Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Rekord-Juve den starkaste upplagan på 20 år

Ett enda hinder stod mellan Juventus och rekordnoteringen för det lag som inlett en Serie A-säsong starkast. Sampdoria kom till Turin med återvunnet självförtroende och i en Giampaolo-tornado som nästan bara den tränarens lag bevittnar. Uppe på en femteplats inför lördagens omgång levde ambitionen om en Europaplats nästa år i högsta drag.

Men lagom till avspark hade Samp-stormen mojnat. Cristiano Ronaldo stressade direkt högerbacken Jacopo Sala till ett misstag vid sidlinjen, en minut senare hade portugisen utmanat samme spelare och placerat in Juventus ledningsmål.

Sampdoria ryckte upp sig i takt med att Juventus förlorade kontrollen de haft den inledande halvtimmen, och vi slungades in i en VAR-labyrint. Först var det handsen på Emre Can, omedveten efter en hörna som gav Sampdoria en straff. Fabio Quagliarella stegade fram och nätade mot sin gamla klubb. Mål i nio omgångar i rad har ingen gjort sedan David Trezeguet 2005.

Juventus tog över efter pausen igen och belönades med en straff 20 minuter in. En inte lika diskutabel som den i första halvlek men återigen lite intention från försvararen, Alex Ferrari den här gången. Cristiano Ronaldo gjorde inga misstag och klev förbi Genoas Piątek och upp i ensam ledning i skytteligan.

Juventus kunde ändå inte slappna av mot det slipade Samp med en Quagliarella som ständigt låg och lurade kring straffområdet. En mogen bortainsats såg ut att få sin belöning när inhopparen Riccardo Saponara elegant placerade in kvitteringen på tilläggstid. Trodde alla, inte minst målskytten själv som firade några meter från den euforiska bortaklacken.

VAR kopplades in igen, domare Valeri hade hittat en offside på Saponara efter att han snappat upp en misslyckad nedtagning från Defrel. Aldrig menat som en passning från fransmannen men regelboken ger Valeri rätt och vi såg VAR när det kan vara som mest hjärtskärande och långsökt.

Vilket Sampdoria som kommer ut på den andra sidan vinteruppehållet är svårt att veta enligt Giampaolo-logiken och dess svängningar. Matchen visade dock att Doria klarade att hålla jämna steg med Juve under långa stycken, bland annat med Albin Ekdal som överglänste Miralem Pjanić i mittfältsduellen.

Kanske har Marco Giampaolo tillgång till en så blixtrande offensiv numera att de är för bra för att hamna i en djup dvala igen. Med spelare som Quagliarella, Gastón Ramírez, Saponara, Defrel och Caprari är det egentligen bara de tre topplagen som självklart kan sägas ha en bättre offensiv bredd.

Och bland dessa är det förstås Juventus som har den bästa. Sättet som klubben har värvat in klasspelare på varje position och hur Max Allegri finstämt både material och taktik saknar få motstycken bland Europas topplag. Juves B-elva hade varit bra nog att hota om lo scudetto om det behövts.

JuveSamp

Jag ser inte någon Juventusupplaga som bättre än denna de senaste 20 åren. Truppen är bredare och taktiskt mer flexibel än under Antonio Contes ledning i början av 10-talet, och innehåller mer spets än Fabio Capellos Zlatan-upplaga exempelvis. Det legendariska laget som nådde tre raka Champions League-finaler i slutet av 90-talet är bland de högsta höjder som går att sträva efter i italiensk fotboll och är nu måttstocken.

Trots höstens historiska bedrift med bara fyra tappade poäng (de tog rekordet av just Capellos och Contes respektive lag) kommer mycket av 18/19-lagets eftermäle avgöras i vårens Champions League-slutspel. Det är där Max Allegri ska visa att han klarar av det som de flesta Juventustränare misslyckats med och snygga till den besynnerligt dåliga finalstatistiken i CL.

2019 kan de vitsvarta nå himmeln men kommer också innebära ett år i förändringens tecken. Juventus är inne på den första säsongen som Beppe Marotta-lös klubb och hans ersättare Fabio Paratici kommer få sina prövningar i den nya, större överrocken. Allt talar också för att Allegri väljer att söka nya utmaningar (Man United?) efter fem säsonger i Juve.

Här och nu kan Juventus i alla fall njuta av en nästintill perfekt höstsäsong. Så här bra har den ständigt lika experimenterande Allegris lag aldrig inlett Serie A. Och de har ett halvår till att njuta av taktpinnen hos en av världens bästa tränare.

****

Annat från omgång 19:

Stadsrivalen Torino avslutade 2018 med tolv raka bortamatcher utan förlust. Lazio kunde inte utnyttja det stora spelövertaget Olimpico när lagen fick nöja sig med kryss. En mycket underhållande tillställning slutade med utvisningar i varsitt lag sedan domaren Irrati tappat kontrollen över matchen. Bland annat träffade Laziofostrade De Silvestri stolpen, ribban och stod en av säsongens grövsta missar för hans Torino.

Båda lagen kan glädjas över varsin spelare som sakta men säkert närmar sig den ”normala” nivån. Sergej Milinković-Savić var äntligen sitt tidigare härförar-jag och kvitterade för Lazio med en stänkare i krysset. Gästerna tog dessförinnan ledningen på straff genom Andrea Belotti, som är uppe på respektabla sju mål i höst utöver hans vanliga slit för laget.

12 raka matcher hade Roma spelat utan att hålla nollan innan bortavinsten mot Parma. Igår lyckades Robin Olsen hålla tätt och stod för en kanonräddning när hemmalagets Siligardi kom helt fri. På tal om upptinade spelare kanske Romas Cengiz Ünder snart sorteras i det facket efter en stark insats med ett mål som kröning.

Romas första gjorde Bryan Cristante på pass från comebackande Lorenzo Pellegrini. Cristante har tagit ett stort ansvar och vuxit under tiden som mittfältet med De Rossi bland andra varit skadedrabbat. För Roma blir intressant att följa om den mångsidige Cristante kan hålla undan för De Rossi, Pellegrini och Pastore i sin position på tremannamittfältet.

Atalanta krossade Sassuolo och gjorde sex mål på bortaplan i Serie A för första gången sedan 1950. Duván Zapata satte, såklart, ett när han inledde målskyttet tidigt i matchen. Colombianens nio mål under en och samma månad är det bara Gunnar Nordahl som slår. Svenskens tio mål är ett rekord som står sig från 1950.

Eftermiddagens stora Atalantahjälte blev till slut Josip Iličić som med ett äkta hattrick sista kvarten fastställde slutresultatet till 6-2. Tränaren Gasperini berättade efteråt att slovenen kallas för ”mormor” av lagkamraterna då han blir så utmattad efter matcherna.

Nu var det bara ett inhopp för Iličić men Gasperini erkände också att spelarens attityd och träningsvilja kan bli bättre. Då har 2018 ändå varit ett år då Iličić oftast hållit en jämn och hög nivå. Hattricket var hans andra för säsongen, bara Messi och Agüero har gjort lika många under kalenderåret i toppligorna.

Atalanta är faktiskt seriens målgladaste lag och inte långt därifrån är Sassuolo. Men nio insläppta på de två senaste håller inte för de grönsvarta. Roberto De Zerbi håller på att få en hipsterstämpel som en av Europas mest spännande unga tränare för lagets progressiva anfallsspel. Matcherna mot Atalanta och Roma får ses som en lärdom för De Zerbi att kanske skruva på den dogmatiskt offensiva inställningen.

Ilicic

Puh! Så resonerade nog de flesta på San Paolo efter Dries Mertens sena segermål mot favoritmotståndet Bologna. Gästerna hade kvitterat två gånger om efter Arek Miliks dubbla ledningsmål. Lite i skymundan är polacken nu uppe i tio mål i sin första hela Serie A-höst.

Milik toppar den interna skytteligan före Mertens på åtta och Insigne på sju. Med tanke på Ancelottis roterande av de två förra och att Insigne inte kan räknas som en ”bomber” är läget kanske idealiskt så här med målskyttet utspritt mellan dessa tre.

En lättnadens suck drog också Gennaro Gattuso efter Milans 2-1-seger hemma mot SPAL i kvällsmatchen. Den ifrågasatte Gonzalo Higuaín fullbordade vändningen efter nio mållösa matcher för argentinaren. Förmodligen Serie A:s mest lättade person under lördagen.

Målet gör att Gattuso får behålla jobbet som tränare när vi går in i det nya året. Från Leonardo och de andra i klubbledningen sägs han ha fortsatt förtroende, tvärtemot de uppgifter som talade om lördagens match som avgörande för framtiden.

Faktum är att Milan under 2018 tagit lika många poäng som Inter och endast är slagna av överlägsna Juventus och Napoli. Förtroendet för Gattuso är lågt på många håll trots detta. Den idéfattiga offensiven och många underpresterande startspelare är två orsaker, som Gattuso inte behöver vara hundra procent skyldig till. Men Milans tillit mot tränaren ser ut att bli konkurrenternas lycka.

En annan argentinare som varit starkt ifrågasatt bland sina supportrar är Giovanni Simeone. Det är inte så konstigt när man ser missar av denna kaliber från Fiorentinas 0-0 match mot Genoa. Desto mer glada och lättade är folket runt Chievo. Emanuele Giaccherinis frispark i ödesmatchen mot Frosinone gav de flygande åsnorna säsongens första seger. Därmed kan de gå till 2019 med vetskapen om att nytt kontrakt faktiskt är möjligt.

****

Veckans lag (4-3-3):

Donnarumma (Milan)

Opoku (Udinese), Chiellini (Juventus), Djidji (Torino)

Stryger Larsen (Udinese), Milinković-Savić (Lazio), Duncan (Sassuolo), Giaccherini (Chievo)

Papu Gomez (Atalanta), Iličić (Atalanta), Cengiz Ünder (Roma)

****

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Upproret som kvävdes under skammens annandag

Aurelio De Laurentiis kan en säga mycket om, men Napolis president har ett fotbollsöga som ofta undervärderas. De Laurentiis hade hoppats att hans profetior kring valet av domaren Paolo Mazzoleni till toppmötet Inter-Napoli inte skulle besannas, eftersom domaren enligt Napolipatronen ”alltid varit dålig, inte ens opartisk mot oss”.

Det jag syftar på är såklart utvisningen på Napolis Kalidou Koulibaly med tio minuter kvar till full tid på San Siro. I en löpduell mot Inters lille snidare Matteo Politano upptäckte Mazzoleni en hand från mittbacken i syfte att stoppa Politano och varnade därför Koulibaly för cyniskt spel.

Senegalesen reagerade med en sarkastisk applåd varpå domaren snabbt gav honom ett andra gult kort. Tilltagen blev förödande för Napoli. Tio minuter senare placerade hemmalagets inhoppare Lautaro Martinez in matchens enda mål. Istället för att knappa in på Juventus efter de vitsvartas poängtapp tidigare, utökades avståndet till serieledaren till nio poäng.

Det går att veva och diskutera den första varningen i all oändlighet. Jag tycker den är billig, dels för att Koulibaly inte ”fäller ut bommen” och riskerar att skada Politano, dels för att yttern lägger sig enkelt med målet att få en frispark.

Varningen kan säkert motiveras med hjälp av regelboken, så även den ironiska applåden mot Mazzolenis beslut. Men det handlar också om sammanhanget och spelförståelsen hos domaren. Enligt mig visar Mazzoleni en brist på sådan när han visar ut en spelare för två diskutabla överträdelser.

Utfallet av Koulibalys regelbrott blir grovt överdrivet med en utvisning, även om Napolispelaren självfallet borde veta bättre och låta bli att applådera. Å andra sidan går det att förstå irritationen som bubblade under senegalesens skinn.

Under hela matchen utsattes han för apljud av, i första hand, Inters Curva Nord. Koulibaly klarade att hålla masken under 80 minuter, men Carlo Ancelotti hade tre gånger under matchen bett domarteamet att stoppa spelet efter att speakerns uppmaningar mot publiken visat sig effektlösa. ”Nästa gång kanske vi tar saken i egna händer”, misströstade Ancelotti efteråt.

I efterhand verkar alla involverade vara överens om att matchen borde stoppats. Något som brast i kommunikationen mellan domare, säkerhetspersonal och förbundsfolk verkar varit orsaken till handlingsförlamningen. Men vet du vad Carletto? Jag säger bara: välkommen till livet som tränare för ett lag utanför de tre randiga i norr!

Konspirationsteorier åt sidan har gårdagskvällens händelser fått en snöbollseffekt inom den italienska fotbollen. Som vanligt hördes anti-neapolitanska ramsor från Intercurvan, vilket det italienska fotbollsförbundet straffade Inter för senaste gången lagen möttes för ett år sedan.

Än allvarligare var incidenterna utanför San Siro innan matchen. Fyra Napolifans blev knivhuggna under bråk mellan supporterskarorna. En 35-årig Interultrà från Varese avled efter att ha blivit påkörd av en buss med Napolifolk. Inrikesministern Matteo Salvini lovade på Twitter att ordna ett krismöte efter nyår mellan klubbar och supportrar, ”eftersom man inte kan dö i samband med en fotbollsmatch 2018”.

Förbundets nytillträdde president Giuseppe Gravina överväger att stoppa spelet en Serie A-omgång, eftersom ”det finns ordningsproblem som måste hanteras” och talar om spelare som ”uppenbart verkade väldigt nervösa på San Siro”.

Milanos polischef Marcello Cardona går ett steg längre när han vill undersöka möjligheten att stoppa Interfans på resterande bortamatcher under säsongen, och stänga av San Siros Curva Nord fram till den sista mars nästa år.

Jag tror knappast att repression likt det senare förslaget gynnar någon. Uttalanden likt polischefens andas väldigt mycket en quick-fix efter en situation där samtliga inblandande egentligen gör fel. Om det nu ska sättas hårt mot hårt, varför har Inters curva i det här fallet sluppit restriktioner under de senaste säsongerna?

Apljuden mot Kalidou Koulibaly var vedervärdiga att höra (för hördes gjorde de verkligen) och det är sorgligt att vi måste skriva om ännu ett dödsfall i samband med fotbollsmatch på 10-talet. Men Interfansen med dåligt omdöme är inte de enda som felar i Italien. Precis som alla andra yttringar på fotbollsarenor ligger ett samhällsproblem med bakgrund i detta.

Innan Matteo Salvini öppnar sin fascistoida käft och kallar till krismöten som ska lösa något kan han gå till retoriken hans eget parti, den främlingsfientliga Legan använder. Är det konstigt att apljud förekommer på Italiens största fotbollsarena i den dynamiska staden Milano, när Salvini själv bär ansvar för propaganda som piskar upp främlingsfrihet och försöker bygga bilden av Mussolini som någon nationalhjälte?

KK

Att Inter vann fotbollsmatchen var inte orättvist på något sätt. Mauro Icardis ribbskott direkt på avspark signalerade om att detta skulle bli en utmärkande kväll på ett eller annat sätt. Interkaptenen gick mållös men har tagit sig an en ny roll där han mer än tidigare deltar i uppbyggnadsspelet. Den större nummer-niorollen lämpar sig också väl i Inter då laget varit framstående på att sprida målskyttet mellan flera olika spelare.

Igår var det Lautaro Martinez tur efter en höst fylld av förväntningar som den hajpade argentinaren inte kunnat leva upp till. Luciano Spalletti har visat sig skicklig på att återvinna ny energi ur spelare från Intertruppens periferi under året. João Mario gjorde en ny bra insats tillsammans med Brozović och Borja Valero på mittfältet som överglänste Napolis dito.

Gästerna hade trots det numerära underläget en gyllene chans att vinna matchen några minuter innan Inters mål. Piotr Zielinski sköt dock rakt på Inters Asamoah på mållinjen efter att Handanović varit Handanović och styrt ett inlägg rakt ut i straffområdet.

Situationen påminde om den på Anfield för ett par veckor sedan när Napolis andre polack Milik träffade Liverpools Alisson på tilläggstid. Ett mål där hade inneburit avancemang till CL-slutspelet för Napoli, konsekvensen nu blev en scudettodröm som slocknat.

Små marginaler i båda fallen. Men det går inte att komma ifrån att Napoli stått för ljumma insatser i december månads två svåraste bortamatcher, och gjorde många supportrar besvikna under dessa.

Inter klarade således att spela utan den avstängde och bötfällde (100 000 euro) Radja Nainggolan. Den nye klubbdirektören Beppe Marotta markerade tydligt hans intåg i nerazzurri med beslutet om belgarens eskalerande beteende utanför planen. Luciano Spalletti sa efter matchen att Nainggolan åter är tillgänglig till helgen och Interfansen hyllade ledningens beslut med en banderoll under matchen

”Äntligen ett ställningstagande från klubben” stod det på Curva Nord under matchen. Tänk om någon från fansens egna led, eller bland övriga inblandande kunnat stå upp för handlingar och beslut en dag som denna.

****

Annat från omgång 18:

Napoli var inte den enda som försökte göra uppror mot makten igår. En bisarr situation mellan Roma och Sassuolo ledde till en ännu märkligare tweet från bortalagets mittfältare Duncan. Vid 1-0-ledning styrde Romas Patrik Schick en hörna i egen ribba och ner på mållinjen. Eftersom målkamera används i Serie A signalerades aldrig något mål. Men tv-bilderna efteråt visade en stillbild där högst en procent av bollen är på mållinjen.

Duncan och många andra verkade inte acceptera teknologins beslut och vi fick ett Goal-line technologys Geoff Hurst-ögonblick. Var bollen över linjen eller inte? Duncan, som inte spelade igår, konspirerade och skrev att matchen var uppgjord på förhand efter att ha sett stillbilden på situationen. Nu är det så att vi aldrig får veta om målkameran eventuellt havererade (varför skulle de vilja erkänna felet?) men så länge systemet används känns det tveksamt att ifrågasätta det med.

Istället för en Sassuolo-kvittering kontrade Schick in 2-0 till Roma några minuter senare. Tjecken fixade straffen som föregick 1-0 och såg ut som en ny människa efter den succéstarten. Diego Perotti förvaltade straffen och gjorde sitt första mål på 293 dagar efter att ha varit utanför startelvan i tre månader. Det är ingen slump att Roma börjar vinna i samband med Perottis comeback.

Men mannen, eller pojken, på i romanistis läppar är Nicolò Zaniolo. 19-åringen gjorde sitt första mål i Romatröjan efter att ha löpt loss på högerkanten, skottfintat ner målvakten Consigli, och barnsligt enkelt chippat bollen över honom i mål. Fast Zaniolo är Fiorentinafostrad lär vi få höra Totti-jämförelser framöver, var så säkra.

Inte ens en utvisning eller en Duván Zapata i hysterisk målform kan få Juventus att förlora. Atalantas Djimsiti styrde bollen i eget mål efter två minuter men hemmalaget var tillbaka efter Zapatas kvittering. Strax efter att Juves Bentancur fått sitt andra gula efter halvtidsvilan gav colombianen Atalanta ledningen och satte sitt åttonde mål på de fem senaste matcherna.

Men detta Juventus spelar i en liga för sig denna säsong. Atalanta sjönk trots det numerära överläget hem sista 20 och straffades av inhopparen Ronaldos nickmål i den 78:e minuten. Resultatet visade prov på en höjd som åter kan ta Atalanta ut i Europa. Framförallt visade det också Juventus bredd (Pjanić bänkades också) och det faktum att de endast tappat fyra poäng under hösten.

För första gången sedan 1950-talet skulle ett brödrapar ställas mot varandra på tränarbänken  i Serie A. Som förväntat gick lillebror Simone Inzaghis Lazio segrande ur den duellen mot Filippos Bologna. 2-0 på Renato Dall’Ara efter mål av Luiz Felipe och Lulić cementerar Romlagets fjärdeplats och Bolognas nedflyttningsposition.

Visst är det glädjande att både Filip Helander och Mattias Svanberg spelar vecka efter vecka i ett Serie A-lag. Men Bologna för stunden gör inget som berättigar något annat än nedflyttningsplatsen de befinner sig på. Framförallt är de ett otroligt idéfattigt lag offensivt och Svanberg exempelvis fick slita mycket utan boll mot Lazio.

Något otippat, eller inte, är den gamle måltjuven Fillippo Inzaghis lag mer defensivt stabila än vad de är lyckade framåt. I Bolognas fall måste en ändring ske snarast. Antigen att de agerar under januarifönstret eller att Inzaghi får gå.

På träningsanläggningen hittades förra veckan tre kors med namnen på sportchefen Bigon, klubbdirektören Fenucci, och det gamla anfallsesset Di Vaio, numera lagledare i Bologna. Ytterligare ett grovt supporterövertramp i Italien. Men som läget ser ut kommer inte Bologna klara sig undan spel i Serie B nästa höst.

Inzaghix2

Frågan är var Milans Gennaro Gattuso tillbringar nästa år? 0-0 borta mot nästjumbon Frosinone innebär fortsatta rödsvarta anfallsproblem. Fyra raka matcher utan mål har inte hänt på 34 år. Milan har dessutom inte gjort något mål under första halvlek sedan matchen mot Genoa 31 oktober.

Mötet med SPAL på lördag kan avgöra Gattusos framtid. La Gazzetta dello Sport skriver om Gattuso och hans ”SPALle al muro”, en ordlek med helgens motståndare och tränarens axlar tryckta mot väggen. Vid en tränarsparkning drömmer milanisti om ett namn från gräddhyllan bland de som är lediga.

Samma tidning nämner istället tre namn som är mer realistiska; Arsène Wenger, Udineseikonen Guidolin, och tidigare Milanspelaren Donadoni. Samtliga hade med största sannolikhet gjort ett bättre jobb i Milan än Gattuso i dagsläget.

Lösningen på Gli Azzurris anfallsbekymmer heter kanske Fabio Quagliarella? I denna form bör 35-åringen räkna med en landslagskallelse nästa år. Forwarden gjorde sitt andra volleyklack-mål för hösten mot Chievo och har nätat åtta omgångar i rad. En bedrift ingen italienare gjort sedan Christian Vieri i Inter 2002.

Målet var dessutom Quagliarellas 58:e i Serie A för Sampdoria och han kliver upp jämsides med Vincenzo Montella. 2-0 mot Chievo innebär en femteplats för ett av seriens just nu bästa offensiver.

****

Veckans lag (3-4-3):

Donnarumma (Milan)

De Vrij (Inter), Koulibaly (Napoli), Asamoah (Inter)

De Silvestri (Torino), Cristante (Roma), Gastón Ramírez (Sampdoria), Zaniolo (Roma)

Quagliarella (Samp), Zapata (Atalanta), Schick (Roma)

****

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Milans problem sitter djupare än skadorna och Higuaín

En mållös dag för Milan igen. Det har blivit en dålig vana och antalet matcher utan mål framåt är uppe i tre efter gårdagens 0-1-förlust mot Fiorentina. Inte sedan november 2001 har rossoneri gått mållöst från tre Serie A-matcher i följd.

Trots detta inledde Milanolaget den 17:e omgången på en Champions League-plats och är alltjämt bara en poäng efter Lazio som klev om igår. Men i den superjämna tabell som är bakom överlägsna toppduon Juventus och Napoli skiljer bara fem poäng mellan fyran Lazio och Torino, sju placeringar längre ner på undre halvan.

Milan är i högsta grad med i matchen om CL-platserna fastän missnöjet pyr mot tränaren Gennaro Gattuso. Det går att göra två enkla analyser från lagets kräftgång under december. Skador och avstängningar gjorde att Milan tvingades formera ett tremannamittfält med ytterbacken Davide Calabria och bänknötaren José Mauri, tillsammans med Hakan Çalhanoğlu som Gattuso fortfarande inte hittat rätt position till.

Det andra problemet stavas Gonzalo Higuaín som gått mållös från de senaste åtta matcherna. Argentinaren är inte spelaren som kommer lösa problemet på egen hand utan att ha den rätta uppbackningen, som just nu inte finns i Milan.

En Higuaín som löper men inte får framspelningarna till sig och sedan slår ut med armarna börjar bli alltför bekanta signalement på San Siros gräs. I takt med att Milans offensiv hackat mer och mer som en repad skiva har Higuaíns löpningar blivit färre och kroppsspråket sämre. Hur många gånger per match rullas kontrasterna gentemot den tidigare anfallstillvaron i Juventus upp i Higuaíns huvud egentligen?

Även om 31-åringen varken lyckas med avslut eller jobbar tillräckligt hårt kan det aldrig vara en enskild spelares fel alltihop. Tittar man runt kring Milans offensiva alternativ är det förbluffande hur svagt det ser ut trots de senaste 1,5 årens investeringar.

Nämnde Çalhanoğlu hattas runt på samtliga offensiva positioner förutom centerplatsen bara för att han bemästrar alla, men har under hösten inte satt avtryck i någon av dessa och är ett växande frustrationsobjekt på San Siro. Samu Castillejo är mindre bollsäker men rakare ytter som inte lyckades med någonting mot Fiorentina.

Diego Laxalt har inte tagit en ordinarie plats på grund av Ricardo Rodríguez framsteg under hösten men är heller ingen spelare som gör någon skillnad under inhoppen. På den andra kanten kämpar Suso med formen och Higuaíns mörka blickar när spanjorens inspel inte når fram.

Begräsningarna hos ovanstående spelare har lett till situationen där Milan inte gör några mål och anfaller som ett ytterst mediokert fotbollslag. Det går alltid att skylla på långtidsskadorna på playmakern Biglia och allt-i-allon Bonaventura. Men faktum är att även de brottades med formen under tiden Gattuso ställde upp sitt baktunga 4-3-3 tidigare i höstas.

Higuain1

Ett år in på sin tränargärning i Milan har Gattuso fortfarande inte gett laget någon spelmässig identitet. Vad står Gattusos Milan för förutom att kämpa, är det någon som vet? Vet han ens själv? Svaret bör tränaren hitta snarast då han sägs hänga löst inför årets avslutande matcher mot nedflyttningskandidaterna Frosinone och SPAL.

Med alla problem som finns i Casa Milan existerar inga givna trepoängare längre. Inte när Milan inte klarar av att bryta ner flängiga backlinjerna i Fiorentina och Torino. Inte heller då proceduren upprepades mot bottenlaget Bologna under förra omgången i vad som var en av säsongens tråkigaste matcher.

Lösningen kommer inte vara att köpa in nya spelare i januari. Inte för att det hade varit någon garanti för framgång, som vi märkt i de senaste 1,5 årens investeringar, utan för att Uefas snara runt Milandjävulen dras åt efter vanskötseln under den förra ägaren Yonghong Li.

En ljusning i Milanmörkret var Andrea Contis inhopp igår. Högerspringaren gjorde sina första minuter i Serie A sedan augusti förra året, efter två allvarliga skador på högerknät. Förhoppningarna var stora på att Conti och Suso skulle bilda ett giftigt anfallsvapen på Milans högerkant. Men Conti är ingen frälsare och förväntningarna måste ställas lågt efter den långa skadefrånvaron.

Precis som med hela Milan.  Leonardos, Maldinis och Gattusos glans från de gyllene åren kastar just nu mest en skugga över hur brutalt långt borta detta är i dagens Milan-verklighet.

****

Annat från omgång 17:

Inte var det så mycket bättre ut hos kusinen i Milano igår. Ändå såg Ivan Perišićs mål strax innan halvtidspausen ut att räcka mot Chievo (kroatens första efter 112 dagar och 33 skottförsök). Men bortalaget hade nog inte räknat med en ny styrkeuppvisning från Sergio Pellissier. 39-åringen tvingade Samir Handanović till en storräddning, cyklade sedan ett skott strax utanför, innan han chippade in kvitteringen i den 91:a minuten.

Anfallsveteranen ordnade Chievos sjätte raka kryss, varav fem har kommit under tränaren Mimmo Di Carlos inledande matcher i klubben. Gapet till Udinese ovanför nedflyttningsstrecket är fortfarande nio poäng och Di Carlos mannar får nog börja växla kryssen mot trepoängare snarast.

Besynnerligt nog har Inters spelmässiga dipp sammanfallit med samma period som under förra året. Med bara två vinster på de nio senaste väcks tvivel återigen kring Luciano Spallettis framtid. Nye klubbdirektören Beppe Marotta klargjorde att förstärkningar inte kommer i januari, vilket lämnar Spalletti med utmaningen att matcha in den skadeförföljde Nainggolan i elvan på något sätt.

Napoli på andraplatsen distanserade Inter och är åtta poäng före efter segern mot SPAL. Raúl Albiol gjorde matchens enda mål på hörna i en match som Napoli borde avgjort i god tid innan slutsignalen. Men SPAL skrämde hemmalaget under ett par slutattacker och tvingade målvakten Alex Meret till ett par lysande räddningar. Meret, skadad under hela hösten och som tillbringade två säsonger på lån i just SPAL.

Fabio Quagliarellas sensationella höstform fortsatte med ett nytt mål i Sampdorias 4-2-seger borta mot Empoli. 35-åringen har nätat i sju matcher i rad, den första italienare sedan Antonio Di Natale lyckades med bedriften 2010. Sampdoria har hämtat sig från formsvackan och verkar vara inne i ett sedvanligt stim för laget, bara en poäng ifrån Milan på femteplatsen. Gianluca Caprari var matchens man med sina två mål, men helgens snyggaste gjorde Gastón Ramírez med denna vänster-knockout.

Cesere Prandelli verkar fått ordning på Genoa som tog en imponerande 3-1-seger mot Atalanta i tränarens tredje match vid rodret. Josip Iličićs missade straff i första halvlek skulle sätta kursen för gästernas mörka afton som kulminerade med två utvisningar på slutet.

Skytteligaledaren Krzyztof Piątek gjorde däremellan det mesta av jobbet åt Prandelli. Polacken öppnade målskyttet med en nick, avslutade det med ett vackert placerat skott, och såg till att Atalantas Toloi blev frilägesutvisad. Oscar Hiljemark verkat dessutom befäst sin startplats hos Prandelli med ännu en 90-minutare.

Genoa

Juventus fortsätter toppa Serie A i överlägsen stil. 1-0 mot Roma hade varit mer om inte Robin Olsen stått för en stormatch hos bortalaget. Olsen kunde inte ha studsat tillbaka efter förra veckans mardrömsmatch mot Genoa på ett mer övertygande sätt. Det går att dra en röd linje genom svenskens fina höst med hans övertygande prestationerna mot tufftaste bortamotstånd. Real Madrid, Napoli och Juventus är alla platser och arenor där Olsen kunnat gå ifrån med högt huvud.

Tyvärr för hans del var Roma inte på samma höga nivå. 0-1 mot ett lag som vann sin åttonde raka match säger inte så mycket negativt, på en arena dessutom där Roma haft det notoriskt svårt. Insatsen var ett fall framåt sedan den undermåliga halvleken mot Genoa, och mot slutet återvände Edin Džeko efter sin skadefrånvaro. Men Roma var aldrig ett hot mot Juventus.

Matchens enda mål gjorde Mario Mandžukić i den 35:e minuten på ett inlägg från Mattia De Sciglio. Kroaten fortsätter att vara bland världens bästa huvudspelare och är numera en oumbärlig del av Juventus. En kväll som denna får till och med Cristiano Ronaldo spela andrafiol bakom Mandžukić.

****

Veckans lag (4-3-3):

Olsen (Roma)

Milenković (Fiorentina), Vitor Hugo (Fiorentina), Acerbi (Lazio), Alex Sandro (Juventus)

Gastón Ramírez (Sampdoria), Luis Alberto (Lazio), Lulić (Lazio)

Pellissier (Chievo), Piątek (Genoa), Mandžukić (Juve)

****

God jul alla läsare!

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Tuffaste veckan följs av en Europavår med dröm- och nitlotter

Efter den senaste veckan har de Europadeltagande italienska lagen svårt att gå upprätt med huvudet högt. Både självbild och självförtroende fick sig en törn när Lazio och Roma förlorade mot Frankfurt respektive Viktoria Plžen i varsin turnering.

Matcherna var betydelselösa men gav knappast något positivt avstamp för Romlagen inför slutspelsturneringarna i vår. Dessa två var de förmildrade förlusterna. Juventus fick stryk av Young Boys i en match som tränaren Allegri på förhand tyckte var viktigare än toppmötet mot Inter några dagar tidigare.

Juventus vann trots nederlaget gruppen eftersom Manchester United begick harakiri i Valencia. En gruppvinst som kommit föga till nytta efter dagens slutspelslottning visade det sig.

De riktiga haverierna stod Milanoklubbarna för. Ett Inter med både bristande organisation och fokus fick bara 1-1 mot PSV. Nerazzurri hade ständigt ett halvt öga mot Barcelonas och Tottenhams match och gick vilse i dess egen tillställning på San Siro.

När gruppjumbon PSV tagit ledningen attackerade Inter maniskt och öppnade för omställningar bakåt. Efter Icardis kvittering i mitten av andra backade Inter hem och spelade på resultatet på Camp Nou, istället för att vrida om kniven på nederländarna. Desillusionen var ett faktum efter Lucas Mouras sena kvittering för Spurs.

Milan behövde bara en poäng mot jagande Olympiakos men åkte på en grekisk käftsmäll och förlorade avancemanget på inbördes möte efter 1-3. Det går alltid att tala om svåra matcher på grekisk mark men detta är en svagare Olympiakosupplaga än vanligt, och Milans fiasko är lika stort som Inters.

Napoli åkte också ur dess CL-grupp efter en väntad och logisk förlust mot Liverpool. Det går att skylla på små marginaler i både Napolis och Inters fall. Den avgörande skillnaden till britternas fördel betalade sig då Liverpool lagt ofantligt mycket mer pengar på spelarmarknaden än Napoli, som förlorade dess främsta spetsattribut Sarri i somras. Inter har sig självt att skylla som bara tar två poäng på de fyra sista CL-matcherna.

Var förra säsongens framgångar med Juves kvartsfinal och Romas semiplats bara en tillfällighet? Står italiensk fotboll vid avgrunden igen? Nej, jag tror inte på några förhastade slutsatser. Serie A är sakta men säkert på väg uppåt i takt med att investeringarna hos storlagen generellt har ökat. Däremot känns toppklubbarna bakom Juventus svagare jämfört med förgående säsong.

Säsongens mest visande facit får vi istället i vår när slutspelen i Champions League och Europa League börjar. Efter dagens lottning finns en reell risk att Italien står utan något lag i CL när kvartsfinalerna drar igång. I den andra turneringen ser det ljusare ut. Frågan är bara hur mycket Inter, Lazio och Napoli vill satsa på den?

****

Champions League (1/8-del):

Atlético Madrid – Juventus

Tillsammans med Liverpool var detta den värsta tänkbara lotten för bianconeri. Atleti har både kunnandet och inte minst motivationen för att nå en final hemma på Wanda Metropolitano. De är vana vid duster med Ronaldo på den andra sidan och känner även anfallskompisen Mandžukić väl efter kroatens säsong som Diego Costa-ersättare i Madrid.

Costa, ja. Förvänta er (o)bildsköna dueller när brassespanjoren ska upp mot Bonucci och Chiellini. Jag ser Juventus som en knapp favorit då det både finns mer spets och bredd hos den vitsvarta offensiven. Likväl är detta en motståndare som varje juventino kommer frukta.

Chans till avancemang (i antal procent): 45-55

Roma – FC Porto

Roma har haft en förmåga att komma ur de märkligaste av situationer under säsongen. Senast igår när giallorossi lyckades vända ett 1-2-underläge hemma mot Genoa till seger med 3-2, efter en inledande halvlek när Roma knappt såg ut som ett mittenlag. Vilken i sin tur fick mig att tänka på hemmapremiären mot Atalanta, när de kom ifatt ett 1-3-underläge trots motståndarnas bombardemang mot Robin Olsen.

FC Porto är sedvanligt stabila, leder den portugisiska ligan och vann CL-gruppen (förvisso den svagaste). Porto är en drömlottning med tanke på vilka andra motståndare det kunde blivit, och Roma kan bara hoppas att kaoset undvikits och Di Francesco fått ordning på grejerna väl framme i februari. Mot den bakgrunden är det ändå omöjligt att hålla Roma som favoriter i detta nu.

Chans till avancemang: 50-50

****

Europa League (1/16-del):

Napoli – FC Zürich

Partenopei var inte särskilt intresserat av vare sig Champions- eller Europa League förra säsongen. Det blev också respass i denna fas i våras mot RB Leipzig. Denna höst hade de inget val med tanke på det stenhårda motståndet i gruppen. Men oavsett vilken elva Carlo Ancelotti formerar ska de inte ha några besvär mot detta schweiziska motstånd.

Chans till avancemang: 80-20

Inter – Rapid Wien

Det vore kul att se Inter satsa på denna turnering med tanke på att de med största sannolikhet kommer kvalificera sig till nästa års Champions League igen. Inte minst vore det en chans för Luciano Spalletti att visa att han kan vinna något, och inte bara framstå som den begränsade tränare han är. Rapid Wien ska inte behöva bli ett ytterligare Europamisslyckande för Inter.

Chans till avancemang: 75-25

Sevilla – Lazio

På tal om satsningar kan en tycka att Lazio någon gång bör gå långt i EL med all den erfarenhet som laget samlat på i turneringen. Faktum är att Lazio inte nått semifinal i Uefacupen/EL sedan Sergio Cragnottis dagar i klubben. Troligtvis kommer i laziali behöva vänta ännu längre på denna framgång.

Som motståndare väntar ett Sevilla som säsong efter säsong presterar i Europaspelet och är ett av de allra skickligaste där med klubbens storlek i omtanke. De har toppat La Liga under hösten och ligger bara tre poäng efter ledande Barcelona. Sevilla och Lazio är två hyfsat jämbördiga lag, samtidigt varandras motsatser när det kommer till spel i Europa.

Chans till avancemang: 65-35

****

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Roma utan riktning när kaoset kryper närmare

Att Roma skulle tappa poäng borta mot Cagliari kan ingen förvånas över. Men på detta sätt? En bortslarvad 2-0-ledning under matchens tio sista minuter är remarkabelt. Att Cagliaris kvittering kommer när laget just dragit på sig två utvisningar är galet även med Romamått mätt.

Gästerna spelade inledningsvis bra och gick till halvtid med en säker 2-0-ledning. Cristantes och Kolarovs mål såg ut att räcka till en efterlängtad seger i kampen om Champions League-platserna. Det var innan laget började darra och tränaren Eusebio Di Francesco inget kunde göra när en serie absurditeter inträffade på Sardegna Arena.

Di Francesco valde att med kvarten kvar byta ut 19-årige anfallaren Justin Kluivert och sätta in den jämngamle vänsterbacken Luca Pellegrini. Ett defensivt byte som istället för att hjälpa Roma att stänga matchen fick motsatt effekt. Cagliari anföll i vågor på Pellegrinis kant och efter ett inlägg därifrån nickade Artur Ionita in reduceringen i 84:e minuten.

Några minuter in på tilläggstiden satsade Cagliaris Faragò hårt in i en duell med Robin Olsen (bra, men utelämnad igår igen). Hemmaspelarna protesterade mot frisparken, Ceppitelli fick sitt andra gula och Srna ett direkt rött i kalabaliken som följde.

Robin Olsen skickade till slut ut bollen från straffområdet. Utsparken försvann för en sekund ur bild, som om den fångats av Medelhavsvinden, och Cagliari vann nickduellen på mittplan. Bollen tillbaka mot Romas straffområde, Manolas chansbröt och misslyckades, och inhopparen Marco Sau placerade avslutet förbi Olsen. Stadion exploderade i ett vrål som förmodligen hördes över hela ön, och Roma hade förlorat en vinst på ett sätt som bröt mot naturlagarna.

2-2 kommer inte bara svida moraliskt för spelarna, som skickas på ritiro ändå tills matchen mot Plzen på onsdag. Vid en Milanvinst ikväll mot Torino är giallorossi sju poäng bakom Milanolaget på den sista CL-platsen. Roma har en vinst på de sju senaste matcherna och är 14 poäng sämre än motsvarande tid förra året. Men hela klubben känns bakbunden av män vars nästa beslut kan få allvarliga konsekvenser för hela Romas framtid.

Presidenten James Pallotta är förbannad (han har varit det rätt ofta i höst) och vill sparka Di Francesco enligt rapporterna. Amerikanen hindras av de eventuella ersättarnas tillkortakommanden, då varken Vincenzo Montella eller Paulo Sousa är namn att sträva efter och Antonio Conte är för dyr.

Om Pallotta ändå trycker på ”fire”-knappen riskerar det att dra med sportchefen Monchi i falluckan. Spanjoren är bara ett och ett halvt år in på sitt Romaämbete men har redan fått fansen emot sig, på grund av säsongsinledningen och sättet som klubben angjorde sommarens mercato.

För att komplicera det ytterligare brottas Pallotta med den korruptionshärva kring politiker som uppstått i klubbens utdragna arenaplaner. Frågan är hur många fler motgångar Pallottas tålamod klarar i det segdragna bygget av Stadio della Roma innan presidenten får nog och lämnar?

Av denna onda cirkel har resultatet blivit en klubb som verkar riktningslös. Det är förstås enklast att peka på tränaren och skuldbelägga honom för ansvaret. Eusebio Di Francescos lag klarar numera inte av att genomföra 90 minuter utan några att stöta på farthinder som kostar poäng.

Jag ser ingenting som kommer få Roma att prestera kontinuerligt bra fotboll heller. Men det finns inga ersättare att ta in, om de inte ska chansa med någon från utlandet, och hopp finns fortfarande att Roma kan plocka fram den höga högstanivå laget besitter för eller senare.

Har Di Francesco spelarna för det då? Just nu kan han skylla ifrån sig och rabbla upp skadelistan som innehåller namn som Džeko, El Shaarawy, De Rossi och Lorenzo Pellegrini. Men Roma mötte också ett Cagliari som i sin tur saknade nyckelspelarna Barella, Pavoletti och Lucas Castro. Då ska en vinst krävas även om ”DJ” ställer upp Serie A:s yngsta startuppställning med en medelålder på 25 år.

De unga spelarna ja. Flera av dem är där tack vare Monchi och hans vilja att rensa ut några av klubbens rutinerade och ersätta dessa med mer formbara pjäser. En sådan som Nicolò Zaniolo, en del av Nainggolan-affären med Inter, har gjort succé och tagit stora kliv den senaste tiden i sin offensiva roll.

Monchis goda exempel tar nästan slut där. Cengiz Ünder är alldeles för ojämn, Justin Kluivert har getts speltid först den senaste tiden, Steven Nzonzi en besvikelse och Javier Pastores höst har varit skadefylld. Patrik Schick är hopplös i centerrollen och tålamodet med honom bör vara slut.

Det finns en rimlighet att Monchi ser sitt ansvar vid en sparkning av DJ och avgår självmant. Samtidigt var Monchi stjärnnamnet när Roma byggde om efter Spalletti och Sabatini förra året, och skulle alltid ges större förtroende än den mer oprövade Di Francesco i min värld.

Det är en hönan-eller-ägget-diskussion, huruvida Di Francesco inte håller eller om spelarna som Monchi gett honom inte är bra nog. Den kan bara lösas genom att Roma börjar vinna matcher och fortsatt behåller kontakten med toppfyran.

Di Francesco har hittills kommit lindrigt undan eftersom huvudkonkurrenterna Lazio och Milan inte är särskilt mycket bättre för tillfället. Men så fort någon av dessa två rycker och skapar ett jobbigt försprång till Roma kommer det genast bli mycket enklare att sparka folk och börja om.

Huvudstadslaget bävar för ett scenario där minst en viktig person lämnar klubben och kanske ytterligare ett par. Kaos och galenskap är ord som aldrig är främmande i Romas värld, men som kan få en ny innebörd väldigt snart.

****

Det är ingen munter andra advent i Rom denna söndag. Laziali kunde skratta åt Romas debacle tidigare under kvällen, för att sedan sätta sambucan i halsen när deras eget lag försökte sig på en kopia av rivalens fars. Jo, det blev utvisningar och stopptidsmål även på Olimpico igår.

Först gav Fabio Quagliarella Sampdoria ledningen i första halvlek och fortsätter sin imponerade höst (åttonde målet). Elva minuter innan full tid kvitterade Lazio genom mittbacken Acerbi. Två minuter in på tilläggstiden fick så Samps Bereszynski sitt andra gula kort. Den efterföljande frisparken tog på en hand i muren och Lazio tilldömdes en straff efter VAR-granskning.

Ciro Immobile klev fram och gjorde 2-1 i den 96:e minuten, segermålet trodde alla. Men med 98 minuter och 49 sekunder på klockan stod Riccardo Saponara fri med en utrusande Strakosha och lobbade in kvitteringen, det senaste målet som gjorts i en Serie A-match sedan Opta började göra mätningar säsongen 2003-04.

Saponaras firande sent under Olimpicokvällen blev för mycket för vissa i bortaklacken och gav upphov till klassiska, men barnförbjudna bilder. Simone Inzaghi erkände efteråt att han inte sett något liknade under sina 25 år i branschen (matchupplösningen alltså) och hans lag är utanför topp-fyra efter fyra raka kryss. Än mer bekymmer är att vissa supportrar fått nog av Milinković-Savićs svaga insatser och vänt stjärnspelaren ryggen.

****

Napoli defilerade hem mötet med Frosinone och vann med 4-0 på San Paolo. Arek Milik gjorde mål nummer två och tre under veckan efter måndagens sena avgörande mot Atalanta. Adam Ounas gjorde sitt andra mål för säsongen med en projektil från distans när Napoli visade upp ett par nya ansikten inför det avgörande mötet med Liverpool nästa vecka.

Alex Meret stod i målet för första gången sedan armbrotten han ådrog på sig under försäsongen. Det mystiska nyförvärvet Amin Younes från Ajax gjorde till slut debut i Napolitröjan och stod för en assist.

Och så viktigaste av allt, Faouzi Ghoulam gjorde comeback, mer än ett år sedan han drog korsbandet. Inte mycket märktes av hans frånvaro då algeriern gjorde hann med två assist. Napoli rycker ifrån Inter på tredjeplatsen och är nu sex poäng före.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

En till bekräftelse på den juventinska dominansen

Ett till topplag som kom till Juventus Stadium, en till konkurrent som städades undan i scudettojakten. Riktigt så enkelt var det inte Juventus besegrade Inter med 1-0, men det är ett resultat som inte avslöjar allt om styrkeförhållandena som råder mellan klubbarna.

Inter hade en välplanerad matchplan och spelade mycket bra framförallt i första halvlek. Fram tills Juves ledningsmål var det Inter som skapade den bästa chansen när Icardi frispelade Gagliardini som tofflade bollen i stolpens insida. Som interisti önskar att rollfördelningen var den omvända det momentet.

Inter hotade hemmalaget en gång till när Politano rann igenom på kanten, men Icardi skrämde Perišić när båda två gick på inspelet och kroaten sköt utanför från öppet läge. Icardi tog framspelarens roll och agerade osjälviskt framför Szczęsny i Juvemålet.

Inte enda skott sköt Inters lagkapten igår kväll och konsekvensen blev noll Intermål. Giorgio Chiellini gjorde en jättematch i duellen mot Icardi och längst fram var det Mario Mandžukić som frälste Juve med matchens enda mål.

Kroaten nickade in sitt sjunde mål för säsongen (bara ett bakom Icardi) på João Cancelos utsökta inlägg. Mandžukić hann före Inters Asamoah på bortre stolpen, och sekvensen fungerar som en illustration över skillnaderna mellan lagen när 2018 närmar sig sitt slut.

I våras var Cancelo Serie A:s bästa högerback på lån från Valencia i Inter. Juventus norpade portugisen för cirka 400 miljoner kronor i somras och släppte vänsterbacken Kwadwo Asamoah gratis till Inter. I vitsvart har Cancelo utvecklats vidare, är ett av Juves största offensiva hot och spelade igår på båda kanterna.

Asamoah har en period bakom sig med väldigt blandade insatser, en ojämnhet som aldrig fanns när han bar Juventusdressen förra säsongen. Turinlaget dominerar på planen och bevisligen även på mercaton. Deras tidigare mastermind Beppe Marotta en del jobb framför sig i Inter även om mycket redan sitter på plats.

Skillnader mellan lagen finns också på det mentala planet. Spelaren som öppnade upp hela anfallet var Blaise Matuidi med sin crossboll till Cancelo. I början av halvleken var fransmannen nära att kosta laget ett mål när hans slarviga hemåtpass inte utnyttjades av Inter i eget Juves straffområde.

Matuidi som klumpig ut vid ett par andra tillfällen i farliga zoner och verkade kommit helt snett in i matchen. Att han ändå reser sig och står för avgörande saker i offensiven säger en del om vinnarmentaliteten som Juventus implementerat på honom.

Uppgiften blir inte lättare för Inter när vetskapen finns att de möter elva superproffs som bara känner till att endast vinster räknas. Trots en spelmässigt jämn match är Inter inte i närheten av att kvittera efter Juventus ledningsmål. De blir snarare tröttare och mer tillbakapressat ju längre halvleken lider.

Luciano Spalletti gjorde ett defensivt och fegt byte när han tog ut det största hotet Politano, satte in Borja Valero och flyttade ut João Mario på kanten när mittfältet skulle överbefolkas. Nu är det tre matcher, mot Tottenham, Roma och Juve när de svartblå tappar antigen en ledning eller likaläge under andra halvlek. Matchcoachningen vid dessa tillfällen indikerar att Spalletti inte är rätt man för att lotsa Inter till nästa steg.

Inför matchen sa Max Allegri att mötet med schweiziska Young Boys är viktigare med tanke på gruppsegerns betydelse i Champions League. Det trista är att han också har rätt. Juventus är uppe på en sådan position att de har råd att se på il Derby d’Italia som ett förspel till något viktigare (Young Boys, hallå!). Fruktansvärt starkt av Juve att lyckas med detta, men förödande för dramatiken i Serie A.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Beppe Marotta – mellan det gamla Juve och nya Inter

Den som letar efter en gemensam nämnare i kvällens Derby d’Italia behöver inte söka länge. Namnet stavas Giuseppe ”Beppe” Marotta – general manager i Juventus fram tills oktober och på väg att få samma uppgift i rivalen Inter. Marotta har inte presenterats officiellt och kommer heller inte vara på Juventus Stadium ikväll. Men att hans framtid är svartblå står skrivet i sten.

Inter får därmed en spelare in i organisationen som vunnit 14 titlar på åtta år i Juventus. Som tog ett lag som slutade sjua året han kom och förde det till en Champions League-final på fem säsonger. Juventus med Beppe Marotta som klubbdirektör har växt på alla sätt under 2010-talet.

Omsättningen och intäkterna har ökat till en nivå där ingen italiensk klubb befinner sig på. Spelartruppen har byggts upp, blivit av med flera tunga stenar under åren, men hittat ersättare som förfinat laget och gett klubben nya mästarsköldar varje år. Marotta kom in när Inter stod på toppen av världen och flinade. Åtta år senare är det mer rättvist att tala om ett hav som skiljer Juventus och Inter snarare än de 45 minuter som snabbtåget tar mellan Turin och Milano.

Beppe Marottas uppgift att överbrygga detta avstånd kommer inte vara enkel, men han har nästan alla förutsättningar för att lyckas. På kort sikt, säg under 2019, kommer Marottas utnämning inte få någon större effekt tror jag. På planen skiljer redan elva poäng mellan klubbarna och inte ens en Intervinst i Turin lär skapa något hopp om en titelstrid i vår.

Faktum är att sportchefen Piero Ausilio redan varit igång och köpt fina spelare till Inter. Vissa av dem har rekryterats Marotta-style, som Asamoah och De Vrij i somras, det vill säga till en lägre kostnad och oftast med utgående kontrakt. Marotta var en mästare på att hitta kvalitet i den prisklassen hos Juventus.

Därmed är inte problemet att kunna locka stora spelare till Inter. Nerazzurri kan dock inte räkna med att behålla de största stjärnorna med Marotta som någon garanti. Det är bara att kolla på hans track-record från Juventus och vilka namn som skeppades iväg (Pogba, Vidal, Bonucci).

Men Inter kan lita på att 58-åringen har kunnandet för att nosa upp lika bra ersättare. Inte minst bäddar Marottas politiska ställning och kontaktnät i Italien för att Inter ska kunna hitta det lilla extra i spelarväg.

Det är inte säkert att Milanoklubben kommer upp i Juves nivå de närmaste åren, så överlägsen är rivalen just nu. Mer än något annat visar Marottas Interval klubbens attraktionskraft och att det cementerar platsen de har som en topp-treklubb i Italien.

Utåt heter anledningen till Juventus uppbrott med Marotta att klubben vill förnya sig. Den ska bli mer businessinriktad och öka intäkterna ännu mer. Att Juve släpper Marotta, väl medveten om att Inter kommer vara där och hugga, gör situationen mer delikat.

Inom vitsvarta kretsar talar många om att 46-årige sportchefen Fabio Paratici var den som hade mästarögat när det gäller att upptäcka fotbollstalang. Paratici, som följde med Marotta från Sampdoria 2010, flyttas upp till den tidigare kollegans position som VD.

I bästa fall för Juve fortsätter allt som förut och klubben närmar sig den absoluta europeiska toppen. I värsta fall kommer Marottas närvaro störa Ausilios jobb i Inter och förvirra den pågående kinesiska satsningen (inte lika troligt enligt mig dock).

På planen blir det intressant hur Luciano Spalletti väljer att ta sig an klassikermötet. Tränaren fick en del kritik för sin approach på Wembley förra veckan när Inter förlorade mot Tottenham med 0-1. Jag har svårt att kritisera Spalletti för den defensiva inställningen då.

Inter hade resultatet som betydde avancemang i 80 minuter och matchen avgjordes av Eriksens briljans och Sons sätt att bryta linjerna (inhoppare båda två). Att Inter inte förmådde att ställa om sista tio är inget konstigt, kanske har laget heller inte kommit längre än så i det offensiva spelet.

Radja Nainggolan utgick då med skada och saknas igen. Pånyttfödde João Mario ska axla hans roll på mittfältet och jag hoppas att Inter denna gång vågar bjuda upp. Inte för att de har så mycket poängmässigt att vinna på det. Juventus kommer sluta före oavsett och vid en förlust jag ser inget hot från lagen där bakom att rå på Inter i det långa loppet.

För ganska exakt ett år sedan visade Spalletti hur hans lag kunde försvara sig till ett mållöst resultat på Juventus Stadium. Den här gången hoppas jag Inter bjuder upp och markerar att första stenen har lagts i en kommande kapprusting mellan svartblått och vitsvart.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Hur har Ronaldofallet rapporterats i Italien?

Mer än tre månader in på Juventuskarriären har Cristiano Ronaldo växlat upp till ett tempo som väldigt få andra klarar av i Serie A. På ett sätt en självklarhet, ingen har förväntat sig något annat av förra årets vinnare av Ballon d’Or. Men detta har inte varit en höst i mängden för Cristiano Ronaldo.

Säsongsstarten präglades av tyska Der Speigels rubriker om avslöjandet i fallet Kathryn Mayorga. Kvinnan som gick ut med sin identitet och berättade historien om den kvällen med Ronaldo i Las Vegas. Både Ronaldo och Juventus har fäktat ifrån sig alla våldtäktsanklagelser, men Nevadapolisen återöppnade förundersökningen från det nio år gamla fallet i slutet av september.

Betydelsen Cristiano Ronaldos ankomst haft för Serie A går inte att överdriva, och därför vore det väldigt olyckligt om det blänkande leendet hos seriens nya dragplåster befläckades av en privat skandal. Eller? Har den stora massan redan glömt?

Emiliano Bernardini är reporter på Romtidningen Il Messaggero och bevakar i huvudsak Lazio. När jag frågar honom beskriver han Ronaldoeffekten som dubbel på Serie A. Dels har hans närvaro höjt nivån och ökat intresset för ligan. Dels har den ökat avståndet till de övriga lagen. Bernardini anser att Juventus numera är på Barcelonas och Real Madrids nivå.

Och visst har Cristiano Ronaldo levererat. Tio mål i Serie A och delad skytteligaledning. Återkommande starka insatser från en anfallsposition som skiftar mellan centralt i planen och kanten. Juventus har redan tagit udden av spänning hos många med ett försprång på åtta poäng till tvåan Napoli efter 14 omgångar.

I landet Italien bevakas fotboll på ett sätt som få andra europeiska länder kan matcha när det gäller intresse och intensitet. Det som händer utanför planen kan få minst lika stor uppmärksamhet som händelserna inom den gröna rektangeln. Hur har då italienska medier rapporterat om anklagelserna mot Ronaldo?

”Ronaldo väcker alltid uppmärksamhet, även när han lägger upp ett foto på Instagram. Anklagelserna mot honom stannade på alla italienska tidningars förstasidor under dagar. Någon gjorde en ordlek och skrev ”CRSEX”, säger Emiliano Bernardini.

En stor anledning till att Kathryn Mayorga överhuvudtaget gick ut med sin identitet har med förra årets #metoo-genomslag. Den rörelsen fick dock aldrig en lika stor inverkan på Italien som bland flera andra västerländska samhällen.

Enligt Emiliano Bernardini har detta inte påverkat rapporteringen runt Ronaldofallet. Han anser snarare att italienarna finner det kärt att läsa om skandaler och att detta fall behandlats med eftertryck just därför.

CR1

Förra veckan kom Der Spiegel med nya uppgifter, utifrån visselblåsarsidan Football Leaks, om förhörsdokumenten som Ronaldos advokater menar är fabricerade. Där går det bland annat att läsa hur kvinnan under samlaget med Ronaldo ”sa nej och stopp flera gånger”.

Men när La Gazzetta dello Sport i helgen skulle översätta citatet blev det istället ”hon sa nej och slutade”, som att kvinnan spelade en aktiv roll i sammanhanget. Förmodligen bara en slarvig översättning från tidningen, men som lämnar ett stort utrymme för feltolkning.

Jag valde under en veckas tid att granska alla artiklar som handlar om Ronaldo i tidningen. De är många. La Gazzetta dello Sport har i regel under hösten haft en sida tillägnad Ronaldo varje dag, vilket säger en del om hajpen kring sommarens största nyförvärv.

Mellan 8-14 november läste jag artiklarna som Ronaldo figurerade i. Perioden hade sin början i efterspelet till den chockartade förlusten mot Manchester United och slutade med Nations League-uppehållet, med en Serie A-match mot Milan däremellan. Inte i någon av dessa artiklar syns spår av anklagelserna mot spelaren.

Serie A:s största stjärna porträtteras på ett fantasifullt sätt av skribenterna. Han kallas i en artikel för Il Fenomeno (fenomenet, brasse-Ronaldos smeknamn) och vi kan läsa när Ronaldo stiger upp, vad han äter till frukost och hur han tar sig till träningen,

Mot slutet av veckan dominerar rubrikerna om forwardsduellen mot Milans Gonzalo Higuaín. ”Ismannen” mot den eldige Higuaín. Ronaldo beskrivs som kyligare och mer turinsk i jämförelse med argentinaren. Higuaín var en rival om målen under deras fyra år i Real Madrid och ses som en spelare som bättre passar anti-etablissemanget.

Andra Ronaldo-adjektiv som används? Gazzettan målar upp honom både som kannibal och marsian, en social såväl som moralisk ledare, och Juventus Michael Jordan (Paulo Dybala är Scottie Pippen för hela Chicago Bulls-bilden). En modekännare ser en 70-talsskådis i Ronaldos utseende och fysiken hade lämpat honom för en kampsportsfilm.

Juventus vinner matchen mot Milan, Ronaldo duellen mot Higuaín som blir utvisad några minuter efter portugisens mål. Inför mötet på San Siro stod Ronaldo på 666 mål i karriären och benämns efteråt som en kyrkoplundrare, en erövrare av fotbollens katedraler. San Siro var en få stora europeiska arenor Ronaldo inte gjort mål på fram tills förra månaden.

Juventus 2018 har till stor del varit ett år i transformation. De har inte bara närmat sig de spanska giganterna och fått en stämpel under hösten som förhandsfavorit till slutsegern i Champions League. Juve har också varit inblandat i en rad incidenter som krockat med bilden av en klubb där saker sköts på ett snyggt och balanserat sätt.

Utöver det fick den framstående klubbdirektören Beppe Marotta inte förlängt när hans kontrakt som VD gick ut i oktober. Klubben släppte fram hans högra hand Fabio Paratici på VD-positionen och lät Marotta osentimentalt skriva på för Inter, den tippade huvudkonkurrenten under kommande år.

Juventus har under en längre tid brottas med kopplingen mellan klackläktaren Curva Sud och den kalabriska maffian ’Ndrangheta. Det hela eskalerade för några veckor sedan när statliga RAI:s grävreporter Federico Ruffo (Juvefan för övrigt) utsattes för ett försök till mordbrand i sitt hem.

Ruffo hade gjort ett program om Juventus-ultras som haft maffiasamröre när de sålt biljetter till Curva Sud, och ett självmordsfall kopplat till de kriminella elementen. Både Marotta och klubbpresidenten Andrea Agnelli var medvetna om biljettförsäljningen och det kan ha varit en av orsakerna till Juves uppbrott med Marotta. Synen på Ronaldovärvningen, som Marotta inte var lika positiv till, sägs vara en annan.

Emiliano Bernardini håller med om den förändrade bilden av Italiens största och mest granskade klubb. De har ändrat i garderoben, gått ifrån ”lo stile Juve” och bilden som kännetecknat klubben. Bernardini tar också upp Andrea Agnellis ”galna” idé och ett mästerskap för de starkaste i Europa.

Andrea Agnelli är förutom Juventuspresident också överhuvud i European Club Association (ECA) och fick dementera uppgifterna från Football Leaks om att Juve går i täten för en så kallad Superliga.

”Vi jobbar för fullt tillsammans med Uefa för att forma sportens väg framåt. Det är vår uppgift att skydda europeisk fotbolls stora arv. Samtidigt är vi väldigt medvetna om att skydda marknaden och tänka på marknaderna som kommer”, säger Andrea Agnelli.

CR2

Bristen på spänning i Serie A:s scudettostrid och sju raka ligatitlar är orsaker till att Juventus eventuellt börjat snegla åt andra håll. Lika odramatiskt hoppas fansen att det ska förbli på Ronaldofronten. Processen lär bli utdragen och det är inte säkert att vi får ett klart besked gällande anklagelserna innan säsongen är slut.

Under tiden spelar Cristiano Ronaldo fotboll som om ingenting har hänt. En liknande inställning har många av Ronaldos fans också. På hans gamla hemmaplan Old Trafford fick Ronaldo ett varmt mottagande under CL-matchen i slutet av oktober. Efter slutsignalen sprang planstormare in och tog selfies med portugisen – iförda Unitedtröjor.

Frågan är om en fällande dom ändrar så värst mångas bild av Cristiano Ronaldo.  Idrottens logik är enkel. Det handlar om att vinna, och så länge du vinner är majoriten beredd att köpa allt det andra. Någon större påverkan på Juventus varumärke tror Emiliano Bernardini inte att Ronaldofallet får.

”Det har varit några förluster men det ingenting jämfört med förtjänsterna. Bilden kommer aldrig befläckas eftersom det räcker som fotbollsspelare att göra mål för att sudda ut allt annat”.

Han återkommer till två ord som närmast utvecklats till klyschor i narrativet om Ronaldo.

”Ronaldo är en maskin, han är programmerad för att göra detta. Jag föreställer mig att han fått försäkringar i det gällande fallet. Annars vore han en utomjording”, avslutar Bernardini.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Senaste tweets

Annons
Annons