Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons
5d

Reportage: Livorno & Lucarelli, äktenskapet som brast igen

Livorno. Denna mytomspunna hamnstad på toskanska västkusten var den sista destinationen på min odyssé runt Italien. Jag kom hit för att se en av de mer speciella orterna på den italienska fotbollskartan, och ett möte mellan krislaget Livorno och sladdande Perugia i Serie B. Jag kom också hit för Cristiano Lucarelli.

AS Livorno och en speciell fotbollstad, båda sakerna förkroppsligar den tidigare skyttekungen Lucarelli. Historien är välbekant. 43-åringen växte upp på Stadio Armando Picchis läktare och valde 2003 att flytta till hemstaden efter en karriär med flera fina adresser, bland annat Valencia. Dittills hade det inte hindrat forwarden från att följa Livorno på hemma- och bortaplan trots att lagtillhörigheten var en annan.

Livorno låg i Serie B och under Lucarellis första säsong sköt han upp klubben till högstadivisionen efter 55 år i lägre serier. Under den här perioden blev den lilla klubben med den stora fanbäraren känd över hela Europa. Det inte bara genom historien om Lucarelli och hans mål.

Kurvan på Armando Picchi är tydligt vänsterinfluerad politiskt och matcherna mot Lazio, med dess dominerande ultrasfalang Irriducibili långt ute på högerkanten, blev ett av Serie A:s mest uppmärksammade möten under mitten av 00-talet. På planen mötte Lucarelli den uttalade fascisten Paolo Di Canio, en minst lika stor idol bland många laziali, i en forwardsduell mellan två vitt skilda ideal.

Kommunisten Lucarelli stannade fyra år i Livorno. Han sökte sig vidare till Ukraina och Sjakhtar Donetsk, bland annat för att studera gruvarbetarnas villkor i Donbass-regionen. Äventyret blev kort och Lucarelli återvände till Serie A, men inte till Livorno utan Parma. Något gick sönder i relationen mellan fansen och supportern på planen, och kunde inte repareras med en utlåning till Livorno våren 2010.

Det är med den här bilden jag anländer till Toskanas näst största stad. Ägaren till B&B:et jag sover över på plockar upp mig utanför centralstationen. Han är inget vidare fotbollsintresserad men berättar engagerat om staden och vad en inte bör missa. Han talar om Livorno som en mångkulturell och tolerant stad, som bland annat haft en stor judisk population och många britter och nederländare positionerade där för handelns skull.

Italiens kommunistiska parti grundades här men hotellägaren närmast viftar bort mitt påstående om att Livorno är en vänsterstad och pekar på att populisterna i Femstjärnerörelsen (Movimento 5 Stelle) fick i princip lika många röster som det demokratiska partiet, Partito Democratico, i det senaste valet. De främlingsfientliga i Legan plockade åt sig knappt hälften av demokraternas röster, 15,4 procent.

När jag sedan går runt i Livorno märker jag att det inte finns mycket som andas socialism här. Jag är på jakt efter hammare och skäror men hittar inte fler sådana även vad jag sett i andra italienska städer under resan. Istället förstärkts bilden av en dynamisk stad som under århundraden fungerat som en viktig hamnportal.

Armando Picchi ligger i stadens södra delar och under promenaden från arenan in mot centrum skiftar stadsbilden. Jag går förbi marinbasen, ser sjömän och tror för en sekund att jag hamnat i en svartvit filmproduktion. Sedan kommer den eleganta hamnpromenaden i belle époque-stil och förvandlar Livorno till ett attraktivt turistmål.

Jag går vidare längs vattnet, förbi färjelägena, det stora båtvarvet och fiskestugorna där det jobbas för fullt med dagens fångst. Den gamla stadsbebyggelsen kallas ”Piccola Venezia”, Lilla Venedig, och är ett supermysigt kvarter byggt med kanaler enligt venetiansk stil. När jag sedan är framme i Livornos centrum känns det som vilken italiensk stad som helst. Och kvällens besök på Armando Picchi vet jag ärligt inte vad jag ska förvänta mig av.

Livorno1

Sommaren gick i romantikens tecken inom AS Livorno. Under våren hade de vinröda vunnit den toskanska kampen i Serie C:s A-division före Robur Siena och ärkerivalen Pisa. I det kommande transferfönstret värvar Livorno 35-årige Alessandro Diamanti, som axlade Lucarellis mantel och fick under två år kultstatus i klubben innan han flyttade vidare till West Ham.

Sedan tidigare fanns Igor Protti i organisationen som lagledare, den gamle forwarden som var med förde Livorno till Serie A tillsammans med Lucarelli. Körsbäret på den vinröda tårtan blev återkomsten av Lucarelli. 43-åringen kom från en säsong i Catania i Serie C, som han sånär höll på att ta upp till Serie B.

Men Lucarelli fick inte starten han vill ha i hemstaden. Efter de nio inledande matcherna låg Livorno näst sist i Serie B med bara fem inspelade poäng. De skulle möta ett Perugia på elva poäng, med en ifrågasatt tränare i Alessandro Nesta. Backlegendaren tog över Perugia sent i våras efter en serie dåliga resultat av tränaren Roberto Breda. Nesta kunde dock inte vända på trenden och Perugia åkte direkt ur playoff-spelets inledande runda.

När jag kommer till Armando Picchi på kvällen är det knappt något folk kring arenan. Den ligger insprängd i ett område med trevliga lägenhetshus, vilket tillsammans med höga stängsel effektivt tar bort möjligheten för supportrar att interagera med varandra. Efter att ha gått runt halva kvartet hittar jag till slut Curva Nord, där de mest hängivna livornesi hänger, men jag hittar bara ett gatukök och ett kaffestånd.

Möjligen har den dåliga tabellplaceringen skrämt iväg fansen under denna Halloweenhelg. Bara 5 500 åskådare dyker upp och tomheten utanför Armando Picchi förstärks inne på stadion. Men Curva Nord håller en hög ljudnivå och klackens tifo hyllar det femton år långa vänskapsbandet med supportrarna i grekiska AEK. “Combatti Livorno” står det på en banderoll, med en retorik hämtad från vänsterrörelser.

Fansen är de som håller högst nivå denna kväll. Inte ens en kvart har gått innan Perugia tar ledningen efter ett otroligt nonchalant försvarsagerande i Livorno. Backlinjen ser fortsatt skakig ut hela matchen men längst fram kämpar och sliter Diamanti med att få igång laget. Belöningen kommer. Strax innan paus har ”Alino” både kvitterat och gett Livorno ledningen på straff.

Livorno2

Alessandro Nesta coachar intensivt i keps och träningsbyxor. Under spelarkarriären myntades uttrycket ”Nestas ansikte” när mittbackselegantens minspel ändrade karaktär i takt med att en match var på väg att svänga till Nestas nackdel. Jag kunde inte urskilja något sådant från platsen på läktaren, men i halvtidsunderläge flimrade säkert tankarna förbi hos 42-åringen att det första italienska tränarjobbet kunde få ett allt för tidigt slut.

Diamanti jobbade vidare på hitta ett hattrick. Men efter paus kunde Perugia kvittera. Om någon trodde att Serie B skulle handla om catenanccio så var denna match det mest uppenbara beviset på att tiderna förändras. Försvarsmisstagen regnade från båda lagen, och kvällens syndabock blev Dario Dainelli.

Veteranbacken hade sina bästa år i Toskanarivalen Fiorentina och anslöt från Chievo i somras. Snett till vänster på raden framför mig reser sig Alessandro Lucarelli, två år yngre bror till Cristiano och för evigt ihågkommen i Parma efter att fört upp laget från Serie D till A på tre säsonger. Livornofunktionären bakom mig ropar på ”Ale” och uppmanar honom att byta in sig själv istället för Dainelli.

Med kvarten kvar orsakar Dainelli en straff när han omedvetet får bollen på handen nära eget mål. Perugia gör 3-2 och mittbacken byts ut till läktarnas hån. 39-åringen buas ut, ber publiken om ursäkt, och ser tröstlös ut på avbytarbänken. Efter straffen snackar Livornos målvakt till sig en andra varning och visas ut.

Inom loppet av ett par minuter har Livorno blivit sårat och straffat sig självt. Laget är inte i närheten av att skapa något efter utvisningen och eftersom bottenkollegan Carpi tagit poäng under eftermiddagen betyder 2-3-förlusten att Livorno är ny jumbo. Även Igor Protti visas upp på läktaren innan matchen är slut.

Cristiano Lucarelli, i kostym och slips, tycks uppmuntra spelarna att tacka Curva Nord efter slutsignalen. När 43-åringen tar stegen ut från innerplanen till spelargången ser tränaren ut som en man med otroligt mycket tyngd på axlarna. Bredvid honom står ”Triglia” och försöker hålla humöret uppe, klubbmaskoten som föreställer en orange fisk med något sorts skägg.

Lucarelli ser mer samlad ut på presskonferensen. Tränaren säger att resultatet var orättvist, att misstagen kostade Livorno matchen, och frågasätter Perugias straff samtidigt som han konstaterar att videogranskning fyllt en funktion även i Serie B.

”Uppenbarligen har vi en del problem, men det är inte lätt när problemen ser ut som de gör”, säger Cristiano Lucarelli. Han avslutar med att de sett denna film spelas upp tidigare under säsongen i Livorno.

Jag får inte möjligheten att ställa någon fråga om återkomsten till Livorno. Det hade ändå tjänat föga. Två dagar senare, i tisdags kväll, gör Livorno sig av med tränaren. Det är oklart om Lucarelli får sparken eller avgår själv i överenskommelse med de styrande. I samma veva avgår presidenten Aldo Spinelli, som försökt sälja klubben under en evighet, och hans son Roberto från positionen som VD.

De romantiska känslorna som följde våravancemanget har bytts ut mot kaos i Livornos novembermörker. Hemma i Sverige tänker jag för mig själv att Lucarelli minst kommer få till julen på sig som Livornotränare, inte minst för hans status. Några timmar senare är han ivägskickad.

Roberto Breda ersätter, Nestas företrädare i Perugia alltså, och i ärlighetens namn är det ett säkrare kort som tränare. Men med Lucarellis avgång kapas också ett speciellt band mellan klubben och supportrarna. Detta kan mycket väl varit sista gången Lucarelli verkade inom AS Livorno. En återkomst till en tidigare klubb är alltid känslomässigt svårt, inte minst när det handlar om klubbens största ikon i modern tid.

Nysatsningen under Lucarelli fungerade inte och Livorno får försöka att klara sig kvar i Serie B. Bilden ovan är från Armando Picchis innandömen och visar Igor Protti och Cristiano Lucarelli firandes med fansen. Grindarna kommer aldrig vara stängda för återvändare men jag tror att Livorno kan förbereda sig för en framtid med bara en av legendarerna på bilden.

Livorno3

Twitter: @ErikHadzic

Publicerad 2018-11-09 kl 10:30

Senaste tweets

Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons