Utvecklingen på Milinković-Savić är höstens gåta

Den 23-åriga serben var ett av de hetaste villebråden bland Europas storklubbar under mercaton. Men i Rom stod Laziopresidenten Claudio Lotito på sig som ett klippblock och är en erkänt svår förhandlare. De skulle till ett bud i miljardklassen för att Lotito ens skulle titta på det, och något tillräckligt stort kom aldrig.

Milinković-Savić blev således kvar och verkade till synes till freds med det. Han uppskattar livet i Lazio, får där jobba med en spännande tränare i Simone Inzaghi, och ger intrycket av att vara en person med fötterna på jorden som inte har bråttom någonstans.

Men hösten har inte blivit som Milinković-Savić tänkt sig. Den 1,91 m långa mittfältaren har gått från en fältherreroll med återkommande spektakulära inslag till att reduceras till någon sorts bifigur i ljusblått. Besvikelserna har avlöst varandra och någon bättring syns inte i sikte tre månader in på säsongen.

Har den ryktesfyllda sommaren satt sig på Sergejs huvud? Är han negativt influerad av sin agent, den tidigare skyttekungen Mateja Kežman? Skulle något av ovanstående stämma vore det inte konstigt eftersom det fortfarande är en ung spelare det handlar om.

Kanske har Vojvodinagrabben blivit för bekväm i det nya livet som fixstjärna i Serie A? Lazio har behållit den höga nivån från förra säsongen, men hos Milinković-Savić finns enormt mycket att hämta fortfarande.

I värsta fall kan Lazio få ett Andrea Belotti-fall, där en spelare öronmärks med en skyhög prislapp efter en supersäsong men som stagnerar när han inte uppnår de nya kraven i samma klubb. I Milinković-Savićs fall tror jag inte detta kommer hända dock.

Talangen är odiskutabel och serben har presterat på hög nivå över längre tid än Belotti för att fortsätta den jämförelsen. Likväl, när våren nalkas sommar i Rom kan Lotito stå där och fundera på varför han inte släppte sin ädelsten för dyra pengar när chansen gavs.

Just nu ligger problemet minst lika mycket på tränarnivån. Simone Inzaghi bytte ut spelaren i minut 65 under söndagens hemmamöte med Milan. Milinković-Savić utstrålade ett egendomligt kroppsspråk på vägen mot Olimpicos avbytarbänk. Påtagligt besviken över att bli utbytt, men med känslorna tillbakahålla som om han är fullt medveten om sin egen svaga form.

Inzaghi tog samtidigt ut höstens andra stora Laziobesvikelse Luis Alberto och satte in Jordan Lukaku och Joaquin Correa. Åtminstone Luis Alberto såg ut att ha skärpt till sig igår och dubbelbytet gav inga klara signaler till fansen på Olimpico. Simone Inzaghis tillkortakommande har varit coachningen under stormatcher och nya frågetecken hopades när Milan tog ledningen mindre än kvart efter dubbelbytet.

Franck Kessié sköt ett skott som vallades in via olycksfågeln Wallaces arm. Milans tre främsta mittbackar var skadade och tvingade Gennaro Gattuso att improvisera fram en trebackslinje med fjärdevalet Zapata och ytterbackarna Abate och Rodriguez. Trots ett chans- och spelövertag för Lazio kunde den konstellationen så när bärga hem tre poäng till Milano.

Matchen höll på att glida Lazio ur händerna när den riktiga forceringen uteblev. Det var en matchbild som påminde om cupsemifinalen i våras, när ett spelförande Lazio till slut förlorade mot Milan på straffar. Den gången hade dock inte biancocelesti någon Joaquin Correa att tillgå.

Den lille spanjoren var på väg från målet när han vred in ett avslut som drog sig förbi Donnarumma i den 94:e matchminuten. Till Inzaghis stora lättnad fick hans lag in en välförtjänt kvittering. Tränaren jublade emfatiskt, uppvisades på läktaren någon minut senare, höll på att halka på löparbanan, och dröjde sig kvar på trappan ner till spelargången som en olydig pojke.

Inzaghi slapp ytterligare frågor om hans svaga facit mot toppkonkurrenterna efter Correas mål. Men det kommer inte bli något Champions League-spel för Lazio om de inte vänder på just den trenden. Detta var säsongens första poäng mot en konkurrent i topp-sex. Milinković-Savić har endast gjort mål mot Roma av topplagen i Serie A.

Milan ska trots det bittra slutet vara tillfreds med en poäng här. Gattuso visar han tagit kliv framåt på ett taktiskt plan med tanke på det löjliga skadeläget. De klarar inte av att anfalla på lika många sätt som Lazio, men spets finns bevisligen även i avgörande lägen. Snart kanske en viss svensk återvänder och adderar lite mer av den varan till laget.

****

Annat från omgång 13:

Inledningen på Il Derby della Lanterna var lika sprakande som läktararrangemanget på härliga Marassi. Gastón Ramirez missilinlägg hittade planens äldsta skalle och redan i den åttonde minuten hade Fabio Quagliarella gjort ett nytt derbymål och gett Sampdoria ledningen.

Den stod sig inte ens tio minuter. Samps danske mittback Andersen hade en jobbig match och missbedömde en långboll som Genoas Piątek snappade upp och målvakten Audero tvingades riva ner den frispelade polacken. Piątek lurade bort Audero på straffen och satte sitt första mål på sex matcher.

Genoa var aggressivare, mer direkt och farligare framåt än stadsrivalen. Under en intensiv och tempofylld period i mitten på matchen var hemmalaget nära ett flertal gånger, men Sampdoria räddades av en storspelande Emil Audero. Intensiteten smittade av sig även på tränarna, och med fjärdedelen kvar visades Genoas tränare Ivan Jurić (bilden nedan) upp på läktaren för att ha lämnat sitt tekniska område en gång för mycket.

En uppgiven Jurić gastade på väg från domarna att de ”inte hade några själar” och förkunnade att ”detta är derbyt”. Åtminstone har kroaten ett jobb kvar denna måndag. Matchen slutade oavgjort och nog var detta utgången som flest skulle känna sig nöjda med, i det som beskrivits som ett enande derby efter Morandikatastrofen.

Om detta var Genoas rätta sida behöver Jurić inte bekymra sig över en dåraktig sparkning den närmaste tiden. Framförallt har han två guldklimpar längst fram i Kouamé och Piątek. Den senare leder alltjämt skytteligan och visade förutom straffen ett brett register som anfallare.

Oscar Hiljemark och Albin Ekdal gjorde båda solida insatser från start. Genoamittfältaren kämpade väl och tog en passiv roll i lagets speluppbyggnad. Samp-Albin var som vanligt bolltrygg men hade precis som hela laget svårt att hitta konstruktiva lösningar på mittfältet.

Juventus nya ledare Ronaldo och Mandžukić (kapten i lördags) gjorde varsitt mål när SPAL besegrades planenligt på hemmaplan. Bianconeri har redan slagit rekord i antal poäng under en säsongsstart och leder med åtta före tvåan Napoli. Ett så stort försprång har inte ett lag haft efter 13 omgångar sedan Roma säsongen 2000/01.

En åttonde raka scudetto skymtas i horisonten trots att hösten inte är slut. Överhuvudtaget känns Serie A-tabellen mer skiktad än på länge. Silvret kommer stå mellan Napoli och Inter, den sista Champions League-platsen tar något av Lazio, Roma eller Milan.

Detta såvida inte något provinslag sticker upp och kan utmana bland Europaplatserna. Oddsen för att det blir Atalanta steg efter farsen borta mot Empoli när Bergamolaget slarvade bort en 2-0-ledning under matchens sista 50 minuter.

Det dröjde 13 omgångar men till slut hittade Antonio La Gumina, Empolis överlägset dyraste nyförvärv någonsin, målet med sin reducering innan paus. Med kvarten kvar stressade 22-åringen Atalantas Masiello till ett självmål, och långt inne på stopptid nickade Silvestre in segermålet på hörna. Andra raka segern under nye tränaren Beppe Iachini och Empoli petar ner Bologna under strecket.

Parma är uppe på en smått sensationell sjätteplats efter 2-1 i regionderbyt mot Sassuolo. Återigen var det Gervinho och Inglese som kom med i målprotokollet, och nykomlingen har inte bara en, utan två-tre kandidater till säsongens bästa nyförvärv. Med tanke på förutsägbarheten i flera av tabellens olika zoner är Parma det absolut roligaste som händer årets Serie A-höst.

Höstens mest intressanta upplösning? Just nu ser inget ut att hota dramaturgin som uppstått i Roma. Efter den överraskande förlusten i Udine säger rapporterna att tränaren Di Francesco har veckans matcher mot Real Madrid och Inter på sig för att bevisa att han förtjänar jobbet.

Eller överraskande, Roma har bara tagit fem poäng under de fem matcher som föregått Champions League-spel i höst. Fortsätter vi med siffror och förtydligar Romas dåliga höst så är laget tolv poäng sämre än motsvarande tid förra året. Det är den sämsta säsongsstarten sedan 2011/12, och mot seriens sex sämsta lag har Roma bara tagit sju poäng.

Omvandlat till ord ser offensiven alltjämt orörligt, oinspirerad och fantasilös ut under många matcher. Bortamatchen mot Udinese var inget undantag och det funkar inte med Schick ensam på topp, som visserligen fick klen hjälp av El Shaarawy och Cengiz Ünder från kanterna.

Matchens enda mål gjordes av Rodrigo de Paul och får sägas vara helgens vackraste. Den argentinska landslagsmannen hade inför helgen varit involverad i 73 procent av Udineses elva mål, högst siffror av alla i de europeiska toppligorna.

Den har därmed ökat och avlastningen bör bli bättre under nye tränaren Davide Nicola. En parantes är att forwardskollegan Kevin Lasagna gick från spel i Italiens två matcher mot Portugal och USA (vad roligt amerikanerna hade åt hans namn) till 90 minuter på bänken i Serie A.

Napoli fick bara 0-0 hemma mot Chievo i Ventura-ersättaren Di Carlos första match. Som om inte poängtappet vore tungt nog har Napoli och staden Neapel hamnat i nya rubriker med negativ klang.

Under matchen Udinese-Roma hördes ”anti-territoriella” ramsor mot Neapel och dess invånare bland båda klackarna, såväl som på Juventus curva senare under kvällen. Det var inte bara de vanliga ”Forza Vesuvio” eller ”Noi non siamo napoletani” (vi är inte neapolitanare) som hördes, utan supportrarna hälsade också att ”Vesuvius ska tvätta staden med lava”.

Den här typen av ramsor behandlas likadant juridiskt som de med en rasistisk underton, men bara vid ett tillfälle har en match tillfälligt stoppats av den anledningen. Den nye förbundsbasen Guiseppe Gravina ser en eskalering och talar om större krafttag framöver mot fans som använder denna retorik.

Napolitränaren Carlo Ancelotti talade förra veckan sig varm om mozzarrella och pizza som får en att vilja stanna länge i Napoli, och såg scudetton som en dröm och ingen utopi. Frågan är vad han skulle kalla en serie fri från läktarhat mot hans eget lag?

****

Helgens lag: (4-3-3)

Audero (Sampdoria)

Stryger Larsen (Udinese), Ekong (Udinese), Silvestre (Empoli), Pasqual (Empoli)

Kessié (Milan), Scozzarella (Parma), Traoré (Empoli)

Keita Baldé (Inter), Pussetto (Udinese), Douglas Costa (Juventus

****

Twitter: @ErikHadzic