Mellanläge inget för medgångare i Napoli

Nja, så funkar det inte riktigt i Neapel. Bortaföljet genomförde en protest i Frosinone och när trotjänaren José Callejón kastade upp matchtröjan till fansen fick han den i retur av någon på läktaren. Den här sortens stämning alltså efter en match där Dries Mertens frisparksmål innebar att han gjort lika många Serie A-mål som Diego Maradona.

Kvällen innan hade ultras vecklat ut en enorm banderoll på Piazza del Plebiscito i Neapel med budskapet att ”Carletto är den senast utvalde att ta fansen på en åktur utan riktigt projekt”. Det fansen syftar på är bristen på ambition från klubbens sida att ta upp kampen med Juventus. Huvudmålet för texten var förstås presidenten Aurelio De Laurentiis men även Carlo Ancelotti bevisligen.

59-åringen har förvaltat arvet efter Maurizio Sarri väl på sättet att Napoli på ett självklart sätt känns som Italiens näst bästa lag efter Juve. Men gapet mot de vitsvarta har blivit större mycket på grund av att spetsen under Sarri, det extremt väldrillade spelsättet, numera förlorat udden med Ancelotti.

När Napoli hade chansen att bryta Juve dominans förra säsongen valde De Laurentiis att inte förstärka laget under januarifönstret. Sarris lag kroknade under våren och hamnade fyra poäng efter Juve när tränaren envisades eller tvingades till, beroende på vem du frågar, att rotera på 15–16 A-lagsspelare.

Det är här det inte rimmar med den neapolitanska inställningen till fotboll, och kanske livet i stort. Piazzan gillar inte hur Napoli låtit bli att gasa när de haft chansen att köra om den bittra rivalen Juve, utan nöjt sig med att bara vara ett riktigt bra Serie A-lag.

De vill se De Laurentiis öppna plånboken och satsa ordentligt. Lyckas det inte och värre öden drabbar Napoli så har de åtminstone försökt. Livet på pallplats nummer två har blivit obekvämt i det bekväma för många av lagets fans.

Men så är också Napoli en fanskara vars vindflöjel svänger snabbare än de flesta andras. Twitterkontot ”Respectful Napoli fan” gjorde ett ambitiöst djupdyk i fansens yttringar de senaste tio åren. Det visar upp supportrar med en inställning till tränare och spelare som kan skifta på närmast nolltid.

När Walter Mazzarri, Torinotränare idag, åter gjorde Napoli till ett topplag för ett decennium sedan var välkomstorden inte vackra inledningsvis. Allt från Mazzarris 3-5-2-formation till frisyr kritiserades och han utmålades som en provinstränare inte värdig en massiv klubb som Napoli.

Mazzarris ersättare Rafa Benítez hyllades vid ankomsten som en världsklasstränare som skulle ta Napoli ifrån föregångarens ”ålderdomliga” spelsätt. Två intetsägande säsonger senare var spanjoren en förutsägbar fet kypare som förstört det Mazzarri hade byggt upp.

Sommaren 2015 kom Sarri från lilla Empoli. Åter en provinstränare och Sarri valdes enbart för han var en billig lösning för De Laurentiis enligt budskapen på läktaren. Sarri hade till och med mage att ta med sig flera Empolispelare (Hysaj, Zielinski, Valdifiori) söderut!

Något år senare var Maurizio Sarri en symbol och Sarriball ett begrepp det talades om i Europa. Men under den sista säsongen, Sarris bästa i Napoli, klagades det ändå på hans rotationsbrist, spelarnas trötthet, och det faktum att laget prioriterade bort cuperna.

Förra sommaren kom så mästaren Ancelotti, äntligen en världsklasstränare! Ancelotti skulle minsann rotera laget och bättre förstå hanteringen av truppen. Men i takt med att Juventus poängavstånd ökat för varje månad har Ancelotti beskrivits som överskattad, icke-underhållande, och saknaden efter Sarri är stor. Och så har det fortsatt.

Publiksnittet på San Paolo orkar inte komma över 30 000 åskådare hittills denna säsong. Det är till och med lägre än vad Fiorentina, en klubb i ett mellanläge modell värre mäktat med i år. Napoli har tappat 13 000 åskådare jämfört med förra säsongens publiksnitt. Som en jämförelse drog Napoli knappt 24 000 när de låg i Serie C1 säsongen 2005/06. Kurvorna är välfyllda alltjämt men sittplatspubliken sviker.

Pessimismen bland fansen till trots talas det om att De Laurentiis till slut kommer släppa greppet om plånboken och ge Ancelotti det han behöver i spelarväg i sommar. En del menar att säsongen fungerat som en sorts provanställning för spelarna där tränaren roterat friskt enbart för att se vilka som är värda att satsas på.

Oavsett om de stora namnen anländer i sommar känns framtiden oviss för syditalienarna. Carlo Ancelotti har alltid varit en fantastisk förvaltare av fotbollslag och expert på att få något att fortsätta fungera. Som lagbyggare är han sämre och därför blir kommande år en rejäl prövning för Ancelotti.

En tränare med hans meriter ska inte nedvärderas. Men facit i hans tidigare klubbadresser talar ett tydligt språk i frågan om Ancelottis start- och slutsträcka. Nästa säsong kan Napoli behöva se sig om axeln för revanschsugna konkurrenter snarare än att hålla Juventus kvar i kikarsiktet.

****

I senaste avsnittet av Poddario talar vi med supportern Arvid Larsson om den komplicerade situationen i Lazio och hur rasismen skadar klubbens varumärke. Vi pratar också om Gattusos sista (?) matcher som Milantränare, Torinos nu-eller-aldrig-läge i Champions League-striden, och vilken klubb som borde anställa Antonio Conte? Podden finns på iTunes och Acast.

****

Twitter: @ErikHadzic