POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Storebror Inzaghis nästa Serie A-chans lär dröja några år

Det var den ultimata sekvensen som visade ett lag i spillror. Efter en tidig utvisning låg Bologna under med 0-3 hemma mot nästjumbon Frosinone när Erick Pulgar skulle slå en frispark inte långt ifrån tränarbänken.

Bolognas chilenare drämde den rakt i ryggen på Camillo Ciano, och istället för att börja jaga den förlupna bollen stannade Pulgar upp och gestikulerade om avståndet på frisparken. Ciano fick ett friläge från egen planhalva och gjorde sitt andra mål för dagen.

Ciano, från boxarmetropolen Marcianise i den italienska södern, levererade det slutgiltiga knockoutslaget på Bologna. Ofattbara 0-4 slutade matchen mot ett Frosinone som innan helgen bara gjort 12 mål på 20 omgångar. Resultatet golvade också Filippo Inzaghis förhoppningar om ett fortsatt liv som Bolognatränare.

Innan matchen var över skanderade de mest hårdföra fansen på Renato Dall’Ara ”Fenucci, vi kommer” i riktning mot Bolognas klubbdirektör Claudio Fenucci. En arg uppvigling kan tyckas om det inte varit för att Fenuccis namn, tillsammans med sportchefen Bigons och lagledaren Di Vaios, fanns på tre kors utanför träningsanläggningen förra månaden.

Fenucci hastade ner till omklädningsrummet för att ta skydd. Presidenten Joey Saputo tog hand om presskonferensen efter matchen och konfronterade vansinniga supportrar utanför arenan. Kanadensaren Saputo kallade Bologna för ”ynkligt” och lovade förändringar till morgondagen. Förändringar blev det också.

I måndags avskedades Filippo Inzaghi från tränarposten. 45-åringen verkade till synes ha klubbledningens förtroende trots att Bologna befann sig på nedflyttningsplats större delen av höstsäsongen. Men en 0-4-förlust hemma mot en bottenkollega får inte hända, och 14 raka matcher utan seger fick räcka.

Det är svårt att se på Pippo Inzaghis framtid utan att börja blicka neråt i seriesystemet. Efter två lovande säsonger i Milans Primaveralag kom chansen tidigt att få leda en storklubb. Men den miserabla säsongen 2014-15 slutade med en tiondeplats för Milan och klubblegendaren fick lämna.

Väldigt många var förvånade när nästa adress blev Venezia – två divisioner lägre ner i seriepyramiden. Den amerikanskägda klubben rusade igenom Serie C:s norra division under Inzaghi och gick till playoff-semifinal förra säsongen i Serie B, där nykomlingen föll mot Palermo.

Inzaghi hade fått den omstarten hade behövde och lite otippat byggt ett starkt defensivt kollektiv i Venezia. Serie A lockade igen när Bologna skulle gå vidare efter tre intetsägande säsonger runt femtondeplatsen under Roberto Donadoni.

Defensiven blev aldrig heller det största bekymret för Inzaghi i rossoblu. Snarare är den extremt torftiga offensiven huvudanledningen till att Bologna bara vunnit två matcher under säsongen. Avsaknaden av förra säsongens yttrar Verdi och Di Francesco, som flyttade till Napoli respektive Sassuolo, har påverkat laget mer än vad åtminstone jag trodde på förhand.

Storebror Inzaghi kan skylla misslyckandet på en medioker mercato genomförd av Bologna under sommaren. Det lär knappast förändra hans eftermäle i klubben dock. Inzaghi kommer behöva återupprätta sitt anseende någon annanstans, företrädesvis i Serie B. Såvida inte han för upp ett lag till Serie A därifrån kommer det dröja några sårr innan ett lag från högstaligan vågar anställa Pippo.

Precis som i Milan är det Siniša Mihajlović som efterträder Inzaghi. 49-åringen fick sparken från Torino för ett år sedan men lyckades ändå landa det attraktiva jobbet i portugisiska Sporting under sommaren. Trodde alla.

Mihajlović hamnade mitt i ett klubbkaos som sällan skådats på denna nivå. Presidenten som anställde Mihajlović, Bruno de Carvalho, kuppades bort av Sportings medlemmar och hans nye tränare fick också sparken. Siniša-äventyret i Lissabon varade blott nio dagar.

Med tanke på tränarens tillkortakommande i både Milan och Torino sågs ett jobb på övre halvan i Serie A som osannolikt. Bologna känns mer som serbens rätta nivå för stunden och laget är tillräckligt bra för att lösa Serie A-kontraktet i vår.

Om det sker kommer Mihajlovićs halvårskontrakt förlängas automatiskt över nästa säsong. För en klubb med ambitioner som Bologna ser det bättre ut att anställa en tränare med Mihajlovićs rykte än någon beprövad kontraktslösare som Davide Ballardini till exempel. Men det är uppenbarligen en infekterad miljö Mihajlović kommer till, och ett lag som i flera år haft svårigheter att lyfta.

Hur påverkar tränarbytet Bolognas svenskar då? Filip Helander har inte gjort någon lysande säsong men har ändå startat match efter match. Inzaghi gav Mattias Svanberg chansen och skåningen har utvecklats till en ordinarie mittfältare. Siniša Mihajlović väntas spela med en 4-3-3- eller 4-3-1-2-formation, vilket ger båda spelarna fortsatt goda startchanser.

Det hade varit spännande att se Svanberg i en trequartistaroll strax bakom anfallarna men den lär vara vikt för januarilånet Roberto Soriano. Mihajlović är känd som en tränare som vågar ge unga spelare chansen och det kan förhoppningsvis Svanberg profitera på.

Siniša Mihajlović återvänder efter tio år till den klubb där han började sin huvudtränarkarriär. Den sejouren slutade med sparken efter fem månader, om scenariot upprepas betyder det att Bologna har åkt ur Serie A. Mihajlović måste klara sin ”10 Year Challenge” om inte han som Inzaghi ska behöva ta en paus från den stora scenen.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Stereotypernas söndag lämnar CL-striden öppen

Det blandade och gavs under den gångna Serie A-helgen. Svängrika historier varvades med tillknäppta matcher och lite VAR-polemik på det. Genom en del möten löpte en stereotypisk röd tråd, en känsla av att man kunde förutse utgången och framförallt grunda det i liknande saker som hänt tidigare.

Mest underhållande var det, i hård konkurrens, mellan Atalanta och Roma. Gästerna tog ledningen redan efter tre minuter när Edin Džeko gjorde sitt första mål i Serie A sedan oktober. Det tidiga målet verkade dock slå på en knapp hos hemmalaget från Bergamo.

Atalanta attackerade på ett sprudlande sätt och lät aldrig Roma få någon ro. Anfallarna Duván Zapata och Josip Iličić drog isär backlinjen, och en fantastisk Papu Gómez opererade fritt i en position strax bakom. Men La Dea missade målchanserna till skillnad från Roma.

En halvtimme efter ledningsmålet frispelade Steven Nzonzi Džeko som iskallt rundade en feltajmad Etrit Berisha och utökade ledningen. För allt vad Atalantas offensiv är värd har laget haft samma problem under tränaren Gasperinis tid i klubben. Målvakterna, med Berisha och Gollini som inledde säsongen, är lagets alltjämt svaga punkt och kanske det som står i vägen för en topplacering.

Strax därefter kom det tredje målet efter att den allt mer betydelsefulle tonåringen Nicolò Zaniolo gjort sin andra assist och hittat en fristående Stephan El Shaarawy. Matchen stängd nu då? Nej, inte så länge det handlar om Roma, inte när motståndarna är seriens målgladaste lag Atalanta.

Yttern Castagne nickade in reduceringen innan halvtidssignalen efter ett Gómez-inlägg. Papu ville inte vara sämre än Zaniolo i assistväg och spelade också fram till Tolois kvittering en kvart in i andra halvlek. Atalanta fortsatte sin press och belönades för det.

Men en man saknades ju i målprotokollet tänker ni kanske? Duván Zapata har varit vinterns bästa målskytt bland Europas toppligor och skulle sätta ett avtryck även i den här matchen. Det kom inte på straffen i den 70:e minuten som colombianen sköt skyhögt över. 27-åringen spelar dock inte sin bästa fotboll i karriären (14 mål på åtta matcher) av en tillfällighet.

Zapata har inte bara fått en annorlunda roll av Gasperini, utan har bevisligen också ett huvud som kan tackla motgångar. 45 sekunder efter straffmissen styrde Zapata in kvitteringen förbi Robin Olsen som inte var chanslös på varken det eller Atalantas första mål. Klimax var nått, frenesin avtog, och matchen slutade 3-3 som höstmötet lagen emellan.

Precis som förra helgen tappade Roma en till synes säker ledning även om de fann ett segermål till slut mot Torino då. Roma hade absolut ingenting i andra halvlek och tränaren Di Francesco sa efteråt att laget ”bevisligen har mentala brister”. Utan De Rossi, och med Florenzi och Fazio på bänken större delen av matchen verkar ett ledarlöst Roma uppträtt på planen igen.

Romrivalen Lazio var desperat efter att bryta en negativ formkurva och den beklämmande dåliga statistiken mot övriga topplag i Serie A. Juventus hemma på Olimpico var tuffast möjliga väg att passera, men det var sånär att Lazio smög förbi den vitsvarta giganten med poängen i behåll.

Under 70 minuter dominerade i biancocelesti matchen. Juventus mäktade inte ens med ett skott i första halvlek, första gången det hänt sedan mätverktyget Opta började samla statistik säsongen 2003/04. Det krävdes dock ett självmål från Emre Can efter en timme för att den storspelande Szczesny i Juvemålet skulle besegras.

Ändå återkom känslan flertalet gånger under matchen för mig att Juventus skulle orda upp detta. Som en laziale går det inte att tänka annorlunda i en match mot det motståndet. Några minuter efter 1-0 sköt en frispelad Ciro Immobile över ribban, i ett läge som förra säsongens skyttekung i princip aldrig missar från.

Juventus skulle mycket riktigt straffa Lazio för alla lagets sumpade lägen. Max Allegri gick över till ett 4-4-2 och bytte in Fede Bernardeschi och João Cancelo på ytterpositionerna. Han behöll Emre Can som hade en hemsk match framför backlinjen och flyttade Bentancur till den positionen. Sakta men säkert jobbade sig Juve in i matchen tack vara dessa ändringar.

Bernardeschi hittade João Cancelo som rakade in kvitteringen med kvarten kvar. Några minuter innan full tid hängde inte Laziokaptenen Lulić med portugisen, som ordnade en straff som hans nio år äldre landsman Ronaldo säkert placerade i nättaket.

Juventus regerar vidare och utökar poängavståndet till Napoli, elva poäng skiljer nu dessa klubbar. Under trepoängssystemet har bara ett lag varit så överlägset efter 21 omgångar, Inter post-calciopoli säsongen 2006/07.

Lazio på åttonde plats ska ändå inte vara så bekymrat efter den andra raka 1-2 förlusten. Rörligheten och anfallsglädjen är det få lag som matchar i Serie A. Med den gryende formen hos Luis Alberto, Milinković-Savić och Joaquin Correa talar mycket för att Romlaget åter kommer slåss om Champions League-platserna ändå in i det sista.

I början av mars förra året vann Juventus på Olimpico efter ett Dybalamål på tilläggstid trots att Lazio, precis som igår var det bättre laget. Det målet fungerade som en bitter bekräftelse för de allra flesta Napolifans att scudetton skulle bli en övermäktig uppgift.

Den dramatiken i toppen kommer inte infinna sig i vår. Stereotypt eller déjà-vu, kalla det vad ni vill.

cr3

****

Annat från omgång 21:

Lika underhållande var det inte på alla håll. Milan och Napoli spelade en match som både slutade mållöst och var det kvalitativt sämsta toppmötet hittills under säsongen. Mängder av felpassningar och slarv från hemmalaget ökar inte direkt tilltron till Gattusos Milan trots att de behåller fjärdeplatsen.

350-miljonersbrassen Lucas Paquetà hade det inte lätt i sin hemmadebut och det kommer definitivt krävas tid för hans anpassning till Serie A. Det lär inte Milans andra januariförvärv Krzyztof Piątek behöva. 23-åringen väckte Milan med goda intentioner och rörelser i sitt 20 minuter långa inhopp, och kommer med all säkerhet gå före Patrick Cutrone i centerrollen redan till nästa match.

Napoli hade ändå de bättre chanserna i matchen men stoppades flera gånger av en Gigio Donnarumma på väg mot gammal (nåja) god form. Lorenzo Insignes forwardsuccé har kommit av sig och en återkomst till vänsterkanten hjälpte inte, nästan tre månader har gått sedan 27-åringen senast gjorde mål.

Oroväckande för Carlo Ancelotti är också att de inte lyckas vinna den här typen av matcher, eller den på San Siro innan nyår mot Inter för ett annat relevant exempel. Ancelotti gör det dock inte enkelt för sig. PSG-ryktade brassen Allan ställdes utanför matchtruppen helt och kan vara den enkla anledningen till två tappade poäng.

Inter fortsätter angöra vintermånaderna i en märklig skrud, precis som förra säsongen. Årets inledande 6-2 mot Benevento i cupen har följts av två matcher där de svartblå inte gjort mål. Torino tog ledningen i första halvlek genom backen Armando Izzo och kunde föga förvånande försvara hem tre välbehövliga poäng.

Med en kontraktsbråkande Ivan Perišić utanför laget ställde Luciano Spalletti upp med ett förutsägbart 3-5-2-system istället. Inte heller där fanns någon plats för Radja Nainggolan som fick nöja sig med ett inhopp igen.

Avståndet till Milan på fjärdeplatsen är fem poäng och borde inte äventyras under våren. Men Inter är inte ett lag att lita på och det är nog dags för Spalletti att hitta en roll i startelvan för Nainggolan om inte CL-positionen ska riskeras.

Torinos år under Walter Mazzarri har innehållit väldigt få höjdpunkter likt segern mot Inter igår. Var detta vändpunkten? Förmodligen inte, men tian Toro är i sin tur bara fem poäng ifrån en CL-plats. Mer än något annat hedrade laget det som skulle bli Valentino Mazzolas hundraårsdag på allra bästa sätt.

Mittfältslegendaren förde Grande Torino till fem raka scudetti under 1940-talet, innan han och resten av laget dog på Supergaberget utanför Turin i en flygolycka 1949. På plats under matchen fanns sonen Sandro Mazzola, en betydande del av 60-talets Grande Inter.

izzo

I kategorin svängigast match tar Chievo-Fiorentina ändå priset. Viola tappade en 2-0-ledning på Bentegodi till 2-2, men lyckades ändå vinna matchen genom sena två mål av talismanen Federico Chiesa. Dessförinnan hade Violas målvakt Alban Lafont räddat en straff av Sergio Pellissier, som redan hade kvitterat från elva meter tidigare.

Chievos president Luca Campedelli var rasande efter ett antal kontroversiella VAR-beslut. ”Under mina 26 år som klubbpresident har jag aldrig sett någonting liknande detta. Vad är poängen med VAR om beslut görs mot ens vilja?”, undrade Campedelli. Tabelljumbons president sa också att han ”hellre tar en domare som gör misstag på planen än någon som gör fel under tiden han dricker te”.

SPAL fullbordade en episk vändning borta mot Parma i Emillia-Romagnaderbyt. ”Bobby” Inglese hade gjort två mål för Parma när SPAL slutligen bröt den trista formkurvan vid helt rätt tillfälle. Det genom mål i den 70:e, 75:e och helgens snyggaste, och förmodligen viktigaste mål av Mohamed Fares i minut 87. Elva raka matcher utan seger är till ända och avståndet till nedflyttningszonen nu mer betryggande sju poäng.

Han gjorde det. Fabio Quagliarella tangerar Gabriel Batistutas rekord från 1994 med mål i elva raka Serie A-matcher. Två straffmål la grunden till Sampdorias 4-0-vinst på Marassi mot Udinese, och sköt Quagliarella upp i ensam skytteligaledning på 16 fullträffar. En märkbart rörd 35-åring förklarade sina känslor efter matchen:

”Det är otänkbart. Jag blir känslosam bara genom att föreställa mig något sådant. Bara att nämnas bredvid Batistuta ger mig gåshud. Vid det första målet firade jag halvhjärtat av respekt för mina tidigare fans i Udinese”.

”Jag blir 36 år i dagarna och detta gör mig så stolt. Allt som hände i mitt förflutna och alla uppoffringar ledde till detta, något jag aldrig trodde kunde hända.”

”Jag trodde inför varje match att sviten skulle ta slut, helt säkert, men det har fortsatt, avslutar Fabio Quagliarella.

På lördag kväll ska anfallaren hem till sitt Neapel och försöka bli ensam rekordhavare mot Napoli.

****

Veckans lag: (4-3-3)

Szczesny (Juventus)

Malcuit (Napoli), Koulibaly (Napoli), Izzo (Torino), Peluso (Sassuolo)

Cancelo (Juve), Beghetto (Frosinone), Luis Alberto (Lazio)

Chiesa (Fiorentina), Ciano (Frosinone), Papu Gómez (Atalanta)

****

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Higuaíns sista chans & Milans nya frälsare

Det fungerade inte heller för Gonzalo Higuaín i Milan. Jag vet inte hur sugen den argentinske stjärnstrikern var på en utlåning neråt i den italienska fotbollspyramiden förra sommaren, av beteendet på senare tid att döma verkar det uppenbart att han inte motsätter sig en flytt till London och Chelsea den här gången.

Higuaíns facit blev sex mål på 15 Serie A-matcher för Milan. Knappt godkänt för en anfallare med hans renommé, men knappast okej om man synar spridningen på målen när han avslutade med ynka två på sina tio sista matcher. Det är dock ingen överraskning att det blev så här.

Milans anfallsrekryteringar har konsekvent under flera år misslyckats på San Siro. På grund av egna oförmågor men minst lika mycket på grund av den idéfattiga rödsvarta offensiven. Farhågan att Higuaín inte skulle få bollarna han är beroende av bekräftades, och 31-åringen ställer sig till samma skara som Nikola Kalinić, André Silva, Gianluca Lapadula och Carlos Bacca. Spelare som krönt framgångar på olika håll men blivit parenteser i Milan.

Prestationen under hösten gör inte Gonzalo Higuaín till en värdelös anfallare. I och med återföreningen med Maurizio Sarri finns förutsättningar att El Pipita ska hitta sig själv och gå ifrån sitt tjuriga Milan-jag. Chelsea tar över hälften av de 18 miljoner euro Milan skulle betalat Juventus i låneavgift och har möjligheten att köpa anfallaren för 36M euro i sommar.

Om Higuaín lyckas i Chelsea är priset fullt rimligt att betala för en världsklasscenter, och förutsättningar finns såklart då Álvaro Morata är på väg till Madrid och endast Olivier Giroud konkurrerar om centerplatsen.

Samtidigt skickar värvningen en tydlig signal om var Chelsea befinner sig i Roman Abramovitj långsamma avvecklingsprocess. Chelsea värvar inte längre en Didier Drogba som stormar fram mot Europas anfallstopp, eller en Fernando Torres som redan stod högst upp på den tronen när han blev blå.

De får nöja sig med en rutinerad målmaskin istället vilket inte är fy skam. Hovleverantörerna är betydligt bättre i Chelsea men kraven blir inte lägre. Våren kan bli Gonzalo Higuaíns sista chans att bevisa omvärlden att han håller för ett ligavinnaraspirerande lag.

Den som får äran att ersätta honom i Milan heter Krzyzstof Piątek och har chockat den italienska fotbollspubliken under hösten. Ett mål i snitt för Genoa i liga och cup gör att Milan hostar upp 35 miljoner euro som betalas i ett svep. I runda slängar gör Genoa en vinst på 300 miljoner kronor på anfallaren de köpte från Cracovia Kraków för ett halvår sedan.

Prislappen medför förstås extra press. Milan ligger på den fjärde och sista Champions League-platsen vilket fått fansen att känna ett realistiskt hopp om att äntligen ta sig tillbaka till finrummet. Samtidigt har spelet hackat och det är ingen överdriven slutsats att laget haft flyt med antalet inspelade poäng trots det.

Varför skulle Piątek lyckas där Higuaín och alla andra har misslyckats? Well, faktum är att Milan trots alla problem på och utanför planen sakta är på väg framåt. Köpet av Piątek visar att sportchefen Leonardo inte är rädd för att satsa på ungt och svälja stoltheten efter Higuaín och det farsartade avskedet (och säsongen) av Leo Bonucci.

Jag har en positiv känsla kring övergången av det enkla skälet att jag tror på spelaren Krzyztof Piątek. 23-åringens förra klubb Genoa bjuder sannerligen inte heller på frejdig fotboll men Piątek behöver inte mycket för att hitta målet har säsongen visat, till skillnad från Higuaín som långt ifrån varit lika klinisk när tillfällen har getts.

Polackens rörelsemönster, tillslag, placeringsförmåga, och uppenbara mognad får mig att tro på en framtid inom den absoluta anfallstoppen framöver. Genoatränaren Cesare Prandelli beskriver honom som den ”mest komplette anfallaren jag jobbat med”. Den andra anledningen till en tänkbar Piątek-succé hittar jag i Milans första januariköp.

21-årige brassen Lucas Paquetà var ett stolpskott från en drömdebut i måndagens bortamöte med just Genoa (Piątek avstängd). Den offensiva mittfältaren räds inte de uppenbara jämförelserna som talar om honom som en ny Kaká. En lika hög prislapp som Piąteks gör inte pressen mindre på Paquetà, men talangen är uppenbar och han kan bli den kreativa nyckel Milan så desperat behöver.

Genoa då? Äsch, de klarar sig säkert utan Piąteks alla mål. Kvar i laget finns en oslipad diamant som heter Christian Kouamé. Den 20-årige ivorianen fick bara leka tillsammans med Piątek ett halvår, och mycket talar för att anfallaren blir nästa dyra försäljning från den rödblåa Genuadelen i sommar.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Magiske Quagliarella ett mål ifrån Batistutas rekord

Serie A är tillbaka efter ett ovanligt långt vinteruppehåll på tre veckor. Inte bara fans, utan även en del spelare verkar tycka att blev alldeles för enformigt på stränderna i Dubai, i New Yorks vinterlandskap, eller var de nu firade semester.

Ingen tid skulle slösas när några hungriga målvargar gick ut på Serie A-arenornas gräsmattor för att göra skytteligan till en kamp med fler inblandade än Ronaldo och Piątek, som om det vore ett nyårslöfte.

Värst i helgen var Atalantas Duván Zapata. Colombianen stod på ett mål när vi gick in till december månad. Sju matcher senare har centertanken gjort 13 mål till och är uppe i delad skytteligaledning med Cristiano Ronaldo.

Atalanta pulvriserade nästjumbon Frosinone på bortaplan med 5-0. 22-årige mittbacken Gianluca Mancini inledde målskyttet med sin femte fullträff för säsongen innan det var dags för Zapatas show. Hattricket kom till efter ett mål med huvudet, nästa med vänstern och det tredje med höger fot. Det avslutande nickade 27-åringen in och blev den blott tredje Atalantaspelaren att göra ”poker”, fyra mål i samma match, i Serie A någonsin.

Ingen räknar med att Duván Zapatas målform kommer hålla ett lika hysteriskt snitt (han heter trots allt inte… Ronaldo). Men med tanke på att Atalanta under lagets två senaste succésäsonger saknat en centerforward som gör mål och istället förlitat sig på Papu Gomez och Iličićs bidrag, ser det oförskämt bra ut till säsongens andra halva.

Zapatas landsman Luis Muriel anlände till Florens med ett grundmurat Serie A-rykte på lån från Sevilla. Flytten från Sampdoria 2017 gjorde Muriel till Sevillas dyraste nyförvärv någonsin men i Andalusien fick han det inte att stämma. Colombianen kändes trots det som hela ligans förmodligen bästa januarirekrytering inför helgen.

Ändå kunde få, om ens han själv drömma om den starten han fick på Artemio Franchi. Mot just Sampdoria behövde anfallaren bara 34 minuter innan han finurligt placerat in sitt första mål i Serie A-comebacken.

Med en utgångspunkt till vänster i ett Violaanfall bestående av Giovanni Simeone och Federico Chiesa attackerade de lila i våg efter våg den första kvarten. Matchen var en av säsongens absolut mest underhållande, men tuff och stundtals också ful.

Fem minuter efter ledningsmålet drog hemmalagets Edimilson Fernandes på sig sitt andra gula kort. Ett dittills blekt Sampdoria bestraffade Fiorentinas alla sumpade målchanser på det tydligaste av sätt minuten innan paus. Albin Ekdal dök och fick frispark utanför straffområdet, som den hetlevrade Gastón Ramírez elegant böjde stolpe in. Den redan varnade uruguayanen byttes sedan ut i paus som tack för frisparksmålet.

Fiorentina fredade det egna målet på ett strålande sätt under den första halvan av andra halvlek. Ett ögonblick av murielsk magi skulle också ge lila ledningen på nytt. Med en vändning och sedan petning grundlurade Luis Muriel två Sampförsvarare på egen planhalva, ingen kunde hänga med i ruschen framåt och nyförvärvet sköt in sitt andra mål. Muriels högstanivå snuddar den hos seriens främsta anfallare, det råder ingen tvekan om det.

Fiorentinas tränare Stefano Pioli påstås ha sagt till Sevillalånet vid ankomsten att ”du är den enda som påminner mig om Ronaldo, O Fenomeno, bevisa det nu”. Dessvärre för Muriel och hans lagkamrater trädde ett annat fenomen på motståndarnas planhalva fram fem minuter efter att han tvåmålsskytten blivit utbytt.

I den 81:a minuten dunkade Fabio Quagliarella in kvitteringen på straff efter att Vitor Hugo tagit med handen. Fyra minuter senare lurade 35-åringen mästerligt två försvarare och sköt vad de flesta tippade skulle bli segermålet. Sampstrikern nätade därmed för tionde matchen i rad och superlativen håller på att ta slut.

Jag håller mig en vecka istället. Nästa helg kan Quagliarella nämligen tangera Gabriel Omar Batistutas närmast sanslösa rekord från 1994. Som Serie A-debutant gjorde ”Batigol” mål elva matcher i rad i Fiorentinatröjan. Genoas Krzyztof Piątek nosade på rekordet under höstens inledande omgångar men stannade på åtta matcher.

Quagliarellas mål skulle dock inte bli matchens sista. Albin Ekdal kändes steget efter större delen av matchen och nickskarvade oturligt ett inlägg mot egen stolpe, där German Pezzella kunde styra in kvitteringen på tilläggstid. En poäng till båda lagen som belöning för dramat kändes rättvist, och Sampdorias tränare Giampaolo kunde inte låta bli att le när han erkände sin ”svaghet” för den tidigare adepten Luis Muriel efter matchen.

amore

Kvällsmatchen skulle bjuda på ytterligare kanonjärer. Napoli saknade fyra ordinarie spelare -Koulibaly, Insigne, Allan och kapten Hamšik, men hade inga större problem att avfärda Lazio hemma på San Paolo. José Callejon vikarierade som lagkapten och gav Napoli välförtjänt i den 34:e minuten.

Partenopei träffade virket fyra gånger under matchen som slutade 2-1. Bäst av alla var anfallaren Milik som under en dryg halvtimme vaskade fram fyra heta chanser i första halvlek. Belöningen kom tre minuter efter Callejóns mål, med en elegant skruvad frispark över muren och bakom Strakosha.

Lite i skymundan har Arek Milik gjort elva mål i Serie A trots att han inte räknas som helt ordinarie i Napoli. Igår såg partnerskapet med Dries Mertens riktigt bra ut och Milik tar ständigt nya kliv framåt efter två säsonger borttrasade av knäoperationer.

Lika bra hittade Fabian Ruiz och Amadou Diawara varandra centralt. Lazio kunde aldrig komma åt Napolis innermittfält och jag undrar verkligen hur Marek Hamšik ska tillåtas en plats i elvan efter Ruiz framstående insats?

Ciro Immobile reducerade för Lazio i den 65:e minuten men bara fem minuter efteråt drog Acerbi på sig sitt andra gula kort. Lazio kapitulerar i defensiven och sifforna borde varit större till Napolis fördel. Jag anser ändå inte att Simone Inzaghi bör skylla på vare sig utvisningen, domaren, eller den egna offensiven för förlusten.

Något gnager bevisligen mentalt hos de vitblå spelarna när det vankas stormatch som gör att de krymper trots all talang och spelidé som finns i laget. Problemet handlar inte bara om stormatcher nu. Lazio har bara två vinster i Serie A på de nio senaste. Och vad försöker tränare Inzaghi signalera med att byta ut en Milinković-Savić på uppgång mot den opålitlige ytterbacken Patric efter utvisningen?

****

Annat från omgång 20:

Ett överlägset Roma körde över Torino i första halvlek på Olimpico i lördags. Namnet på allas läppar, Nicolò Zaniolo glidsköt in 1-0 efter en kvart, och Aleksandar Kolarov fyllde på med ett straffmål. Men så fort domaren blåste igång andra halvlek försvann Romas grepp om matchen.

Zaniolos Toro-nemesis Rincón reducerade strax efter paus, och en kvart senare distanssköt Ansaldi in kvitteringen från sin nya mittfältsposition. Ur nästan ingenting hade Torino gjort två mål.

Patrik Schick byttes in mot Justin Kluivert i Roma efter kvitteringsmålet. Det dröjde en minut efter bytet innan Schick var med och spelade fram Stephan El Shaarawys till avgörande 3-2 för Roma. Med Schicks två mål i cupmatchen mot Entella i färskt minne och helgens pigga inhopp, är floppvärvningen på väg att återfå lite självförtroende månne?

I Torinos fall skriks det högt efter fler mål. Det borde inte vara något problem med Andrea Belotti och Simone Zaza längst fram och Iago Falque strax bakom. Men Zaza bidrog inte med något i hans inhopp och fortsätter ha svårt med Belotti-samarbetet. Iago Falque å sin sida rusade direkt in till omklädningsrummet efter det bytet.

Walter Mazzarri har under hans ettåriga ledning inte förmått att lyfta Torinos offensiv. Det har handlat om Belottis måltorka, negligeringen och utlånet av Ljajić, och hattandet mellan anfallskonstellationer. Mitt hopp till att Mazzarri löser detta finns inget kvar av, och kommer i slutändan innebära att klubben snart får söka efter en ny tränare igen.

En annorlunda kuliss infann sig på Giuseppe Meazza i lördags kväll när Inter tog emot Sassuolo. Mot Benevento i cupen stod hela arenan tom efter skandalscenerna mot Napoli innan nyår, men klubben fick dispens till en annan lösning i match två.

11 000 skolbarn tog plats på San Siros nedersta etage som draperats av banderoller med förkortningen ”BUU”.  Det ordet brukar i vanliga fall beskriva apljud mot mörkhyade spelare i en italiensk kontext. Nu var uppmaningen att ordet inte skulle ljudas, utan skrivas ut och ses som en förkortning av ”Brothers Universal United”.

Eleverna kunde nog njuta av målchanser åt båda håll fastän inget av lagen förmådde att spräcka nollan. Inter har därmed inte vunnit hemma mot dess speciella boogeylag Sassuolo på fyra år och fyra månader.

Vad viktigare är ändå att klubben lyckades indikera en positiv vind av förändring efter Koulibaly-incidenten. Överlag känns det skönt att kunna njuta av spelet en helg och slippa ta del av de element som drar italiensk fotboll bakåt. När enbart fotbollen på planen talade i helgen bjöds det i flera matcher på högklassig underhållning som var värd den tre veckor långa pausen.

buu

****

Helgens lag: (3-4-3)

Handanović (Inter)

Mancini (Atalanta), Pezzella (Fiorentina), Kolarov (Roma)

Ansaldi (Torino), Fabian Ruiz (Napoli), Duncan (Sassuolo), Zaniolo (Roma)

Quagliarella (Sampdoria), Duván Zapata (Atalanta), Muriel (Fiorentina)

****

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Blyelvan – säsongens största besvikelser

I början av 2000-talet fanns ett alternativt parodipris till Ballon d’or i Frankrike. Magasinet Le Cahiers du football delade mellan 2003-2013 ut Ballon de plomb, blybollen, till den spelare i Frankrike som underpresterat mest.

Även jag har utsett en hel elva av blyfötter sett till höstens prestationer, eller icke-prestationer i Serie A. Elvan utgår från egna förväntningar vilka såklart inte kan delas av alla. Formationen för detta lag är ett 3-4-3.

Målvakt

Simone Scuffet, Udinese, 9 matcher/2 nollor, snittbetyg i Gazzetta dello Sport: 6,05/10

Orestis Karnezis, Albano Bizzarri och nu Juan Musso. Samtliga är målvakter som petat det tidigare storlöftet Scuffet i Udineseburen. Karriären har inte gått riktigt som det var tänkt för Udinesonen efter genombrottet som 17-åring i A-laget våren 2014.

De två senaste säsongerna har följt samma linje. Scuffet inleder som förstemålvakt men blir petad en bit in på hösten. Italienaren kan inte skylla på orutin då konkurrenten Juan Musso bara är två äldre och dessutom ny i den italienska ligan. Kanske behöver Simone Scuffet ett miljöombyte bort från det energifattiga Udinese bara?


Backar

Šime Vrsaljko, Inter, 10 matcher/0 mål, 5,77

Högerbackskonkurrenten Danilo D’Ambrosio har visserligen blivit bättre för varje säsong i svartblått, och vi har knäskadan som höll Vrsaljko borta från inledningen av hösten. Men ändå.

Skadefri har kroaten ändå inte satt den tydliga prägeln på Inters spel. Faktum är att tränaren Spalletti vid några tillfällen till och med valt D’Ambrosio före sommarens nyförvärv. Här finns väldigt mycket mer att hämta av.

Federico Fazio, Roma, 16/3, 5,71

Den argentinske långskånken har smällt in några mål redan, mot toppmotstånd dessutom. Men det väger inte upp all oreda som han orsakat framför Robin Olsen i Romas försvar. Fazio är besynnerlig spelare att ha i sitt lag eftersom högstanivån håller världsklass medan dalarna ofta är nere på romersk katakombnivå. Fazio kan alltid lita till mittbackskollegan Manolas snabbhet, men i höst har 31-åringens egen klumpighet skymt allt annat.

fazio

Mattia Caldara, Milan, 0/0

Elvans svåraste val. 24-åringen har varit skadad stora delar av hösten och väntas inte vara tillbaka förens i mitten av februari. Caldaras enda 90-minutare i höst är från september och mötet med luxemburgiska lilleputten Dudelange. Fortfarande låg Caldaras väg till startelvan och platsen bredvid Alessio Romagnoli öppen efter sommarens bytesaffär med Leo Bonucci som gick motsatta hållet.

Gennaro Gattuso gav dock aldrig Caldara chansen utan föredrog fjolårsfloppen Musacchio på positionen. Det sägs att valet hade sin grund i Caldaras långsamma anpassning till en fyrbackslinje efter två år i Atalantas 3-4-3-system. Hur mycket kan den här typen av säsongsstart påverka Milanframtiden för ett av Italiens största backlöften


Mittfältare

Hakan Çalhanoğlu, Milan, 17/0, 5,53

Mångsidigheten offensivt har bara hämnat turkens Milankarriär. Efter 1,5 år i klubben finns fortfaranade ingen position där klubben vet att 24-åringen kommer leverera med säkerhet. Frågan kanske förblir öppen då Çalhanoğlu ryktas återvända till Bundesliga under januari.

Oklarheten kring Çalhanoğlus plats på planen förklarar ändå inte varför spelaren vid tillfällen blivit utbuad av San Siros publik. Det går för långsamt på kanten, det är för många touch centralt, och inte ens det världsberömda skottet har suttit. Çalhanoğlu har skjutit hösten igenom men bara till lagkamraternas och publikens frustration.

Sergej Milinković-Savić, Lazio, 18/3, 5,58

Serbens säsong kan vara på väg mot en vändpunkt efter några förbättrade insatser som kröntes med ett drömmål mot Torino helgen innan nyår. Det förhindrar inte det faktum att Milinković-Savić varit en massiv besvikelse under den första halvan av 23-åringens fjärde säsong i vitblått.

En sommar med miljardprislappen hängande över sig tycktes i högsta grad påverka Sergejs spel under hösten, och i december dök även en rasistisk banderoll från en supporterfalang som markerade missnöje mot serbens spel. Milinković-Savić genomgår en tuff mental prövning i sin karriär men har av allt att döma redskapen för att ta sig ur helskinnad.

Steven Nzonzi, Roma, 17/1, 5,91

Med tanke på vilka kvalitéer den defensive mittfältaren visade upp i Sevilla, lägg till att han var en del av Frankrikes VM-guldvinnande trupp, trodde jag att Steven Nzonzi skulle komma in i Romas spel betydligt fortare.

På grund av skadorna på Daniele De Rossi och Lorenzo Pellegrini ihop med försäljningen av Kevin Strootman har Nzonzi ändå fått spela nästan varje minut hittills. En spelare som Nzonzi borde vara given med alla tillgängliga i Roma också. Men det är dags för 30-åringen att börja bossa runt mer på det mittfältet.

Piotr Zielinski, Napoli, 19/3, 5,94

Precis som Milinković-Savić hade den polske landslagsmannen ett svagt VM i bakhuvudet när säsongen började. Zielinskis utvecklingskurva har stadigt pekat uppåt i Napoli och tiden var inne för 24-åringen att explodera.

Istället har Zielinski haft svårt att visa de mångsidiga kvalitéer han besitter under hösten. Många gånger har nyförvärvet Fabian Ruiz petat honom ute till vänster, och Ancelottis formationsändring till 4-4-2 har ryckt undan möjligheterna att spela högre upp som ytter. Zielinski har definitivt talangen att vända detta och ta en ordinarie plats under våren.

zielinski


Anfallare

Patrik Schick, Roma, 13/2, 5,59

Roma fick Edin Džeko skadad och Patrik Schick gavs chansen att vara frontfigur i Romaanfallet. Džeko har sannerligen inte haft en lyckad Serie A-höst, men när bosniern gjorde comeback precis innan nyår var det många romanisti som drog en lättnadens suck.

Ungefär så lite bidrog hans tjeckiske anfallskonkurrent med under Džekos skadefrånvaro. Schick har nu inlett ett samarbete med landsmannen Jan Muhlfeit, en mental coach, i hopp om att hitta sig själv på planen. Med tanke på de enorma pengarna Roma lagt i Schick-affären är 22-åringen just nu inget annat än en klassisk floppvärvning.

Giovanni Simeone, Fiorentina, 19/4, 5,47

Rapporter under sommaren talade om att Atlético Madrid la ett bud på 40 miljoner euro för att återförena far och son Simeone. Fiorentina tackade nej och såhär ett halvår senare är det lätt att skratta åt beslutet. ”Cholito” Simeone är bara 23 år och nej, han är inte utdömd bara för en svår andra säsong i Fiorentina.

Just nu är det bara väldigt svårt att se honom som en målskytt ämnad för klubbar av Atlétis kaliber. Centern har den simeonska kämpaglöden i sig men behöver förtvivlat många målchanser för att näta. Konkurrensen blir betydligt hårdare under våren efter Luis Muriels Italienåterkomst från Sevilla.

cholito

Ivan Perišić, Inter, 17/3, 5,70

När vi ändå är inne på uteblivna flyttar var Ivan Perišićs namn alltid ett som drog åt sig José Mourinhos blickar i Manchester. Perišić valde dock att stanna i Inter trots budet på runt halvmiljarden i somras. 29-åringen var en katalysator i Kroatiens fantastiska VM-lag men har inte alls nått samma höjd under hösten.

Ändå har han alltid haft Luciano Spallettis förtroende och vecka efter vecka startat ute på kanten. Spalletti vet hur komplett kroaten är när han är som bäst och förmodligen därför envisas han med Perišić trots Inters stora anfallsbredd. Perišić är en typisk självförtroendespelare med bara en högtsta- och lägstaväxel, och kan inte ha så många chanser kvar hos Spalletti.

****

Avbytare

Gianluigi Donnarumma, MV, Milan, 19 matcher/4 nollor, 6,23

Mario Rui, B, Napoli, 12 matcher/0 mål, 5,87

Aleksandar Kolarov, B, Roma, 17/4, 6,02

Manuel Locatelli, MF, Sassuolo, 11/0, 5,68

Roberto Soriano, MF, Torino, 7/0, 5,50 (Bologna sedan januari)

Marko Pjaca, ANF, Fiorentina, 16/1, 5,66

Simone Zaza, ANF, Torino, 16/1, 5,64

****

Tränare

Gian Piero Ventura, Chievo (oktober-november 2018)

När den tidigare förbundskaptenen valde att återvända till klubbfotbollen efter ett år i skammen beslutade sig Ventura för trygga men icke-presterande Chievo. Tre förluster och en oavgjord match senare valde 70-åringen plötsligt att avgå då synen på Chievos framtid inte längre delades med klubbledningen.

Chievos anfallsikon Sergio Pellissier har sågat avhoppet ett par gånger minst efteråt och talat om en ”bortslösad månad” med Ventura. Nygamle Mimmo Di Carlo tog över ett Chievo som visst inte var så dåligt, vilket kryss mot Napoli, Lazio och Inter vittnar om. Vill någon ta i Ventura igen eller är Serie A-karriären över?

****

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Supercup i Saudi – vem bryr sig egentligen?

Den här tiden på året igen. Vinteruppehåll, träningsläger i österled, och återkommande diskussioner om lämpligheten att spela i länder som inte bryr sig om mänskliga rättigheter. Härommånaden påmindes vi om att det är fyra år kvar till ett vinter-VM i Qatar. Just nu befinner sig ett svensk landslag i samma land för att det uppenbarligen huserar träningsmiljöer som överträffar alla andras.

Det finns exempel på svenska klubbar (Malmö FF, IFK Göteborg) vars supportrar påverkat och lyckats ändra försäsongsplanerna till länder med större respekt för de egna medborgarna. De är ändå undantag i en tid då normen är att undvika att titta bortom de välklippta träningsplanerna.

Det italienska fotbollsförbundet har valt att lägga supercupfinalen mellan Juventus och Milan i saudiarabiska Jeddah nästa onsdag. Det är inte första gången Supercoppan spelas i en diktatur eller ett land som kränker den egna befolkningen, eller båda och. Matchen har tidigare gått i just Qatar, Libyen och Kina bland annat.

Inte oväntat har valet av Saudiarabien lett till ifrågasättanden av fotbollspamparnas omdöme. Främst är kvinnofrågan aktuell den här gången. På den slutsålda King Abdullah Sports City är kvinnor hänvisade till endast familjeläktaren.

Saudiarabien har tagit små men tydliga steg när det gäller kvinnors rättigheter den senaste tiden. För ett år sedan togs beslutet att kvinnor fick ta körkort och de välkomnades också in till värmen på landets fotbollsarenor. Men uppenbarligen har arrangören inte varit redo att vidga vyerna och släppa biljettförsäljningen fri till supercupfinalen.

Serie A-presidenten Gaetano Micciché argumenterar i stil med att de gör isolerade länder som Saudiarabien en tjänst med arrangemang som detta. En italiensk fotbollsmatch ger landet en viss legitimitet, som i bästa fall är ett steg mot minskad repression, och kan bidra till att nationer likt Saudiarabien bryter isolationen mot omvärlden.

Samtidigt försäkrar Micciché sig från fotbollens roll i politiken och menar att de inte kan ändra saudiska lagar. Förutom de kritiska rösterna från människorättskämpar har även inrikesministern Matteo Salvini varit högljuddast, återigen, och på sitt säregna sätt förklarat att han inte kan kolla på en match ”med slöjor och burkor på läktaren”.

2018 var året då en italiensk klubb stod för årets överlägset mest spektakulära spelarköp. Det var också ett år då landslaget stod utanför VM och slog negativa rekord. Hösten ramades in av en byråkratisk förvirring i främst Serie B och Serie C som gränsade till komedi när igen ville ta obekväma beslut i det organisatoriska kaos som uppstod.

Strax innan jul ledde några incidenter i stormötet Inter-Napoli till en slut värdigt ett skitår. Apljuden mot Kalidou Koulibaly påminde världen om att rasismen inte backat på något sätt under halvåret med en populistisk regering. Utanför San Siro blev en man påkörd av en buss och avled.

Händelserna ledde till en intensiv diskussion och försök till självrannsakning. Att San Siro stängs av i nästkommande två Intermatcher blev en följd. Men mest verkar efterspelet bekräfta oklarheten kring kritiska situationer när exempelvis rasism är inblandat. Om ingen vet vem det är som ska ta initiativet under match, hur vet vi att detta inte kommer upprepas inom en snar framtid?

En vecka senare väcktes vreden i Torino när lagets fransman Soualiho Meïté utsattes för apljud från Laziosupportrar på Stadio Olimpico. Precis som Koulibaly blev den unge mittfältaren utvisad sent i matchen. Det här väckte dock inte alls samma ramaskri som efter Inter-Napoli.

Kanske spelade matchens storlek in, kanske ljudnivån på skriken (själv noterade jag inget under Lazio-Torino). Det är inte varken den första eller sista gången Laziofans kommer uppmärksammas på detta sätt, men problemet finns på långt fler läktare än bara på Olimpicos och San Siros.

Det känns väldigt symptomatiskt att detta skulle hända en vecka efter Koulibaly-fallet och duckas av de allra flesta i Italien. Luften behövde rensas efter att hela världen sett och hört skandalen. Men vilken riktning arbetet skulle ta är det fortfarande få som vet bevisligen.

Några veckor innan den matchen manifesterade samtliga spelare i Serie A en anti-kvinnovåldskampanj med ett rött streck över kinden. Hur legitim känns den demonstrationen idag när förbundet samma vinter lägger en match i ett land där kvinnor inte kan gå utomhus utan att täcka sig?

Dessa två fall visar att diskriminering tolkas olika på olika nivåer i Italien. Hyckleri enligt vissa, allmän okunskap eller ignorans säger andra. Detta stolta fotbollsland hade kunnat börja 2019 på ett bättre och mer nydanade sätt än att se fram emot en match i ytterligare en diktatur.

Uppbyggnaden till Juventus-Milan har redan urholkat mycket av det sportsliga intresset kring matchen. Fokus har handlat om andra saker som jag ärligt inte vet hur fotbollsförbundet kan säga sig vända till dess fördel. En fullsatt stadion i Jeddha men både Juve- och Milanfans som kommer känna sig väldigt långt från spektaklet, om de ens bryr sig.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Höstens elva i Serie A

Höstens elva präglas av en säsong med ett dominerande Juventus och många lag på övre halvan som känner att de har mer att hämta under våren. Som vanligt premieras jämnhet före enstaka formtoppar och elvan utgår bara från spelet i Serie A. Formationen är ett 3-4-3.

Målvakt

Wojciech Szczęsny, Juventus, 15 matcher/7 nollor, snittbetyg i Gazzetta dello Sport: 6,16/10

Den riktiga målvaktsgiganten har inte funnits i Serie A denna säsong. I Juventus ligaspel behövs det bevisligen inte heller någon sådan men Wojciech Szczesny raska utveckling sedan flytten till Italien fortsätter. Efter inskolningssäsongen 17/18 har 28-åringen varit säkerheten själv i utrymmet som Gigi Buffon lämnade.

Juve1

Backar

Stefan De Vrij, Inter, 14 matcher/1 mål, 6,26

Slutomgångens huvudperson från förra säsongen har haft en betydligt mer odramatisk höst. Som förväntat har den förre Laziobacken gått rakt in Inters mittlås och knappt behövt någon anpassningstid. De Vrij har för det mesta hållit Miranda på bänken och bidragit till att Inter släppt in minst mål efter Juventus i Serie A.

Kalidou Koulibaly, Napoli, 18/0, 6,3

Fransk-senegalesen har ofrivilligt blivit ett ansikte för samhällsproblem som inte har så mycket med fotboll och göra. ”Vi är alla Koulibaly” hälsade Napolifansen efter skandalscenerna på San Siro förra veckan, och som världens alla mittbackar önskar att de var han. Ett atletiskt praktexemplar som saknar få motstycken bland mittbackar på toppnivån.

Giorgio Chiellini, Juventus, 14/1, 6,66

Giorgio fick tillbaka sin lekkamrat Leo och med det blev roteringen på Juventus mittbacksposition lite mindre. Under hösten har Chiellini överglänst Bonucci när han getts än mer ansvar efter Buffons flytt från Juventus. Försvarsegenskaperna ihop med vinnarskallen gör att Chiellini är mannen att lita på när Juve ska kliva högts upp på Europas tron.

Mittfältare

Manuel Lazzari, SPAL, 18/0, 6,55

Ett av höstens största genombrott. 25-åringen kom från miniklubben Giacomense för 5,5 år sedan och har nu tagit steget till att bli en landslagsytter. Lazzaris snabbhet och inlägg på högerkanten är fundamentala inslag i SPAL:s kamp om nytt kontrakt. Fortsätter han i denna form lämnar Lazzari garanterat för ett större lag i sommar.

Lazzari

Allan, Napoli, 18/0, 6,44

Jorginho och Sarri rycktes bort från Napolipusslet i somras och Allans betydelse blev än större. Brassen har behållit samma höga nivå under Ancelotti i Napolis starka höst. Kombinationen bollvinnare och passningsspelare finns det ingen som behärskar bättre än Allan i Serie A.

Rodrigo De Paul, Udinese, 18/6, 6,22

För någon månad sedan avslöjade siffror att Rodrigo De Paul varit direkt inblandad i över 70 procent av Udineses mål framåt. Den senaste månaden har den offensive mittfältaren gått poänglös från, men hans betydelse för bottenkämpande Udinese har inte minskat. Udineklubben förblir beroende av den argentinske landslagsmannens skott och passningar när nytt kontrakt ska säkras.

João Cancelo, Juventus, 12/0, 6,54

Höger eller vänster kant? Ytterback eller ytterforward? João Cancelo behärskar allt och har gjort Juventus högerkant till sin egen. Portugisen passar perfekt i lagbygget som tränaren Allegri ständigt skruvar på och har varit en av de främsta hovleverantörerna till hans skytteligaledande landsman på topp.

Anfallare

Krzyztof Piątek, Genoa, 19/13, 6,58

Piątek kom från den polska ligan som Genoas femte dyraste nyförvärv under sommaren. Fyra fullträffar i den första cupmatchen följdes av mål i de åtta första Serie A-matcherna. En ny polsk anfallsstjärna var född. Instinkten, den naturliga placeringsförmågan, och avsluten talar för att allt fler kommer behöva lära sig Piąteks namn framöver.

Piatek

Mauro Icardi, Inter, 16/9, 6,26

Äntligen fick Mauro Icardi spela Champions League med Inter. Även om det blev ett bitterljuvt slut på den turneringen har argentinaren tagit vara på erfarenheten och utvecklat sitt anfallsspel. Icardi har – kors i taket – tagits ut i landslaget under hösten till och med. Från att ha varit en ensamvarg på topp har Inters lagkapten börjat involvera sig i länkspelet mer. Icardi är några mål efter skytteligatiteln som han ska försvara, men en spelmässigt mer komplett Icardi borde gynna Inter.

Cristiano Ronaldo, Juventus, 19/14, 6,8

Det mest haussade nyförvärvet till italiensk fotboll de senaste två decennierna behövde några matcher för att bekanta sig med ligans speciella stil. Möjligen är han kvar i denna process ännu, men mål gör han även i Serie A. På ett framgångsrikt sätt har Ronaldo växlat mellan en central position och längre ut på kanten. Oavsett var han befinner sig är Ronaldo ett hot för målvakter och backar, och tillsammans med Mario Mandžukić har de bildat Europas kanske bästa anfallspar under hösten.

****

Avbytare

Alessio Cragno, MV, Cagliari, 19 matcher/5 nollor, 6,47

Nicolas N’Koulou, B, Torino, 19 matcher/2 mål, 6,19

Alessio Romagnoli, B, Milan, 15/2, 6,1

Stefano Sensi, MF, Sassuolo, 14/1, 6,23

Nicolò Barella, MF, Cagliari, 18/1, 6,2

Mario Mandžukić, ANF, Juventus, 16/8, 6,46

Fabio Quagliarella, ANF, Sampdoria, 18/12, 6,73

****

Tränare

Roberto D’Aversa, Parma

Resan har varit lång och krokig sedan Roberto D’Aversa landade in i Parma som ifrågasatt lösning halvvägs i Serie C-säsongen 16/17. Två senare är det ingen som ångrar tränarbytet när 43-åringen tog över från klubblegendaren Luigi Apolloni. D’Aversa har tagit Parma ändå till Serie A. Med en trupp som tippades åka ur direkt har 43-åringen mot alla odds etablerat på en stabil tolfte plats. Då har ändå lagets fixstjärna Gervinho varit skadeförföljd hela säsongen. Att spel i Europa ligger närmare än en nedflyttningsplats säger mycket om D’Aversas bedrift med detta lag.

****

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Senaste tweets

ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå