POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS
3v

Det ständiga misslyckandet att markera mot rasismen

Så är vi här igen. Ännu en rasistskandal, ännu ett missat läge från det italienska fotbollsetablissemanget att markera. De har inte sopat problemet under mattan, men heller inte vågat ta ett obekvämt beslut. Förlorare är den italienska fotbollen och återigen blir klubben Lazios namn doppat i gyttja.

Vid det här laget är historien välkänd. Veckan innan påsk hade mittbacken Francesco Acerbi skrutit på sociala medier att Lazio minsann var bättre än Milan på alla positioner inför mötet lagen emellan. Milan gick segrande ur den viktiga Serie A-matchen med 1–0 men det var efterspelet som fick störst rubriker.

Milans mittfältare Tiemoué Bakayoko hade bytt till sig Acerbis tröja och valde tillsammans med Franck Kessié att triumfariskt hålla upp den mot fansen som ett svar på Laziospelarens skrytprat. Onödigt och omdömeslöst av Milanduon, dessutom helt fel supporterskara att reta upp under en redan uppjagad atmosfär mellan klubbarna.

När Lazio mötte Udinese några dagar senare på Stadio Olimpico läckte en läktarfilm ut med ramsan Questa banana è per Bakayoko (denna banan är till Bakayoko). Lazio undvek straff trots den virala spridningen av videon. Matchdelegaten hade helt enkelt inte hört ramsan.

En vecka senare reste en armada av Laziosupportrar tillbaka till Milano för semifinalreturen i Coppa Italia. Joaquín Correas mål skickade klubben till en cupfinal hemma i Rom mot Atalanta, men den här gången behövdes inga filmsnuttar för att bevisa de rasistiska tongångarna.

Under 90 minuter hördes ovanstående ramsa och apljud riktade mot Bakayoko från den 4000 man stora Lazioklacken. Framför tv-skärmen satt jag bara och väntade på att domaren skulle stoppa spelet. Men något sådant initiativ kom aldrig trots att det getts order om att stanna upp matcher ifall speakerns uppmaning inte visar sig tillräcklig mot rasistiska sånger.

Förbundet fegade sedan ur när domen för det skamlösa uppträdandet skulle proklameras i måndags. Lazios klacksektion Curva Nord fick en villkorlig avstängning på en match ifall fansen skulle gå över gränsen igen de kommande tolv månaderna. De slapp en avstängning till finalen eftersom Olimpico räknas som neutral mark då.

Till och med jag som håller på laget hade hoppats på tomma läktare som straff under säsongsavslutningen. Jag vill inte att vanliga åskådare ska drabbas av ett gäng idioters dumhet, men någonstans måste gränsen dras för att en förändring ska uppnås.

När förbundet inte känner att det är tillräckligt viktigt att markera och ta ställning i frågan är det frågan om ens tomma läktare som straff skulle hjälpa i längden? När fotbollsitaliens julefrid skakades om av Interklackens apljud mot Napolis Koulibaly på annandagen var det brådskande att visa handlingskraft.

Inter fick spela två matcher framför tomma läktare och tvingades stänga Curva Nord på San Siro ytterligare en match. Men så sent som förra helgen återkom apljuden, denna gång med Juventus Blaise Matuidi som offer. Ska det till poängavdrag för den berörda klubben för att vissa människor ska förstå?

Det sista jag vill är att spelare och andra direkt involverade ska bli bestraffade. Men det är kanske den enda lösningen där rasismramsorna skulle ha en kontraproduktiv effekt för fansen som skapar dem. I grunden är främlingsfientligheten ett samhällsproblem och för att kolla närmare på fallet Lazio är inte bödeln vilken som helst.

På Piazzale Loreto i centrala Milano vecklade ett gäng ultras ut en lång banderoll åt diktatorn Benito Mussolinis ära inför cupsemin. Platsen var inte slumpmässigt vald, inte tiden heller. På detta torg hade Italiens fascistledare hängts upp och ner när slutet av andra världskriget vankades, och dagen efter skulle landet fira det årliga minnet av befrielsen från fascisterna.

Banderollen undertecknades av Irriducibili, de oövervinnerliga på svenska. Ultrasgrupperingen hade som mest inflytande i Lazio under Sergio Cragnottis tid som president för 20–25 år sedan, och beskrevs som ”världens mäktigaste firma” av huliganexperten Benito Montorio när de var som starkast runt sekelskiftet.

Grupperingen drog återigen skam över tusentals Laziofans som inte har något med fascistiska åsikter och göra. Tonläget som Irriducibili sätter på Olimpicos Curva Nord har garanterat skrämt iväg potentiella investerare genom åren och solkat ner Lazios varumärke på ett sätt som är omätbart.

Cragnottis efterträdare Claudio Lotito kapade banden med grupperingen när han räddade klubben från konkurs för 15 år sedan. Under åren som följde förde IRR ett krig mot den egensinnige presidenten och försökte till och med ta över Lazio med klubblegendaren Giorgio Chinaglias hjälp.

Sedan ett par år råder vapenvila då Lazio presterar på planen och det inte finns några direkta klagomål mot Lotito att framföra. Det är uppenbart att Irriducibilis makt avskräckt vissa spelare från att komma till Lazio. Det ligger i Lotitos intresse att förhindra detta och få klubben att växa ekonomiskt. Samtidigt, har han verkligen råd att gå i krig mot fansen igen?

Lotito har positionen att kunna göra skillnad och förändra precis som förbundspamparna i Italien. Klubben har tagit avstånd från banderollen och ramsorna samtidigt som de jämrar sig över bilden Lazio ständigt får i media. Claudio Lotito vet att Irriducibili bara bryr sig om den egna (politiska) agendan och vill in i det sista undvika en intern kamp där grupperingen får nya lägen att injicera gift i klubben.

Inte sällan målas trätobrodern England upp som ett exempel där rasism inom fotbollen motarbetats framgångsrikt. Den bilden är bara delvis sann och utgår som allt annat ifrån politiska tendenser. När svarta spelare kom fram i Storbritannien på 1980-talet hade de ett helvete med bland annat inkastade bananer på planen som bevittnats.

Under denna tidpunkt började Serie A bygga upp världens bästa liga och hade förvånansvärt lite bekymmer med främlingsfientlighet på läktarna. På 90-talet gavs så nyfascistiska partier som Forza Nuova och Lega Nord makt och utrymme vilket också speglades på ultrasgrupperingars skifte mot det bruna politiska hållet. I England bidrog Premier Leagues intåg och stenhårda arenaregler till att problemen kunde lösas, bara för tendenserna skulle smyga tillbaka igen post-Brexit.

Den engelska fotbollsrörelsen har åtminstone en stark talesperson mot rasism i Raheem Sterling, som dessutom råkar vara landets bästa fotbollsspelare. Någon sådan finns inte i Italien.

Apljuden är dessutom något som många slentrianmässigt gör för att psyka motståndaren och inte för att de nödvändigtvis är fullblodsfascister. Problemet blir än mer komplext när mäktiga personer som inrikesministern Matteo Salvini, ledare för Lega, förklarar apjud som ett uttryck för att få motståndaren ur balans.

Den tidigare Juventus- och Intermittfältaren Patrick Viera, numera tränare i Nice, berättade för Gazzetta dello Sport att ”ingenting förändrats sedan hans tid i Italien”. Han vill att klubbarna ska bestraffa de skyldiga med teknologins hjälp och få poängavdrag om de inte lyckas med det.

”Matcher borde stoppas men det är också upp till oss svarta spelare att visa mer solidaritet, även som motståndare. Om en svart spelare kränks borde alla färgade kliva av planen, inte bara den berörda och hans lagkamrater”.

Patrick Viera sätter också fingret på de invecklade italienska medborgarlagarna som tar mer hänsyn till det ”egna” blodet än platsen personen faktiskt föds på. Därför kan det vara enklare att få ett italienskt pass som argentinare med förfäder som emigrerat till Sydamerika, än ett barn som fötts i Palermo men med föräldrar från Ghana.

”Det är absurt att immigrantbarn i Italien som föds på italiensk mark inte ses som italienare rent juridiskt. Italien berövas på möjligheter och intellektuell öppenhet. De förnekar framtiden genom att ignorera förändringarna i världen, allt detta förstärker rasismen”, säger Patrick Viera.

Tillbaka till Tiemoué Bakayoko så verkar han också tröttnat. Fransmannen har varit en av Milans bästa spelare under våren men sägs överväga att flytta tillbaka till Chelsea i sommar när lånet är över, på grund av senare tids problem.

Bakayoko kom över en timme sent till onsdagens träning vilket förargade tränaren Gennaro Gattuso så pass att han skickade hela laget på träningsläger ända till måndagens möte med Bologna. Bakayoko skyllde på att han behövde tanka men är inte ensam om att vara vilsen på vägen.

Italiensk fotboll måste välja väg och införa konsekvens i behandlingen av rasism. Annars riskerar fler spelare följa exemplet med att undvika Serie A, av anledningar som inte har med fotboll och göra.

****

Mer prat om Lazios problematik i veckans avsnitt av Poddario där lazialen Arvid Larsson gästar. Vi snackar om Gattusos sista (?) matcher som Milantränare, Torinos nu-eller-aldrig-läge i kvällens derby mot Juve, och vilken klubb som borde anställa Antonio Conte? Podden finns på iTunes och Acast.

****

Twitter: @ErikHadzic

Publicerad 2019-05-03 kl 11:21

Senaste tweets

Annons
ANNONS
Nästa artikel
ANNONS

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå