicka Gli Azzurri till Nations League-gruppens sistaplats. Inom den närmaste tiden väntar matcher mot Juventus, Inter och Napoli för Genoa. Efter den perioden kan än fler ha lärt sig Piąteks namn, som för övrigt uttalas ”Pjonteck”. Michal Probierz är säker på sin sak:

”Fortsätter han agera professionellt och undviker allvarliga skador kommer han bli en av Europas bästa anfallare. Jag är förvånad att storklubbarna, med all den scouting som görs, missade en så stor talang i Polen. Med all respekt för Genoa måste fotbollseliten ångra att de inte ställde in siktet på Piątek”, säger Cracovia-tränaren.

****

Podcasten Poddario med mig och SvenskaFans Johan Stistrup diskuterar tränarbytena i Chievo och Genoa i veckans avsnitt. Vi pratar även om Lazios säsong, Juventus hantering av Ronaldofallet och Berlusconis köp av Monza, bland annat. Gästar gör laziale Arvid Larsson och lyssnar gör ni på iTunes eller Acast.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Det bisarra fallet Entella, klubben fast mellan två divisioner

Vi är en och en halv månad in på den italienska fotbollssäsongen, och fortfarande är sommarens kaos i Serie B och C inte över. Ni vet, tre lag fick licensen indragen i Serie B och skickades ner i seriepyramiden. Anrika Bari började om i Serie D efter konkursen, likaså Cesena som spelade i Serie A bara för några år sedan. Avellino klarade sig undan konkurs men återfinns denna säsong i tredje högsta divisionen.

19 lag friskförklarade lag återstod, och de ansvariga tog helt sonika beslutet att börja en säsong med dessa istället för det ordinarie antalet 22 lag. Ett gäng klubbar, Pro Vercelli, Ternana, Novara och Siena, protesterade och försökte rättfärdiga deras existens i Serie B till olika juridiska instanser. När kaoset var som värst för några veckor sedan cirkulerade citat om att hela Serie B-säsongen skulle ställas in.

Frågan är om läget ändå inte är värst för Virtus Entella. Klubben från den lilla staden Chiavari utanför Genua slutade på 19:e plats förra säsongen, högst upp av de nedflyttade klubbarna. Överlevnadshoppet väcktes till liv i mitten av juli när beskedet kom att Bari, Avellino och Cesena inte skulle komma till spel i Serie B.

Seriesystemet har oklara regler kring uppflyttning vid särskilda omständigheter. Klubbens storlek, ekonomi och attraktionskraft spelar bland annat in, men Entella hoppades på en lösning om att få stanna i B. Lättare sagt än gjort. Coni, Italiens olympiska kommitté, avslog förfrågningarna från samtliga klubbar som ville bli bönhörda.

En ytterligare räddningsplanka dök upp för Entella dock. Två dagar efter lagets inledande segermatch mot Gozzano i Serie C gav Coni Cesena ett straff på femton minuspoäng för ekonomisk vanskötsel som skulle appliceras på förgående säsong. Entella hade slutat sex poäng bakom Cesena men med en omräknad tabell skulle laget vara på säker mark.

Virtus Entellas spelschema i Serie C annullerades och laget såg ut att vara redo att kliva upp ett hack i seriesystemet. Det var då det italienska fotbollsförbundet FIGC klev in i handlingen. Förbundet ogiltigförklarade Conis ställning som beslutsfattare i fallet och vidarebefordrade ärendet till Tribunale Amministrativo Regionale (TAR) i Lazio-regionen, en domstol på den näst högsta nivån som dömer administrativa rättssaker.

Enkelt förklarat tror Virtus Entella att FIGC handlade så för att sätta sig emot Conis beslut. I tisdags skulle beslutet komma från TAR gällande Entellas öde i seriesystemet. Men domstolen sköt- hör och häpna- upp ställningstagandet till tidigast den 23:e oktober.

Förståeligt nog rasade samtliga inom Entella. ”Det är bara en fördröjande taktik, de vill tjäna tid för att ytterligare komplicera en eventuell återkomst till Serie B”, säger klubbens advokater enligt La Gazzetta dello Sport.

Till dess kommer ytterligare tre omgångar i Serie C ha avverkats. Vissa lag står då på åtta spelade matcher medan Entella har sin enda. Serie B ser i nuläget ut att vara framme i omgång åtta innan det förväntade beslutet kommer. Inte undra på att förtvivlan sprider sig i den lilla klubben.

”Jag känner mig som fast i loppet. Vi går från paradox till paradox. Först anmäler vi till Coni, som drar tillbaka vår förfrågan och inte lyder ett verkställande beslut på 20 dagar. Det är en väldigt allvarlig handling som de bör svara på, även i en domstol.

Allt drar ut på tiden och vi vet inte när vi kan spela. Det är otroliga skador för oss. Matcherna för oss att ta igen ökar och när någon bestämmer att vi ska spela får vi stora bekymmer rent praktiskt”, säger Entellas president Antonio Gozzi enligt samma tidning.

Hela Entella-organisationen besökte till och med förbundets högkvarter i Rom en vecka innan TAR-beslutet för att protestera mot parternas handlingsförlamning. Till ingen nytta visade det sig. Under tiden håller A-lagets spelare igång med ett försäsongslikande träningsupplägg, allt för vara redo när dagen kommer då de äntligen kan spela matcher av betydelse.

Det handlar dock bara inte om tävlingsmomentet. Entellas ekonomiska förhållanden förändras väsentligt om de skickas tillbaka till Serie C. Lönebudgeten minskar, spelare kan få kontraktet upprivet och personal inom organisationen riskerar jobbet om följden blir att Entella måste skära i utgifterna.

”Det är mentalt dränerande”, säger australiske ytterbacken Gabriel Cleur i en intervju med The Guardian. 20-åringen trodde aldrig han skulle hamna i en situation som denna och säger att alla i hans närhet är förbluffade över läget. Känslan av orättvisa och vanmakt växer för varje dag i Virtus Entella. Cleur får själv sitt kontrakt reducerat till sämre villkor om domstolsutfallet blir Serie C.

Det tidsmässigt sista hoppet kan ställas till Guiseppe Gravina. Så heter förbundets nye president som tillträder på posten i slutet av månaden, och han har redan tappat tålamodet i röran runt Entella. Gravina säger sig vilja påskynda processen med TAR för att åstadkomma minsta möjliga skada för de inblandade parterna.

I den här, även med italienska mått mätt, urspårade situationen är Antonio Cassano på väg mot comeback sedan han förra året brutit kontraktet han skrivit på för Hellas Verona efter bara några veckor. Anfallaren har inte spelat fotboll på två år men Entellas tränare Roberto Boscaglia försäkrar allmänheten om att Cassano är på god väg fysiskt i en intervju med RMC Sport. Vilken väg klubben är på väg åt är mer oförutsägbart.

”Jag har turen att förfoga över en fantastisk grupp på ett tekniskt, men framförallt ett humant plan. Det svåraste är inte så mycket att träna killarna, det är att jobba utan att veta vad du jobbar mot. Det finns en brist på respekt mot klubben, fansen, staden och oss som jobbar här. Vi hanterar läget väldigt bra men jag vill uppmärksamma denna dramatiska situation”, säger Roberto Boscaglia.

****

Podcasten Poddario med mig och SvenskaFans Johan Stistrup diskuterar tränarbytena i Chievo och Genoa i veckans avsnitt. Vi pratar även om Lazios säsong, Juventus hantering av Ronaldofallet och Berlusconis köp av Monza, bland annat. Gästar gör laziale Arvid Larsson och lyssnar gör ni på iTunes eller Acast.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Italiens mest bespottade man är tillbaka

Vad är priset för att misslyckas att ta de fyrfaldiga världsmästarna Italien till ett VM-slutspel? Det första missade VM:et på 60 år för nationen som beskrevs i termer av en potentiell ”apokalyps” redan innan kvalfiaskot mot Sverige var fullbordat? Fråga Gian Piero Ventura, den då ansvarige förbundskaptenen.

Det finns ett sportsligt pris att betala såväl som personligt. När Ventura fick sparken några dagar efter playoffet gick tongångarna att 70-åringen aldrig skulle få träna ett ambitiöst lag och kanske inte ens vara välkommen i Serie A igen. Riktigt så illa blev det aldrig. Det ryktades om Cagliari i somras men blir istället Chievo efter att Veronaklubben sparkat Lorenzo D’Anna i måndags.

En tyngre smäll har Venturas privatliv fått ta det senaste året och det dröjde månader innan han trädde fram i media efter Sverige. För Canale 5 redogjorde tränaren nyligen att varken stämning eller förutsättningar fanns för att vinna mot Sverige. Ventura lade all skuld på sig själv och erkänner att han ville stämma uppgiftsstiftarna som påstod att tränaren undvek en träning med landslaget.

”Jag vill inte återuppleva erfarenheterna från min semester i augusti. Under den fanns ingen respekt för personen Ventura. Jag kan acceptera all kritik i världen men inte de personliga påhoppen”, säger Gian Piero Ventura.

Ventura fick hjälp av sin svenska fru, med vilken relationen blev speciell under dubbelmötet, för att bearbeta drevet efter playoffet. Stödet kommer fortsatt behövas även i Venturas nästa tränaruppdrag. Det Chievo som han tagit över har startat serien ovanligt trögt och ligger sist i Serie A.

Vad värre är att klubben ligger och skvalpar med en minuspoäng. Klubben straffades med ett poängavdrag på tre pinnar i början av säsongen och fick böta 200 000 euro. Detta sedan Chievo blåst upp summorna i en rad spelaraffärer med Serie B-klubben Cesena. De senare gick i konkurs i somras och fick börja om i Serie D. En omedelbar uppryckning krävs också om Chievo sannsaga i Serie A ska fortsätta.

Redan i våras var de nära på att åka ur. Men när Lorenzo D’Anna tog steget från de egna leden till A-laget vann Chievo de tre avslutande matcherna och de ”flygande åsnorna” kunde sväva vidare mot den elfte raka säsongen i Serie A. Med tanke på D’Annas oerfarenhet är det inte konstigt att klubben väljer att gå skilda vägar så här tidigt på hösten.

Är anställningen av Gian Piero Ventura en chanstagning då? Både ja och nej. Ventura tog Torino från Serie B till Europa League på tre år i början av decenniet och sågs av många som ett logiskt val som förbundskapten. Jämfört med D’Anna är han otvivelaktigt en mer kompetent tränare, men också i förhållande med Beppe Iachini (17/18 i Sassuolo) som Chievo i slutgallringen valde bort för Ventura.

Ventura har kunnandet och erfarenheten att styra Chievo till säker mark. Skulle det inte lyckas kan han alltid skylla på ett spelarmaterial som inte kan lyfta. Undantar vi D’Annas lyckosvit på våren har Chievo vunnit två matcher sedan slutet av november 2017. Det låste sig för Rolando Maran (som Cagliari valde i somras) mot slutet av hans långa Chievosejour och det gick bevisligen inte heller för D’Anna.

Mitt stora frågetecken handlar snarare om hur mycket skada personen Ventura tagit under det senaste året? Finns glöden kvar inom honom, eller har något gått sönder på vägen som inte kan repareras?

”Två förluster kan inte radera 35 år av engagemang inom sporten eller döda mitt begär för fotboll. Jag får fortfarande adrenalinruscher för det, vilket ni inte kan tänka er”, säger Gian Piero Ventura.

Chievo ska vara glada över att få Ventura, och Ventura ska känna sig nöjd med att få chansen på den gulblåa tränarbänken. Med nyrekryteringen har förutsättningarna för progression i ett lag som står och stampar inte varit så här bra på minst ett år.

Chievo brukar lösa kontraktet genom att övertyga på hösten och backa våren in i mål. Nu gäller det omvända i detta kritiska läge med sju poäng till säker mark. Ventura ska lära spelarna att börja vinna igen, under tiden som hans egna djupa sår ska läka.

****

Podcasten Poddario med mig och SvenskaFans Johan Stistrup diskuterar tränarbytena i Chievo och Genoa i veckans avsnitt. Vi pratar även om Lazios säsong, Juventus hantering av Ronaldofallet och Berlusconis köp av Monza, bland annat. Gästar gör laziale Arvid Larsson och lyssnar gör ni på iTunes eller Acast.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Juventusstilen är död

Juventus, denna klubb som ständigt berör. Älskad av flest människor men också mest hatad i Italien. Ett flaggskepp för italiensk fotboll under årtionden med vinster i samtliga tre europeiska cupturneringar. Men också källan till idrottshistoriens kanske största skandal som drog ner il calcio i gyttjan. Det Juventus inte är längre är en klubb som för sig med värdighet.

Begreppet Lo stile Juve har använts i generationer för att beskriva den uppförandekod som gäller i Turins vitsvarta del. Den som präglas av respektfull stämning inom föreningen, mot motståndare och framförallt mot fans och allmänheten.

Nej, detta är ingen text mot Ronaldo och anklagelserna som åter tagits upp rörande den där kvällen i Las Vegas 2009. Juventus har inget med den och göra och vi behöver vänta in den juridiska rättsprocessen som inletts i Nevada. Det Juventus har gjort grovt självmål i är kommuniceringen av hela affären.

För några dagar sedan red klubbens officiella twitterkonto ut till megastjärnans försvar. Cristiano Ronaldos professionalism bedyrades och det påpekades minsann att många år flutit sedan hotellnatten i fråga. Verkligen?

Jag har svårt att förstå hur den ena saken kan nämnas i samma andemening som den andra. Vad har Ronaldos professionalitet på planen med hans eventuella moraliska snedsteg utanför den (som att vi inte visste att extremperfektionisten Ronaldo är ett proffs)? Tweetsen är otroligt plumpa och det är en gåta att de inte raderades redan samma dag.

Det senaste halvåret har jag haft svårare att känna igen Juventus av identitetsmässiga skäl. Bianconeri tog tillbaka syndaren Leo Bonucci på ett oväntat sätt, och det kan man säga precis vad man vill om. För ett halvår sedan flaggade jag för denna utveckling där uppförande tydligen inte är allt längre i vitsvart.

Efter det nesliga uttåget mot Real Madrid gick lagkaptenen Gigi Buffon hårt åt domaren Michael Oliver utan att ångra något ord. Mittbacken Mehdi Benatia använde ordvalet ”våldtäkt” när han skulle beskriva Olivers sena straffbeslut i Madrids favör. Benatia fick inget straff av klubben, mer än att han bänkades ett par matcher under ligaavgörandet.

De märkliga uttalanden utan någon som helst förståelse för situationen har fortsatt. Portugals premiärminister Antonio Costa försäkrar världen om att den anklagade 33-åringen är en extraordinär idrottsman som ärat och gett prestige åt landet, och hoppas att ”inget kan svärta ner det ryktet om Ronaldo”. Försäkte Antonio Costa överträffa Juventus självmål från tidigare i veckan?

Även medier har använt sig av en liknande retorik. Turintidningen Tuttosport beskrev på framsidan Ronaldo båda dagarna i helgen som ”starkare än leran som kastas mot honom”. Samtalstonen har präglats av uppfattningen att Ronaldo tystar kritikerna bland annat efter ännu ett mål i helgens 2-0-seger över Udinese.

Well, inte har dessa kritiska röster någon grund i hans spel på planen? Det verkar oerhört svårt för många att separera en sak från en annan. För en vecka sen hyllade jag portugisens samarbete med anfallskollegan Mario Mandžukić samtidigt som nya uppgifter från Der Spiegels granskning började brisera.

Jag tycker fortfarande de två är fenomenala tillsammans på planen. Vad jag anser i våldtäktsmisstankarna har ingenting med Ronaldos sportsliga prestation att göra och ska så förbli tills fallet har prövats av domstol.

Juventus VD Guiseppe Marotta har fortfarande två veckor kvar innan han lämnar högkvarteret för nya sportsliga utmaningar. Den erkänt korrekte Marotta är säkert både besviken och förvånad över att han inte valts om i styrelsen, men lär tycka det är skönt att lämna vissa oupplösta frågor till någon annan.

Hans ersättare ska föra Juventus in i framtiden och en mer buisnessorienterad person sägs vara efterfrågad. Juventus har dock fortfarande mycket att lära när de siktar på de högsta höjderna som globalt varumärke efter att bland annat radikalt ha bytt logga förra året för ändamålet.

När Marottas efterföljare kommer finns all världens möjligheter att expandera med Cristiano Ronaldo, samtidigt har en explosiv situation redan orsakat lättare smällar på grund av samma person. Men något Stile Juve, det finns inte längre att tala om.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Ronaldo och Mandžukić – Europas bästa anfallspar

Det blev till slut ännu en bekväm seger för Juventus som tog den sjunde segern av sju i Serie A. Trots att de mötte seriens nästa bästa lag. Trots att Napoli red vidare på Koulibaly-vågen från i våras och chockstartade med Mertens mål efter tio minuter.

Men stormötet på Juventus Stadium bevisade ett par saker. Det finns inget ”Anti-Juve”, ett lag som kan hota de vitsvarta om titeln. En stor anledning till att Napoli inte nådde de höjderna i lördags förklaras med Cristiano Ronaldos närvaro, en artist som förtydligar styrkeförhållandena och skillnaden mellan lagen.

Ronaldo lurade Hysaj på vänsterkanten halvvägs i första och inlägget nickade Mario Mandžukić in bakom Ospina. En framspelning så fin att Turintidningen Tuttosport gav den ”världsarvstatus”. Juventus hämtade sig från gästerna inledningsvis höga press och den egna nonchalansen i backlinjen. Oavgjort i paus var rättvist, men känslan var att Ronaldo skulle ge sig själv huvudrollen i detta rivalmöte.

Bara fyra minuter efter halvtidsvilan hade hans frispark studsat ut till Mandžukić som framför öppet mål rakade in ledningsmålet. Med kvarten kvar hittade en nick av Ronaldo Leo Bonucci framför mål. Mittbacken revanscherade sig för felpassningen innan Napolis mål och satte sitt första efter återkomsten och slutresultatet 3-1.

Ronaldo med en direkt inblandning i alla Juves mål har sannerligen anpassat sig till krympta italienska försvarsytor. Både han och Mandžukić har hittills fått ut det bästa av varandras anfallsspel och jag kan inte hitta en bättre frontduo i Europa just nu.

Duo när det finns tre? Mja, den här gången spelade Paulo Dybala strax bakom dessa två, och när tremannakedja används så är den ena ytterplatsen vakant. Mandžukić och Ronaldo har cementerat deras startplatser i säsongsinledningen och primärt lämnat den tredje till en Bernardeschi på väg mot formtoppen.

Kroaten och portugisen växlar mellan vänster och centralt i offensiv zon, mot Napoli var Ronaldo så rörlig att han kändes som minst lika farlig från höger också. Det varierande anfallsschemat och distanshotet med skott och inlägg är en stor uppgradering mot förra säsongens center Higuaín.

Mandžukić är Mandžukić. Totalt dedikerad till laget, löper upp ytor åt Ronaldo och, framförallt, gör många mål. Till skillnad mot sin ett år äldre anfallskompis är det Mandžukić som gjort mål i stormatcherna inledningsvis. Trademarkmålet liknar hans första i matchen, när Mandžukić söker upp motståndarnas ytterback och vinner nickduellen i nio fall av tio.

CR7

Napoli ska inte på något sätt skämmas för insatsen. De hänger med i det höga tempot och har chansen att kvittera genom Callejón även efter Mario Ruis ansvarslösa andra gula kort. Jag tycker Zielinski är väldigt bra i båda riktningarna men det är nog dags att ställa Hamšik vid sidan och spela in den förstnämnde eller Diawara centralt.

Även Kevin Malcuit som hoppade in och startade mot Parma tidigare förtjänar nya chanser före högerförsvarets Hysaj. Och på tal om högerbackar, João Cancelo fortsätter övertyga i säsongsinledningen. 24-åringen har defensiva brister och tiden står på hans sida att åtgärda dessa. Men likt Marcelo i Real Madrid är Cancelos offensiva förtjänster så betydande att en oftast förlåter hans misstag bakåt i planen.

Lördagen innebar ändå inte bara fest för Juventus. Beppe Marotta satte den vitsvarta världen i gungning när han efter matchen förklarade att hans mandatperiod som VD inte skulle förlängas. Marotta kommer lämna posten inom en månad då han och presidenten Andrea Agnelli inte är eniga om klubbens visioner.

Rapporterna talar om att Juventus söker en mer buisnessinriktad VD som ska öka intäkterna och ge mer makt till sportchefen Paratici och vice-presidenten Nedved. Marotta har varit instrumental i Juventus framgångar och om hans snåriga väg till toppen skrev jag inför förra årets CL-final mot Real Madrid.

Det är troligt att Juventus accelererar och vinner minst tio raka matcher med tanke på spelschemat. I så fall slår de Romas rekord från säsongen 2013/14 och laget har startat bättre än någon Juveupplaga sedan 1930. Men utan den 61-årige Vd:n vid rodret är det inte bara solsken på Juve-horisonten.

Betydligt ljusare är det plötsligt i Roma efter en vecka med krisstämpelns prägel. En något oväntad derbyseger gör sitt för sinnesstämningen, och det var en romare som var i blickpunkten mot Lazio. De ljusblå anföll mer kontrollerat och initiativrikt i första halvlek men Roma kontrade smart och hade de farligaste chanserna.

De fick utdelning på tilläggstid när målvakten Strakosha tajmade en utrusning fel och den förlupna bollen klackades med ryggen mot mål av Lorenzo Pellegrini. Akademiprodukten ersatte Romas klackexpert Pastore (blek igen) en stund tidigare och gjorde en derbydebut han aldrig kommer glömma.

20 minuter in i andra halvlek hade dock Lazio kvitterat sedan Ciro Immobile snott bollen av den tröge Fazio och äntligen fått betalt för allt löpande efter avslutet bakom Robin Olsen. Pellegrini var dock inte färdig. Några minuter efter kvitteringen ordnade 22-åringen en frispark precis utanför straffområdet.

Aleksandar Kolarov (som spelade matchen med en bruten lilltå!) stegade fram och drämde in frisparken bakom en tveksamt placerad Strakosha. Serben blev den andra målskytten sedan Arne Selmosson att göra mål i derbyt för båda Romlagen och erkände att han visste att målet mot Lazio förr eller senare skulle komma.

Vänsterbacken funderade efteråt om inte den dåliga perioden behövdes för att ruska om Roma, och jämförde med årets svaga februarimånad som följdes av Champions League-succé under våren. Vad som krävs för att Lazio ska ta mer poäng mot topplagen är svårare att peka på.

Återigen viker Simone Inzaghis lag ner sig i en stormatch, trots ett spelmässigt övertag långa stunder. Sergej Milinković-Savić syntes knappt och den vanligtvis stabile Thomas Strakosha hade ett olyckligt derby. Inzaghi är en otroligt talangfull tränare men behöver gå till botten med alla stormatchavvikelser i sin matchcoachning.

Roma

****

Annat från omgång sju:

Milan har inlett svagt och kastat bort flest poäng av alla lag som haft ledningen i matcherna hittills. Men 3-0 efter en timme borta mot Sassuolo var tillräckligt med marginal för Milan att ro hem säsongens andra seger. Suso gjorde sina två första mål sedan februari och Milan gjorde alla fyra utanför straffområdet, för första gången sedan Gazzetta dello Sport började föra protokoll 2004.

Milan saknade centerforwards helt och nyförvärvet Castillejo fick vikariera längst fram. Det bör inte bli någon vana men spanjoren satte sitt debutmål i klubben på ett snyggt sätt. Det är uppenbart att Sassuolos svaghet är defensiven vilket Milan exponerade fullt ut målmässigt.

Inter tog den fjärde raka segern i liga och cup i och med 2-0 hemma mot notoriskt bortasvaga Cagliari. Läget är inte på något sätt alarmerande längre men det finns mycket utrymme till förbättring, särskilt när det gäller den offensiva spelidén.

Nerazzurri har definitivt bredden för att fixa det. Hajpade nyförvärvet Lautaro Martinez gjorde sitt första mål för klubben liksom Matteo Politano, som blev den tionde spelaren att göra mål i svartblått 18/19. Förra säsongen hade Inter tolv olika målskyttar och Politanos läckra volley utser jag till helgens mål.

Bologna inledde med tre raka mållösa matcher men har kommit igen med två hemmasegrar i följd. På grund av skadesituationen har Mattias Svanberg fått starta som innermittfältare i båda matcherna och bägge gångerna har 19-åringen kvitterat ut det fina betyget 6,5 i Gazzettan.

Federico Santander är på väg mot FCK-form och kvitterade Udineses ledning. Den stora hjälten blev Juvelånet Riccardo Orsolini som gjorde segermålet i den 82:a minuten. Äntligen har storlöftet gjort mål i Bolognatröjan och av farten var Orsolini nära att göra sitt andra strax efteråt.

När vi snackar fart är det svårt att inte tala om Gervinho. 31-åringen gjorde Serie A:s hittills snyggaste mål när han satte fart från kust till kust i vinstmatchen mot Cagliari förra helgen. När ivorianen stod över mot Napoli i veckomgången förlorade Ducati stort, med honom tillbaka mot Empoli vann Parma igen efter mål av Gervinho igen. Han verkar fortfarande storklubbs-bra och ser inte alls ut att ha tagit skada av en vår fri från speltid i Kina.

Tippade bottenkollegan Empoli spelar bra men får inte till det målmässigt. Två stolpskott hann de med och tvingade Parmamålisen Sepe till ett par kvalificerade räddningar. Uppenbart är att klubbens dyraste nyförvärv La Gumina, nio miljoner euro från Palermo, inte är i något stim och står fortfarande mållös med en tung prislapp på axlarna.

Raka motsatsen är den ett år äldre Krzyzstof Piatek i Genoa. 23-åringen gjorde två nya mål borta mot Frosinione och toppar skytteligan med åtta fullträffar! Målsnittet är det bästa för en Serie A-debutant sedan Karl Aage Hansen hade samma siffror för Atalanta säsongen 1949-50.

Inte illa för en spelare som bara var Genoas femte dyraste nyförvärv inför säsongen. Men polacken har just nu förmågan att lukta till sig målsituationer. Två skott och två mål är världsklass, och Piateks framfart är fortfarande svår att ta in.

****

Veckans lag (3-4-3):

Sepe (Parma)

Bruno Alves (Parma), Chiellini (Juventus), Kolarov (Roma)

Suso (Milan), Can (Juve), Pellegrini (Roma), Politano (Inter)

Piatek (Genoa), Mandžukić (Juve), Ronaldo (Juve)

****

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Senaste tweets

Annons
Annons