POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Tröjan de hatar – varför den tillhör Juventus nya identitet

Sällan har en ny matchdress väckt så mycket vrede och ilska som Juventus half’n’half-tröja. Juventini har under några månader fasat över läckta bilder som visat en matchtröja utan klubbens traditionella ränder. I veckan spreds så fotot med Federico Bernardeschi poserande i en matchtröja med delad grund i svart och vitt – utan några ränder.

Den stilistiska mardrömmen för många Juventusfans har blivit verklighet. Raseriet på sociala medier har inte varit så här stort sedan… Juventus bytte klubbmärke för två år sedan. Där den förändringen gått relativt smärtfritt och snarare hyllats av varumärkesexperter så är nästa steg mer svårtuggat.

Juve3

Till att börja med vill jag klargöra att diskussionen inte handlar om det rent estetiska i tröjan. Juventus nya tröja är inte världshistoriens fulaste. Det mest utsvävande är den tunna rosa randen mellan det vita och svarta, som symboliserar Juves första tröja i begynnelsen. Det är en delad tröja, varken mer eller mindre. Men det finns inga ränder.

Mer än en estetisk fråga handlar det om identitet. Supportrar vill se igenkänningsfaktorer i den egna klubben i en globaliserad fotbollsvärld. Juventus vitsvarta ränder var en tydlig sådan, men nu är de borta och plötsligt riskerar klubben en identitetskris bland de traditionella supportrarna.

Traditionella ja, för alla miljontals fans kan inte placeras i samma fack. Idén bakom det nya klubbmärket handlade om att bryta mark, att vinna över folk som inte identifierar sig som fotbollsfans. Att inte se några begränsningar för klubben.

Varumärkeskonsulterna i Interbrand har hjälpt Juventus med denna transformering. När tankegångarna bakom Juves nya marknadsstrategi förklaras är det viktigaste att veta skillnaden mellan hur folk kommer anta klubben menar de.

Juventus ska inte ses som en italiensk klubb på väg ut i världen, utan som en global klubb rotad i Italien. De flesta fotbollsklubbars varumärken representerar något annat, som själva laget, staden, eller ett landmärke. Juves nya strategi handlar om klubben ska representera sig självt och vara den identiteten, snarare än att äga en identitet som ärvts genom historien.

När New York Yankees kommer på tal tänker nio av tio personer utanför USA på ikonen som finns på Jay-Z:s keps, för att ta ett av miljontals exempel, och inte på ett anrikt basebollag. Det är mot en sådan global marknad Juventus siktar mot och som förklarar mycket av tanken bakom logobytet.

Logo ja. Juventus två år gamla symbol är inget klubbmärke utan en logotyp för att använda klubbens egna ord. Till skillnad från andra klubbsymboler baseras Juves inte på en sköld eller ring, utan bokstaven ”J”, ovanlig och lite exotisk i Italien, och fungerar som en ikon lika igenkännbar precis som världens främsta varumärken.

Skillnaden är monumental från vad de flesta tidigare kännetecknade som ”lo stile Juve”. Den svala, snygga, norditalienska stilen. Extremt elegant utanför planen, högeffektivt på densamma. Mycket svart och vitt och inte särskilt färgstarkt helt enkelt.

Men både den nya logotypen och tidigare klubbmärken har baserats på ränderna. Varför ändra på något som varit fundamentalt genom alla år? Förutom ambitionen att ligga i framkant och våga förändra gissar jag att svaret är ganska enkelt. Hur många personer i en klädbutik kommer välja ett randigt plagg före ett tvådelat?

Jag är övertygad att det tvådelade skulle väljas av fler. Randiga tröjor förknippar åtminstone vi västerlänningar med världens största sport, men Juventus siktar mot att bli ett världsomspännande varumärke.

Jag förstår alla traditionalister som kommer i kläm här. Den här säsongens hemmatröja fick också sin beskärda del kritik och baseras på endast tre breda ränder, och en enda fet på ryggen. När marknadsförarna nu tar steget fullt ut är hela 75 procent emot den nya designen, enligt en nätundersökning på La Gazzetta dello Sport.

Juventus gör djärva drag utanför planen som i bästa fall kan berika klubben på ett sätt som är svårt att föreställa idag. Juve har i min mening lyckats utmärkt med bytet av klubbmärke utan att vanhedra historien.

Frågan ägs till syvende och sist av supportrarna själva och deras upplevelse av förändringen. Idealister får allt svårare att hävda sig i fotbollens elit även om titlar är och förblir det centrala målet för de flesta fans. Men senast jag kollade sålde säsongens kritiserade tröja väldigt, väldigt bra med en viss superstjärna som dragplåster.

****

Mer om Juventus och klubbens framtid, med eller utan tränaren Allegri, i veckans Poddario. Vi pratar om det märkliga mellanläget Napoli hamnat i, synar den svaga konkurrensen runt Champions League-strecket, och bedömer Atalantas och Torinos chanser i den kampen. Som vanligt med undertecknad och SvenskaFans Johan Stistrup på iTunes och Acast.

****

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Den dramatiska CL-jakten är också ett bevis på Serie A:s svaghet

Juventus blev i veckan utspelat och utslaget av Baby Ajax, Champions Leagues nya älskling. Napoli hade inte en suck över två matcher mot Arsenal i Europa Leagues kvartsfinal (0–3 totalt), utan kommer mest bli ihågkommit för en halvlek i London som är bland det sämsta ett italienskt lag presterat i europeisk match av den digniteten.

Farhågor och höjda röster riktas nu mot Serie A:s välmående och konkurrenskraft. Bundesliga har knappat in efter Eintracht Frankfurts EL-framfart och nästa säsong måste de italienska klubbarna prestera bättre än de tyska om inte grannlandets liga ska gå om i Uefa-rankingen.

I takt med ökade investeringar bland Serie A:s toppklubbar och Juventus dubbla Champions League-finaler 2015 och 2017 har det under ett par år känts som att ligan är på gång. När åtta lag nu återstår i CL och EL har Italien ingen representant kvar. Finns det fog för pessimismen igen?

Jag har funderat på om Juventus dominans inte missgynnat laget i en CL-kontext. Att klubben närmar sig ett PSG-scenario där det svaga motståndet i ligan gör att Juve inte är tillräckligt påkopplat när kontinentens bästa lag står för dörren.

Juventus hade mått bättre av åtminstone en inhemsk stark utmanare. För Serie A och Bundesliga är akterseglat av både La Liga och Premier League på alla plan, och Juves motsvarighet i Tyskland FC Bayern har också lidit av den egna överlägsenheten. Det är ingen tillfällighet att Bayern München kunde locka Pep Guardiola på den tiden då Borussia Dortmund var en jämbördig titelutmanare.

Det som skiljer dessa två ligor från de bästa är kvalitén på spelarna. Det räcker inte att Italien har världens kanske främsta tränarskola när den individuella färdigheten på planen inte är den bästa. All taktisk drillning hjälper inte när motståndarna är snabbare, starkare och tekniskt vassare.

Att använda misslyckandet i de europeiska cuperna som måttstock är inte tillräckligt. Jag vill lika mycket peka på uppsättningen av klubbar som har tänkt att göra Juventus och Napoli sällskap i Champions League nästa säsong.

Förenklat finns det slutsatser att dra om nästan alla utmanarlag som bevisar Serie A:s eftersatthet. Inter hade förhoppningar om att möjligen, möjligen, utmana Juventus men har stått för en säsong av väldigt blandad komplott. Stadsrivalen Milan har under en lång tid bitit sig fast på CL-plats trots att laget inte klarar att föra matcher mot sämre motstånd.

Romas säsong har varit miserabel på många sätt och Edin Džeko kallade det för ”ett mirakel” att laget fortfarande har chans på Champions League. Lazio har gjort det till en konst att vara sämst när det gäller, och Torino har inte fått ut den offensiva potentialen under tränaren Mazzarri. Ändå har Torino en större chans på CL än de någonsin haft tidigare.

Ekonomin är förstås en tungt vägande faktor i den italienska kräftgången. Napoli kunde känna doften av ett tredje ligaguld förra säsongen men har inte varit benäget att investera för att hålla takten med Juventus. Milanoklubbarna har potenta ägare men också en Financial Fair Play-skugga att hela tiden se upp för och som bromsar in ordentliga satsningar.

Tacksamt nog är en ny generation talangfulla italienare på väg fram. Men alla Chiesas, Barellas, och Zaniolos kommer inte hamna i Juventus. Hur många av utmanarklubbarna har råd att lägga 40–50 miljoner euro för en spelare i den kategorin, med transfersummor som ständigt eskalerar dessutom?

Eller kommer några av de bästa spelarna välja England eller Spanien istället? Ex-juventinon Claudio Marchisio, numera i Zenit, såg tillbaka på sin tid i hemlandet och beskrev miljön som ”kvävande, med ett skal som hela tiden omringar fotbollsspelarna”. Marchisio säger att Gigi Buffon erkände att han borde flyttat utomlands flera år tidigare.

Serie A har fortfarande en charm som väldigt få andra fotbollsligor kan matcha. Men när ligan inte längre erbjuder bäst fotboll eller högst löner är det inte konstigt att spelare väljer bort intresset som präglar Serie A.

Kunnande finns i den italienska fotbollen men det är tid för klubbarna att vidga vyerna och vara beredda på att en förändring kommer ta tid.

Depp

Slående nog för mitt resonemang slutade helgens enda match runt CL-platserna oavgjort. Inter på tredjeplats misslyckades åter med att distansera sig från klungan av lag därunder och Roma tog en värdefull poäng på San Siro.

Stephan El Shaarawy gav gästerna ledningen med ett vackert placerat distansskott efter knappa kvarten. 26-åringen trivs på sin gamla hemmaplan och har gjort sex mål på de sju senaste San Siro-besöken. ”Faraonen” är också en av få Romaspelare som kan se tillbaka på säsongen med gott samvete.

El Shaarawy är med tio ligamål bäst i den interna skytteligan och har nått tvåsiffrigt för första gången sedan säsongen 2012/13 då han gjorde 16 mål för Milan. Anfallaren är inte bara en skicklig avslutare som vågar utmana motståndarbackar, han tar också ett större ansvar på planen. En given del av Romas anfallstrio.

Målet gjorde att Roma kunde försvara djupt mot ett Inter som hade få lösningar. Radja Nainggolans emotionella band till Romklubben har förmodligen inte släppt och mittfältaren var inte till någon nytta för Inters spel igår kväll. Istället kom Inters farligheter från inlägg och efter ett sådant från D’Ambrosio kunde Perišić nicka in kvitteringen med timmen spelad.

Borja Valero stod för en insats som bolltrygg pappa på Intermittfältet som lyfter hans renommé lite grann. Men saknaden av Brozovićs passningsspel är fortsatt stor i Inter. Oavgjort innebär att avståndet till Roma på femte plats är sex poäng och Inter fortsätter att ta små kliv mot en ny Champions League-säsong.

Tränaren Spalletti valde Lautaro Martínez framför Mauro Icardi i anfallet men lät båda två spela under de sista 35 minuterna. Icardi hyllades stort av publiken när han byttes in, undantaget klacken i Curva Nord som sjunger nidvisor mot anfallaren.

Även denna gång tystades klackens nedsättande Icardi-ramsor ner med visslingar från resten av arenan. Curva Nord svarade med att sjunga Siete un pubblico di merda (ni är sedan alltid en skitpublik), en ramsa som ibland används från kurvor mot mer dämpade sittplatsåskådare.

Skön arenapolemik, och skönt med Interfans som kan vända den andra kinden till i fallet Icardi.

****

Annat från helgens Serie A:

Milans svaga form fortsätter när bara en poäng bärgades i Parma. Samu Castillejo gav de rödsvarta ledningen med 20 minuter kvar men Parma hittade rättvist en kvittering i slutskedet.

Bruno Alves sågs av många som slut när Parma tog mittbacken från Rangers i somras. 37-åringen har inte bara varit en klippa i Ducatis försvar utan också gjort fyra ligamål. Mot Milan visade Bruno Alves att det är han och inte Cristiano Ronaldo som är Serie A:s bästa frisparksskjutande portugis med den här fullträffen.

Chievos hopp om Serie A-spel ytterligare en säsong släcktes förra helgen, men det hindrade inte laget från att ta säsongens andra seger på påskafton. De inte-längre-flygande-åsnorna har till och från varit ett spöklag för Lazio på Olimpico. Lazio uppgift blev då inte enklare när Milinković-Savićs eftersläng i första halvlek renderade i ett rött kort.

Mål från 18-åringen Emanuel Vignato och finländaren Perparim Hetemaj efter paus orsakade ännu en dråplig eftermiddag på Olimpico, trots Felipe Caicedos reducering. Lazio har till och med ramlat utanför Europa League-platserna och gonggongen ringer snart för alla laziali.

Bäst fart i CL-racet verkar Torino fått upp. Toro har kryssat sig bort från Europa ett tag men segern mot formsvaga Genoa gör att bara tre poäng skiljer upp till Milan. Nästa helg möts Torino och Milan i en ny match som berättigar epitetet ”€50 miljoner-mötet”.

Sedan vinsten mot Juventus för en månad sedan har Genoa bara tagit en poäng och dragits in i nedflyttningsstriden. Det kan låta som ett skämt men ryktet har uppkommit att klubben funderar på att sparka tränaren Prandelli och ta in Ballardini. Ni vet, han som varit i Genoa tre vändor och som presidenten Preziosi kallade för ”värdelös” när han gav Ballardini foten i höstas.

Empolis målvakt Dragowski stod emot bombardemanget från Atalanta i måndags och slog nytt Serie A-rekord med 17 räddningar när han höll nollan. I streckmatchen mot SPAL fick polacken knöka rygg fyra gånger dock när SPAL tog lagets femte vinst på de sex senaste.

”Ciccio” Caputo har gjort 15 ligamål mot Andrea Petagnas 14, men det var SPAL-strikern Petagna som besegrade Caputo i anfallsmatchen med 2–1. Nytt kontrakt är mycket nära för Ferraraklubben.

Seriens formstarkaste lag finns också i den änden av tabellen. Bolognas Mihajlović-effekt är total och laget har vunnit fem av de sju senaste sedan tränaren ersatte Filippo Inzaghi. Mihajlović har bland annat tagit tillbaka chilenaren Erick Pulgar till startelvan och mittfältaren låg bakom två frisparksmål mot Sampdoria. Hela fem poäng skiljer nu till Empoli under strecket.

Sampdorias unge målvakt Emil Audero hade en mardrömsmatch och fumlade dessutom in Bolognas tredje mål. Europa är långt borta för Samp och i omklädningsrummet var presidenten Ferrero så vansinnig att handgemäng nästan uppstod när klubbdirektören Sabatini gick emellan för att försvara laget och tränaren Giampaolo. Efter bråket sa Sabatini tack och hejdå och lämnar Sampdoria omedelbart.

Juve2

Juventus mästartitel kunde säkras denna helg till slut. Bianconeri såg oinspirerat ut efter Ajaxförlusten och Fiorentinas Milenković gav gästerna ledningen redan efter några minuter. La Viola har bara cupreturen på torsdag mot Atalanta i tankarna men verkar fått nödvändig energi under nye tränaren Montella.

De kom i kontringsvåg efter kontringsvåg mot Juve men förmådde inte att göra mål. Den här vitsvarta filmen har spelats upp tidigare och strax innan paus nickade Alex Sandro in kvitteringen på hörna.

Scenförändringen var total efter paus när Juve bestämde sig för att det var dags att duka upp för guldfirande. Självmålet från Pezzella i Fiorentina ordnade Juves seger och den åttonde raka ligatiteln är säkrad, nytt rekord bland Europas toppligor.

Under hela den här resan har mittbackarna Andrea Barzagli och Giorgio Chiellini varit med. Med åtta scudettovinster är de bara en bakom Buffons nio, men i sommar tar det nog stopp för 37-årige Barzagli. Tränaren Max Allegri bidrag till Juve är fem scudetti, lika många som legendaren Marcello Lippi i Juventus och bara en färre än Giovanni Trapattoni.

”Jag har inte tänkt på allt detta än, kanske gör jag det inom några år när jag dragit mig tillbaka. Jag njuter för tillfället, kritik är en del av jobbet och adderar extra motivation. Alla har sina metoder, det viktigaste är att uppnå målen”.

”Jag har inte nyckeln som leder till sanningen om hur fotboll fungerar. Jag vet bara att jag jobbat med tränare som vunnit en hel del och försökt lära av dem. Det finns ingen mening att anta en revolution, utan vi behöver bara förbättra kvalitén på vårt spel och lära oss att handskas med oväntade situationer bättre”, sa Massimiliano Allegri under segerfirandet.

Tränaren syftar förstås på nederlaget mot Ajax i den sista meningen. Men trots besvikelsen därifrån blev det en rätt så trevlig guldfest för alla juventini. Damlaget säkrade dessutom den andra raka titeln samma dag efter 3–0 mot Verona, bland annat efter mål av svenska Petronella Ekroth.

Allegris framtid lär det beslutas om mot slutet av säsongen, men allt talar för en fortsättning. Hur man än tänker om det bör Allegri visas uppskattning för allt han uppnått med Juventus. En sådan här segerdynasti lär vi knappast se i Serie A igen.

****
Helgens elva: (3-5-2)

Sirigu (Torino)

Bonucci (Juventus), Bruno Alves (Parma), Fazio (Roma)

Ansaldi (Torino), Borja Valero (Inter), Pulgar (Bologna), Hetemaj (Chievo), Vignato (Chievo)

Chiesa (Fiorentina), Petagna (SPAL)

****

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

CL-fiasko men Juve behöver bara små förändringar

Juventus siktade mot himmelen men cyklade rätt ner i en amsterdamsk kanal. Champions League-uttåget mot Ajax är både enkelt att analysera och svårt att förklara på samma gång. Juventus har inga grova fel på ett strukturmässigt eller individuellt plan att skylla på. Ajax var över två matcher det klart bättre fotbollslaget.

Nederländarna skrämde de vitsvarta på Johan Cruijff Arena men Juventus hade kontroll i stora stycken och kunde gått därifrån med ett vinstmål till och med. Den starka känslan inför returen var att bianconeri gjorde det tillräckligt bra för att kunna slingra sig vidare med typ uddamålet på Juventus Stadium.

Juventus satte också in högsta växeln från start igår kväll. Ajax blev ordentligt tillbakatryckt och det tog 20 minuter innan de kunde bygga upp det första riktiga anfallet. Trots det hade Juventus svårt att skapa öppna målchanser. Ajax mittbackar hade bra koll på Paulo Dybala och Federico Bernardeschi i Juveanfallet.

Men vid ett tillfälle släppte de en viss Cristiano Ronaldo. Matthijs De Ligt använde lagkamraten Joël Veltman som en bowlingkägla mot en Juvespelare och Ronaldo kunde nicka in 1–0 efter en knapp halvtimme. Ajax var i underläge målmässigt men inte mentalt.

Sex minuter dröjde det innan Donny Van de Beek hade kvitterat. Om Juventus kände sig ängsligt under halvtidspausen så stannade den känslan inte kvar i omklädningsrummet. Ajax hittade sitt briljanta passningsspel efter den tuffa inledningen och spelade sig enkelt förbi Juves lagdelar och ur hemmalagets press.

Det dröjde 22 minuter innan 1–2 kom när den otrolige 19-åringen De Ligt vann nickduellen mot Daniele Rugani och fullbordade vändningen. Anledningen till att Juventus inte förlorade med större siffror stavas Wojciech Szczesny och hans räddningar. En gång för alla bekräftade polacken att han är en värdig ersättare till Gigi Buffon.

Juventus hade inget att motvapen att ta till när två mål krävdes av de, utan Ajax kunde i lugn och roll spela hem matchen. De förmådde inte ens att hota på högerbacken där Ajax tvingades spela med tredjevalet Daley Sinkgraven som vänsterback. Ronaldo blev frustrerad och ensam, Bernardeschi totalt osynlig, och så har vi Paulo Dybalas insats då.

Argentinaren och hans formdipp har numera blivit ett ”caso”, ett mystiskt case om bollgeniet som försvunnit. Efter hans straffmål mot Milan häromveckan blev han utbytt fem minuter efteråt mot Moise Kean. Den här gången gjordes bytet 20 minuter tidigare, redan i halvtid (skada?).

I den större bilden går det att peka på vissa detaljer som ledde till uttåget. Miralem Pjanić är alltför ofta inte tillräckligt bra mot de bästa i Europa. Blaise Matuidi blir överflödig när den fysiska kampen inte är central. Kanske behöver Juventus slanta upp ordentligt för ett kreativt alternativ till Pjanić i sommar?

Juventus kan heller inte skylla på Giorgio Chiellinis frånvaro. Mittbacksersättaren Rugani gör det helt okej över två matcher och Juventus klubbledning var väl medvetna om faran när de släppte Mehdi Benatia till arabvärlden i januari.

Säsongsentusiasmen har till stor del dött efter det chockartade uttåget. Det var inte så här det skulle sluta när Juve värvade Cristiano Ronaldo, gjorde portugisen till världens bäst betalda, och tog hans rygg i det pågående våldtäktsfallet. Därför är det inget annat än ett fiasko att Juventus CL-spel tar slut i kvartsfinalen mot ett lag som inte hör till förhandsfavoriterna.

Det betyder inte att klubben är mil ifrån att ta en efterlängtad Champions League-titel nästa år. En nyckel till kommande säsong blir att få entusiasmen som Ronaldos ankomst medförde att stanna kvar, både inom klubben och hos spelaren själv.

Just nu är vi dock framme vid det återkommande scenariot där Max Allegri ifrågasätts. 51-åringen bekräftade efter matchen att han stannar ett år till som Juventus tränare och Allegri har president Andrea Agnellis stöd.

Jag vill inte säga att beslutet är fel eller dumt. Allegri har alldeles för många taktiska triumfer att falla tillbaka på för att stämplas som en tränare som inte kan vinna Champions League. Men Allegri måste gå till sig själv, kanske släppa på det ständiga trixandet med formationer och försöka hitta ett mer tydligt sätt att spela på?

Det är inga stora reformer som han och Juventus behöver genomgå för att nå slutmålet. Allegri har flera månader på sig att rannsaka sin egen insats och lista ut vad laget behöver. Kommande säsong blir hans sista försök att vinna Champions League, och han lär aldrig få bättre förutsättningar någon annanstans än i Juventus.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Milan-Lazio är säsongens rivalitet – och striden är inte över

Förra året utkämpade Juventus och Napoli en kamp ändå in på mållinjen i titelavgörandet. För tio år sedan var Inter och Roma de två stora kombattanterna under några säsongers scudettostrid. Då Juventus spelar i en egen liga konkurrensmässigt i år får en titta längre ner i tabellen för rivaliteter som bubblar.

Två klubbar som traditionellt inte legat i fejd och på ett sportsligt plan inte varit titelkonkurrenter med varandra på 20 år är Milan och Lazio. Lite i skymundan har denna rivalitet växt och blossat upp det senaste året.

Förra våren gjorde lagen upp om en finalplats i Coppa Italia. Dubbelmötet slutade mållöst och Milan segrade på straffar. Lazio slutade ändå placeringen ovanför Milan den säsongen och när deadline-day närmade sig i augusti förra året började laziali snegla både oroligt och oförstående på transfernyheterna.

Lagets mittfältsjuvel Sergej Milinković-Savić hade ryktats till klubbar som Real Madrid, PSG och Juventus under sommaren. Mot transferfönstrets slut var det bara en klubb dock som kommit med ett konkret erbjudande: Milan.

Miljardbudet avslogs från Lazios sida men sommaren hade stört serbens fokus tillräckligt mycket för att han skulle gå och underprestera hela hösten. Fansens resonemang handlar om att Milinković-Savić borde gå till en av världens bästa klubbar och inte till en direktkonkurrent om Champions League-platserna.

Om Lazio åter misslyckas med att ta sig till den turneringen kan de räkna med fortsatt Sergej-intresse från Milano. Rivaliteten har spätts på med en ny cupsemifinal lagen emellan, där det första mötet slutade 0-0, igen, och returen spelas i nästa vecka.

Lördagens kvällsmatch på San Siro var otroligt viktig i jakten om CL-platser. Romas vinst tidigare under kvällen hade puttat ner Milan från topp-fyra, och laget gick in till mötet med tre förluster och en oavgjord från de fyra senaste matcherna.

Trots den dåliga trenden fanns tendenser i spelet som gav hopp om en resultatmässig vändning efter 1–2 mot Juventus förra helgen. Några minuter in i matchen mot Lazio behövde dock lagets andremålvakt Pepe Reina visa att defensiven fortfarande är lagets styrka.

Gästernas Joaquín Correa rann igenom Milanförsvaret och serverade Ciro Immobile vid straffpunkten. Förra säsongens skyttekung sköt ett lågt direktskott men den reflexsnabbe målvakten hann ner snabbt och styrde avslutet till hörna.

Ersättaren till skadade Donnarumma räddade Milan från en ny mardrömsstart med en parad som kan bli ovärderlig när sluttabellen ska räknas. Både Milan och Lazio gjorde en bra första halvlek defensivt och offensivt. Två minuter efter paus hamnade oturen hos Correa som blev tacklad och tvingades byta.

Simone Inzaghi tog in den mer statiske Felipe Caicedo bredvid Immobile på topp och flytet försvann i Lazio. Andra halvlek levde inte upp till det höga tempot från första tills ett par straffsituationer inträffade med mindre än kvarten kvar.

Lazios 25-årige dansk Riza Durmisi har inte haft någon lyckad första säsong i Rom och bara startat en match i Serie A. Vänsterbacken hade blott varit inne i några minuter när han höfttackade Mateo Musacchio i eget straffområde. Franck Kessié stegade fram och sköt straffen förbi Thomas Strakosha i Lazio.

Målet var tillräckligt för att säkra tre extremt viktiga poäng för Milan. Men den 22-årige ivorianen skulle hamna i en annan typ av blickpunkt efter slutsignalen. Omedelbart efter att domare Rocchi blåst av uppstod fullt tumult när Borini och Luiz Felipe från respektive lag hamnade i luven på varandra.

Stora delar av lagen blandade sig i konflikten och med adrenalinet fortfarande pumpande bestämde sig Kessié och lagkamraten Bakayoko för att ta ”bantern” ett steg längre. Den senare hade bytt till sig Laziobacken Francesco Acerbis tröja och höll tillsammans med Kessié upp ryggtavlan med nummer 33 triumfariskt.

Hysset påminde om supporterfalanger som snor rivaliserande fans flaggor eller banderoller och visar upp dem som en slags trofé. Inför mötet hade Acerbi munhuggits på sociala medier och självsäkert konstaterat att ”Lazio är bättre spelare för spelare, det går inte att jämföra lagen emellan”.

Gennaro Gattuso tvingades be om ursäkt å lagets vägnar efter Milanspelarnas provokation. Ciro Immobile kallade Bakayoko och Kessié för ”små människor”. Anfallaren och hans familj blev sedan grovt förolämpad på Instagram av en skribent från sajten MilanCafé24, till den grad att personen avskedades när påhoppet blev uppmärksammat.

MilanLazio

Bakayoko förklarade sig med att allt rörde sig om ”ett skämt” och Acerbi tog emot ursäkten på söndagen för att gå vidare från kontroversen. Jag tycker att Milanduons provaktion var både osmaklig och onödig. Samtidigt ser jag hellre den här typen av polemik förekomma än tacklingar med avsikt att skada en motståndare i upphettade matcher.

På senare tid har just Franck Kessié fått en udda roll som anti-hjälte. Det är bara veckor sedan mittfältaren bestämde sig för att gå loss på Lucas Biglia efter att argentinaren sagt några opassande ord på bänken när ivorianen utbytt passerade. Inför öppen ridå under Milanoderbyt tvingades spelare gå emellan en vansinnig Kessié och Biglia.

Det sista jag vill är ändå att känslor försvinner från sporten. Acerbi hälsade tillbaka till Bakayoko med ett ”vi ses på planen igen”. Om en dryg vecka är det dags för nästa rond i fighten Milan-Lazio och de rödsvarta har kopplat ett mentalt övertag.

Det rådet inga tvivel om att en CL-plats är oändligt mycket mer värd än en cuptitel. Den här förlusten svider för Lazio som poängmässigt fortfarande är med och har en hängmatch mot Udinese på onsdag att slicka såren till. Den överväldigande känslan är att Lazio inte kommer nå ändå fram. I år heller.

****

Annat från omgång 32:

Det finns tillfällig rivalitet och så finns det den i Derby della Lanterna. Marco Giampaolos strålande derbyfacit (4-2-0) fortsatte när tränarens Sampdoria övertygande slog Genoa med 2–0. Under furiös matchinledning tog det bara tre minuter innan Fabio Quagliarella hittade Grégoire Defrel framför mål och fransmannen stod för sin nionde fullträff för säsongen.

Matchen förstördes dock av ett förhastat domarbeslut. Några minuter efter paus studsade bollen upp på Genoabacken Biraschis arm i en frilägessituation. Domaren Calvarese dömde korrekt straff till Sampdoria men gav också Biraschi ett rött kort för målchansutvisning. Extremt hårt dömt och dålig spelkänsla från domaren i en situation som inte skulle rendera i gult kort i andra fall.

Quagliarella var sin vana trogen säker från straffpunkten och sköt sig upp i ensam skytteligaledning med mål nummer 22. Genoa hade inget att komma med och derbyt var avgjort. Med bottenkonkurrenter som plötsligt börjat vinna matcher är de sex poäng som Genoa har till Empoli under strecket inte helt betryggande.

Anche Napoli ha capito, fate schifo (till och med Napoli har fattat att ni är en skam), stod det på en banderoll i Sampdoriaklacken riktad till den motsatta kurvan. Förra veckan avslutades det mest långvariga vänskapsband som officiellt existerat i italiensk fotboll. Genoa och Napolis tvillingskap mellan fansen sträckte sig till ända bak till 1982.

Det som fick Napolis fans att avsluta relationen var en banderoll på Genoaläktaren för ett par veckor sedan som hyllade Davide Belardinelli, Vareseultran som dog i samband med Inter-Napoli på annandagen. Att hylla en person som varit med och attackerat Napolifans blev för mycket för att vänskapsbandet skulle kunna fortsätta i nuvarande form.

Samp

Inte bara supportrar och spelare kände sig förolämpade under helgen. Torinos president Urbano Cairo slängde ur sig att “de inte vill ha oss i Europa” efter några VAR-beslut mot Cagliari som Cairo inte höll med om.

Simone Zaza startade i avstängde Andrea Belottis frånvaro och gjorde sitt tredje mål för säsongen strax efter paus. Symptomatiskt nog för anfallarens säsong skulle Zaza bli utvisad 20 minuter senare efter några okvädningsord mot domaren. Kort därpå kvitterade Cagliaris Leonardo Pavoletti och Torino tappade värdefulla poäng i CL-jakten.

Claudio Ranieri har till slut fått någorlunda fason på Romas läckande försvar. 1-0 mot bortasvaga Udinese innebar den andra raka nollan för Olsen-ersättaren Mirante i målet. För första gången sedan september undvek därmed Roma att släppa in mål på Olimpico i Serie A.

Edin Džeko frälste laget i andra halvlek efter en läcker passning från Stephan El Shaarawy, bosnierns första mål på hemmaplan på nästan ett år. Det slutade ändå inte bara med goda nyheter för i giallorossi. Daniele De Rossis lårskada riskerar att hålla borta kaptenen resten av våren.

Sergio Floccaris två första Serie A-mål kom när han spelade för Messina 2006. Motståndet då hette Juventus och 13 år senare skulle 37-åringen avgöra en match mot i bianconeri för sitt SPAL. Med veckans Ajax-retur i sikte fick ynglingar som Gozzi, Kastanos, Mavididi och Caviglia speltid mot SPAL.

19-årige Moise Kean är i jämförelse en etablerad spelare numera och anfallaren gjorde sitt sjätte ligamål när han styrde in ledningsmålet. SPAL:s Kevin Bonifazi kvitterade innan Floccari avgjorde med kvarten kvar. Ferrara-klubben tog ett stort steg mot nytt kontrakt och Juventus får behålla champagnen på kylning tills scudetton kan säkras kommande helg.

Vincenzo Montella återkomst till Fiorentina innebar ytterligare ett kryss för La Viola. 0-0 mot Bologna innebär att Fiorentina inte vunnit på hemmaplan i ligan sedan 16:e december förra året. Mest noterbart är att Montella testade Federico Chiesa som wingback i ett för Fiorentina nytt 3-5-2-system.

Slutligen är Chievo degraderat till Serie B efter 1-3 hemma mot Napoli. Sannsagan om kvartersklubben från Verona varade i elva raka säsonger i högstaserien. Senaste gången Chievo åkte ur studsade laget tillbaka omedelbart till finrummet. Behöver de en längre återhämtningsperiod nu?

****

Helgens lag: (4-3-3)

Cragno (Cagliari)

Iacopini (Parma), Manolas (Roma), Koulibaly (Napoli), Bonifazi (SPAL)

Praet (Sampdoria), Bakayoko (Milan), Nainggolan (Inter)

Floccari (SPAL), Džeko (Roma), Quagliarella (Sampdoria)

****

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Fiorentina försöker drömma sig tillbaka med Montella

Här är du igen, Vincenzo Montella. Klamrar dig fast vid toppfotbollens attraktiva jobb trots att du ramlat av pålen. En misslyckad säsong i Sampdoria 2015/16 ledde till tränaruppdraget i Milan. När Montella inte fick rätt på alla nyförvärv i kinesernas satsning ringde ändå Sevilla och tränaren fick ett bättre spelarmaterial än han någonsin förfogat över. Nu är det Fiorentina som vill resa tillbaka till svunna tider med 44-åringen.

Han efterträder Stefano Pioli som avgick som tränare igår. En förnedrande 0–1-förlust mot nästjumbon Frosinone i söndags fick Violaledningen att samlas till ett möte angående tränarens framtid. Ledningen beslut blev inte att sparka Pioli men tränaren valde själv att säga upp sig.

”Med tungt hjärta känner jag mig tvingad att lämna eftersom min professionella och framförallt mänskliga förmåga ifrågasatts”, berättade tränaren i ett öppet brev till fansen. Det är responsen efter att klubben gick ut med ett meddelande där lagets insatser kritiserades stenhårt.

Fiorentina hade inför omgången spelat oavgjort i hälften av lagets matcher i Serie A. De har bara vunnit en av de elva senaste i både liga och cup, vilket strandat laget i ett ingenmansland på tionde plats. Pioli var given att lämna i sommar i vilket fall men slutar nu istället med en känsla av onåd gentemot de styrande i klubben.

Länge fanns känslan att Stefano Pioli var rätt man i rätt klubb. Efter en turbulent sommar 2017 med stor spelaromsättning förädlade tränaren lovande spelare som Nikola Milenković, Jordan Veretout och Federico Chiesa i en Serie A-miljö. Fiorentinas åtstramade budget var inget problem när de hade en tränare som utvecklade unga spelare och gav de speltid.

Så kom kaptenen Davide Astoris tragiska bortgång i mars förra året. Pioli och hans mannar sörjde, tog sig samman, och vann de fem efterföljande matcherna i Serie A. Fiorentina slutade på en godkänd åttondeplats, men har stagnerat efter nyår.

Fiorentinaledningen har svarat på Stefano Piolis avhoppsförklaring och kallar honom för ”obegriplig” och hans beteende för ”oberättigat”. 53-åringen beskrivs annars som en sympatisk tränare men Pioli uppvisar också drag av att vara svårjobbad, med bristande ledaregenskaper rent av?

När han tog över efter Frank De Boer i Inter hösten 2016 gick det under en längre tid ganska bra. Inter vann med 7–1 mot Atalanta i mars 2017 men följde upp det med en vinstlös svit på åtta matcher, den längsta i klubbens historia.

Pioli fick sparken inför de två sista omgångarna (matcher som Inter såklart vann) och i hans ställe kom det betydligt större tränarnamnet Luciano Spalletti. Jag fick då en känsla av Inters dåliga avslutning var sanktionerad uppifrån, att klubben inte skulle ta sig Europa League.

Dels för att slippa det täta matchandet, dels för att slippa skämma ut sig som de gjorde den säsongen (sist i EL-gruppen). Stefano Pioli blev överkörd och tappade greppet till spelare och ledning, liknande det som sker idag.

Vincenzo Montella har inte jobbat på ett år sedan hans fem månader i Sevilla. Han anländer till Florens av nostalgiska skäl mer än att han skulle vara en tränare som kan gjuta framtidsoptimism i en förening som suktar efter något sådant.

Mellan 2012–2015 var Montella tränare i ett Fiorentina som både spelade vackert och nådde framgångar. Tre raka fjärdeplatser (fyran kvalade inte till Champions League då), en final i Coppa Italia, och en semifinalplats i Europa League kan Montella luta sig tillbaka mot när hans namn åter är ett med La Viola.

Jag är verkligen inte säker på om neapolitanaren blivit en bättre fotbollstränare sedan dess. Försvarsspelet havererade både i Milan och Sevilla den gångna säsongen och backlinjen är Fiorentinas svagaste lagdel idag.

Det sägs att sportchefen Pantaleo Corvino ville binda upp den från Roma nyligen sparkade Eusebio Di Francesco men att presidenten Diego Della Valle föredrog Montellas återkomst. Jag hade helt klart tyckt att Di Francesco vore ett vettigare val, men så är nyckelfrågan vad Della Valle egentligen vill med klubben?

Tre raka mediokra säsonger har retat upp de lila fansen och Vincenzo Montellas namn kommer inte att hjälpa för att blidka majoriteten gissar jag. Med största sannolikhet kommer symbolspelaren Federico Chiesa säljas i sommar för minst halvmiljarden. En försäljning av det jämngamla backlöftet Milenković kan hamna i summor inte långt ifrån Chiesas.

Hur mycket är Della Valle redo att återinvestera i Fiorentina? En klubb som presidenten försöker att sälja och vars arenaprojekt avstannat under tiden. En oroväckande detalj i sammanhanget är att Montella sparkades av Diego Della Valle efter oenigheter dem emellan den gången.

Tränaren har en ynka match som betyder allt under resten av våren. Om två veckor reser Viola till Bergamo för att ordna en finalplats i Coppa Italia. De spelade 3–3 i det första semifinalmötet på hemmaplan mot Atalanta och Montella kommer känna pressen från en supporterskara som inte sett en trofé lyftas på 18 år.

På många sätt är Atalanta där Fiorentina borde vara idag. En klubb med en mindre spelarbudget men som gör enorma framsteg på transfermarknaden säsong efter säsong och nosar på Champions League-spel.

Sådan är inte Fiorentinas verklighet idag och det hjälper inte att försöka drömma sig tillbaka till den senaste framgångseran. Återkomster slutar sällan bra och inget tyder på att Vincenzo Montella i Fiorentina kommer bli ett undantag.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Moise Kean i allas blickpunkt trots Allegris försiktiga hand

Vad gör man med en spelare som är 19 år och bara spelat en handfull matcher, men gör fler mål än Mario Mandžukić och sätter större avtryck än Paulo Dybala? Massimiliano Allegri sätter spelaren i fråga, Moise Kean – på bänken.

Det finns en baktanke med Allegris resonemang om tonåringen som exploderat under de senaste vårveckorna. Allegri vill skydda Moise Kean från yttre press och orimliga förväntningar genom att istället fasa in italienaren i laget.

Mot Cagliari i veckoomgången hade tränaren inget annat val än att starta med anfallaren på grund av skadeläget. Moise Kean gjorde ingen bra match men avslutade med ett sent 2–0-mål och firade utsträckta armar och blicken spänd mot Cagliarikurvan som utsatt honom för rasistiska tillmälen matchen igenom.

Efter Leonardo Bonuccis korkade kommentar där han tog avstånd från Keans firande (uppvigling enligt Bonucci) fick Allegri en shitstorm runt Kean och klubben han helst velat undvika. Efter ett nytt Kean-mål i den senaste omgången så har rubrikerna åter riktats mot anfallarens framfart på planen.

Till en början var det Milan och dess golden boy Piątek som stal uppmärksamheten på Juventus Stadium. Det dröjde bara en minut innan den polske skytteligaledaren fått ett utmärkt nickläge som för ovanlighetens skull inte satt på mål.

Någonting är det som gör att Milan lyser upp och Gennaro Gattuso får ut lagets bästa sida i matcher på Juventus Stadium. Likadant var det för ett år sedan, och Milan spelade den bästa fotbollen laget gjort under 2019, kanske på hela säsongen rentav.

Anfallsspelet flöt helt plötsligt med ett snabbare bolltempo med Bakayoko som mittfältets förgrundsfigur. Belöningen kom när Bonucci nonchalant slagit en boll framför eget straffområde som sedan hamnade hos Krzysztof Piątek som rullade in sitt 21:a ligamål.

Vi är 31 omgångar in i Serie A och Max Allegri använde sin 31:a laguppställning. Tränaren inledde med en trebackslinje innehållandes Alex Sandro för första gången och med Bernardeschi på en central mittfältsroll bakom Mandžukic och Dybala. I andra halvlek fortsatte Allegri kalibrera vidare när han bytte till ett 4-2-3-1 och avslutade matchen med 4-3-3.

Det fick effekt så att säga, efter den svaga första halvleken. Juventus ökade pressen, positionerna blev klarare och Leo Bonucci revanscherade sig efter en timme för misstaget vid 0–1. Hans långa passning hittade Dybala i straffområdet som drogs ner av Musacchio, som dittills gjort en strålande match med Romagnoli i mittförsvaret.

Dybala tog själv hand om straffen och kvitterade – bara för att några minuter senare bytas ut mot Kean. Symboliken blev tydlig när en besviken Dybala brottandes med formen skiftade mot Juventus nya kelgris Kean.

En status som Paulo Dybala själv åtnjöt för två år sedan efter dubbla mål i 3–0-vinsten mot Barcelona. Jämförelserna med Leo Messi kom förklarligt vid den tidpunkten. Numera gör Max Allegri sitt bästa för att lugna ner hajpen när han tydliggör att ”Moise Kean inte är någon Messi”.

Moise Kean i den här formen gör i alla fall mål och avgör fotbollsmatcher. Det dröjde inte många minuter innan Kean skjutit över från ett fritt läge när Milan börjat gå på knäna. Det obligatoriska målet kom med sex minuter kvar när inhoppande Pjanić la upp för Kean som positionerat sig och distinkt sköt 2–1 förbi Pepe Reina i Milanmålet.

Moise Kean är 19 år men snittar ett mål var 47:e minut den här säsongen. Lägg till målen mot Finland och Lichtenstein i EM-kvalet och ni förstår kärleksrelationen italiensk media inlett med forwarden för att använda Allegris egna ord. Varför då inte utnyttja hans form nu på onsdag mot Ajax?

Tanken kittlar att låta Kean starta i Amsterdam men är inte särskilt trolig. Kanske finns en öppning på grund av problematiken med Dybala, men både Mandžukić och Bernardeschi känns givna som offensiva pjäser, dessutom kan Ronaldo bli spelklar.

Förmodligen har Allegri rätt som är försiktig i vårdnaden av Kean men det hade varit spännande och se Juventus bemöta Ajax unga stjärnskott med det bästa som finns på den fronten i vitsvart. Allt pekar på att Kean är något utöver det vanliga med sin kraftfulla och smarta anfallsstil. Bara det att han kanske är som mest användbar och effektiv från bänken i nuläget.

Juve

Fjärde raka matchen utan vinst för Milan innebar detta resultatet. Tre av dessa är förluster. Har verkligheten kommit ikapp Milan till slut? Jag är inte säker. De har trots allt klamrat sig kvar på fjärdeplatsen trots allt negativt, låt vara att de numera är på samma poäng som Atalanta.

Ett avgörande på var Milans säsong kommer ta vägen blir mötet med Lazio på San Siro kommande lördag. Kritiken mot Gennaro Gattuso har åter tagit fart och följts av diskussioner om en Champions League-plats räcker för att behålla jobbet nästa säsong.

”Jag kunde inte bry mig mindre om vad folk säger. Kanske är problemet att jag vann så mycket med den här klubben som spelare och var här under så lång tid att folk förväntar sig annorlunda saker från mig. Jag vill bara bli bedömd för vad jag gjort som tränare”, sa Gattuso efter förlusten.

Om Milan ska vända trenden behöver de bevisa att bra spel inte bara är något som plockas fram när Juventus är motståndare. Över 50 000 biljetter har redan sålts till Lazio-matchen. För att vara ett lag i en svacka som förlorat mot en av de största rivalerna är utsikterna förvånansvärt optimistiska i Milan.

****

Annat från omgång 31:

Inter har nu ett försprång på fem poäng till Milan efter den mållösa matchen mot Atalanta. Mauro Icardi var tillbaka på den hemmaplan där han bara gjort tre mål under säsongen, sist intågande i ett spelarled som numera leds av den nya kaptenen Samir Handanović.

Icardi gjorde en spelmässigt okej match och pressen på hans axlar blev lättare efter straffmålet mot Genoa i veckoomgångens 4–0-vinst. Det är dock inte någon skarp Icardi vi ser efter frånvaron och anfallaren fick nidramsor mot sig från hemmaklacken, sånger som sedan blev utvisslade av övriga läktarsektioner.

Istället hamnade Atalantas Josip Iličić i centrum med sin aviga och svårfångade spelstil. Slovenens frispelning till Papu Gómez i början av andra halvlek borde gett ledningen till gästerna om argentinaren fått ordning på sina fötter.

När den erkänt konditionssvage Iličić tröttnade och Atalanta inte längre orkade pressa hade Inter ingen nyckel för att öppna upp matchen. Det blev uppenbart att båda lagen var tillfreds med 0–0, särskilt med tanke på att Atalanta fick klara sig utan Duván Zapata denna match.

Icardi1

Roma blev oväntat nog vinnaren denna omgång i kampen om Champions League-platserna. Borta mot Sampdoria gjorde Daniele De Rossi matchens enda mål med kvarten kvar att spela och kommenterade att vinsten kändes ”dubbelt värd”.

På något sätt lyckades Roma hitta tillbaks till några grunder efter den geistlösa 2-2-insatsen mot Fiorentina i veckan. En sådan som Patrik Schick, med en utdömd framtid i klubben, hittade inspiration på sin tidigare hemmaplan Marassi och nickade fram bollen som kapten De Rossi knäade in.

Är det någon som ska ge den här framtidsosäkra spelargruppen en gnista är det just De Rossi. I hans 614:e Romamatch kan detta mål bli ett av de viktigare i karriären om det visar sig ge en CL-plats i slutändan. Bara en poäng skiljer till Milan och Atalanta.

Romrivalen Lazio blev utan tvekan förloraren i samma Europarace efter den gångna veckans två omgångar. När Simone Inzaghi tycktes ha knäckt koden och äntligen börjat vinna mot topplag följde Lazio upp Intervinsten med 0–1 mot SPAL och 2–2 hemma mot Sassuolo.

En mängd målchanser hjälpte inte Lazio. Vid ställningen 1-1 såg laget ut att gå mot ytterligare förlust när Domenico Berardi kontrade in ledningsmålet för gästerna en minut före full tid. Lazio hittade till slut en poäng efter Senad Lulićs 2–2-mål i den femte tilläggsminuten.

Inzaghi och hans lag må vara mest besviket över poängen men Sassuolos tränare Roberto De Zerbi var argast efteråt. Jag syftar på sekvensen där Sassuolos Manuel Locatelli får ett inspel på armen via låret och Lazio tilldöms straffen där Ciro Immobile ger laget ledningen.

De Zerbi pekar på att reglerna säger att det inte kan bli straff om den tar på en annan kroppsdel före, vilket betyder att domaren Abisso trots VAR-koll tolkade regelboken fel? Den här situationen var ännu mindre straff än handsen på Alex Sandro i Juve-Milan, som jag inte heller tycker är tillräckligt för en straff (Sandro slänger sig och får inspelet på överarmen).

Det blir däremot väldigt skevt när två liknande handssituationer tolkas och får olika utfall. I grund och botten är tolkningen av handsregeln problemet och VAR blir en ytterligare instans som i en del fall förvirrar mer än hjälper till.

Upprördheten från Milans klubbdirektörer var sådan att Serie A fick arrangera ett möte under måndagen mellan domare och klubbar för att rensa luften. Slutsatsen från mötet verkar vara att VAR behöver optimeras och att dialogen samtidigt måste fortsätta med det internationella regelorganet IFAB för att förtydliga vad som gäller.

Seriens senaste tränarbyte har blivit ett lyckokast för Udinese. Igor Tudors första matcher innebar en seger i måstematchen mot Genoa och 1-1 borta mot Milan. I helgen kom Udineses andra raka hemmaseger när bottenkonkurrenten Empoli besegrades med 3-2.

Avståndet till Bologna på nedflyttningsplats är mer betryggande fem poäng nu. Ikväll kan Bologna vid seger mot avsågade Chievo gå om Empoli, och dessa två lag lär byta plats runt strecket ett antal gånger till innan serien är färdigspelad.

Det har till och med spetsats till bakom Empoli och Bologna efter att Frosinone sprattlat till med två raka segrar och bara står fem poäng ifrån säker mark. Segern borta mot Fiorentina tvingar fram ett ledningsmöte i den lila klubben där de ska ta ställning till tränaren Stefano Piolis framtid.

****

Helgens lag: (3-4-3)

Musso (Udinese)

Manolas (Roma), Romagnoli (Milan), Gunter (Genoa)

Bernardeschi (Juventus), De Rossi (Roma), De Paul (Udinese), Lazovic (Genoa)

Pandev (Genoa), Ciofani (Frosinone), Kean (Juventus)

****

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Topp 15: Säsongens bästa nyförvärv

Med trettio omgångar spelade är det tid att kora säsongens bästa spelarrekryteringar i Serie A. Som alltid spelar riskinsatsen en stor roll här. En stor investering kan inte jämföras med ett säsongslångt lån, vilket också speglas på denna lista. Trots sommarens stora målvaktskarusell är det bara en keeper som hittar in till topp-15.

Plats 15: Luis Muriel, Sevilla→Fiorentina (lån), 11 matcher/6 mål, snittbetyg i Gazzetta dello Sport: 6,13/10

Vid omstarten i januari presenterade sig colombianen på det mest spektakulära sättet med två mål, däribland ett efter en dribblingsfärd från halva planen mot Sampdoria. Ytterligare mål har tillkommit, men precis som i den matchen har de oftast bara lett till kryssresultat för Fiorentina.

Hälften av Violas matcher 18/19 har slutat oavgjort varav fem raka är på hemmaplan! Luis Muriel har ändå tillfört både energi och spets till Fiorentinas anfall och kanske är det i Serie A hans bästa sida kommer fram. Florensklubben lär överväga köpoptionen på Muriel i sommar.

14. Andrea Petagna, Atalanta→SPAL (lån+3 miljoner euro), 28/12, 6,08

Äntligen kom 23-åringens målmässiga genombrottssäsong. När Atalanta behövde någon som var mer än bara en stor och stark center fick Petagna börja om i tabellens bottenskikt. Jag såg det inte som givet att målen skulle strömma i SPAL men Petagna har varit lagets självklara målskytt under säsongen.

Milanprodukten har bara Immobile, Quagliarella och Empolis Caputo före sig bland italienarna i skytteligan. Ändå ses han som långt ifrån en landslagsplats. Fortsätter målen att komma kan det bli svårt att ignorera centern med den otypiska spelstilen för en italiensk anfallare.

13. Lucas Paquetà, Flamengo→Milan (35M euro), 11/1, 6,18

Det är ingen slump att Milans spelmässiga uppgång under 2019 sammanfallit med hans inträde i laget. Lucas Paquetà handlar inte bara om flärd utan mittfältaren har visat sig vara oväntat bra defensivt och en god tacklare.

”Paquetà är inte som en typisk brasse, han suger åt sig taktiska instruktioner som en tvättsvamp”, kommenterade tränaren Gattuso kort efter hans ankomst. Frågan är hur mycket Milan kommer tappa med 21-åringen nu ankelskadad? Klart är att Riokillen Paquetà kommer göra ännu större väsen av sig när han får en hel säsong i Milan.

Paqueta1

12. Stefan De Vrij, Lazio→Inter (free agent), 23/2, 6,17

Som förväntat har en av Serie A:s bästa försvarare de senaste åren hållit samma höga nivå även i Inter. Bara Juventus ståtar med ett bättre mittbackspar i Italien än Inters med De Vrij och Škriniar. En spännande sommar väntar i de svartblå försvarsleden. Väljer Inter att casha in på Škriniar och får nederländaren den store läromästaren Diego Godín bredvid sig?

11. Gervinho, Hebei China Fortune→Parma (free agent), 23/10, 6,11

Wow. Gervinho anlände helt matchotränad från Kina men visade sig snabbt vara värd chansningen för Parma. Ivorianen har briljerat med speed och kraft som knappast saktat ner trots att han fyller 32 år nästa månad. Gervinhos oberäknelighet har bidragit till att laget placerat sig i tabellens mitt. Orkar han hålla uppe farten nu när bottenlagen börjar äta upp Parmas tidiga försprång?

10. Lautaro Martínez, Racing Club→Inter (22M), 21/6, 6,13

Det dröjde en höst innan 21-åringen funnit sig tillrätta i Inter och europeisk fotboll. Lautaro blev inte den omedelbara centralgestalten som en del hajpade upp honom till utan har metodiskt getts fler och fler startchanser under säsongen.

Trots den ringa erfarenheten har argentinaren visat sig ha ett psyke kapabelt för stormatcher med mål mot både Milan och Napoli. Spelmässigt har han erbjudit ett större anfallsspel än landsmannen Mauro Icardi och visat sig vara redo att axla dennes nedfläckade mantel. Med Lautaro på plats kan Inter sälja Icardi med gott samvete i sommar.

9. Francesco Acerbi, Sassuolo→Lazio (10M), 28/3, 6,12

31-åringens enda erfarenhet från en storklubb var en kort period i Milan. Skulle Acerbi kunna ersätta De Vrij på ett förtroendeingivande sätt i Lazios klart sämsta lagdel? Svaret blev ja, och inte många saknar hans föregångare som fick lämna Lazio med svansen mellan benen.

Acerbi kändes inte självklar till en början men har blivit Lazios ledare i försvaret. Den tuffa stilen och nickstyrkan har bidragit till att Lazio åter är i toppen trots den sedvanliga spretigheten mellan lagets försvarare.

8. Armando Izzo, Genoa→Torino (8M), 29/4, 6,31

27-åringen har till slut etablerat sig på Serie A:s övre halva. Detta efter att ha stängts av sex månader under 2017 för matchfixningsbrott och sedan varit skadad nästan hela förra våren. Det var dags att gå vidare från Genoa för Scampias finaste, ni vet, området med pyramidhusen i Neapel känt från serien Gomorra.

I Torino har det blivit succé till höger i Walter Mazzarris täta trebackslinje. Izzo är en modern back som klarar av spelet centralt såväl som på kanten. Dessutom har han bidragit med ett antal avgörande mål under säsongen. Den välförtjänta landslagsdebuten kom i Italiens senaste EM-kvalmatch och fler A-kamper kommer det bli för Izzo.

7. João Cancelo, Valencia→Juventus (40M), 19/1, 6,23

Efter en dominant höst på högerkanten har 24-åringens form dalat efter nyår. Detta ledde till att portugisen inte fick förtroendet i startelvan borta mot Atlético Madrid i CL-åttondelen. Cancelo var dock tillbaka när det skulle ösas på framåt i returen och bidrog med en assist i Juves episka vändning.

João Cancelo lär fortsatt växlas mellan olika positioner och även hamna på bänken när Juventus ska spela av ligasäsongen. Han har visat tillräckligt för att göra högerkanten till sin under flera år framöver i Juve.

6. Fabián Ruiz, Real Betis→Napoli (30M), 19/3, 6,36

23-åringen kom inte till Neapel för matens skull i alla fall. I pizzans hemstad säger sig Fabián Ruiz inte ens tycka om rätten. Som tur var utmärker sig spanjoren ännu mer på fotbollsplanen. Den dyra övergångssumman skvallrade om en spelare med stor potential och Ruiz har motsvarat förväntningarna.

Den spanske U21-landslagsmannen har Xavi som idol men blev ofta satt på vänsterkanten efter några inledande matcher på bänken. Fabián Ruiz har sedan Marek Hamšiks Kina-flytt fått en fast plats centralt och övertygat med mångsidigheten, passningsspelet och skottet. I det dolda har Ruiz stått för ett av säsongens största genombrott.

FRuiz

5. Alex Meret, Udinese→Napoli (22M), 12 matcher/7 hållna nollor, 6,12

Napoli har gjort något så ovanligt som snurrat på tre olika målvakter under säsongen. Karnezis har varit bra, Ospina ännu bättre, men sedan Alex Meret kom tillbaka från armbrottet som höll honom borta nästan hela hösten har roterandet nästan upphört.

Napoli har hittat en trygg målvakt med enorm potential som är bunden att vakta det ljusblåa målet under flera säsonger framöver. Målvaktsbyten är något av det svåraste för klubbledningar att göra. Napoli har på alla sätt lyckats med sitt.

4. Nicolò Zaniolo, Inter→Roma (4,5M), 21/4, 6,34

Romas enda ljuspunkt under en miserabel säsong är denna Inter-ratade 19-åring. Zaniolos framfart i Inters primaveralag förra säsongen var inte nog för att övertyga klubbledningen, utan skickades till Rom ihop med Davide Santon för att Inter skulle köpa den betydligt dyrare Radja Nainggolan.

När Zaniolo fick chansen en bit in på hösten skapades magi direkt. Den offensive mittfältaren är inte bara extremt finurlig och teknisk, utan också fysiskt stark och mäter närmare 1,90 m. I februari kom de dubbla målen mot Porto i Champions League och Zaniolos namn hissades upp bland landets ädlaste i den kommande generationen med Chiesa, Barella och Donnarumma.

3, Duván Zapata, Sampdoria→Atalanta (tvåårigt lån+14M), 29/20, 6,53

Säsongen 2017/18 i Sampdoria blev en återupprättelse för Duván Zapata efter den misslyckade perioden i Napoli. Elva mål var bra, men i ett Sampdoria fullt av kompetenta anfallare såg Atalanta chansen att låna Zapata från konkurrenten.

Zapata och hela Atalanta hade en blandad höst men till slut visade sig colombianen vara pusselbiten som saknats i offensiven. Zapata har gjort brutala 18 mål sedan december och Atalanta är målgladast i Serie A.

Mästertaktikern Gasperini lyckades se något mer i 28-åringen än bara en tung center och styrde om hans spelstil till att gå rakare mot mål. Det nya djupledshotet har resulterat i en spelare för skytteligatoppen och någon att bygga Champions League-drömmar runt.

DZapata

2. Cristiano Ronaldo, Real Madrid→Juventus (100M), 26/19, 6,73

I Serie A har Cristiano Ronaldo helt enligt förväntningarna gått fram som en ångvält och bara gjort Juventus ännu mer överlägset. Den här listan tar inte bara hänsyn till det spektrumet utan i Ronaldos fall är det Champions League som avgör hans eftermäle.

Om portugisen leder Juventus till CL-titeln är han självklart säsongens bästa nyförvärv. Uppvisningen mot Atleti var en försmak av vad 33-åringen kan åstadkomma i sitt riktiga hem, CL-våningen. Än återstår mycket arbete mot det slutgiltiga målet. The jury is still out.

1: Krzysztof Piątek, Cracovia Kraków→Genoa (4,5M), Genoa→Milan (35M), 29/20, 6,53

Boom, boom! Försvarare och målvakter har oftast inte mer än hunnit reagera innan bollen legat bakom de i nät. Så har pistolmannen Kris Piąteks Serie A-säsong sett ut. Det har inte spelat någon roll om Piątek varit en okänd anfallare värvad från polska ligan eller januarifönstrets dyraste och mest uppmärksammade nyförvärv . Piątek har varit lika svår att få grepp om för försvararna.

Målen har dessutom kommit i strid ström under hela säsongen. Inget annat nyförvärv har haft samma påverkan på sina lags resultat som Krzysztof Piątek. 23-åringen sköt Genoa upp till en säker mittenplacering trots tre olika tränare under höstsäsongen.

I Milan har det räckt med en målchans för att avgöra matcher åt de rödsvarta och klubbens hopp om en Champions League-plats hänger i mångt och mycket på Piąteks mål. Milans har inte haft en sådan här bra anfallare sedan Zlatan Ibrahimovic. Boom.

****

I veckans Poddario utvärderar vi Robin Olsens säsong och går igenom Serie A:s bästa målvakter. Vi tar upp Moise Keans framfart, ifrågasätter framtiden i Udinese, och funderar på om San Siro-nostalgin kan få Milanolagen att tänka om i deras arenaprojekt? Podcasten med undertecknad och SvenskaFans Johan Stistrup finns på iTunes och Acast

****

Twitter: @ErikHadzic

 

Erik Hadzic

Roma i spillror, Olsen närmare bänken

Solen sken över Rom igår under ett Derby del Sole med Romasymboler på båda tränarbänkarna. Carlo Ancelotti hade aldrig besegrat Claudio Ranieri i tränarkarriären men det dröjde bara två minuter innan hans lag dragit mörkret över motståndarna.

Arek Milik stod för både vändning och skott av den avancerade skolan när han gav Napoli ledningen mot Roma, och knappade in på Kris Piątek i den polska skytteligaduellen med sitt 16:e mål i Serie A.

Napoli ägde boll och målchanser och borde haft en tvåmålsledning när Simone Verdi prickade Robin Olsen i ett helt fritt läge. Romas passningsspel var stundtals hemskt att se och det enda Claudio Ranieri kan ta med sig är att Bryan Cristante mer kommer till sin rätt strax bakom Edin Džeko i ett 4-2-3-1, snarare än att vara en på tremannamittfältet.

På något sätt lyckades Roma ändå gå till halvtid med ett oavgjort resultat. På tilläggstid ordnade i giallorossi en ”dubbel” straff när bollen hamnat på Mario Ruis arm och målvakten Meret dragit ner Schick under en och samma sekvens. Diego Perottis kvittering på straffen lugnade tillfälligt känslorna av uppgivenhet som täckte Olimpico.

Napoli behövde dock bara tio minuter efter pausen för att visa upp lagets mest effektiva sida. Tyvärr hamnade Robin Olsen i frustrerade gulrödas blickpunkt. En luftboll mot José Callejón slogs med ett direktinlägg till andra sidan straffområdet där Dries Mertens enkelt kunde raka in 1–2 för gästerna.

Robin Olsen visste, visste, att Callejón skulle dra ett inlägg direkt på volley men kunde ändå inte placera sig för att förhindra inspelet nära hans mål. Fem minuter senare var Olsen nästan själv utelämnad med anstormande Napolispelare när Simone Verdi stängde tillställningen med Napolis tredje mål.

För fem månader sedan satt jag på San Paolo och såg Robin Olsen sånär rädda tre poäng till Roma i en match där Napoli bombarderade svenskens mål. Jag skrev efteråt att Olsens inlärningsperiod var över, insatsen var en slags verifiering på målvaktens kvalitet och de värsta tvivlen kunde läggas vid sidan.

Olsen växte in i rollen under vintern och vann större förtroende i spelet runt hans straffområde. Det känns tråkigt ur svensk synvinkel att konstatera att det nu råder tvära kast gällande Olsens status.

För en månad sedan stod malmöiten för en tavla mot Frosinone i en match som Roma med ett nödrop kunde vinna mot nästjumbon. Under veckorna som gått har huvudstadsklubben vunnit en Serie A-match, förlorat tre, och åkt ur Champions Leagues åttondelsfinal mot Porto. Till råga på allt släppte Olsen in fyra mål två EM-kvalmatcher för Sverige.

Känslan när taket raserade för Roma under eftermiddagen var att försvararna inte längre litar på Robin Olsen. Det skulle komma ett fjärde mål för Napoli när backlinjens inkompetens återigen uppenbarade sig och Amin Younes gjorde mål för andra matchen i rad.

Var tar Roma vägen nu? Hur ska Robin Olsen kunna gå vidare till nästa match efter den här fadäsen? När tränaren Eusebio Di Francesco fick sparken i början på månaden och sportchefen Monchi, han som värvade Olsen, följde med ut från samma dörr kom känslan att målvakten behövde övertyga under säsongsslutet för att vara värd förstatröjan till nästa säsong.

Men det svänger snabbt i fotboll och Rom är en av platserna där centrifugen med jämna mellanrum återkommer. All logik säger att Ranieri nu bör överväga om Olsen ens ska starta nästa match i Romamålet. Om klubben haft en bättre backup än Mirante (Monchi igen) att tillgå skulle säkert Olsen fått någon match på bänken redan under de skakiga inledningsveckorna i höstas.

Men målvaktspositionen är bara ett av alla bekymmer klubben har. Roma är ett lag i spillror, med återkommande skador hela säsongen, svagt ledarskap, och hål på flera håll i lagbygget. För första gången på nästa fem år förlorar Roma två Serie A-matcher i rad. På onsdag kommer Fiorentina på besök och jag undrar om revanschlustan efter 1–7 i cupen ens kommer räcka.

Dries

Som tur var för Roma förlorade samtliga lag närmast Champions League-strecket förutom Atalanta (3–1 i Parma) och Lazio. Roms himmelsblå tog en sällsynt seger i Milano mot en toppkonkurrent som Inter. Lazio var nästan uppe i 1,5 år utan segrar mot lag från topp-sex när vintern tog slut. Nu har huvudstadsklubben vunnit mot både Roma och Inter under samma månad.

Fjolårssuccéerna Milinković-Savić och Luis Alberto börjar nå de höga nivåer de tidigare visat och samarbetade ihop när Lazio gjorde matchens enda mål. Luis Albertos inlägg mot bortre stolpen nickades i mål av Sergej i den 13:e minuten.

Lazio hade mindre bollinnehav än Inter men skapade fler heta målchanser. Inter försökte med flertalet skott från distans och inlägg mot straffområdet. Men därinne nickade oftast den väldige Francesco Acerbi undan det som kom i hans väg.

Med kvarten kvar bytte Inter ut Keita Baldé mot João Mário och avslutade matchen utan anfallare. Lautaro Martínez fanns inte att tillgå och tränaren Spalletti valde att inte skicka in 19-åringen Facundo Colidio under slutforceringen. Scenariot blev såhär då Spalletti vägrade att ta ut Mauro Icardi i matchtruppen trots hans återkomst till träningsplanen.

Spalletti talade inför matchen om en händelse under fredagen och verkar surnat till på att Icardi inte bad spelargruppen om ursäkt för frånvaron när han fick chansen. Vd:n Beppe Marotta förklarade under kvällen att Icardi behöver tid för att fasas in i laget och att tränarens beslut gäller.

Lika diplomatisk var inte Luciano Spalletti efter slutsignalen. En upprörd tränare tyckte att Icardis beteende var ”förnedrande gentemot fans och alla som älskar Inter”. Främst syftar Spalletti på allt medlande mellan Icardi och Inter som gått genom advokaten Paolo Nicoletti.

”Behovet av en medlare för att kunna dra på sig Intertröjan, det är förnedrande (…) Med all respekt är det spelare som Messi som gör skillnaden, inte Icardi. Professionalism och självrespekt betyder allt. Disciplin är allt”, förklarade Luciano Spalletti.

Mauro Icardi blev också sågad av Lazios Ciro Immobile efteråt som kallade det för ”bisarrt” att någon behöver förhandla Icardi tillbaka in i spel. För varje vecka som går framstår argentinarens beteende som än mer barnsligt och patetiskt. Nu har dock Spalletti rivit upp ytterligare sår i Inter med ett uttalande som borde stannat i omklädningsrummet.

Spalletti har nog med problem på planen att behandla. Spelet ser endimensionellt ut utan Lautaro Martínez, inte Icardi, och laget har förtvivlat svårt att attackera i underläge. Nio gånger har Inter släppt in det första målet i säsongens Serie A och bara vid ett tillfälle har de lyckats nå oavgjort.

Lazio kan fortsätta sikta mot Champions League nu när den negativa trenden mot topplagen är bruten. Har Simone Inzaghi knäckt koden? Nja, hans val att byta ut Luis Alberto och sätta in djupledslöparen Marco Parolo tvingade ner laget i famnen på målvakten Strakosha de sista 20 minuterna. Åtminstone fick tränaren igår en mini-revansch mot laget som slog Lazios drömmar i kras förra säsongen.

****

Annat från omgång 29:

Även Milan bland CL-aspiranterna förlorade när Sampdoria tog en rättvis seger efter ett mål i den första minuten av Gregoire Defrel. Fransmannen stressade Gigio Donnarumma till att skjuta ett uppspel rakt på Defrel och in i mål.

Donnarummas starka form till trots så kommer oförklarliga misstag lite för ofta från hans sida. Nu var det spelet med fötterna som hamnade i fokus igen och måste slipas om han ska tillhöra målvaktstoppen i världen.

Andra raka förlusten för Milan och imorgon kväll väntar ett Udinese som möjligen vaknat till liv. Klubben är den senaste som genomfört ett tränarbyte sedan Davide Nicola fått sparken och Igor Tudor precis som förra våren fått uppdraget att hålla laget ovanför nedflyttningstrecket.

Det blev vinst i den tidigare Juventusbackens första match efter mål av Stefano Okaka och Rolando Mandragora. Den senares mjuka nedtagning och volley är veckans mål i min mening.

Juventus såg oinspirerat ut när Empoli kom på besök och de lät gästerna föra matchen. Efter första halvlek stannade Juves bollinnehav på remarkabelt låga 42 procent. Empoli utnyttjade dock inte sina chanser och det blev Moise Kean som räddade Juve den kvällen.

Keans mål i den 72:a minuten var hans tredje skott för säsongen – och slutade i ett tredje mål! Detta sedan Kean också gjort mål mot Finland och Lichtenstein i Italiens EM-kval. Räkna med en hel del speltid nu när Juve kan defilera hem scudetton. Endast fyra vinster behövs innan bianconeri kan börja fira.

Talande för det svala engagemanget i Turin var Empolitränaren Aurelio Andreazzolis presskonferens efter matchen. När Andreazzoli kom en stund efter att Max Allegri avslutat sin satt bara två reportrar kvar i salen för att lyssna. “Ni är få men bra, eller hur?”, skämtade en förvånad tränare.

kean

Empolis förlust och Bolognas seger mot Sassuolo innebär att svensklaget för första gången på fyra månader är över nedflyttningstrecket. Filip Helander var tillbaka i startelvan efter skada och fick se Sassuolo kvittera Bolognas ledningsmål i den 91:a minuten.

Fem minuter senare skulle han och Bologna ändå få jubla över lagets tredje raka segern. Inhopparen Mattia Destro nickade in 2-1 på hörna och råkade skada sig själv i det euforiska firandet.

På torsdag väntar ett svårt test när Bologna ska möta femteplacerade Atalanta i Bergamo. Atalanta gör bäst i att ta Bologna-hotet på största allvar när Champions League-racet nu öppnat upp för laget.

****

Omgångens lag: (3-4-3)

Sirigu (Torino)

Vicari (SPAL), Acerbi (Lazio), Colley (Sampdoria)

Barella (Cagliari), Viera (Sampdoria), Luis Alberto (Lazio), Fabian Ruiz (Napoli)

Mertens (Napoli), Duván Zapata (Atalanta), Papu Gómez (Atalanta)

****

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Senaste tweets

ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå