Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons
1v

Supercup i Saudi – vem bryr sig egentligen?

Den här tiden på året igen. Vinteruppehåll, träningsläger i österled, och återkommande diskussioner om lämpligheten att spela i länder som inte bryr sig om mänskliga rättigheter. Härommånaden påmindes vi om att det är fyra år kvar till ett vinter-VM i Qatar. Just nu befinner sig ett svensk landslag i samma land för att det uppenbarligen huserar träningsmiljöer som överträffar alla andras.

Det finns exempel på svenska klubbar (Malmö FF, IFK Göteborg) vars supportrar påverkat och lyckats ändra försäsongsplanerna till länder med större respekt för de egna medborgarna. De är ändå undantag i en tid då normen är att undvika att titta bortom de välklippta träningsplanerna.

Det italienska fotbollsförbundet har valt att lägga supercupfinalen mellan Juventus och Milan i saudiarabiska Jeddah nästa onsdag. Det är inte första gången Supercoppan spelas i en diktatur eller ett land som kränker den egna befolkningen, eller båda och. Matchen har tidigare gått i just Qatar, Libyen och Kina bland annat.

Inte oväntat har valet av Saudiarabien lett till ifrågasättanden av fotbollspamparnas omdöme. Främst är kvinnofrågan aktuell den här gången. På den slutsålda King Abdullah Sports City är kvinnor hänvisade till endast familjeläktaren.

Saudiarabien har tagit små men tydliga steg när det gäller kvinnors rättigheter den senaste tiden. För ett år sedan togs beslutet att kvinnor fick ta körkort och de välkomnades också in till värmen på landets fotbollsarenor. Men uppenbarligen har arrangören inte varit redo att vidga vyerna och släppa biljettförsäljningen fri till supercupfinalen.

Serie A-presidenten Gaetano Micciché argumenterar i stil med att de gör isolerade länder som Saudiarabien en tjänst med arrangemang som detta. En italiensk fotbollsmatch ger landet en viss legitimitet, som i bästa fall är ett steg mot minskad repression, och kan bidra till att nationer likt Saudiarabien bryter isolationen mot omvärlden.

Samtidigt försäkrar Micciché sig från fotbollens roll i politiken och menar att de inte kan ändra saudiska lagar. Förutom de kritiska rösterna från människorättskämpar har även inrikesministern Matteo Salvini varit högljuddast, återigen, och på sitt säregna sätt förklarat att han inte kan kolla på en match ”med slöjor och burkor på läktaren”.

2018 var året då en italiensk klubb stod för årets överlägset mest spektakulära spelarköp. Det var också ett år då landslaget stod utanför VM och slog negativa rekord. Hösten ramades in av en byråkratisk förvirring i främst Serie B och Serie C som gränsade till komedi när igen ville ta obekväma beslut i det organisatoriska kaos som uppstod.

Strax innan jul ledde några incidenter i stormötet Inter-Napoli till en slut värdigt ett skitår. Apljuden mot Kalidou Koulibaly påminde världen om att rasismen inte backat på något sätt under halvåret med en populistisk regering. Utanför San Siro blev en man påkörd av en buss och avled.

Händelserna ledde till en intensiv diskussion och försök till självrannsakning. Att San Siro stängs av i nästkommande två Intermatcher blev en följd. Men mest verkar efterspelet bekräfta oklarheten kring kritiska situationer när exempelvis rasism är inblandat. Om ingen vet vem det är som ska ta initiativet under match, hur vet vi att detta inte kommer upprepas inom en snar framtid?

En vecka senare väcktes vreden i Torino när lagets fransman Soualiho Meïté utsattes för apljud från Laziosupportrar på Stadio Olimpico. Precis som Koulibaly blev den unge mittfältaren utvisad sent i matchen. Det här väckte dock inte alls samma ramaskri som efter Inter-Napoli.

Kanske spelade matchens storlek in, kanske ljudnivån på skriken (själv noterade jag inget under Lazio-Torino). Det är inte varken den första eller sista gången Laziofans kommer uppmärksammas på detta sätt, men problemet finns på långt fler läktare än bara på Olimpicos och San Siros.

Det känns väldigt symptomatiskt att detta skulle hända en vecka efter Koulibaly-fallet och duckas av de allra flesta i Italien. Luften behövde rensas efter att hela världen sett och hört skandalen. Men vilken riktning arbetet skulle ta är det fortfarande få som vet bevisligen.

Några veckor innan den matchen manifesterade samtliga spelare i Serie A en anti-kvinnovåldskampanj med ett rött streck över kinden. Hur legitim känns den demonstrationen idag när förbundet samma vinter lägger en match i ett land där kvinnor inte kan gå utomhus utan att täcka sig?

Dessa två fall visar att diskriminering tolkas olika på olika nivåer i Italien. Hyckleri enligt vissa, allmän okunskap eller ignorans säger andra. Detta stolta fotbollsland hade kunnat börja 2019 på ett bättre och mer nydanade sätt än att se fram emot en match i ytterligare en diktatur.

Uppbyggnaden till Juventus-Milan har redan urholkat mycket av det sportsliga intresset kring matchen. Fokus har handlat om andra saker som jag ärligt inte vet hur fotbollsförbundet kan säga sig vända till dess fördel. En fullsatt stadion i Jeddha men både Juve- och Milanfans som kommer känna sig väldigt långt från spektaklet, om de ens bryr sig.

Twitter: @ErikHadzic

Publicerad 2019-01-09 kl 09:42

Senaste tweets

Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons