POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS
3v

Från Atalanta till DDR: vilken säsongsavslutning!

Vad var det fick se igår kväll egentligen? Den sista omgången i Serie A förväntades innehålla dramatik, tårar och glädje när allt stod på spel runt Champions League-strecket och i bottenstriden. Vi fick precis allt det levererat och mer därtill. Till och med lite våld som inte är helt ovanligt när känslorna svallar på italienska gräsplaner.

Huvudfokus hos mig låg på San Siro där Inter skulle säkra en CL-plats vid vinst mot ett kontraktsjagande och formtoppat Empoli. En match som borde sluta med seger i hemmalagets favör. Men formkurvorna och vetskapen att Inter trots allt är Inter hintade om att det skulle bli jämnare än så.

Nerazzurri gjorde också en bra första halvlek och satte omgående press mot Bartlomiej Drągowski i Empolis mål. Inter fick dock inte in målet som skulle lösa upp nervknutarna och det hjälpte inte att Mauro Icardi ständigt låg steget efter på centerpositionen.

Samtidigt hände saker på andra håll. Milan hade ryckt åt sig en tvåmålsledning borta mot redan säkra SPAL och Sassuolo tog ledningen mot Atalanta genom Domenico Berardi. Atalanta var i det läget utanför Champions League-platserna men laget lyckades resa sig som de gjort så många gånger tidigare under säsongen. Duván Zapata smällde in sitt 23:e mål för säsongen och slutade med endast Fabio Quagliarella före sig i skytteligan.

Inför 20 000 tillresta Atalantafans på Sassuolos (!) Mapei Stadium skulle Berardi spela ytterligare en central roll. På tilläggstid i första halvlek tryckte Sassuolos Francesco Magnanelli sitt huvud mot Marten De Roons som teatraliskt föll baklänges. Båda blev varnade, men när De Roon låg på marken ruskade en vansinnig Berardi om honom med armarna och blev utvisad för osportsligt beteende.

Manegen låg krattad för Atalanta att ta det sista steget till Champions League, precis som för Inter efter att inhoppande Keita Baldé prickat in ledningsmålet mot Empoli sex minuter in i andra. 70 000 svartblå på San Siro kunde dra en lättnadens suck? Skulle inte tro det. Det är inte så Inter fungerar.

Laget skulle istället bjuda publiken på en gastkramande avslutning av säsongen. Mauro Icardi fick en tveksam straff med sig i en duell med Drągowski, men polacken räddade när Icardi bommade ett läge att dubblera ledningen. Den tidigare Interkaptenen blev tio minuter senare utbytt mot Lautaro Martínez och utvisslad av San Siro. Både det och straffmissen är sekvenser som väldigt mycket summerar Icardis säsong.

Empoli skrämde hemmalaget med fyndiga kontringsattacker och nu började matchen svikta över i bortalagets fördel. Interistis värsta farhågor besannades när 20-åringen Hamed Traoré rakade in kvitteringen med kvarten kvar.

Empoli i det läget kvar i Serie A, Milan och inte Inter i Champions League, efter att Atalanta sänkt Sassuolo med två mål efter pausvilan. På något sätt hittade ändå Inter kraft att komma tillbaka i detta alarmerande läge. Fem minuter efter kvitteringen sköt förra årets hjälte Matías Vecino bollen i stolpen och Radja Nainggolan hade behärskningen att placera returen i det tomma målet.

Belgaren orkade inte ens fira målet, så dränerade på energi verkade Inter vara av all press i denna situation. Nainggolan har under våren börjat betala tillbaka sin del i den förlöjligade bytesdealen med Niccolo Zaniolo i Roma, men femton långa minuter inklusive tillägg återstod.

Under den här perioden klev Inters verklige hjälte fram, målvakten och lagkaptenen Samir Handanović. Slovenen skulle matcha Drągowskis storartade insats och till och med vinna målvaktsduellen. Vid ett tillfälle låg dock Handanović på marken bortspelad, men högerbacken Danilo D’Ambrosio lyckades på ett mirakulöst sätt rensa bollen i egen ribba några meter från mållinjen.

Något moment senare dribblade sig Empolis Salih Uçan fri mot Handanović, men målvakten fick upp en hand och räddade Inters säsong. Interfansen kunde knappt tro det som utspelades men efter många minuters stopptid blåste domaren av matchen och Inter lyckades hålla Milan utanför CL-platserna.

Den 26:e maj 2013 genomled Aurelio Andreazzoli sitt tyngsta nederlag när han som interimtränare förlorade Coppa Italias final med Roma mot Lazio. Exakt sex år senare skulle hans Empoli åka ur Serie A på det mest smärtsamma av sätt. Genom att vara modiga och spela fin fotboll men i slutändan inte vara tillräckligt effektiva, något som varit genomgående för Empolis säsong.

Den lilla Toskanaklubben hamnade på fel sida om nedflyttningstrecket, på samma poäng som Genoa men med sämre inbördes möten. Genoa, och för den delen Fiorentina, kunde pusta ut efter en händelselös tillställning på Artemio Franchi i Florens.

Fiorentina slutar på en beklämmande 16:e plats efter 17 (!) oavgjorda matcher och laget buades med rätta ut efter slutsignalen trots att kontraktet till slut säkrades. Idag väntas den till USA emigrerade italienaren Rocco Commisso ta över klubben från Della Valle-familjen och ge supportrarna en anledning att blicka bortom dagens dystra horisont.

Två saker återstår som förtjänar att hyllas extra efter kvällen. Den ena är förstås bedriften Atalanta står för som hamnar på pallplats och tar ett historiskt Champions League-avancemang. De gjorde det trots allt som talat emot.

Det spelade ingen roll att Sassuolo stack upp med ledningsmål mitt i Atalantas inledande press, eller att klubben valde att förlägga säsongens två sista hemmamatcher utanför Bergamo för stadionrenoveringens skull. Det här laget är så bra att de överkommer nästan alla hinder.

Hjärnan bakom Atalantaundret är tränaren Gian Piero Gasperini och en kan inte hylla honom nog för hans tre säsonger i klubben. Det kommer bli väldigt spännande och följa om Gasperini lockas av ett till försök i en riktig storklubb eller stannar i ett Atalanta redo att satsa hårdare med CL-miljoner på ingång.

Det andra är Daniele De Rossis avskedsmatch i Roma. Den som slutade 2–1 till i giallorossi mot Parma på Olimpico och som innebär att det bara blir Europa League nästa säsong. Men det var inte något som en enda Romasupporter tänkte på när slutsignalen gick igår. Det var då lagkaptenen Daniele De Rossis skulle tackas av för 18 år i A-lagets tjänst, i klubben han tillhört sedan elvaårsåldern.

Som senatorer uppställda efter rangordning stod Romatruppen nedanför mittlinjen. Daniele De Rossi tackade först varenda person i den övriga staben innan han kom fram till lagkamraterna. Den tredje sista personen att tacka i ledet var Romaprodukten Lorenzo Pellegrini, bakom honom stod den blivande kaptenen Alessandro Florenzi, och sist tränaren Claudio Ranieri.

Ranieri som fick en egen tribut under första halvlek och rördes till tårar när supportrarna tackade honom för att ha hedrat uppdraget som tillfällig tränare. Ranieri lyckades inte baxa upp Roma till en CL-plats men sa precis rätt saker när han kritiserade klubbens behandling av De Rossi.

Sedan vek De Rossi av och tog kurs mot sidlinjen där Bruno Conti stod tillsammans med Francesco Totti. Romalegendaren Conti som upptäckte De Rossi som barn, och Totti i vars skugga De Rossi verkat i nästan hela sin karriär. Tårarna rann inte bara på huvudpersonernas kinder under deras långa kramar.

Under tiden spelades Oasis låt The Masterplan i högtalarna. Det bästa B-spår som jag någonsin hört och ett utmärkt val av soundtrack för kvällen.

Life on the other hand won’t make us understand, we’re all part of the masterplan. 

Noel Gallaghers text och röst stämde också in på De Rossis egen avskedsfest. De Rossi var en del av något större, men fick detta avslut för att tiden kommit för cirklar att slutas. Daniele De Rossi kommer nog ha svårt att förstå att han inte tillhör AS Roma längre, men det finns en plan för honom också, och förhoppningsvis för hans klubb med.

Twitter: @ErikHadzic

Publicerad 2019-05-27 kl 15:36

Senaste tweets

Annons
ANNONS
Nästa artikel
ANNONS

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå