POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS
4v

Den dramatiska CL-jakten är också ett bevis på Serie A:s svaghet

Juventus blev i veckan utspelat och utslaget av Baby Ajax, Champions Leagues nya älskling. Napoli hade inte en suck över två matcher mot Arsenal i Europa Leagues kvartsfinal (0–3 totalt), utan kommer mest bli ihågkommit för en halvlek i London som är bland det sämsta ett italienskt lag presterat i europeisk match av den digniteten.

Farhågor och höjda röster riktas nu mot Serie A:s välmående och konkurrenskraft. Bundesliga har knappat in efter Eintracht Frankfurts EL-framfart och nästa säsong måste de italienska klubbarna prestera bättre än de tyska om inte grannlandets liga ska gå om i Uefa-rankingen.

I takt med ökade investeringar bland Serie A:s toppklubbar och Juventus dubbla Champions League-finaler 2015 och 2017 har det under ett par år känts som att ligan är på gång. När åtta lag nu återstår i CL och EL har Italien ingen representant kvar. Finns det fog för pessimismen igen?

Jag har funderat på om Juventus dominans inte missgynnat laget i en CL-kontext. Att klubben närmar sig ett PSG-scenario där det svaga motståndet i ligan gör att Juve inte är tillräckligt påkopplat när kontinentens bästa lag står för dörren.

Juventus hade mått bättre av åtminstone en inhemsk stark utmanare. För Serie A och Bundesliga är akterseglat av både La Liga och Premier League på alla plan, och Juves motsvarighet i Tyskland FC Bayern har också lidit av den egna överlägsenheten. Det är ingen tillfällighet att Bayern München kunde locka Pep Guardiola på den tiden då Borussia Dortmund var en jämbördig titelutmanare.

Det som skiljer dessa två ligor från de bästa är kvalitén på spelarna. Det räcker inte att Italien har världens kanske främsta tränarskola när den individuella färdigheten på planen inte är den bästa. All taktisk drillning hjälper inte när motståndarna är snabbare, starkare och tekniskt vassare.

Att använda misslyckandet i de europeiska cuperna som måttstock är inte tillräckligt. Jag vill lika mycket peka på uppsättningen av klubbar som har tänkt att göra Juventus och Napoli sällskap i Champions League nästa säsong.

Förenklat finns det slutsatser att dra om nästan alla utmanarlag som bevisar Serie A:s eftersatthet. Inter hade förhoppningar om att möjligen, möjligen, utmana Juventus men har stått för en säsong av väldigt blandad komplott. Stadsrivalen Milan har under en lång tid bitit sig fast på CL-plats trots att laget inte klarar att föra matcher mot sämre motstånd.

Romas säsong har varit miserabel på många sätt och Edin Džeko kallade det för ”ett mirakel” att laget fortfarande har chans på Champions League. Lazio har gjort det till en konst att vara sämst när det gäller, och Torino har inte fått ut den offensiva potentialen under tränaren Mazzarri. Ändå har Torino en större chans på CL än de någonsin haft tidigare.

Ekonomin är förstås en tungt vägande faktor i den italienska kräftgången. Napoli kunde känna doften av ett tredje ligaguld förra säsongen men har inte varit benäget att investera för att hålla takten med Juventus. Milanoklubbarna har potenta ägare men också en Financial Fair Play-skugga att hela tiden se upp för och som bromsar in ordentliga satsningar.

Tacksamt nog är en ny generation talangfulla italienare på väg fram. Men alla Chiesas, Barellas, och Zaniolos kommer inte hamna i Juventus. Hur många av utmanarklubbarna har råd att lägga 40–50 miljoner euro för en spelare i den kategorin, med transfersummor som ständigt eskalerar dessutom?

Eller kommer några av de bästa spelarna välja England eller Spanien istället? Ex-juventinon Claudio Marchisio, numera i Zenit, såg tillbaka på sin tid i hemlandet och beskrev miljön som ”kvävande, med ett skal som hela tiden omringar fotbollsspelarna”. Marchisio säger att Gigi Buffon erkände att han borde flyttat utomlands flera år tidigare.

Serie A har fortfarande en charm som väldigt få andra fotbollsligor kan matcha. Men när ligan inte längre erbjuder bäst fotboll eller högst löner är det inte konstigt att spelare väljer bort intresset som präglar Serie A.

Kunnande finns i den italienska fotbollen men det är tid för klubbarna att vidga vyerna och vara beredda på att en förändring kommer ta tid.

Depp

Slående nog för mitt resonemang slutade helgens enda match runt CL-platserna oavgjort. Inter på tredjeplats misslyckades åter med att distansera sig från klungan av lag därunder och Roma tog en värdefull poäng på San Siro.

Stephan El Shaarawy gav gästerna ledningen med ett vackert placerat distansskott efter knappa kvarten. 26-åringen trivs på sin gamla hemmaplan och har gjort sex mål på de sju senaste San Siro-besöken. ”Faraonen” är också en av få Romaspelare som kan se tillbaka på säsongen med gott samvete.

El Shaarawy är med tio ligamål bäst i den interna skytteligan och har nått tvåsiffrigt för första gången sedan säsongen 2012/13 då han gjorde 16 mål för Milan. Anfallaren är inte bara en skicklig avslutare som vågar utmana motståndarbackar, han tar också ett större ansvar på planen. En given del av Romas anfallstrio.

Målet gjorde att Roma kunde försvara djupt mot ett Inter som hade få lösningar. Radja Nainggolans emotionella band till Romklubben har förmodligen inte släppt och mittfältaren var inte till någon nytta för Inters spel igår kväll. Istället kom Inters farligheter från inlägg och efter ett sådant från D’Ambrosio kunde Perišić nicka in kvitteringen med timmen spelad.

Borja Valero stod för en insats som bolltrygg pappa på Intermittfältet som lyfter hans renommé lite grann. Men saknaden av Brozovićs passningsspel är fortsatt stor i Inter. Oavgjort innebär att avståndet till Roma på femte plats är sex poäng och Inter fortsätter att ta små kliv mot en ny Champions League-säsong.

Tränaren Spalletti valde Lautaro Martínez framför Mauro Icardi i anfallet men lät båda två spela under de sista 35 minuterna. Icardi hyllades stort av publiken när han byttes in, undantaget klacken i Curva Nord som sjunger nidvisor mot anfallaren.

Även denna gång tystades klackens nedsättande Icardi-ramsor ner med visslingar från resten av arenan. Curva Nord svarade med att sjunga Siete un pubblico di merda (ni är sedan alltid en skitpublik), en ramsa som ibland används från kurvor mot mer dämpade sittplatsåskådare.

Skön arenapolemik, och skönt med Interfans som kan vända den andra kinden till i fallet Icardi.

****

Annat från helgens Serie A:

Milans svaga form fortsätter när bara en poäng bärgades i Parma. Samu Castillejo gav de rödsvarta ledningen med 20 minuter kvar men Parma hittade rättvist en kvittering i slutskedet.

Bruno Alves sågs av många som slut när Parma tog mittbacken från Rangers i somras. 37-åringen har inte bara varit en klippa i Ducatis försvar utan också gjort fyra ligamål. Mot Milan visade Bruno Alves att det är han och inte Cristiano Ronaldo som är Serie A:s bästa frisparksskjutande portugis med den här fullträffen.

Chievos hopp om Serie A-spel ytterligare en säsong släcktes förra helgen, men det hindrade inte laget från att ta säsongens andra seger på påskafton. De inte-längre-flygande-åsnorna har till och från varit ett spöklag för Lazio på Olimpico. Lazio uppgift blev då inte enklare när Milinković-Savićs eftersläng i första halvlek renderade i ett rött kort.

Mål från 18-åringen Emanuel Vignato och finländaren Perparim Hetemaj efter paus orsakade ännu en dråplig eftermiddag på Olimpico, trots Felipe Caicedos reducering. Lazio har till och med ramlat utanför Europa League-platserna och gonggongen ringer snart för alla laziali.

Bäst fart i CL-racet verkar Torino fått upp. Toro har kryssat sig bort från Europa ett tag men segern mot formsvaga Genoa gör att bara tre poäng skiljer upp till Milan. Nästa helg möts Torino och Milan i en ny match som berättigar epitetet ”€50 miljoner-mötet”.

Sedan vinsten mot Juventus för en månad sedan har Genoa bara tagit en poäng och dragits in i nedflyttningsstriden. Det kan låta som ett skämt men ryktet har uppkommit att klubben funderar på att sparka tränaren Prandelli och ta in Ballardini. Ni vet, han som varit i Genoa tre vändor och som presidenten Preziosi kallade för ”värdelös” när han gav Ballardini foten i höstas.

Empolis målvakt Dragowski stod emot bombardemanget från Atalanta i måndags och slog nytt Serie A-rekord med 17 räddningar när han höll nollan. I streckmatchen mot SPAL fick polacken knöka rygg fyra gånger dock när SPAL tog lagets femte vinst på de sex senaste.

”Ciccio” Caputo har gjort 15 ligamål mot Andrea Petagnas 14, men det var SPAL-strikern Petagna som besegrade Caputo i anfallsmatchen med 2–1. Nytt kontrakt är mycket nära för Ferraraklubben.

Seriens formstarkaste lag finns också i den änden av tabellen. Bolognas Mihajlović-effekt är total och laget har vunnit fem av de sju senaste sedan tränaren ersatte Filippo Inzaghi. Mihajlović har bland annat tagit tillbaka chilenaren Erick Pulgar till startelvan och mittfältaren låg bakom två frisparksmål mot Sampdoria. Hela fem poäng skiljer nu till Empoli under strecket.

Sampdorias unge målvakt Emil Audero hade en mardrömsmatch och fumlade dessutom in Bolognas tredje mål. Europa är långt borta för Samp och i omklädningsrummet var presidenten Ferrero så vansinnig att handgemäng nästan uppstod när klubbdirektören Sabatini gick emellan för att försvara laget och tränaren Giampaolo. Efter bråket sa Sabatini tack och hejdå och lämnar Sampdoria omedelbart.

Juve2

Juventus mästartitel kunde säkras denna helg till slut. Bianconeri såg oinspirerat ut efter Ajaxförlusten och Fiorentinas Milenković gav gästerna ledningen redan efter några minuter. La Viola har bara cupreturen på torsdag mot Atalanta i tankarna men verkar fått nödvändig energi under nye tränaren Montella.

De kom i kontringsvåg efter kontringsvåg mot Juve men förmådde inte att göra mål. Den här vitsvarta filmen har spelats upp tidigare och strax innan paus nickade Alex Sandro in kvitteringen på hörna.

Scenförändringen var total efter paus när Juve bestämde sig för att det var dags att duka upp för guldfirande. Självmålet från Pezzella i Fiorentina ordnade Juves seger och den åttonde raka ligatiteln är säkrad, nytt rekord bland Europas toppligor.

Under hela den här resan har mittbackarna Andrea Barzagli och Giorgio Chiellini varit med. Med åtta scudettovinster är de bara en bakom Buffons nio, men i sommar tar det nog stopp för 37-årige Barzagli. Tränaren Max Allegri bidrag till Juve är fem scudetti, lika många som legendaren Marcello Lippi i Juventus och bara en färre än Giovanni Trapattoni.

”Jag har inte tänkt på allt detta än, kanske gör jag det inom några år när jag dragit mig tillbaka. Jag njuter för tillfället, kritik är en del av jobbet och adderar extra motivation. Alla har sina metoder, det viktigaste är att uppnå målen”.

”Jag har inte nyckeln som leder till sanningen om hur fotboll fungerar. Jag vet bara att jag jobbat med tränare som vunnit en hel del och försökt lära av dem. Det finns ingen mening att anta en revolution, utan vi behöver bara förbättra kvalitén på vårt spel och lära oss att handskas med oväntade situationer bättre”, sa Massimiliano Allegri under segerfirandet.

Tränaren syftar förstås på nederlaget mot Ajax i den sista meningen. Men trots besvikelsen därifrån blev det en rätt så trevlig guldfest för alla juventini. Damlaget säkrade dessutom den andra raka titeln samma dag efter 3–0 mot Verona, bland annat efter mål av svenska Petronella Ekroth.

Allegris framtid lär det beslutas om mot slutet av säsongen, men allt talar för en fortsättning. Hur man än tänker om det bör Allegri visas uppskattning för allt han uppnått med Juventus. En sådan här segerdynasti lär vi knappast se i Serie A igen.

****
Helgens elva: (3-5-2)

Sirigu (Torino)

Bonucci (Juventus), Bruno Alves (Parma), Fazio (Roma)

Ansaldi (Torino), Borja Valero (Inter), Pulgar (Bologna), Hetemaj (Chievo), Vignato (Chievo)

Chiesa (Fiorentina), Petagna (SPAL)

****

Twitter: @ErikHadzic

Publicerad 2019-04-21 kl 22:23

Senaste tweets

Annons
ANNONS
Nästa artikel
ANNONS

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå